Scen 1 är på fredag kväll, halv tolv, tolv kanske. Jag ser en tjej som gråter och min naturliga reaktion är förstås medlidande. Men när jag hör hennes mobilkonversation kan jag inte låta bli att bli lite road.
- Min pojkvän tror att jag har varit med någon annan, men jag har inte det!…Bara i somras!
(Sen baserade iofs pojkvännen, enligt tjejen, sin otrohetsmisstanke på att hon råkat skicka smset “Jag är vid nästa station” till honom i stället för kompisen det var avsett för och det är ju absurt nojigt)

Scen 2 är på onsdag morgon, vid halv tio. Några tjejer som kanske går i ettan på gymnasiet eller så.
- Alltså, var ligger Arabien?
- Det finns inget land som heter så.
- Men, var bor araberna då? Eller är det de som inte har något eget land? Nä, det är väl kurderna?

Storasyster var hos mormor över natten och kom hem igen idag på eftermiddagen efter att åkt både tåg, tunnelbana och buss. Vilket äventyr. Särskilt eftersom tåget Wilson på Shuggington (visas på Playhouse Disney) är hennes stora favorit just nu.

Vid mellisfikat berättade hon följande lilla historia för oss:

“Bussen e lorti. Då måste man ha en slang och tvätta den. Sen är det inget …. hm… (såg sig fundersamt omkring när hon letade i minnet efter nästa ord) smuts… på den mer. Då måste den vara i graget.”

Denna syn var vad som mötte min kära make idag när vi fick oväntat fikabesök efter lunchen. Lovas farbror Conny kom över en stund och Tony skulle fixa kaffet.

Lova har börjat gå lite utan blöja på dagarna sen några veckor tillbaka och jag köpte ett trepack trosor till henne. Jag har saknat det tredje paret sen innan vi åkte. Jag vet att saker kan hamna vartsomhelst här hemma när Lova är igång. Men inte trodde jag att hon skulle koka trosor i Espressobryggaren.

Eftersom bryggaren stod diskad och ren uppe i skåpet fanns det ingen anledning att lyfta på locket när han laddade den. Det tog en stund innan han fattade vad som var däri när han skulle se om kaffet var klart.

Vi bryggde nytt och lika förvånad blev jag när jag möttes av en napp när jag sen lyfte på locket för att se om nästa laddning var klar.

Hur kunde han missa den undrar jag???

Märklig reklam

Jag kanske har barnsligt snuskig fantasi, men vad är det man ska våga testa i den här reklamen jag plockat från Tasteline? I originalet glider objektet in från vänster, för att sedan snurra runt sin egen axel också.

Jo, jag köpte en latte idag. När jag smakade på den var den påfallande fet. Då tänkte jag “Fatty. You’re the one for me, fatty.” Sedan tänkte jag “Hahahahaha, shit vad jag är fyndig, ‘you’re the one for me, fatty’ om en latte, det är ju briljant! Vad synd att jag inte har någon i närheten att säga det till.” Och sen tänkte jag “Men jag kan ju alltid skriva det i bloggen”.

Och jag skulle tro att en mycket stor del av världens blogginlägg uppstår på samma sätt.

Ofta är det ju den ofrivilliga humorn som är roligast och jag skrattade nästan högt när jag läste om hur de boende på en liten ö, Tranholmen, i Stockholmsområdet protesterar mot planerna på en förskola. Hur tänker man när man med namn och bild går ut i DN och säger:
“ Vi köpte tomt och byggde hus för ett antal miljoner kronor. Det hade vi inte gjort om vi hade vetat att vi skulle få ett dagis på 400 kvadrat som granne. Vi har blivit lurade, och överkörda.”
Och sen går vidare med att måla fan på väggen på ett fullständigt absurt sätt.
“Hon är rädd att förskolebygget bara är ett första steg, att det kommer att leda till en permanent bro och bilar på ön, att förskolan när barnen har vuxit ur den blir skola, ålderdomshem, narkomanvård …”
Hahaha, det finns så mycket knasbollar där ute.

Humor från oväntat håll är också kul och därför diggar jag kommunens representant som i samma artikel säger:
– Oss emellan planerar vi för en internationell storflygplats på Tranholmen.

Eftersom jag hatar vita heterosexuella män (sarkasmutbrott efter en hopplös internetdebatt) tycker jag att den här videon är sjukt kul, om än elak.

Titta, Svd:s trädgårdsexpert är en 75 år gammal kaktus. Hihi. Ännu roligare om det varit en fikus förstås. Hahaha!

Idag fick jag ett pressmeddelande från den levande indianbyn i Strängnäs. Uppträdandena med ”The Flute Keeper” även känd som ”Tdom Bah Toden Xkee” är inställda eftersom de börjat tvivla på hur genuin snubben är. De har nämligen läst på http://www.worldflutes.org att han kanske inte är en riktig indian. Dessutom: ”The Native American Church does not recognize him as being a legitimate shaman, nor is he listed as a member of the church itself. Please contact INAFA (International Native American Flute Association) if you have seen this individual, so that we may notify the appropriate authorities.”

Jag blir allt lite nyfiken på det där med legitim schaman. Jag funderar också på om de som spelar panflöjt på Sergels torg iklädda fjädrar och viftandes med yxor kan visa upp något äkthetsintyg.

Martin säger inte lösenordet till fotogalleriet, tror han håller något hemligt för oss!

Tror dock lösen är “1111″.

Allt blir så roligt på tyska. Och nyheten om att IT-studenterna på universitetet i Potsdam skulle få en föreläsning om hur man flirtar var ju hilarious redan innan jag bildgooglade föreläsaren, der flirter Philip von Senftleben. På den övre bilden ser han lite ut som Mr Big från Sex and the City. Hihi.

… i Folkrepubliken Kina har inte folket någon makt – och i Konungariket Sverige har inte kungen någon makt.

Vi pratar lite om några vi träffade i somras.
Jag: Jag tycker att det var trevligt när vi snackade skit om Jan Björklund. Det är alltid en ice-breaker, det gäller bara att jag inte träffar någon som gillar Jan Björklund.
Min bror: Då kan det bli en nosebreaker.

Det är så roligt att lyssna på unga människor som vill imponera på varandra och verka världsvana och blasé, när alla som hör genomskådar dem direkt. Igår åkte jag pendeltåg och några tonårskillar, kanske 16-17 år, pratade om vad de hade med sig att dricka till en fest. En hade vin, hans kamrat frågade varför han inte körde med vodka, varpå hjälten i historien uttråkat svarar
- Jag har tröttnat på vodka. Vodka smakar ingenting.

Till en början verkar det lite smått lustigt men i slutändan ligger man nästan dubbelvikt av skratt. Yearbookyourself.com är en rolig tjänst där du laddar upp ett foto på ditt ansikte som sedan infogas i existerande porträtt från 50-talet till år 2000. Riktigt lattjo! Och allt ackompanjeras av stilenlig musik. Roligt roligt roligt!

Jag har en vännina vars hobby är ord. Hon älskar att lära sig nya ord och använder dem gärna så snabbt hon kan för att öva in dem i sitt ordförråd och så att hon verkligen förstår innebörden av dem. Om någon uttalar ett ord fel är hon först ut med att påpeka detta. En riktig ordpolis, som hon kallar sig själv. Hon har även en blogg och brukar där påpeka hur irriterande det kan vara med människor som inte kan uttala det svenska språket korrekt. Och då menar hon självklart inte invandrare utan de som gått i den svenska grundskolan och gymnasiet. Och om människor inte kan stava blir hon ännu mera störd på dem. Jag tycker att det är så lustigt att hon orkar bry sig så mycket om det och brukar alltid fråga henne vilket det senaste ordet är. Med ett leende svarade hon mig att utställningsproduktion är hett nu.

När temperaturen stiger och solen tittar fram åker trädgårdsmöblerna fram, inga konstigheter!

Men våra grannar mitt emot är i en klass för sig själva. Dom har placerat sina möbler så att dom kan sitta bredvid varandra och kolla in i vårt köksfönster och ut genom vårt vardagsrumsfönster! Varför? Jo, på så sätt får dom “havsutsikt”!

Ibland blir Challe förbannad och rullar ner persiennerna i köket, snopet! för dom.

Bild på trädgårdsmöblerna från vårt köksfönster

/Andreas

Såg nya rön i SvD. Vi har ju lärt oss att grått kan vara det nya svart och så vidare. Nu visar det sig att kaféer är de nya kontoren.

Kaféer är de nya kontoren.

Undrar om man kan hänvisa till dessa rön i samband med diskussionerna om flytt, omorganisation och nya kontor på jobbet? Finns ju tilll och med lokalkostnader att bespara. Kan också just idag tänka mig ett soligt friluftskontor. Vi får se hur det går i förhandlingarna…

Gillar du motorsport? Gillar du humor? Då kan man så här på fredagens eftermiddag tipsa om den tafatte ungdomsreporterns inslag:

“Kanonkul!!”

Min käresta berättade härom dagen om grannsämjan i trappuppgången. Hennes närmaste granne kom in och lånade en skvätt mjölk.  Jag hörde det hela utspela sig i telefonen. Detta får ses som ett lyckat exempel på interaktion med grannen.  Låna något som en isbrytare. En annan klassiker är ju annars att bjuda på den berömda “flyttgröten”, men detta får ses som lite av en chansning då gröt inte i alla läger klassas som festföda.

Ironiskt avsnitt: Ett annat sätt att skapa kontakt med grannarna är att använda sin prestandastarka stereoanläggning. Hittar man bara rätt decibelnivå är det endast en tidsfråga innan någon av grannarna kommer och hälsar på. En av mina grannar testade detta trick den gångna helgen. Av vad jag kunde höra från trapphuset verkade det fungera…

Love thy neighbour as thy self…

Vill man ligga lite i framkant ska man numera lägga till ett litet “2.0″ efter sitt koncept. Ett sätt att liksom signallera att jag gått vidare till nästa paradigm. Jag har uppgraderat – jag har tagit nästa steg. Jag skulle till exempel kunna kalla min blogg för Blogg 2.0, för att markera att jag tagit bloggandet till en ny dimension. (Obs! Notera att jag icke gör sådana anspråk). Skriver jag däremot Blogg 2.1 kan det signallera en bugg i mitt Blogg 2.0-projekt och att jag varit tvungen att “plåstra om” det projektet. Lägger jag till ett litet “beta”, typ Blogg 2.0 beta kan jag i förväg berätta att jag förväntar mig tokigheter och att det kan bli tal om en 2.1-version.

Det är nu dags att installera Lunch 1.0. Önskar jag hade Lunch 2.0.

Idag blir det ärtsoppa med knäckebröd. Kanske snarare är en Lunch 1.0 beta, eftersom jag är rädd att den blev lite vidbränd…