…eller idétorka.
Kärt barn har många namn, på samma problem: nämligen det att ibland kan det vara svårt att komma på vad man ska skriva. Det har hänt många stora författare genom alla tider, så varför inte en sketen liten bloggare som jag själv? Eller just därför, på grund av att jag saknar rutinen.

Min blogg skriver jag i första hand för mig själv och i andra hand för att den ska bli läst. Låter kanske lite väl nobelt, men så är det.

Jag har nyligen fått två mycket olika bedömningar av min blogg, den ena var imponerad av att jag kunde skriva så mycket, om ingenting…
Den andra anser att mina inlägg är intelligenta, bra och läsvärda och den personen läser dem varje dag (fortfarande?).

Två, diametralt helt olika åsikter, från personer jag känt i sex respektive sjutton år och respekterar deras åsikter mycket.

Uppenbarligen betyder det jag skriver någonting för andra också, förutom mig själv.

För mig är bloggen den dagbok som jag aldrig skrev som barn och det är både roligt, skönt och ibland ett måste, att skriva av mig mina tankar – för att kunna fortsätta dagen. En positiv bieffekt jag upptäckt är att min kreativitet fått en boost

Avslutningsvis vill jag bara reta en annan person lite, som kommenterat att jag ‘namndroppar’ en del, med den uppenbara avsikten att öka antalet besökare och läsare.
‘Guilty as charged, your Honour!’ Eftersom jag jobbat länge inom media och internet så ser jag min blogg även som ett mediaexperiment från en underdog, en nobody. Kan man bli läst utan att heta Blondinbella, Carl Bildt eller vara kolumnist i TV-serien Sex and the City?
Nä, inte utan hjälp. Visst, när jag namndroppar (som nyss) så ökar det dagens besök med ungefär det tredubbla. Dock från en grundnivå som är löjligt försumbar. Man måste dock namndroppa rätt namn, som ligger i tiden, helst dagsaktuella nyheter. Till exempel att LaToya tagit hårddiskar med åtminstone 100 outgivna låtar, från Michael Jacksons dödsbo. Gärna länkade till en artikel om ämnet.
Till skillnad från att skriva om Månbas Alpha, som intresserar en mycket smal målgrupp ScIFi-nördar… Lite som jag själv…

This is Mork, signing out. Nanoo-Nanoo!

P.S. Man bör också “tagga” sitt inlägg med nyckelord,
som Google’s sökmotorer gillar att leta efter…

Månbas Alpha, köp den från Discshop.se

Vill man veta lite mer om tankarna och planerna kring nya kanalen TV4 Science Fiction så kan man med fördel hoppa till Thunmans TV-blogg som intervjuat kanalchefen Bosse Thörnwall.

Bland annat får vi veta att det blir en del sf-nostalgi med serier som Månbas Alpha och Thunderbirds. Just Månbas Alpha var min personliga favorit när jag var liten. Ska jag vara helt ärlig så håller den väl inte riktigt måttet längre – de första avsnitten är schyssta men ganska kvickt blir det sedan väldigt psykedeliskt och flummigt. Icke desto mindre: Martin Landau och Barbara Bain är härliga, och framtiden har aldrig bjudit på så maffiga polisonger som i den serien. Dessutom står Månbas Alpha fortfarande för tv-historiens kanske funkigaste titelsekvens. Kolla själv här:

TV4 SF har också köpt in nya antologiserien Masters of Science Fiction. Jag vet inte så mycket om den, men manus baserade på stories av författare som Harlan Ellison och Robert Heinlein låter ju lovande på pappret åtminstone.

(Bilden i toppen har jag helt fräckt lånat från den förnämliga Månbas Alpha-sajten The Catacombs. Tack.)

Läs även andra bloggares åsikter om tv, tv4, science fiction, månbas alpha