När jag bara har min iPhone. Ska jag godkänna era kommentarer och svara på dem vid ett senare tillfälle, eller ska jag helt enkelt låta bli att godkänna dem tills jag sitter med lilla fis-asus i knät?

Ni vet, för mig är det viktigt detta. Jag VILL verkligen svara på allt ni säger. Jag älskar ju er!

Jag svarar på era kommentarer, men det verkat som det Är någon hemlig tomte som tar bort det.

Eller vad säger ni?

Detta inlägg skrevs för två timmar sedan på min iPhone 3GS

Jag har kommit fram till att Bloggpress är den bästa blogg-appen på min lilla låda till iPhone. Enda kruxet är att den tar två timmar på sig att publicera ett inlägg!

Så vill jag skriva lite tristare inlägg använder jag således wordpress-appen. Vill jag göra både och så skriver jag som nu, på asusen istället.

Älska mig!

Jag kan inte bestämma mig för vilken blogg-app jag vill ha.

Medan jag fnular på detta är det reklam på tv.

Tullamore Dew. Jag har varit där de gör den där sörjan. Maja hon sover.

Lilla fisen min.

Fungerar det inte som jag vill nu så skriker jag.

Det vill vi inte. Inte på något vis.

Det var en väldigt stor bild det där… Ojsan.

Detta är den tredje iPhone-appen jag provar i jakten på den perfekta bloggappen. Den första var trist, den andra jättemysig men vägrade posta mitt inlägg. Denna? Jag får ju inte in bilder!!!

Jag känner kanske att lunchlåda inte är så töntigt i alla fall. Inte töntigt ett dugg, bara gott.

Nej, jag tycker som regel inte att det är töntigt, men aningen besvärligt. Nu sitter jag är, omgiven av bantningsmat och drömmer om en alldeles egen lunchlåda.

Imorgon ska Majsan på utflykt, då ska hon ha lunchlåda. Vips så blev jag rådvill. Ungen säger att hon vill ha gurka och mackaroner i sin. Och kex.

Jaha, kanske det.

Jag lovade min make en internetfri kväll. Jag lämnade lilla asus kvar på jobbet. Jag var jättesocial med barnen. Sen satt jag i roddmaskinen i en timma, kollade p Roast på Berns. Sen tänkte jag umgås med maken. Jag satt alltså i soffan medans han spelade xbox, och lekte med hans iPhone.

Joho!

Igår kväll ramlade det ur en skruv ur min lilla dator. Jag undrar om detta är ett tecken. Om någon försöker säga mig något?

Det är säkert valfri religions gud/ar som vill straffa mig för mitt ihärdiga bloggande! Ett tecken på att jag har en skruv lös? Ett försök att få mig att inse att jag borde utbilda mig till skruvdragare!

Eller är det ett tecken på att jag borde skruva åt något? Eller någon kanske?

Jag hoppas det är Storsan, fina, underbara Storsan, som säger “Hej! Storsan är inte alls borta. En liten bit av Storsan bor här i din dator. Bara det att Storsans bokstäver inte syns längre. Men nu ville Storsan säga hej, och påminna Mandel om att Mandel är bra. Och att Storsan sitter och säger Heja!”

Jag är så trött att jag måste kämpa för att hålla upp ögonlocken. Sådär trött att huvudet strävar neråt. Det gör nästan ont, för stora delar av hjärnan sover fortfarande. När jag vilar huvudet mot soffans ryggstöd så snurrar det. Litegrann som om man druckit för mycket. Det finns bara obehag i känslan. Enkom obehag.

Jag var inte bara jättesnygg, det var jättetrevligt också!

God mat, Ramlösa naturell och underbara flickor!

Jag orkade inte somna. Nä, inte förrns klockan var närmare 2:00. Inte bra. Då drömde jag. Då drömde jag att jag hade fått min iPhone 3GS. På riktigt alltså. Jag tror det är för att jag satt och lekte med Matts (av modell 3G alltså, kan inte påpekas ofta nog) och konstaterade att jag måste öva mig på att skriva på den.

Hur som the haver. Klockan 5:15 kom Maja och var ledsen. Då slaggade redan lillebror i våran säng så jag traskade med henne in till hennes (här i huset har alla vuxensängar så att föräldrar ska kunna få plats) rum och där la vi oss. Efter en halvtimma vaknade hon igen. Riktigt vaken var hon också. Sådär vaken att hon ville kolla videosnuttar på henne och Markus i min mobil. Sådär vaken att hon ville ligga ovanpå mig när hon gjorde det. Sådär jättevaken att hon ville bjuda mig på låtsaskaffe med låtsasmjölk. Sådär vaken att hon försökte plocka mina ögonbryn med sina fingrar, “Sådär fint som hon andja Madelene kunde”.

“Gå in till Pappa så sätter han på Barn-Tv” försökte jag med. Ok, Maja försökte göra som jag sa, bara det att pappa behöver en smärre jordbävning för att vakna och hon tyckte inte riktigt det var befogat att ställa till med.

Så hon kom tillbaks.

I en och en halv timma försökte jag somna om. Förgäves.

Sen ringde klockan.

Nu ska jag jobba till 15:00, handla lördagsgodis och ett par leggings. Tjejmiddag ikväll!

Jennifer Gray. Ni vet, Baby. Eller Frances Houseman.

Flickan som dansade med Patrick Swayze och nobody puts in a corner.

Hon var som jag. Nej, inte det där med dansandet och så. Jag pratar näsa nu. Jag har en puckelsnok. En knuckelnäsa, en puckelpist en “Roman nose” som Matt den smidige kallat den.

När jag var typ 12-13 bestämde jag mig för att operera min snok när jag blev 18. Jag ville så gärna ha en rak näsa. Jag mådde riktigt dåligt över denna hemska tingest mitt i ansiktet. Den skulle bort. Bort BORT B O R T ! ! !

Konstigt. Idag tänker jag sällan på den. När jag får se den, vilket jag sällan gör eftersom jag speglar mig rakt framifrån som regel. Kanske lika bra, jag tycker ju inte att den är direkt vacker.

Ok, jag kanske inte direkt har en karriär att förstöra likt Jennifer Grey. Men jag tror ändå jag behåller min karaktäristiska näsa. Näsan, mitt signum!

Fyller brollan år. 33 tror jag att det är. Jo, jag vet faktiskt att han fyller 33. Jag tycker bara inte om att han fyller 33. Det betyder ju per automatik att jag är 30.

På lördag ska jag ut med babygruppsmammorna. Det blir en trevlig kväll. God mat och en massa babbel. Min nya klänning och mina slampiga skor. Jag tänkte förära kvällen med både snygg frilla och make up. Jag hade gärna tagit kort, men nu har jag ingen iPhone och ingen laddare till kameran. Osis. Ni kanske kan få en bild av juloutfiten. Nallepyjamas.

Happ! Jorasatte…

Ni är riktiga raringar. Allihop.

Hej allihopa. Jag väljer att publicera detta inlägget som någon slags… jag vet inte vad. INGA kommentarer kommer godkännas. Vill ni skriva något till mig ändå, så läser jag gärna, men INGET av det ni skriver kommer publiceras.

Det här är min blogg. Min blogg där mina åsikter, tankar, känslor, dumheter, fånigheter, egenheter och allt annat jag tycker och inte tycker om hamnar.

Det jag skriver, skriver jag för att jag väljer att göra det. Det ni läser, väljer ni att läsa. Det jag skriver tolkar ni hur ni vill. Det jag skriver står jag för att jag skriver. Ni behöver inte tycka lika. Det är helt ok att inte tycka lika.

När ni väljer bort förklaringen blir jag ledsen. Då känner jag mig sårad och besviken. Det får jag. Jag får känna precis hur jag vill. Ni med. Ni behöver inte köpa allt jag säger. Ni kan tolka precis som ni vill, det är upp till er.

Redan tidigt valde jag att moderera, dvs godkänna alla kommentarerna på den här bloggen. Dels för att jag vill kunna svara på alla, de ska ju vara skrivna till mig, dels för att jag vill inte ha några politiska eller religiösa debatter här. Den stämningen vill jag inte ha. Ett medvetet val, eftersom detta är mitt sätt att ventilera en annars rätt trött och överfylld hjärna.

Nu blir det ibland heltokigt. Det fungerar så ibland, att något litet blir något stort. Något som handlade om något helt annat blir till något nytt, som tolkas hit och dit och summan blir en enda stor soppa! En dåligt kryddad soppa då samma ingridienser stoppas i grytan. Bara det att den ena har finhackad medans den andra strimlat.

Jag valde alldeles nyss att kasta den där soppan. Hälla ut den och stänga av spisen. De som smakat har redan bestämmt sig om den var god eller inte. Inget jag kan bestämma åt dem.

Ni som vill, kan fortsätta krydda mina soppor. Smaka på dom och avgöra om det smakar bra eller inte. Ni som inte vill får laga sin egen mat, eller smaka någon annanstans.

Här lagar jag soppan, och jag bestämmer själv vilka kryddor jag vill ha.

Puss och kram. Jag älskar er allesammans!

Punkt slut!

Stjärnstopp!

…och väntar på ny inspiration. Ja, Linda. Jag får be om ursäkt, men jag har ätit upp alla dina kakor.

Jag har sovit på saken och anser visst att jag är jättesmart och jättefoxy. Plenty alltså!

Puss och kram readers. Här är jag, och ingen annan än jag. Var välkomna att beundra mig intill tidens ände.

<3

Jä, åkken ä dä? Jo, jä ä Mandelen. Eller mandel har de bleve. Jä antar att mandelen ä litte langt å smeknamn ä ju för de meste kôrtare än årginale.

Hôtt vill jä mä dette da? Itne. Inte ett dugg.

I Töcksfôrs ä vi kännde för saker som inte stämmer. Vi säger välldi sällan tyss. Jä tyss ditten och datten. Itne jä bruker i alle fall. Jä säger som oftast tôcker iställe. I)bland tyss, ska jä erkänne men inte alls så ofta som di trur i Årjäng.

Ska vi järe nôe lägger vi allti te ett jämt. Jä ska jämt bare gå te köke e vänning. Helt onödigt men vi likert.

En annan grej som en gärne tar opp i desse sammanhanga ä ordspråke “harta tå hôrt i hôrsin pôse”. De säger vi aldri, men vi bruker orda i andre sammanhang.

Ja, ja… ä dätte jä? Jo, dä sku jä tru.

Jä vet inte om jä oppnådde nôe me dette men no ä de gjort.

Hade bra! Kos dere!

Idag är det kanelbullens dag. Jag sitter på jobbet och äter turkisk yoghurt med hallon istället. Tyvärr.

Imorgon ska jag fira kamelbullens dag istället. Jag vet inte riktigt hur, men jag ska.

Nu är tvättstugan så ren och välstädad att jag hellre spenderar tid där än annorstädes i huset!

Nu är vi redo för gäster. Gästrummet (det med tv och egen toa liksom) är ju bakom tvättstugan. Så nu är det bara att komma hit. Ja, om jag bestämmer att jag vill det då.

Tänk om typ läsare 476, Hulda knackar på? Ok, ser hon snäll ut så släpper jag in henne och tar henne i mina armar. Sen vaknar jag mitt i natten av att hon stirrar på mig och har mördat mina marsvin!!!

Nä, Hanna med barn, Hakke, Brollan givetvis (ni andra bor ju så nära att ni kan slagga hemma) får gärna komma. Annars tror jag mina bloggreaders bör stanna hemma.

Jesus, har jag inget bättre att skriva borde jag låta bli.

Operation städa tvättkällaren.

Ett farligt och tidskrävande jobb. Men… It’s got too be done.

Om jag inte är tillbaka till kvällen, sänd efter hjälp!