Hegels herre-slav schema passar rätt bra på hur män beter sig mot varandra. Men kan det appliceras på kvinnor. Jag kan tänka mig att när två kvinnor möts så uppstår visserligen en kamp mellan dem men jag tror inte det är en blodig kamp på liv och död som mellan männen. Kvinnornas kamp är dessutom oändlig. Ett ständigt mätande mot varandra. Eller är dessa intriger slavens dialektik och om kvinnan var fri att kämpa så skulle hennes kamp vara som mannens? Frågan är alltså om mannen och kvinnan i grunden är lika eller inte*.

Hur ser det då ut när kvinnan möter en man? I ett naturtillstånd innebär mannens större fysiska styrka att mannen besegrar kvinnan som blir slav. Men i en civilisation där den fysiska styrkan inte en faktor kan man undra vad som händer. Ett svar är att kvinnan som besegrar mannen ser honom som en slav medan den man som besgrar henne (civiliserat utan våld) är en man hon kan följa. Genom att besegra andra män blir mannen mer attraktiv för kvinnan. Kvinnorna kämpar då mot varandra för att männen ska se dem. Slavarnas, de begrade männen, blick är dock inget att ha. Ju sämre en kvinna mäter sig med andra kvinnor desto lägre slavars blickar nöjer hon sig med. Men det finns alltid så pass underlägsna män att ingen kvinna nöjer sig med hans blick. Den fria kvinnan kämpar alltid efter männens blickar mot de andra kvinnorna. Den fria mannen kämpar alltid mot andra män så kvinnan ska välja honom framför andra män.

Jämställdhet skulle kunna handla om att ändra detta så att kvinnans kamp är lika dan som mannens. Kvinnan skulle då kunna gå in i en kamp mot mannen och besegra honom utan att behöva söka efter en man som kunde besegra henne. Den sanna partnern blir då den person man inte kan besegra men inte heller kan besgra än. Kanske de som ömsesidigt inte vill besegra varandra.

Den liberala demokratin försöker undanröja de sociala/kulturella orättvisor som ger vissa individer en orättvis position i maktkampen. Den socialistiska kritiken av detta är att även naturliga orättvisor ska rättas till. Den liberala jämställdhetsprincipen ger inget svar på om män och kvinnors kamp för erkännande i grunden är lika eller olika. Om kvinnor visar sig kämpa både mot varandra och mot män på samma sätt som männen så är det inget fel med det. Lika lite som att det skulle vara fel att kvinnan inte gjorde och följde sin egen logik i kampen för erkännandet. Den socialistiska jämställdhetsprincipen är att dock att män ska följa den kvinnliga logiken för erkännande.

* Om det finns en skillnad är det skillnaden mellan manligt och kvinnligt eller bara mellan härskare/härskarinnor och slavar/slavinnor? Själv föredrar jag den senare men den förra är stark som koncept i vår kultur som när en man som ger sig och är svag liknas vid en kvinna på olika sätt.

Självporträtt Hammarstrand -09

Egentligen hade jag tänkt skriva om handboll men så fick jag ett samtal när jag satt mig ner – och det fick mig att tänka på generationsskillnader.

Skapas generationsskillnader genom livstempot och den universella erfarenheten och inte i uppväxten – din miljö?

Hm, vad menar jag?

Jo, samtalet sade – det här jävla samhället, glöm inte bort oss som gått i pension, man kan inte låta bli att engagera sig i miljö och annat, och så det här jävla internet men glöm inte bort oss.

Sant, glöm inte bort dem.

De som faktiskt sitter med en kunskap över tiden, som kan se skillnader och nyanser i tiden och som levt ett liv – det liv som du lever nu.

I gamla kulturer var de äldre de visa, de som rådfrågades men i och med att klockan snurrar snabbare kan man säga:

De hänger inte med, de förstår inte, det är nya tider.

Ja, det är alltid nya tider men en sak förändras inte – den inre människan. Jag tror vi är samma människa som levde på den gamla grekernas tid, det är livstempot som förändras.

För vi lever hela tiden i samma dilemman – familj, kärlek, barn, gamla föräldrar – för att nämna några saker. Det är den universella erfarenheten – den som alla kommer uppleva. Det förändras inte med internet, längre arbetsdagar och stress. Se gamla grekiska dramer, se Shakespeare. Läs Coelho. Det finns universella erfarenheter du kommer att gå igenom – oavsett tid och rum.

Och där kommer livstempot in.

För det finns någonting hetsigt i det vi gör – och det behöver inte betyda bra bara för att vi gör mer eller tar in mer information. Det blir kvantitet istället för kvalitet kanhända.

Och vi kan glömma bort grunden inom oss själva.

Kärleken till dig själv och andra.

Och där tror jag den äldre kan vara en sanningssägare, jag tror det behövs – för att vi inte ska förlora oss i vansinnig storhet om tiden vi lever i.

Det är universellt att bli kär, känna kärlek, vara avundsjuk och ledsen.

Jag tror det är mer livstempot som skiljer oss åt idag än andra skillnader – i alla fall när det gäller generationer. Hur uppfattar vi tiden?

Jag kan känna skillnaden när jag kommer hem till mina föräldrar.

Tempot är lugnare – men det har det alltid varit, även när jag växte upp. Och det var ännu långsammare när jag som tonåring bodde hos min morföräldar i Norrland under några månader när jag skulle bli stor författare.

När jag satt på övervåningen av deras hus hörde jag hur tiden tickade genom den stora köksklockan, dess pendel som spred ljudet genom huset.

Nej, låt dem berätta – och lyssna till det du kan ta till dig av den universella erfarenheten.

För DEM har levt det liv du lever idag – sedan måste du alltid göra ditt VAL.

Hur kan du förändra någonting du känner är viktigt?
Återigen kommer jag tillbaka till Gandhi. Han levde i en tid där imperialismen var mer tydlig än den är idag – den finns i andra former idag. Men han ville förändra den värld han och andra levde med genom samarbete men samtidigt använde han icke-våld.
Att inte handla är ändå att handla. Se diskussioner om våld och mobbning. Där måste du handla för att stoppa det som andra utsätts för. Men du – vi – kan även använda ett icke handlande till någonting positivt – ett val att inte stödja, att inte välja någonting som är fel för moder jord.

Vilken är den största frågan som mänskligheten har att ta itu med idag?

Som jag ser det är det klimatet och det vi gör med vår egen miljö. Hela tiden kommer nya rapporter, senast idag om antalet minskande fjärilar i södra Sverige.

Kan vi använda oss av Gandhis tankar där?

Jag tror det.

Han insåg att det som är varje stor stats och varje stort företags gemensamma språk är – pengar. Det är inte ideologier eller idéer utan känslan att tjäna pengar. Han om någon hade förstått Hobbes tanke om att människan ser till egennyttan och han utnyttjade det.

För de som känner igen Gandhi valde han att ha spinnrocken som symbol men den var även ett vapen. På hundratalet år hade produktionen av tyg förändrats för Indien. Indien hade exporterat tyg men fick under början av nittionhundratalet importera – främst från England.

En av imperialismen idéer är att tjäna pengar och skapa ett beroende för en fattigare stat. Så är det även idag fast med mer förfinade metoder som tex kallas handelsavtal.

Gandhi ville att indierna skulle börja producera eget tyg och bli självförsörjande igen. Han visade sig själv som exempel, genom att sitta vid spinnrocken några timmar varje dag och han valde även att klä sig enkelt. Ni känner säkert igen bilderna.

Vad skulle hända om vi började anamma Gandhis idéer i ett slags icke-handlande. Att inte handla det som påverkar miljön. Och att inte handla – göra handlingar – som påverkar miljön negativt. Men ett handlande som svider i storföretagens och de stora staternas plånböcker. Att vi väljer bort vad vi inte vill ha, även om det produceras och på så sätt påverkar ekonomin.

Jag tror att det vore möjligt i väldigt stor utsträckning. Vi har ju redan börjat med valet av ekologiska varor. Men jag tror vi skulle kunna ta ännu längre steg och påverka storföretag.

För deras enda intresse är vinst, pengar, profit. Om det skulle bli en rörelse av pengar och handlande som ifrågasatte hur viss produktion t.ex. av kött sker, tror jag det skulle kunna påverka miljön.

Vi skulle säkert kunna sträcka oss ännu längre. Varför inte bilfria söndagar om man inte behöver åka, varför inte stänga ner alla reklamskyltar som lyser upp natthimlen klockan tre på natten när folk sover, varför inte ha en Earth Hour en gång månaden?

Då säger någon, att världsekonomin är viktig för vår välfärd. Om vi gör så här, äventyrar vi faktiskt vår egen välfärd. Motfrågan är ganska naturlig, äventyrar vi inte vår egen välfärd om vi fortsätter som vi gör nu. Jo, det är ännu mer självklart.

Jag tycker Gandhi med stor tydlighet visade att man kan påverka med icke handlande.
Men ett icke handlande innebär andra vinnare – ja, det är som energi – den finns kvar men den fördelas annorlunda. Och jag tror den stora rädslan ligger hos multinationella företag och ledande nationer, att de skulle förlora kontrollen.

Jag tror inte det skulle påverka vårt välmående, för välmående består inte i pengar utan i den livskvalité du kan uppnå.

Och jag tror att de idéer som Gandhi hade, kan överföras på många plan.

De senaste åren har klimatfrågan uppmärksammats allt mer i politik och media. Medeltemperaturen stiger, glaciärer smälter, havsnivån stiger och arter dör ut. Förklaringarna till varför detta sker råder det delade meningar om. Vissa forskare påstår att människans ökande användning av fossila bränslen är en av de främsta orsakerna medan andra hävdar att denna skiftning i klimatet är en del av den naturliga klimatcykeln. Det finns också de som ställer sig mellan dessa åsikter och påstår att människan spär på den naturliga klimatförändringen.

De flesta forskare är idag enade om att människan är en stor faktor till de drastiska klimatförändringarna. Flera kända personer och politiker har ställt sig på denna sida av debatten. En av dessa personer är Al Gore, skaparen till den omtalade filmen En Obekväm Sanning. På Gores hemsida www.theclimatecrisis.net påstås det att människorna drastiskt ökat koldioxidhalten i atmosfären genom att använda fossila bränslen som kol, gas och olja och även genom att skövla skogar och detta har i sin tur lett till att temperaturen stiger. Som källa använder sig Gore av FN:s klimatpanel (IPCC) som själva hävdar att det inte är troligt att denna förändring är naturlig och bevisen som finns pekar på att människan bidragit till förändringen. IPCC tilldelades, tillsammans med Al Gore, år 2007 Alfred Nobels fredpris och känns därför som en mycket pålitlig källa. Dock har IPPC ett flertal gånger blivit kritiserade för att ha använt falsk statistik och ignorerat fakta som motsäger det IPCC står för.

Naturligt fenomen
Många hävdar dock att den pågående klimatförändringen egentligen är ett helt naturligt fenomen som politiker kommit att lägga onödigt mycket fokus på trots att vi inte kan göra något åt situationen.

På Världsnaturfondens hemsida skriver de att den rådande klimatförändringen är helt naturlig. Ser vi till historien har klimatet alltid förändrats då vi gått från mycket varma perioder till istider. Balansen mellan hav och atmosfär kan skifta helt naturligt, framför allt regionalt. Det ger då tillfällig variation i temperatur och nederbörd, ett exempel på detta är väderfenomenet El Niño. Även andra faktorer som solens strålning, vulkaner, gaser och partiklar kan driva på både övergående skiftningar och mer omfattande förändringar i klimatet. Världsnaturfonden skriver dock senare i samma artikel att människan kan vara en bidragande orsak till dagens klimatförändring.

Forskaren Syun-Ichi Akasofu, tidigare chef för International Arctic Research Center vid University of Alaska Fairbanks, anser även han att klimatförändringen beror på naturliga orsaker. I en artikel påstår Akasofu att det finns en underliggande linjär uppvärmning på 0.5 grader. Denna uppvärmning ska dras bort om man ska försöka se hur mycket människan bidragit. Enligt Akasofu har IPCC fel när de påstår att den nuvarande uppvärmningen främst beror på växthuseffekten. IPCC påstår nämligen att temperaturökningen är 0.6 – 0.7 grader under 100 år men att denna uppvärmning endast kommer från växthuseffekten är ännu inte bevisat. Om man subtraherar den naturliga uppvärmningen från den uppmätta de senaste 100 åren blir växthuseffektens tillskott marginellt. Akasofu kan med tanke på sin bakgrund anses vara en relativt trovärdig källa men som tidigare nämnt har forskning inom området gett olika resultat.

Två bidragande faktorer

Slutligen finns det de som ställer sig mitt emellan dessa åsikter. Det är de som anser att den pågående klimatförändringen är ett helt naturligt fenomen men att människan påskyndar och därmed förvärrar detta, bl a på grund av den stora användningen av fossila bränslen. Denna syn på det hela är inte lika kontroversiell som de andra två åsikterna utan kan ses som en mer neutral ståndpunkt som är lättare att ta till sig och försvara.

Vissa påstår att människan orsakar den pågående klimatförändringen medan andra menar att denna klimatförändring är ett naturligt fenomen. Slutligen finns det de som är mer neutrala och ställer sig mellan dessa två åsikter. Det råder med andra ord delade meningar men samtliga parter tycks kunna belägga sina argument med mer eller mindre trovärdiga bevis. Slutsatsen man kan dra av detta är att det inte tycks finnas ett exakt svar på vad som orsakar den pågående klimatförändringen. I slutändan är det du själv som väljer vad du vill tro på.

Caroline Söderberg, Madeleine Mörch och Emelie Wenthzel
Enskilda Gymnasiet, S3

Dagens citat i morgontidningen kan jag inte låta bli att delge er:

“Födda till orginal, hur kommer det sig att vi dör som kopior?” (Edward Young)

Man ju verkligen låta tanken kretsa kring denna frågeställning en stund. För det första tycker jag att man som förälder bara kan skriva under på att det nyfödda barnet verkligen är just ett orginal redan från början. Det är riktigt fascinerande hur mycket av unik personlig prägel som redan finns inbyggt i oss när vi för första gången ser dagens ljus. Sedan kommer naturligtvis mycket av livet att handla om att lära oss att anpassa sig till omgivningen och till gällande regler och normer. Här får vi helt olika skolning beroende på var och i vilket sammanhang vi växer upp. En naturvetenskaplig analys gör kanske gällande att det ur ett evolutionärt perspektiv handlar om att individen tar till sig av människokollektivets samlade erfarenheter för att det är denna strategi som i förlängningen också bäst gagnar möjligheterna att sprida just sina gener vidare. Det är den unika förmågan att vidarebefodra ny kunskap mellan generationer som i många avseenden skiljer oss från de flesta andra djur. Det är väl också precis detta, tillsammans med vårt grundläggande flockbeteende, som är anledningen till att vi som individer har en sådan förmåga att anpassa oss efter vår närmaste omgivning. Att sticka ut, att avvika är en högst osäker taktik som till och med skulle kunna vara livsfarlig eftersom vi då vi riskerar att bli stående ensamma, vilket alltid kräver så mycket mer av oss. Därför finns det ett inbyggt behov hos oss att vinna andras gillande och att smälta in och accepteras av det som vi betraktar som vår grupp eller vår flock - eller kanske då att bli lite av kopior på bekostnad av vår orginalitet.

Det är ju tur att detta gäller alla människor utom oss fotografer. Vi gör ju nämligen inget annat än utvecklar vår personliga särart… Hehe…

Kajor – lika som svarta vinbär. Högsby, Småland, den 21 mars 2006.

En färsk bild från idag. Hammarstrand Jämtland

En färsk bild på Robert och Fanny. Hammarstrand Nov-09

Självporträtt Nov-09

Hammarstrand Ragunda Jämtland Nov -09

Hammarstrand Jämtland -06

Hammarstrand Ragunda Jämtland

Alla föds lika fria heter det inom vissa strömningar. Med “fria” åsyftas att de fritt kan forma sina liv utefter egen vilja. Problemet med en sådan livs- och samhällsåskådning är att människan inte föds fri, utan determinerad. Allt vi gör är endast summan av vad vi gjort tidigare och hur världen omkring oss ter sig, just i det ögonblicket vi gör något.

Människan föds ofri. Alla gör det.

En analogbild från -06

Självporträtt

SVT skriver att forskare har beskrivit den äldsta kända arten inom människolinjen som man har hittills kunnat göra sig en något så när fullständig bild av. Hon har fått namnet Ardipithecus ramidus och levde för 4,4 miljoner år sedan, i Great Rift Valley i norra Etiopien. Arten liknar ingen annan nu levande art och bedöms kunna vara urmodern till den utvecklingsgren som via släktet Australopithecus sedan leder fram till vårt släkte Homo för drygt 2 miljoner år sedan och vår egen art, som enligt de senaste rönen tycks se dagens ljus för runt 200 000 år sedan.  A. ramidus liknar egentligen inte heller alls våra tiders schimpaser som man annars trott att vår gemensamma urmoder gjorde. Snarare tror forskarna nu att schimpanserna utveklats i lika hög grad parallellt vid sidan av människan under årmiljonerna. Här står i varje fall forskarvärlden i dagsläget.

Det är alltid spännande för en stackars modern människa att försöka sig på att föreställa sig dessa historiska skeenden och inte minst - tidsbegrepp. Om än hart när omöjligt skulle jag säga. Jag tror helt enkelt inte att vi är skapta för att fullt ut kunna begripa.

Kanske då inte så konstigt att andra valt att stå fast vid uppfattningen att människan tillkom då Gud skapade världen, precis som det står återgivet i Första Mosebok. Med andra ord, det gick på sex dagar och skapelsen inleddes den 23 oktober år 4004 f.Kr., en skattning de bibeltrogna kommer fram till genom att följa de släktled som återges i Bibeln. På Creation Museum, skapelsemuseet i Petersburg, Kentucky som är ett museum tillägnat Bibelns skapelseberättelse blir det därför nu bara fler och fler arter att ställa till samlingarna, bredvid alla de fredliga dinosaurier som innan syndafallet levde i harmoni tillsammans med människan. Det var också innan många av dem kom att bli rovdjur och sedan bevisligen dö ut. (För det är vi väl överens om att dom har gjort?)

Jag blir alltid fundersam då jag stöter på människor som är orubbligt tvärsäkra i sin uppfattning oavsett vad det gäller. Ibland har jag visserligen fått höra att jag är den som tror mig veta bäst. Jag brukar då säga att jag personligen inte är lika övertygad om att jag har rätt som jag är att andra har fel.

Klart är i vilket fall som helst att ju mer man lär sig om komplexiteten i vår natur och i alla biologiska system, ja i livet helt enkelt, desto mer klar blir man över att man kanske inte sitter inne med alla sanningar. Fast jag håller på Darwin! Det har jag sagt förut.

“Kunskapen är stolt över att den vet så mycket.
Visdomen är ödmjuk över att den inte vet mer.”
William Cowper

—

Spår av en man med urtidsgener. Självporträtt från 14 oktober 2006. (Lätt bildbehandlat.)

Min son Robert med valpen Tanja.

Kommunism – konsten att dela på allt så att ingen får något.
Som vanligt är skillnaden mellan ideologi och verklighet milsvid hos våra vänner kommunisterna. Hur kommer det sig att kommunistländerna så till den milda grad verkligen har toppstyre och diktatur?

Att de delar på allt så att ingen får något är förståss bara nästan sant, högst upp sitter nämligen en liten sluten krets som tar allt. Idag skall jag faktiskt inte behandla Ryssland, utan jag vänder blicken lite längre söderut i Afrika.

I Angola firar nämligen José Eduardo dos Santos 30 år vid makten. Eller firande blir det väl kanske inte riktigt, endast en notis i Angop (Angola Press Agency), deras statliga nyhetsbyrå. Detta för att inte belysa det faktum att han har styrt landet så länge. Det som började med, hör och häpna, en kommunistisk gerilla har transformerats till en sann maktelit med kontroll över miljarder av dollar.

Angola råkar nämligen (som faktiskt en hel del afrikanska länder) sitta på stora naturresurser. Bland annat finns rikliga mängder olja och kan sitta på södra halvklotets största oljereserv.
“Parkeringen utanför MPLA:s högkvarter i Luanda är den mest imponerande samling av lyxbilar jag har sett i Afrika” (citat Ola Säll). Movimento Popular de Libertação de Angola är den gerillagrupp som nu är det ledande partiet och således även president dos Santos hemmaparti. Frågar man MPLA säger de givetvis att de fortfarande är “de fattigas revolutionära spjutspets”. Historiskt kan man även se landets ursprung speglas i dess namn “Folkrepubliken Angola”, även om man nu mer sanningsenligt officiellt endast heter “Republiken Angola”.

José Eduardo dos Santos

I Luanda, Angolas huvudstad, råder det inget tvivel att det finns oljepengar i landet. Kanske har några av de 4 miljarder dollar som “tappades bort” i de statliga finanserna mellan år 1997 och 2002 hittat hit. Förra året passerade Luanda såväl London, Tokyo och Oslo på listan till världens dyraste städer. Det borde minst sagt svida i ögonen på landets befolkning när en restaurangmåltid kostar 100 dollar och vanliga, moderna lägenheter finns att hyra i prisintervallet 7 000 dollar (enrummare) till 20 000 dollar/månad. Utanför maktelitens Angola hittar man det vanliga Angola, där två tredjedelar av landets befolkning lever på mindre än 2 dollar om dagen! HUR har man tänkt!? Enligt egen utsago ska ju kommunister omfördela landets resurser så att alla får lika mycket. Men som vanligt är girigheten nästan större här än i kapitalistiska länder. To top things off så har traditionen av evig lögn, nedtystning och förnekelse som är symptomatiskt för (extrem)vänstern, lagt sig som ett lock.

Luanda. Här växer det så det knakar, med oljepengars hjälp nådde Angola en toppnotering på 26% tillväxt år 2006.

Detta är bland många ett uttryck för något jag tänkt på mycket; paradoxen människan. Å ena sidan viljestark, empatisk, intelligent och oändligt komplex, men å andra sidan så självklart enkelsidig, lättförutsedd i sitt agerande och “easily seduced”.

Paradoxen människan kommer även vara temat på boken jag ska skriva, för det finns så mycket att säga om detta. Beräknat utkomstår någon gång 2040-2050.

Gunnvald