Follow the link to download a 51 minute mix of some of my favourite singles and remixes of the past year. 10 tracks, a real mixed bag. See below for the tracklisting. Enjoy!

Messin’ With My Emotion

1. Jose James – Blackmagic (Joy Orbison’s Recreation)

2. Florence & The Machine – You’ve Got The Love (The xx Remix)

3. Deadboy – U Cheated

4. Crystal Fighters – Xtatic Truth (Renaissance Man Remix)

5. Ame – Setsa

6. Sebastian Tellier – L’Amour Et La Violence (Floating Points Remix)

7. Phoenix – Lisztomania (Alex Metric Remix)

8. The Units – High Pressure Days (Rory Phillips Remix)

9. Boredoms – Ant 10 (Lindstrom Remix)

10. Why? & Themselves – Canada

Listen up listen up! Another installment of the Recess’s (international best selling) radio show “One Hundred Below” on DeepFrequency.com – YAAAAHHHHHHH… stream it, download it or check out our archives.

This month’s delivery is an all vinyl show, full of warmth and crackles for your festive pleasure… it includes a dose of snuffles from John, some unearthed mic hum, atmospheric pop and hiss from the needles and the odd 33/45 selector mistake thrown in for good measure. We keep it real people. As well as splicing up classic and nu disco, re-edits, electro house, 80s lost pop and all in the way of groove based music, we also have a treat in store for the guest mix!

Some say, that he never leaves his home and that all he eats is grits n greens. Some, that his monolith speaker system and pristine collection of vinyl recordings, only ever saw the light of day when they were delivered to his nuclear-proof soundshack. All we know is, he’s called The Monk… and he’s put together a fine selection of soul and disco rarities and classics just for us (and you).

There’s a real mix here… from the classic 1969 ‘I’m Just a Prisoner’ album we get “I’d Rather Be An Old Man’s Sweetheart” by Candi Staton; produced by music legend Rick Hall this is a perfect slice of southern (muscle shoals) soul. We hear Edwin Starr’s  highly underrated “Way Over There” from the 1969 ‘Soul Master’ album and Felice Taylor’s “I Can Feel Your Love”, a once super rare classic from 1968, along with other gems from the soul era… it’s a lovely departure for us and our usual musical adventures and gives plenty to stretch your imagination – hope you enjoy…

Rich

Part 1

1. Bottin – Cosmic Pizza – Bear Funk
2. Lindstrom & Soale – Lets Practise (Wade Nichols dub) – Feedelity
3. Horse Meat Disco – Eyeko Syco – Horse Meat Disco
4. Evelyn Thomas – High Energy (Extended Dub) – Record Shack
5. David Bowie – Dancing with the big boys (Extended dub mix) – EMI USA
6. Larry Levan – I Got My Mind Made Up – Salsoul

Part 2 – The Monk Mix

7. The Isleys – Work To Do – Motor Music
8. Candi Staton – I’d Rather Be An Old Man’s Sweetheart
9. Stevie Wonder – Music Talk
10. The Supremes & The Four Tops – If I Could Build My Whole World Around You
11. Edwin Starr – Way Over There
12.  Felice Taylor – I Can Feel Your Love
13. The Jackson 5 – I Am Love (Parts 1 & 2)
14. Shalamar – Right In The Socket
15. Colonel Abrams – Trapped
16. Diana Ross – No One Gets The Prize (Re-Edited Jimmy Simpson Remix)

Part 3

17. Rainer Weichold vs Dandi & Ugo – Infinite Template – Great Stuff Recordings
18. Harry Thumann – Underwater – Decca
19. Bottin – Disco For The Devil – Bear Funk
20. Linkwood – Who La La – Firecracker Recordings
21. Mr Bloe – Groovin With Mr Bloe (GW Credit To The Edit) – TIRK

これらのデータが見つかりました。彼らが私には非常には、この週末の幸せを加えました。ファンの死が大好きです。 more1を待つことができない

lindstrom and christabelle – so much fun (dolle jolle remix)

lindstrom and christabelle – lovesick (fan death reworks)

-bv-

The difference between how I evaluate and remember the albums in Part Two as compared to Part One is the slimmest between all eight levels in my list. In terms of how much I listened to them compared to Part One albums, there’s barely any difference. But these albums all have a certain, undefinable something not possessed by those in Part One, be it that they were made by an artist that I hold dear, that their originality strikes me a little bit more, or that these albums have a song or two that I still listen to frequently years later. (I apologize that I didn’t have more to say about these albums, but like I said in an earlier post, I’m not going to force myself to rewrite “I really like this album” if that’s all I have to say. After Part Two, the grunt work of the list is done, and then things will really pick up.)

79. Bonnie “Prince” Billy and Matt Sweeney — Superwolf (2005)

That Matt Sweeney was able to  pick up the pieces of his life and reassemble them into a starring role on an excellent Will Oldham album after the flaming disaster that was Zwan is nothing short of inspiring. (That’s right — another potshot at Zwan. I haven’t written the rest of the list yet, but I can’t say this will be the last one.)

78. Vitalic — OK Cowboy (2005)

77. Mission of Burma — The Obliterati (2006)

If I ever get enough money to build my long dreamed about Badass Hall of Fame, these guys will be first ballot entries. I actually think this album is a little uneven, but Burma’s comeback this decade was so fulfilling for me that the idea of not including them somewhere on this list struck me as dishonest. That “Spider’s Web” and “Donna Sumeria” were written by a group of dudes in their forties will never cease to blow my mind.

76. The Dismemberment Plan — Change (2001)

A lot of times when bands break up or artists die too soon, I think its a good thing for their careers in that, in all likelihood, they made the best music they possibly could have made and then spared the world of a protracted slide into irrelevance. I mean, just imagine how Weezer would be remembered if they stopped recording after Pinkerton. But I can’t help but think that the Plan really did have more to give. Oh, well. The fact that people like me silently revere them isn’t a bad consolation prize.

75. Boards of Canada — Geogaddi (2002)

74. Nadja — Truth Becomes Death (2005)

With how insanely prolific Nadja is, it’s tough to single out any particular album or EP as their best, but for my money “Bug/Golem” is their finest moment (that I’ve heard).

73. Lindstrom — Where You Go I Go Too (2008)

72. Watain — Sworn to the Dark (2007)

71. Erlend Øye — DJ-Kicks (2004)

70. The National — Alligator (2005)

69. Girl Talk — Feed the Animals (2008)

68. Ghostface Killah — Fishscale (2006)

67. Air — Talkie Walkie (2004)

66. Beanie Sigel — The B. Coming (2005)

Remember when I said that the cover to Heartbreak’s Lies skillfully summarizes the entire album’s sound and aesthetic? Well I can’t think of another album cover in history that’s nearly as descriptive as that depressing picture of Beans sitting up against his cell wall, marking off the days until he’s a free man again. Holy moly.

65. The Postal Service — Give Up (2003)

64. Ghostface Killah — Supreme Clientele (2000)

Photos and video on SPIN Earth: http://www.spinearth.tv/articles/3572

2009/Phoenix – Wolfgang Amadeus Phoenix

______________________________________

00’s/Lindstrøm – Where You Go I Go Too

Lindstrom har snajdat ihop en 40 minuter lång version av julklassikern Little Drummer Boy. Den finns som en bonuslåt på Real life is no cool hans nya samarbete med Christabell. Nu bjuder han på en edit som ett smakprov. Fantastiskt mysig, t.o.m. jag blir sugen på glögg och att hångla under misteln.

Laddas ner gratis på Fader

[photo]

It looks like this holiday season is going to be a little less Sufjan and a little more space-disco than years passed.

Just in time for Christmas, Lindstrøm’s new 40-minute cover of “Little Drummer Boy” is being included as a bonus to Lindstrøm & Christabelle’s adventurous (and excellent) collaborative disco album, Real Life Is No Cool.  Orders start today, exclusively from Rough Trade, on LP and CDx3 — more than 6 weeks before the official release date.  I’m not sure if “LDB” will see an official MP3 release.

This “Little Drummer Boy”exert sounds like it could be the climax of the song, but it’s hard to tell.  I’m hoping the other 35-minutes explore some spacier sonic territory, for I fear the hammering little drum beat may be met with some resistance from my relatives.

MP3: Lindstrøm “Little Drummer Boy (Edit)” (256kbps)

You might say Lindstrøm’s version is a slight deviation from Bright Eyes’ take on the song.

[via]

“Skägget” Lindström med lillgrabben på bild, det kan ha varit -95. Pojken min fyller 17 år i Februari och är närmare 2 meter lång och farsan hans har för länge sedan rakat bort skägget.

För egen del, när jag nu tittar på fotografiet, kan konstatera att det var en annan tid, ett annat äktenskap och egentligen ett helt annorlunda liv mot det jag lever i dag. Mina barn är nog dom som präglat och påverkat mig känslomässigt allra mest, så är det säkert för dom allra flesta föräldrar. Vid skillsmässan våren-99 så flyttade min exfru och ungarna till Likenäs i norra Värmland. Det var ett oerhört hårt slag även om jag insåg att äktenskapet var över. 22 mil till ungarna (5 och 7 år) var inget önskeavstånd och vardagen kändes minst sagt tung.  Varannan helgförälder var liksom inte det man hade tänkt sig bli. Att vara förälder och att vilja vara pappa utan att riktigt få vara det, är minst sagt ett rent helvete. Stoltheten och självkänslan får sig en rejäl knäck.

Skuld, dåligt samvete, otillräcklighet, bitterhet, revanchlusta, sorg , självömkan och andra negativa känslor kan lätt bli ens följeslagare om man inte kämpar emot. Det är tur att barn är så kloka.  Hur skulle världen annars se ut med alla dessa “konstiga” vuxna.

Неспешные норвежские пейзажи, ретрофутуристические блочные высотки и бесконечные зеленые поля. У норвежцев (Royksopp, Kings Of Convenience) так здорово получается передать их родной менталитет, ощущения, что слушая такую музыку, так и хочется там оказаться. Отличный альбом для туманного утра, зеркального шара диско над головой и глубокой северной ночи.

Lindstrom & Christabelle – Real Life Is No Cool

01. Looking For What
02. Lovesick
03. Let It Happen (alt)
04. Keep It Up
05. Music In My Mind
06. Baby Can’t Stop (alt)
07. Let’s Practise (alt)
08. So Much Fun (alt)
09. Never Say Never
10. High & Low

Skådespelaren Benny Haag säger det alla vet, men blundar för. Att prata om eller diskutera samhällets spritkonsumtion och dess följder innebär att man som politiker ger sig ut på en lång osäker vandring på slak lina.

Alla människor ar egna erfarenheter av spritproblem, direkt eller indirekt. Jag har själv sett hur sprit förnedrar och slutligen gör människor svårt sjuka.

Dysterkvist? Jag?  Nej, men jag är inte längre så noga med att mig en sup och “va som en människa”!

Ya que estoy en Bergen, Noruega, aunque aún no he conseguiedo aún encontrar un garito de música electrónica,  y que el vikingo Lindstrøm ha dededido juntarse con Christabelle para hacer cositas tan “cucas” como este “Baby Can´t  Stop EP”, no hay mejor excusa para mostrarles un poco de rollito noruego del bueno.

Incluso el mismímismo Quincy Jones menaría la cabeza con esta producción . El EP incluye una remezcla de Aeroplane que circula por muchos charts del momento aunque para mí la original tiene unos arreglos mucho más interesantes. La pena es que aún no me entiendo bien con el funcionamiento del blog, en estos días seguro que encuentro la forma de ofreceros el original.

Rollito noruego para este sábado noche en ciernes. Recuerden, Shout Up And Dance!

I have recently been reading the Swedish author, playwright and journalist Vilhelm Moberg (1898 – 1973). It was his most well known work, his Emigration Series, 4 novels in all. Moberg wrote these novels during the period 1947 to 1959. In 1959 I was 16 years old, and it is certainly possible that I have encountered him during highschool school class, but I have no recollection.

But now, at age 66, I read for the first time Vilhelm Moberg, and I am about to tell how it happened.

A green signal lamp was lit in 1995, when I was only 52. My wife and I had crossed over the narrow waters between Denmark and Sweden (Øresund) to the city of Malmö, where we attended a new Swedish musical titled “Kristina från Duvemåla”. It was created by the two world famous B’s in the worlds most successful pop group ABBA, Benny Andersson and Björn Ulvaeus, and it came to our minds the musical was based on the aforementioned great work by Vilhelm Moberg. Evening in Malmö was a great success, but neither on the hydrofoil ferry homeward over the water, or later, any trigger impulse to read Mobergs Emigration Saga was there.

Four years later, in 1999 we went to a concert at Ledreborg Palace Gardens, close to where we live, to sit in the green and enjoy good old ABBA music. Benny Andersson’s music with Björn Ulvaeus lyrics were put forward by Swedish singers and the Danish Radio Light Music Orchestra. Listened to the music and talked about Björn and Benny and the musical in Malmo 4 years ago. Again no flag was hoisted, that could lead to reading Moberg.

Seven or eight years passed. One day in 2006 or 2007, unfortunately can not remember more exactly, we saw a Swedish film on Danish TV. “Så som I himmelen” (As it is in heaven) made by Kay Pollak. Appeared in Sweden in 2004, in Denmark and many other countries in 2005. It had nothing to do with Björn and Benny or with Moberg. Yet something happened that, when one follows the thread back from what came later with Moberg, would prove to be the start of a winding road to the goal.

In the film there is a very known song, Gabriellas song, which eventually has ravaged European charts. When the film was over, I said to my wife: “You know, it sounded exactly as if the actress really was singing herself.” This is far from always the case when one hears actresses “sing” in film roles.

I went on the internet and found that the actress’s name was Helen Sjöholm, and it was her first real film role. Now curiosity was aroused, and I now had to know who she was.

I became aware, that she was the same singer who had been starring in the musical in Malmö back in 1995, and she was one of the 3 Swedish singers who had sung at the Concert at Ledreborg Palace in 1999.
I searched far on, and it dawned on me that she was a vocalist in “BAO”, a name which I had not heard before. Went on, “Who or what is BAO”. Well – it proved to be an abbreviation for Benny Andersson’s Orchestra.

By then, I had turned into a bloodhound, who could not stop until it had found, what it was looking for. I was now listening to individual songs with Helen Sjöholm and Benny’s music and Björns lyrics.
My wife and I once again crossed the Öresund to buy BAO CD’s.

When we later sat at home with good food and wine, listening to BAO and Helen, everything began to fall into place. We got hold of some of the epic songs from “Kristina från Duvemåla” telling us once more about the Swedish peasants emigration to America in the 1850’s. And this time, I was so moved by the beauty in these songs, and what they were telling me. I continuously looked for more information, and it came to my knowledge that Björn, Benny and the four principals from the Malmö musical went on a tour to Minnesota, it was in 1996. Two concert versions of “Kristina från Duvemåla” were given, one in Minneapolis and one at The Chisago Lakes Highschool. Swedish Television produced a documentary on this occasion, and it came out the same year.
By now, after my aquaintance with Helen Sjöholm, i joined a swedish net forum for fans of her. I threw in a few posts there, and a swedish guy, who lives in the vicinity of Stockholm, saw this. He had saved this documentary and recently he gave it to me. Watching this documentary, it became clear to me, that Vilhelm Moberg in 1948 went to Minnesota and did there a serious research in places like Chisago, Stillwater and Lindstrom (called “Little Sweden”). The documentary revealed the grounds by the lake, where Moberg decided to let his main characters in the novels, Kristina and Karl Oscar, settle down.

No way out, I now had to read Moberg. And I was in for an experience of a rare quality.

Now I am back at the title of this writing  “A strange way to become aware of Vilhelm Moberg”.

Why did I not feel an urge to read Moberg after the musical experience in Malmö in 1995?

Why, was I not encouraged to read him after the consert at Ledreborg 4 years later?

And why should it be a Swedish film, 8 years later, witch had nothing to do with Moberg, through Helen Sjöholm, BAO, a concert in Minnesota, a Swedish TV documentary, a Swedish Helen fan forum and a man in Stockholm, that led to my reading Vilhelm Moberg?

To me, the answers are blowing in the wind.

Familjen Kamprad tar ut ca. 3,5 miljarder kronor ur bolaget (IKEA) varje år. Hela företagskonstruktionen med olika holdingbolag, etc. går ut på skattesmitning och maximal vinst till ägarna. Det är alltså det företaget som Borlänge kommun skänker 300 miljoner kronor till för att locka familjen Kamrad till att bygga ytterliggare en möbelbod och etablera sig i kommunen.

Det är nog ingen överdrift att påstå att hyperkapitalismen förminskar både människovärde och demokrati.

Kom och köp konserverad gröt! Kom och köp och du blir en lycklig olycklig människa! Kom och köp mera servetter och värmeljus, kom och köp! Att handla måste väl ändå vara livets mening, eller hur?

Om man läser nedanstående länk/artikel och även kommentarerna, så framträder en bild av ett näringsliv i Sälenområdet som aktiva motståndare till  en utbyggd järnväg till Sälen. Dessutom tycks förmågan och tron på att kunna påverka ett händelseförlopp vara begränsat till sina egna domäner. Vi kan bygga en “egen” flygplats, men vägar och järnvägar hit upp, den kampen får andra ta?!  Hänsyn till övriga Västerdalarna är nog heller inget man ägnar särskilt mycket tankemöda åt. Det verkar med andra ord vara lokalproducerade idéer med lokala hänsyn och förhoppningar. Det är för dåligt av så stora aktörer. Om näringsidkarna (stora som små) gick i fronten för bättre kommunikationer till Sälenområdet, så är min övertygelse att många skulle haka på och därigenom skulle frågan kunna få en lösning. Sanden börjar rinna ur Västerdalsbaneglaset och alltför många står och gapar med händerna alltför djupt i fickorna, trots att det egna kontot är fullt.

http://www.dt.se/nyheter/malung/article518532.ece

Jag önskar att Jonas Persson & company bjuder till öppet hus och debatt om Västerdalsbanans överlevnad och utbyggnad. Jag kommer och lovar att ge skeptikerna en god match med hållbara argument.

http://www.dt.se/opinion/kronikor_debatt/article520077.ece

Innan man som ledarskribent för Dalarnas största tidning fäller personliga omdömen om enskilda politiker bör man vara “välklädd”. Christer Gruhs antyder i dagens ledarkrönika att jag visar prov på dålig respekt/omdöme i samband med Dalkurds fest eftersom jag enligt Gruhs “helt sonika går hem” efter Kenneth Perssons omdömeslösa tal. Saken är den att jag INTE gick hem utan stannade kvar och fortsatt deltog i festligheterna.

Saken är också den att jag har inga som helst förväntningar på arbetarekommunens ordförande, när det gäller hyfs, takt, ton och vanligt bondförnuft. Det jag ändå kan tycka så här i efterhand, är att någon i (s)-partiet eller kanske någon från Dalkurds styrelse borde beklaga det inträffade.

lastnightsparty.com

Envie de bouger ton boule?

• Srip steve – Breakin

• Lindstrom  & Christabelle – Baby Can’t Stop (Aeroplane Remix)

• Modeselektor – Cash

• Cryptonites – T.N.T. (Twists’N'Turns)

Le gros morceaux c’est Huoratron. Un petit promo mix et une vidéo.

Enjoy yourself!

Jag och min fru var på Dalkurd jubileumsfest i går kväll. Vi hade förmånen att tillsammans med andra dela glädjen med alla dom som bidragit till Dalkurds framgångar både på och utanför planen. Mycket folk och fin stämning är huvudintrycket med ett tydligt och beklagligt undantag, nämnligen Kenneth Perssons plumpa och omdömeslösa tal.

Kenneth Person (s) var kommunens representant vid prisutdelningen och lyckades med A-lagets spelartrupp på scenen med konsstycket att redovisa åsikter om det socialdemokratiska partidistriktet, (s)-valberedning och ett allmänt dravel om Dalkurds “partitillhörighet”. Han var bl.a. noga med att påpeka att spelare var medlemmar i Socialdemokraterna. Reaktionerna från många av oss som var inbjudna blev starka. Några ledare gick ut ur lokalen i protest och några andra inbjudna politiker gick hem. För egen del blev blev jag både arg och skämdes på Borlänge kommuns vägnar. Förhoppningsvis och troligtvis så fanns det inga större förväntningar på Kenneth Perssons anförande, så festen kunde fortsätta “som om inget hade hänt”.

Månadens Lindström i Hundsport var klockren! Piraya må vara liten, men när det kommer till att ställa vilt! Ja då är det inga problem Kanske inga mammutar här på Ekhagen, men en och annan ekorre…

Gårdagskvällen spenderades på Väsby BK, med den fina brasan, och det blev en kväll där jag verkligen fick prova på mina egna visdomsord; se variation som en förberedelse och betrakta den med trygghet. Varför? Min dator fuckade upp!

Kom i bra tid till klubben för att ställa i ordning allt, men min dator ville bara inte komma igång. Kände hur pulsen steg medan klockan närmade sig 19 och alla var samlade. Nä, ingen power point! Så vad göra? Sätta igång såklart och improvisera! Medan jag började föreläsa så jobbade jag med att få igång datorn och se, snart var den med på noterna och jag kunde återgå till manus – phew! Inte kul när oförberedda saker händer – men vilken bra träning det är! Jag vet aldrig vad som väntar och nu vet jag att jag klarar detta med!!

Allt förlöpte sedan bra och det kom flera personer fram efteråt för att berätta att de kände sig inspirerade att nu under vintern ta tag i det här med den mentala träningen. Vintern är verkligen en bra tid att ta tag i detta, det blir en mjukstart innan den stundande säsongen med hård träning och många tävlingar. Ja, det är helt rätt tänkt – nu jäklar sätter vi gång – och det på en gång! Lycka till och maila mig gärna till våren/sommaren och berätta hur det känns – vad har träningen gett dig?

Kom ihåg – ni är ett team där ute på banorna!

Just a little ambient / cosmic disco mix designed for warming up cold November mornings, hangovers & tube journeys.

1hr duration

Click on the picture to  download from Soundcloud, or hit the Play button below to stream directly to your computer:

Orangewarrior – Robo Suite Vol. 13 by orangewarrior

Tracklist as follows:

1. Four Tet – Love Cry
2. Lindstrom & Christabelle – Love Cant Stop (Aeroplane remix)
3. Robbie – Bodies (Aeroplane mix)
4. The Phenomenal Handclap Band – All of the Above
5. LCD Soundsystem – Bye Bye Bayou
6. Mungolian Jet Set’s 16^th Rebels of Mung – Clairevoyage (ft Lindstrom & Dominique Leone)
7. Ali Love – Diminishing Returns (Extended / Eli Escobar mix)
8. MGMT – of  Moons, Birds, and Monsters (Holy Ghost! remix)
9. Tussle – Night of the Hunter (Prins Thomas diskomiks)
10. Ochre – Lunar Suburbia

Enjoy!

”Man ska inte köra persontrafik av nostalgiska skäl” säger Region Dalarnas ordförande Anders Ahlgren ( c ) och syftar på Västerdalsbanan. För få åker med tågen och utredningar visar att det inte är samhällsekonomiskt försvarbart att behålla trafiken. Rikstrafiken vill se en högre självfinansieringsgrad för att ge fortsatt stöd och så vidare.

Vi står nu inför ett avgörande när det gäller persontrafiken utmed Västerdalsbanan.

 ”Experter” och tunga politiker sjunger nu med i denna entoniga gregorianska klagosång över tillståndet utmed banan, samtidigt som miljardbelopp investeras och har investerats i Sälenfjällen. Detta Sälen, som borde vara Västerdalsbanans naturliga slutstation i dessa miljömässiga upplysningstider. Efter att ha varit engagerad och yrkesmässigt aktiv utmed banan i trettio år kan jag tyvärr konstatera att de s.k. samhällsbyggare och visionärer man sprungit på i frågan under åren kan räknas på den ena handen. Gnölet, gnället, skepsisen och oförmågan har dominerat, tyvärr även från många av dom som bor utmed banan och därmed skulle kunna dra nytta av en fungerande, upprustad och utbyggd bana. Större aktörer har genom tystnad eller passivt motstånd försökt döda frågan om banans överlevnad och potential. Trafikoperatörer har pliktskyldigt utfört sitt uppdrag, betalar ni så kör vi (om vi kan).  Media ”orkar” inte gräva i det som jag ändå anser var huvudorsaken till motståndet och oförmågan, nämligen ekonomiska särintressen.

Bristande lönsamhet eller orimliga underskott är aspekter som myndigt framförs när samhällsservice är på väg att dras in. ”Är du lönsam lille vän” är ju egentligen den fråga som nu ställs till den skattebetalande Västerdalsbon. Landet delas upp i lönsamma och icke lönsamma järnvägslinjer/områden och det gäller att bosätta sig rätt för att ta del av den samhällsservice du solidariskt bidrar till genom skattsedeln.

• Är det en samhällsordning som är okej och rättvis?
• Vilka krav kan en glesbygdsbo ställa på moderna, snabba och miljövänliga transporter?
• Ska vi övriga i länet betrakta Västerdalarna som en ej utvecklingsbar region och enbart en vägbunden genomfartsled mellan olika attraktioner.

 Vårt mål borde vara att rädda, rusta, elektrifiera och bygga ut banan till Sälen.

Det kallas i andra sammanhang för regionförstoring, framtidstro och likvärdiga möjligheter, detta bör naturligtvis även gälla Västerdalarna och dess befolkning.

Jag har följt IK Brage mer eller mindre i hela mitt liv. Bollkalle i slutet av 60 talet, pojklagspelare, supporter och numera en alltmer sporadisk åskådare. Fotboll har alltid varit och är min favoritsport. Många fina minnen har man från Domnarvsvallen inte minst när man hade jämnåriga och forna pojklagskamrater i allsvenska matcher och till och med i landskamper. Härliga tider. Som liten kille och “bollkalle” fick man på nära håll uppleva forna stjärnor som Agne Simonsson Örgryte IS, Tom Turesson Hammarby, Leif Ericksson Sirius, “Osten” Pettersson Degerfors och många fler. Vem minns inte Brages egen Sture Lindwalls frisparkskanoner och den beryktade “Brage-kvarten”. Materialförvaltaren Arthur Åkerström glömmer ingen som träffat honom och så vidare. Som ni ser så flödar nostalgin.

Nu är Brage i och med segern över Qviding klara för superettan och det värmer ett gammalt Bragehjärta. Grattis!

Well, according to the poll, 75% feel that neither Lindstrom nor Guleghina were authentic enough in their portrayal of Puccini’s Principessa di Gelo.  So, what do I mean by authenticity?  When a composer creates a character, it is not solely their dramatis personae that is taken into account.  In fact, most operatic characters are defined by their singing, by the style of their music, and thus a number of elements come into play that go above and beyond fach.  To be authentic, language, aesthetic understanding, musicality, and emotional impetus are mandatory.

The role of Turandot is usually sung by a dramatic spinto, but don’t let this confuse you.  There are many moments where lyric qualities are absolutely necessary.  Actually, Turandot’s style and her mannerisms shift as her persona goes through a series of emotional shifts.  As such, the singer portraying her must possess all of these capabilities.  The role was originally sung by Puccini’s favourite soprano, Maria Jeritza.  The other great, and my personal favourite, was Birgit Nilsson.  Unfortunately, neither Lindstrom or Guleghina came close…should we expect them to?  ABSOLUTELY!  Just because we are hedging on 2010 doesn’t mean that we should consider that the great era of singers has come to an end.  Obviously, this notion affects the young generation of singers and how they are being instructed (but that’s another issue altogether).

Lindstrom’s debut was exciting, to say the least, and the voice has the type of laser quality that is absolutely necessary of Turandot.  Lacking in this quality deems Turandot’s persona to be warmer than she should be.  The upper tessitura requires that kind of silver shimmer that lingers in the theater long after the note has ended.  Unfortunately, Ms. Lindstrom’s middle and lower voice were uneven in relationship to her upper voice.  This is a technical issue and not the result of the role itself.  Interestingly, singers of this fach need to use chest resonance in the middle and lower voices because the top is so heavy.  Pushing the head voice down too far isn’t condusive.

Guleghina, on the other hand, has a much darker tone and is, in my opinion, not as much a spinto as she is a Dramatic Soprano.  She is more comfortable in the middle and lower range than the top and unfortunately many of her upper notes left much to be desired.  She infused portamenti into those phrases where the higher notes are meant to be held, lingering, spinning, and laser-like, in order to save herself.  There is no question that the voice is important in the genre, but unfortunately, she didn’t impress more than Lindstrom.

Perhaps we should make a clone by combining the two of them:  Lindstrom’s top with Guleghina’s middle and bottom would be ideal….but still, never Nilsson.

Birgit Nilsson, the quintessential Turandot

Socialdemokraterna har haft sin kongress och enligt Aktuellts politiska reporter så vandrar (s) högerut. Mittenväljarna och storstädernas liberala “valfrihetstänkare” skall återtas om valet skall kunna vinnas. Det duger inte för ett anrikt och statsbärande parti, att ligga kring ca 34% i olika väljarundersökningar.

För mig som Vänsterpartist är avideologiseringen av arbetarrörelsen en ständig “huvudvärk”.  Kan man vara vänster och samtidigt så pragmatisk att man kan sälja “morsan” för att komma åt eller behålla makten?  Är allt till salu?  Inom vilka ideologiska ramar skall en vänster i Sverige röra sig inom?

• Rättvisa!  Om inte det går, ändå lite rättvisa?
• Ingen utförsäljning! Om inte det går, bara lite utförsäljning?
• Rättvisa skatter!, Men bara för en del av befolkningen och det får inte hämma tillväxten-arbetsmoralen?
• Arbete åt alla! Njae, åt så många som det går och marknaden tål?

Med stigande ålder borde man väl bli mer blasé och se på världen som en plats som är som den är. Men för mig går det bara inte, jag blir förbanne mig mer röd för var dag som går!