Det halvsovande morgonprogrammet Efter tio på Tv4 hade bloggtema den här veckan. Det var några av Sveriges flitigaste och mest populära bloggare som blev inbjudna, en del kom, en del inte. Vilken resa Blondinbella har gjort egentligen. Från att ha gått från en bortskämd bloggfjortis med bekräftelsebehov till en listig och vacker entreprenör med oerhört driv. Hon är säkert fortfarande bortskämd och i behov av bekräftelse, men hon verkar sund nu. Eller?

Under en av dagarna var Calle Schulman inbjuden för att försvara sig på Malou von Sivers påhopp om att han och brorsan skulle ha startat blogghatet på nätet. Något som idag har eskalerat i ett bimboblondt alterego som hatar väldigt mycket. Herr Schulman dementerade att han skulle ha något med blogghat att göra överhuvudtaget. Han och brorsan skrev ju bara väsentliga saker, inget elakt. Då yttrade Malou:
- Men du sa i din videoblogg att Marcus Birro var en talanglös idiot.
Svaret från Schulman blev:
- Ja, men det är han ju.

Det känns bara så jäkla lamt att uttrycka sig hatiskt mot en annan person för att vinna uppmärksamhetspoäng. Det känns som man strosar runt i högstadiets deprimerande tegelkorridorer och träffar på byfånen med det störda personlighetsdraget att mobba någon stackars krake. Men han den där Schulman, hur gammal är han? 40? Och han håller på än.
But why?! I’m tellin’ ya… I got no freakin’ idea.

Nej inte på vägen mellan Ystad-Haparanda iallafall. Här är det coola gubbar som vågar snacka underreden och läckage. Strax över 100 000 kr har dom fått ihop. Och mer blir det. För varje avverkad km så kommer det fram någon vanlig Svenssons och uttrycker sitt stöd, som berättar om någon självupplevd  prostata story eller om familjemedlemen, bekanta eller arbetskamraten som fått påhälsning av prostata trollet. Det märks att det drabbar alla överallt och att det finns ett stort behov av att få igång snacket. Både för alla män där ute som borde gå och ta detta enkla PSA-prov för att kolla sin prostata status men också för att förhoppningsvis få någon/några politiker att vakna till och ge män samma möjligheter som kvinnor. Årliga PSA-prov som männen blir kallade till precis som vi kvinnor blir kallade  till cellprovs tagning.

Så vad gör egentligen Aschberg och Fylking för nytta förutom att samla in pengar till forskning runt prostatan? 

Jo dom drar fram denna heta potatis i rampljuset och får folk att prata om  underreden och läckage utan skam. Och förhoppningsvis får snacket en och annan att uppsöka sin läkare och kräva att dom tar ett PSA prov. För tyvärr så är det något ni måste kräva, men det kan ändras om ni står på er och inte slutar snacka. Till slut så kan det vara så att du får en kallelse till att komma och lämna ditt årliga PSA prov. Och redan där kan en massa liv räddas.

Följ Aschberg och Fylking på deras vandring mellan Ystad-Haparanda på deras blogg och sedan rapporteras det  i radion varje vardag i Rix Morronzoo kl 06.00-10.00. Och på söndagar kl 19 i kanal 8 sammanfattas i direktsändning veckan som gått. Aftonbladet rapporterar också längs med vägen. Här kan du kolla in hur du kan hjälpa till.

Tidigare bloggar, Aschberg och Fylking knallar för prostatacancer.. och Bert Karlsson snackar prostatacancer med Malou på TV4..

Och jag skulle vilja uppmana alla män att gå och ta ett PSA prov, ett enkelt blodprov kan rädda liv. Vi kvinnor blir kallade varje år till gyn för att ta cellprov. Det borde finnas samma möjlighet för män. I sverige drabbas varje år drygt 9000 män av prostatacancer. Dödsfallsregistret för år 2006 visar att 2 473 män dog i prostatacancer detta år.

Jag har en vän som fick prostatacancer för ex antal år sedan men som tur var upptäcktes detta i tid och efter behandling så är han idag frisk men kollar sin status varje år. Har en annan vän som gick till läkaren för ca 8 år sedan för han sprang och kissade i tid och otid. Läkarna tog INTE något PSA prov utan konstaterade att han hade urinvägsinfektion. Förra vinter vart han allvarligt sjuk. Och fick då reda på att han hade prostatacancer och troligtvis hade haft det i 7-8 år!! Nu har det tyvärr gått så långt för min vän att han är i slutskedet av sitt liv. Han har nu tumörer i hela kroppen och den behandling som gäller nu är smärtlindring för att göra det så bra som möjligt för honom. Han har 3 barn alla under 8 år. Hans liv nu handlar om att överleva en dag till. Jag blir så arg. Detta hade inte behöva hänt om läkaren tagit PSA provet eller om män precis som kvinnor vart kallade att ta ett enkelt prov varje år. Så alla ni män därute som inte har tagit detta prov gör det. Om prostatacancer upptäcks i tid så går det oftast att behandla.

Här sitter jag i vanlig förmiddagsordning och tittar på Efter Tio. Jan Guillou är med och i ett tidigare samtal denna morgon talade han med Malou von Sivers om jakt. Jag satte på tv:n mitt i diskussionen, men det tycktes först ha handlat om Guillous uppväxt vilken han i viss mån skilldrar i Ondskan. Tilläggas ska, att jag min usling inte läst den .. än.

Den diskussionen (om barn- och kvinnomisshandel) mellan Malou och Guillou (snygg namnkombination det blev ) avslutades med att Guillou sa att han aldrig slagit ett barn eller en kvinna i sitt liv och hellre skulle dö än att göra det. Bra sagt!

Men… när nästa ämne snabbt kom på tapeten direkt efter detta uttalande blev det tilt i Annas huvud (ska inte fortsätta tala om mig själv i tredje person).

Så började de tala passionerat om jakt, och Guillous kringresande i världen för att jaga diverse djur på diverse kontinenter. Tex lejon Afrika, och isbjörn (?!) någon helt annanstans. Nu talade han om den makt och styrka han känner av att jaga vilda stora djur och skjuta dem. Jag kan för mitt liv inte begripa detta?! Jag är inte emot jakt i all dess mening. Jag skulle föredra om vi alla levde i jägar- och samlarsamhällen som förr i världen (och då slippa den köttindustri vi har idag), men jag kan för mitt liv inte förstå hur man kan finna njutning och styrka i att sitta och slöa med en bössa och skjuta djur på långt avstånd. Vad är makten/styrkan i det?! Det är ju detsamma som att smyga upp i ett klocktorn och skjuta förbipasserande med ett sniper-gevär? Ingen utmaning alls med andra ord, mer än mot sin egen etik, men ingen ‘kamp’ som kan resultera i styrka och makt hos den som kom ur striden med livet i behåll.

För mig skulle det vara samma ynkliga handling om jag slog ett litet barn, som om jag satt gömd i skogen och sköt ett djur som var ovetande om min närvaro.

PS. OBS Det här inlägget handlar delvis om självmord och självmordsförsök. Så känsliga läsare med besvärliga tankar ska avhålla sig från att läsa inlägget. Om ni mår så dåligt ring till 112 eller psykakuten på er ort. Eller ring jourhavande präst, eller BRIS. De kan säkert slussa er vidare till ngn röst/medmänniska som kan lindra er smärta temporärt DS.

Efter tio med Malou von Sivers är ett program jag försöker undvika. Medan jag irrade runt och försökte komma igång i morse så kunde jag inte låta bli att hörsamma dagens ämne

Skam och skuld eller ångest. Visst det hjälper säkert en del kanske många att få sitta och lyssna på en nu nykter sprit och tablettmissbrukare och andra kändisar som haft svårigheter i sitt liv.

Men som vanlig människa har jag svårt att relatera till dem. Och det låter som de som återvänder från denna “sjukdom” “problematik” aldrig “tar” ett återfall eller hamnar i depressionsträsket igen. Alkoholismen är annorlunda. Det vet jag eftersom jag har en morbror som är starkt involverad i Tolvstegsprogrammet och Anonyma narkomaner och A. A och startade upp verksamheten här i orten.

Jag har i mitt tidigare liv varit en självmordsnära patient. Det började när jag var 25 i samband med en abort. Och fortsatte under många år framöver. Otaliga magpumpningar, piller. Och det sedvanliga. Att det blir nog bättre ska du se. Det ordnar sig nog när du fått lite distans. Du som ser så bra ut och har jobb och allt.

Inte precis vad jag ville höra från den empatiska psykpersonalen. Jag var med om ett antal stöjande samtal där den supportande terapeuten satt och kollade sin armbandsklocka eller klockan bakom mig. Flackade med blicken och skruvade på sig.

Till slut frågade jag om det var lika bra att vi avslutade och att jag drog. Eftersom hon verkade ha bråttom därifrån. Då hittade jag en annan strategi i samtalen. Talade om alldagligheter som aldrig berörde vad jag egentligen kände. Hon mådde ju uppenbart dåligt av vad jag berättade.

Enkelt ja. Fegt  ja.  Jag och många med mig lever med skamkänslan, skulden, ångesten varje dag. Ochi resten av våra liv. Vi är många som lever med förnedringen att inte kunna försörja oss. Att behöva tigga pengar hos socialen. Att vi på något vis blir lika illa behandlade som brottslingar som begått grova kriminella handlingar vilket innebär att vi inte är välkomna i arbetsgemenskapen.

Exkluderade av en del moralonanister på personalavdelningar som upptäcker våra skulder hos kronofogden. Betänk nu att det här handlar inte om bedrägeri eller kriminalitet utan att en människa har gett upp sin mening med tillvaron.

Nej, vi gjorde inte rätt för oss när vi medvetet försummade att betala våra räkningar. En del blev vräkta. Många av oss hade nämligen investerat i en enkelbiljett till sankte Per.

En en del brottslingar med avtjänat straff är faktiskt välkommna in i arbetsgemenskapen. Och många ggr tack vara en bra fungerande utslussning via kriminalvården.  De f.d kriminella har även de skulder hos kronokalle. Jag får det inte att gå ihop riktigt.

Tyvärr Malou. Det blir det lite av sensations-tv att så ofta behöva bevittna A eller B samt C kändisar som knarkat, supit, krälat i depression. Men de flesta av dessa har haft ett skyddsnät . Dels via kollegor och ett arbete. Ett stödjande kontaktnät som kunnat fånga upp dem då de varit i skam och skuldträskets botten.

Eller så har de haft begåvningen att ta sig i kragen och att de har människor som tror på dem. Eller så snyftar de ut efter en bantningskur i Hänt i Veckan. Eller i annan press om sina skulder. Då samlar kollegorna in pengar in till deras monetära överträdelser, så de kan börja om.

Vi andra får leva med skammen, skulden, ångern och den ekonomiska förnedringen återstoden av våra liv. Vi är inte välkommna in på arbetsmarknaden . Utanförskap kallar visst Alliansen fenomenet och de verkar vilja bibehålla karantänen i det här området.

Jag är så oändligt trött på kvällstidningsvältrade om självmordsförsök självskadebeteenden depressioner när det tramsas igenom ämnet lite glättigt för att få sina 15 minuter av fame.

För oss/dem som blivit magpumpade och varit en självmordsnära patient. Vi som blivit räddade ett antal ggr vet att det är en mycket oangenäm upplevelse.

Dels att ta beslutet att inte vilja leva. för att sedan förlika sig med skammen över vad man kunde ställt till med för sina anhöriga och deras sorg och maktlöshet av att inte räcka till. Sedan finns det ett antal blindbockar också som vänder andra kinden till och de är ännu hemskare för de vet att ngt är galet med de gör inget.

Förmiddags TV ska användas till bättre ändamål. Och då ska programledaren vara påläst och inte älska sin egen röst..

Detta är ett inlägg jag skrev på min blogg Ultrav i slutet av oktober 2007, men ämnet är ständigt aktuellt.

Muslimska kvinnor anser att de har, enligt vår lag om religionsfrihet, rätt att klä sig som religionen kräver, även på arbetsplatser. Får de inte sin vilja fram är DO dit de går och klagar.
Vi kommer kanske se ett ökat antal muslimska kvinnor inom vård och omsorg, täckta på olika vis för att säkra hedern, då muslimska kvinnor ofta endast får arbeta ute i samhället med arbeten som liknar de uppgifter en kvinna har i sitt hem, enligt traditionell patriakal syn på kvinnans plats.

Tv4 hade under Nollrasism-veckan i oktober 2007 ett obegripligt inslag om en tandsköterska som vägrade klä sig enligt tandklinikens hygienföreskrifter och till min förvåning får hon stöd av tv4 som anser att islam går före vetenskap och beprövad erfarenhet av hygienregler!
Det går tillbaka ända till Semmelweiss som räddade människoliv genom att påtala vikten av något så enkelt som handhygien.

“Numera är också Socialstyrelsen en instans med en påstått oförstående inställning till “de muslimska kvinnornas utsatta ställning på vår svenska arbetsmarknad.” Religionen går uppenbarligen före vårdinstansers patientsäkerhet, iallafall om tv4 får som de vill. Tv-kanalen har som bekant haft en vecka med temat Nollrasism.
I år valde man att behandla Islam och fördomar runt islam “som är ett laddat begrepp”, enligt Malou von Sivers i en intervju på tv4:s hemsida. “Jag har förhoppningar om att människors nyfikenhet ska få dem att spegla sig i varann istället för att ställa sig emot varandra.” säger hon vidare.

Bo Holmberg, en gammal journalistveteran, intervjuade i en nyhetsrapport en muslimsk kvinna som hade fått sparken från jobbet som tandsköterska. Eftersom hon enligt egen utsago “inte kavlat upp ärmarna” som hennes chef på tandvårds- kliniken hon var anställd vid, hade uppmanat henne att göra. Bo Holmberg stegade därför upp till Katri Linna på DO för en intervju om diskrimineringen i Sverige. Han avslutade nyhetsinslaget med en kommentar i stil med, “att tandvården kanske får ge med sig till slut”. Det tycker han tydligen skulle vara bra eftersom han också på tv4:s hemsida säger, “Jag tycker inte om rasism i något stycke. Man ska inte diskrimineras vare sig man är grönhårig, muslim, plattfotad eller mörkhyad.”

Det är sorgligt att inte tv4 orkar titta på verkligheten bakom att muslimska kvinnor inte kan klä sig som de vill inom sjuk-och tandvård. Det handlar om allas vår säkerhet som patienter då vi besöker vårdinstanser för olika typer av undersökningar och behandlingar. De vårdrelaterade infektionerna ökar, människor blir smittade, vårdtiderna förlängs och innebär också en ökad börda på våra skatter.
Det är sedan länge känt hur man bör arbeta nära en patient för att undvika smitta, trots det ansåg Socialstyrelsen ha fog för återigen ge ut råd som bör följas för att säkra vården.
I vilken även tandvården har sina tydliga föreskrifter.

Den 19 maj 2006 publicerade Socialstyrelsen en skrift kallad “Att förebygga vårdrelaterade infektioner” och på sidan 446 står det:
“I rutintandvård bärs kortärmad arbetsdräkt.”
Meningen med de korta ärmarna är att man ska kunna göra en korrekt handdesinfektion. Klockor, ringar och andra smycken är inte tillåtna, inte heller privata kläder.

Socialstyrelsen har också prövat ett fall med en muslimsk kvinna som kräver att få bära huvudduk och långa ärmar på sitt arbete inom vården, och svaret från Socialstyrelsen gillades inte av DO som uppmanade kvinnan att stämma kommunen.
“DO anser att det inte är acceptabelt att en arbetsgivare kräver att de anställda måste bära kortärmad klädsel. För många muslimska kvinnor står det i strid mot deras religion. Därmed utstängs dessa kvinnor från sådana arbetsplatser.”
(Utdrag ur dokumentation i ärendet november 2006)

Jag tycker att det är under all kritik att vårdhygienreglerna anses diskriminera muslimska kvinnor och därför bör förändras för att dessa ska kunna arbeta var de vill. Inte ens den gamla klassiska vita långärmade läkarrocken får numera användas nära patienterna. Enligt en hygiensköterska för tandvården jag talade med förra veckan så gäller det;
följ hygienföreskrifterna eller sluta jobbet.

Jag är glad att Socialstyrelsen fortfarande värnar om allas vår säkerhet då vi vistas och behandlas inom vården. Att en religion inte kan tvinga ut den vetenskap och väl beprövade erfarenhet som ligger bakom dessa enkla regler. För all personal att följa.

Hur Bo Holmberg och Malou von Sivers vill att vården ska bedrivas, det fick vi inte veta något om alls, bara att Sverige är rasistiskt!”
Rasistiska socialstyrelsen med sitt “vetenskap och beprövade erfarenhet”