Anna Larsson, prisad medicinreporter på Ekot och doktorand i medicinsk vetenskap på Karolinska Institutet, redovisade några resultat från pågående forskning på Karlstads universitets och Anderstiftelsens Journalistseminarium i veckan (hela programmet här).

Arbetet går ut på att undersöka vad vi (allmänheten) får veta om hälsa och medicin i nyhetsmedierna – och varför. Vilka strukturella faktorer påverkar medicinjournalistiken?

I upplägget ingår studier av betingelserna för journalister, forskare/experter och lobbyister. En studie angående journalisters uppfattningar är redan publicerad. Enligt Anna Larssons sammanfattning i Karlstad menar journalisterna att de största problemen handlar om brist på tid, medieutrymme och kunskap. Dessutom är det svårt att hitta oberoende och begripliga forskare att intervjua. Journalisters förslag till lösningar går ut på att utbilda redaktörerna (som bestämmer över tid och medieutrymme) mera och att skapa resurser på nätet med bakgrundsinformation.

Forskarstudien är inte publicerad ännu. Forskarna/experterna menar att problemen bland annat gäller rubriker, som kan sättas av personer som är ännu mindre insatta än reportrarna som intervjuat dem. Kunskapsnivån hos journalister är ofta alldeles för låg. Kommersiellt tänkande i medierna ger artiklar och inslag en sensationell inriktning. Forskarnas förslag till lösningar går ut på medieträning av forskare och att forskare/experter granskar artiklar och inslag före publicering.

En studie av pr-material med medicinsk anknytning som skickats till tre redaktioner under två veckor är under bearbetning. Universitet, myndigheter och patientorganisationer tillhör de flitigaste avsändarna.

Lobbyisterna blir skickligare och skickligare enligt Anna Larsson. Hennes slutsats var att utbildade och erfarna grindvakter på redaktionerna behövs mer än någonsin.

I’ve been to an interesting event Nov. 3rd >>Breaking Borders<< a commemoration of the 20th anniversary of the fall of the Berlin Wall.

Google has decided to celebrate by launching a new YouTube channel dedicated to free expression and invited a small illustrious circle of media, politicians, human rights associations to listen to few keynotes and a panel + the unevitable shake hands. No understatement required, so it was Berlins premier Hotel de Rome Google invited us to. But why’s that? The evening before November 4th, the day the wall came down 20 years ago was the hook-line to talk about the right and options to express oneself freely on the internet today. The Berlin Wall became an unexpected world symbol for freedom and dignity when former GDR citizens manifested their political rights back in 1989. At the time, meetings and posters served to break ideological and physical borders that had divided Germany and the world for over forty years. So it’s pretty obvious, why Google came uzp with the idea to use this anniversary as a kick-board for their message: You got the right to express yourself freely online, do so! And Google is providing the infrastructure.

Rachel Whetstone

When I was still busy remembering what Googles role was like when they agreed to let chinese government censor their service, Rachel Whetstone Vice President, Public Policy and Communications – that means world wide boss lobbyist – picked on this issue herself: Golden Shield Project, she told us, was discussed very controversially within Google. The fact of cooperating on some very dubious censorship laws with a regime whose human rights record is at best maculature. But now Google turned around (?) and decided its tools can be used as a force for good. ‘This channel is designed to feature your stories and reflections on free expression,” wrote Annette Kroeber-Riel, Senior European Policy Counsel at Google, on the firm’s blog. “Tell us about how you or someone you know has taken a stand for free expression. Perhaps you’ve protested against something you didn’t agree with, taken action when someone else’s free speech was being suppressed or been inspired by someone who has stood up for the right to speak out.”

Clever move. Telling us about how controversy the debate has been gong on inside Google before and ever since and not to disguise Googles main objectives – to earn money…

Back to the day, the wall came down – two decades later, the efforts for freedom and political change continue, with the Internet as its ubiquitous ally. Today’s internet is playing a pivotal role in advancing participatory democracy around the globe, or at least in advancing free speech. Bloggers and citizen journalists of all political systems are using web based and mobile technology to communicate injustices and irregularities where traditional media fails – or is getting censored. Associations like Journalists without frontiers or Global Voices know this and need to cooperate with Google. But to get it straight – Google is not a benefactor, but a corporate thing and as such it follows the rule of capitalism and not of humanity. And there is a serious deal of critics and fears regarding Google.

Today Google has become the main interface of our reality. Everything you want (or need) to know, buy, learn, post, communicate, display, hide, store, … is currently handled by one power and it’s executives. And this is exactly what people need to fear from every single monopolistic system, from a dictatorship to market leadership: That the subject and the vocabulary with which a subject can be criticized as well as the sources you get this vocabulary from are designed and handled by the same power – which by definition is hegemony. I do not imply or acuse Google to follow some dark plan (like I said, they are a corporate business, and therefore their plan is rather predictable and transparent), no, their intention can be a good one, BUT old Cleobulus was even one of the Seven Sages of Greece but still he was what he was – a tyran.

Read Ms Whetstones blog here

Idag orkar jag inte blogga – allt mitt arbete har varit förgäves. Nån riktig kommentar blir därför inte det här - bara ett försök att uttrycka min sorg och min fruktan. För det som händer kan verkligen skrämma upp den allra lugnaste. Diktaturen har segrat och våra taskiga politiker har svikit och lämnat över vårt folkstyre till EU. Vi fick inte ens vara med och säga vår mening.  Alliansfriheten har upphört och vi befinner oss i krig med Afghanistan. Ett krig som riskerar att utvidgas – risken för det är som jag ser det dessutom överhängande.

Att EU-motståndet är avväpnat kan vi tacka Göteborg 2001 för – dels de tillresta extremisterna som kastade sten och verkade vara där för att posera inför kameror, man undrar nästan vem som betalade dem för att komma och förstöra då det blev en utmärkt legitimation för fortsatt repression, dels medierna som i nästan två decennier tigit ihjäl EU-frågan, särskilt SVT (där undrar man också vem som satt munkavle på media och vem som beordrat dem att gå med på en sån deal – framför allt varför de lydit), slutligen undrar man även hur Bushs direktstyrning av Europa egentligen gått till när det gäller hela patriotactpaketet.

Den här minimala mängden makthavare som vi snart kommer att få se inträda på scenen - Presidenten, den Höga Representanten och de få makttunga regeringsrepresentanterna – kommer att ha en fruktansvärd oinskränkt makt att besluta över Europas 495 miljoner invånare. Vi kan inte ens gå ur – för det krävs att två tredjedelar av övriga medlemsstater godkänner det. Och vilken diktatur låter slavarna rymma. Lyda under högerdominansen i Europa; Berlusconi, Sarkozy osv. Tack för det alla ni som röstade ja.

Detta är precis så som Hitler kom till makten på 30-talet – riksdagens makt – lagstiftningsmakt – lämnades över till regeringen som sen kunde utse Hitler till rikskansler, varpå han på rekordtid införde ett helt paket av repressiva lagar som installerade diktaturen – och kriget var inte långt borta.

Precis som nu – intensifieringen av krigföringen i Afghanistan står för dörren och häromdagen läste jag en kommentar i ett kommentarsfält – någon som beskrev hur obehagligt det känns med alla affischer i Stockholmsområdet med rekrytering till kriget i Afghanistan. Det är farliga krafter som EU ska leka stormakt i – grannen är Pakistan som är lierad med Kina. En krutdurk. Ryssland står givetvis snett leende emellan. Enorma krafter kan sättas igång och det kan verkligen bli en instabil politisk situation där risken för utvidgning av kriget i Afghanistan är överhängande. Sverige kommer givetvis att ha mindre än nada att säga till om ifall Natos generaler bestämmer sig för att använda “mindre kärnvapenattacker”, särskilt också som dessa aviserat att de överväger att avskaffa nationella veton samt införa principen om ”No role in decision-taking on NATO operations for alliance members who are not taking part in the operations”. 

För grejen är ju också den – att i och med Lissabonfördraget så är vi med i NATO och därmed en kärnvapenmakt – vilket dels betyder att alliansfriheten är helt och hållet avskaffad, dels att det svenska kärnvapenmotståndet omintetgjorts utan en endaste liten diskussion om saken. Dessutom ökar sårbarheten för terrorattacker i och med detta.

Framtiden ser mörk – för att inte säga nattsvart ut.

DN – Tjeckien godkänner EU-fördraget,   SVD,   SVD2, Expressen,   AB,   AB2,   Expressen2,   DN2,   DN3,

parlamentarism

parlamentarism, politiskt system som innebär att en regering måste ha folkrepresentationens (parlamentets) förtroende; en av tre konstitutionella huvudtyper för demokratier, vid sidan av presidentstyrelse med en folkvald president och direkt styrelse genom folkrepresentationen…. /Nationalencyklopedien

Vi lever i en spännande tid, tekniken rör sig i accelererande bana mot större friheter, välstånd och förmågor för både samhälle och individer.  Vi rör oss mot ett “globalt samvete” och framledes teoriseras att internet, vår samlade kunskap och opinion, är den “tredje replikatorn” efter genen och memen. Vad är det då som gör framtidens himmel så molnig?

Jo, idag har företag och organisationer anpassat sig så optimalt till systemet att de har lärt sig ändra det till sin fördel. De betalar för att ändra lagarna och därigenom förutsättningarna för deras tillväxt och existens. Tillväxt efter jämviktspunkten sker på bekostnad av miljö och medborgare, inte på grund av dem.

Jag påstår alltså att systemet antingen är trasigt eller föråldrat, i vilket fall i behov av

reparation eller reform. En anpassning till skiftande teknik, nya miljömål och en nystart av värnandet om de grundlagsstadgade fri- och rättigheterna.

Om systemet inte hade varit trasigt, så vill jag hävda att vi inte hade sett en så omfattande lobbyverksamhet.

Robert Aschberg visar med all önskad och aktuell tydlighet hur levande lobbyismen är i vår riksdag men man ser det även i lagstiftandet. IPRED1 direktivets bana genom EU och sedan implementeringen i Sverige visar med all önskvärd tydlighet hur en lag kan kapas och injiceras i lokala lagstiftningar. Även ThePirateBay rättegången är ett exempel på de ekonomiska intressenas närvaro i systemet. Tvivelaktiga husrannsakningar och poliser som efter utredningen får jobb hos målsägande.

Allt detta är då direkt förkastligt i nuvarande lagstiftnings ögon. Organisationer och företag är tillåtna att delta i det statliga utredningsväsendet och remissförfarandet. Att däremot låta de pressa fram lagtext som inte är förenlig med väljarmandatet eller folkopinion är inte förenligt med den grundläggande principen att de beslutande organen skall sammansättas genom val med allmän och lika rösträtt.

Jag hävdar att med ett för tiden fungerande system skulle vi inte se det här i sådan utsträckning och för den sakens skull det har pågått länge, skall man inte fortledes tolerera det.

Det tyder också på en långtgående korruption, uttalad eller ens medveten hos de folkvalda. Skall de vara bastion mot de rikas rov på de svagas bekostnad, så skall de inte ledas runt i intresseorganisationers ledband eller kopiera andras åsikter och argument rakt av så som tydliggjorts både här, och här.

I förlängningen hotar det demokratin när en riksdagsledamot inte representerar sina väljare och även när han duckar för partipiskan gör han våld demokratin. När partier skiter i sina vallöften, något man idag förväntar sig, eller hittar på nya, så gör de förtroendet för och förtjänsterna av en demokrati en björntjänst.

När riksdagsledamöter anser att en votering kanske inte är så viktig, då vet vi att vi är illa ute.

Jag vill påstå att systemet är trasigt, det är dags att kavla upp ärmarna och vässa pennorna.

Det behövs en lagreform! Men vad kan vi göra tills vidare?

Vi kan offentliggöra politiker, markera deras regionala anknytning på det att personvalsrösterna får bäring och effekt. Det som kan få tillbaka de folkvalda i rätt arbetsmetoder är folkligt engagemang, öppna kort och vad är öppnare än [/så länge] internet?

De behöver vara räddare för valsedlarna än för partipiskan och förlust av prestige och gratismiddagar.

Slutligen får det här bli en direkt uppmaning till politiker-Wiki:s, offentliggör den offentliga informationen i journalistiskt och granskande syfte. Uppmana till en reform av regeringsformen i syfte att stävja lögner, fusk och mandatsvek.

Det måste kosta att svika, först då följer politikerna folkets vilja.

1 § All offentlig makt i Sverige utgår från folket.

Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt. Den förverkligas

genom ett representativt och parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse.

Den offentliga makten utövas under lagarna.

1 kap. Statsskickets grunder

Nu finns det ingen återvändo för gammelmedia. De har insett att de förlorat och på väg ner till det digitala helvetet har de som enda mål att orsaka så mycket skada som möjligt hos det fenomen som knuffade de över stupet.

Internet och den hemska parasiten Google har tillsammans med invånarna i bloggträsket förvandlat blomstrande gammelmediaredaktioner till skrynkliga (som russin) avarter i det nya medielandskapet. Evolutionen fungerar men de som är på utdöende andas fortfarande.

Det nya svarta är att ta betalt alternativt förbjuda länkning på internet. Det är dumt att förbjuda länkning eftersom länkarna är en del av internets infrastruktur.

Det är lite som att avgiftsbelägga fönster. I framtiden kommer många hus att sakna fönster. Ett fönster kostar 100 kr i månaden att äga, att öppna fönstret för att ropa hej till sin granne kostar 100 kr. Allting övervakas via kamerorna som parallellt installeras hemmavid under devisen att de ökar tryggheten hos medborgarna.

För att få igenom sina önskemål lobbar gammelmedia politikerna där de senare vill gå de kapitalstarka intressenas ärenden (se bara på Finland). Resultatet är givet på förhand (förhud?): Gammelmedia kommer att brinna tillsammans med sina pappersutgåvor och politikerna som lurade sin medborgare kommer att få se sig omsprungna av frihetsälskande liberaler. Möjligen att gammelmedias gravstenar kommer att inkludera politikerna:

Här vilar en industri vars glansdagar för länge sedan mörkats av de digitala parasiterna. Vänligen beträd ej gräset då den lösa ytan döljer russinpolitiker inlindade i förkolnat papper.

Mer om gammelmedia, google, parasiter, lobbyism

Sanningen hämtad från SvD1, SvD2

Svenskt lagstiftande är, jämfört med många länder, en välvilligt enkel process. Däremot är insikten i partiernas interna spel väl dold i jämförelse med mer representativa demokratier. Jag tänker här främst på USA, där hemdistriktet kan ha en betydande påtryckande roll.

En Amerikansk representant, exempelvis en senator, sitter mellan tre stolar och två av dom spelar primär roll för hans chanser att bli omvald och kunna genomföra sina förändringar.

1. Väljartrycket

Namninsamlingar och brev eller telefonsamtal från väljare markerar viljan hemifrån. Detta förenklas naturligtvis av att man i princip bara har två partier. Men vi är väl i praktiken där vi också. Alliansen vs. De Rödgröna.

2. Lobbygrupper

Lobbyismen matar valkampanjerna med bidrag, något som kan utdelas obegränsat enligt amerikansk lag. Vi vet inte hur det går till i Sverige då partierna inte är skyldiga att redovisa sina finanser. Lobbygrupperna bidrar med information, underlag och rena lagförslag. Detta sker även i Sverige, som Robert Aschberg så slagkraftigt demonstrerade i sitt program 200 Sekunder.

3. Partitrycket

Partitrycket i USA måste närmast vara att tänka på som ett parti Diplomati. Man formar allianser med avsikten att få stöd för egna förslag senare. Allt i växelspel med de övriga två faktorerna. I Sverige är partipiskan absolut. Den vildaste riksdagsledamoten i Sverige har 5% avvikande röster från partilinjen. Det gäller i det fallet Amineh Kakabaveh (v) med väljardistriktet Stockholm. I USA kan man ligga på 40% och ändå bli omvald, så länge man har pengar och väljare i ryggen. Är vi bättre eller sämre? Nu verkar det ju inte som stackars Amineh har blivit omvald än, vi får väl se…

Jag funderar på det här efter att ha sett en YouTube intervju med Rep. Barney Frank. Han svarade på en fråga rörande ett tidigare uttalande han gjort om en HBT protest-marsch. Han skall ha sagt att den i bästa fall är ett slöseri med tid.

Svaret på vad han menade kan summeras med följande:

1. Den ger inget genomslag i lagstiftande votering

2. Den kan eventuellt minska det viktigare arbetet folk gör genom ersättningsprincipen.

3. Man förstärker bara varandras åsikter istället för att övrtyga andra.

4. Akta er för “roliga” politiska aktiviteter, de är sällan effektiva.

De första minutrarna går åt till den svåra frågan, vad är effektivt politiskt tryck.

Jag tror han har en poäng, men min fråga är hur effektivt sådant arbete som han föreslår är i den Svenska politiska miljön? Om vi började skriva till de politiker som representerar våra väljardistrikt och samtidigt skickade kopior på breven till någon berörd part. Om vi skulle börja lobba helt enkelt? Sätta ihop informationspaket och presentationer. Ringa och skriva till de som faktiskt röstar, och sattsa på de som inte förstår.

Skulle det få genomslag? Jag vet faktiskt inte, men det låter farligare för lobbyorganisationerna än att 500 personer fryser ett par timmar på torget och hamnar på nät-tv i fem minuter.

Robert Aschberg har gjort sig känd nu i riksdagen, kanske inte direkt önskat för riksdagsledamöter men han gör folket en stor tjänst genom att ta reda på vad de folkvalda i den högsta svenska politiska instansen gör och hur de förhåller sig till olika kanaler som försöker påverka dem till sin fördel. En gång förr handlade det om hur några riksdagsledamöter hade godtagit en på påhittad lobbyorganisations förmåner och mutor som här kallas för “presenter”. Idag handlar det om hur lobbyorganisationer påverkar beslutsfattandet i riksdagen genom att skriva motioner och lämna i riksdagens motionsrum.

Den påhittade lobbyorganisationen den här gången heter “Välj vindkraft” där Aftonbladet avsiktligt skrev fel fakta och krävde skattesänkning för vindkraft. Sammanlagt 25 riksdagsledamöter har valt att gå lobbyorganisationens ärenden genom att ta upp deras vilja i riksdagen och kräva sänkta skatter för vindkraft. Detta är onekligen ett riktigt allvarligt hot mot demokratin när de som kan nå riksdagen med sina “presenter” och motioner får genomslag utan att folk vet om det. Den representativa demokratin får ett stort slag i ansiktet på det sättet. Värre är det med europaparlamentariker som själva berättar hur lobbyorganisationer skickar mutpaket till dem för att påverka beslutsprocessen och besluten.

struggling for creative Berlin, senator Wolf

Harald Wolf, Berlin senator for economy, technology and women, member of the socialist party, is the man in charge.
While his senior – or maybe opponent – Klaus Wowereit, governing major of Berlin, seems pretty content labeling Berlin with his (in-)famous quote ‘poor but sexy’, Wolf asserts there is room for development in Berlin. Notably he is one of the few politicians in Germany who comes to terms with the creative industries  as business and not as hip fashion after show party-hopping.

Postponing Popkomm must have been an affront to him, as he not only to attracts creatives and their industries to Berlin, but also establishes supporting infrastructures.

Now he has announced the launch of Berlin Music Week in September 2010, incorporating the existing Popkomm, as well as various other b2b and b2c events. “Berlin enjoys an outstanding international reputation as a music metropolis,” sais Wolf. “We intend to develop this further. The Berlin Music Week brand is a key strategic initiative for the Berlin music industry: it pools the vitality and variety of the sector.” Along the lines of Fashion Week, (a Berlin based cloud of fashion shows and fairs), Music Week will not only be addressing a specialist public. In future, every year in September Berlin intends to be ”…inviting all the fans and participants in the scene worldwide to Music Week in the German capital of music.”
Wolf brought Popkomm to town, and when Messe Berlin proved unable to handle this event it turned against him. His major interest as a senator as well as his interest in terms of strengthening his position must be to keep Popkomm going. An interesting detail in this context I’d like to implicate is, that Wowereit is been traded as a possible candidate for higher positions in his party after the last elections. This must show an impact on his agenda in contrary to Wolf, who’s focus still is on Berlin. So spheres of influence might change soon and it seems Wolf spurs for the creatives in town. Maybe that is why it is understood that the Berlin senate is investing a high six-digit euro amount and hopes to obtain a subsidy worth millions of euros from the German government.

A pellmell mix of b2b, public events, genre specific, indie, major, festival but business too – has been proclaimed. So there’s no turning back, but where are they heading to?