15 years have passed since I first started listening to swedish folk singer songwriter Lisa Ekdahl. At that time it was more folk than jazz, more upbeat than melancholic, more swedish than english. Since then, Ekdahl has flirted with music styles within the bossa nova genre as well as jazz and pop. ”Give me that knowing smile” is the latest album released by Lisa Ekdahl which is her first album written and performed entirely in English.

Kicking off this unusually short album of only 36 minutes is the song with the same title as the album “Give me that knowing smile”, which immediately sets the mood for the rest of the album. Her charming, youthful yet angel like and unique voice creates a feeling of serenity, immediately putting the audience at ease as well as it adds a certain sincerity in her songs. Taking us through songs such as “One Life” and “The world keeps turning”, one can trace influences of jazz, pop and folk mixing in with light melodies and beautiful lyrics.

Lisa has with this album managed to evolve through her music yet not straying away too far from her unmistakable sound. She proves with this album that Sweden is capable of producing more than economical clothes and mass produced furniture, not that this is bad in anyway, it is just nice to know that there is more to Sweden than H&M and Ikea.

Lisa Ekdahl-Give me that knowing smile

Och Daniel Tjernström fick avgöra.

Som Lisa Ekdahl sjöng…

Det är en saga alltför god för att vara sann.

andra bloggar om sm-guld, aik, lisa ekdahl, daniel tjernström

Ibland hatar jag MMS. När jag sitter på jobbet och lyssnar på Lisa Ekdahl får jag den här bilden från superbruna Gustav i Barcelona:

Och när jag ligger i min säng (på min madrass) och läser om meditation i Vice får jag den här bilden från Lisa som är på bröllop med adeln:

Mie-mi plăcuse şi filmul, dar tot cartea-i mai bună. Şi creează dependenţă şi-i ameţitoare, aşa cum ar trebui să fie orice carte cu final nefericit.

Cea mai tristă mi s-a părut bătrâna, nu ştiu de ce. Ea nu visează la cafenele şi afaceri şi copilărie, ea visează la un final de viaţă fericit şi e cu atât mai trist să ai un timp din ce în ce mai scurt în care să-ţi îndeplineşti visul, decât să ai toată viaţa înainte. Vrea să-şi ştie copilul bine şi să apară la televizor, nu-i vreun ideal măreţ, dar e singurul lucru pentru care crede că merită să mai trăiască. Deprimant final al vieţii. Şi deşi nimeni nu-şi doreşte să îmbătrânească, eu nici tânără nu vreau să mor. Nu vreau să apar la televizor, dar vreau şi eu nepoţi, ar fi frumos, cred.

Despre restul pot spune doar că-s nişte cretini teribilişti care s-au apucat cu bună ştiinţă de heroină, considerând că se pot lăsa oricând, doar că niciodată nu-i momentul potrivit, cum crede orice toxicoman. Imbecili.

Asociez ultima jumătate a cărţii cu melodia asta. (mă enervează că melodiile bune sunt mereu postate pe iutub cu câte-un anime de-ăsta. ftw.)

All I Really Want Is Love – Henri Salvador / Lisa Ekdahl

I’ve looked all around this
Big old world and found that
All I really want is love

Nothing can compare
This world I’ve had my share of
All I really want is love

In this life of chasing dreams
Such strife in seeking schemes
Designed for happiness

Now I’ve finally realized
Deep underneath my lies
All I really want is love

I’ve had twice my share
From fortune to despair now
All I really want is love

Nothing satisfies this world
Won’t compromise me
All I really want is love

In this life of chasing dreams
Such strife in seeking schemes
Designed for happiness

L’amour, la lumière de nos jours
Que voici de retour
Pour me faire voir tout en rose

In this life of chasing dreams
Such strife in seeking schemes
Designed for happiness

L’amour, la lumière de nos jours
Que voici de retour
Pour me faire voir tout en rose

Du är fri och tar allting för givet, du kan skratta åt livet
Du lever för stunden, precis som jag
Det är nudlar och lånade pengar, du har grå efterslängar
men lyckan i grunden, precis som jag
Vi är som personifierade Nittiotal
i ett virrvarr av chanser och val
Ont om rutiner, gott om dåliga vanor, gott om kitchiga planer
Jag lever för kicken, precis som du
Jag blir oinspirerad och ledsen av kraven och stressen
Jag har frihet i blicken, precis som du
Här står livet i farstun, så nära inpå
men det är nåt som gnager ändå

Det kallas tvivel, det där som stör
Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör
och jag ser hur du tänker på nåt
hur du längtar dig bort
som en fågel i bur
En obehaglig distans
en konstig känsla nånstans
Det känns tomt - eller hur?

Som ett kliande, svidande skavsår är den tomhet som kvarstår
när du somnar om natten, precis som jag
utan mening på jakt efter ruset, genom dunket och bruset
Du lever för skratten, precis som jag
Vi är som flugor i smöret på nån annans kalas
Vi proppar i oss och vi vaknar som as *
Här ligger ångest och prylar i drivor, jag unnar mig skivor
Dom hjälper mot ledan, precis som du
Jag har tid, jag har lediga dagar, där jag sitter och klagar
och längtar till fredan, precis som du
Kan du höra hur det låter i ditt vilsna skratt?
Kan du känna hur det gnager i natt?
Det kallas tvivel...
Här står livet i farstun, så nära inpå
men det är nåt som gnager ändå
Det kallas tvivel...

*sjunger med för fulla muggar*

Ja ni vänner, ovänner, vättar och andra småkryp, då skriver jag igen då..
Due to popular demand så måste jag tydligen skriva.

Jag har varit sjuk som ett jehu i en vecka, trodde ett tag det var svininfluensan, men det kunde man slippa eftersom jag lever

Nej då, men det var en grov och kraftig förkylning..
Undrar ni vilken låt jag lyssnar på nu då? Aaa, kan förstå det..
Jag lyssnade på denna då jag skrev det:

Visst faaan är den vacker?
Sedan att Slipknot har gjort en ballad är ju bara det en grej sig.

Men då jag satte mig och skulle skriva ner allt så byttes låten jag spelade till en annan artist.
Denna artist har för mig betytt otroligt mycket. Han har en av Sveriges kraftfullaste röster, samt texter.
Den kommer här då:

Joakim Thåström.. Mannen, myten, legenden…
Vet det inte är den musik som jag “vanligtvis” lyssnar på, (skrev inom ” ” för att poängtera att det är vad folk tror)..
Men, förvisso så pumpas mer hiphop, reggae och så genom mina högtalare oftare än Thåström, men, never the less älskar jag hans musik..
Vid sidan av honom så är, i mina öron, Lisa Ekdahl även en formidabel artist, likaså den bäsa av de bästa; Lars Winnerbäck..
Där har du/ni Svensk musikglädje när den är som bäst..

Vad mer kan jag säga?

Jo just fan, har fått min nya dator, tv och dvd, samt xbox 360..
Livet är bra nu

Såå någon som vill köpa min förra stationära?
Det är en ihopbyggd fan med 3gb ram, 300gb hårddisk, 22″ plattskärm, Dual Layer brännare (dvd-r, dvd+r osv osv osv.), ATI Radeon X1500 kort med 512mb grafik, en AMD Athlon X2 3ghz proccessor, trådlöst tangentbord och mus, 2.1 ljudsystem med aktiv sub-bas.. Kom igen, den är fan fett bra
Aja, skriv bara en rad och vilket pris ni vill ge för den här i kommentarer, helst med vem du är så ja kan kränga på dig den sen

Vad mer, vad mer, vad mer.. Aah, just det..

Om DU har ett Xbox, FLASHA SKITEN MED iXTREME 1.6 !!!! Nu kan jag spela allt.. Underbart det

Nu ska ja sätta mig framför min Samsung 50″ och spela lite..
Blev massa ordbajs och lite musik.. Kommer mer ikväll, promise..

Take care // zajko

Guests include Anna Ternheim, Lisa Ekdahl, First Aid Kit

At last, news of a release we’ve been anxiously awaiting for over 6 months – Norwegian singer-songwriter and recent Wears The Trousers cover star Ane Brun will gradually roll out her first ever live DVD, Live At Stockholm Concert Hall, across Europe from September onwards. The epic 25-song concert film captures a very special show at Stockholm’s Konserthuset in September 2008 and was directed by Magnus Renfors, the man behind all of Ane’s recent music videos. Each of her albums is represented, from 2003’s Spending Time With Morgan to her most recent release Changing Of The Seasons, alongside covers of Cyndi Lauper (‘True Colors’), Alphaville (‘Big In Japan’) and St. Thomas/Thomas Hansen’s (‘Falling Down’). Hansen was a Norwegian musician who tragically died of an accidental prescription drug overdose in 2007, aged 31, and later commemorated on a tribute album.

The 1400-strong crowd at the Konserthuset were treated to a rather spectacular performance as Ane brought along several of her friends to form what she describes as “a singer-songwriter choir” – keep your eyes peeled for the likes of Anna Ternheim, Lisa Ekdahl, First Aid Kit, Nina Kinert, Tobias Fröberg and Elin Ruth, among others – and a nine-piece band including two pianists, a symphonic percussionist and an extra guitarist. It’s definitely Ane as you’ve never heard her before! And you won’t even need to be next to a telly to hear it, as Ane is releasing the film with an accompanying 18-track CD of selections from the show plus a bonus studio version of ‘My Baby’s Arms’, previously only available on Ane’s demos album Sketches. The double-disc package first arrives in Scandinavia on September 16th, followed by Germany, Austria and Switzerland on September 25th. Release dates for all other countries will be announced shortly.

For Ane’s personal reflection on the show, our issue #7 interview is now available online here.

Live At Stockholm Concert Hall – DVD
01 Intro: Are They Saying Goodbye
02 Raise My Head
03 The Puzzle
04 Humming One Of Your Songs
05 To Let Myself Go
06 This Voice
07 My Star
08 The Treehouse Song
09 Lullaby For Grown-ups
10 Changing Of The Seasons
11 Linger With Pleasure
12 Lift Me [feat. Sivert Höyem]
13 Sleeping By The Fyris River
14 Balloon Ranger
15 Ten Seconds
16 Armour
17 Petrified Forest Road
18 Falling Down
19 The Fall
20 Rubber & Soul
21 Don’t Leave
22 Big In Japan
23 My Lover Will Go
24 Song No.6
25 True Colors

Live At Stockholm Concert Hall – CD
01 The Puzzle
02 Humming One Of Your Songs
03 To Let Myself Go
04 My Star
05 The Treehouse Song
06 Lullaby For Grown-ups
07 Linger With Pleasure
09 Lift Me [feat. Sivert Höyem]
10 Sleeping By The Fyris River
11 Balloon Ranger
12 Ten Seconds
13 The Fall
14 Big In Japan
15 My Lover Will Go
16 Song No.6
17 True Colors
18 My Baby’s Arms [studio version]

Alan Pedder

‘True Colors’ [live at Stockholm Konserthuset]

Visst har det en lite negativ underton – Allsång på Skansen. Inte programmet i sig alltså, utan att höra talas om det. Allsång på Skansen. Man blir så där svenne-banan-rädd för att vara en svenne-banan om man nämner det, eller besöker det.
Det kanske bara är jag som är analyserande och osäker.
Oavsett vilket, ikväll (läs:igår) var jag där. Och det var fantastiskt…
…att se solens sista strålar färga Stockholms siluett samtidigt som A Camp med Nina Persson förtrollar mig kolonialt.
…att lägga huvudet på sned och le åt Lisa Ekdahls smått magiska röst och kroppsspråk.
…att möta dessa två sångerskor och bli kär, som alltid.

Jag föll men inte fångade du mig
Du vände och gick hemåt till dig
Då jag krossades brutalt, vände du dig inte om
Fast du hade bett mig hoppa, fast du hade viskat-kom
Då jag fallit tror jag inte du såg
Hur förkrossad jag var där jag låg
Kanske har jag fel, men jag tyckte att du log
Och jag tänkte: om jag dör blir det för detta leende jag dog

Och jag minns jag såg ner ifrån en svindlande höjd
Där såg jag dig – leende och nöjd
Jag trodde du kommit hit för att möta mig
Men halvvägs i luften såg jag – att jag misstagit mig
Du var inte där för mig

Jag föll som att jag trodde att jag var
Beskyddad av dig – ja, osårbar
Jag visste inte då att ett ja kan bli ett nej
Men halvvägs i luften såg jag – att du hade ändrat dig
För utan tvekan vände du och gick
Du gick utan att möta min blick
Kanske har jag fel, men jag tyckte att du log
Och jag tänkte om jag dör blir det för detta leende jag dog

Och jag minns jag såg ner från en svindlande höjd
Där såg jag dig – leende och nöjd
Jag trodde du kommit hit för att möta mig
Men halvvägs i luften såg jag – att jag misstagit mig

Du var inte där för mig
Du var inte där för mig
Du var inte där för mig
Du var inte där för mig

(Lisa Ekdahl- Du var inte där för mig)

En besvikelse, av gigantiska mått mätt, föll ner på mina fötter. Allt gnistrande skimmer sköljdes bort av grumlig sorg, och världen blev vanlig igen. Jag hör soundtracket till mitt liv spelas i öronen, ett akustiskt bakgrundsackompanjemang  i moll med ostämda gitarrer. Sparkar stenar på asfalten, dricker vin direkt ur flaskan mitt på ljusan dag och låtsas att jag har kontroll över min egen kropp. Låter inga tårar lämna ögonen med hjälp av ömklig viljestyrka, men blöder invärtes i smyg. Kan inte erkänna ens för mig själv vilket tillstånd min själ befinner sig i, spelar oberörd och hård. Låter ingen komma nära, ett skadat djur som gömmer sig i en avloppstrumma i väntan på döden.

Bryter mot alla mina egna regler, konsekvent, en efter en. Dunkar pannan i väggen, låter hjärnan rusa runt i panik. Förbannar att jag släppt in Honom i mitt hjärta igen, Han river runt och stökar ned. Hugger gafflar i stum hjärtvävnad, skrattar när artärer spricker. Men egentligen är Han utan skuld, Han handlar efter sin egen regelbok, inte av illvilja. Han tror att kärlek är en maktkamp, att det handlar om att vinna eller försvinna, Han kan inte rå för. En missuppfattning, en desperat egennytta, en rädsla för sanningen får Honom att kasta glas och flaskor mot budbäraren, som duckar skrämt.

Och en osäkerhet börjar sippra in i mitt bröst. Sanningen är ju subjektiv, och aldrig absolut. Och jag börjar absorberas av Hans väl utformade och utsmyckade verklighet, böjer mig för vinden. Endast ett uns självbevarelsedrift kvar nu, innan jag erkänner mig skyldig till alla brott jag anklagats för. Böjer nacken tyst och väntar på att bödeln ska fälla sitt utslag.

Men Han var aldrig där för mig. Han fångade mig aldrig, Han vände och gick hem.

Le charme en apesanteur

Chanteuse de jazz suédoise à la voix enfantine, Lisa Ekdahl a littéralement envoûté l’Olympia vendredi. Une étrange douceur espiègle est venue envahir la salle dès son apparition sur scène. Inconnue de mon répertoire, j’ai découvert une artiste touchante, dont le dernier album apparait généreusement nimbé de paix et de féminité.

Lisa Ekdahl c’est avant tout une voix mutine et troublante à la tonalité pop-folk et jazzy qui semble totalement flotter sur des mélodies délicates et sobres. Le choix du dépouillement de l’acoustique sied merveilleusement bien à cet univers aérien bercé de nonchalance. Si ses compositions flirtent avec la mélancolie, jamais elles ne basculent dans la tristesse : elle sait pour cela, les teinter de sensualité et de délicatesse afin de leur donner cette couleur suave et gracile qui charme et hypnotise. Les musiciens quant à eux, ont impeccablement bien joué et ont d’ailleurs excellé dans les arrangements.

Court, doucement euphorique et profondément léger, son dernier album Give Me That Slow Knowing Smile sonne comme une jolie balade romantique : la chanson One Life en est un très bel exemple. Lisa Ekdahl, est une jolie femme-enfant pleine de grâce et de sensibilité, un pur moment de poésie et d’émotion, une parenthèse où le temps semble s’arrêter.

http://www.lisaekdahl.com/

http://www.myspace.com/ekdahllisa

Om jag och brorsan äter middag en måndag till har det blivit en tradition. Nice, jag gillar traditioner. Vi snackade så klart om up and coming bands och några gamla godingar. Vi var rörande överens om att Tiger Lou har format oss alla på ett eller annat sätt. Efter lite reflekterande kom jag på idén att lista tio av de viktigaste albumen i mitt liv. Sådana där som format ens bana lite.  Vissa är mer oväntade än andra (och jag fliker redan här in att jag lyssnar en hel del på klassiskt och annat också). Men följande har jag starka minnen av:

BJÖRK – Homogenic (1997)

JAMIROQUAI – Travelling without moving (1996)

MASSIVE ATTACK – Mezzanine (1998)

EVERYTHING BUT THE GIRL – Like desserts miss the rain (2002)

THEATRE OF TRAGEDY – Aégis (1998)

KATE BUSH – The kick inside (1978)

DEPECHE MODE – The singles 81>85 (1998)

LISA EKDAHL – Lisa Ekdahl (1994)

TIGER LOU – The Loyal (2005)

KENT – Vapen & Ammunition (2002)

Oh, vilken nostalgi att plocka fram dessa album. Jag hittade flera andra bra skivor, men det får bli en senare lista.

]]> http://saraconnemara.wordpress.com/2009/05/19/dagens-visa-26/ Tue, 19 May 2009 18:04:13 +0000 saraconnemara http://saraconnemara.wordpress.com/2009/05/19/dagens-visa-26/ http://saraconnemara.wordpress.com/2009/05/17/dagens-visa-25/ Sun, 17 May 2009 15:25:45 +0000 saraconnemara http://saraconnemara.wordpress.com/2009/05/17/dagens-visa-25/ http://angelinastankar.wordpress.com/2009/05/11/att-alska-ar-storre/ Mon, 11 May 2009 21:36:19 +0000 angelinastankar http://angelinastankar.wordpress.com/2009/05/11/att-alska-ar-storre/

Denna låt för mina minnen till en mycket fin kväll tillsammans med kära vänner. Fredrik spelade och Astrid sjöng. Jag grät. För att det var så fint. Jag har även suttit ett antal gånger och sjungit högt till den. Ibland har jag varit full. Men oftast nykter. En gång blev jag liggandes på vardagsrumsgolvet och ville bara få sjunka ner igenom allt. Långt ner i myllan. Jag var inte nykter men  i huvudet var det klarare än någonsin.

I dagens Expressen kan man läsa om ännu en artist som är klar för sommarens Allsång på skansen. Nämligen Lisa Ekdahl, och detta blir hennes enda Sverigespelning. Just nu repar hon inför Europaturnén. Läs artikeln här>>

I den artikeln kan man också få ett smakprov på de allsångerna som är nya för i år i allsångshäftet. Vem var det som satt och räknade ihop det igår tro? Här är några av de nya, samt de låtar som varit med flest gånger:

Nya låtar i årets allsång:
Växeln hallå
Tusen och en natt
Vem vet inte du
Sommar sommar sommar
I natt är jag din
Tingeling

Sångerna som varit med flest gånger i “Allsång på Skansen”:
Gå upp och pröva dina vingar (9 gånger)
Kostervalsen (6 gånger)
En kväll i juni (6 gånger)
Calle Schewens vals (5 gånger)
Dansen går på Svinnsta skär (5 gånger)

Igår hörde jag den mest underliga och vackra röst jag någonsin hört, adresserad till mig.
“Hej det är Lisa Ekdahl”, sa rösten när jag tryckte på grön lur.
“Oj”, sa jag.

Hvordan tiden er så bamhjertig mot noen? Jeg husker da Lisa Ekdahl slo igjennom. Det var sommer, jeg gikk på gymnaset, og ut av hvert vindu i Bergen spilte de sanger fra den samme platen. Da jeg møtte henne forrige uke slo det meg at hun nesten ikke har forandret seg. Hun er blitt 37, men er nesten uforandret. Hun ser fremdeles ut som hun er atten. Jeg ser dessverre ut som akkurat det jeg er… 32. Hva er trikset? Vem vet, inte jag…