Det jag gillar mest med att jobba med gamla miljöer, är den ständigt närvarande skönheten. Den finns närvarande i spåren av tidigare generationer, i patinan och den autentiska känslan som bara år kan skapa. Människors användning av sin miljö skapar ytor som unika i sin subtilitet. Skönheten finns i den form och arkitektur som speglar sin tid då byggnaden uppfördes eller ändrades, eller i det hantverk som karakteriserar byggnaden. Den finns närvarande även i förfall, t.o.m. när det gått så långt att naturen håller på att återta det som vi människor en gång förädlade och raffinerade. I allra högsta grad finns skönheten i den yta och form som finns i miljön. Människor ideal, drömmar och önskningar i det som handen skapade. Allt detta njuter jag av, och gläds åt att få vara en av dessa hantverkare som får förmånen att ingå i en kedja av hantverkare i historien som arbetade med just den byggnad, som jag förnärvarande har fokus på. Att låta historierna få vara närvarande, med respekt för det som de berättar och förmedlar. Så är det att få jobba med det som jag helst av allt vill jobba med.

“..Skönheten är inte ett behov utan ett lyckorus.
Det är inte en hand som törstar eller en tom hand som sträcks ut.
Utan ett brinnande hjärta och en förtrollad själ.
Det är inte bilden ni ser eller sången ni hör,
Utan en bild som ni ser även när ni sluter era ögon,
Och en sång som ni hör även när ni stänger era öron.
Det är inte saven i den fårade barken,
Eller en vinge förenad med en klo,
Utan en trädgård i evig blom och en skara änglar i evig flykt. “     Khalil Gibran
Jag har varit med om att utföra pigmentanalyser av muralt måleri i Garde kyka på Gotland. Dessa 850 år gamla målningar har aldrig varit övermålade. Det blå pigmentet t ex är äkta ultramarin, som vid tiden för målningarnas uppkomst, och många hundra år efter det, var kostsamt som guld. Det lyser forfarande i sin prakt, som det en gång var ämnad då målaren (som var skolad i bysantinskt måleri) lade sin hand vid dom. Foto: Marleen Kolmodin.

Dyadebloggen avslutter herved sin hetsing av iPhone. Den kjente britiske maleren David Hockney bruker sin iPhone som skisseblokk.

It’s always there in my pocket, there’s no thrashing about, scrambling for the right color. One can set to work immediately, there’s this wonderful impromptu quality, this freshness, to the activity; and when it’s over, best of all, there’s no mess, no clean-up. You just turn off the machine. Or, even better, you hit Send, and your little cohort of friends around the world gets to experience a similar immediacy. There’s something, finally, very intimate about the whole process.

Han bruker tommelfingeren og programmet Brushes (ikke ny versjon 2.0, han syns den er dårligere). Når noen prøver å mobbe ham med at han har begynt å tegne på mobilen sin, svarer han: Nei, tvert om. Det hender innimellom at jeg bruker skisseblokken til å snakke med andre.

Her er en serie med bilder – ikke minst soloppgangen over havet minutt for minutt.

Jag har nyligen avslutat ett arbete i en bostadsrättsförening, där originalmålningar togs fram under flera lager av “plastfärg”.  Marmoreringarna i bröstningen var av hög kvalitet, med driven målningsteknik, vackra klara färger, snygg blockindelning, och har inte behövts lagas förut i nämnvärd omfattning…på en grund av spackelfärg. Spackelfärgen på puts skulle ge ett perfekt underlag till marmoreringen, och är dessutom stark och seg och i perfekt skick. Vid arbetet att frilägga marmoreringarna, skadas de alltid något, och måste lagas i, med material och metoder överensstämmande med originalet. Slutligen fernissades de för att få en blank yta.
Marmoreringen är en del i en helhet, som visar 1920-talets ideal och hantverkskunnande, i gränslandet mellan hantverk och industrialism. Helhetsintrycket när man vid tiden klev in i denna då moderna fastighet (med alla bekvämligheter), måste ha varit magnifikt. Mer än en gång ställde jag mig och de boende frågan; 
“Hur kunde man måla över desa fantastiska målningar?” “Vad tänkta man på?”

Det är lätt att fördöma dom som valde att göra detta. Den troligaste förklaringen enligt mitt synsätt är att allteftersom idealen skiftade, det kom nya typer av färger, tappades kunskapen om det dekorativa måleriet. Man förstod inte deras värde eller vad de berättar. Funktionalismens ideal förespråkade enfärgade, sparsmakade ytor och man hade kanske svårt att se skönheten i något som var “fuskmålat”. Man föredrog “äkta material” och förstod inte hantverkskunnandet i marmoreringarna. Att måla över allt med en enfärgad plastfärg var ju väldigt smidigt, så det gjorde man i hela entrén och i trapphusen. Dock sparades kalkmålningarna ovan bröstning, vilket man ändå av någon anledning ville behålla.
Vad väljer vi bort idag? Vad är det vi inte har kunskap om idag eller förmår att uppfatta?
Vad kommer generationerna efter oss att säga?

Kunst og Håndværk: Blogs om talent og kreativitet

Kunstnerisk kreativitet er en af de mest bemærkelsesværdige kendetegn ved mennesker:
behovet for at udtrykke følelser, begær, frygt og traditioner gennem sprog, tegn,
lyde og manufacts kan faktisk angives som et af de elementer, der adskiller
intelligente væsener og følende væsener fra mindre udviklede livsformer. Helt gennem
historie, en enorm vifte af indhold, kulturer, discipliner og budskaber er blevet
repræsenteret i tegninger, malerier, graffitis, digte, sangtekster, statuer, bøger, danse
og coreographies, i alle lande og i alle aldre, med de mest forskelligartede formål.
Men i denne meget differentierede panorama af kreative produkter, kan vi recognizethe konstant forskning af kvalitet, skønhed, originalitet og kvalitet, som areindeed nogle grundlæggende opfattelser af, hvad en kunstner skal forfølge, når kunst er defineret som skilland erhverv.

References: hiphopmusic, electronicmusic, housemusic, heavymetal, drawing, rapmusic, ballet, classicalmusic, canvas, broadwayshow, cast, tablet, sing, artauction, artcollection, artdealers, dailyhoroscope, lovepoem, virgo, poems,

Kunst kan vel ikke være consacration, provokationer, arv og udfordring over for samfundet, offentlige og kritikere, enten det er udsat i firkanter eller konserveret på museer. Kunst er også et rigt marked for samlere, kloge hoveder, forhandlere og auktionsholdere også. Vi er bevidste om de muligheder, som Internettet til at informere folk om kunstneriske og kreative indhold; derfor, vi har nævnt her, nogle af de websteder, der http://www.thenew.com og http://www.euroserve.cn (med http : / / www.esw3.eu DNS-tjenester) har udviklet til at bringe dig nyheder og fakta om Contemporary Aesthetics, Visual Kreativitet, design og Artwork Marked

References: rapper, painters, postmodern, taste, graffiti, symphony, archaeologists, archaeology, abstractart, acrylic, architects, artdealer, artfair, artadviser, artadvisor, artconsultant, artindex, artistsretreat, auditions contemporaryart,

… Hvor er stilleben dog den mest røv syge kunstform der findes!

Nææh, æbler!

Nøj, en flaske vin og en buket tulipaner… Hey, Den Store Bog om Dinosaurer, den har jeg!

]]> http://frokenlilienskjold.wordpress.com/2009/11/10/konkurrence-%c3%a6ndring-i-er-abenbart-ikke-platte-nok/ Tue, 10 Nov 2009 16:56:01 +0000 lilienskjold http://frokenlilienskjold.wordpress.com/2009/11/10/konkurrence-%c3%a6ndring-i-er-abenbart-ikke-platte-nok/

Jeg har fået en del “klager” over den tidligere lokums-humor konkurrence, i føler åbenbart ikke, at i er i stand til platheder!?? Jeg har taget ordene til mig, og ændrer derfor konkurrencen. Nu skal i blot fortælle mig, hvorfor i fortjener at vinde skiltet!? Ligner brysterne på billedet dem din kæreste har, ryger din mand altid på toilettet, ville det berige din hverdag? Bedste begrundelse vinder selvfølgelig – vær’ kreativ, jeg tjekker ikke om det er sandt

Maleri: Akryl og Olje
Mål: 100×100
Sted: Oslo mai 2008

Maleri: Akryl/Olje
Mål: 120×100
Sted: Oslo mars 2009

Den här illusionen är utsedd till "Best ever.." av Mighty Optical Illusion-sajten..!

Håll bara i åtanke att ögonen är målade på ett betonggolv av artisten, matematikern och kroppsmålaren Craig Tracy (som för övrigt är Jungfru och därmed fena på detaljer), så
kanske ett och annat klarnar efter en stunds betraktande..?

Intressant…?

På opfordring fra min skønne veninde Tanya kommer her en konkurrence.. Konkurrencen går ganske enkelt ud på at fortælle den mest platte joke nogensinde i kommentarfeltet.. Vinderen beriges med dette fantastiske toiletskilt på lærrede 15×15, og må så selv vurdere om det skal bruges i en af julens mange pakkelege eller pynte på egen toiletdør!??

Publisert i Adresseavisen 07.11.09

Anne Grefstad
“Fasade”
Galleri Ismene
22.oktober – 15.november

Utstillingstittelen ”Fasade” skurrer i møte med Anne Grefstads bildeunivers, som beveger seg under overflaten på psykiske aspekter ved barns tilværelse.

"Even" og de andre barna i Anne Grefstads utstilling er blottstilte og sårbare. Det hjemlige i kjøkkendukens rutemønster forsterker pradoksalt nok uroen i de fragmentariske fortellingene som motivene representerer

Ingressen røper hvordan Grefstads utstilling oppleves av anmelderen. Anne Grefstad legger selv vekt på å ”skape en sfære for betrakterens egen fantasi og analyse”. Kanskje er det bildenes fragmentariske og ufullendte historier som gjør at de av arrangørene anses å bevege seg på overflaten eller fasaden? Eller er tittelen en strategi for ufarliggjøring; utstillingen befinner seg tross alt i et kommersielt galleri som er avhengig av å appellere til eieren av den tomme stueveggen?

Selv om de helt sikkert kan gjøre sin ”matchende” nytte, er de ti maleriene og ni grafiske trykkene overhodet ikke rent dekorative. På formalt plan kan de settes i forbindelse med en europeisk popkunsttradisjon (slik det gjøres i utstillingstekstene), i og med at kunstneren henter sine motivelementer fra populærkultur og hverdagsliv. Å uproblematisk knytte Grefstads kunst opp mot britiske strategier på 50-tallet, kan likevel være å forenkle dem. Hennes bilder beveger seg ned på dypere nivåer av symbolproduksjon (og fungerer ikke rent ikonisk, slik amerikanske Warhols verk med vilje ofte gjør). Grefstads bilder er forbi stil.

Anne Grefstads symbolnivåer blandes sammen som i en broket drøm. Girlandere og flaggrekker som pynter hageselskapet blir i neste omgang til knivskarpe tagger. De naturalistisk malte barnekroppene kontrasteres av harde, grafiske elementer som samtidig som de kan sees som ufarlige tegneserieingredienser også utgjør noe fremmed og potensielt truende. De glade fargene gjør ikke annet enn å forsterke uroen. Huset som motivelement går igjen i de fleste bildene. Som drømmebilde symboliserer huset din egen psyke og personlige historie. Det oransje taket står i flammer i bildet ”Even”, og en traumatisk forhistorie tillegges slik den lille gutten med det skeptiske blikket. Det er null smil å se i de titalls avbildede barnas ansikter.

Stemningen er tyngende i ”Fasade”, og det nettopp fordi bildeuttrykkene er så ”lette”. Den naivistiske måten å fremstille alvorlig tematikk på kan sammenlignes med veteranen Per Kleiva. Også han har tatt i bruk popkunstens virkemidler, men står igjen med resultater sterkere enn form (i eksempelvis ”Blad frå imperialismens dagbok” fra 1971). Grefstad synes direkte inspirert av Kleiva blant annet i sin fremstilling av stiliserte fjellformasjoner. Med sine polyfone komposisjoner skaper hun imidlertid mer rom for tolkningsforvirring enn det Kleiva, med sin briljante enkelhet, ofte gjør. For, i motsetning til mye av samtidskunsten, er god gammeldags symboltolkning noe av det første som settes i gang av Grefstads mettede motiver. De gir seg ut for å være enkle adopsjoner av tegneserieestetikk, men kan også leses som psykologiske portretter. I det siste ligger deres særegne styrke.

Jeg er klar over at det antakeligvis er kunstneren selv som har gitt utstillingen dens tittel. Uten å gå i diskusjon med kunstnerens (muligens ironiske?) intensjon, blir oppfordringen å ha mer tiltro til egne verks evne til å gå bak fasaden. Det er lenge siden en utstilling har gjort så vondt i magen – og dette er ment som et kraftig kompliment til Anne Grefstads formidlingsevne.

Anmeldt av Solveig Lønmo

Minder lidt om Braid, var bestemt ikke meningen. Fylder 60×60 cm, et af mine bedste malerier.

Hvis du ikke ved hvad Braid er så er det et arcade spil til xbox360(et af de bedste spil jeg har spillet).

Maleri: Akryl/ Tusj
Mål: 60×120
Sted: Oslo 2006

Samarbeid med Jimmy Duvall (Tatovør)

Utsnitt:

Maleri: Akvarel
Mål: a4
Sted: Oslo 2003

Utsnitt:

Maleri: Akvarel
Mål: a4
Sted: Oslo 2002

Maleri: Blandet Teknikk
Mål: 9 stk a 50×50
Sted:Oslo 2006

Maleri: Akryl
Mål: 2 stk a 60×60
Sted: Oslo 2006

Maleri: Akryl
Mål: 20×50
Sted: Oslo 2005

Maleri: Akryl /Olje
Mål: 120×80
Sted: Oslo 2006

Maleri: Olje
Mål: 120×140
Sted: Oslo 2006

Tittel: Ferrari,Mini, Truck
Maleri:Akryl
Mål: 30×40
Sted:Einar Granum 2004