En dam stog ensam för en tiondel av dagens insamlade sjömil.

Ett par hudra flygblad delades ut och tusen kronor samlades in till Ship to Gaza idag i Angereds Centrum. Tusen kronor räcker att köra båten en sjömil. Köp en du också, en perfekt julklapp. Man får ett tjusigt diplom att ge bort.

Viktigare än att få pengar i insamlingsbössorna är dock att synas i folks vardag och få ut information om projektet. Det kan kännas lite hastigt påkommet att hala fram plånboken direkt på gatan. Många lyssnade intresserat och lovade att sätta in pengar senare. Någon skrev till och med upp sig för att hjälpa till nästa gång.

Samtidigt var även räddningstjänsten ute och uppmanade allmänheten att byta batterier i brandvarnarna och vara försiktiga med levande ljus. En riktigt läskig grej var att se hur snabbt en halvliter matolja på spisen självantänder. Det tog fyra, fem minuter. Ännu läskigare var att se vad som hände när man försökte släcka med vatten. På bilderna ser ni vad som händer när en deciliter vatten hamnar i oljan.

Stöd Ship to Gaza du också. Plusgiro på Nordea: 46359-6 om man vill betala från ett svenskt konto eller sätta in på ett bankkontor i Sverige.
För insättningar från utländska konton eller via utländsk bank så gäller följande:
SWIFT: NDEASESS
IBAN: SE92 9500 0099 6026 0046 3596

Bilder från idag:

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Ship to Gaza, Gaza, Israel, Palestina, solidaritet, mänskliga rättigheter

Det råder en stor brist på informationskällor till det som händer i östra Kurdistan/ och i övriga delar av Iran. Till och från får jag information om de kränkningar som folket i regionen utsätts för men det räcker inte riktigt och det är anledningen till de hackiga uppdateringarna kring situationen, men nu har jag kommit över färsk och trovärdig information från Unrepresented Nations and Peoples Organization (UNPO).

En tre månaders summering från årets mitt visar även att  56 civila människor dödats i östra Kurdistan av regeringens paramilitärer och säkerhetsstyrkor.
Det vidrigaste är att det även förekommer utomrättsliga avrättningar, det vill alltså säga att de dödas på plats.

(Bild: Islamiska republikens paramilitärer gets the job done)

Iranska Kurdistan har flest antal dödsdömda politiska fångar i landet. Enligt människorättsorganisationen KHRO i Iran (Kurdistan Human Rights Organization) och Kurdistanpress.org så dödades under 2009 minst 40 människor dödades av säkerhetsstyrkorna och mer än 30 skadades.
Den kurdiska regionen i Iran är lika litet som Lappland så föreställ er all skit som verkligen förekommer där.

Här är en färskare lista på kurdiska fångar som i dagsläget väntar på sina dödsstraff:

1 Abdi Hana

2 Abdi Raouf

3 Abdi Faryad

4 Abdollah pour Seyed Tahir

5 Abdollah Zadeh Aref

6 Abdollah Zadeh Abdollah

7 Abdollahi Mohammad Said

8 Abdollahpour Rasoul

9 Afraz Ali

10 Aghemiri Reza

11 Ahadzadeh Kawe

12 Ahmadi Jafar

13 Ahmadi Madeh

14 Ahmadi Taha

15 Ahmadi Kemal

16 Ahmadi Taha

17 Alizadeh Javad

18 Amani Mahmoud

19 Amini Reza

20 Amiri Nowzad

21 Amiri Asad

22 Amoi Milan Soleiman

23 Aslani Anbar

24 Aslani Nebez

25 Ayub pour Osman

26 Ayub pour Farhad

27 Ayubzadeh Star

28 Azar Nioush Serwat

29 Babakri Amir

30 Babayi Sasan

31 Baghi Shak

32 Balahe Mehdi

33 Bayerzadeh Ali

34 Bayerzadeh Ebrahim

35 Benafshi Saed

36 Bostanchi Ghader

37 Boutimar Hiwa

38 Chabokzadeh Amir Ali

39 Changali Abdolrahman

40 Dargahi Mokhtar

41 Dargahi Jahanshah

42 Davani Haroon

43 Defai Davood

44 Droudi Valid

45 Ebrahimi Hasan

46 Ebrahimi Reihan

47 Emami Ali

48 Emami Omar

49 Faghih pour Omar

50 Faghih pour Homan

51 Faghihi Mansour

52 Fallah Hasan

53 Fallahi Hasan

54 Fatahian Ehsan (AVRÄTTAD)

55 Fatehi Khalil

56 Fathi Yazdan

57 Fathi Ataollah

58 Fathi Majid

59 Fridooni Khaled

60 Ghaderi Karim

61 Ghaderi Reza

62 Ghaderi Hejar

63 Ghaderi Mahmoud

64 Ghasemi Khalid

65 Gholami Mekail

66 Ghordoi Milan Esmail

67 Golami Mekail

68 Goli Yaser

69 Gültekin Erkan

70 Hadjipour Ali

71 Hajipour Javad

72 Hamzepour Mohammad

73 Hamzeshoja Hossein

74 Hasanpanahi Anvar

75 Hasanpour Adnan

76 Heidariyan Ali

77 Heikali Rasoul

78 Heyrani Fateh

79 Hossein Azar Helmet

80 Hossein Panahi Masoud

81 Hosseini Shaho

82 Hosseini Hassan

83 Hosseini Abdollah

84 Hosseini Seyed Reza

85 Hosseini Mollah Seyfollah

86 Hosseini Mollah Hossein

87 Ibrahimi Mohammad Raouf

88 Ibrahimi Fahim

89 Ismail Sohrab

90 Jafi Hasan

91 Jalali Sohrab

92 Jalalian Zeynab

93 Javanmard Kave

94 Joudat Ardashir

95 Joula Ghader

96 Kaboodvand Mohammad Sedigh

97 Kakememi Yousef

98 Kamangar Farzad

99 Karim Zarei Mohammad

100 Karimeh Mokhtar

101 Karimi Hossein

102 Karimpour Vafa

103 Khan Abdoli Golam Hossein

104 Khandani Siyawash

105 Khatam panah Amin

106 Khatami Yousef

107 Khezer Dashti Delshad

108 Khezri Shirko

109 Khorandi Ibrahim

110 Khosravi Jebrail

111 Kurdi Kave

112 Kurdpour Masoud

113 Latifi Habibollah

114 Leilani Mad

115 Madani Ahmad

116 Mahdi Khani Shorish

117 Mahmoudi Hasan

118 Majidfar Kaveh

119 Makoui Shahla

120 Mamadi Saber

121 Mazouji Asad

122 Mehri Loghman

123 Minapak Soleiman

124 Mirzayi Jafar

125 Mohammadi Jahandar

126 Mohammadi Fardin

127 Mohammadi Reza

128 Mohammadi Abdollah

129 Mohammadi Farzane

130 Mohammadi Behzad

131 Mohammadjani Aziz

132 Mohammadsaleh Amesh

133 Mohebbi Masoud

134 Mojaver Hossein

135 Moradi Fardin

136 Moradi Tofigh

137 Moradi Mohammad

138 Moradi Mahdi

139 Moradi Neimat

140 Morovati Wirya

141 Mostafapour Osman

142 Mostavi Zaher

143 Naderi Habibollah

144 Naghsh Enbari Ayat

145 Naseri Mohammad

146 Nasradini Mozafar

147 Nawgan zadeh Sadeg

148 Nazari Mohammad

149 Neimati Salah

150 Nojavan Tofigh

151 Oliyayi Arsalan

152 Omarpour Mohammad

153 Osmani Saleh

154 Ostad Ghazi Khaled

155 Ouramani Nejad Rahmat

156 Palesh Mohamad

157 Parvini Kamal

158 Parvizi Kawe

159 Parvizi Yaser

160 Parvizi Jamshid

161 Parvizi Mahmoud

162 Piravi Salahaddin

163 Por Jamal

164 Prooshan Mohammad Amin

165 Rahmani Mahmoud

166 Rahmani Yousef

167 Rahmani Hossein

168 Rahmani Ebrahim

169 Ramazani Amir

170 Rashi Loghman

171 Rashidi Ali

172 Rasoul Rasoul

173 Ravand Farzad

174 Romouzi Rebin

175 Roonak Ronahi

176 Rostami Mohamad Ali

177 Rostami Marbout

178 Rostami Anvar

179 Saadat Mohammad

180 Sadeghi Azad

181 Sadeghi Aziz

182 Sadigh Fazli Mohammad

183 Safazadeh Ronak

184 Saidi Ramazan

185 Saidi Borhan

186 Saidi Borhan

187 Salami Kave

188 Salavati Kavian

189 Salehi Ali

190 Salimi Mostafa

191 Satouri Naser

192 Sedghi Naser

193 Seifi Khosro

194 Shabaki fard Fouad

195 Shabaki fard Fouad

196 Shaban Hamid

197 Shaban Matlab

198 Shafii Arsalan

199 Shafii Arsalan

200 Shakeri Ali

201 Sharafat Latif

202 Sharafat Latif

203 Sharif Omar Karim

204 Sharif Omar Karim

205 Sharifi Kamal

206 Sharifi Abdollah

207 Sheikhi Behzad

208 Shirvani Farhad

209 Shirvani Farhad

210 Soleiman Ahmad

211 Sour Souri Amir

212 Tahmasobi Shorish

213 Teimoui Ahmad

214 Totoonchi Bahman

215 Urmiyeyi Shilan

216 Waismoradi Ali

217 Vakili Farhad

218 Veisi Majid

219 Yarahmadi Mohammad

220 Yousefi Golam Ali

221 Yousefi Hamzeh

222 Yousefi Mohammad

223 Yousefi Ahmad

224 Zaliye Mehdi

225 Zaliye Mohammad Ali

226 Zarei Jamal

227 Zoolghadr Rafigh

Källa: UNPO

I samma veva så anfaller iranska militära styrkor till och från byarna vid Iran-Irak gränsområdet i Kurdistan. Många livegna jordbrukare i östra Kurdistan har efter bombningarna fått stora skador på sin mark och sin boskap.

En domstol i Sudan dömde en 16-årig flicka från Sudan till 50-piskrapp efter att ha burit kjol. Domaren fann kjolen osedlig och att det därför var rimligt att döma personen i fråga till spästraff. Förutom att straffet för  det så kallade brottet saknar rimlighet så är det också principiellt fel. En stats uppgift är att upprätthålla människors rätt att utöva sin tro, att leva sitt liv som man vill så länge man inte det inkräktar på andra människors frihet att göra samma sak. Sudans extrema tolkning av Islam tar sig rätten att diktera människors liv i detalj och de som inte underordnar sig straffas. Detta om nåt är omoraliskt!  

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=195168

Varje gång den här tiden på året blir det lite suck och stön från min sida när jag förvandlas till Den Jobbiga Gnälliga Bittra Transpersonen som spyr lite sedvanlig galla över QX Gaygala. I och för sig är jag väl alltid sån, men när det vankas homonormativt glitter tjurar jag alltid lite extra. I år har de till exempel plockat bort kategorin “Årets kämpe”, som var den mest självklara kategorin för aktivister överhuvudtaget.

Vi skulle kunna kalla det en kupp: Att försöka nominera transpersoner och transaktivister för att bryta homonormativiteten. Idén är Lukas Romsons, som startade Facebookgruppen “No more GAYgala – we want TRANSgala!”. Galan äger alltså rum i början av nästa år, men redan nu får man nominera sina kandidater. När väl nomineringarna är räknade väljer QX ut de som fått flest nomineringar, så det finns tre kandidater till varje kategori för folk att rösta på. Därför är det bra om det finns någon slags samordning under själva nomineringen.

Lukas föreslog Thomas Hammarberg som Årets hetero. Hammarberg är Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter och mannen bakom en rapport som publicerades i somras med titeln “Human Rights and Gender Identity”. Det finns egentligen en enda anledning till varför jag inte bloggat om den förut, och det är för att den kom strax före Pride så jag inte hann, men det är alltså ett otroligt viktigt dokument för att driva transfrågor. Till exempel står det som en av rekommendationerna:

“Abolish sterilisation and other compulsory medical treatment as a necessary legal requirement to recognise a person’s gender identity in laws regulating the process for name and sex change”

Hammarberg uppmanar alltså medlemsländerna att avskaffa eventuella krav på till exempel sterilisering i utbyte mot ett erkännande av könsidentiteten, och detta går stick i stäv med det lagförslag som ligger och väntar i Sverige.

Så: Thomas Hammarberg som Årets hetero känns självklart. Jag föreslår också Lukas Romson själv som Årets keep-up-the-good-work, eftersom han har kämpat för transpersoners rättigheter (och HBTQ-frågor i allmänhet) så länge att han är en institution i sig.

Övriga kategorier är jag inte helt klar med än, men gå gärna in i Facebookgruppen och ge era förslag. Det är verkligen på tiden att transpersoner och transaktivister syns även i HBTQ-världen.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om HBTQ, Thomas Hammarberg, Lukas Romson, politik, Gaygalan, QX, transpersoner, transaktivism, könskorrigering, transsexualism, vård, lagar, könstillhörighet, Europarådet, mänskliga rättigheter, årets hetero, forskning, Europa, QX, homonormativitet, heteronormativitet, cissexism

(Bild: Zeinab Jalalian)

Man har fått ut ett brev från den Zeinab som väntar på sin dödsdom i Iran och det publiceras i sin helhet här under:

Dear Human right organisations

My name is Ms Zeinab Jalalian (زینب جلالیان)

I am 27 years old Kurdish female ,political prisoner, in Iran prison.

My Death sentenced was confirmed by Iranian Supreme Court.

I am currently ill ,because of  torture and I don’t have any lawyer to defend me. i want to tell you that . trial  took only few minute.

Court told me: “You are a God’s enemies. Have to be hanged very soon” That was all my court process

I asked judge to give me permission to say good bye, to my mother and family,

Before execution, he told me “shut up” and rejected.

Zeinab Jalalian (زینب جلالیان)

26/11/2009

Den religiösa diktaturen i Iran fortsätter i samma hjulspår som tidigare, de hjulspår som blivit än mer inkörda sedan valet i våras. Det senaste draget i det absurda schackspelet mot oppositionen och de krafter som kämpar för mänskliga rättigheter, är att de beslagtagit nobelpristagaren Shirin Ebadis medalj och diplom samt fryst hennes och makens banktillgångar. Allt detta på order av en religiös revolutionsdomstol.

Ingen är väl egentligen förvånad, det var väl bara en tidsfråga innan regimen så öppet visade sitt förakt för mänskliga rättigheter och internationellt erkända priser. Att hela tillslaget dessutom verkar vara olagligt, även enligt iransk lag, visar också vilket förakt regimen har för sina egna medborgare och de lagar som ett pseudo-demokratiskt parlament ändå har instiftat, med godkännande från det religiösa väktarrådet. Frågan är var vi går härifrån.

Oppositionen i Iran har vädrat morgonluft ända sedan valet i våras, där resultatet stinker av valfusk. Att de fredsprispengar som Ebadi har använt för att stödja oppositionen nu är frysta, spelar mindre roll. Pengar kan inte avgöra revolutioner och demokratiska reformer, även om de hjälper; endast om det finns en eller flera starka krafter i samhället som stödjer förändringen kan den komma till stånd. Att denna kraft har börjat växa i Iran råder det inga tvivel om. Frågan är, som vanligt när det gäller diktaturer och förtryck, inte om utan när regimen faller. Med lite tur kommer den dagen allt närmare och jag skulle kunna sätta pengar på att dagen närmar sig snabbare för varje absurt motdrag som regimen spelar.

Shirin Ebadi fortsätter sin gärning i exil, precis som så många andra iranier som har misshagat regimen. Jag hoppas att den senaste utvecklingen gör att fler människor i de demokratiska länderna i världen får upp ögonen för henne och därmed stödjer hennes och andra oppositionellas kamp för frihet och mänskliga rättigheter i Iran. Som det ser ut idag finns det inga mänskliga rättigheter att tala om i Iran, det finns bara rättigheter för dem som blint lyder förtryckarregimen.

Intressant?

(Bild: Shirin Ebadi)

Shirin Ebadi, en jurist som vann Nobels fredspris 2003 för sin insatser för demokrati och mänskliga rättigheter har fråntagits sitt pris av den iranska regeringen.

Priset som Ebadi fått togs inte emot väl i Iran. Det var erkändes inte ens av landets president.
På det här så sa även Ebadi att hon blivit hotad flera gånger efter att ha fått priset. Hennes bankkonto uppges även vara fruset.

Nobelkommittén har reagerat mot det här:

This is the first time a Nobel Peace Prize has been confiscated by national authorities. The medal and the diploma have been removed from Dr Ebadi’s bank box, together with other personal items. Such an act leaves us feeling shock and disbelief.

Förvånad någon?

Från och med den första december 2009 är Sverige en övervakad nation med uppriven brevhemlighet – det är då som FRA får tillgång till en stor del av vår Internet- och mobiltrafik.

Detta kommer att få ett antal konsekvenser. De mest påtagliga är att flera grundläggande rättigheter i praktiken kommer att sättas ur spel. En självklarhet som brevhemligheten kommer efter den första december 2009 inte att existera på Internet. Även andra grundlagsskyddade rättigheter som källskyddet är starkt hotat. Många organisationer har skarpt protesterat mot FRA-lagen, däribland Journalistförbundet och Advokatsamfundet. En majoritet av det svenska folket är emot tillåtande av den avlyssning FRA-lagen medger.

Flera juridiska experter uttrycker dessutom stor tveksamhet till om FRA-lagen är förenlig med Europakonventionen, det vill säga den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna. Sverige har förbundit sig att följa den konventionen och rimligtvis bör lagen alltså prövas i Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Telia ansvarar idag för en majoritet av den trafik som FRA kommer att vilja avlyssna. Därför uppmanar vi Telia: ta FRA-lagen till domstol.

–

Detta är ett öppet och gemensamt blogginlägg – kopiera, förbättra och publicera på din blogg. Kopierat och remixat från Olofs blogg. Kontakta gärna Telia-personer också, för att övertyga dem (se länken för tips). Anna Troberg, Polisstaten, XOR och Vänsterteknik uppmanas särskilt sprida vidare texten.

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, argument, argumentation, pirat, medborgarrätt, mänskliga rättigheter, medborgerliga rättigheter, FN:s deklaration över mänskliga rättigheter, Förenta Nationernas deklaration över mänskliga rättigheter, Förenta Nationernas allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, Förenta Nationernas deklaration om de mänskliga rättigheterna, FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, Europakonventionen, den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, Sveriges grundlag, grundlagen, grundlag, grundlagarna, personlig integritet, privatliv, integritet, övervakning, avlyssning, massavlyssning, storebror, godtycke, storebrorssamhälle, storebrorssamhället, övervakningssamhälle, övervakningssamhället, 1984, registrering, brevhemlighet, brevhemligheten, FRA-lagen, FRA, Försvarets Radioanstalt, lag, lagar, lagstiftning, riksdagen, signalspaning, Telia, upprop, signalspaning, Europadomstolen, Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Piraternas väljare hade lika gärna kunnat rösta på M, FP, KD, C, S, MP eftersom de röstade likadant.

Som jag misstänkte i måndags var det bara Eva-Britt Svensson (V) av svenskarna i EU-parlamentet som röstade emot telekompaketet. Därmed står det klart att alla som röstade på Piratpartiet i somras kastade bort sina röster. När det kom till kritan i den kanske viktigaste omröstningen när det gäller personlig integritet och rättigheter på nätet kunde piratväljarna lika gärna ha röstat på Gunnar Hökmark eller Marita Ulvskog.

Troligtvis kommer ingen lika viktig omröstning upp i EU-parlamentet under mandatperioden. Det fanns ingen anledning att kompromissa. Om förslaget hade fallit hade lagstiftningen varit kvar som den är idag och den är faktiskt bättre än med telekompaketet. Varför vill Piratpartiet försämra?

Eva-Britt Svensson sammanfattar argumenten mot telekompaketet på sin blogg:

* Kompromissen ger inte tillräckligt bra skydd för medborgarna. Den talar bara om en prövning före avstängning – inte om en domstolsprövning. Texten innebär att slutanvändarnas rättigheter inte kan begränsas av medlemsstaterna – men privata företag kan införa begränsningar.
* Svenssons ändringsförslag om rättigheter på Internet – Citizens Rights Amendments – finns inte med i kompromissen. Det gör bland annat att nätet kan bli som kabel-TV, att man måste ha särskilda abonnemang för att få tillgång till hela nätet.
* Telekompaketet hamnar under inre marknadsreglerna. Det betyder att det kommer att bli EU-domstolen som avgör konflikterna. Yttrandefriheten ska inte avgöras av EU:s domstol.

Jonas Sjöstedt ger en ledtråd till psykologin bakom piraternas svekfulla kompromiss:

Jag vet hur det funkar, man bjuds på några lagom luddiga formuleringar i en kompromiss, men inga garantier om politikens konsekvenser. Sådant är juristerna i systemet mästare på. Sedan får man vara med vid bordet och tycker plötsligt att man är medansvarig för kompromisser som är alldeles för svaga. Till det kommer det politiska och sociala trycket från partigrupp och kollegor ”det vore bra att komma överens här”. Det är då man ska minnas varför man är vald till EU-parlamentet, på vems uppdrag man åker till Bryssel och Strasbourg.

Vem kunde ana att det skulle gå så fort för Christian Engström och Piraterna att svika sina ideal? Utan politisk kompass kan även de gladaste piraterna segla snett.

Ping: EX, AB,AB, Svd, DN, DN, DN, Svd, Svd, Svd, Svd, DN, EX, AB, AB, GP, Ssd, Europaportalen,

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om telekompaketet, EU, integritet, frihet på nätet, mänskliga rättigheter, Vänsterpartiet, Piratpartiet, Miljöpartiet

I mars, detta år, träffade jag en fantastisk kvinna. Hon heter Shirin Ebadi och har blivit tilldelad Nobels Fredspris för sitt arbete för mänskliga rättigheter och kvinnors rättigheter i Iran.

Nu har Iran konfiskerat Ebadis fredspris. Detta är inte första gången som myndigheterna i Iran har behandlat Ebadi på detta sätt – tidigare arbetade hon som domare (var den första kvinnliga domaren i Iran) tills myndigheterna tvingade henne att lämna sin post.

Shirin Ebadi kom nästan aldrig till PeaceJam eventet i England, där jag träffade henne för andra gången. Hon kom, trots att myndigheterna precis innan hade beslagtagit alla hennes journaler på alla de människor som hon hjälpte med juridisk hjälp. Fast Shirin verkar inte ge upp så lätt. Utan hon dök upp i England, för att inspirera ungdomar till att inte ta saker och ting för givet. Till att inte ta mänskliga rättigheter för givet. Till att inspirera ungdomar till att agera.

Nu har de tagit hennes fredspris. Dock tror inte jag att detta kommer att få Shirin att sluta kämpa för mänskliga rättigheter. Hon kommer inte sluta att hjälpa människor i Iran och andra länder, vars rättigheter blir kränkta varje timme, varje dag.

Precis som Norge, måste även Sverige agera. Norge har kallat Irans chargé d’affaires upp till norska UD för att ta emot en kraftig norsk protest. Det minsta Sverige bör göra är att göra likadant.

Du kan läsa mer om detta här och här.

Ledarsidan på DN uppmärksammar idag vårt seminarium från igår med den iranska människorättsförsvararen Parvin Ardalan och vår styrelseledamot Arne Ruth (läs inlägget här). Parvin berättade bland annat att iranska människorättsorganisationer är noga med att inte ta emot pengar i stöd från västerländska organisationer, vilket också DN skriver om i nyss nämnda artikel. Anledningen till beslutet är den risk de utsätter sig för, dels i form av straffrättsliga åtgärder dels ur trovärdighetssynpunkt – ingen ska kunna ifrågasätta deras arbete på grundval av att de mottar utländsk finansiering.

Argumenten är lätta att ta till sig men väcker ändå frågor. Skälen kan nämligen göras gällande i de allra flesta repressiva och auktoritära stater, länder vars människorättsförsvarare normalt inte ser något problem i att (i det dolda) ta emot stöd för att hålla verksamheten igång. Vad är det som skiljer dessa och de iranska människorättsförsvararna åt? En förklaring kan förstås vara det aggressiva hat mot Väst i allmänhet och USA i synnerhet som den iranska regimen under lång tid piskat upp. En annan, som jag tror mer på, är ett förmodat behov av och vilja hos de demokratiska krafterna att visa sin självständighet från de västerländska politiska krafter som mycket handgripligt intrigerat i Iran under decennier. Förändringen i Iran, för den kommer, ska födas och drivas fram av de själva och inte av någon annan. Det kan jag i högsta grad sympatisera med. Däremot tycker jag att de gör det onödigt svårt för sig. Det är trots allt skillnad på låt oss säga svenskt bistånd och ekonomiskt stöd från t ex amerikanska organisationer. Dessutom tror jag att den bristande uppmärksamheten för situationen för de mänskliga rättigheterna i Iran och i synnerhet den fruktansvärda situationen för iranska kvinnor hänger samman med det faktum att västerländska organisationer inte kan bidra till demokratiutvecklingen i landet på samma sätt de är vana vid från arbete i andra länder.

Det här skulle man kunna ha ett heldagsseminarium om men en negativ faktor i det här sammanhanget är exempelvis den i många andra avseenden positiva jakten på resultat i biståndet. I ett land som Iran går det inte att tänka i projekttermer, det handlar om att hålla människor vid liv och i frihet så att de kan föra kampen vidare. Information och lobbying är exempel på insatser som borde prioriteras men metoderna upplevs lätt som uddlösa i resultativrarnas ögon. Samtidigt är det kanske det enda omvärlden för närvarande kan göra för att ge ett visst skydd åt de människor som kämpar för demokrati och rättvisa i Iran. Det skulle dessutom säkert kunna ske till en lägre kostnad än vad staten spenderar på att försöka hålla förföljda iranska kvinnor och hbt-personer utanför Sveriges och Europas gränser

Gästinlägg från Marco Helles:

Vad är syftet med de mänskliga rättigheterna?

Många politiker hävdar att de utgår från mänskliga rättigheter och att rättigheterna är självklara (särskilt yttrandefriheten). Läser man Sverigedemokraternas hemsida så hänvisar också de också till de mänskliga rättigheterna som grund för sitt partprogram. ”Helt central för oss är också FN:s deklaration om de mänskliga fri- och rättigheterna.”

Alla vet att de mänskliga rättigheterna är viktiga, men varför? Svaret finns i förordet till den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna. Där står det: … obestridliga rättigheter är grundvalen för frihet, rättvisa och fred i världen… ringaktning och förakt till de mänskliga rättigheterna har lett till barbariska gärningar… främja utvecklingen av vänskapliga förbindelser… främja sociala framsteg… en gemensam norm…

FN skapades för att rädda generationer undan krigets gissel genom tro på de grundläggande mänskliga rättigheterna och den enskilda människans värdighet och värde. FN-stadgans artikel 1 ger följande syfte att upprätthålla internationell fred… undanröja hot mot freden… genom fredliga medel… utveckla vänskapliga förbindelser… för att befästa världsfreden…

Det övergripande syftet är helt tydligt fred och vänskapliga förbindelser mellan människor. Syftet är inte att skapa motsättningar, illvilja, diskriminering, hot och hat. Ibland verkar det som om yttrandefrihetsdebatten handlar mer om hur jävlig man får vara mot andra och hur mycket man får kränka andra än om fritt utbyte av idéer och åsikter med syfte att skapa frihet, rättvisa och fred.

Mänskliga fri- och rättigheter kan aldrig kopplas bort från mänskliga skyldigheter. Det åligger en skyldighet hos alla (stat, grupp eller individ, Allmänna förklaringen, art 30) att inte använda sina rättigheter för att kränka andras. Därför är t.ex. krigshets förbjudet i svensk lag, likaså hets mot folkgrupp, ävenså diskriminering.

SD:s hävdande av mänskliga rättigheter som grund för partiprogrammet behöver prövas mot syftet i den Allmänna förklaringen. Är SD med och skapar fredliga relationer mellan människor och folk eller är resultatet precis det motsatta? Om oro, hat, våldsamheter och diskriminering är resultatet av politiken så har man varit med och skapat precis det motsatta som den Allmänna förklaringen är ute efter: frihet, rättvisa, fred och vänskap.

Marco Helles

Diskussionerna var bra trots många stickspår på mötet om ett federalt Iran för framtiden tidigare ikväll.
Det som förvånat mig är att de olika oppositionsgrupperna ännu inte organiserat sig eller ens sällskapat.

Från och med den första december 2009 är Sverige en övervakad nation – det är då som FRA får tillgång till en stor del av vår Internet- och mobiltrafik.

Detta kommer att få ett antal konsekvenser. De mest påtagliga är att flera grundläggande rättigheter i praktiken kommer att sättas ur spel. En självklarhet som brevhemligheten kommer efter den första december 2009 inte att existera på Internet. Även andra grundlagsskyddade rättigheter som källskyddet är starkt hotat. Många organisationer har skarpt protesterat mot FRA-lagen, däribland Journalistförbundet och Advokatsamfundet. En majoritet av det svenska folket är emot FRAs avlyssning.

Flera juridiska experter uttrycker sig dessutom mycket tveksamt till om FRA-lagen är förenlig med Europakonventionen, dvs. den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna. Sverige har förbundit sig att följa den konventionen och rimligtvis bör lagen alltså prövas i Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Telia ansvarar idag för en majoritet av den trafik som FRA kommer att vilja avlyssna. Därför uppmanar vi Telia: ta FRA-lagen till domstol.

–

Detta är ett öppet och gemensamt blogginlägg – kopiera, förbättra och publicera på din blogg.

http://bloggar.se/om/telia http://bloggar.se/om/fra http://bloggar.se/om/politik http://bloggar.se/om/samhälle

På plats i Strasbourg för en förhållandevis lugn session i Europaparlamentet. Det är fullsatt i det svenska delegationsrummet när inte mindre än sju statsråd är på plats samtidigt. Parlamentet blir allt viktigare, särskilt nu när Lissabonfördraget träder ikraft. Därför är den här närvaron viktig, och det visar samtidigt att vi tar parlamentets arbete på allvar.

Idag har jag träffat ,Torbjörn Jagland tidigare norsk utrikesminister och sedan ett par månader generalsekreterare i Europarådet. Vi talade bland annat om situationen för de mänskliga rättigheterna i Ryssland och Vitryssland. Förhoppningsvis kommer Ryssland inom kort att ratificera det protokoll till MR-konventionen som förenklar Europadomstolens arbete.

Dessutom diskuterade vi relationerna mellan EU och Europarådet. Lissabonfördraget innebär ju att EU ansluter sig till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, vilket ska ge EU-medborgarna ett starkare skydd. Jagland var mycket tydlig med att man inte ska betrakta EU och Europarådet som konkurrenter, när EU nu börjar fokusera mer på rättighetsfrågor. Jag delar helt den inställningen. Europarådet med sin breda medlemskrets och de olika konventioner som binder medlemsländerna har en helt central uppgift, som kompletteras av MR-arbetet i EU.

I morgon gästas vi av den iranska människorättsförsvararen Parvin Ardalan, som dömts till tre års fängelse för att ha hotat den nationella säkerheten i Iran. Besöket sker inom ramen för vårt arbete med att uppmärksamma utsatta människorättsförsvarare världen över. Läs inbjudan här – välkommen. Läs mer om Iran här.

I en artikel i senaste numret av Bang skriver Parvin om patriarkatets och den ideologiska statens misslyckande, som manifesterades i Iran under några dagar i somras. Läs artikeln här.

Det är slående hur ofta det är just kvinnor som står i främsta ledet när de mänskliga rättigheterna och grundläggande demokratiska värderingar ska försvaras. Var är männen?

I dag presenterade Sveriges kristna råd (SKR) sin rapport: Skilda världar – kyrkornas verklighetsbeskrivning av det som brister i det svenska asylsystemet.

Rapporten sammanfattar i ett antal punkter bristerna i asylpolitiken:

1. Bedömningen av situationen i olika länder håller inte tillräckligt hög kvalitet, och svenska myndigheter bör lita mer på information från oberoende källor.

2. Flyr man från urskillningslöst våld ges man sällan skydd, utan man måste kunna visa upp en personlig hotbild för att få asyl.

3. Det finns en bristande förståelse för tro som asylskäl.

4. Det finns en bristande kompetens på hur man värderar människors berättelser, och svenska myndigheter måste utveckla en större kulturell förståelse.

5. Det finns en obalans i tvåpartssystemet, där en asylsökandes resurser inte går att jämföras med de svenska myndigheterna.

6. Det finns bristande humanitära hänsyn, framförallt när det gäller barn, och därför bör exempelvis barnkonventionen införas som nationell lag.

Egentligen är det fel att peka ut någon av punkterna som viktigare än andra. Allt ingår i en nödvändig helhet för en värdig asylpolitik. Jag dristar mig ändå att peka på två av punkterna som ligger mig varmt om hjärtat.

Jag har aldrig förstått kravet på att den asylsökande, i alla lägen, skall visa en personlig hotbild. Stora flyktingströmmar skapades t ex i Irak, när olika krafter i landet i masskala försökte fördriva kristna ur landet. I en sådan situation är det mycket märkligt att kräva att den asylsökande skall kunna visa på vilket sätt han/hon som enskild blivit hotad eller förföljd. Att det inte ska räcka med att präster mördas, grannar trakasseras, misshandlas eller dödas. I sådana situationer är det fullt rimligt att anse att det föreligger skäl till att söka asyl.

Jag vill också särskilt ansluta mig till kravet att barnkonventionen införlivas med nationell lag. De senaste årens erfarenheter visar, att skyddet för barn i migrationsverkets nuvarande praxis, milt uttryckt är undermåligt. Apatiska barn kan avvisas. Flickor som blivit misshandlande av sin far har avvisats tillsammans med sin pappa. Exemplen är många och mycket entydiga. Barnkonventionen väger inte tungt i migrationsverkets hantering av asylärenden.

Jag har under en längre tid efterlyst ett nytt “påskupprop.” Kan bara konstatera, att jag blivit bönhörd med råge!

Tack för det SKR!

Hela rapporten hittar ni här.

Andra bloggar om: Asylpolitik, Sveriges kristna råd, SKR, Skilda världar, Brister i asylsystemet,

På min riksdags-PRAO för Vänsterpartiet – som slutade för ett par veckor sedan – skrev jag som jag berättat om här på bloggen ett dokument om IPRED som respons på Vänsterpartiets IPRED-motion, innehållande argument mot, bakgrundsfakta (lista över svenska fildelningsrättsfall och studier om fildelningens verkan på kulturskapande), samt analys av Socialdemokraternas nyliga kongressbeslut rörande IPRED. Dokumentet fick jag i uppgift att skriva av Mikael von Knorring (informationspolitiskt aktiv vänsterpartist på deras riksdagskansli; regelbunden bloggare; sympatisk människa). Sprid mycket gärna dokumentet; ju mer IPRED-förhandingarna mellan (S) och (V) uppmärksammas, desto mer lär (S) följa medborgarnas åsikt i den (så pusha gärna inlägget med pusha-länken i slutet). Jag skall inte uppehålla mig vid inledningen av detta blogginlägg, utan publicerar nedan helt enkelt dokumentet nedan.

Den känsliga konflikten mellan Armenien och Azerbajdzjan om Nagorno-Karabach är nära sin lösning – eller ett nytt utbrott. Inför de pågående förhandlingarna mellan de båda ländernas presidenter hotade den azeriske presidenten Ilham Aliyev att ta tillbaka enklaven med våld om konflikten inte kommer till ett snart slut. Det är inte så troligt att just det uttalandet bidrog till ett positivt samtal mellan de båda statsrepresentanterna men alldeles oavsett verkar förhandlingarna gå försiktigt framåt (se dagens DN).

Frågan är hur stabil en lösning skulle vara. Både Armenien och Azerbajdzjan har stora problem i fråga om de mänskliga rättigheterna. Lägg därtill chauvinistiska brösttoner och enorma naturresurser så har vi tillräckligt med ingredienser för att åstadkomma en rejäl soppa. USA och Europa har under lång tid sett mellan fingrarna på klanen Aliyevs korrupta maktinnehav samtidigt som ett nyvaknat Ryssland bevakar sina intressen i vad som måste betraktas som ett säkerhets- och energipolitiskt mycket intressant område. Risken för ett massivt angrepp från något av de båda länderna får anses som liten. Men den sköra vapenvila som råder sedan femton år tillbaka har hittills skördat 3 000 dödsoffer och det är möjligt att även ett fredsavtal blir lika bräckligt. Omvärldens ekonomiska och säkerhetspolitiska intressen i regionen riskerar snarare att bidra till en fortsatt instabilitet än till en varaktig fred. Läs mer om situationen och konflikten om Nagorno-Karabach i den här rapporten från International Crisis Group.

Vad som också är intressant är den lilla enklaven Nachitjevan, som tillhör Azerbajdzjan men som är skiljt från landet genom en armenisk landremsa. Nachitjevan är ett stort mörkt hål när det gäller mänskliga rättigheter. Inte många har hört talas om den men det finns definitivt anledning för mig att återkomma i ämnet. Men det får bli en annan gång.

Så vet vi nu varför Ghezali befann sig i Pakistan. För att fira Ramadan. Varför bytte han rutt? Därför att han bytte rutt, precis som svenska unga backpackers som ger sig av i månader utan att de bestämts sig för vilken strand de ska lata sig på härnäst. Hans juridiska ombud Per Althin och Anton Strand riktar hård kritik mot medias främlingsfientliga hantering av Ghezalis fall. Trots att han varken blivit anklagad eller misstänkt för något brott, har media utgått från detta. Det blev en bra story, men till vilket pris? Vad händer med demokratin när vi tycker att det är viktigare med att sälja nummer än att hålla på medieetiska principer? Vad händer med mänskligheten när vi delar upp människor och hittar på historier för att upprätthålla dem? Vad händer när media går maktens väg? Och framförallt undrar jag vad som händer när vi först ljuger och sprider fördomar men sedan inte ens erkänner att vi haft fel? Då hänger ju fördomarna kvar i luften, redo att plockas upp av till exempel Sverigedemokrater.

Folkpartiets kongress sade nej till den där obligatoriska medborgarkursen för invandrade i samhällsorientering (men språktestet behålls, don´t worry). Det tycker jag är bra. För det där med svenska värderingar om demokrati och så vidare, det är inte särskilt övertygande för mig i alla fall just nu. Jag tror inte det är särskilt övertygande för de muslimska asylsökande som söker uppehållstillstånd i Sverige heller. De vet mer om svensk demokrati och hur det står till med den än folkpartister som inte ens klarar sina egna språktester. Likaså Vellingsungdomarna, de ensamkommande flyktingarna som vet mer om demokrati än Vellingerasisterna, eftersom de i alla fall har modet att kämpa för den. Demokrati behöver inte Björklund och Sabuni lära dem. Däremot borde de sätta Björklund och Sabuni i skolbänken och ge dem lektioner i SO.

Medan jag funderar på det här med svensk demokrati och svenska värderingar lyssnar jag på Victoria Bergsman alias Taken by Trees. Hon åkte också till Pakistan, inte för att fira ramadan, utan för att spela musik med sufiska musiker. Det låter ju lite suspekt… Det sägs att hon hade mycket pengar med sig, bytte rutt flera gånger på vägen, pratade med många muslimer och hon hade några mystiska avlånga rör med sig med hål i som man kan blåsa i. Terrorredskap? Och när omgivningen frågade henne vad hon skulle där att göra undvek hon frågan och talade svepande, något om sin konstnärliga frihet. Mycket suspekt. Är Bergsman, låt oss kalla henne terrorartisten för enkelhetens skull, möjligen något för Säpo?

Idag är det 99 år sedan Sverige senast tillämpade dödsstraffet. Det var på den tiden som staten ansåg sig ha rätt att döma enskilda till döden. Idag förfasar sig alla riksdagspartier över dödsstraffet.

När Sverige idag utvisar människor till länder där de riskerar dödsstraff, så sägs det vara en helt annan sak.
När Sverige idag exporterar vapen till krigförande länder, så sägs det vara en helt annan sak.
När Sverige idag driver en klimatpolitik som kommer att göra det svårt för miljarder människor och djur att överleva, så sägs det vara en helt annan sak.

Är man så klantig att man föds i fel land, så får man väl skylla sig själv, verkar parollen vara. Den här politiken sägs vara nödvändig för “utvecklingen”.

Eva-Britt Svensson (V) på Vänsterpartiets valkonferens i december 2008.

Idag debatterar EU-parlamentet telekompaketet efter en segdragen process. Kompromissen blev bättre än jag vågat hoppas på men ändå långt ifrån tillräckligt bra för att vara möjlig att stödja.

Eva-Britt Svensson (V) har deklarerat tydligt att hon kommer att rösta emot. Vänstergruppen kommer att rösta emot. Alla stora grupper kommer att rösta för. Återstår bara att se vad Miljöpartiet och Piratpartiet gör. Frågan är om de kommer att stå upp för integriteten på nätet eller om de kommer att rösta för kompromissen. Christian Engström(PP) har tidigare sagt sig vara positiv till telekompaketet.

En sak är dock säker och det är att det säkraste kortet, alla kategorier, när det gäller personlig integritet och rättigheter på nätet är Vänsterpartiet i riksdagsvalet 2010.

På sin blogg hänvisar Eva-Britt till en artikel i Expressen och ger även en längre förklaring till skälen att rösta Nej och Gunnar Hökmarks (M) reaktion. Läsvärt.

Ping: Svd, DN, DN, DN, Svd, Svd, Svd, Svd, DN, EX, AB, AB, GP, Ssd,

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om telekompaketet, EU, integritet, frihet på nätet, mänskliga rättigheter, Vänsterpartiet, Piratpartiet, Miljöpartiet

I torsdags publicerade 91 svenska tidningar samma text av Peter Englund, en text som handlade om Dawit Isaak. Att man gick ut och gjorde det berodde på att man måste värna yttrandefriheten. Isaak sitter som bekant fängslad i Eritrea utan rättegång, troligen pga vad han skrivit. Samtidigt som honom blev andra journalister och politiker fängslade, några av dem har dött i fångenskap.

Idag har 21 människor i Filippinerna hittats mördade, och det rör det sig om journalister och politiker. Och Expressen med sin högt ljudande trumma i torsdags toppar med att man kan chatta med Reza! Jag har scrollat igenom hela startsidan utan att hitta något om läget i Filippinerna (fast jag kan ju ha missat förstås).

Tro mig – jag tycker det är viktigt att Dawit Isaak friges. Men jag tror inte att hans frigivning gör något åt yttrandefriheten och rättssäkerheten i världen. Och jag blir faktiskt beklämd när Expressen – som väl får sägas vara ledande i fråga om Dawit Isaak-nyheter – inte nämner ett ord om detta.

Jag föreslår en riktig yttrandefrihet-kampanj istället. Belys hur journalister arbetar i andra länder, visa vilka som sitter i världens fängelser och vilka som lever under dödshot. Berätta för oss hur det är att tillhöra de 83 % av jordens befolkning som inte har tillgång till fri press.

Tror vi verkligen att detta kommer ordna sig av sig självt bara Dawit Isaak friges?

SvD: Massmord misstänks i klanfejd.
DN: Massmord misstänks i klanfejd.

Ni kanske undrar varför jag skriver så mycket om just Tjetjenien, när det finns så många andra platser i världen där mänskliga rättigheter ej respekteras. Kanske för att jag anser att det har glömts bort. Kanske för att när jag i skolan, så fick vi aldrig läsa om kriget i Tjetjenien. Jag visste inte ens att det fanns ett område som hette Tjetjenien. Och det är nog därför jag inte kan sluta skriva om alla hemskheter som pågår i detta område, där hundratusentals människor har dött – utan att resten av världen verkligen har uppmärksammat detta.

Vi säger så fint, att vi arbetar för demokrati och för alla människors lika värde och rättigheter. Men tydligen så är det okej att världen blundar när människor lider, blir diskriminerade eller ifråntagna sina rättigheter när Ryssland har ett intresse i området. Då ska världen tydligen ignorera det som pågår.

Inte nog med att världen var tyst (eller i alla fall inte sa ifrån skarpt och införde sanktioner) under de två krigen i Tjetjenien, men nu fortsätter man tiga. Detta trots att ju mer man läser om Ramzan Kadyrov, presidenten i Tjetjenien, så blir man mörkrädd. Jag har länge vetat att han har tigrar som husdjur och är en brutal människa… men när man läser om hur Kadyrovs ord är lag i Tjetjenien och att kulturen kring Kadyrov påminner om Stalins dito samt att hans ansikte syns överallt i Groznyj på jättetavlor. Sedan två år tillbaka är han envåldshärskare i denna lilla ryska delrepublik med en miljon invånare.

Än värre är den anklagelse som riktas från människorättsorganisationer: att Ramzan Kadyrov har ett privat fängelse i palatsets källare, där han i egen hög person »tar hand« om fångarna.

Men vart är kritiken från resten av världen? Existensen av någon slags demokrati och mänskliga rättigheter verkar inte synas till i Tjetjenien. Kadyrov kommer att fortsätta härska över folket i Tjetjenien tills den dag Putin säger ifrån – vilket betyder att vi måste sätta press på Putin. För just nu verkar Putin vara nöjd med sin “marionettdocka” i Tjetjenien – vilket vi bara kan inte tillåta. Vi måste börja agera. Vi kan inte bara se på medan demokrati och mänskliga rättigheter suddas ut från ett område som för varje dag kontrolleras allt mer av envåldshärskaren Ramzan Kadyrov.

Läs även denna artikel.