Ikraftträdandet av FRA-lagen på tisdag kan sägas utgöra kulmen på den mörkblåa alliansregeringens innovativa språkanvändning. Arbetslinjen betyder massarbetslöshetslinjen, den förda företagarpolitiken leder till masskonkurser och politiken beträffande integritetsfrågor inskränker sig till hur man snabbast möjligt skall kunna avskaffa allt privatliv utan att förlora regeringsmakten.

Nu uppmanas alla bloggare som vill värna om brevhemligheten att publicera följande text på sina bloggar, och eftersom jag gärna vill värna allt som står i vår svenska grundlag, så sällar jag mig till kören:

“Från och med den första december 2009 är Sverige en övervakad nation – det är då som FRA får tillgång till en stor del av vår Internet- och mobiltrafik.

Detta kommer att få ett antal konsekvenser. De mest påtagliga är att flera grundläggande rättigheter i praktiken kommer att sättas ur spel. En självklarhet som brevhemligheten kommer efter den första december 2009 inte att existera på internet. Även andra grundlagsskyddade rättigheter som källskyddet är starkt hotat. Många organisationer har skarpt protesterat mot FRA-lagen, däribland Journalistförbundet och Advokatsamfundet. En majoritet av det svenska folket är emot FRA:s avlyssning.

Flera juridiska experter uttrycker dessutom stor tveksamhet till om FRA-lagen är förenlig med Europakonventionen, d.v.s. den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna. Sverige har förbundit sig att följa den konventionen och rimligtvis bör lagen alltså prövas i Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Telia ansvarar idag för en majoritet av den trafik som FRA kommer att vilja avlyssna. Därför uppmanar vi Telia: Ta FRA-lagen till domstol.”

Se även tidigare bloggposter:  FRA – Massövervakning “stärker” inte “integritetsskyddet” utan avskaffar brevhemligheten,  FRA-ttinivännerna har segrat – sekretessbelagd massbevakning, Lagrådet fortsätter fuska fram lagstiftning,  Den “legala nihilismen” och gasledningarna, An Action Service for an Action Man, Desinformation från Svenskt Näringsliv

Se även: Alliansupproret – Telia! Ta FRA-lagen till domstol!,   HAX,   Christian Engström,   Frippes lilla värld,   Den Nya Medborgarrättsrörelsen,   Jens O blogg,   Bloggsam,   Piratpartisten,   Signerat Kjellberg,  webhackande.se,  Den digitala parkbänken,   Bloggvärldsbloggen,   Argast nu,   Liberal och långsint,   Humblebee.net,   pepstraktelser,  osmidigt,   Solid block of ise,   PERSONLIG UTVECKLING?,   Enligt Min Humla III,   Bandhunden skäller,  projO’s,   Farmorgun i Norrtälje,   Mattias Bjärnemalm,   Calandrellas blogg,   Olofs blogg,   Beelzebjörn,   Röd Libertarian,   Mattias Andersson,   Deepedition,   xor,   Copy me happy,   opassande1,   annarkia,   Texplorer,   Oscar Fredriksson (c),    Texplorer2,   MinaModerataKarameller,

Fingret i luften heter den politik som socialdemokraterna tror ska rädda de usla opinionssiffrorna. Mona Sahlin noterar att högervinden är stark och missar därför helt vänstervinden som är på uppsegling.

Tydligen har hon även missat att läsa tidningen de senaste dagarna. Maud Olofssons opinionssiffror har ju knappast rasat på grund av vänstervridning inom centerns mest centraliserande citykommitté. Den slags (M)ittenpolitik vrider istället politiken ytterligare ett snäpp åt höger och snart går det inte att komma längre, om man inte ska riskera krocka med SD.

Det verkar som Mona förväxlar S’, FP:s & C:s målgrupper –  ur vilka tänkbara väljare kan hämtas - med SD:s; oroväckande, minst sagt. Vilka politiska krafter är det egentligen hon vill fria till, med detta sällsynt illa genomtänkta utspel i valrörelseupptakten? Sitter socialdemokraternas upphandlade mediastrateger i ett ljudisolerat rum dit ingen information från omvärlden når fram hur högljudd och alarmerande den än är.

Så här i vinterns gruvhål kan det kännas som det kompakta mörkret kongenialt illustrerar vad som händer i politiken. Istället för att blicka mot framtiden med ljusnande blick stirrar man in i ett svart hål, som uppslukar nuet med hypnotiskt magnetisk dragningskraft från ett europeiskt diktatoriskt historiskt förflutet.

Den hurtfriska naiviteten hos de styrande i Europas ledarskikt bortser från vad krig, tortyr och folkmord kan göra med en kontinent och vilka spår som det därför sätter långt in i nuet. SD:s framgångar i opinionen är ett levande och brännande aktuellt exempel på detta. Så även den övriga extremhögerns frammarsch i Europa.

Sämsta sättet att hantera situationen är således att hänsynstagande spela den i händerna genom ytterligare högervridning av politiken. Istället behövs motkraft från vänster. Om möjligt ännu sämre var steget att ratificera Lissabonfördraget så att den demokratiska kontrollen över den verkställande makten går förlorad. Lissabonfördraget ger farligt fria händer för de styrande över 500 miljoner européer försänkta i djup ekonomisk kris med en massarbetslöshet som är i växande.

Läs: Jonas Sjöstedt – Dansk vänstervind,   Cecilia Malmström – “Viktiga diskussioner om EU:s framtida utrikespolitik“, European Civil Liberties Network – Oppose the “Stockholm programme“

Se tidigare bloggpost: Ett segertåg ut ur riksdagen,   Vår Gud är oss en väldig Borg,   Den “legala nihilismen” och gasledningarna,  Vintergata,

Se även: Wall Street Journal – French Unemployed Rose 2 % in October,   British Unemployment to continue rising – Chancellor Darling,   Timesonline,

Läs: SVD – Sahlin varnar för politiskt kaos,  DN – Sahlin öppnar för styre med C och FP,   Expressen – Mona Sahlin kan tänka sig regera med C och FP,  AB – Styr hellre över blockgränsen än låter SD bli vågmästare,   DN – Rekordstort stöd för Sverigedemokraterna,  P J Anders Linder,   Peter Andersson – med rätt att tycka,  Mina moderata karameller,  GP – Sahlin varnar för politiskt kaos,  SVD – Mona Sahlin siktar mot stjärnorna men har svårt att lyfta,  SVT – Sahlin kan regera med C och FP,  AB2,   SVD3,   Expressen2,  AB3,   SVD4,    jj.n,    Holmqwist,     Spikharry’s Blog,     Andrea Doria,    annarkia,   Mitt i steget,    Kommunisternas blogg,   Jonas Sjöstedt,    gameover,   Elin Frid,    Germunds blogg,   Maria Ferm,   Robert Noord,    Kent Persson (m) blogg, Claes Krantz,   Kommunisternas blogg,   Olssons blogg,    Blocken blockerar,   Svensson,

(M)audeffekten kan som sagt bli långvarig. Särskilt om man betänker halveringstiderna – då hela Sverige nu är pantsatt i tysk kärnkraftsosäkerhet.  Jysst att du varit så vaken när det gäller att tillvarata skattebetalarnas pengar, Maud. 

Och nu skall det bli mer och mer jobb till ungdomarna, tycker Centraliserande Centerns Centralaste Centralkommitté, och sämre och sämre arbetsvillkor, anställningstrygghet, för att inte tala om lönen. Vad blir det då till slut kvar? Jobb. Att jobb skulle vara viktigare än allt detta gör att skillnaden mellan ” jobb” och slaveri blir allt mindre.

Just det här inlånet från socialdemokratisk jobbpolitikretorik gör också att desperationen framstår allt tydligare.

Mitt betyg för detta utspel blir därför varken mer eller mindre än just: C.

Och prognosen för Centerpartiet med (M)aud i spetsen blir ett segertåg rakt ut ur riksdagen.

Läs: DN – Jobb är viktigare än lön för nio av tio ungdomar,

Läs gärna också – Sveriges Radio – “Ungdomar utnyttjas på arbetsmarknaden”:

“Allt fler unga kommer i kläm på Stockholms arbetsmarknad. Det kan bland annat handla om att de utnyttjas som gratis arbetskraft, eller får provisionsbaserade anställningar där lönen blir så låg att den inte går att leva på.

- Slavarbete, säger Ove Ståhl på fackförbundet Unionen“

Se tidigare bloggposter: Svar på tal till Per Schlingmann på Newsmill

Vidare: DN – Börje Hörnlund: “Maud Olofssons politik en katastrof för Centern“, SVD1,   Högbergs tankar,   SVD – Olofsson: “Var tacksam“,   DN – Så många jobb hotas om Saab läggs ner,   Roger Jönsson – Det finns många möjligheter för SAAB – utan alliansens hjälp,   Peter Andersson – med rätt att tycka: Det lilla partiet med de stora orden,   SVD3,   Esbatis kommentarer – Centern tar ställning mot verkligheten,   DN – En svart dag för SAAB,   AB1,   AB – Centern spricker,   Mitt i steget – Om Maud Olofsson och kampen mot klockan,  DN – Inte troligt att hela SAAB säljs till Kina,   Röda Malmö – Den stora Saab-bluffen,  Expressen,   SVD4,  DN4,    AB3,   SVD5,  AB4,   AB5,   SVD6,    DN5,   SVD7,    SVD8,   DN6,

De globala koncernernas allmakt kallar ju vanliga människor ‘globalisering’. Men i den akademiska världen skiljer man mellan ‘globalism’, ‘globalismer’ och ‘globalisering’.

Med ‘globalism’ menar man då den neoliberala marknadsreligionens anspråk på världsherravälde, medan man med ‘globalismer’ menar tanken att det kan finnas flera konkurrerande föreställningar om vilken världsordning som skall råda. Med ‘globalisering’ menas då slutligen det faktum att världen i och med den kommunikationsteknologiska utvecklingen krympt till en ‘global by’, i synnerhet sedan Internet uppfanns.

En av världens mest framstående forskare om dessa fenomen, Manfred Steger, konstaterar:

“that the globalist neoliberal project is in essence one ideology of many in the constellation of globalization. The neoliberals or neoconservatives have merely harnessed a sophisticated public relations machine – propaganda, in Noam Chomsky’s analyses – to convince a naïve public that laissez-faire liberal capitalist ideology is actually nothing less than an end point of history, a culmination of natural scientific process and evolution. The mistake, Steger would argue, is to confuse a political economic ideology with some kind of inevitable evolutionary process interpreted through a lens of scientific method.”

(citerad i Standlea, David M. Oil, Globalization and the War for the Arctic Refuge. 2006. Albany: State University of New York Press. Chapter 1 – “Globalism, Oil, and the Power Elites”, p. 7. )

Inom ‘globalismen’ – dvs den neoliberala marknadsreligionsutövningen och dess anspråk att göra sig gällande som allenarådande världsreligion - verkar makteliten.

Redan 1956 skrev C. Wright Mills en bok om den: The Power Elite. Den beskrevs då som tredelad; bestående dels av koncernernas, dels av militärens, dels av politikens elit. Mellan dessa tre maktsfärer fanns svängdörrar genom vilka samma elitmänniskor passerade in och ut för att iklä sig olika maktpositioner.

Så tidigt som 1956 visade det sig emellertid, enligt denne Mills, att balansen sinsemellan de tre förskjutits. Medan allt mer makt koncentrerades till de två första sfärerna dränerades den politiska allt mer på inflytande, vilket ledde till att koncernerna och det militärindustriella komplexet blev styrande för politiken. Så istället för att politikerna ritade upp riktlinjerna som de förra hade att hålla sig till så blev det mer och mer tvärtom:

“ As noted by Mills, the political domain has diminished in power relative to the corporate and military sectors: ‘Insofar as the structural clue to the power elite today lies in the political order, that clue is the decline of politics as genuine and public debate of alternative decisions.’“ 

(Standlea, David M. Oil, Globalization and the War for the Arctic Refuge. 2006. Albany: State University of New York Press. Chapter 1 – “Globalism, Oil, and the Power Elites”, p. 9)

I ljuset av detta skulle man som jämförelse kunna beakta vad som just nu sägs om det som timar och sker i Ryssland.

Där påstås nämligen att oligarkernas makt gått fullständigt överstyr på grund av att ränderna från tsarismen aldrig gått ur själva samhällskostymen.  Efter kommunismens fall 1989 togs makten över av koncernledningar - personerna i dem hade då förpassat sig dit genom svängdörren från den politiska maktsfären till den ekonomiska – ett korrekt steg i karriären om man beaktar vad Mills och Steger säger.

Det speciella med den ryska situationen är då att man gått över från den politiska maktsfären i ett diktatoriskt styre till den ekonomiska sfären i en neoliberalt globaliserad marknadsekonomi, vilken enligt ovanstående alltså numera  är den maktsfär som, tillsammans med den militära, styr den politiska. Frågan är då om något egentligt regimskifte skett.

Farhågan bekräftas av de underliga och makabra händelser som ägt rum i det ryska riket.

Och tänker man då på vad som skrivs om detta kan man även slås av farhågor beträffande den politisk-ekonomiska maktfördelningen i Väst. Anledningarna till att den politiska makten återigen blivit korrupt i Ryssland sägs nämligen vara bristen på konkurrerande alternativ, att oppositionen inte tillåts fungera såsom den ska i en demokrati.  Som Mikhail Krasnov; “Doctor of Law, the chair at the constitutional and municipal law department at the Higher School of Economics” den 14:e mars 2008 i Novaja Gazeta säger:

 A prominent political thinker of the 20th century, Carl Popper, formulated that criterion: democracy is such a form of state structure where bloodless change of power is possible through election. What does it mean? First, it means political competition where people themselves define the course of the national policy using the election system. Second, this is about the lack of monopoly for power. In economics, the victory in a competitive struggle never means the winner will stay alone in the market. The same must apply to the politics. With a democracy no one can be thrown away from the domestic politics. This applies not only to the parliament, but also to the president. Whatever broad powers he were invested in, he still must stay under control.  And how can people control the president, government and the new political force in power? First of all, this is possible to be done through opposition, i.e. parties that failed to become winners at this stage.  And how can they exercise the control, in their turn? They can do it through parliamentary enquiries, participating in making the state budget, exercising control over public spending and so forth.”

För eftersom tendensen är densamma här – att det blivit de ekonomiska och militära maktsfärerna som styr den politiska istället för tvärtom - så riskerar den demokratiska kontrollen att gå förlorad. Särskilt efter att Lissabonfördraget implementerats. För då välter hela skutan över till förmån för den exekutiva makten (som i sin tur styrs av lobbyism och militarism enligt ovan nämnda analytiker).

De nationella parlamenten förlorar kontrollen över den exekutiva (eller verkställande) makten (= ministerrådet, Europeiska rådet, EU-kommissionen, Presidenten och den Höga Representanten för gemensam utrikes- och säkerhetspolitik) och Europaparlamentet har knappast samma styrförmåga.

Och det allra allvarligaste är att lagstiftningsmakten delegeras till regeringarna utom räckhåll för demokratisk kontroll. Inte minst saknas också offentlighetsprincip och remissförfarande och därmed även möjlighet till offentlig debatt, vilket strider mot vår grundlag som säger att den fria opinionsbildningen är en hörnsten i den demokratiska samhällsbyggnaden .

Och när man betänker detta ser man också såna saker som t ex Vattenfallsaffären och kammarrättens dom att försäljningen av Tibblegymnasiet var olaglig – i ett annat och mycket obehagligare ljus. Man skärras även än mer över vad Carl Bildt något glättigt skriver på sin blogg “Alla Dessa Dagar” om den återerövrade vänskapen mellan EU och Ryssland i bloggposten “Goda vibrationer”

“Fortfarande lyser den stora röda stjärnan över Spassky-tornet vid Kreml-muren. Dess era är – tack och lov – borta men den tillhör dock bilden av detta Moskva.

En dag med bra diskussioner går mot sitt slut.

Påtagligt var hur goda vibrationerna var efter onsdagens toppmöte i Stockholm.  Det anses här ha varit ett av de bästa av de möten av detta slag man haft med Europeiska Unionen.

Inte så att vi inte diskuterade de frågor där vi har delade meningar – t ex om mänskliga rättigheter eller södra Kaukasus. [. . .]

Men att vi också underströk det gemensamma intresse vi har av att bygga ut förbindelserna.

Moderniseringen av Ryssland är ett mycket påtagligt gemensamt intresse.

Men den är inte möjlig utan en fungerande rättsordning. Den ”legala nihilism” president Medvedev talat om är ett akut hot mot denna modernisering. [. . .]

Och nu väntar middag i Moskvas vimmel.”

För vi vet ju alla vad “modernisering” egentligen betyder nuförtiden. När Fred betyder mer och mer Krig, och “Framsteg för integriteten i Europa” att lag om avstängning från Internet stiftas på torsdag fasar man slutligen inför vad Stockholmsprogramstriptyken “Fred, Säkerhet och Rättvisa” i slutändan kan komma att visa sig innebära efter att de allra sista korten på bordet är lagda. Se EU Newspeak Glossary.

Se även: “The Stockholm Programme – An open and secure Europe serving and protecting the citizen“

Läs: Mark Klamberg – FRA kommer fortsätta lämna över information till SÄPO,  Scaber Nestor,  frendo.se,   Liberal och långsint,   SVD – Ja till EU:s Telekompaket,  Eva-Britt Svensson blogg – Quadrature håller med mig,  La Quadrature du Net: A Missed Opportunity for Citizens’ rights, IpTegrity – Monica Horten: The Queen to announce Internet cut-off law,  Lena Ek – “Ett framsteg för integriteten i Europa“,  Mårtensson – Lars G. Josefsson talar med kluven tunga,  Staffan Danielsson,  AB: Kris för S – får rekordlågt stöd,  SVD2,   DN1,   AB2,   AB3,   trixes tankar,   SVD3,   AB3 ,   DN2,   DN3,    DN4,   BBC News – Russia ‘is now a criminal state’,  says Bill Browder,  The Guardian: ‘Cruel, illegal, immoral’: Human Rights Watch condemns UK’s role in torture, The Telegraph – Barack Obama ‘to announce 30,000 Afghan troop increase next week’

Se tidigare bloggposter: Den socialmoderata (M)enigheten, På väg mot ett enpartisystem, Demokratiutredningen och partifinansiering i omutliga Sverige, Parlamentet blir parlamentet, Vår Gud är oss en väldig Borg, Spöken som finns,  EU – Entropin ökar i maktens centrum, Andreas Carlgren, miljöminister…,   The Quickest Road from Serfdom to Serfdom

Berlusconis framträdande som politisk pajas har vid upprepade tillfällen lett till plumpa klavertramp och olustig pajkastning, som när han kallade Obama och hans hustru Michelle för “solbrända”. 

För att visa att “SD är clowner” klär man ut sig till clowner och det ungefär samtidigt som anlagd brand misstänks utanför flyktingförläggningen i Vellinge – brottet rubriceras av polisen som hets mot folkgrupp.

Under Ny Demokratis glansdagar på 90-talet var det på samma skojfriska sätt ”drag under galoscherna” samtidigt som lasermannen mördade invandrare.

Och nu vädrar Ian Wachtmeister återigen morgonluft och skriver därvid på ökända sajten Newsmill att svenskar “saknar humor” och att Sverige “behöver en Berlusconi“.

För att  visa vilken typ av humor som jag anser att dessa herrar företräder visar jag en bild från 1942 – “This is the Enemy”.

Poster, “This is the Enemy,” 1942. Karl Koehler-Victor Ancona.

Läs: Journalisten – Lisa Bjurwald och Jonathan Leman: “Ge inte  Newsmill Stora Journalistpriset”, Ny Tid – “Den järnhand som skulle forma Sverige”,

Se även tidigare bloggpost: Rasismen i vårt samhälle, 30-talet går igen – Rasismen i vårt villasamhälle, Högerns janusansikte, Del II – Den sovande regeringen ZZ, Vår Gud är oss en väldig Borg,  Hur man underblåser högerextremism

Läs även: SVD – Brand utanför flyktingboenden,   DN1,   Sydsvenskan – Anlagd brand vid flyktingförläggning – Vellinge,  AB – Anlagd brand vid flyktingboendet,   Maria Ferm – Vem försöker bränna ner ett hem för traumatiserade barn? , Sveriges Radio,   AB – Kan vi bli ett land av hat?,   DN2,   DN3,   Expressen – Leif GW Persson: “SD: s tjyvknep med statistiken”,   SVD – Uppskrämd stämning efter branden, SVD3,  Kent Persson (m) blogg,   Henrik Jan Danielsson.SE,   SVD4,

And here we go again! 15 years in a row – must be a world record of a sort.

And remember – This is our money they are misspending.

http://openeuropeblog.blogspot.com/2009/11/here-we-go-again.html

Here we go again

The European Court of Auditors has, for the 15th year in a row, today refused to sign off the EU’s accounts.

EU anti-fraud Commissioner Siim Kallas anticipated this predicatable development in a piece on EUobserver yesterday in which he attempted to pin the blame for the mismanagement of EU funds on national governments and regional authorities.

(In classic Commission style, he also tried to ward off all critcism and shut down debate by getting in there first with the trademark ‘anti-EU’ jibe: “some quarters will yet again use the report to promote their own anti-EU agendas, which have little or nothing to do with the report’s findings.”)

But, as we argue today in a new briefing, the problem is with the EU budget itself. It is dominated by two failing policies which even the current UK Government is essentially opposed to: the Common Agricultural Policy, and the so-called Structural Funds. The sheer size and complexity of these two top-down spending programmes means the EU’s budget is wide open to waste and mismanagement, regardless of whether the blame lays with the Commission or the member states. The budget therefore represents extremely bad value for taxpayers’ money.

Also, while mismanagement of the accounts continues to be problematic, arguably the most important issue is the fact that the EU budget is hugely wasteful and irrational in terms of what the money is actually spent on, and where the money is spent.

To illustrate this, we have today published a light-hearted list of 50 new examples of EU waste, which may make you smile and despair in equal measure.

50 new examples of EU waste

http://www.openeurope.org.uk/research/top50waste.pdf

http://www.openeurope.org.uk/media-centre/pressrelease.aspx?pressreleaseid=126

Open Europe publishes 50 new examples of EU waste

10 November 2009

Today, the EU’s accountants – the European Court of Auditors (ECA) – have published their annual report on the EU’s budget. The ECA has refused to give the EU’s accounts a clean bill of health for the 15th year in a row, owing to fraud and mismanagement in the budget. Like last year, the auditors did sign off the Commission’s own accounts, saying that they accurately represented how much money was raised and spent.

Although the ECA’s report is about the management of the accounts, the occasion represents an opportunity to take stock of the EU budget as a whole. Because while mismanagement of the accounts continues to be problematic, arguably the most important issue is the fact that the EU budget is hugely wasteful and irrational in terms of what the money is actually spent on, and where the money is spent.

The budget is dominated by two failing policies which even the current UK Government is essentially opposed to: the Common Agricultural Policy, and the so-called Structural Funds. The sheer size and complexity of these two top-down spending programmes means the EU’s budget is wide open to waste and mismanagement, regardless of whether the blame lays with the Commission or the member states. The budget therefore represents extremely bad value for taxpayers’ money.

To illustrate this, Open Europe has produced a list of 50 new examples of EU waste. The list is by no means comprehensive, but designed to show the types of peculiar projects on which EU money has been wasted in the past. They give a light-hearted illustration of what is wrong with the EU budget, and the need for fundamental reform.

Open Europe Research Director Mats Persson said:

“The Commission tries to put the blame for fraud and waste on the member states, but the real problem is the EU budget itself. The EU’s spending programmes are overly complex, irrational and hopelessly out of date. Until they are subject to root-and-branch reforms, or scrapped altogether, waste and fraud will continue.”

“Too often, EU money is wasted on inefficient projects which are based on unrealistic expectations or for which there is no real demand. Because of the way the EU’s spending schemes are set up, bizarre or wasteful projects can receive funding which never would have received money if subject only to national spending priorities. Unfortunately, the focus of the EU budget is to get the money out of the door, not to spend the money wisely.”

“Surely, in a recession, we can think of better ways to spend £100 billon a year?”

To read Open Europe’s 50 new examples of EU waste see here:

www.openeurope.org.uk/research/top50waste.pdf

To read some background on the EU budget, please see below.

TOP 10 EXAMPLES OF EU WASTE

€173,000 for a luxury golf resort

€173,274 in EU funds were given to the luxury golf resort, Monte da Quinta Club, in the Algarve, Portugal,[1] where guests can choose between “the comfort of a villa with garden and private pool, or be dazzled by deluxe suites”.[2] There is also a luxury spa, health club, several restaurants and bars, shops and a hairdresser.

€2,500 for Chairman of Porsche’s hunting retreat

Wolfgang Porsche, supervisory board Chairman of Porsche, received €2,500 in EU rural development funds for a small estate in Bavaria, Germany, where he goes hunting in his free time.[3]

€100,000 for a luxury Spanish hotel chain

€99,877 in EU funds for 2009 alone were granted to Tils Curt, a chain of luxury restaurants and hotels across Spain, established in 1880. The funds were given as part of the Regional Development Fund.[4]

‘Donkeypedia’: the blogging donkey

As part of the EU’s €7 million ‘Year of Intercultural Dialogue’ initiative, the European Commission ran an art education project called “Donkeypedia”, in which a donkey travels through the Netherlands, and primary school children meet and greet the donkey. The aim of the project was “creating a reflection of all European identities. What are the similarities, what are the differences? What is it that makes Europe as unique as it is? Donkeypedia will try to make this feeling tangible by interacting and in dialogue with its surroundings while walking a European route through several countries and collecting data to support this image.” The donkey, named Asino, also maintained a blog throughout the walk. One entry reads: “We started really early today, Cristian slept in a bed in a house. It was a crazy morning waking up. I was under a chestnut tree sleeping in sand, when I opened my eyes there were animals all looking at me. I was embarrassed! Now I understand a little how people from different cultures may feel in the Netherlands.”[5]

€80,000 for a Swedish ‘virtual city’ in Second Life

In early 2008, Sweden’s third largest city, Malmo, was given an EU grant worth 800,000 Swedish kronor (€80,000), to create a virtual version of itself in “Second Life” ­- a virtual fantasy world inhabited by computer-generated residents. The project was an attempt to reach out to young people and envisioned some of Malmo’s most famous buildings – such as its library and university – to be mirrored in Second Life. In addition, the project included plans for a virtual “citizens’ office”, in which City officials could do their work and meet with those inhabitants of Malmö who were active in Second Life (the number of Malmo residents active on Second Life is thought to be very small).

In May 2009, Malmo was launched as a ‘virtual city’. By then, the budget had been busted – and the project had been subject to massive criticism, as Second Life was no longer regarded as the future of social media – particularly not amongst young people. One of the politicians involved in the project said: “Malmö wants to be at the forefront of IT, but we’re aware that Second Life is probably not at the absolute forefront anymore.” Joakim Jardenberg, of Swedish IT company Mindpark, added that he thought the project was a “bizarre joke” at first. “Second Life has never been particularly popular in Sweden. Facebook would have been a better tool”, he said. In March 2010 the project will be evaluated. If virtual Malmo does not have enough visitors by then, the project will be shut down.[6]

€850,000 for a ‘gender equal’ wood design centre

Local politicians in Orsa, a village of 5,000 inhabitants in Sweden, wanted a new wood ‘design centre’, describing the idea as “a catalyst and meeting place for all creative activities”. The project description stressed that “the building would clearly display a gender equality design.” The project won co-financing from the EU’s structural funds, which provided €850,000 of the €1.7 million that was budgeted for the project. However, when the funds ran out, the politicians decided to combine the wood design centre with the village’s other EU project, a wildlife centre, which had cost €3.2 million up to that point. The wildlife centre was in need of a spectacular new entrance hall – which became the wood centre. In their final report on the project the politicians confessed that the building had not necessarily promoted cultural events, but proudly emphasised that all parts of the building were “equally accessible regardless of gender.”[7]

€400,000 on a Marathon for a United Europe

In September 2008 the EU spent €400,000[8] on a “Marathon for a United Europe” for young people from across the EU. Among the aims for the three-day event in Greece was to “promote and support European citizen ideals.”[9] On the official website the Marathon is described as “a completely European event supporting in every way the harmonious and prosperous coexistence of young people under the EU umbrella.”[10]

The Swedish cannabis farmer

A Swedish farmer received around 2,000 kronor (€200) in subsides from the EU for land on which he grew cannabis plants. Selling the drug is illegal in Sweden, but growing the plant is allowed if it is used for “industrial” purposes – for example to produce robust nets – provided that the so-called THC dose in the plant is below 0.3%. The subsidy to the Swedish farmer was paid from the EU’s Single Farm Payment scheme, and the farmer had filled in all forms correctly. However, since farmers receive subsidies from this scheme irrespective of what they have grown on their land, there’s no obligation on the Swedish farmer to inform the authorities about what he actually intends to use the cannabis plants for.[11]

€400,000 to get children drawing portraits of each other in the name of European citizenship

“Alter Ego” is an art competition running in at least 22 EU countries. The aim of the project, which used €400,000 of EU funds[12], is to encourage young people aged 14 to 18 to “explore different and varied identities, by creating a double portrait” – a portrait of themselves and someone from a different cultural background[13]. The competition is intended to “Raise the awareness of all those living in the EU, in particular young people, of the importance of developing an active European citizenship.”[14]

€198,500 for EU puppet theatre network in the Baltics

In 2008, the Estonian State Puppet theatre received €198,500 in EU funds for a project with the Latvian State Puppet theatre and Vilnius puppet theatre, which aimed to “develop the cooperation between the puppetry masters and museology specialists with the EU in order to find new and innovative ways on how to archive the puppet performances and present the exhibits in the puppetry art museums; encourage the Baltic countries to take more actively part in the intercultural dialogue; encourage the creation of puppetry art museums in other European puppet theatres.”[15] This is not to be confused with the €105,996 EU grant the Estonian State Puppet Theatre received in 2006 “to explore the similarities and diversities within a range of European cultures and cultural expressions”, as reported in last year’s list of examples of EU waste.[16]

NOTES FOR EDITORS

1) For more information, please contact Mats Persson on 0044 207 197 2333 or 0044 779 94 606 91.

2) Open Europe is an independent think-tank calling for reform of the European Union. Its supporters include: Sir Stuart Rose, Executive Chairman, Marks and Spencer plc; Sir Crispin Davis, Former Chief Executive, Reed Elsevier Group plc; Sir David Lees, Chairman, Tate and Lyle plc; Sir Henry Keswick, Chairman, Jardine Matheson Holdings Ltd; Lord Sainsbury of Preston Candover KG, Life President, J Sainsbury plc; Sir John Egan, Chairman, Severn Trent plc and Lord Kalms of Edgware, President, DSG International plc; Hugh Sloane, Founder, Sloane Robinson.

For a full list, please click here: http://www.openeurope.org.uk/about-us/supporters.aspx

BACKGROUND

WHAT DID THE AUDITORS SAY IN THEIR REPORT ON THE 2008 EU BUDGET?

In its report on the 2008 EU budget, the ECA refused to sign off on how the money from the EU’s 2008 budget had been spent. While saying that the overall situation is improving, the Court noted that a number of spending areas in the budget are still “materially affected by errors”. These include the EU’s policies on cohesion; research, energy and transport; external aid and enlargement; and part of the agricultural programme.

However, the ECA gave an unqualified or clean opinion on the reliability of the 2008 EU accounts. This means that the Court considers the EU Commission’s accounts to present a fair and accurate picture of how much money was spent out of the EU budget.

The Court concluded that cohesion policy, or the Structural funds, which is the second largest spending area in the budget (representing almost a third of the budget), “remains problematic and is the area most affected by errors.” The Court estimated that at least 11 % of the total amount paid out in grants from the Structural Funds should not have been paid out in the first place.

Crucially, the auditors noted that “In many situations the errors are a consequence of too complex rules and regulations. Simplification, therefore, remains a priority.”

“Agriculture and natural resources” – part of the EU’s Common Agricultural Policy (CAP) – was given a clean bill of health for the first time.

To read the ECA’s report, click here: http://eca.europa.eu/portal/pls/portal/docs/1/3258349.PDF

BACKGROUND INFORMATION ON THE EU BUDGET

The EU budget is worth about €975 billion (£875 billion) between 2007-2013. According to the Treasury, the UK pays in almost £10 billion a year into the EU’s budget, on average (after the rebate), and gets back about £5.2 billion on average. Crucially, the UK’s net contribution will go from £3 billion in 2009-10 (gross contribution £7.6 billion) to £6.4 billion in 2011-12 (gross contribution £12 billion), according to the Treasury’s projection.[17]The UK is also the EU country that receives the least back from the budget per head.

Ultimate responsibility lies with the Commission

The EU Commission has consistently argued that responsibility for the mismanagement of the EU budget lies at the national level, not with itself, as 78 per cent of EU funds are distributed by member states in agricultural payments and structural funds. However, as the ECA made clear in this year’s report, “Responsibility for the legality and regularity of spending on Cohesion Policies starts in the Member States, but the Commission bears the ultimate responsibility for the correct implementation of the budget.” And in previous reports, the ECA has noted, “Regardless of the method of implementation applied, the Commission bears the ultimate responsibility for the legality and regularity of the transactions underlying the accounts of the European Communities (Article 274 of the Treaty).”

No link between spending and need

Crucially, the link between spending and need in the EU budget is weak. Per head, the top three recipients of EU funds continue to be old member states – Luxembourg, Belgium and Greece. France continues to be the largest recipient of EU funds of any member state in absolute terms. France receives €89 billion from the EU between 2007-2013, compared to €46 billion for the UK.

The CAP is particularly bad in this respect. The CAP currently transfers money from the poorest member states to countries like France and Spain. For example, in 2004, the 10 new member states paid nearly €1 billion more into the CAP than they got out of it (€835 million).

KEY AREAS OF EU WASTE

Agriculture

· The EU spends some €54 billion a year on various types of farm subsidies (compared to €42 billion in 2001). In its opinion on the 2008 EU budget, the ECA signed off parts of the agricultural budget but stated that the “rural development” spending is still subject to errors. The ECA noted that 32 % of the transactions involving EU rural development funds were affected by error.

Even without the fraud and mismanagement, the CAP is a wasteful and distorting policy:

· According to an OECD estimate for 2006, the “real” cost of the CAP is 125 bn euros a year, paid through higher prices and added taxes. The report also estimated that food in the EU is on average 20% above the world price, due to EU subsidies and tariffs.

· This hits the poor hardest because the bottom fifth of households in the UK spend 16% of their income on food – double the proportion spent by the richest fifth (7.5%)

· According to a 2005 report by Oxford Economic Forecasting, scrapping the CAP and reforming tariffs could make the bottom 10% of earners £437 a year per person better off.

· Since the introduction of the so-called Single Farm Payment a large part of CAP subsidies are now based on “area” and have nothing to do with actual farming and production. As a consequence, a large number of non-farmers are now receiving subsidies. In recent years there has been a rash of stories about payments to golf clubs, various royalties, pony clubs and a number of large multinationals such as Coca-Cola.

· The real winners from the system are landowners, as subsidies allow owners of land and suppliers of inputs to put their prices up by an equivalent amount and so “capture” the money spent on subsidies.

Structural Funds

· In its report, the ECA found that for the Structural Funds – which are worth around €45 billion a year – 43% of the funded projects contained “errors”. In terms of “financial impact” the Court concluded that around 11%, of the total amount reimbursed to member states in 2008 should not have been reimbursed – the same share as last year.

Like the CAP, even without the notorious problems with fraud, the Structural Funds remain largely wasteful:

· The Structural Funds are aimed at creating jobs and boosting Europe’s competitiveness. In particular, the objective is to help poorer regions catch up with richer ones. However, there is no conclusive evidence that the Funds have had any positive economic impact. In fact, as the OECD has argued, the rate of “convergence” in the EU is very slow – at the current rate of convergence it would take 170 years to halve divergence across the regions in the EU. (OECD 2007)

· The EU will spend close to 310 bn euros in 2007-2013 on the Structural Funds. Of this, only slightly more than 50% will go the new member states – the rest will be spent in the EU-15. (DG Regio 2006)

· Bizarrely, each region, no matter how rich, receives some sort of EU funding. For example, one of the richest regions in Germany, Lüneburg, was granted a staggering 900 million euros from the EU for the 2000-2006 financial period.

· Even within the regions, the funds are poorly targeted. Research by Open Europe found that as little as 10-30% of funds given to South East England were spent in the poorest one-fifth of areas.

· As the ECA has pointed out separately, the EU’s so-called N+2 rule (allocated funds must be paid out within two years or the money will be cancelled), encourages fast rather than wise spending. This has exacerbated problems with poor project selection.

· Even though regions now have significant autonomy in deciding which projects to select (they must select projects, or the funds will be cancelled), there are still restrictions on what they can spend the money on. For instance, national authorities are not allowed to spend funds on social housing.

Culture and citizenship projects

· The EU has a robust budget for promoting European culture and citizenship, particularly among young people. While this may on the face of it sound like a worthwhile way to spend money, it is clear from the EU’s many policy documents and project briefs that the underlying aim of culture and citizenship initiatives is to promote the idea of European integration and ‘ever closer union’.

· The EU makes millions of euros a year available in EU grants to all manner of projects intended to promote the EU and its policies in everything from schools to concert halls to cinemas, and even directly funds NGOs and organisations promoting European integration. This is an unacceptable use of taxpayers’ money, since it unfairly favours those who wish to see a more integrated EU at the expense of those who do not. Worse, it does not allow for a balanced debate about the future of Europe, and this is especially worrying when school children and young people are the targeted audience.

· In 2008 alone, the EU spent more than €2.4 billion promoting European integration and ‘ever closer union’ through a myriad of funding streams and through the various Commission departments – DG Culture, DG Education and Citizenship, and DG Communication. [18]

· For example, more than €34m was dedicated to “Fostering European Citizenship”, and a further €62m was spent on “Developing cultural cooperation in Europe.” The very candidly stated aim of this is to generate support and justification for European integration. As the 2006 decision on the “Europe for Citizens” policy notes: “The Treaty establishes citizenship of the Union… It is an important element in strengthening and safeguarding the process of European integration.”

· Likewise, the EU’s €400 million Culture Programme states that: “For citizens to give their full support to, and participate fully in, European integration, greater emphasis should be placed on their common cultural values and roots as a key element of their identity.”

· Many of the examples of this nature are included in our 50 top examples since they are simply bizarre, and it is very difficult to imagine how they could possibly represent value for taxpayers’ money.

· There is also the wider question about whether or not the EU should even have a budget for culture, citizenship, education and communication in the first place, since it has no democratic mandate to legislate in these areas. ——————————————————————————–

[1] Algarve regional development agency; http://www.ccdr-alg.pt/ccdr/parameters/ccdr-alg/files/File/upload//PO_Algarve_21/Projectos_Aprovados/Quadro_aprovacoes_webpage_emp_rev.pdf p.2

[2] See the club’s website here; http://www.mqclub.com/MQ.aspx?tabId=13&code=en

[3] TAZ, ‘Bayerische Promis streichen Agrarhilfen ein’, 4/8/2009; http://www.taz.de/1/archiv/print-archiv/printressorts/digi-artikel/?ressort=wu&dig=2009/08/04/a0076&cHash=0f03d0b936

[4] Andalucian Regional Government, Account of Operations by Beneficiary: Andalucian Operative Programme FEDER, September 2009; http://www.dgfc.sgpg.meh.es/aplweb/pdf/DescargasFondosComunitarios/(2104)AN1.pdf p.182; see also; http://www.tilscurt.com/

[5] http://www.donkeypedia.org/

[6] Tillväxtverket (Swedish managing authority for the structural funds), see ”Projektbanken”, http://projektbanken.tillvaxtverket.se/sb/d/1335/a/8133; Sydsvenskan, “Nu finns Malmö stad i Second life”, 10 May 2009, http://sydsvenskan.se/malmo/article430331/Nu-finns-Malmo-stad-i-Second-life.html : Sydsvenskan, “ Experterna gör tummen ner för Malmö stads satsning”, 6 May 2009, see http://sydsvenskan.se/malmo/article430333/Experterna-gor-tummen-ner-for-Malmo-stads-satsning.html

[7] Näringsliv och utvecklingskontoret, Orsa Kommun ”Slutrapport Designtorg Trä (W3041-991-02) 1 Januari 2003-30 september 2007, see http://www.projektbanken.z.lst.se/rapporter/Fil-200810311193.pdf ; Expressen, ” Björnkramar för miljoner”, 3 August 2009, see http://www.expressen.se/Nyheter/1.1659350/bjornkramar-for-miljoner

[8] http://ec.europa.eu/dgs/education_culture/calls/docs/grants08dira.pdf

[9] http://www.britishcouncil.org/greece-sport-marathon-for-a-united-europe.htm

[10] http://marathonforaunitedeurope.com/index.php?option=com_content&view=article&id=50&Itemid=92

[11] Aftonbladet, “Odlar cannabis med EU-bidrag”, 19 August 2009, see http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3128434.ab

[12] http://ec.europa.eu/dgs/education_culture/calls/docs/grants08dira.pdf

[13] http://www.eunic-europe.eu/EUNIC-website/fileadmin/user_upload/Press_info/Alter_Ego.pdf

[14] http://www.pact-online.ro/aedi-en.php

[15]http://eacea.ec.europa.eu/culture/funding/2008/selection/documents/selection_strand_1_2_1_2008/selectionresults_strand1.2.12009.pdf

[16] See: http://www.openeurope.org.uk/research/top100waste.pdf

[17] See, http://www.hm-treasury.gov.uk/d/european_community_finances_2009.pdf)

[18] For more see here: http://www.openeurope.org.uk/research/hardsell.pdf

And the press and mass media who have supported the greatest scientific and political scandal of modern times. AND taken an ACTIVE PART in suppressing facts and people opposing this hysteria. Continues to play the role of his master’s voice!

Betraying all that journalism is supposed to stand for!

http://blogs.telegraph.co.uk/news/jamesdelingpole/100017451/climategate-how-the-msm-reported-the-greatest-scandal-in-modern-science/

Climategate: how the MSM reported the greatest scandal in modern science

By James Delingpole Politics Last updated: November 21st, 2009

Here’s what the Times has had to say on the subject:

E-mails allegedly written by some of the world’s leading climate scientists have been stolen by hackers and published on websites run by climate change sceptics.

The sceptics claim that the e-mails are evidence that scientists manipulated data in order to strengthen their argument that human activities were causing global warming.

(Yep – definitely an improvement on their earlier, non-existent coverage; but not exactly pointing up the scandalousness of this scandal).

And the Independent:

(Yep. Nada)

And here’s how The New York Times (aka Pravda) reported it:

Hundreds of private e-mail messages and documents hacked from a computer server at a British university are causing a stir among global warming skeptics, who say they show that climate scientists conspired to overstate the case for a human influence on climate change.

(Yep. That’s right. It has only apparently caused a stir among ’skeptics’. Everyone else can rest easy. Nothing to see here.)

And here’s how the Guardian has reported it:

Hundreds of private emails and documents allegedly exchanged between some of the world’s leading climate scientists during the past 13 years have been stolen by hackers and leaked online, it emerged today.

The computer files were apparently accessed earlier this week from servers at the University of East Anglia’s Climate Research Unit, a world-renowned centre focused on the study of natural and anthropogenic climate change.

(Oh. I get it. It’s just a routine data-theft story, not a scandal. And a chance to remind us of the CRU’s integrity and respectability. And – see below – to get in a snarky, ‘let’s have a dig at the deniers’ quote from Greenpeace).

A spokesman for Greenpeace said: “If you looked through any organisation’s emails from the last 10 years you’d find something that would raise a few eyebrows. Contrary to what the sceptics claim, the Royal Society, the US National Academy of Sciences, Nasa and the world’s leading atmospheric scientists are not the agents of a clandestine global movement against the truth. This stuff might drive some web traffic, but so does David Icke.”

Here’s the Washington Post:

Hackers broke into the electronic files of one of the world’s foremost climate research centers this week and posted an array of e-mails in which prominent scientists engaged in a blunt discussion of global warming research and disparaged climate-change skeptics.

The skeptics have seized upon e-mails stolen from the Climatic Research Unit of the University of East Anglia in Britain as evidence that scientific data have been rigged to make it appear as if humans are causing global warming. The researchers, however, say the e-mails have been taken out of context and merely reflect an honest exchange of ideas.

(Ah, so what the story is really about is ’skeptics’ causing trouble. Note how as high as the second par the researchers are allowed by the reporter to get in their insta-rebuttal, lest we get the impression that the scandal in any way reflects badly on them).

Here is the BBC:

E-mails reportedly from the University of East Anglia’s Climatic Research Unit (CRU), including personal exchanges, appeared on the internet on Thursday.

A university spokesman confirmed the email system had been hacked and that information was taken and published without permission.

An investigation was underway and the police had been informed, he added.

(Ah yes, another routine data-theft story so dully reported – “the police had been informed, he added” – that you can’t even be bothered to reach the end to find out what information was stolen).

Meanwhile, the Climategate scandal (and I do apologise for calling it that, but that’s how the internet works: you need obvious, instantly memorable, event-specific search terms) continues to set the Blogosphere ablaze.

For links to all the latest updates on this, I recommend Marc Morano’s invaluable Climate Depot site.

And if you want to read those potentially incriminating emails in full, go to An Elegant Chaos org where they have all been posted in searchable form.

Like the Telegraph’s MPs’ expenses scandal, this is the gift that goes on giving. It won’t, unfortunately, derail Copenhagen (too many vested interests involved) or cause any of our many political parties to start talking sense on “Climate change”. But what it does demonstrate is the growing level of public scepticism towards Al Gore’s Anthropogenic Global Warming theory. That’s why, for example, this story is the single most read item on today’s Telegraph website.

What it also demonstrates – as my dear chum Dan Hannan so frequently and rightly argues – is the growing power of the Blogosphere and the decreasing relevance of the Mainstream Media (MSM).

Läs även andra bloggares åsikter om <a href=”http://bloggar.se/om/milj%F6” rel=”tag”>miljö</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/yttrandefrihet” rel=”tag”>yttrandefrihet</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/fri-+och+r%E4ttigheter” rel=”tag”>fri- och rättigheter</a>, Läs även andra bloggares åsikter om <a href=”http://bloggar.se/om/USA” rel=”tag”>USA</a>

Ny dag tillsammans med flera hundra liberala vänner på landsmötet, och en ny dag med stort medieintresse. Kanske någon av er var tidigt uppe i morse och hörde när jag ställde frågor till Gun-Britt från Borås hos Lisa Syrén i P4:s ”Ring så spelar vi”? Varje lördag är det runt 1,7 miljoner svenskar som lyssnar på programmet, vilket gör det till Sveriges mest avlyssnade radioprogram! Så självklart är det kul att få chansen att vara med.

Idag har jag också intervjuats av Tomas Ramberg i Ekots lördagsintervju. Det blev många frågor om det svenska ordförandeskapet, men jag fick också svara på en hel del frågor kring EU:s roll i försvaret av medborgarnas rättigheter. Folkpartiet har en tydlig linje här, nämligen att Unionen måste få möjlighet att sätta ner foten när ett medlemsland kränker de rättigheter som varje EU-medborgare har. Medborgarna får ju ett ännu starkare rättighetsskydd nu när Lissabonfördraget träder ikraft.

Nu efter lunch har jag diskuterat aktuella EU-frågor med allmänheten på stan här i Växjö. Det var fullsatt på caféet Palladium mitt på gågatan. Att svenskar inte alls är ointresserade av EU vet vi sedan tidigare, men det är alltid lika kul att se vilket stort intresse det finns för frågor kring utvidgningen, livsmedelsregler och euron.

Nu åter till landsmötet där kvällens stora debatt kommer att handla om föräldrarförsäkring.

På ytan kan det ju se ut nästan som den svenska alliansregeringsbildningens variant på ‘varannan damernas’.  Som ett lagom olyckligt S/M-äktenskap. Eller som något ur Svindlande höjder. Catherine och,  ja, inte Heathcliff, men väl flamländskt koleriske  Herman ropar förgäves till varann över stormaktens ödsligaste hedar av snorhala polityrgolv.

Men i kulisserna väntar en kritstrecksdominans av sällan skådad omfattning - och de kritstrecksränderna känner vi till, likt kompisar från förr. Med andra ord, de går aldrig ur. I Aftonbladets artikel om den icke-valde EU-presidenten Herman van Rompuy heter det:

“Som den franske EU-korrespondenten Jean Quatremer konstaterade: ‘det ser ut som en kristdemokratisk version av den saudiarabiska regeringen’. “

När då dessa kostymkompisar råkar i luven på varandra bildas nya vakuum, entropin ökar och därmed också utrymmet för de mer anonyma och informella makthavarna vars inbördes vikt vi ännu inte känner tyngden av. Men vi kommer att bli varse, var så säker.

Att de stavas neokolonialism kan vi för det första kallt räkna med. Vilka bokstäver som kommer sen återstår att se. Dock är det högern som är på uppmarsch för den innehar regeringsmakten i de folkrikaste länderna – Tyskland, Italien, Frankrike och snart också England, för att inte säga Polen, Spanien eller varför inte Tjeckien. De två ledarna som nu valts kan då visa sig stå för något annat än vad den modesta ytan ger för handen. Och med vetskapen om att Lissabonfördraget i sin filibusterskrift rymmer ritningen till en diktatur bådar det inte gott.

Den Nya  socialmoderata (M)enigheten kan strax bli något plötsligt föränderligt, på grund av luftgropar i tomrummet.

Nickedockorna som pratar Newspeak vet man aldrig var man har - och det vet de kanske inte själva heller, då den som håller i ledbandet kan vara osynlig.

En EUrokrat som tillika är katolik och “en doldis med diplomatisk talang som enligt den franska tidningen Le Monde skulle göra succé i just Vatikanen“ kan visa sig vara mer civilisationskrigisk än man kunnat ana, och den kvinnliga fägringen kan visa sig vara ett passande staffage för en alltigenom kvinnofientlig politik – som en eftergift åt de kvinnor som är beredda att fortsätta sila könskvotering i företagsstyrelser samtidigt som de sväljer abortförbud, skilsmässoförbud, legalisering av prostitution, nedmonterad barnomsorg, avvecklad offentlig arbetsmarknad, anorektisk välfärdssektor, främlingsfientlighet och uppblossande världskrig, som villkor för att få sitta med vid maktens bord och dela ut smulor till den återstående folkspillran när högerstormarna rasat färdigt.

Se tidigare bloggpost – En kall politiker fryser, Tomtar på loftet, Vatikanen silar mygg och sväljer kameler, Demokratiutredningen och partifinansiering i omutliga Sverige, En jul i hatets tecken? Vatikansk diplomati, En riktigt GOD jul, Italien hjärta Sverige = Sant?, Den socialmoderata (M)enigheten,  Parlamentet blir parlamentet

Läs: Expressen – De blir EU: s nya ledarpar, SVD1,    SVD2,   SVD3, SVD4,  SVD5, SVD6,  SVD7,  AB1,    AB2,  AB3, AB4,  DN1,   DN2, DN3,   DN4,    , DN5, DN6, DN7, Expressen1,    Expressen2,  Expressen3,   AB2,

Bloggarna: Johan Norberg.net – A Blow to European Democracy,  Mark Klamberg – Regeringen har utsett FRA-domare och FUN-ledamöter,  Texplorer – Att sätta stopp för FRA-kablarna,  Badlandshyena – Gör engelska till officiellt språk,  Ett hjärta RÖTT – Kaos och uppgivenhet,  Ett hjärta RÖTT2,    HAX – Det blev i vart fall inte Tony Blair,  MOGI – Ett liv på A-kassa,   Röda Malmö,   Alliansfritt Sverige – Moderaterna har en alldeles särskild förmåga att få ihop det,

Georg Grosz hälsar

A short but very succinct description of the Lisbon Treaty and what it really means for the common people.

And the background of the new EU foreign minister (the High Representative for Foreign Affairs). Here main qualification seems to have been here lack of diplomatic experience. And that she is a Labor Baroness (she worked with business to abolish inequality), and has never held an elected office before. As the Gerald Warner so aptly point out: “this serial appointee is custom-made for high EU office”.

As Peter Ludlow, the European Strategy Forum, a Brussels think-tank put it: “She would be a first rate disaster”.

Or as a French official said: “She has little experience and is a bizarre choice”.

But they always complain don’t they.

And as Andrew Duff, a Liberal Democrat MEP, described her “reassuringly dull.”

European people – You have been forewarned.

Se my post about EEAS:

Den svenska utrikesförvaltningens död

Se also my other post on the Lisbon Treaty:

EU – The inner game and the Corruption that Cost £684 931,5 per hour EVERY hour EVERY day EVERY year. And is increasing

EU – The aim of this treaty is to be unreadable and unclear AND it can not be understood by ordinary citizens

Articles here:

http://www.telegraph.co.uk/comment/columnists/danielhannan/6608253/A-President-of-Europe-When-did-we-ask-for-that.html

“A President of Europe? When did we ask for that?

One thing is clear about the new EU president, who will be named at a private dinner in Brussels: whoever it is, you won’t have had any say, says Daniel Hannan.

By Daniel Hannan

Published: 5:53PM GMT 19 Nov 2009

Who will it be? Who will emerge as the President of Europe, le plus grand de tous les fromages, the man who gets to snap his fingers and drawl “Yo, Obama”?

One thing is clear: whoever it is, you won’t have had any say. Barack Obama got to be president of 300 million Americans after an exhaustive, and exhausting, series of primaries and ballots lasting over a year. By the end of that campaign, Americans knew exactly what they were getting. The man who will be president of 500 million Europeans, by contrast, will be selected at a private dinner in Brussels tonight.

In true EU style, the dinner will involve a lot of horse trading. Other jobs are in the frame, notably that of EU foreign minister. Balances must be struck: if one position goes to a large country, another will go to a small country. If Western Europe gets one prize, Eastern Europe will want another. If a Christian Democrat wins one plum, a Socialist can expect another.

And they are plums: quite apart from a largely tax-free salary of nearly quarter of a million pounds, you get 20 staff, a housing allowance, an entertainment allowance, a driver and a lifelong pension. No wonder that old freebiemeister Tony Blair was so interested – even if he is now out of the race.

In a sense, though, who gets the job matters less than the fact of its existence. When did you vote to create a President of Europe? When did you vote to give the EU a foreign minister, overseas embassies, a diplomatic corps? When did you vote to set up a pan-European system of criminal justice, complete with a European Public Prosecutor? All these things proposals are in the Lisbon Treaty, which comes into effect a week on Tuesday. Yet, despite the fact that all three British parties promised us a referendum on the treaty, we never got one.

How appropriate: an undemocratic appointment to an undemocratic post created by an undemocratic treaty.”

 Herman Van Rompuy and Baroness Ashton land top EU jobs

http://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/europe/eu/6609229/Herman-Van-Rompuy-and-Baroness-Ashton-land-top-EU-jobs.html

“ The little-known Belgian federalist and the Labour peer who has never held elected office were selected at a meeting in Brussels.

EU leaders chose the Belgian prime minister as the first President of the European Council. Britain’s European Trade Commissioner was made the High Representative for Foreign Affairs.

The surprise combination emerged after Gordon Brown ended Tony Blair’s hopes of becoming president, abandoning his support for his successor and proposing Baroness Ashton for the foreign job instead.

The Prime Minister’s switch surprised European leaders, not least because of Baroness Ashton’s lack of diplomatic experience.

A former health authority chairwoman made a peer in 1999, she held a string of low-key ministerial posts until last year when she was sent to Brussels as an interim replacement for Lord Mandelson on his return to the Cabinet.

Mr Van Rompuy is a poetry-writing economist almost entirely unknown outside Belgium until he emerged as EU leaders’ choice for a president who could not possibly overshadow national leaders.

A staunch advocate of European integration, he has backed policies including a European-wide tax on all financial transactions to fund EU work.

The choice of two low-key candidates for the new posts reflected European leaders’ reluctance to transfer too much power to Brussels-based officials. Originally, the two jobs created by the Lisbon Treaty were intended to give the EU strong and unified voice in global affairs.

But Baroness Ashton’s lack of experience on the diplomatic stage was criticised last night. “She would be a first rate disaster,” said Peter Ludlow, of the European Strategy Forum, a Brussels think-tank.

Andrew Duff, a Liberal Democrat MEP, described the peer as “reassuringly dull.”

French diplomatic sources questioned Britain’s seriousness over proposing Baroness Ashton for Europe’s most senior foreign affairs post.

“We think it is a British trick to point at Ashton while really preparing the ground for someone or something else,” said a French official. “She has little experience and is a bizarre choice. It would be a sign that European diplomacy is downgraded to an economic policy post.”

British sources defended the nomination of Baroness Ashton, a Labour peer who has no formal diplomatic experience and has never won elected office. “She is regarded by other European leaders as a very strong candidate,” said Mr Brown’s spokesman.

Another UK source said that by proposing her for the job, Mr Brown was ensuring the high representative could not be considered Europe’s foreign minister. The source said: “This means the job is not a foreign minister job, it’s a job of co-ordinating policies among 27 members.”

Mr Brown had publicly campaigned for Mr Blair to take the presidency, but switched positions after European socialist leaders made clear they would not support the former premier.

“As it became clear that the chances of a Blair presidency were declining, the Prime Minister made a decisive intervention and nominated Baroness Ashton,” Downing Street said.

But the demise of Mr Blair’s candidacy threatened to unleash some of the bitterness that marked his relationship with Mr Brown when the two men were in Government together.

Many diplomats in Brussels think that Mr Brown had not done everything he could to advance Mr Blair’s cause, considering the Prime Minister’s backing for his predecessor as half-hearted at best.

Anthony Seldon, Mr Blair’s biographer, said Mr Blair was “disappointed” by what he saw as a lack of support for his candidacy in Britain.

The former Prime Minister has been left deeply “disappointed that many of his friends in Europe, and a number of fellow countrymen, didn’t do more for his cause,” according to Dr Seldon.

A source close to Mr Brown insisted that he did everything he could for his predecessor. “There is no question of being half-hearted,” the source said.

But one British Government source expressed irritation that Mr Blair persistently refused to declare himself a candidate for the post, apparently insisting that he would not seek the job but would accept it if it was offered to him.

The source said: “If Tony had bothered to campaign, he might have had it, but he wouldn’t lower himself so we had to do it all for him.”

The end of Mr Blair’s presidential bid was major boost for Mr Van Rompuy. Before the dinner, his other main rival for the presidency, Jan Peter Balkenende, the Dutch Prime Minister, pulled out of the race and publicly declared “I’m not a candidate”. The decision was made last night over a dinner of wild mushrooms, spiced sea bass and chocolate fondant.”

http://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/europe/eu/6613112/Baroness-Ashton-ticks-all-the-right-EU-boxes.html

Baroness Ashton ticks all the right EU boxes

Just because you have never heard of her, that does not mean that Baroness Ashton, the new EU foreign minister, is negligible, says Gerald Warner.

Published: 9:44AM GMT 20 Nov 2009

Bang go the reputations of Metternich and Talleyrand. European diplomacy has a dynamic new exponent and it is none other than Baroness Ashton of Upholland (not, apparently, a derogatory remark made about the Netherlands No voters in their Lisbon Treaty referendum), the newly anointed High Representative for Foreign Affairs of the European Union.

And, wow, does this lady tick all the boxes. Just because you have never heard of her, that does not mean she is negligible. Hers is a CV to die for. Her first political office was as vice-chairman of the Campaign for Nuclear Disarmament; now she is in charge of European security policy. As Director of Business in the Community she worked with business to abolish inequality (that is why she is a baroness, unlike less equal people). From there she rose to global realpolitik, chairing Hertfordshire Health Authority, not to mention the board of governors of her children’s school.

After that, her career went stratospheric as she became successively Vice President of the National Council for One Parent Families (an iconic post, that), Leader of the House of Lords (thus successfully abolishing at least her own inequality) and UK European Commissioner in succession to the Grand Duke Mandy. She was also voted Politician of the Year by Stonewall, thus reinforcing her PC credentials. Now comes the final apotheosis, as successor to Richelieu, Bonaparte and Bismarck in shaping the destinies of Europe.

What’s not to like? From a Eurofederalist, right-on, PC, anti-Little Englander point of view? But the more discerning observers will already have noted the Baroness’s supreme qualification for Europower and endorsement by the elite: she is totally untainted by any experience of democratic election at any stage in her career – unless you are small-minded enough to count her coronation by EU leaders as a momentary brush with a miniscule ballot box. Horses for courses: this serial appointee is custom-made for high EU office.

Om försäljningen av Täbys flaggskepp Tibblegymnasiet var olaglig, hur olaglig är då inte pantsättningen av Sveriges flaggskepp Vattenfall? För att inte tala om de illasinnade funderingarna på att sälja ut hela det svenska elnätet? Maud-effekten kan bli långvarig – om man betänker halveringstiderna.

Den neoliberala chockdoktrin som Sverige utsatts för i decennier, genom den socialmoderata betongpolitik av förstenat märke som S/M-ledda regeringar konsekvent drivit, har på rekordtid förvandlat oss till ett U-land som är på god väg att bli beroende av utlandet till och med för den basalaste infrastruktur.

Snart bestämmer EU om vi ska frysa ihjäl eller få hålla oss varma här i mörka Norden. Vi tvingas köpa dyrt från utlandet och hindras från att vara självförsörjande,  i och med EU: s löjliga och miljömässigt direkt bakåtsträvande regler för den “inre marknaden”, som förbjuder oss att ge barnen näringsrik, närproducerad och på plats lagad mat i skolan, samma med all annan mat på vårdinstanser och i storkök. EU tycker istället att maten skall vara uppvärmd, lagad långt ifrån och med råvaror som man inte vet varifrån de kommer.  

Sedan vi gick med i EU har livets nödtorft blivit mycket dyrare. Maten har blivit dyrare, resor har blivit dyrare, frukt och grönsaker har blivit ofantligt mycket dyrare, kostnader för hushållsel har skjutit astronomiskt i höjden, likadant med många andra löpande utgifter. I konkurrensens heliga kartellbildningsnamn har priserna för det som vi inte kan undvara drivits konstant uppåt.

Människor i Sverige lever på ett gungfly och politikerna värnar varken om vår trygghet eller vår välfärd – sliter endast skattepengarna direkt ur händerna på oss,  för fortast möjliga vidare befordran ur landet eller direkt ner i egna fickor - till monstruösa löner, bonusar, pensionsförmåner åt politiker som sedan snabbt slussar vidare resten till än monstruösare ersättningar åt de övriga samhällstopparna i bankväsende och näringsliv. Det som händelsevis blir över används till riskspekulation i Baltikum.

Och privatiseringen har haft förödande negativa effekter. Vården har gjorts så otillgänglig att den till och med skickar hem folk med livshotande tillstånd på löpande band. De lämnas att dö och ingen ställs till svars. Valfriheten är en chimär, då man med samma call-center-metod som används i övriga både offentliga och privata verksamheter för att hålla “kunderna” på avstånd missbrukar språket och kallar avspisningen för “råd”, “upplysning” respektive ”service” och “kundtjänst”.

Skolresultaten är de sämsta på länge och friskolorna är frikostigast med att sminka upp bristande resultat med kosmetiska betyg. Miljöåtgärder har avstannat och vi är nu på väg med gasen i botten mot nästa naturkatastrof.

Vi betalar fem gånger så mycket i medlemsavgift till ett neokolonialistiskt aggressivt EU som Finland och får knappt något tillbaka. Vi ska ge bort både naturresurser och skattepengar utan att få något igen.

Nu har Alliansen snart fullbordat förstörelseverket, styckat upp och sålt ut precis allting – Apoteket, Posten, Skolan, Vården, Försvaret etc. För att inte tala om alla fastigheter och all mark som sålts till företrädesvis tyska och danska ägare. Danmark har givetvis förhandlat om undantag när det gäller sånt, men inte Sverige, nej. Här säljs allt, även skogs- och jordbruksfastigheter.

Kommunerna har i samma anda sålt ut fastigheter och mark. Vidare har de ansvarslösa ledningarna inom både stat, kommun och fackliga organisationer spekulerat hejdlöst med våra skattepengar och pensioner, facken och bankerna har till och med fortsatt högriskspekulera i Baltikum. 

Själva trygghetssystemets hjärta, Försäkringskassan, har helt cyniskt utelämnats till slakt på grund av de internationella konsultföretagens bidragsberoende av skattekronor. Priset för det har de långtidssjukskrivna och långtidsarbetslösa fått betala.

När det gäller SJ, så ska  ”de lönsammaste sträckorna”  i fortsättningen istället trafikeras av utländska statsbanor från Danmark och de större europeiska länderna vilket kommer att medföra att våra biljettpengar går rakt in i Tysklands, Frankrikes, Danmarks statskassor, eller andra större europeiska länders med hungriga neokoloniala ambitioner, varvid dessa kan fortsätta bygga sin inhemska välfärd med våra skattepengar, då deras politiska ledare synes utrustade med åtminstone någon form av självbevarelsedrift vilket alltså inte är fallet när det gäller Sverige, som inte krävt ett enda undantag i alla förhandlingar med betongpolitikkolossen EU.

Det enda lyssnandet inåt som bedrivits har varit på tordönsstämman från näringslivet som kräver “krafttag” i energipolitiken, därav kärnkraftsuppgörelsen. En ohemul uppgörelse som omfamnats särskilt varmt av det mest kärnkraftskritiska partiet – den s k Centern vars partibeteckning man först nu börjar inse innebörden av.

Att politiken i Sverige endast är staffage har man fattat för länge sen. Ingen av partierna värnar sina kärnvärderingar. Centerns decentralisering är borta, likaså kärnkraftsmotståndet. Socialliberalismen är putz weck från folkpartiet. Och när det gäller socialdemokraterna, så verkar det mesta av arbetarrörelsens käpphästar ha sålts ut till lägstbjudande, vilket man visade genom att ratificera Lissabonfördraget och se till så att varken mänskliga, medborgerliga eller fackliga rättigheter säkerställs, utan istället underställs även de reglerna för den “inre markaden” som dikterar att hänsynen till neoliberala marknadsreligiösa, verklighetsfrämmande doktriner går före alla mänskliga, ekonomiskt sunda och miljömässiga hänsyn.

Att det endast är staffagemänniskor som intagit partierna är allvarligt – de informella makthavarnas makt ökar ju naturligtvis då – det blir koncerner, bolag och allsköns skrupelfria intressen som tar över. Vem representerar väljarna i detta vacuum – Ingen.

Det är en mycket mörk tid för demokratin. Varken socialdemokraterna, centern eller folkpartiet skulle ha gått med på sån eftergiftspolitik gentemot EU om det hade funnits någon enda tongivande som hållit fast vid sådana värderingar som historiskt burit partiet, det som varit kärnan i folkrörelsepartierna. Det hade funnits stötestenar mot t ex Lissabonfördraget och akronymlagarna hos samtliga i så fall.

Nu hoppas allt sånt helt bekvämt över för det är ingen som bryr sig vilket varumärke som står på deras spelartröjor. De spelar politikens spel till den som betalar bäst – likgiltigt vem det är (se gärna bloggposten Nickedockor som pratar Newspeak).  Det värsta är att jag tror tomrummet kommer att fyllas av värsta sortens högerdominans. Så det blir inte bättre utan sämre.

De som nu ser ett utrymme skönjas för att ta makten tror jag knappast är mycket bättre. För att det skall kunna bli en demokratisering måste medborgarna själva aktivera sig, gå in och sätta stopp och avkräva personligt ansvar. Och det gäller särskilt utsatta grupper. Tyvärr orkar inte de göra sin röst hörd effektivt, för det har de inte resurser till. Det politiska klimatet är cyniskt och exploaterar istället situationen som uppstått.

Nu ökar också varslen inom industrin och överskottet i statskassan på 135 miljarder från januari 2009 är  förvandlat till ett underskott på över 200 miljarder, på grund av ett totalt passivt förhållningssätt gentemot massarbetslösheten samt upplåning för massiva statsbidrag till ett näringsliv som inte skapar några jobb, eventuellt också till ytterligare aviserade skattesänkningar.  Inte nog med att förlusterna socialiseras och vinsterna privatiseras – nu ska vi skattebetalare dessutom ansvara för kostnader ifall tyska kärnkraftverk havererar.  Det kan man kalla kolonialism som heter duga. Jag tycker den här regeringen ska avgå.

Se tidigare bloggpost: Vår Gud är oss en väldig Borg

Läs Counterpunch – Greg Grandin: “Milton Friedman and the Economics of Empire – The Road from Serfdom”

Läs:  SVD Brännpunkt - Gustav Fridolin:  ”Olofsson gav Vattenfall fria tyglar”,  Peter Andersson – med rätt att tycka – Vattenfallaffären borde ha fällt näringsministern,   Peace, Love & Capitalism – Storm i ett Vattenfallsglas,   DN – Politisk skadegörelse,   Karlskoga-Kuriren – Skyll inte på Josefsson,  Energinyheter – Samarbete ger säkra lyft inom kärnkraften,  DN – Cecilia Malmström ny EU-kommissionär,   AB – “Vad har jag att erbjuda? Jag kan ju ingenting”, AB – Vad ska vi göra åt arbetslösheten?, DN – Sysselsättningen sjunker,   AB – EU-Kommissionären presenteras,   SVD,   AB,  DN – Ola Larsmo, Expressen,   Roger Jönsson,   AB,   Jonas Sjöstedt,   Ett hjärta RÖTT,   Alliansfritt Sverige,    s-buzz,   Magnus Andersson,   Kommunisternas blogg

Läs även ESV - Prognos Statsbudgeten och de offentliga finanserna September 2009

Den svenska utrikesförvaltningen (UD) är nu i praktiken “död” och begravd när nu Lissabonfördraget officiellt snart börjar gälla.

Den utveckling som tog sin början med Göran Perssons styre (1996-2006) där han med hjälp av Nuder och Danielsson plus statsrådsberedningen, AKTIVT arbetade för att degradera och sätta UD på ”plats”.  Allt för att göra UD till ett lydigt departement bland andra i regeringskansliet styrd av förvaltnings avdelningen.

Han ville bli av med alla dessa självständiga och kompetenta statstjänstemän/kvinnor som var ett hinder för den totala politisering av hela regeringskansliet som var hans strävan.

Den där gamla statsvetenskapliga modellen där regeringskansliet består av självständiga statstjänstemän som utför sina arbeten professionellt och utan partipolitiska bindningar, och några politiskt tillsatta personer i nyckelställning, är sedan läge död och begraven.

Hela regeringskansliet är nu i grunden GENOMPOLITISERAT NER TILL LÄGSTA NIVÅ.

Och den nuvarande borgerliga regeringen tog över detta utan att ändra något och har bara FORTSATT på denna linje.

Jag har alltid bedömt mina chefer (utrikesministrar) efter två mallar – dels hur de faktiskt sköter utrikespolitiken och dels hur de sköter departementet/myndigheten UD/UM

Och det är bara tyvärr att konstatera att Carl Bildt vad det gäller den senare frågan ÄR TOTALT OINTRESSERAD AV och har noll koll på vad som faktiskt händer på departementet och med dess personal.

Ej heller är han visat något som helst intresse för de kraftigt försämrade arbetsvillkoren, både ute och hemma. Och vi pratar här om allt från arbetsmiljö, godtycke i tjänstetillsättningar, extremt hård arbetsbelastning, urusel lön utom för chefernas gunstlingar etc. etc.

Som ett litet ex. kan tas de nya utlandsvillkoren UVA (som röstades igenom under den förra regeringen), som innebär att de utsända på våra ambassader, delegationer och konsulat FÖRLORAR mellan 7.000-25.000 kr I MÅNADEN NETTO i 91 % fallen.

Och vi pratar här OM DE FAKTISKA KOSTNADERNA för individen som det innebär att vara stationerad utomlands, och inte om någon tjusig representation under ”kristallkronorna”. 

Vilken annan arbetsgrupp skulle snällt finna sig i sådana försämringar? Om det vore ett privat företag så skulle LO slå på trummorna och ryta att detta var oacceptabelt och gå ut i strejk.  Men nu gäller det ju bara de tjänstemän som skall värna Sverige och vara vår spjutspetts utomlands så då är det tydligen inte så viktigt.

Med de nya villkoren så behandlas vi som den fattige kusinen från landet. Och vi behöver bara jämföra oss med våra nodiska granländer för att inse på vilken absolut bottennivå vi NU ligger.

För att nu inte tala om vi jämför oss med våra kollegor som jobbar åt svenska eller internationella företag utomlands.

Eller hemska tanke, om vi jämför oss med FN, EU och  det nya EEAS, IMF etc.

Men här kommer det fina i kråksången – UD anställda anses nämligen ”så värdefulla” att VI FÅR INTE STREJKA

Så här skrev jag för 2 ÅR SEDAN I mitt inlägg UD/RK: s lönepolitik:

”Föga anade man då vad som komma skulle. Jo, nog blev det individuell lönesättning alltid! Dvs. chefens gunstlingar och favoriter stack iväg som en raket vad det gäller löneutvecklingen. Däremot kärnan av duktiga medarbetare, framför allt sådana med lång erfarenhet och stor kompetens, och som alltid (dumt nog som det har visat sig) har ställt upp då det har behövts av en eller annan anledning.

Det är denna kärna av medarbetare som är ryggraden i all verksamhet i varje departement. De kan ”hantverket” utan och innan, lagar etc. och de är en grundförutsättning för den offentliga verksamhetens oförvitlighet. Kort sagt Sveriges fortlevnad som rättsstat.

Det är dessa personer som arbetsgivaren valt att inte belöna i den individuella lönesättningen förlovade land. Trofast förvisad om att de ändå lojalt kommet att ställa upp och därför behöver de inte ”belönas”.

Som lite kuriosa: I USA så finns det en federal etisk kod som gäller för alla statstjänstemän. Koden inleds med föreskriften, att ”Varje offentligt anställd skall sätta lojaliteten mot de högsta moraliska principer och landet före lojaliteten mot personer, parti eller myndigheter”. Någon motsvarande kod finns inte i Sverige. Utan här har det förutsatts, av hävd och gammal vana, att det är så statstjänstemän skall fungera. Det är med andra ord dessa kärnmedarbetare vi talar om och som utgör garanten för att det verkligen blir så.”

”Vi anses ju gubevars vara SÅ viktiga att vi har strejkförbud. Det märkliga är ju bara att om vi anses SÅ viktiga för samhällets funktion och överlevnad att vi måste ha strejkförbud (vi är en av de få yrkesgrupper som har det), varför har detta då inte synts eller markerats genom t.ex. våra löner och övriga arbetsvillkor??

Hittills har jag aldrig fått något bra svar av vår käre arbetsgivare, vare sig lokalt eller centralt.

Så ser situationen ut på det Utrikesdepartement som sägs utgöra en så viktig del av vårt värn av Sverige och våra relationer med omvärlden.”

Och situationen har bara blivit värre sedan dess.

Ex. det nya sjukvårdsförsäkringen utomlands, som mycket brådstörtat infördes utan förvarning den 27 april i år och skulle börja gälla den 1 maj. DVS. 3 DAGARS FÖRVARNING FÖR ETT HELT NYTT SJUKVÅRDS FÖRSÄKRINGSSYSTEM, där personalen kan få ligga ute med mycket stora sjukvårdskostnader innan de får ersättning.

Undrar hur svenska folket skulle reagera om reageringen plötsligt beslöt att slopa försäkringskassan och hela sjukvårdssystemet och införa ett helt nytt system 3 dagar senare? Och där man får betala sjukvårdskostnaderna direkt och kontant för att först LÅNGT senare få ersättning.

En vanlig svensk familj, där den ena partnern jobbar åt UD utomlands förutsätts alltså att ha en stor kontant buffert för att betala sina sjukvårdskostnader.

Intressant grepp av ”välfärdslandet” Sverige.  Vi är i praktiken tillbaks till det gamla ”feodala” UD där bara adel och rika borgare kunde jobba eftersom man inte fick någon riktig lön utan det var äran att få jobba där som räknades. Och man förväntades leva på sina tillgångar.

(Vid första världskrigets slut så var ca 50% av UD personal adliga, strax före andra världskriget var siffran omkring 30%).

Skillnaden numera är att det är en POLITISK adel som sitter på alla stolar samtidigt.

Och det här är inget ”gnäll” från champagnepimplande stroppar utan en beskrivning av TOTALT ORIMLIGA ARBETSVILLKOR för duktiga och kompetenta människor med familjer som valt att tjänstgöra i UD för att främja och ta till vara Sveriges intressen.

Och jodå, det finns inkompetenta personer på UD också, liksom över allt annars i Sverige.  Både på ”höga” och ”låga” positioner. Och där dessa personer har bidragit till denna förvrängda bild som råder om UD och arbetsvillkoren där. Vilket har fått till följd att mycket allvarlig kritik av arbetsmiljö och arbetsvillkor kan lätt avfärdas som ”tjafs” och ”gnäll” från privilegierade personer.

Och ingenting kan vara längre från sanningen. För att det finns några pellejönsar så skall inte en hel yrkeskår drabbas av fördomar och förakt.  Och där absurda arbetsvillkor och förhållanden (sett med vanliga svenska ögon) kan negligeras i trygg förevisning om att INGEN bryr sig.

Som någon så träffsäkert skrev: ”Bildt ägnar ingen uppmärksamhet åt den förvaltning, utrikesdepartementet, han är chef för. UD har istället blivit utrikesministern rundningsmärke”.

Jo, det finns faktiskt en person som har varit värre om någon undrar – Ola Ullsten (1979-82). Han var TOTALT ointresserad av ALLT som hade med departementet och den faktiska skötseln av myndigheten att göra och med ALLA dessa människor som arbetade där.

I EU:s nya utrikestjänst EEAS (the European External Action Service) så kommer antalet tjänster (och inflytandet) att fördelas mellan medlemsstaterna beroende delvis på fördelningsnyckeln till EU-budgeten. Sverige bidrar med ungefär 2,5-2,7% (varierar lite från år till år).

Det innebär att Sverige kan bidra med omkring 5-7 tjänstemän.

Och vilket inflytande kommer Sverige att få med dessa ca 2,6% när det finns drakar som Frankrike, Tyskland och Storbritannien som är vana att bestämma och få sin vilja igenom.

Tillkommer sedan alla halv och små drakar som Italien, Spanien, Polen etc.

Tror någon att EEAS kommer att tillvarata svenska intressen med de faktiska styrkeförhållanden som råder?

I Sveriges riksdag så måste man ha 4% för att överhuvudtaget komma in.

Kan någon nämna någon politisk församling (kommun, landsting, riksdag, partier etc.) där en grupp på ca 2,6 % har något som helst inflytande över någonting?

Än mindre har kommit in över spärrarna till dessa politiska organ?

Jag skall sluta här. Jag kunde fortsätta och ge ett otal exempel både ute och hemma på det som jag bara som hastigast har nämnt här ovan. Och mycket sorgset konstatera att den kompetenta personal och deras familjer som sägs utgöra ett första värn av Sverige (då vi numera inte har ett försvar som kan försvara Sveriges territorium), och sägs vara så viktiga för våra relationer och utrikeshandel, i många fall behandlas som skit.

Eller för att citera socialdemokraternas motion 2009/10:U340

”anför Socialdemokraterna att Sveriges representation utomlands är en viktig fråga för vår utrikes-, bistånds- och näringspolitik. Sverige måste ha en väl rustad utrikesförvaltning både på Utrikesdepartementet i Stockholm och på plats ute i världen för att kunna förstå politiska, ekonomiska och kulturella trender och för att kunna upprätthålla relationer som ligger till grund för samarbete på en mängd viktiga områden.”

http://www.riksdagen.se/webbnav/?nid=3324&doktyp=yttr&dok_id=GX05UU1y&rm=2009/10&bet=UU1y

Så näpet då att det var just sossarna som genomdrivit slaktandet av UD och försämringen av alla villkor främst på utlandssidan.

Hyckleri någon? Och förakt för hårt arbetande tjänstemän med familjer och deras levnadsvillkor under ofta svåra förhållanden utomlands.

Se även mina inlägg:

UD/RK: s lönepolitik

Sverige talar om för Världen hur den borde styras

Så här skriver några tidningar om det hela:

Nya utrikeschefen i EU får stor makt

http://www.dn.se/fordjupning/europa2009/nya-utrikeschefen-i-eu-far-stor-makt-1.982833

”Och dokumentet som DN tagit del av visar att den nya chefen för EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik blir en tung och självständig maktspelare i Bryssel som styr över sin egen budget och sin egen personal.

Utrikestjänsten ”ska vara en avdelning av sui generis-karaktär (unik till sin karaktär), skild från kommissionen och rådssekretariatet. Den bör ha autonomi när det gäller sin administrativa budget och sin personalhantering”, heter det i dokumentet.

Varken EU-kommissionen eller EU-parlamentet får inflytande över denna nya maktbastion.”

Redesigning foreign policy

http://www.europeanvoice.com/article/imported/redesigning-foreign-policy/66221.aspx

“The Lisbon treaty will change the way the EU conducts its foreign policy, both on the top level and on the ground.

The Treaty of Lisbon will reshape the European Union’s institutional architecture for foreign policy from top to bottom. The top – a new-styled high representative for foreign affairs and security policy – is well-defined in the treaty. It is far better defined than the other senior position that the treaty creates, a president of the European Council.

The bottom – a new European diplomatic corps – is left in large part up to the new foreign policy chief, who early in his tenure is to propose to member states the details of its role and functioning.  Increased authority The Lisbon treaty hands the new high representative considerable authority. It adds the function of vice-president of the European Commission in charge of external relations to the existing portfolio of the current high representative, Javier Solana, who oversees the Common Foreign and Security Policy (CFSP) from the Council of Ministers secretariat.

He – or she – will also chair the monthly meetings of member states’ foreign ministers, replacing the foreign minister of the country holding the EU’s rotating presidency, the current arrangement.

Through this personal union of functions that are currently split between the European Commission and the Council of Ministers, the treaty aims to overcome some of the debilitating divisions between the two institutions that have hampered the EU’s foreign policy in past years. The development of the CFSP over the past ten years has outpaced the growth of co-ordination mechanisms in Brussels, although conditions on the ground often look less grim thanks to ad-hoc arrangements. The same applies to the EU’s military and civilian missions (13 at present, compared with none in 2002).

Double-hatting

The ‘double-hatting’ of the new high representative, which anchors the function both in the Commission and the Council of Ministers, is designed to address a problem that became evident years ago – a lack of strategic coherence between foreign policies driven by the Commission and by the member states.

In theory, the division between the two services is straightforward. The Commission handles routine policies towards third countries – enlargement, neighbourhood relations, trade, development assistance, humanitarian aid and so forth – while the high representative deals with security challenges, especially those that require a crisis response.

In practice, the two have frequently been at odds over who should do what, both in the field and at the policy-making level. Bernard Kouchner, France’s foreign minister, restated the problem before the French National Assembly last week (14 October) when he told parliamentarians that the EU’s activities in Afghanistan were “too dispersed between the Commission, the EU’s special representative and member states”. This, Kouchner said, prevented the EU from exercising its political leadership. “The Treaty of Lisbon,” he concluded, “will help us take our rightful place.”

Autonomous external service

At the local level, trial-runs of double-hatting have been undertaken in Macedonia and towards the African Union. These pilot projects are perhaps best seen as a precursor of the Lisbon treaty’s other main innovation in foreign policy – the European External Action Service (EEAS). The new service, which is to be set up as a body with autonomy from both the Council and the Commission, is to “assist” the high representative in fulfilling his mandate, according to the treaty, and is to draw its staff from member states, the Council and Commission. The main outlines of the EEAS are currently being debated. Its scope, status, financing and staffing are all up for negotiation because of the Lisbon treaty’s vagueness. The travails of ratifying the treaty led to an unhelpful secrecy about anything to do with the EEAS – policymakers in Brussels did not want to be perceived as taking ratification of the treaty for granted, for fear of alienating those in Ireland who were yet to vote in a second referendum.

After the Irish ‘Yes’ vote, some of this secrecy has now been lifted and the EU is now trying to make up for lost time and get the EEAS up and running. But the sense of haste and improvisation is less than ideal for laying the foundations of the EU’s new foreign policy. “

Smoothing the road from Nice to Lisbon

http://www.europeanvoice.com/article/imported/smoothing-the-road-from-nice-to-lisbon/66393.aspx

“Foreign policy

Member states’ security ambassadors, who meet in the Political and Security Committee (PSC), will meet under the chairmanship of a representative of the foreign policy chief, that is, a senior official of the European External Action Service (EEAS), the EU’s diplomat corps established under Lisbon.

The remit of the EEAS, whose exact set-up will be proposed by the high representative within a month of taking office and endorsed by EU leaders by next April, appears to have determined member states’ agreement, reached last month, on who should be in charge of which working groups. Nearly 40 working groups in the field of external relations prepare the Council’s work.

Member states have agreed that working groups in the field of trade and development will continue to be chaired by the EU’s rotating presidency, together with a few other groups including those on terrorism, international law and consular affairs.

By contrast, working groups on geographic areas, on most thematic areas such as non-proliferation or human rights, and on matters of security and defence will be chaired by an EEAS official representing the foreign policy chief. Even this second group of working parties, however, will continue to be chaired by the rotating presidency for a transition period – yet to be determined – of either six or 12 months.

The rules of procedure of the Council of Ministers will need to be adapted to reflect these changes.”

Se även

http://www.dn.se/fordjupning/europa2009/tva-nya-viktiga-poster-i-bryssel-1.982831

http://europaportalen.se/print_page.php?compID=1&newsID=45647&page=18001&preview=article&print=true&more=2

Se även mina inlägg om Lissabonfördraget:

EU – The inner game and the Corruption that Cost £684 931,5 per hour EVERY hour EVERY day EVERY year. And is increasing

EU – The aim of this treaty is to be unreadable and unclear AND it can not be understood by ordinary citizens

EU, Lissabonfördraget och den ”NYA” övervaknings stormakten

Arbetslösheten ökar oroväckande i hela Europa – ändå pratar man om ‘ekonomisk återhämtning’. Enligt de senaste siffrorna från Eurostat ökade arbetslösheten från 7.1 % i september 2008 till 9.7 % i september 2009. För euro-området är det de högsta siffrorna sedan 1999 och för EU som helhet de högsta siffrorna sedan insamling av samlad statistik för området startade år 2000.

I enskilda länder, som Spanien och Lettland är siffrorna alarmerande – 19.3 % respektive 19.7 %. Den ekonomiska återhämtningen som man nu talar om kan knappast bli långvarig om man inte gör något åt massarbetslösheten, eller hur har man egentligen tänkt? För vem ska konsumera om allt fler lever under existensminimum?

Att i samband med denna utveckling då också starta en veritabel kampanj för avveckling av nätet genom ett globalt anti-handelsavtal, ACTA, vilket enligt läckor innehåller lagstiftning som lamslår nätaktiviteten genom third party liability,  kommer inte att bidra till ökat utbyte, forskning och innovation, kreativ utveckling. Tvärtom kommer det att leda till att nätaktiviteten också kommer att stanna av, så som arbetsmarknaden redan gjort, vilket naturligtvis kommer att påverka handel och ekonomi, negativt.

I sin artikel “ Copyright Treaty is Policy Laundering at Its Finest” förklarar Wired, att det läckta materialet avslöjar vad som planeras för internetoperatörer som vägrar stänga av fildelare från nätet och även andra som inkräktar på upphovsrättsskyddat material. Dessa operatörer kommer då inte att skyddas från rättssaker med skadeståndskrav om upp till 150 000 dollar för varje fildelning.

De internetoperatörer som lyder kommer däremot att bli belönade genom att inte kunna utsättas för dessa rättstvister, där man även ska betänka att kostnaderna för själva processandet, som då läggs på den tappande parten, även de kan uppgå till enorma belopp, eftersom den som förlorar också måste betala motpartens advokatkostnader.

Nu säger visserligen Sverige att man kommer att säga nej till förslag som innebär ändringar av svensk lagstiftning, men vi vet ju hur det gick med tilläggsförslag 138 och 166 i Telekompaketet, vi vet ju också hur det gått med alla löften när det gäller FRA-lagen.

Istället för att hålla löften om att slopa lagen stiftar man FRA-lagen och adderar dessutom bestämmelser om summariska processer genom att inrätta en Försvarsunderrättelsedomstol som både Justitiekanslern, Advokatsamfundet och SÄPO för det första inte ens anser vara en domstol, för det andra anser vara helt rättsosäker samt stridande mot  ”grundläggande principer inom svensk rätt”, varpå man sen sparkar kritiker från SÄPO från säkerhetsnämnden i samband med att FRA-lagen ska träda i kraft.

Så i slutändan kan löften kring ACTA till och med bli tommare ord än vad vi nu ens kan ana, med tanke på att Sveriges regering inte bara frångått alla hittills avgivna löften om att värna integriteten, på det mest flagranta sätt,  utan även med FRA-lagen gått absolut längst i EU när det gäller signalspaning.

Om det flöde som det läckta materialet från ACTA-förhandlingarna talar om - “the flow of unauthorized copyrighted material” – då även inkluderar hyperlänkar; dvs att man kommer att avgiftsbelägga även dem, respektive straffbelägga obetald hyperlänkning – ja, då innebär det faktiskt att man avskaffar både yttrande- och pressfrihet. Det kommer också att betyda, att både länder och världsdelar isoleras från varandra.

Detta kommer inte bara att innebära slutet för principen om ‘mere conduit” utan också för bloggandet och sökmotorerna – såsom Youtube och Google - och vad är det då för mening med ett Internet överhuvudtaget? Hur tror dessa förhandlare att folk överhuvudtaget ska kunna söka efter något på nätet, än mindre hitta det? Sådana huvudlösa idéer innebär ju givetvis därför även slutet för hela Internet.

I kombination med de icke-valda ämbetena EU-president och Hög Representant,  Telekompaketet som beslutade att avstängning från nätet kan få ske utan rättegång samt Stockholmsprogrammet för “Frihet, Säkerhet och Rättvisa” innebär det också att den rasistiska högermärkta EU-diktaturen är installerad och konsoliderad som ett gigantiskt repressivt maktblock bland världens övriga dito, t ex Kina och Ryssland. Eller, som Wired säger:

“It seems the executive branch would rather negotiate with other nations, instead of its own elected officials, about the future of a free and open internet.”

“The executive branch” har helt enkelt blivit den enda branschen. Och det är – per definition – själva sinnebilden av en diktatur. Demokratin har gått i graven.

Se tidigare bloggpost: 30-talet går igen – Rasismen i vårt villasamhälle, Tänk analogt

Läs SVD – Ledarblogg: Dyra länkar,  Förbundskansler Angela Merkel Vill kräva betalt för länkning på nätet,  AB – Storbritannien vill stänga av illegala fildelare på nätet, SVD – Konsumentverket ställer större krav på ansvar för mobiloperatörerna,  SVT.se – Rapport: Sverige går längst i Västeuropa, SVD – Det är dags att ta Internet på allvar, AB Thomas Bodström lämnar Sverige,  SVD – Iran får speciell Internetpolis,    SVD – Flyttar till USA – men vill ändå bli minister,   DN – IT-jurister varnar för ACTA-avtalet,   Kvällsposten – Peter J Olsson: Vår lagbok i fara?,  DN – Svagaste dollarn på över ett år,  Brisbane Times – Three strikes and you’re out?,

Läs även: Svensson – Idiotförslagen om Internet duggar tätt,  Wikileaks – läckt från ACTA-förhandlingarna,  Wired,   Heidbrink – Operatörerna kan förmodligen inte ta betalt, Scaber Nestor – Everything you wanted to know about the secret ACTA-agreement but were afraid to ask, Svensson – Rasism är vardagsmat i borgarkommunen Vellinge,   SVD – Bråket om flyktingbarnen i Vellinge,   AB – Jag kom till Sverige som treåring – nu trampar partikollegerna på mig,   SVD – Öppen rasism vardag i Vellinge, DN – Vellinge kritiseras hårt av partikamrater,   DN1,   AB – Varmt välkomna till Vellinge kommun,   AB – Bodström lurar väljarna,   AB – Zlatan: Jag pissar på rasisterna,   DN – Kommuner kan tvingas ta emot barn,   SVD – Flyktingbarn fick flytta in,   SVD – Fler än Vellinge borde skämmas, Kent Persson (M) blogg – Det är fler som borde skämmas,  Expressen – Många lämnar Vellinge på grund av rasismen (med EU-diktaturen finns ingenstans att fly), AB, DN – Politiker hotad för att ha varit positivt inställd till flyktingar,  Tobias Billström – Frivilligt system har “stora brister“

Dags att vi tar tillbaka Sveriges Självständighet!

Det enda positiva med Lissabonfördraget är just att vi kan gå ur EU!

Vi måste rädda Sverige ifrån att bli globalisternas knähund – för vi vill väl kunna reglera våra egna lagar och samhällsstruktur?

Sveriges självständighet balanserar på ett väldigt tunt hårstrå som det är idag…

Alliansfritt har gjort det - igen! De håller fram högerns janusansikte till allmän beskådan, så att Moderaternas talande med kluven tunga blottläggs.

Förra gången avslöjade sajten på ett chockerande sätt vilka som sitter i EU:s s k “Framtidsgrupp” – idel hel- och halvfascistoida halvnassar - förutom våra egna FRA-mtidspolitiker Tobias Billström och Beatrice Ask som dock bara är vanliga moderater som vill ta ifrån invandrare sitt svenska medborgarskap respektive avlyssna hela befolkningen på ett sånt sätt att Sverige nu är anmält till Europadomstolen för mänskliga rättigheter av Norge.

Nu förtydligar sajten Alliansfritt, apropå ‘nyheten’ om att Vellingeborna inte underlåtit att bete sig svinaktigt på ett möte med anledning av ett planerat flyktingboende i Vellinge för ensamkommande flyktingbarn, att Vellingemoderaternas kommunstyrelsechef

“Lars-Ingvar Ljungman inte bara [är] en moderat kommunstyrelseordförande som sprider främlingsfientlig propaganda och inte vill släppa in flyktingar innanför kommungränsen.

Han är också ordförande för moderaternas nationella valberedning.

Man ersätter alltså Kent Persson, som tydligt tar avstånd från Vellingemoderaternas främlingsfientliga smörja, med mannen som huvudsakligen sprider den.”

Därför tycker jag att man skall ställa den moderata partiledningen mot väggen och avkräva tydligt besked om vad partiet egentligen står för. Även kräva att man efterlever sina löften omgående. För ska Fredrik Reinfeldt avgå om han tvingas till samarbete med SD, så kan han av exakt samma skäl avgå nu – då han redan samarbetar med ekvivalenter inom sitt eget parti. I annat fall kan vi skäligen allesammans och omedelbart börja kalla partiet för något helt annat än ‘moderat’.

Hur kan en person som tar tydlig främlingsfientlig ställning utses till ordförande i moderaternas nationella valberedning, om Reinfeldt samtidigt säger att han tänker avgå om han tvingas till samarbete med SD? Det går liksom inte ihop. Man har ju tydligen ingenting emot att inom partiets själva hägn härbärgera dessa krafter.

Och rasismen i Vellinge är ingen nyhet. Förutom det ökända valstugereportaget, så sitter nazismen och rasismen i väggarna i dessa kommuner sen 30-talet. Det vet alla om.

När ska moderaterna ta ställning och rensa ut dessa högerextrema krafter inom partiet? Jag tycker att det etablerade samhället - och där kan ju SVT för en gångs skull sköta sitt jobb – skall ställa den moderata partiledningen mot väggen och avkräva tydligt besked på bästa  sändningstid! Och det nu!

En historisk diskussion är även den på sin plats. Vilken är moderaternas historia när det gäller samröre med högerextrema krafter?  En bra bok att utgå ifrån är då givetvis Sven Ove Hanssons bok Till höger om neutraliteten (1985 Stockholm: Tiden), den är mycket informationsrik och rekommenderades bl a av Stieg Larsson som var en av världens främsta kännare av högerextrema och antisemitiska organisationer. I den framkommer mycket om hur de historiska trådarna från 30-talet hållits starka inom högern på olika sätt, om än inte särskilt synligt. Den s k Bollhusaffären belyses också.

En annan sak som därför också borde krävas – är att  Heimdals arkiv öppnas; studentföreningen vid Uppsala universitet, som de flesta tongivande moderater varit medlemmar i, så att vi får se lite mer om hur det egentligen står till med den historiska belastningen.

Läs Ny Tid – “Den järnhand som skulle forma Sverige”,  Expressen – Ola Larsmo/Djävulssonaten – Ur det svenska hatets historia, Laboremus S-studenter i Uppsala – Marika Lingren-Åsbrink: Fegt, Heimdal!,

Se tidigare bloggposter: Rasismen i vårt samhälle,  Spöken som finns, Till och vänstern fegar ur och knäböjer för högerkrafterna, Hur många “sådana individer” finns det inom poliskåren?,   Del II – Den sovande regeringen ZZ, Dein Aschenes Haar, Sulamith,     Hårt uppskruvad högervridning, Moderater med kärnvapen för fred – till höger om neutraliteten

Läs även: AB – Vellinge om ensamma flyktingbarn: “Vi vill inte ha hit dem“, SVD1,  Esbatis kommentarer,   SVD2,   SVD3,   SVD4,   AB2,   DN1,   Sydsvenskan,   Expressen,   AB3,   Kent Persson (M) blogg – “Jag känner ingen tillhörighet med den typen av politik”,   Sydsvenskan2,   Roger Jönsson,   Rasmus Lenefors,   Baronens hörna,   Signerat Kjellberg,    Sjumilakliv.se,   C G Karlsson,

Den 1:a december 2009 träder Lissabonfördraget i kraft och ersätter Maastrichtavtalet från 1992. Några förändringar inkluderar mer “qualified majority voting in the Council of ministers”, ökad grad av inblandning för Europeiska Parlamentet rörande den lagmässiga processen som kallas “codecision”, vilket ämnar att förändra det politiska ‘pelarsystemet’ och förhindra(?) “the creation of a President of the European Council with a term of two and a half years and a High Representative of the Union for Foreign Affairs”, vilket jag inte riktigt vet vad det innebär.

Mer värt att notera är att EU får en ny säkerhetspolicy, vilket leder till en enad europeisk position i förhållande till medlemsländernas respektive policyer.

Men Lissabonfördraget kommer att medföra en hel del andra förändringar och i dagsläget vågar jag inte ge mig in på någon ingående analys av fördraget i sin helhet.

EU:s nya säkerhetspolicy tror jag kommer att vara intressant för många framöver och bör synas i sömmarna. Min magkänsla gör att jag känner mig försiktigt skeptisk till fördraget i sin helhet, men å andra sidan har jag inte läst igenom hela fördraget än. Jag vet inte ens om jag kommer att göra det.

Om man framöver vill ge sig in i debatten och aktivt skriva om det, vore det önskvärt om man åtminstone läser igenom fördraget. PDF kan ni hitta här. Den är bara på 272 sidor men långt ifrån alla sidor är relevanta, för man har med en massa signaturer och korrektur av artiklar som jag tror att man som intresserad av “EU-speak” inte behöver bry sig om.

Snabbanalys

Jag tänker dock göra en undersökning som är ganska rolig och som går mycket snabbt att utföra, nämligen en ordfrekvensanalys. Nu vet jag på rak arm inte om “ordfrekvensanalys” är en akademisk vedertagen term, men nåväl, poängen är att jag vill kolla hur många gånger som vissa plus- och minusord återkommer i fördraget.

Plus- och minusord innebär att man kan tolka in ett visst värde i orden utifrån vilket perspektiv man har samt subjektiv bedömningsförmåga.

Jag hoppas att ni håller med om att begrepp som “graduated response” eller “3-strikes” är laddade på ett visst sätt jämfört med “freedom”, “liberties” och “rights”, som är mer positivt laddade. Resultaten ska tas med en nypa salt och för enkelhetens skull har jag bara med ord i undersökningen.

Reliabiliteten i den här undersökningen innebär att ni själva kan upprepa mina mätningar utan svårigheter. Jag gör inga som helst anspråk på vetenskaplighet utan jag gör det här för att det är enkelt och jag tror resultatet ändå kan säga något om vad vi har att göra med för typ av text.

Jag tänker inte skriva vilka ord som jag tolkar som plusord och minusord, men jag listar dom nedan:

security
copyright
participation
sharing
border
green
policy
citizens
Europe
World
democracy
globalization
development
society
internet
regulation
defence
offence
criminal
opportunity
rules
liberties
freedom

Resultat

Samma ord rangordnade efter hur många gånger de har nämnts i Lissabonfördraget:

Europe – 1604
policy – 207
security – 184
regulation – 79
rules – 78
development – 55
defence – 54
freedom – 51
participation – 41
border – 31
citizens – 31
criminal – 31
growth – 12
offence – 7
society – 5
World – 5
democracy – 5
green – 2
opportunity – 2
sharing – 1
globalization – 0
copyright – 0
liberties – 0
internet – 0

Kommentarer

Min hypotes var att vissa ord som jag tolkar som negativt laddade skulle ligga i topp och att ord som jag tolkar som positiva skulle ligga längre ned.

Undersökningen innehåller som väntat inte många överraskningar, dock kan jag tycka att det är väldigt konstigt att “internet” inte nämns en enda gång på 272 sidor i ett fördrag av denna omfattningen. Internet måste tas på allvar och vi måste ta samtalet vidare från det konkurrens- och marknadsnedtyngda begreppet ICT som är så aktuellt just nu. Vi måste förstå internet som något samhällsutvecklande och samhällsomvälvande. Vart är vi på väg?

Jag är också förvånad över den höga frekvensen på ordet “Europe” som sprang iväg till över 1600 träffar. Undrar om det finns något annat innehållsord som har högre frekvens än “Europe”, någon som vet?

Att Lissabonfördraget inte är någon copyrightreform förvånar inte eftersom vi har andra kommande direktiv och handelsavtal som berör just denna punkt både inom Europa och internationellt.

Till sist, är det inte väldigt förvånande att en text av det här slaget innehåller tal om “citizens” men ingenting om “liberties” men däremot “freedom”? Talar man hellre om frihet i sig istället för rättigheter? Jag gjorde dock snabbt en ny sökning på “rights” och fick 87 träffar vilket ändå indikerar att frånvaron av “liberties” inte är så anmärkningsvärt.

Nu när Lissabonfördraget har skrivits på så kan vi inom blott några få veckor få en alldeles egen president – precis som man har i USA. Hur har detta kunnat ske? Har vi alla röstat om saken? Har vi till att börja med röstat om vi vill ha en president? (som då står över vår egen statsminister) Har vi sedan fått om rösta fram den president vi vill ha? Som vi alla vet så har vi inte fått rösta om någonting vad gäller dessa viktiga frågor. Vi bör därför fråga oss själva vad för typ av samhälle vi lever i? För vad detta nu handlar om är definitivt inte demokrati. Vi ställs nu istället inför ett faktum – ett olustigt faktum tom.

Sedan flera år tillbaka har det tisslats och tasslats om att en viss Tony Blair var påtänkt som EU-president, och nu vet vi att detta inte var ett rykte utan grund. I England så har hans gamla vapendragare från oppositionen nu börjat uttala sig om saken, och som vanligt i lägen som dessa så är man inte särskilt positiva när det gäller Blair. För sådan är politiken – ett enda stort lurendrejeri. Och ingen politiker idag är väl en större lurendrejare än just Tony Blair. Hans omfattande lögner drog ju med hela Storbrittannien i två orättfärdiga krig i Irak resp Afghanistan, men en miljon döda som påföljd. Och denna bandit ska vi nu kanske få till president - utan att vi ens får rösta om saken!

Det hela är naturligtvis inget annat än en kupp, inte olik den när Hitler tog makten. Hitler vann dock ett val, men nu så anses det att inte ens ett val behövs. Och detta beror väl på att ingen bryr sig ändå, eftersom vi alla mer eller mindre inget annat är än neddummade fåntrattar som älskar dem som bedrar oss. Redan när Blair konverterade till katolicismen för några år sedan så började folk inse att hans politiska karriär inte var över och att något stort var planerat för honom framöver. Att han sedan lånar/hyr ett av Rotschildfamiljens privata jetplan har väl inget med saken att göra? Nej säkert inte?Men att han har mäktiga vänner/sponsorer/arbetgivare råder det inget tvivel om.

Så Blair är nu katolik. En annan katolik och politiker som drivs av maktbegär är Arnold Schwarzenegger. Han är nuförtiden som bekant Kaliforniens guvernör. Han kan dock inte bli president “over there”, då han inte är född “over there”. Han kan dock mycket väl bli president “over here” en vacker dag. Han har ju som bekant öppet hyllat Hitler och har då genast flera fina kvaliteter som kan komma att behövas som Europas framtida führer. Någon kanske tror att jag skojar här. Kom då ihåg att alla trodde att Schwarzeneggers deltagande i valen i Kalifornien var ett skämt. Och som någon sa efter hans valseger: “It was a joke that became true.”

This was really a great surprise for us all. In the final decision of the Czech Constitutional Court on November 3 the treaty has been approved and Mr. president has been ordered to sign without delay. That time he was standing alone against both the power of jurisdiction and legislative. There were only two options for him left: Either to sign or to resign. I will not judge if he made the right decision. If he resigned, the prime minister would sign the treaty. Of course, he would became a martyr to the EU, however, he would lose the power to do anything else.

 

On 16.00, November the 3rd he wore a funeral suit, the presidents flag was in the background and he made this statement: 

 

“Good afternoon. Good gloomy afternoon. Let me read you a brief statement to the Constitutional Court ruling of today.

 

First: I have expected this decision of the constitutional court and I respect it even if I essentially  disagree with its content and its arguments.

 

Second: I cant agree with its form – juridical quality. The ruling of the Court is not neutral juridical analysis, but tendentious political pleading of the Lisbon Treaty form the side of its supporters. It is visible on the absolute inadequately confrontation way of elaborating and also presentation of the ruling.

 

Third: Above all I cannot agree with its content, because by the Lisbon Treaty validation in spite of the political opinion of the Constitutional Court the Czech Republic will lose its sovereignty. This change today and in the future legitimates efforts of that part of the public which is not careless to our national and state existence, and which doesn´t want to reconcile with it. 

 

Fourth: I cannot respect the Constitutional Court formula of president´s obligation to ratify this or any other international contract without any delay referring to the law of Constitutional Court. It is a law that deals with the Constitutional Court function, but not with the presidential rights, which are done only by the Constitution.

 

Fifth: I declare, i have signed the Lisbon Treaty today at 15.00.”

There is no official, nor unofficial photo of Klaus signing the treaty.

Likt dominobrickor föll hela östblocket

Idag är det 20 år sedan Berlinmuren föll, och likt symboliken i Berlin idag, östblocket föll som dominobrickor. Verkligen en dag att fira. Men också en dag att blicka tillbaka på denna historiska företeelse, och lära sig av historien men för att lära sig av historien måste man känna till den men jag tänker i denna text inte gå in närmare på förloppet, utan vad det ledde till snarare.

För dem som är intresserade av det historiska förloppet så kan jag tipsa om DN , DN2 och Deutsche Welles animering av berlinmuren.

Även bland östdiktaturernas politiska motståndare i väst var det inte ovanligt att man erkände systemets ekonomiska bedrifter, och såg planekonomin som ett verkligt alternativ till kapitalismen. På ytan verkade planekonomin fungera. Och prestationerna VAR verkliga. Under hela 1950-talet och långt in i 1960-talet visade öststaterna upp tillväxttal som var jämförbara med och ibland faktiskt överträffade de i väst. Planekonomins inre motsägelser fanns dock där från allra första början, men det tog tid för dem att bli akuta eller ens synliga. – Peter Englund

Det som Peter Englund tar upp är kanske något av det viktigaste som murens fall ledde till på sikt. Östdiktaturernas fina fasad revs ner och bakom såg man ett rangligt skelett, dåligt konstruerat, ett fuskbygge som inte kunde jämföra sig med vad man i väst hade producerat. Med detta så borde planekonomin varit död som ideologi, men tragiskt nog är det inte det. Kommunismen dog inte i och med Berlinmurens fall, men den fick sig en rejäl käftsmäll.

Västs feghet och oförmåga att agera

Seminariet jag var på om Murens fall

Muren delade Berlin, men det var bara en del av den stora delningen som fanns i Europa. Som Churchill uttryckte sig ”From Stettin in the Baltic to Trieste in the Adriatic, an iron curtain has descended across the Continent. ” och han hade så rätt. Churchill ville intervenera, han avskydde Stalin men fick ett Nej.

Hur starkt var östblocket egentligen ? Var det så att allt kollapsade på en gång eller var det sprickor sen innan och nu orkade öst inte hålla emot mer ?

Jag var på en heldag om 20 år sen kommunismens fall i Stockholm för några veckor sedan där frihetskämpar från Polen, Estlands president och flera andra stora digniteter (Sverige företrätt av Hökmark) och det som sades där var väldigt starkt för mig.

Det som de som verkligen levde och verkade i östblocket sa att om det inte hade varit för Thatcher, Reagan och Påven så hade kanske inte murens fall blivit verklighet. Det behövdes starka röster som inte accepterade östblockets existens, som ifrågasatte och visade vägen. Dessförinnan hade västvärlden stilla suttit ner och accepterat östs existens och deras övergrepp. Precis som väst gjorde då Hitler annekterade Sudetlandet, och flertalet andra moderna exempel där Europa beskylls för feghet och att agera för segt.

Mart Laar, f.d premiärminister o utrikesminister av Estland, uttalade sig om sina erfarenheter och det stod klart för honom att det som “behövdes” var att de förtryckta massorna i öst kände att väst brydde sig, att de stod där vid deras sida mot förtrycket. Alla inom östblocket kunde se hur svagt sovjetblocket var, allt som behövdes var en push, de visste alla menade Laar. Det är en väldigt stark besvikelse mot Västmakterna som Laar gav uttryck för, de väntade på att de skulle stödja folket, men fick inget stöd.

” “The only way (victory) was not achieved, the moment it became clear for the soviet leaders that whatever they did the west would not interfere”

“In 1956 it was clear to us, the West would never help” - Mart Laar

Enligt dem som talade då så kunde östblocket fallit redan på 50-talet om Västeuropa stöttat befolkningarna som ville ha frihet, men de gjorde de inte. Östeuropas folk var ensamma, och ensam är inte stark.

Jag tror personligen inte att hela östblocket hade fallit så lätt, Sovjet hade trots allt vunnit andra världskriget och deras makt och självförtroende var säkert större 1956 än den var 1989.

Öst och Väst, pros and cons

DDR Statsvapen

Väldigt ofta då jag pratar med människor från forna öst så hyllas öst-staterna på olika sätt. Och självfallet var inte allt av ondo. Östblocket hade en stor integrationspolitik där alla öst-stater skulle ha samma maträtter och liknande, intentionen var att alla skulle vara samma ”folk” genom att man blandades och blev ett multikulturellt samhälle, påminner en del om det multikulturella Sverige när man ser till grundtanken.

Aftonbladet exemplifierar på andra sätt som Östtysklands invånare såg på DDR. Även med en intervju. Det som berättas är att i Östtyskland var utbildningen gratis, alla hade ett jobb, priserna var låga. Det var jämställt i samhället genom grundlag, men även praktiskt. Dagis, dagmammor och möjlighet att få mammaledighet var väldigt utvecklat. Men på det sättet som muren revs så var det inte en föreningen mellan öst och väst som hände, det var en annektering. Öst annekterades av Västtyskland och deras lagar och verklighet blev lag. När man skulle återuppbygga Östtyskland blev det fri entreprenad, och såsom jag hörde på tv4 idag, så var det västtyska företag som byggde upp öst så i väst blev det massor av arbete i öst, medan man i öst inte märkte någon större förändring. Den östtyska eliten kastades ut från sina jobb och ersattes av västtyskar helt enkelt.

Expressen visar dessa siffror i en artikel där det berättas att år 1991 var 10,2 procent arbetslösa i öst, mot 6,2 procent i väst. I dag har väst 7,2 procents arbetslöshet, mot 14,7 procent i öst.
- Det finns en känsla att de dubbelt så höga arbetslöshetssiffrorna i öst är huggna i sten, säger Angela Merkel, Tysklands förbundskansler, själv uppvuxen i det forna DDR.

Men man skall samtidigt erkänna det enorma kapital som Väst pumpade in i öst för att få upp dem till en högre nivå. Enligt en rapport från kommerskollegium från 2004 så var den tyska svaga ekonomins orsak återföreningen med öst, c:a 1/3 av av den låga tillväxten kan direkt kopplas till detta. Kostnaderna är enorma, motsvarar årligen 5% av BNP. Expressen uppger att det hittills kostat 12-16 biljoner kronor att rusta upp öst.

Tyskland hade säkert mått bra av att ha tagit en del av östtysklands ideologi, dagis, dagmammor ses ju nästan som något förkastligt i Tyskland idag. Hemmafrun är idealet, den arbetande mamman ses som oansvarig och dålig människa då hon inte tar hand om barnen.

Men man kan inte förneka att det har blivit bättre. SVD ger mycket bra grafisk representation av detta, och för att ta upp de mest talande exemplen:

DDR lever kvar i folkminnet och hyllas.

Vid Berlinmurens fall hade 20% av östtyska hushåll telefon, idag har 97%. c:a 50% hade bil, nu har 72%. Samtidigt kan man fråga sig om det hade sett annorlunda idag även om inte västtyskland tagit över. Och är det telefon och bil som gör folk lyckliga, egentligen ? Men det är fortfarande stora skillnader. Östtyskland är där arbetslösheten finns, c:a 15 % arbetslöshet i forna öst, mot 7-8 % i väst.

Personliga tankar, avslutning

Det är förvånansvärt hur DDR har förvånansvärt många likheter med den värld Socialdemokraterna vill skapa. Då människor berättar vad som var bra med DDR så tar de upp saker som man som svensk får höra är bra med Sverige, fri sjukvård, fri skola, dagis och subventionerade mediciner etc (Det är billigt). Vi får kanske vara tacksamma att vänstern i Sverige inte tyckte allt som DDR stod för var bra idéer att använda.

Det vi kan lära av detta är mycket. Europa måste vara starkare, mer handlingskraftig. Endast med handlingskraftiga statschefer eller allianser kan man ta bort de förtryckande regimerna. Med den nya Europeiska Unionen med en gemensam utrikespolitik så tar vi i Europa ett steg i denna riktning. En samlad röst som snabbt kan fatta beslut, och säga.

”Nej vi tolererar inte diktatur och förtryck, ändra er, för vi Viker oss Inte!”.

Från ssf1989

“Förhärligandet av nationalstaten som historiens höjdpunkt, som det enda i vars namn det är tillåtet att döda och det enda för vilket det är värt att dö, är slut. Staterna kommer att förvandlas från kultobjekt till enkla administrativa enheter som är delar av en mångfaldig världsorganisation.”

Tjeckiens president, Vaclav Havel, i Dagens Nyheter (Mars 2000).

Aftonbladet redovisar nu i en artikelserie att 98 av de 952 jobbcoacherna som Arbetsförmedlingen skrivit avtal med – efter förslag om inrättande från arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (som själv har en något mindre kvalitetssäkrad examen från Fairfax University) – använder sig av new age-inspirerade metoder. Metoder som tillfrågade experter avfärdar som rent nonsens. Det kan röra sig om allt från ‘Sedona-healing’, ‘neurolingvistisk programmering’ till ‘fingerpåläggning’ och annat smått och gott.

Nu säger biträdande generaldirektör på Arbetsförmedlingen att upphandlingen varit felaktig (hur många upphandlingar är egentligen inte det – om man betänker reglerna för den “inre marknaden” som tvingar äldreboenden i mellansverige att köpa färdigstekta pannkakor från typ Portugal?)  och att avtalen därför sägs upp.

Hela upphandlingen kommer därför att få göras om från sommaren 2010. Hur mycket skattepengar har gått till detta högerflummet frågar man sig. En jobbcoach kan enligt Aftonbladet tjäna 700 000 kr per år på uppdragen från Arbetsförmedlingen. Ytterligare ett dyrbart sätt att förslösa skattepengarna från alliansregeringens sida, utöver bankernas bidragsfusk som lett till att pengar gått till bonusar och löneökningar för högt uppsatta chefer i alla fall, samtidigt som långivningen till små och mellanstora företag i Sverige fortsatt att inte fungera. Undrar hur många regelrätta jobb i offentlig sektor som hade kunnat skapas för dessa pengar?

I sammanhanget kan det därför vara på sin plats att påminna om en tidigare bloggpost: “Det ockulta högerspöket går igen“. Där tog jag upp den granskning av moderaternas faiblesse för New Age, som hade gjorts i ett examensarbete:  ”New Age i studieförbunden” i vilket man kommit fram till följande:

“Resultatet av min undersökning har visat att Medborgarskolan är det studieförbund som helt klart har flest New Age-inslag i kursutbudet. Medborgarskolan har som mål att erbjuda ett så mångskiftande kursutbud som möjligt. Man betonar vidare att man som studieförbund måste vara beredd att anpassa sig efter samhällsförändringarna och dess nya förutsättningar. Detta är viktigt eftersom förväntningarna från både staten och allmänheten förändras snabbt. Det är enligt min mening ganska uppenbart att New Age-inspirerade cirklar anordnas just för att de efterfrågas ‘av marknaden’. Om man studerar Medborgarskolans historia tycker jag heller inte att det är särskilt konstigt att just Medborgarskolan är mest positiv till att anordna New Age-inspirerade cirklar. Eftersom Medborgarskolan inte anser sig vara särskilt bunden till sin huvudman är det naturligt att man gör sina egna val. Men enligt min uppfattning är det just huvudmannens nyliberalism man följer då man är mån om att följa marknaden och ge folk det de vill ha. Vidare kan Medborgarskolans intresse för kulturarv och kulturtraditioner bidra till intresset för New Age. Stora delar av New Age handlar ju om återupplivandet av gamla kulturer. Här spelar enligt min uppfattning också den ideologiska konservatismen hos huvudmannen stor roll.”

Om inte folk börjar få upp ögonen för detta svindleri med skattepengar som nyliberalismens och den “inre marknadens” högerflummiga “upphandlingar”, ”kvalitetssäkringar”, “internrevisioner”, “New Public Management”, “beställar-utförarmodeller” innebär, och börjar avkräva ekonomiskt ansvar, så går hela landet bankrutt. 

Detta är ju protokriminell verksamhet – och en kammarrätt har redan i ett fall talat om att förflyttningen av skattepengar ner i privata fickor på det här oseriösa sättet är stöld. Förra året var det Försäkringskassan och dess mångmiljardroulette med konsultföretag skatteskrivna i Bermudas, nu är det Arbetsförmedlingen, därefter kommer “Försvaret” nästa.

Se även tidigare bloggpost om nyliberalismens förankring i presbyterianismens/kalvinismens föreställningar om s k dubbel predestination: Vår Gud är oss en väldig Borg och när det gäller upphandling, internrevision, beställar-utförarmodellen m m New Public Management,  samt även bloggposterna  Att privatisera är stöld – men bara i Täby och  Sverige ut ur EU – NU

Läs även: AB – “Säg att du älskar dig“,  Krismöte efter Aftonbladets granskning, Det här är bara början, Då: VD för sekt Nu: Jobbcoach,    Här avslöjas miljardfiaskot,    TV,     Hennes vänner fick toppjobben,   Expressen,   SVD – Malmömoderater kan samarbeta med SD,   Aftonbladet – M kan tänka sig SD-samarbete, Expressen – Littorin försvarar sin examen, DN – Kammarrätten: Försäljningen av Tibble gymnasium var olaglig

Läs bloggarna – Claeskrantz,  Tidningarnas politiker idol fortsätter,  Anders B Westin – Fixa jobb med Tarot-terapi,   Daniel Scythe,   Ett hjärta RÖTT – Bubblaren Sven Otto och retstickan Moore,   jonas, ett annan tid, ett annat liv – Bluff Otto Littorin, Friktion – Sven Otto Littorins akademiska meriter

Nu när yttrandefriheten är avskaffad kanske man inte vågar drista sig till en kommentar om miljöminister Andreas Carlgrens syn på sitt uppdrag, men jag tar en chans. Den här ryska gasledningen kommer ju att förstöra den marina naturen i hela Östersjön, därom är alla naturvårdsexperter eniga, hur kommer det sig då att miljöminister Andreas Carlgren har en så radikalt annan uppfattning?

Kanske finner man svaret i att postkommunistiska staters lidande under Sovjetunionen varade så länge att de aldrig tilläts bygga upp någon inhemsk försörjning, eller kanske i kvarvarande relationer efter Carl Bildts tidigare aktieinnehav i Gazprom , eller kanske ännu hellre i denna artikel som publicerades av CFR “Russians See U.S. Missile Defense in Poland Posing Nuclear Threat”   som säger, att som utbyte för samarbetet med USA kring kriget mot terrorn och kriget i Afghanistan, så vill man från ryskt håll ha kvar det politiska inflytandet i det forna östblocket. I en intervju förklarade då kolumnisten Pavel Felgenhauer från Novaya Gazeta:

‘After 9/11 the Kremlin believed it had a deal: We will help the Americans in the “war on terror.” We’ll help you in Afghanistan. In return, you should give us as an undisputed sphere of influence in the former Soviet space.’

Och vad kan vara en mer “undisputed sphere of influence” än makten att stänga av värmen för folk så att de fryser ihjäl på vintern?

För även om Carl Bildt sålde sina aktier i Vostok Nafta  2006, samt utmanat ryssarna med det Östliga partnerskapet, så kvarstår ju ändå betydande behov från EU:s sida att hålla sig väl med Rysslands oligarker, så att inte risken för eskalerande öst-västliga spänningar pga kriget i Afghanistan ökar ännu mer.

Så det handlar om storpolitiska manövrar, som vanligt, vilket visar att det kalla kriget nu utbytts mot det iskalla kriget, av molotovpaktsliknande natur. Kanske då bättre att bara erkänna detta rakt av, än att stå och säga att den kommandoekonomiska post-stalinistiska gasledningen i Östersjön skulle vara förenlig med några som helst miljöhänsyn. Miljöminister – det var något som fanns före alliansens och EU:s maktövertag över Sveriges territorium.

Förutom i nyspråklig mening förstås – se EU Newspeak Glossary.

Se tidigare bloggpost: Valet mellan pest, kolera och andra dystopiska folksjukdomar,

Se även Wikileaks: ACTA negotiations – Internet chapter,   Minimaliteter,

Läs Expressen – Wetterstrand knappar in på Reinfeldt,  DN1,   SVD1,   The Washington Times – Rebirth of an old scourge,   DN – Gastrubbel,   SVD – Brännpunkt: “Bildt driver farlig utrikespolik”,   DN – Förtroendet ökar stort för MP-topp,   SVD3,   AB,  AB2,

Läs bloggarna: Peter Andersson – med rätt att tycka,

Jag publicerar nu på Twitter appetizers ur min nya ordbok – på engelska förstås, svenskan är en obskyr dialekt likt trakiskan och etruskiskan i romarriket, vi måste använda modernt latin, introt tar jag dock på det gamla språket:

För de som har svårt att hänga med i de europeiska tvärsvängarna med politisk pansarvagn över alla småländer har jag nu påbörjat författandet av

EU Newspeak Glossary

Och så här långt har jag kommit hittills. Välkomna att fylla på.

‘Crisis Management’ betyder givetvis ‘War against poor fishermen in Africa’

Telecoms package  – A Pack of Lies 

‘competition‘ - corporate monopoly,

‘modernise’ - severed access,

and consumers’ choice-prices up.

‘crisis management bodies’ = War ministries

“very wide open EEAS” = a dangerous mix of diplomats and generals

 ’the “real revolution” of EU’s new approach’ = An Action Service for an Action Man

Peace = War (har många synonymer)

Streamline decisionmaking = Decide without thinking

Transparency = Government opens your letters and read them

Europas integritetsvänner segrade = Yttrandefriheten avskaffad

Läs euobserver.com: EU military chiefs nervous about Lisbon Treaty implications, DN – Kompromiss om Telekompaketet klar i natt,  Tidigare bloggpost: Snart i en dikatur nära dig – Fredsbevararen

Se även: DN – Regeringen säger ja till gasledningen,  SVD1,    Carl B Hamilton på Newsmill,    SVD – Telekompaketet slutförhandlat,  SVD2,   DN – Kompromiss om Telekompaketet klar,  DN2,    AB1,  AB2,  AB3,    SVD – MP: “Stora skador på Östersjön”,   DN – NordStream: “En viktig milstolpe“,   Mark Klamberg,   Juridikbloggen,   Expressen,   SVD2,  Regeringen.se –  Pressträff,  /det var ju snällt att informera om våldtäkten på Sverige som vi inte hade en aning om skulle hända 1 blixtgordonsekund efter det ‘omstridda’ beslutet om Telekompaketet och 2 blixtgordonsekunder efter Klaus underskrift samt 5 actionmanminuter efter att Moderaterna avskaffade svenskt försvar – vår beredskap verkar ungefär lika god som på Per Albins tid – inför Rysslands intåg på vår ‘inre marknad’/,  Sveriges Radio /vem är det?/, La Quadrature du Net,