Eftersom jag sparkar på Lisa Bjurwald och Israel ibland är det bäst att visa att jag också hör till dem som tror på förintelsen och anser att det är bedrövligt att den förnekas, det gör dock inte att jag avstår från att kritisera Israel och de som stödjer dess politik med argumentet att det som en demokrati har rätten på sin sida. Per Ahlmark får säga vad han vill, även demokratier begår ildåd mot människor.

Skjuter du försvarslösa är du en skurk oavsett om du gör det med en diktator eller ett valt parlament i ryggen. Den europeiska humanismen står över sådant, eftet 2000 år har vi lärt oss att krig löser inga problem och nu väntar vi på att resten av världen skall inse det. Patriotism, nationalism, ära och hjältar är bara ett sätt att få unga grabbar och män att mörda varandra utan att fråga varför.

Den här texten riskerar annars att upprepas med nya namn och folk i framtiden…..

Idag skall vi minnas Förintelsens offer, kanske skall vi vara generösa och och inte särskilja offer från de alla de olika mordorgier som mäktiga män initierat. Den här bloggen skall dock handla om något annat, oviljan att godta andra offers lika värde med dina egna.

Jag började fundera kring det här när Israels vettlösa taktik att bomba Gaza dominerade nyheterna och jag började studera medias och människors reaktioner. Vi har en del som anser att om man protesterar mot Israel är man terroristkramare och förnekar Israels rätt att existera, vi har Lisa Bjurwald i DN som så lägger stor del av sitt spaltutrymme på att peka på allt annat elände i världen som det borde skrivas om istället för om bombandet av Gaza. Vi har också de som anser att man inte kan hedra Förinteldens offer för att Israel bombar Gaza och vi har också de som jämställer Israel med Nazityskland.

Givetvis är alla dessa människor fullständigt hänsynslösa maktspelare som antagligen inte bryr sig en sekund om andra offer än de som passar in i deras egna lilla världsbild.

För oss andra, vi som inte tycker att man kan tävla i lidande återstår bara att försöka få alla dessa professionella gråterskor att marginaliseras. Vi kan alla vara säkra på att de vanliga människor som fallit offer för maktens män känner mer solidaritet med varandra än med de populistiska fähundar som ser varje tillfälle som någon lider i det egna lägret som en chans att ursäkta sina egnas snedsteg.

Givetvis är det lika synd om en civil palestinier som dödas av en israelisk bomb som det är om en civil israel som dödas av en hamasraket. När kroppen ligger där är sorgen hos de kvarlevande lika stor och propagandisternas utnyttjande av det lika osmakligt.

För att föra över det till vår egna svenska horisont, jag vet, du vet och alla vet att såväl judar och muslimer är utsatta för mer eller mindre fördomsfullt hat även här men vare sig Förintelsen eller bombningar i Gaza gör det vare sig bättre eller sämre för den som utsätts för det. Människor är människor och det är bara onda makthavare och propagandister som tjänar på att särskilja lidanden.

Det vi vet, alla vet, men visa vägrar acceptera är att allt hat och våld bara skapar nya förövare på båda sidor. Hamas raketer föder hökar i Israel, Israels bombningar skapar nya rekryter till Hamas och Hizbollah och ytterligare självmordsbombare. För den som ser sina släktingar brinna och lemlästas spelar det ingen roll om det är en demokratisk bomb eller diktatorisk bomb som ligger bakom, kan inte den som dödar räcka ut handen till de efterlevande kommer snart hämnden.

Krig löser inga problem, alltså fortsätter de. Inte blir det bättre av att vi inte ställer krav på de segrande, vi skall nog vara tacksamma för Stalin ty annars hade vi nog haft ett revanschistiskt Tyskland mitt i Europa.

Bästa sättet att minnas Förintelsen vore nog att sluta särskilja “mina och dina” offer och inse att de alla är lika.

Hej journalist. Tänkte upplysa dig om att du faktiskt har ett ansvar för det du skriver. Om du nu har någon tillstymmelse till yrkesstolthet i kroppen kanske du borde tänka innan du vräker ur dig vad som helst, och framförallt på vilka ställen du gör det. Du förstår, det finns ganska många människor i detta stolta land som konsumerar tryckt media helt okritiskt. De tittar även på nyhetssändningar och sväljer innehållet helt komplett okritiskt. Därför kan det bli lite problematiskt när en journalist inte förstår konsekvenserna av sitt skrivande. 

Ledarsidan i DN är ett bra exempel. Där bör det finnas politiska debattinlägg och andra partsinlagor som kanske kommer från tidningsledningen eller i undantagsfall deras kompisar. Denna sida är inte en arena där aningslösa journalister ska leka åsiktspolis och göra bort sig och hela tidningen på samma gång. Visst måste det finnas utrymme för personliga åsikter, men rent dravel hjälper knappast tidningen att behålla sin vacklande trovärdighet.

Ett bra tips när man skriver en debattartikel är att fundera över syftet och vilket mål man har med inlägget. Helst bör målet, eller för den delen måltavlan vara en (1). Att skjuta på flera förbipasserande ankor är ingen hit. Det gör bara läsaren förvirrad. Och att författaren till inlägget framstår som ännu mer förvirrad. Att skriva en text som avslöjar allvarliga inre konflikter hos författaren är helt enkelt inte bra för det personliga varumärket. Sen kan det nog vara en bra idé att inte vara alltför plump och tendensiös, att man försöker hålla sig till ämnet. Detta brukar de flesta som gått en adekvat skrivarutbildning klara. Att fäkta vilt och hänga ut stora grupper av människor gynnar sällan syftet. Såvida man inte är en populist, förstås.

Den som klankar på judar, negrer eller exempelvis araber kommer med största sannolikhet att bli anklagad för att vara rasist. Det är nog bra, för även om det finns fog för kritiken (inte speciellt många människor är riktiga rasister när det kommer till kritan utan detta är mest en bekvämlighetsetikett debila journalister gjort till allmän uppfattning) är det inte lämpligt att generalisera så grovt. Dels sårar det många människor som inte stämmer in på stereotypen, dels förolämpar man folk som vet att stereotypen inte stämmer, åtminstone inte så bra att man kan kosta på sig att generalisera grovt på ledarsidan i DN. Ungefär lika dumt är det att kalla bloggosfären för “specialklass” och “bloggsörja”. En sådan generalisering leder bara till att författaren framstår som dum i huvudet. Och att framstå som dum i huvudet är extra dumt om man faktiskt hade något vettigt att säga, exempelvis att unga tjejer borde kunna gå på disco utan att bli antastade.

Så, för att göra en lättare kommunikationsanalys har Lisa Bjurwald gjort bort sig med sitt bidrag på ledarsidan i DN som handlade om bloggare. Hon har varit fördomsfull, uttryckt sig plumpt och gjort en avledande manöver bort från det syfte hon förmodligen hade med artikeln, att försvara unga tjejers rätt till sitt kön, att särskriva och vara helt otroligt kopiöst korkade i sina modebloggar.

Såvida inte syftet var att linkbaita och skaffa sig ett namn över en natt för Bjurwald. I så fall lyckades kampanjen ypperligt bra. Men det var inte tack vare Bjurwalds fantastiskt välskrivna text utan snarare det beklagliga faktum att hon fick bedriva personvalskampanj på sidan fyra i Sveriges i särklass (ungefär samma sak som specialklass, Lisa) malligaste morgontidning. Då kan man istället undra vad wonderboy Jonas Bonnier tänker göra åt saken.

Summerat gör detta Lisa Bjurwald till en olämplig ledarskribent, för hon har inte insett sitt ansvar som besutten journalist. Hon förstår inte att folk (de som åsyftas är de som kanske vill blogga om sitt bröllop och som artikeln ej var tänkt att såra) relativt okritiskt sväljer det som står i tidningen. Hon borde istället börja blogga, eftersom denna kanal (åtminstone enligt henne själv) inte ställer några krav på varken språket eller innehållet. Hennes blogg skulle säkert göra succé och troligen locka till sig tiotals likasinnade per dag.

Välkommen till bloggsörjan Lisa.

För dig som missat denna pikanta historia. Här är några fler felstavande, särskrivande träskpaddors syn på samma sak:

Deep ed, Samesame, Bullshit bulletin, Betaalfa, Udda nyheter, JMW, Badlands Hyena, Blogge, Basic Personligt, Självförsvarsbloggen, Satmaran, Åsiktstorped, Alter Ego

Lisa Bjurvald, som levererar dagligen just nu, skrev i onsdagens DN ett ledarstick där hon sa absolut nej till rekonstruering av mödomshinnor för skattepengar. Finfint, hon kanske kan ta på sin lott att avgöra om en del andra icke medicinskt motiverade ingrepp skall tas om hand inom offentlig vård.

För det första, avlägsnande av förhudar av religiösa skäl.

För det andra, operationer av utstående öron av kosmetiska själ.

För det tredje, läppspalts borttagning.

För det fjärde, plastikkirugi utan medicinska skäl.

Kort sagt, skall vi diskvalificera alla former av psykiskt, kosmetiska och religiöst betingade ingrepp och se strikt medicinskt på det ?

I så fall kan vi sluta att oroa oss för vården, det blir gott om plats.

Mer i ämnet finns hos frugan.