Det här är ett väldigt långt inlägg. Kommer även finnas som sida uppe i huvudmenyn senare, så det är lättare att hitta hit igen. Hoppas ni orkar läsa igenom allt.

♥
Att förklara vad jag tror på eller vilken religion jag tillhör är alltid lite klurigt, eftersom jag inte bara kan säga att jag är någonting. Jag står inte bakom allting som någon världsreligion står för. Ska ändå försöka förklara så lättfattligt som möjligt.

___________________________

Tre punkter.

• Allting är ett. Universum, jorden och allt som finns här är energi som är sammanbunden. Ett evigt kretslopp. Alla träd, djur, människor, byggnader är energier som vibrerar olika. Alla själar är en del av världssjälen. Se även: Mina tankar kring abort.

• “Karma” och lagen om trefaldighet. Enklare uttryckt som “What goes around, comes around”, i meningen att det man sänder ut får man trefaldigt tillbaka. Skickar man ut helade, lyckliga energier får man lyckliga energier tillbaka. Är man elak eller skickar ut dåliga energier får man samma tillbaka, såväl i t.ex. ryktesspridning som ritualer.

• An harm ye none, do as ye will. Allting är tillåtet så länge det inte skadar någon. Fritt att bruka, göra och prova “dåliga” saker så länge de inte skadar någon annan. Ex: Det är okej att röka så länge ingen i ens närhet utsätts för passiv rökning.

___________________________

Dessa tre punkter är grunden i min tro. Jag funderar fortfarande över reinkarnation och har ingen riktig ståndpunkt i den frågan, ifall någon har funderat mycket över det så berätta gärna om era teorier! Har diskuterat det en hel del men är inte så pass klar över min åsikt att jag kan skriva om den kortfattat.

Självklart lever jag inte alltid efter det jag tror på. Jag kan också vara onödigt elak och göra dumma saker, men jag strävar efter att inte ångra någonting. Man lär sig något av allting man gör och allting som kommer i ens väg, beroende på hur man bemöter det och hur man ser tillbaka på det. Det som sker, det sker och sen har det skett. Jag vill inte vara bitter över tid som passerat.

___________________________

Tro och livsstil.

Hur jag strävar efter att leva är lättast berättat med Taoism (daoism). Jag tänker inte ge mig på att förklara taoism i fackspråk och med svåra ord, i och med att det i princip är en förolämpning mot taoismen själv, därför citerar jag ur en bok för att få er att förstå.

Tao enligt Puh av Benjamin Hoff är en av mina absoluta favoritböcker någonsin. Med hjälp av Nalle Puh berättar författaren om taoism, och om hur Puh är ett levande exempel av det. En helt underbar bok som alla borde läsa. Jag fick mitt exemplar av finaste Anna

Ett par utdrag ur boken;

“… Men ibland är den lärdes kunskaper lite svåra att fatta, ity de inte verkar gå ihop med vår egen erfarenhet av tingen. Med andra ord, vetande och erfarenhet talar inte nödvändigtvis samma språk. Men är det inte det vetande som härrör från erfarenheten värdefullare än kunskap som inte gör det? För en del av oss förefaller det ganska uppenbart att en hel del lärt folk skulle behöva ge sig av ut i det fria och vädra hit och dit – gå i gräset, prata med djur till exempel.

- Massor av människor pratar med djur, sa Puh.
- Det kan hända, men….
- Fast det är inte många som hör på, fortsatte han. Det är det som är problemet.”

_____________

Piddel-i Pej-principen.

“Piddel-i Piddel-i Piddel-i Pej.
En trast kan sjunga, en mullvad ej.
Frågar du gåtor så svarar jag dej:
Piddel-i Piddel-i Piddel-i Pej

Piddel-i Piddel-i Piddel-i Pej
En fisk kan ej vissla, och jag kan det ej.
Frågar du gåtor så svarar jag dej:
Piddel-i Piddel-i Piddel-i Pej

Piddel-i Piddel-i Piddel-i Pej
Varför gör kon… Fråga inte mej!
Frågar du gåtor, så svarar jag dej:
Piddel-i Piddel-i Piddel-i Pej

***
Min egen förklaring istället för mycket långa, om än mycket fina, delar ur texten:
Piddel-i Pej-principen (sången Nalle Puh sjunger) innefattar Piddel-i Pej och mening 2 i alla 3 verser.

1. “En trast kan sjunga, en mullvad ej” – handlar om att se saker som de är istället för som saker de inte är. “…trots det kan ni aldrig tro hur många människor som bryter mot denna enkla grundsats genom att försöka tvinga in en fyrkantig grej i ett runt hål, okunniga om den uppenbara sanningen att tingen är som de är.” Att inte se ett knotigt, krokigt och segt träd som värdelöst virke utan som ett träd man kan promenera under, vila i dess skugga och beundra dess egenart.

2. “En fisk kan en vissla och jag kan det ej” – att känna till sina egna begränsningar. Inte att sluta förändra sig till det bättre, men att känna till sina resurser, se bristerna med öppen syn och därmed kunna göra något åt dem.

3. “Varför gör kon… Fråga inte mej!” – att acceptera att man inte kan eller behöver veta allt. “Det vi behöver göra är att bli på det klara med vår och tingens Sanna natur och arbeta med tingen sådana de är.”

Piddel-i Pej är ungefär ett sätt att säga Sann natur eller Tingen är som de är.
***
_____________

Puhs väg eller Wu Wei.

“Nu kommer vi till det som skulle kunna kallas det mest karakteristiska elementet hos taoismen i aktion. På kinesiska är det känt under beteckningen Wu Wei. Det är också det mest karaktäristiska elementet hos Puh i aktion. På vårt språk heter det just ingenting särskilt. Men vi anser att det är dags att någon tar notis om det och kallar det något, så vi tänker kalla det Puhs Väg.

Bokstavligen betyder Wu Wei “utan att göra, utan att orsaka, utan att förfärdiga” men i praktiken innebär det “utan beskäftigt, påstridigt eller egoistiskt ingripande…

…Wu Weis verksamma kraft är som vatten som rinner över och kring stenar och klippblock i dess väg – inte en mekanisk, burdus framfart som till slut brukar lägga hinder i vägen för naturens lagar, utan en som växer fram av en inre känslighet för tingens naturliga rytm…

…När man arbetar i enlighet med Wu Wei passar man in den runda tappen i det runda hålet och den fyrkantiga i det fyrkantiga. Ingen stress, ingen ansträngning, Det egoistiska begäret försöker tvinga den runda tappen ner i det fyrkantiga hålet och tvärtom. Klyftigheten försöker tänka ut listigare sätt att få tappar att passa där de inte hör hemma. Vetandet försöker räkna ut varför runda tappar passar till runda hål och inte till fyrkantiga. Wu Wei försöker inte. Den tänker inte kring saken. Den utför arbetet. Och det sker utan att den verkar göra något särskilt, men det blir gjort.“

_____________

“Om vi ska kunna få kontroll över våra liv och åstadkomma något av bestående värde, måste vi förr eller senare lära oss att hysa självtillit. Vi behöver inte lasta över ansvaret på någon gudomliggjord superman eller sitta och vänta på att Ödet ska knacka på dörren. Det som krävs är helt enkelt att vi tror på den kraft som finns inne i oss och använder den. När vi gör det och slutar upp med att imitera andra och konkurrera med dem, då sker det något.”

_____________

“Vill du bli verkligt lycklig? Du kan börja med att uppskatta vem du är och vad du har. Vill du bli verkligt olycklig? Börja då med att vara missnöjd. Som Lao-tse skrev: “Ett träd som man nätt och jämnt kan famna om börjar som ett litet frö, en tusenmilaresa börjar med ett steg.” Vishet, lycka och mod väntar inte någonstans itom synhåll i slutet av en rät linje: de är en del av ett ständigt cykliskt förlopp, som börjar just här. De är inte endast slutet, utan början också. Snön vräker ner, allt mer ju mer…”

_____________

Jag och tao?

Min strävan är att leva i enlighet med tao. Fokusera på här och nu. Se saker som de är, acceptera dem som de är. Go with the flow, eller Puhs väg. Som vatten som flyter en naturlig väg istället för att bygga dammar och gräva diken. Att inte försöka göra saker till något de inte är ämnade för. Att inte försöka omforma mig själv till något jag inte är och att lita på min intuition. Att känna framför att tänka.

Fjällbäck drygt 1000 m ö h, Kebnekaise 2009.

___________________________

Redskap och att utöva tro.

Vissa saker jag tycker om att göra eller uppleva har direkt eller indirekt koppling till min tro. Tron på att allting är energi spelar in i mycket. Jag sysslar bland annat med Reiki-healing (handpåläggning), vilket innebär att verka som ett redskap för att leda energi till sig själv och andra.

Ifall någon sysslar med till exempel tarot, pendling, stenar (kristaller) inom t.ex. healing eller chakrabalansering, eller liknande saker får ni jättegärna kommentera och berätta lite eller tipsa om litteratur. Är väldigt intresserad av det och vill lära mig mer om det.

Kortfattat: Healing, chakran, energifält, vibrationer, kristaller, redskap. Slutsats: Helande och hjälpande inom “alternativ medicin”. Är utöver energimässigt helande också väldigt intresserad av alternativ medicin som i naturläkemedel, växter/örter och liknande.

____________________

Det tar aldrig slut saker att skriva om, att berätta, men allting ryms inte här. Ifall ni undrar något, fråga! Ifall ni vill diskutera, diskutera! Ifall ni vill berätta om eran tro, gör gärna det.

♥

Ej.nej.nej.nej. Det er bare alt for lang tid siden at jeg har opdateret hele verden om hvad det er jeg går rundt og laver, så laver lige en quick én her…

Min vægt: Okay, først det kedelige som jeg elsker at skrive om, men som jeg egentlig godt ved er noget pyller’paller. Jeg er oppe på 63 kg igen og jeg gider altså bare ikke! Har ønsket mig et par løbesko i julegave (altså udendørs) for der skal simpelthen gøres noget ved det her… i én fart, skal også spille en badminton kamp her om 3 ugers tid og skál altså bare være i form! Nogen gode ideer, inspiration eller opmuntrin? :D
Skolen går stille og roligt… er måske lidt.. in love.. with someone.. fra klassen :i:i 10hi.
Arbejdet elsker.elsker.elsker. bare IKKE kunder lige for tiden! “ellers andet din fede sæk” har jeg lyst til at sige konstaaant :b I HATE THEM!
Sundhed Hvad sker der for at der rent faktisk ikke findes grønne sodavand mere? TÆNK at de virkelig har fjernet dem? Er forfærdet. Jég har det bare sårn’, at hvis det gør nogen børn for hyperaktive, så kan nogen forældre jo lade være at købe det til deres børn! Børn burdre slet ikke drikke sodavand (det burde jeg heller iik) men mener: hvorfor ødelægge det for os, som gdot kan finde ud af at styre vores GRØNSODAVAND FORBRUG? Irreterende! sys du ik?
Verden sker der ik så meget i, && det kun godt! Når der sker noget uden for danmark, er det altid noget forfærdeligt
Danmark amagerbanken går ned omg. DONT! min børneopsparing ligger i jeres hænder! DOOONT!
Moden uuuh der er alt for mange gode ting i butikkerne & alt.alt.alt for lidt penge på min konto! DAMN IT!
Projekter && jeg vil købe en masse æsker og begynde at sælge dem på nettet, elsker virkelig at dekorere og være aktiv osv. Vil ligge nogle billeder ind, når jeg er kommet lidt mere i gang (: Har i nogle forslag til designs?
Mit seneste køb En mega ligger bluse/kjole, der også kan sidde på skrå af skulderen. IM LOVING IT!!

Jeg liker godt å se på et program som heter Grand Designs. Det går på Discovery travel & living, og på FEM flere  ganger om dagen, så alt i alt tror jeg at man fort kan få det med seg tre fire ganger i døgnet. Det går jo endel repriser, det er vel ikke like mange som bygger store drømmerhus lenger, etter finanskrisen. Men de husene jeg syns er de alle mest inspirerende er de som hverken er spesielt store eller dyre.. For eksempel dette huset. Hadde det ikke ligger inne i tjukkeste skogen  (som jo er sjarmerende, bortsett fra at det bli usannsynlig mørkt om natta, og jeg er mørkeredd…) Men det virker jo som en drøm. Huset er utrolig vakkert, rett og slett. Et annet hus som jeg syns er veldig inspirerende, som også hjelper på “bygge mitt eget hus med mine egne hender”-lysten.

“Some youngsters doin some good instead of slaking off and reading books”

Efter aflytning af Vita i DR P1:

Når vi finder svaret, vil vi gå i en helt anden retning.

Nils Willemoes, som efter eget udsagn ikke ønsker at kende svaret,

elsker bevægelse og dynamik. Og har det fint med den nuværende retning:

dynamisk, teknologisk udvikling.

Denne “udvikling” har jo vist sig at være umulig at styre, så den ikke skader os.

Se blot på vore miljøproblemer, vore våben og vor tåbelige infrastruktur,

herunder modeindustriens spild af tid, som kanaliserer menneskelig livsenergi over i forfængeligheden,

lige så sikkert, som motorvejen kanaliserer tomgang over i olieindustriens aktier.

Jeg er efter gennemlytningen af programmet i DR P1, hvor Nils Willemoes var gæst,

endnu mere sikker på, at de, der ikke ønsker at kende svaret, frygter at skulle skifte kurs.

Nils Willemoes Sagde, at alting ville gå i stå, hvis vi fandt lykken eller kendte svaret.

Det har han naturligvis ret i, hvis man ser bort fra muligheden for en anden bevægelse, en anden retning.

Hvis folk holder op med at blive syge, går hospitalsvæsenet i stå.

Hvis alle holder op med at spise, blive bønderne arbejdsløse.

Hvis ingen begår forbrydelser, bliver politiet ikke bare arbejdsløse, men magtesløse,

al den stund de ikke har ret til at handle uden forudgående forbrydelser.

Alle mennesker frygter således, at verden skulle tage en anden retning.

Det øger risikoen for at miste sin position, blive overflødig.

Derfor ønsker ingen at finde svaret, men som Nils Willemoes blot at søge.

Folk, der har fundet svaret, eller blot ét svar, bliver derfor altid latterliggjort.

Nye løsninger latterliggør til gengæld de gamle med tilbagevirkende kraft:

Vi finder det tåbeligt at skulle grave efter vand, skide i rendestenen

eller tænde bål for at stege en frikadelle. Så der er en vis, pervers balance i tingene.

Og typografforbundets dødskramper i 90′erne sætter ligesom takten.

Men der er stadig ingen, der taler om roden, problemernes kilde.

Menneskelige problemer opstår i vore tanker.

Hvis vi er nærværende og vågne, har vi ingen problemer.

Men hvis vi danner fordomme om verden, går det galt.

Man kan sige, at hele middelalderen er én stor fordoms-tid,

men det ville i sig selv være fordomsfuldt,

og man ville overse, at vi har mindst lige så mange fordomme nu,

især fordi vi tror, vi har fundet svaret i teknologien – vor egen projektion.

Svaret ligger ikke i at isolere en del af verden i vore tanker,

og så glemme alt andet. Svaret ligger i at tænke globalt og fler-dimensionelt.

Polyhistorisk.

Og først og fremmest søge de motiver i os selv,

der skaber problemerne. At gøre tilværelsen lettere, er et forældet motiv.

Men det lyser endnu, og vore yderligere bestræbelser på dette,

virker direkte kontraproduktivt: de gør tilværelsen sværere.

Vi har passeret det punkt, hvor teknologien kan hjælpe os,

men vi er bange for at slippe denne vinkel på tingene, fordi den er indbringende.

Og med den rigdom, teknologien giver os, bliver vi til de fattiges problem,

så vi igen bliver vort eget problem.

Løsningen, svaret og lykken, ligger i at droppe al stræben efter anseelse.

Vi får den alligevel ikke når vi kræver den.

Og altså droppe stræben efter positioner i produktionslivets magtpyramide.

Nils Willemoes elsker dynamik, fordi han ikke ønsker at kende svaret.

Og Nils Willemoes ønsker ikke at kende svaret, fordi han elsker fart og dynamik.

Han er på vindersiden af ræset. Og han tager ikke stilling til alle ofrene,

som arbejder underbetalt under sindssyge forhold i de lande,

hvor underklassen bor. Globalt set.

Der mangler noget, Nils Willemoes!

Der mangler et opgør med den eksisterende orden.

Ligesom Nils Willemoes tolker skabelsesmyten uden at gøre op med dens forudsætning.

Det er forudsætningerne, vi skal arbejde med at forandre.

Ikke som mæh-lam acceptere dem, og så støtte os til Genesis.

Hvem siger, at den økonomiske elite, klodens egentlige magthavere,

har intelligens eller ret til at styre?

Hvem siger, at arbejde skal være en menneskeret og ikke en værnepligt?

Hvem siger, at kapitalisme er i orden? Det gør kapitalisterne og deres vellønnede talsmænd.

Og en milliard mennesker lever under sultegrænsen.

Fordi vi lulles ind i en drøm om, at vi lever i Danmark, men ikke i verden.

UNDERKLASSEN LEVER I U-LANDENE

OG DE HAR IKKE STEMMERET,

HVILKET GØR OS TIL NYTTIGE IDIOTER,

SAMTIDIG MED AT VI SPILDER VORES TID!!!

Nu duggar larmrapporterna tätt om missförhållanden inom landets svinuppfödare. Svineriet inom denna yrkeskategori anses vara alldeles speciellt utbrett. Detta baseras på en enskild bildupptagning vid en inspektion utförd hos en representant från denna så svinaktiga yrkeskategori.

Alla som någon gång arbetat inom media eller dylikt vet att man vill ha respons för sina artiklar och man vill gynna samhällsnyttan med sina avslöjanden.

Konsekvensen av dessa avslöjande för vi alla hoppas blir att våra kompisar grisarna får en trevligare vardag.

Vari ligger samhällsnyttan för oss vanliga dödliga medborgare. Enligt en ny undersökning kan 3 av 5 Svenskar tänka sig att plocka bort julskinkan från sitt julbord.

Ur folkhälsoperspektiv är detta ett förödande beslut. Min personliga uppfattning (Uppfattningen delas av många läkare och forskare) är att vi äter alldeles för lite fett i Sverige. Går men in och tittar på statistik baserad på de senaste 20 åren har fetma och hjärt o kärl sjukdomar ökat i lavinartad takt. Går man sen in och tittar på vad som förändrats i vårt konsumtionsmönster så är det att vi plockat bort fett ur vår kost och ersatt det med kemiska light produkter. Samtidigt har konsumtionen av godis och bakverk ökat i samma takt.

Slutsats: Paradoxalt kan konstateras att när vi bytte ut fett mot light produkter har vårt begär till godis och barkverk (Kolhydrater) ökat tillföljd av att vi nu stå inför en stundande fetma epidemi med allt vad det innebär av följdsjukdomar.

Politiskt bör vi nu agera hindra denna stundande vård katastrof. Istället för att hitta fel och brister hos våra svinuppfödare bör landets samtliga godis o bakverks producenter sättas under lupp. Här finns stora ekonomiska och mänskliga vinster att inhämta.

 - Varje kolhydrat som hindras från att komma ut på marknaden är en samhällsekonomisk vinst.

- Varje julskinka som ställs på ett Svenskt julbord är en samhällsekonomisk vinst.

Det är inte var dag som paket av detta slag levereras till tröskeln, på jobbet. Gör beställningen via telefon, och leverantören drar vänligt nog av momsen från det redan fördelaktiga priset.

Efterlängtat innehåll, snart i ett inlägg nära dig

Dagens musikinspiration serveras av Client med väna toner av Kate Holmes och Sarah Blackwood.

Äter du fortfarande kött? undrade stockholmsbästisen helt plötsligt när vi vandrade bredvid varandra en stund i förrgår. Jag erkände skamset att jag slentrianmäsigt fallit tillbaka i gamla vegetariska hjulspår. Jag gjorde verkligen ett seriöst försök i ett helt år att bli köttätare, men sedan jag åter börjat koka min egen pasta så glöms det bort. Jag är aldrig sugen, räknar mina sparade slantar alltför noga i mataffären, och dessutom mår min mage bättre av grönsakskosten. Värre laster kan man ju ha, påpekade hon. Och när man läser detta så har jag inte längre så mycket emot att autopiloten är vego.

Det var när jag läste vad Ylva skrivit som bästisens köttfråga dök upp i skallen igen. Vidare skriver hon mycket klarsynt “intressant att det inte bara är saker man gör som provocerar utan i allra högsta grad även sådant man inte gör (jämför dricka alkohol, arbeta/utbilda sig, raka armhålor, käka p-piller, skaffa familj etc)”.

Det får mig att fundera över att mitt liv verkar utveckla sig i en allt mindre provokativ riktning än vad jag tidigare tänkt mig. Allt enligt äldre förutseende rösters förutsägelser. För bara ett par år sen ville jag vara ensam och stark, utan Knytt och barnalängtan. Resa till farliga ställen och tala språk jag inte kunde. Tänka nya tankar och uppfinna hjulet igen. Sånt går över när man växer upp, fick jag höra. Det gjorde mig upprörd. Min tendens att börja gå på vägen i stället för att hugga mig genom berget skrämmer mig lite, jag har svårt att bli sams med förändringen och tycka att det är bra och naturligt. Kanske slätas även den känslan ut med tiden?

För den som tänkt bjuda mig på julskinka kan jag komma med lugnande besked. Till och med min vegetarianism är mer vanemässig än provokativ. Jag tuggar allt jag blir bjuden på och skulle inte drömma om att dra upp diskussionen om trasiga grisar vid middagsbordet. Jag kanske till och med kommer säga att det är gott. Att jag eventuellt livnär mig på mannagrynsgröt och gurka i min ensamhet, är vad man skulle kunna kalla min ensak.

Jag har nu sett den ungerska revolutionsfilmen Children of Glory två gånger. En av de bästa filmer jag har sett under året, utan tvekan. Det är dessutom förmodligen den snyggaste filmen på länge. Välkammade studenter med tweedkavajer och trenchcoats som gör revolt. Ja, det lär dröja ganska länge tills vi får se en student med oklanderlig sidbena skjuta Mauser på sovjetiska ockupationstrupper på film igen.

Filmen avslutas med en dikt av landsflyktige poeten  Sándor Márai.

Folket bara stirrar där, förbryllat
Vad driver denna oceans mäktiga tidvattenvåg?
Varför har kosmos löpt amok?
En nation reste sig, sen blev allt tyst.
Men folket frågar: Vems kött och ben har förändrat deras lagar?
Människor som är födda fria i sitt hemland blir osäkra
för de inte kan förstå det vi alltid ska minnas:
Friheten är den största gåva av alla.

/Stilton

Kostume Salonen er en kombineret tøjbutik og tatovør. Foto: Isabella Hindkjær

Tatoveringer, unikke vintagefund og åbent til midnat. Det er en del af konceptet i en nyåbnet københavnerbutik med en bemærkelsesværdig ung ejer. Ejeren hedder Gina Jaqueline Guldlok, og hun er på trods af sine blot 19 år både indehaver af egen butik og blog.

Går man ind i de københavnske strøgbutikker, bliver man ofte betjent af unge butiksassistenter. Går man ind i Kostume Salonen i Klareboderne 6 bliver man også mødt at et ungt ansigt. Men det er Gina Jaqueline Guldlok. Hun er 19 år og Kostume Salonen er hendes.

Gina Jaqueline kommer fra en familie med rødder i modebranchen, og da hendes mormor opgav sin kostumeforretning, som lå på adressen før, greb Gina Jaqueline chancen for at starte sit eget projekt.

-Jeg er til dels inspireret af min mormors koncept, og der er nogle rigtig gamle kostumer i butikken, som jeg har fra hende. Der er også rigtig meget vintagetøj. I en periode lavede jeg nærmest ikke andet end at købe vintagetøj, og det bliver nu solgt i butikken, siger Gina Jaqueline.

Gina Jaqueline har i en alder af 19 år åbnet sin egen butik i Klareboderne 6, en sidegade til Købmagergade. Foto: Isabella Hindkjær

Tatoveringer og længe åbent

I butikken kan man, udover at finde et unikt vintagefund også få sig en tatovering. Gina Jaqueline deler nemlig butikken med sin ven, tatovøren Lars.

-Det er et anderledes koncept. Det er altså ikke, fordi vi vil være exceptionelt seje. Men det er jo super cool, siger Gina Jaqueline.

Butikkens klientel beskriver Gina Jaqueline som piger i 20’erne, fyre fra homo-miljøet, men også ældre mennesker, der interesserer sig for gamle samlerobjekter.

Og i modsætning til de fleste andre strøgbutikker lukker Kostume Salonen ikke på slaget seks.

Ofte kan man besøge butikken indtil midnat.

-Jeg er et nattemenneske og kan godt lide at shoppe om aftenen. Og i mange andre storbyer kan det jo sagtens lade sig gøre at holde længe åbent, siger Gina Jaqueline.

Blog og butik

Som en del andre unge piger med sans for mode har Gina sin egen blog. Og det er noget hun kan bruge i forhold til sin forretning.

-Det er ikke, fordi jeg vil markedsføre min butik med bloggen. Men det betyder, at man kan gøre sig bemærket, og at jeg når ud til flere mennesker. Mange kommer ind i butikken, fordi de har læst min blog, siger Gina Jaqueline.

Gina Jaqueline har på grund af sin unge alder ikke den største erfaring i branchen. Til gengæld mener hun, at hendes unge alder er en fordel på andre områder.

-Jeg tager ikke det hele så alvorligt. Jeg tager lidt lettere på tingene og giver i stedet mig selv lov til at være kreativ, siger hun.

Og opfordringen til andre unge, der drømmer om at følge Gina Jaquelines eksempel og åbne deres egen butik, er klar:

-Go Ahead! Man skal sørge for at netværke en masse. Men det er altså ikke større end man gør det til.

Læs mere på Gina Jaquelines egen blog.

Kära drönare landet runt. Finns det något som kan ge energi en höstmulen måndagmorgon så är det ett stycke glad musik. Håll tillgodo med dagens tips där Per Myrberg framför ett fång klassiker. Välkomna till en ny vecka med Drönarklubben

Motivationshöjare

Avslutar dagen med lite välbehövlig stillhet efter två dagar av barnkalas i huset. Lika mycket som mysiga middagar mellan fyra eller åtta ögon så gläds jag åt stora kalas när många som man tycker om får en chans att träffas, umgås och äta gott tillsammans. Som värd är det lätt hänt att man fastnar i köket och missar större delen av samvaron, vilket är ett stort misstag. Känner mig nöjd med att jag blivit allt bättre på att undvika denna fälla med hjälp av “3F-metoden”. Faktabasera, förenkla, förbered. En metod som också ger positiva miljöeffekter. Mer om det längre ner.

För det är klart, ett kalas ger ofrånkomligen en viss miljöpåverkan genom ökad konsumtion. De allra flesta äter middag ändå men tårta, bullar och kakor hade nog många hoppat över. Sen krävs transporter till och från kalaset. Sist men inte minst presenter som var och en köper. Men att träffas har så stora mänskliga mervärden att de gör det värt energin. Vi borde spara så mycket vi kan på annat för att kunna unna oss den guldkanten.

Detta är inget resonemang jag tröttar mina gäster med. Att oombedd pracka på andra sitt miljötänk är oförenligt med gott värdskap (och skapar heller ingen förändring.)  Därför gladde det extra mycket att denna helgs kalas fick en vettig miljöprofil.

Gästerna samåkte eller reste med lokaltrafiken. Och det var bara vettiga och uppskattade presenter. Efterlängtad hästutrustning, pysselsaker, böcker och spel. Inget som födelsedagsbarnet redan hade sen innan. Och allt kan återanvändas eller återvinnas när det blir aktuellt.

Samt själva arrangemanget som bedrevs enligt 3F-metoden:

• Faktabasera: fråga i förväg vilka som kommer, räkna efter vilka som är vegetarianer, allergiker och så vidare, beräkna åtgången av mat och dryck efter recept för att köpa rätt mängd. Välj rätter som är flexibla att göra större sats av, och där resterna kan tas tillvara för kommande middagar eller lunchlådor. Därigenom ger matlagningsenergin dubbel nytta.
• Förenkla: hoppa över förrätter, undvik recept med komplicerad uppläggning  eller och mängder av tillbehör. Det som är trevligt på en mindre middag blir bara stressigt på ett större kalas. Vårt barnkalas innebar som brukligt lasagne, på beställning av födelsedagsbarnet. Lätt att koka stora satser sås och göra i ordning, det som blir över går till frysen för framtida luncher eller middagar. Obefintligt jobb vid servering, bara att sätta fram de rykande heta och väldoftande formarna direkt från ugnen.
• Förbered: med Fakta och Förenkling kan man göra i ordning det mesta innan gästerna kommer. Handla med ett minimum av utsläpp. Spara disk. Duka fram det som behövs. Sätta in i ugnen. Koka kaffet och hälla på termos. Och så vidare. En genomtänkt förberedelse utan stress kan göras mer resurssnålt.

Mellan varven i efterarbetet läste jag ur Lester Browns Plan B 4.0. Den är fritt nedladdningsbar för att spara papper. En bok som är unik både för sitt helhetsperspektiv på de utmaningar mänskligheten står inför, och för att den på samma gång är både enormt skrämmande och enormt hoppfull. Runtom i världen pågår lokalt arbete med utgångspunkt från boken, bland annat tycks en Plan B-rörelse vara under uppsegling i Sverige.

Om du klarar en bok med mycket fakta, och mäktar med en enda bok som ger ett helhetsperspektiv på miljö-, energi- och utvecklingsfrågorna, så läs den här!

Det är mysigt att bo på landet ändå. Man känner sig så nära naturen när man hör vinden vina i träden – samtidigt är man skönt skyddad här i det lilla varma huset. Fasen, där gick strömmen.

Egentligen är det ingen jättebra idé att bo så här. Man är ju rätt isolerad om det till exempel skulle blåsa träd över vägen. Oj då, vad snabbt den kom tillbaka.

Fast det är ju inte så långt in till byn, det är faktiskt ledigt gångavstånd. Och det är skönt att få rå sig själv och kunna gå rakt ut i sin egen ägandes skog och låta katterna kuta runt hur som helt. Aj då, där gick visst strömmen igen.

Det är väldigt irriterande att inte kunna hantera nätlivet så fort det svajar lite i ledningarna. Kunde de inte ta och gräva ner de där elledningarna, det är ju ändå inte 1939? Så kunde de ju gräva ner lite fiber till oss när de ändå håller på. Nu sätter jag mig och läser lite. Aj, det gör minsann ont med droppande stearin. Sabla elledningar! Nämen ser man på, där kom ju strömmen tillbaka.

Nu skall jag passa på att koka te. Vi får skaffa en vedspis så klarar vi oss fint, även om det blir långa strömavbrott. Vi borde laga pumpen till brunnen också, så man kan få upp vatten även om hydroforen inte går. Och dieseldrivet internet?? Det är kul att klara sig själv, lite stimulerande med de här avbrotten på något vis. Nej, inte nu igen!

Det är härligt att bo på landet. Mestadels. Förresten får de strömavbrott i stan också ibland.

Dagens tips och uppmaning vid byggandet av en vettig basgarderob: Hittar du en skjortmodell som passar dig som handen i handsken, köp då flera exemplar i användbara färger. Vårda dem sedan med förstånd.

Detta kan, beroende på pris per styck, bli en större punktutgift. Erfarenhetsmässigt är det dock något du har igen mångfalt med tiden. För att referera till mitt tidigare resonemang angående det praktiska byggandet av basgarderoben, vill det till att man söker aktivt. Detta vill säga om man vill komma undan med bra plagg till bättre pris. Leta i butiker i vilka du fördomsmässigt inte tror du kan hitta det du söker. Några kedjor har generellt mest skräpplagg, men kan rätt vad det är ha köpt in en serie i förstummande bra kvalitet.

Tre likadana skjortor i grundfärger

Om en skjorta sitter bra och har bra vävegenskaper och sömmar, är det för mig oviktigt vem som tillverkat den eller var den är inköpt. Exemplaren på bilden ovan har tillsammans kostat ca 1500:- på ordinarie pris. Ett pris man i många fall får en bra skjorta för.

61,7 kg. Jeg er tilfreds, jeg er lige ved at komme ned på min normale vægt igen, så jeg føler mig glad! Ikke fordi jeg egent har spist så sundt idag: 1 rugbrød med leverpostej, 1 clementin, en salamistang, 2 smørkiks.. & en sandkage her til eftermiddagsmad. Puha.ad.bad! :D

Imorgen har vi international økonomi, og dert virkelig forfærdgeligt for jeg er tre kapitler bagud (ligesom resten af klassen) men han terper altså bare mpå vores lærer. AAD! Det kan vi ik lide!

Anyway, vil købe noget tøj imorgen: En halterneck top, en blondetop, en kjole og en pæn top!
Gerne noget wetlook agtigt.. Nogen der har nogen forslag? Hvad er jeres favorit stykke tøj lige nu?
Mit er min dejlige nye puma sweat i en størrelse DRENGE LARGE UUUUH! :b elsker den virkelig, den stor og helt grøn! :-*

Tror jeg vil lave nogen lektier og så lige bage nogle pizzasnegle, og jaja, billedere og opskrift kommer..

Mer länktips … I veckan lanserades en ny webbsida som döpts till Hållbar Livsstil – webbmagasin. Har inte hunnit kolla igenom den men den verkar ha ett digert innehåll om alla möjliga olika ämnen. Ska ta en ordentlig titt senare, men till dess: har du några favoriter av miljömagasin eller bloggar? Dela med dig till oss andra!

“Dét” er i denne sammenhæng et økonomisk, globaliseret system, der undertrykker og udsuger hele verden, mens “det” bilder os alle sammen ind, at vore egoer er interessante at hengive sig til.

Nogle mennesker er “velfungerende”, dvs. de forstår det økonomiske komplot (den “riges” universelle ret til at definere “rigdom”),. De forstår at tilpasse sig det, og de kan ikke sætte sig ind i, hvordan det er “kun” at kende resten af virkeligheden.

Men hvordan kan man forsvare at arbejde for denne tingenes  tilstand, denne verdensorden?

I vor hjemlige andedams såkaldte folketing snakker de ikke om andet:
Danmark skal være konkurrencedygtigt, osv.

Men så længe man ikke har taget stilling til konkurrencens art, mening og mål, kunne man lige så godt gå i krig med vildt fremmede i Afghanistan. Vent, det er jo det, man har gjort! Og det, fordi verdens sidste supermagt for første gang i 50 år blev angrebet på egen jord. Den supermagt, som har angrebet følgende lande siden 2. Verdenskrig:

Afghanistan
Albanien
Abgola
Brazilien
Bolivia
Britisk Guyana
Bulgarien
Cambodia
Chile
Congo
Costa Rica
Cuba
Dominikanske Republik
Ecuador
El Salvador
Ghana
Grækenland
Grenada
Guatemala
Haiti
Indonesia
Iran
Iraq
Italien
Jamaica
Kina
Korea
Laos
Libanon
Libyen
Marocco
Nicaragua
Panama
Peru
Philipinerne
Uruguay
Seychellerne
Somalia
Surinam
Syrien
Yugoslavien
Zaire

(iflg John Pilger, og hvis jeg hørte rigtigt)

Hvordan kan man bare “fungere med”,
at der dør mindst 20 millioner mennesker hvert år af fattigdom?

Og hvorledes er det lige, at det vestlige arbejdsmarked
b idrager til at løse dette problem?

Med sweat-shops? Med modetøj, sminke og plastik-operationer?
Med hysteriske 90 % amerikanske kultur-udbud?

Ved at bruge deres udpinte jord til at dyrke kaffe på,
så de rige kan holde sig vågne, mens de elsker med deres arbejde?

Med en sensationspresse, der pumper liv i illusionerne?
Med sladder om en kongefamilie, som bare er mennesker på bunden?

Prøv den anden kontakt, det kan være dén virker…

Velfungerende, pff!

Tjek deres ægteskaber, deres familier og deres helbred,
bare for at stare et par steder…

eller tjek deres vugge-til-grav-regnskab,
så du kan se, om de gør gavn

- hvis du har boller til det..
jeg udfordrer dig!

Har staten et ansvar for deg dersom du spiser for mye sukker?

Hvem har ansvaret og skal ta regningen når hoppet fra den høyeste tinden går feil, når ungdommer legger av gårde i høyfjellet i småsko og tynn dongeribukse, når bilister ikke bryr seg om veisperringer, men brøyter seg frem i dypsnøen til det ikke er mulig å komme lenger?

Da ringer vi nødtelefonen. Staten skal berge oss. Koste oss hva det koste vil, og regningen forutsetter vi det staten som skal ta.

Bør det være slik? Politimestrene tilhører dem som systematisk er kritisk til den oppfatning at samfunnets plikt til å berge oss er opplagt, ubegrenset og ubetinget.  De hevder at det er lov å være dristig, men at det dumdristige må  skje for egen regning og risiko.

Denne gang handler det om frilansjournalisten Pål Refsdal. Han tok seg inn i de farligste områdene i Afghanistan. Der ble han kidnappet, og et stort apparat i UD ble satt i sving. Til slutt ble Refsdal satt fri takket være anbefalinger fra eldrerådet i fjellandsbyen han hadde havnet i.

–Men det er noe som heter personlig ansvar. Det er noe som heter risikovurdering. Det er noe som heter forsiktighet. Det er noe som heter overveielse. Det er noe som heter aktpågivenhet, skriver utenriksredaktør Kjell Dragnes i Aftenposten.

Han kritiserer  at vi roper på “Mamma stat” når vi blir blakke i Thailand, syke i USA uten forsikring eller faller ned en skrent på klatring i Mount Everest. Politimester Truls Fyhn i Troms politidistrikt er enig med utenriksredaktøren. Til NRK sier Fyhn at dersom det var slik at frilansjournalist Pål Refsdal opptrådte grovt uaktsomt, så bør staten kreve erstatning.

Det er lett å følge tankerekka til de to. Det er logisk, fornuftig, rettferdig at statens ansvar for oss er begrenset, og at vi selv må ta kostnadene når vi frivillig oppsøker det livsfarlige og havner i trøbbel. Vil vi at skattepengene våre skal brukes til helikopterberging av tullinger i Romsdalsfjellene eller til en bedre eldreomsorg?

Det er et ledende spørsmål, men hvor langt skal vi strekke resonnementet?

- Nei, du røyker. Du har ikke bare gjort det uaktsomt. Du har gjort det med overlegg. Sorry. Still deg bakerst i sykehuskøen.

- Nei forbikjøringen din var uaktsom, og du kjørte for fort. Du må betale sykehusoppholdet selv.

- Drikker du helmelk eller vodka,  spiser du sukker, sjokolade og bakeprodukter med fint hvetemel? Beklager, du vet det ikke er sunt. Vi må nok bestemt be deg gå til et privatsykehus for å få behandling for overvekt og hjertetrøbbel.

Den ene typen redningsaksjon handler om den spektakulære ulykken som skjer brått. Den andre typen er hverdagselendigheter som noen hver kan bli brakt i dersom vi ikke fullt og helt og til enhver tid følger idealenes krav til kosthold og livsstil.   

Det er vanskelig å bestemme hvilke av våre dumskaper samfunnet skal rydde opp i for oss og hvilke vi selv må bære alle omkostninger ved.

All uppmärksamhet riktas mot klimatfrågan just nu, och här kommer ett långt inlägg med min personliga tolkning. Kommentera gärna!

Pressklipp den 13 november 2009:

“Nio av tio svenskar ser sig själva som klimatmedvetna, enligt en ny undersökning av Naturvårdsverket. Dessutom anser sju av tio svenskar att det är viktigt i deras umgängeskrets att man är medveten om och tänker på sin klimatpåverkan. Härligt!” (Minplanet).

“Handelns Utredningsinstitut [kungör] att julhandeln [även] i år kommer att slå nya rekord, trots lågkonjunkturen. Decemberhandeln beräknas öka med 3 procent.”(GP.se)

De flesta miljöintresserade funderar nog över vad och vem man kan lita på bland alla klimatbudskap som sköljer över oss. Tendensen att sätta likhetstecken mellan klimat och miljö stör i alla fall mig rejält, eftersom det finns andra miljöproblem som är både allvarliga och angelägna. Exempelvis om det ska finnas användbar skog och jord eller fisk i haven i framtiden, för att nämna några.

Med alla parametrar som påverkar jordens klimat tycks det utomordentligt svårt för experterna att enas om vad som är orsak och verkan, vilka åtgärder som är effektiva och vilken framtida utveckling som är mest trolig. FN:s klimatpanel säger för närvarande att det finns sex huvudscenarier med 40 delscenarier som anses lika sannolika. Visst är det lite märkligt att man 113 år efter Svante Arrhenius upptäckt av växthuseffekten fortfarande inte kan ge en tydlig bild av vart vi är på väg om vi fortsätter bränna fossilt med dagens takt?

“Aha”, tänker du kanske nu, “har han gått och blivit klimatskeptiker?” Nej, jag är absolut oroad över att mänskligheten experimenterar med så komplexa system som atmosfären utan att förstå hur de fungerar. Största försiktighet borde gälla för alla utsläpp där man är osäker på deras effekter. Och jag önskar verkligen att kommande generationer ska få slippa leva med ett klimat i fullt kaos.

Men ju mer jag hör om klimatfrågan, desto mer växer övertygelsen om att det är något som som saknas i den gängse bilden. Ett inlägg på bloggen Ställ Om (Sveriges Television) ger en pusselbit. Professor Kjell Aleklett, som forskar kring energiförsörjning på Uppsala universitet, säger att FNs scenarier är orimliga. “Även om man skulle räkna in världens samlade koltillgångar,  som finns i sex länder på jorden, skulle det vara omöjligt att nå IPCC:s värsta scenarier, visar Alekletts beräkningar av jordens fossila resurser. [...] Oljan och gasen räcker inte för att koldioxidnivåerna ska kunna nå såna höjder.”

Om Alekletts forskargrupp har rätt är det förstås positivt på lång sikt. (Naturligtvis råder det delade meningar om detta, se kommentarerna nedan till exempel.)  Begränsad tillgång på fossila resurser hindrar oss att förverkliga de värsta scenarierna.

Betyder detta att klimatförändringarna är oviktiga? Nej. Växthuseffekten som sådan får anses vetenskapligt belagd och påverkas även av andra gaser än koldioxid. Vad Aleklett säger, är att vi borde fokusera mer på att hantera en ny situation med begränsad tillgång på energi snarare än att se isolerat på klimatpåverkan. Detta eftersom brist på billig och lättåtkomlig energi kommer att inträffa mycket snabbare än vad vi kommer att märka klimatförändringarna, och de kommer att påverka samhället radikalt (eller till och med katastrofalt, om man är fossilkramare).

Läget är att oljan, den resurs som hela den moderna ekonomin byggts upp på, sakta men säkert håller på att ta slut eftersom vi bränner så mycket mer än vad som hittas i nya källor. Utvinningstoppen, den s k Peak Oil, bedöms av vissa ha inträffat redan förra året (2008) och andra prognoser variera mellan nästa år och 2030. Efter toppen minskar utvinningstakten år för år, samtidigt som efterfrågan ökar från ständigt mer energihungriga ekonomier. Det är lätt att inse att det kommer att få obehagliga konsekvenser.

Vi behöver absolut försöka spara och ersätta oljan, men även om vi tiodubblar förnyelsebar energi så är det bara en bråkdel mot vad vi idag utvinner ur fossila bränslen. Utmaningen är att vårt beroende av billig olja är så enormt stort för nästan alla sektorer, inte minst matförsörjning och produktion av alternativa energikällor. Även för att bygga vindkraftverk krävs dieselolja för att utvinna metallen till tornet, transportera det, gjuta betong till fundamentet och så vidare. En relevant fråga är om det finns tillräckligt med olja kvar att kunna producera och installera förnyelsebara kraftverk som täcker upp hela dagens behov… en lite obekväm fråga som lätt glöms bort i debatten. Önskar du mer detaljer om detta resonemang rekommenderas Alekletts inspelade föreläsning för studenter vid universitetet i Aberdeen. Den var en riktig ögonöppnare åtminstone för mig.

Betyder detta något för den miljömedvetne i praktiken? Ja och nej. Det blir än mer angeläget att bryta beroendet av fossila bränslen och sätta punkt för slöseriet. Men samtidigt måste vi göra det på ett medvetet sätt, utan att måla in oss i nya beroenden av olja eller andra energikällor som saknar uthållighet. När man följer vissa klimatdebattörer, får man intrycket att vi kan fortsätta leva precis som förut bara vi konverterar till miljövänligare teknik. Köra lika mycket med miljövänligare bilar, shoppa lika mycket men av miljövänligare produkter och så vidare. Det är en utopi.

Istället krävs en omställning till att använda radikalt mindre resurser genom en mängd olika åtgärder där ingen ensam löser problemet. Världsfotografen Yann Arthus-Bertrand har sammanfattat detta kärnfullt, när Time Magazine bad honom dela med sig av sitt bästa miljötips:

I don’t want to give just one tip, because that could make you close your mind. But we have to live with less. Less food, less meat, less fuel, less shopping.

Detta är en mycket obekvämare insikt än att tro att allt löser sig bara vi byter teknik. Ställer man de två pressklippen ovan mot varandra blir det tydligt att vi har ett mycket bryskt uppvaknande att vänta.

Hur bör man då förhålla sig till den obekväma sanningen? Man kan förstås fortsätta att slösa och shoppa som tidigare, med devisen “jag bränner tills det tar slut, och ändrar mig när jag tvingas till det.” Historien har dock visat att det oftast är oklokt att klamra sig kvar vid ett sjunkande skepp. Bättre att snabbt men kontrollerat söka räddning medan skutan ännu flyter på rätt köl.

Ett råd att börja med är att skaffa sig en egen uppfattning över läget. Alltså  ”finns det land i sikte och i så fall hur långt borta?” Det finns en uppsjö mer eller mindre dystopiska prognoser över vad som kommer att hända när oljan börjar ta slut, det så kallade “Peak Oil End Game”. Bloggen The Oil Drum förmedlar en dystrare bild och Climate Progress en något ljusare, för att ta två tongivande röster med massa länkar till andra informationskällor. Gillar man science fiction så ger boken “Dies the Fire” av S.M. Stirling en extrem vision av ett samhälle där all modern teknologi plötsligt går förlorad. Även om framtiden förhoppningsvis blir bättre än så, är det nyttigt att föreställa sig de “osannolika” scenarierna och koppla tillbaka till dagens verklighet.

Vad kan man mer göra? Att ställa sig själv några kritiska frågor kan vara en bra start, exempelvis:

• Hur beroende jag själv och min familj av billig och lättillgänglig olja? Hur påverkas min arbetsgivare, våra kunder, branschen som helhet osv. om oljan blir markant dyrare och/eller svår att få tag på?
• Kan jag  ställa om min egen livsstil för att bli mindre beroende av fossil energi? Inte för att jag är tvungen just nu, utan för att lära mig och förbereda mig och mina barn.
• Vilka åtgärder för att förhindra klimatförändringar tror jag själv ger bäst effekt, med tanke på beroendet av fossila bränslen?

Ingen kan säga riktigt hur situationen efter oljetoppen kommer att utveckla sig eller när exakt den inträffar. Det vet vi per definition endast i efterhand. Det enda man kan vara säker på är att det kommer att bli rejält annorlunda än idag.

Jag har haft planer på att flytta nu en längre tid. För tillfället bor jag ju i Sundsvall, uppe på södermalm i en jättefin lägenhet. Jag känner mig dock inte till 100 % tillfreds med min boendesituation. Mycket för att det är ganska nära stan, arbete osv. Jag gillar lugn… natur, promenader. Dessutom vill jag bo större än mina 37 kvadrat.

Min kära vän Elle har en karl. Han heter Peter. För en tid sedan blev han fastighetsägare i Timrå och frågade om jag ville kika på en 2:a vilket jag självfallet gjorde.

“Men vad faaaan!! Inte Timrå!!!” Tänker ni kanske? ^^ Så tänkte jag först också. Men sedan insåg jag att lugnet jag söker inte finns här i Sundsvall. Dessutom bor ju min familj där. Min lillebror skulle bli överlycklig om jag flyttade dit. Som det känns nu så finns det fler för- än nackdelar med att flytta till det lilla samhället Timrå… igen. Inget beslut behöver ju vara permanenet men för tillfället tror jag att jag blir Timråbo igen.

Vad tycker ni mina vänner?

Tjohei, kjøttdeig!
Amalie har gått ut av dvalemodus!

I det siste har jeg vært opptatt, ikke tilstede og hatt alt for mye å gjøre. Noe som har ført til ganske lite blogging, i grunn. Dessuten har det ikke vært det store å skrive om… hvem vil vel lese om en sutrete Amalie med alt for mye lekser og for lita tid? Det er ganske greit at jeg har spart dere for det, tenker jeg.

Siden sist har alt for lite skjedd og jeg føler bare at jeg trasker frem og tilbake som ei gammel kjerring uten noen mening i det hun gjør, selv om det faktisk skjer ganske mye og jeg gjør ganske mye interessant. Det er bare det at alt det kjedelige, ekle og ufyselige overdøver alt det gode. Ganske trasig i grunn!
Det er så trasig at jeg og Cecilie her en dag snakket om å finne oss et selvinnsikts-kurs, positivetankerkurs eller noe i den duren, for det trenger vi virkelig! Si ifra hvis dere vet om noe. høhø.

For å kanskje skrive om noe som er av litt interesse, så nærmer jo “Kick a ginger day” seg med stormskritt. Datoen er satt til 20. November, og da er det bare å sparke løs!
Fun fact; Jeg har rødt hår. Altså; jeg er ginger. (det føles skikkelig ille å kalle seg selv ginger, faktisk.)
Kick a ginger day er for meg noe helt fantastisk fabelaktig superdumt opplegg som man bare må le av, og selvfølgelig måtte jeg melde meg inn i gruppa “kick a ginger day” på facebook. Jeg føler jeg kan le og more meg over denne gruppa og over det at jeg har rødt hår fordi dette er såpass ufarlig – i alle fall i Norge! I dag fikk jeg meg en liten vekker når det gjelder akkurat dette. Saker har en tendens til å være dobbelt så store i USA, og kick a ginger day er blitt en ganske stor sak. I bl.a. Canada har de begynt å bruke denne dagen som en unnskyldning for mobbing og slossing, og barn helt nede i 12-års alderen blir mobbet og mishandlet på denne dagen bare på grunn av hårfargen deres. Dette er bare umenneskelig. Det har vært flere nyhetsinnslag i USA pga denne dagen og hendelser rundt den, og jeg legger ut en av de her.
- Dette kan da folk umulig se på som greit?!

Nånei, ingen får komme å “kick’e” meg ned i søla den 20. November altså. Da bæsjer du på leggen, gitt.

Snakkes!