$2000 by the end of the week? Its strong rebound off 1137 tells me we are in a new phase of the gold cycle. The strength it showed in the face of the drop last week tells me we are now well and good in a gold bull market. Hold your gold shares for some spectacular returns we will not see again in our lifetimes!

My Pf is holding

GRL
NES.H
TML
CWS.H
OLE
LGD
TCC

stocks i do not hold but like are

DEC
UW
VHV
LVN

please feel free to post any stocks you hold that you think will have extraordinary returns in the next 2 to 5 years

caliche

Jag ankom till ett lätt regnigt men annars höstklart Lund tidigt i lördags morse. En av de första synerna man möttes av var ett fönster där stan marknadsför sig. “Lund kulturstad, studentstad, innovationernas stad” stod det. Och det är lätt att se både de gamla byggnaderna, Universitetets många fakulteter, hus där det stod “innovation si och så” på fasaderna, den mäktiga Domkyrkan och så vidare.

Därför var det lite kul när programmet på India Däck drog igång på kvällen. För den första programpunkten var just en rundvandring i Lund, ledd av lundaorganisationen Första Linjen. “Vi vill med detta” sa en av de många berättarna under turen “visa en annan sida av staden än de offentliga slagordens Lund, vi vill visa på Motståndets Lund.” Och motståndets Lund är lika levande som kulturens eller studenternas, det handlar förstås bara om vad man väljer att lyfta fram och inte. Av den anledningen anordnade Första Linjen sin vandring, för att mentalt förknippa olika platser med deras radikala historia. Vissa av gatorna vi var på blev också omdöpta, och fick nya gatuskyltar.

Det var en spännande och omväxlande guidening. Bland det jag kommer ihåg var en lite mer udda historia om hur Blekingegadeligan (som man kan läsa om i en bok som kom ut nyligen, jag har inte läst den men de som har säger att den är spännande och underhållande läsning) suttit i ett träd som pekades ut för oss och spanat på familjen Rausing, därför att de hade planer på att kidnappa sonen Rausing. Den gatan döptes om till Blekingegatan.

Vi kikade på var föregångaren till India Däck, Wapiti, låg på 90-talet.

Staffan Jacobsson, författare till flera trevliga böcker om såväl anarkism som graffiti, berättade underhållande om husockupationsrörelsen i staden på 70-talet, utanför ett hus som ockuperades 1969 och användes som Allaktivitetshus. Man hade satt sig till passivt motstånd mot avhysningen på olika sätt. Bland annat var det en grupp som klädde av sig nakna eftersom de räknade med att polisen inte skulle kunna bära ut dem på gatan i det skicket p.g.a. tidens idéer om osedlighet. Det kunde polisen inte heller. Istället tog de sig för att rulla in var och en av de nakna ockupanterna i ett tjockt lager mattor för att lyfta ut dem som en slags levande kåldolmar. Läs gärna också Staffans bok Dialog om frihet om den tidens anarkistiska rörelse i Lund, som hade sin bas bland studenter. Boken är lättläst, innehållsrik och präglas av en stor och smittande livsglädje.

Utanför Universitetets pampiga huvudbyggnad Athen, med gripar på taket, fick vi oss till livs en betydligt äldre historia, den om de mest omfattande kravallerna i Lund någonsin. Det var år 1898 som några studenter under en punchkväll började ondgöra sig över att arbetarna tog sig ton, och i synnerhet att det pågick en strejk på Svedala sockerbruk. Man började svamla om arbetsvillighet och arbetets frihet, den tidens högeromskrivningar för strejkbryteri. Det slutade med att studenterna beslutade att ingripa i konflikten som frivilliga strejkbrytare. I två dagar arbetade de på sockerbruket, och avslutade dagarna med att gå i ett melodramatisk triumftåg till brukspatronen och därefter i samlad trupp tillbaka till universitetet. Dagen därpå gick det inte som de planerat, istället fick de löpa gatlopp då ett 1000-tal uppretade arbetare anlänt till stan för att visa vad de ansåg om svartfötter. Tumult och även en viss stenkastning utbröt. Studenterna retirerade till Athen och en prokansler (om jag nu uppfattade titeln rätt) kom ut på trappan för att försöka “tala” de uppretade arbetarna “till rätta”. Då blev det kravaller på allvar, alla fönstren på byggnadens nedervåning slogs sönder och folkmassan försökte ta sig in i huset. Dagen därpå hade strejkbryteriet upphört och antalet arga protesterande arbetare på Lunds gator hade stigit till mellan 2-3000 personer. Husarerna fick sättas in för att stävja oroligheterna.

Allra flest stationer längst turen handlade om datumet 30e november och den legendariska antifascistiska historien kring detta datum. Det är med stor rätt som Lundaborna är stolta över denna historia där man med olika medel har lyckats  hålla stan fri från fascistiska propagandashower under modern tid. Sist nazisterna gjorde ett försök var förra året, men det var självklart dömt att misslyckas.

Flera stopp på vandringen handlade förstås också om den moderna husockupationsrörelsen i Lund, bland annat berättades om bakgrunden till den lyckade Ockupationsfestivalen i staden, och om huset Smultronstället och den sorg och vrede över rivningen som ledde till att man höll en Politikerföraktvecka. Den sorg man känner över ett stormat hus är svår att föreställa sig för den som aldrig varit husockupant, men är väl så verklig som för vem som helst som kastats ut ur sitt hem.

På kvällen var det dags för nattcafé med 90-talstema på India Däck, där jag stod på programmet. Därefter drog de som ville vidare till Smålands Nation för Klubb Poll Tax Riot. På nattcaféet hade man musikaliskt 90-talstema, i ärlighetens namn ganska anskrämligt, för det var baserat på samtliga Tracks-ettor under årtiondet. Funkade säkert bra som nostalgitema för en yngre generation, men det var inte precis den musik en annan lyssnade på under 90-talet.

Själv började jag med att, inspirerad av den roliga stadsvandringen, dra några sanna rövarhistorier från årtiondet. Att de tre berättelserna alla på något sätt handlade om antifascistisk gatupolitik är kanske inte så förvånande, detta var ett dominerande tema under årtiondet. Jag berättade om det folkligt festliga ingripandet mot SDs valturné i Växjö 94, och den betydligt mer hemliga och elitistiska blockaden mot SD på Götgatsbacken 93 som var ytterst välplanerad men också misslyckades på grund av att för få fått information om vad som skulle ske, samt om en händelse i Göteborg där vi framgångsrikt provocerade och drev med Ny Demokrati genom att hålla med dem och ha med skyltar där det stod “Det är jag som är den verkliga ledaren för Ny Demokrati” – inte mindre än tre personer inom partiet gjorde nämligen vid det tillfället anspråk på partiledartiteln.

Efter en liten paus kunde de som så ville vara med på en lite mer seriös del av programmet där vi tillsammans diskuterade nu, då och framtid. Många frågor, inte minst strategiska kom under diskussion. Det var glädjande att se folk från många olika åldersgrupper samlas till diskussion, och ännu större var bredden när det gällde organisatorisk tillhörighet. På festivalen träffade jag folk från AFA, Första Linjen, SUF, Virvelvinden, RF, Förbundet Allt åt Alla, ockupanter från Smultronstället och ockupanter från Romano Trajo. Säkert var även många andra organisationer representerade också, så det är ingen överdrift att säga att det var bredd på både erfarenheterna och det politiska kunnandet därinne.

Vi pratade om allt möjligt från varför BZ-rörelsen dött och varför den nu återuppstått från det döda, om antifascism och om SD: vad är egentligen en vettig strategi mot SD idag och vad har vänstern misslyckats med som gjort att de kunnat vinna mark, hur har strategierna ändrats och breddats på 00-talet i jämförelse med 90-talet, vilka frågor har klivit fram under 00-talet och vad tror vi är vettigt politiskt att ägna 10-talet åt?

Det blev en riktigt intressant och mångsidig strategidebatt. Först och främst tycker jag vi kom fram till att det faktiskt var sämre förr. Och det hade väl varit skam om vi kommit fram till något annat. 00-talets rörelse är bredare, mer integrerad i vardagslivet runt omkring sig och mer fokuserad på sociala frågor som bostad, arbete och allmänningar.  Man klarar av att kommunicera med omgivningen på ett sätt som vi inte gjorde, utan att för den skull tappa bort sin egen agenda. Man klarar av att spela ner konflikter till den nivå där man själv kan hantera dem, och välja på vilket sätt man vill vara militant, våld är inte alltid den lämpliga vägen. Visst finns det många problem med dagens rörelse också, som vi inte berörde därför att det är roligare och ger bättre utdelning att vara lite visionär och framåtsyftande än att älta begångna misstag i evighet.

Om tankarna på India Däck var representativa för den radikala vänstern i Sverige i stort, så tror jag att vi kan se fram emot ett vettigt motstånd under 10-talet. För tankarna om vad man vill åstadkomma framöver handlade om mer spridande av motståndspraktiker som kollektivt sänkande av priser (det som av i sjuttiotalets Italien kallades självreduktion d.v.s. att gå samman och sätta kollektiva tak för räkningar o.s.v.), praktiker för motstånd och övertagande av kontroll på arbetsplatserna, sociala strider om bostäder, allmänningar, utrymme och resurser. Att stärka egenmakten och bidra till en självständig kamp i det lilla överallt, som underminerar såväl ekonomiska som politiska eliters möjlighet att enväldigt styra utvecklingen. Också jag tycker att detta är helt rätt målsättningar, och jag är övertygad om att de småskaliga experiment som vår rörelse hållit på med sedan mitten av nittiotalet och framåt så småningom kommer att betala sig i form av allt större genomslag och framgångar. Precis som 90-talets övningar i gatustrid kulminerade i motståndssommaren 2001 över hela världen, så kommer 00-talets övningar i vardagsmilitans att kunna kulminera i framtiden. Och till skillnad från gatan som ändå är en arena som i mycket liknar den mediala arenan, så handlar ju kamper i vardagen inte om kulturkamp och hegemoni, utan har en direkt och omedelbar potential att förändra.

På söndagen hann jag till min glädje lyssna på ett föredrag om Miljonprogrammet innan det var dags för mig att springa iväg till tåget. Det hölls på Smålands Nation.

Här tänkte jag passa på att berätta något kort om Smålands och om nationsväsendet i Lund. För det verkar mycket exotiskt för de flesta av oss, även för mig som ju själv nu studerar vid Stockholms Universitet. Nationerna har mycket gamla anor, precis som Lunds Universitet självt. Förr skrevs studenterna in i den nation som motsvarade det landskap studenten kom ifrån. Det var förstås mycket exklusivt att studera och få hade den möjligheten. Nationerna sörjde på många sätt för studenternas sociala väl och ve, och de finns än i dag kvar även om det egentligen är ämnesföreningarna som gäller nuförtiden. De olika nationerna har olika profil. Malmös och Lunds nationer anses mest borgerliga, fast Lunds nation är det på ett lite diskretare sätt.

En lustighet som berättades i Första Linjens guidening var vilka hus som fått extra polisbeskydd under Ockupationsfestivalen. Alltså inte vilka hus som verkligen utsattes för ockupationsförsök utan vilka hus polisen trott var objekt. Ett stort skratt mötte informationen om extra bevakning av Domkyrkan, jo det hade varit nåt förstås! Även Malmö Nation fick extra bevakning och medlemmarna informerades om att de skulle “undvika att klä sig för bratigt.”

Smålands har däremot sedan 1972 varit en uttalat socialistisk nation. Detta efter ett formellt mötesbeslut samma år. Nationen har en del pengar att röra sig med, inte minst tack vare gamla donationer och fonder från den tid då det ganska religiöst färgade Småland sände sina prästsöner till Lund för att studera teologi.

Föredraget om Miljonprogrammet var väldigt intressant. Det handlade om tankarna bakom dessa program, hur man genom deras utformning aktivt försökte isolera arbetarklassen från social gemenskap, isolera i kärnfamiljer, rationalisera kvinnoarbetet och allmänt “civilisera” och passivisera de “farliga klasserna”. Men också om hur just dessa områden idag ändå har kunnat bli arena för upplopp och föremål för samhällets skräck för revolter underifrån. Jag ska inte skriva mer i detalj om föredraget utan istället flagga för att texten som det är baserat på kommer att dyka upp inom kort på bloggen Kim Müller. Så håll utkik, det är det värt!

Därefter skulle Malmös avdelning av Förbundet Allt åt Alla visa en kort film om det safari till Malmös problemområden (Fridhem, Limhamn med flera rikemansgetton) som de gjort. En kort film på runt tio minuter som jag ändå inte hann se. Men jag blev inte så besviken för det, för den lär snart dyka upp på Youtube eller liknande kanal. Mer att hålla utkik efter alltså!

Slutligen vill jag tacka arrangörerna av Socialistiska Dagar, alla trevliga, engagerade och kunniga människor jag träffade, och inte minst min mycket trevliga värdinna och de andra på kollektivet där jag fick sova. Samma natt som det tråkiga beskedet om razzian mot Utkanten kom. Ett scenario som vi nog tyvärr ska räkna med kan upprepas på fler platser, då det snart är toppmöte i Köpenhamn, och det är vid detta laget en beprövad polistaktik att slå sönder så mycket infrastruktur och lokaler som möjligt för vänstern innan och under dessa möten. I alla fall var det som alltid väldigt kul och inspirerande att besöka Motståndets Lund.

Tips från Konfliktportalen: Andre Doria kräver Ge tillbaka Utkantens datorer!, Kvinnor berättar om bostadskamp i Del 3 – Studiebesök,  Dom Ljuger skriver Om hur den lilla fan rörde om i grytan, Kim Müller publicerar ett Pressmeddelande från Utkanten angående razzian, Anders Svensson konstaterar att det blivit Allt orättvisare och ojämlikare i skolan

Övriga tips: Utkantens pressmeddelande + info om verksamheten från dem själva, Framåt! har intervjuat gruppen Kämpa Tillsammans som är aktuella med en bok om arbetsplatskamp och kapitalismen, Skumrask skriver om Spotifysamhället 2, Ledighetskommittén överklagar socialens beslut i Turistens överklagan, Copyriot uppmärksammar också vad som hänt på Utkanten och anser att Polisens rätt att hålla datorer i beslag måste regleras, Tidningen Anti har tema ungjävlar

Nemas problemas, så då var det över för i år. Hoppas vi. För säkerhets skull var vi runt 100 antirasister som samlades i Lundagård idag för att hålla koll på eventuella nazistiska samlingar. Precis som vi hade hoppats och räknat med så dök det inte upp några nassar. Mission accomplished, alltså. Det ska nog också mycket till för att några utsocknes-nassar ska visa sig ikväll på stan, men man vet ju aldrig. Dyker de upp kan de dock räkna med ett varmt mottagande, för sådana här dagar är mången lundabo på tårna. Well, well. Nog babblat om det. Nu är det dags att pyssla med något trevligare.

Förresten: Såg ni matchen igår!? Jag hoppas det, för jävular vilken sannsaga det var. Igår skrev vi det vackra “Barcelona – Real Madrid 1-0 (Ibrahimovic)” och idag “Solidariteten – Hatet 1-0 (Lund)”.

En annan mindre omskriven match har också gått av stapeln. Även den slutade med himmaseger, fast med betydligt ojämnare siffror. Fredrik Jönsson – SD 5 000(!)-0. Grattis Fredrik!

Lundabor mot nedskärningar: ”Vi låter inte rasisterna splittra oss!”
Progressive Photo: Antirasistisk samling i Lundagård
Calle Rockbäck skriver bra och intierat om MFF och Zlatan: Zlatan Ibrahimovic bortsuddad från MFF

SDS SKD SKD2

I Lund där jag bor har vi en smal liten gata som heter Kattesund. Var namnet kommer ifrån anar jag inte. Om man översätter ordet ”sund” till italienska blir det ”stretto”. Men ordet stretto betyder även smal. Själva ordet gattostretto betyder den smala katten.

Vid denna lilla gata i Europas periferi har en italienare från Rom öppnat en liten krog – eller kanske rättare sagt en bistro. De serverar lunchrätter såsom pasta och olika sallader och smörgåsar.

Kaffet är himmelskt, riktigt, på bönor rostade på italiensk vis. Det finns också kakor att välja mellan samt goda efterrätter och italienska viner från diverse vindistrikt.

Vid lunchtid är det svårt att få bord på detta ställe. Det är mycket populärt och lokalen är liten. I köket arbetar Emmanueles svenske svärfar och hans svärmor hjälper till med serveringen, mest under helgerna. Emmanueles svenska flickvän, Anna, jobbar i köket, där hon skär och hackar och lägger upp portionerna på tallrikarna. Hon serverar också.

Detta är mitt favoritställe i Lund. Jag brukar gå dit minst en gång i veckan för att träffa vänner och bekanta, för att tala italienska med Emmanuele och andra italienare som brukar komma dit. Stämningen är gemytlig och det är allmänt trivsamt att tillbringa några timmar på detta ställe, speciellt om man tycker om italiensk mat.

Enligt mig har Gattostretto det absolut godaste kaffet i Lund. Cappucinon är oslagbar. Smaken är himmelsk. Jag har tur som bor i en stad där utbudet är stort. 

Kocken på Gattostretto

Emmanuele
 Här är vännen Gino, en av de flitigaste gästerna på Gattostretto

John Hron: En modig antirasist

Den 30:e november. Du vet vad detta datum innebär, eller hur? Det är det datumet som nazister ibland tar sin chans att demonstrera på. Oftast är det i Lund eller i Stockholm som nazister samlas för att det för 300 år sen var en snubbe som hette Karl XII som kolade av en kula. En kung bland många andra svenska kungar som inte haft ett skit gemensamt med de fattigbönder som levt i vårt land. Som alltid stått för något annat än att skörda, jobba vid ett band, hämta timmer, vårda sjuka, eller serva matgäster. Kroniska socialbidragstagare och snyltare. Knugar som blivit en dålig ursäkt för hatet.

Nazisterna var förra året 70 pers i Lund. De hade hoppats på att försöka få in en fot i Lund och ha möjlighet att bygga en social grund bland ungdomar som lurats av deras budskap. Vad många inte vet är att de under ett års tid kommit in till Lund för att skapa bråk och misshandla folk. Men varje natt de smugit runt för att angripa sina offer har de också tvingats tillbaka av engagerade antirasister som stått i deras väg och hindrat dom från att härja.  Nazister som kommit in från ställen som Veberöd, Helsingborg och Malmö har gått bet och fattat att de inte är välkomna. Det är därför – just därför – som kanske just du eller just ditt barn inte blivit misshandlade. Vi har samlats och sagt till dom att åka hem till där dom kommer ifrån. För Lund är, och ska förbli, en nazifri stad.

Nazisterna använder en svunnen tid för att elda på hat och frustration som inte leder nån vart mer än in i kriminalitet, drogmissbruk och brustna drömmar. För det är så den nazistiska rörelsen ser ut. Det är bara att kolla upp dessa gängmedlemmars CV för att se deras brottsbana. För farsor och morsor där ute är nazistiska gäng det sista man vill att sin son eller dotter ska hamna i. Efter några år i “rörelsen” brukar nassarna själva också fatta detta. Att dom bara satt sig själva i skiten och inte kommit nånstans längre än till snutens brottsregister. Att deras enda merit är en nedsupen eller anabolasabbad kropp och minnet av folk som de hoppat på när de en fredagskväll varit tvungna att med våld skrika ut sin besvikelse över sin situation.

John Hron: Mördad av nazister

Så varför bry sig? Borde inte vi socialister behandla dessa hatiska och desillusionerade människor med snällhet? Prata med dom? Få dom att förstå att de förstör för sig själva och sin omgivning. Jo, egentligen. Om det nu inte vore så att deras engagemang föder ett våld som är ett hot som finns mot alla som de för tillfället har i skottgluggen. För när de här människorna dyker upp på stan i organiserad form som på 30:e november så gör dom inte det hipp som happ. Dom har en tanke bakom. Dom vill få med sig fler i sin destruktiva rörelse och det är en rörelse som har som mål att misshandla och förfölja folk som råkar ha fel hudfärg, är homosexuell eller tycker att det är helt okej att folk som flyr från krig ska få hjälp. Det är en rörelse med människor som – pga sin egen desperation och hat – slår mot allt och alla. Därför måste dom stoppas. Varje gång de går på stan så gör dom det för att misshandla, hata och förfölja. Det är därför de samlas i grupp. Det är därför de skyller allt på människor som är lika vaga och utsatta som sig själva. Människor på flykt, folk som försöker stå upp för sin sexuella läggning, eller sin medmänskliga inställning.

Björn Söderberg: Mördad av nazister

Vi socialister samlas också. Vi ser en styrka i att hålla ihop och ta hand om varandra. Så länge vi ensamma är svagare så måste vi söka stöd hos varandra. Men vi gör det inte för att förtrycka och slå. Vi gör det för att vi vet att om vi organiserar oss så kan vi förändra samhället till att vara ett samhälle för de som inte äger lyxbilar och vräkiga hus köpta med pengar som vi alla egentligen borde ta del av. Vi socialister samlas av solidaritet och framtidstro. Tro på ett samhälle som kan fixa svält, hemlöshet och arbetslöshet. Inte tron på ett samhälle som lever i skräck och splittring utifrån hudfärg.

Det är därför vi måste stå upp mot nazister och andra som vill sprida hatets ideologi. Vårt motstånd är ett försvar för de som varje helg misshandlas av dessa rövarband av nazister och rasister. De gator vi kontrollerar, där vågar inte nazisterna visa sig. Det är en del av vår kamp. Kampen för trygghet. Det är inte den enda kampen, men den är en del av den. Det är samma kamp som morsor och farsor för därute när deras son kommer hem med nazistiska symboler och skriker “Sverige åt svenskarna!”. Och det är samma kamp som föräldrar stödjer när de ser sitt barn på sjukhuset efter att nazistiska gäng dragit fram och inlett med “bögjävel” och sen attackerat med batonger och knivar.  De vet att rädda sitt barn från hatets gift. Låt oss stå upp för våra barn och medmänniskor och hålla ihop. För det är viktigt. Fan så mycket viktigare än mycket annat. Du vet inte när detta urskiljningslösa våld drabbar dig och dina nära. Du vet inte. Förrän det är försent.

Idag kommer Röda Lund tillsammans med andra försöka se till att vi inte får en återupprepning av det våld nazisterna en gång i tiden stod för i vår stad. Det är viktigt att denna kamp är så öppen och inkluderande som möjligt. Det är när vi gömmer oss bakom masker och har hemliga agendor som vi är svaga. Då kan vi inte utnyttja vår kollektiva styrka. Då blir vi främmande för varandra. Då får vi svårare att mötas.

Vi är mot klassklyftor och orättvisor i hela samhället, och vi vet att ingen kommer skydda oss från detta i grunden mer än om vi håller koll och hjälper varandra. Lunds gator ska vara säkra! Det är vi som ställer upp i Lundagård och ser till att fulla killar inte antastar tjejer som inte vill bli tafsade på. Det är vi som säger ifrån när chefer vill bryta mot kollektivavtal. Det är vi som bygger upp en rörelse som står upp och säger nej till att  utnyttjas och luras. Stark som svag. Ung som gammal. Kvinna som man: Om du anser att detta är viktigt – om du vill dra ett strå till stacken – så ta kontakt med oss. Vi behöver fler. Du är varmt välkommen!

Vi tillägnar alla som vågar stå upp för medmänsklighet och omtanke följande låt: Peps Persson – Enighet

Röda Lund kommer under dagen rapportera om de försök till nazistiska samlingar som planeras, så besök oss idag igen.

Nazistisk samling tidigare i år: Tumult i Skellefteå

Röda Malmö VsfStockholm

(Till vänster i kanten här på Röda Lund kan du se två klipp från förra årets nazistiska demonstration i Lund på 30:e november)

SDS SKD SvD GP

I fredags klättrade jag i spindelnätet i Folkets Park. När vi var högst upp tände mitt sällskap en cigarett. Sen klättrade vi ner.

Då ska vi se. Jag är mer dagvild än vanligt, men kalendern skvallrar om att det är söndag. Det är söndag och hade jag haft någon som helst energi hade jag befunnit mig i Skurup. Nu är saknaden av energi total och jag befinner mig istället i min obekväma soffa i Malmö. Jag har stirrat på en vinfläck på golvet i en halvtimme. Den vägrar ge vika. Den vägrar bli osynlig. Ibland sneglar jag mot min säng och minns att flera av Eldkvarn-festens deltagare antydde att jag bäddar sängen för stramt. Satans norrlänningar.

Veckan har varit hård. Dubbla inlämningar och respons och uppläsning/releaseparty i onsdags och Eldkvarn-fest i torsdags och fest i Lund i fredags. Att jag dessutom blev fast i Lund under natten till lördagen bidrog till sömnbristen.

Och idag är det visst första advent. Jag var bjuden på grötfrukost i Skurup, men jag försov mig. Jag har varit ensam hela dagen. Jag har faktiskt varit ensam sen jag kom hem från jobbet igår. Jag måste erkänna att det är tråkigt. Jag har varit omgiven av folk sedan i onsdags och jag har blivit bortskämd med det. Det går nog över.

Vi hoppades att affären skulle vara öppen men icke. Får åka dit en annan dag för at kolla på ringen.

Men vi gick och tittade i lite andra affärer. Som vanligt blev det ett stop på panduro och Lagerhaus. Jag hittade allt till julklappsinslagningen och är grymt nöjd med det jag hittade. Mysigt att strosa omkring i Lund. Efter ett stop på Grafitti och en bakadpotatis med tonfisk i magen så åkte vi till Nova. Älsk skulle ha nya kläder och visst kliade det i mina fingrar att köpa till mig själv men inte idag. Han hittade ett par jeans som satt så fint på honom och en Fred Perry tröja och två andra tröjor.

Sedan kollade vi lite på julpynt men jag hittade inte nått vettigt, får leta vidare. Fick i alla fall upp julstjärnorna idag och lite julgardiner. Nu sitter älsk och titta på fotboll och jag ska se om det är nått kul på tv idag.

I morgon är det jobb och nu är det inte många dagar kvar till jul wiiii!!!! Fick många dagar ledigt i jul, alla dagar som jag önskat. Kan inte bli bättre faktiskt!

ha de gott!!

Irgendwie kann man sich auch hier in Lund nicht so wirklich dagegen wehren. Traditionell wurde heute, am ersten Advent, vor der Akademiska Föreningen (“Academic society”) mit Kapelle und einer Cheerleader-artigen Tanzgruppe bestehend aus Mädels mit kurzen Röcken (die bei gemütlichen 8°C zum Glück nicht allzu sehr frieren mussten) der “Weihnachtsbaum” erleuchtet. Keine Tanne übrigens, sondern ein kahler Laubbaum:

… sonst ist es nicht sonderlich anders als auf deutschen Weihnachtsmärkten:

… die üblichen Attraktionen:

Dafür kann man an der Losbude 2kg-Packungen Schokolade gewinnen:

Von dieser ganzen Weihnachtsstimmung angesteckt, haben Tobi, Emrah und ich uns zusammengeschlossen und unseren musikalischen Beitrag geleistet:

Outtakes:

Bis später!

I Lund har vi ett salutorg – Mårtenstorget – där man kan köpa frukt och grönsaker sex dagar i veckan, måndag till och med lördag. De vanliga veckodagarna finns det fyra olika grönsaksstånd och en vagn med fisk och skaldjur, Det finns också ett stånd där de säljer godsaker. På fredagar och lördagar kommer fler försäljare till torget och då går det att köpa smycken, kläder, väskor och andra varor. Vid adventshelgen var det stor kommers på torget. Många sålde hembakade kakor, hantverksprodukter och julprydnader. Vid tolvtiden på förmiddagen var det som mest folk. Vid vissa stånd var det kö. Fisk och skaldjur var slut redan klockan ett.

På torget träffar man vänner och bekanta. Folk står och talar med varandra långa stunder och stämningen är härlig och lustfylld. Jag brukar handla på torget cirka två gånger i veckan, köper nästan all frukt och alla grönsaker där, oftast i samma stånd. Att sälja frukt och grönsaker på torget kräver mycket arbete, speciellt när det regnar och snöar. När temperaturen går under nollpunkten går det inte att ha varorna under bar himmel. De måste läggas under filtar inne i torgståndets transportbil för att inte förfrysa. Torghandeln börjar tidigt på morgonen, vid sju- åttatiden och håller på till klockan två på eftermiddagen.

Här är Lisa som under många år sålt frukt och grönsaker
på Mårtenstorget i Lund. Det är hos henne jag handlar.

En av försäljarna i fiskståndet. Här finns allt man kan önska sig
från färska musslor till sill och ål. Detta är mitt favoritstånd.

Blekingegade

Under dagen har Röda Lund deltagit i den stadsvandring som arrangemanget “De socialistiska dagarna” har stått för. Vi var ett 60-tal personer som samlades utanför India Däck för att spatsera runt i Lund och höra om olika kamper ur historien. För som ni kanske redan visste så är vårt ljuvliga Lund sprängfyllt med hjältar och anekdoter och platser som dessa sammankopplas med. Vandringen som tog en och en halv timme hade många stopp, och för er som inte kunde delta följer här ett utdrag av de olika ställen vi besökte och fick höra spännande och positiva berättelser om.

1969 ockuperades tre byggnader i Lund. En på Botulfsplatesen, en på Råbygatan, och en stor byggnad på Killiansgatan 7 (nuvarande Kyrkoförvaltningen). Man var 100 personer som under tre dagar upprättade ett allaktivitets hus för barn, konst- och musikintresserade, och människor som såg behovet av ett självständigt frirum för stadens invånare. Sammanlagt 3 000 personer besökte huset innan polisen stormade lokalerna. Under flera dagar kämpade man med att försöka avhysa ockupanterna, allt medan kommunalrådet satt och drack grogg med sina polare på Grand Hotell och kablade ut order. Med bl a yxor och svetsar forcerade man dörrarna alltmedan 1 000 personer samlades utanför för att ge sitt stöd till ockupanterna där inne.

F.d. Bredgatan

Idag är India Däck den naturliga mötesplatsen för Lunds radikala vänster, men på tidigt 90-tal var det stället Wapiti vid Folkets Hus som var dit man gick för att köpa kläder, tidningar, böcker eller ta en kopp fika. Det var också här den antifascistiska demonstrationen den 30:e november 1993 samlades. Röda Lund minns hur detta “anarkist-hak” var allt en ung aktivist kunde önska sig. Här köpte man tidningen Barrikaden, skrikiga batik-tröjor,  och diskuterade Carl Bildt-regeringen eller nackdelarna med ett svenskt EG-medlemskap. För många 70-talister blev denna fina och inbjudande lokal första kontakten med vänstern. För att minnas Wapiti döptes gatuskylten på hörnan om till “Wapitigatan”.

Senare gick färden till där Kyrkogatan byter namn till Bredgatan. Platsen där det första ockupationsförsöket gjordes under detta årets ockupationsfestival. Festivalen fick namnet 165, efter det datum (16/5) den ägde rum, och själva idén kläcktes en sen kväll på restaurang Ariman. Snacket ska ungefär ha gått så här:

- Men, hörrni! Kan vi inte ha en festival där vi samlar folk på Stortorget för att sen ockupera en massa hus? Vi behöver 50 000 spänn och 1 000 pers.

Vad som hände sen känner nog de flesta av er till, men för att ingen ska glömma det så döptes platsen om till “Kvarter 165″.

På väg mot Lundagård

På trappan till Athen i Lundagård berättade en av stadens historiker om vad som utspelade sig där året 1898. Arbetarna vid Svedala sockerbruk hade gått ut i strejk för högre lön och bättre arbetsvillkor. Detta var något överklass-studenterna på Athen inte gillade, och en punsch-indränkt kväll bestämde dom sig för att agera strejkbrytare. Tio studenter åkte därför de två nästföljande dagarna till Svedala för att jobba åt sockerbets-bossen, och när de återkom till Lund gick de i triumf genom staden. Men den tredje dagen gick det sämre. När de anlände med tåget till centralstationen möttes de av 1 000 arbetare som anföll med sten och tvingade studenterna att springa gatlopp genom stadens kullerstensgator. Tillsammans med borgmästaren förskansade sig studenterna inne på Athen varpå massan utanför växte. Upprörda arbetare som slog sönder alla rutorna på den nedre våningen av byggnaden. Man behöver väl knappast tillägga att studenterna upphörde med sitt strejkbryteri efter detta. Dagen efter inkallades husarerna som gjorde chock mot en folkmassa på 2-3 000 knegare som samlats på Bangatan och våldsamma kravaller bröt ut. På väg ut ur Lundagård började Röda Lund omedvetet nynna på Peps låt Bedevisa.

Senare på Bangatan beskrev en aktivist om 30:e november förra året och om hur en folkmassa på 1 000 personer jagade 70-talet nazister ut mot norr. De flesta som deltog i stadsvandringen hade så klart varit med och dragit sitt strå till stacken den dagen för ett knappt år sen, och  till minne av denna händelse döptes Bangatan om till “Antifascistiska Boulevarden”. Huruvida några nazister vågar sig till Lund även detta år låter vi vara osagt, men om så skulle vara fallet hoppas vi att lundaborna övertrumfar förra årets insats.

Idag skriver Sydsvenskan om  delikatesser i Lund. Även detta ett trevligt inslag i vår stadsmiljö. Inrättningar som nischat sig för att serva lunds medel-och överklass med rå fisk och dyra viner och ostar (varför öppnas aldrig sådana butiker på Fäladen, Klostergården eller Linero?), lyckligt ovetande om klassmotsättningarna som varje dag växer sig starkare och starkare. Idag fick ni och vi en påminnelse om hur dessa motsättningar kan te sig i praktiken.

Röda Lunds hyllning till Svensson

Lund, Svezia.

Asylgruppen Lund har för tredje året gett ut årets upplaga av Asylkalendern. Detta år med Temat “Frihet för vem?” Med texter om bl.a. Stockholmsprogrammet, EURODAC, Frontex, förvar, rasismens hantlangare, Vellinge den lite friare kommunen.

Det är en praktisk fickkalender i formatet stående A5. Där finns gott om utrymme att anteckna och kalendern innehåller många bilder och illustrationer.

Årets kalender har tillverkats i en strävan att inge hopp. Hopp om en mer human flyktingpolitik och större förståelse för de människor som inte längre kan eller vill bo kvar i sitt hemland. Genom att köpa kalendern bidrar du till Asylgruppen Lunds arbete för flyktingars rättigheter.

Kalendern kostar 100 kr (plus porto) och alla pengar går till vårt arbete med flyktingar. Vill man köpa en kalender går det bra att mejla in en beställning på asylgruppenlund@gmail.com

Thanksgiving morning and the prelim writing is going well. Taking a break to update some COP15 preparations and look at a link from Craig for youth delegations going to the conference. It’s very good and viewable here.

My sister reminds me that not everyone in this country is convinced that climate change is happening (much less that it is happening as a consequence of human activity). The current media push to discredit the research has now moved full circle attempting to discredit the researchers.  Of course this mirrors the long-term effort to attack Al Gore rather than his message and data. Nonetheless, it is good to have debate and to be aware of the range of understanding on any topic.

It will be good to hear prospectives from outside the political bubble (babble?) of the U.S. The conference continues to scale up with the addition of Obama and others. We received notification that there are 14,000 registered for the main conference and room for only 15,000 at the site. We are planning many activities at various locations away from the main conference, including a potential session at Lund (Wild Strawberries anyone?) but on conference days we’ll need to arrive early.

Back to writing the prelims.

Ett halvår innan Ockupationsfestivalen hölls det första - direkt demokratiska - planeringsmötet (bilden)

Vi fick in en kommentar från en av våra läsare och tyckte texten var så bra och intressant att den förtjänade läggas upp som ett eget blogginlägg.

“Att bevista ett sammanträde i Lunds Kommun från åhörarläktaren är ett bra sätt att bättra på sitt politikerförakt. ”Medborgarförslag” heter det när någon av oss som egentligen borde bestämma här i Lund, vi som är vanliga invånare, högst tillfälligtvis får komma till tals. Då kan yrkespolitikerna tala obegränsat länge om hur illa dom tycker om detta medborgarens förslag, eller om själva idén med medborgarförslag, eller personen som skrivit förslaget, utan att medborgaren själv får kommentera. Det känns tryggt för politikerna. I synnerhet rasisterna i Sverigedemokraterna tycker säkert det är tryggt att ha denna påstådda demokrati att gömma sig bakom.

I mitt fall, skrivelsen ”Öppna Romano Trajo igen!” skickade man förslaget vidare ner i hierarkin till de tjänstemän som stängde Romano Trajo. Vilket var ungefär vad jag förväntat mig. Då kan man förstås fråga sig: varför alls bry sig om att komma med medborgarförslag? Hittills har inget gått igenom, i stället har skendemokratin fått nya utklädningskläder. Men nu hade jag inga som helst illusioner om ”inflytande”. Jag ville bara påminna yrkespolitikerna om att vi och dom inte är överens. Och att vi aldrig kommer att bli det. Och så fick jag ju bättra på mitt politikerförakt — det var åtminstone gratis.

Mats Olssons (v) förslag om en stor antinazistisk demonstration med deltagande av alla politiska partier i Lund den 29 november blir inte av. Moderaterna och Sverigedemokraterna är särskilt negativa till att demonstrera mot nazismen, vilket knappast förvånar någon. Och manifestationen skulle naturligtvis ha planerats till den 30:e, inte den 29:e(!) november. Som vanligt överlåter man nu kampen mot nynazismen åt den utomparlamentariska vänstern, de enda som vågar stå fast och inte ger efter. Men kom sen inte och klaga efteråt!”

Gästskribent: Staffan Jacobson

SDS SDS2 SKD

Cada vez me gustan más los teatros de Ópera de Alemania. Allí dado el gran número de representaciones y la variedad de repertorio la Ópera deviene un espectáculo cotidiano. Por nuestros lares hemos de esperar un montón de días para ver algo. Nuestra única conducta a seguir es depositar muchas esperanzas en el futuro que al final un agudo mal dado echa en el traste.

El nivel de la Orquesta y el coro de la Hamburgische Staatsoper sigue sigue siendo espléndido como comprobamos en su visita al Liceu con Gurre-Lieder y Tannhäuser en 1992. A nivel de producciones los resultados son variables pero siempre muy bien ensayados.

Quizás la mayor fluctuación reside a nivel de los cantantes pero se acostumbran a oír voces jóvenes, entusiastas y con futuros prometedores. No olvidemos que es habitual ver en los cartellones a gente como Eva Maria Westbroek, Hans Peter König, Andrej Dunaev, Anja Harteros o Georg Zeppenfeld. Las mismísimas Marilyn Horne o Montserrat Caballé florecieron por aquí.

El primer día asistimos a una representación de Der Freischütz. La puesta en escena de Peter Konwitschny cuenta ya unos cuantos años y es uno de sus grandes logros. A la izquierda del escenario hay un ascensor por donde suben (al mundo puro) o bajan (a los infiernos) los personajes según idiosincrasia. Uno de los mejores logros es la escena de la garganta que el director convierte en una parodia de los filmes de terror y supersticiones.

En el reparto figuraba la soprano de la Isla Mauricio Danielle Halbwachs. Su voz es hermosa y cristalina acompañada de un canto de elegancia mozartiana. En el rol de Max nos reencontramos con el admirado Torsten Kerl que estuvo a gran altura a pesar de algún pequeño traspiés en la emisión.

Un viejo conocido de Barcelona, James Johnson (Amfortas, Jokanaan, etc.), nos presentaba un Kaspar veterano pero de certera intención. El rol de Ännchen fue cantado por la joven Trine W Lund de forma más que notable. El Coro y la Orquesta funcionaron de forma espléndida con una envidiable precisión y musicalidad en los solistas. Nuestro Lawrence Foster realizó una lectura excelente de la partitura. ¡Que maravilla de obra!

El segundo espectáculo visionado fue Un Ballo in Maschera. La producción firmada por Alexander Schulin estaba constituida por unos paneles móviles que se situaban en cada cuadro para reproducir el marco deseado con austero movimiento actoral. A mí personalmente me aburrió un poco pero creo que es de aquellas producciones que el público tradicional etiqueta con el “no molesta”.

Massimiliano Pisapia posee el fraseo adecuado para el rol de Riccardo pero su registro grave es insuficiente y poco atractivo. La brillantez del agudo y la innegable italianidad compensan estas carencias. A su lado la soprano Angela Brown demuestra tener una voz de auténtica spinto verdiana con facilidad en el agudo y unos filados de sonido a lo Price. Para situarnos, mejor que las dos Amelias del amigo Bieito.

El mejor fue sin duda George Petean (1975) al que ya conocíamos en el Liceu de Les Italiens à Paris y un Rodrigue. Se podría argumentar que el color de la voz es algo atenorado pero las notas graves están todas ahí. El fraseo es verdiano, la musicalidad intachable y la dicción inteligible e intencionada. Su Eri tu fue seguido de una gran ovación. Él (vuelve al Liceu en 2012) y Zeliko Lučić son los mejores barítonos verdianos que he oído en los últimos años.

Susan Resmark hizo una Ulrica bien matizada a la que agradeceríamos un ligero aumento en la proyección y Katerina Tretiakova cantó un Oscar correcto con algún pequeño desliz en la afinación.

La dirección orquestal de Karen Kamensek obtuvo un buen rendimiento pero su lectura fue más marcial que emotiva.

El último día asistimos a la nueva producción de Siegfried realizada por Claus Guth en la que podemos encontrar aciertos y despropósitos. Un primer acto cargados de efectos hilarantes sobre todo en lo referido a Mime con un Siegfried que visualmente se parece más a “Papá se va de camping” que a un héroe de leyenda. El segundo acto nos lleva a una sala interior de un zoo donde detrás de un inmenso cristal roto apreciamos el bosque. En el último acto vemos a la sabia Erda como regidora de una inmensa biblioteca, para pasar al despertar de Brünhilde en un lavabo de mala muerte.

Vídeo de StaatsoperHamburg.

Christian Franz, como todo Heldentenor, tiene variedad de rendimiento según su estado de salud. Afortunadamente en esta función la voz estuvo siempre bien colocada y demostró a lo largo de toda la representación una entrega incuestionable que le valió una enorme ovación.

Gran sorpresa con la Brünhilde de Catherine Foster (1975). Voz grande, sabe matizar y agudo espectacular. También obtuvo un gran éxito. Sin duda otro cantante a seguir. Excelente, como siempre, el Wanderer de Falk Struckmann. Muy bien actuado y cantado el Mime de Peter Galliard.

Mención especial para el Alberich (el mejor que he visto) de Wolfgang Koch. Este barítono que cantará el Jokanaan en el Real en Abril 2010 no para de recibir elogios: Intermezzo lo calificó como el mejor Telramund del momento en Múnich junto a Jonas Kaumann.

El rendimiento de la Orquesta fue en esta ocasión fantástico a manos de Simone Young codirectora de las Óperas de Lisboa y Hamburgo.

En resumen un viaje de bajas temperaturas pero agitadas y cálidas emociones operísticas.

Dandini

Hier noch ein paar bilder unserer 2 wöchigen Reise nach Lund (Schweden) und zurück.

Der menschliche Uhrturm am Strand von Vikhög mit Blick auf Malmö.

Kunsthalle Schirn in Frankfurt

Bremer Kids spielen gemeinsam mit Missa in der Böttcherstraße.

Der neue Weg zum Schlossberg führt über Frankfurt.

Die restlichen Monate, Wochen, Tage meines Aufenthalts in Lund tröpfeln dahin wie südschwedischer Nieselregen, unaufhaltsam von der Schwerkraft beziehungsweise meinem Abreisetag, angezogen. An jenem Tag werde ich komfortabel mit dem ICE in der ersten Klasse von Kopenhagen aus losdüsen (am Buchungstag tatsächlich das günstigste Angebot), werde hoffentlich meinen ganzen Krempel in Koffer und Rucksack unterbekommen, werde hoffentlich mit meinem ganzen Krempel am Umsteigebahnhof Hamburg in 8 Minuten und ohne Gleisangabe den nächsten Zug finden und werde hoffentlich abends irgendwann zu Hause ankommen.

Vorher werde ich es aber noch einmal krachen lassen. Habe mich fieserweise freiwillig dafür angemeldet auf die Bühne eines englischsprachigen Standup Comedy Clubs zu gehen (2.12.), um aus erster Hand zu erfahren dass Standup Comedy nichts für mich ist und werde außerdem beim nächsten Open Mic in der Smålands Nation (siehe vorheriger Beitrag) als Lückenfüller zwischen den ganzen Musikern erst- und vermutlich einzigmalig ein paar meiner ins Englische übersetzten Geschichten vortragen (16.12.).

So das war’s erst mal wieder von mir, leider nur Text und keine Bilder, ich sollte mal wieder mehr fotografieren.

ESF grupp 2

Annika, Majsan, Gittan, Jenny-Anne, Angelica och Tim.

MÅL: att vi får större förståelse/kunskap för elevernas tankar kring en jämställd/rättvis skolgård.

Vi håller på att arbeta fram en enkät så att vi får kunskap vad eleverna tycker är orättvist/rättvist. Vi vill att eleverna ska få reflektera kring rättvisa och genus även i den fria leken. Dessutom vill vi att eleverna ska känna sig delaktiga i projektet. Vår ambition är att vi ska söka pengar. Pengarna ska gå till ett husbåtsbygge.  Eleverna vill ha en husbåt eftersom vi i ett tidigare projekt, vårterminen – 09, låtit dem göra en ritning med deras önskemål kring skolgården. Ett starkt önskemål var då en båt. Vi hade tidigare en lekstuga som tyvärr fick rivas – nu ska den ersättas med en husbåt; en kombination av båt och lekstuga.

This is my first but true story for you so you can know how I got an ultimate sex experience. I am Man of 36 years with average height, health & look but extra desire for SEX and extra skills for SEX. I have Sex experience with beautiful House Wives, lonely ladies and even wife in front of husband ( unsatisfied couple and husbands permitted) secretely.
One of my colleague was from south. He married at later stage with youg girl & difference was of nine years. He used to share many thing with me & was close to me. I have nature to help others, listen them& maintain trust.
Once he was unhappy so I asked what is wrong ? he said I have some problem…..Could u share with me ? may I help you ? I asked.
Dear don’t tell to any body but my wife is not happy with me. She always complains …. I think…….. I can not full fill her…….. sexual….. desire…… he spoke hardly.
I was quite, what I could answered…. May I suggest you any doctor ? any method ? I said.
No..No.. this is not.. actually…. I like sex less…. She likes it much…….. sooo..
I suggested him to discuss about sex in detail with wife & than take some wise step, other wise it will spoil your married life.
After two days, he invited me to his house & said todays is our marriage anniversary. I went to them at 7.30 pm with rose. Her wife was looking beautiful ( even sexy & sex hungry ) but I controlled my self since I respect them.
After serving water she went in kitchen for dinner & mean while he asked hesitantly “ can you do one favour to me………Yes, but what – I asked.
I came near to me & said slowly that he discussed with her wife yesterday night as per my advise & came to know that he could not satisfy her sexual desire…… She wants hard… fucking….. even to the extent of truth he said that my wife said “ I want bullish fuckinG” , I am dying for it after marriage.
I was quite, not in position to think or ask. But he told further that since he could not fuck her hard, Could I ?
I was surprised by this offer. Your wife…? Who can I fuck her ? I respect her ?
I have no option, I have to arrange …..other wise some day … she will become out of control and may become whore…..he said. His point was right….
Is she agree ? I asked. I have not told her about you but I know that she could not stop her self when she see erected, hard lund ( penis ). Than he narrated a paln to me…… I was confused but to help him… I accepted it half heartedly……..
After dinner he requested me to spent night at their house since my wife was not there. As per plan I accepted it after first refusal. There was one BHK flat so they arranged for me in hall. At 10.30 pm they went to their bed room. Before that he mixed secretely some medicine in milk glass of her wife which increases sexual desire. I became naked as per planning and stood on chair to watch them from ventilator on the top of door of bed room.
I saw they started play… but he was week & slow.….. her wife became naked first…..off…. she was of dark complexion but her body was great. Boobs of 30- hard with erected big nipples. Her ass was big ( I am fond of such figure ). Then I noticed my friends lund was 4.5 inch & semi erected. He became free aftrer 10-120 srokes.
I became exited & my penis ( lund ) became like hard rod. She was not happy so he shouted…..offffff, what a bad luck I have….. you can never fuck me hard….. I am always dying for bullish fuck……. One day I will do some odd…. Don’t blame me then……he was shameful to hear it. During that concersation his horny wife started squeexing left boob and inserted two fingers of right hand in vagina……
As per our plan than he noticed me and said “ Hai what are u watching……. And with in a moment he opened the door.
Her wife was astonished to understood that I was peeping them…. She was some angry on me but when he looked on my naked body she lost her anger. My lund was standing hard and was of 6.5 inch.
My friend pulled me in the room & asked- what you was looking ? what you want ? with some anger.
With some artificial shyness & hesitation as per plan I told – I was pepping the sex game…….I am sorry…. But your wife is hot really super sexy…… & I reached near her.
She put out her fingers from pussy & covered her boobs in palms. Why you brought him In the room ? I am naked…. Pls. she said to her huby.
A man go… what you are looking for ? I want to fuck her …please & I inserted my fingers in her open clean shaved vagina.
MMmmaaaaaaaa…bbbhagggg……. Leave… mee.. she moaned…….& to stop me she caught my wrist by her right palm, Now her left boob was open so I took the oppoertunity & squeezed it badly.. My friend was enjoying it..silently.
I did not stoped and started finger fucking her…. Leave me…..pleasse….. PPPlllllllllllleaaaaseeeeee……lleeeeeeaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaavveeeeeeeeeeeeee ………….meee she shouted.
But instead of pushing me away, my friend looked on my lund and coomented – dear he has perfect lund, lund as you like most. See what a big lund like a danda ( rod ). He can fuck you bullish…………..
She was surprised to listen it from her husband. You….. no…no….I can not get fucked by him……… I am…….
OOhhh superb boobs…. Lovely pair of breasts, tight pussy.. ….you are lucky my friend to have sexy wife. I said.I said listen dear I fuck like a bull & suck like a dog and put my mouth on her boob and started fingering her fast.
Listen dear get a nice fuck from him , If you want……. I have no objection he said.
Now her opposition became week & she was becoming more horny with sexy open discussion & my hand job. Since he got clear signal from hubby so at the end she stoped opposing me and slept on beg. I fucked her hard. We both enjoyed very much & my friend enjoyed by fondling her boobs when I was fucking her & by watching her bullish fucking. On my requet she also gave blow job to her husbands lund by mouth.
Now they are happy, there problem is over. I visit them 2-3 times in amonth in evening and give them pleasure. (Is4U,2009)

Socialistiska partiet i Lund har valt att inte officiellt delta i arrangemanget av de “Socialistiska dagar” som i veckan kommer att gå av stapeln. Detta innebär dock inte att vi inte tycker arrangemanget är bra och viktigt, och vi uppmanar alla att kolla igenom programmet för att se om där är något intressant att delta i. Själv funderar jag på att gå på Smålands Nations DJkurs, och kanske även stadsvandringen. Vad ska du gå på? Kolla schemat! Utan en vettig revolutionär teori blir det ingen vettig revolutionär praktik – och vice versa.

Onsdag 25/11:
Invigning på Smålands Nation, Punkspelning, distro, musikquiz, pub (studentleg)

Torsdag 26/11:
17-19 kvinnoseparatistisk slagsmålsträning, Smålands Nation
19.30 Mathias Wåg om italienska autonomas organisering: deras partikoncept och sociala kamper, historiskt och idag, Smålands Nation.

Fredag 27/11:
14 SUF Malmö, öppen workshop, Kunskapsfabriken
16.30 Vänsterjuristerna/Asylgruppen föreläser om EU:s migrationspolitik, Smålands
17.30 Smålands håller DJkurs eller så fixar du din egen ljudbil-workshop, Smålands
21-01 spelkväll på India Däck

Lördag 28/11:
12 Öppen biljettbytaraktion, Botulfsplatsen
14 Stadsvandring med Första Linjen på “nya” gator, utgår från India Däck
16 Infomöte om COP15
18-21 90-talsnostalgisk kväll: mat, Salka Sandén (författare) berättar historier, samtal om nu och då India Däck
21 Klubb Poll Tax Riot, Smålands Nation (studentleg)

Söndag 29/11:
12 Kalles Kafé, Smålands Nation.
13 Förbundet Allt åt Alla, Malmö, visar film från sin bussresa i överklassdjungeln, Ebba Nilsson pratar om miljonprogrammen – vilka byggde dem och varför? Smålands Nation
16 föredrag om konflikten på Romano Trajo
Matservering India Däck hela dagen, soppkök och flygbladsutdelning på stan.

Håll utkik på India Däck och Smålands Nation under dagarna för uppdatering av programmet

Arrangörer: Virvelvinden, AFA, SUF, Första Linjen mfl, i samarbete med Smålands Nation och India Däck

Vi bjuder på festen,
Ni tar med er sällskapet!

Rätten att kunna få sina betyg omprövade diskuterades mycket i samband med diskussioner om ny skollag för ett antal år sedan. Frågan drevs då bla annat från elevhåll. Även om det finns svårigheter att få ett bra regelverk för detta så är det viktigt att man försöker. Betygssättning är ju myndighetsutövning och myndighetsutövning skall kunna överklagas anser jag. Nu gäller det att hitta ett system som fungerar.

Det är viktigt att betygen är och upplevs som rättvisa. Att Alliansregeringen nu fattat beslut om tydligare mål och betygskriterier och ett nytt betygssystem räcker inte. Det är hög tid att vi vår igång ett genomgripande arbete med mål och bedömning i kommunerna, inte bara på varje enskild skola utan mellan skolor och helst ett arbete där både kommunala och fristående skolor samarbetar.

Vi har från moderat håll drivit frågan om att kunna överklaga betyg, väl medvetna om svårigheter som t. ex att det blir för ensidigt fokus på prov, projektarbeten osv, dvs sådant som lätt går att dokumentera och att t ex muntlig framställning som är svårare att dokumentera inte kommer att bedömas. Att det redan i dag är så på flera håll att betygen enbart sätts efter proven gör det ju inte mera rätt. Här ligger en stor utmaning för utredaren.
Läs mer på regeringens hemsida:Möjlighet att ompröva betyg utreds

Började morgonen med en projektiv intervju. Jag skulle med hjälp av bilder associera svar angående Göteborgs Universitet, i jämförelse med Chalmers och Lund. Intressant då det var ansikten av män och djur som skulle leda mig fram till rätt associationer. Lund blev en elefant, Chalmers en mås och GU en hund…..

Hade sedan ett intressenat möte med personer från Preera och DNV angående framtiden. Många intressanta vinklingar och bra idéer på processer mm. För handelskammaren så gäller det att ligga på framkant. Jag hade ingen aning om att de 10 mest efterfrågade yrkena idag, fanns inte för fem år sedan! Att fler talar engelska i Kina än antalet invånare i USA…..hör man dessutom talas om Google Wave, så inser man att utvecklingen går blixtsnabbt. Google Wave gör det möjligt att vem som helst kan tala med alla i hela världen som har en egen dator, på sitt eget språk. Det jag skriver på svenska kommer upp som kinesiska (mandarin) i Kina eller polska eller engelska, momentan som jag skriver. Det innebär att jag kan kommunicera och få betydligt större förståelse för människor i andra länder. Då inser jag att det näringsliv som Västsverige ska utveckla bör använda morgondagens teknik! Fler entrepenörer som tar till sig nya tekniker och influenser. Handelskammaren skall stödja den utvecklingen.

Grattis till  Lena Apler, vd för Göteborgsbaserade finansbolaget Collector, som utsetts till Årets entreprenör i Västsverige. Hon beskrivs som “en stark kvinnlig förebild i en mansdominerad värld”. Grattis till Venture Cup i Västsverige som har “all time high” vad avser bidrag till årets tävling. Det finns hopp för framtiden!