Emerger or Damsel Pattern (Wrapped Marabou Body w/ Tail) SB

So many fly tying materials bring a special something to fly tying..be it peacock, ostrich, hare’s mask, partridge etc. One such material is marabou . It provides the suggestion of life whether you think to impart motion or not through your presentations. In the above photo, you can see that I pinched off a dozen fibers (more or less) from the plume’s stem. I had already tied in a burnished copper rib. I tied in the tail over the hook barb (my frequent tie in reference point). It is important to tightly secure that tail with minimal thread wraps. Because once it is secured the remaining material (marabou fibers) are wrapped up the shank toward the eye to form the abdomen of the fly. If the tail is not secured then as you begin to wrap the remaining marabou up the shank, the torque of the initial wraps will cause the tail to rotate away from you out of alignment.

Once the body is tied off up near the thorax region, the wire ribbing is wrapped up to form a segmented body/abdomen. Can you see how the marabou provides a suggestion of gills that are typical of some mayfly nymphs? (Ostrich does this as well) A small thorax was dubbed on using a synthetic dubbing material with copper highlights. This pattern is suggestive of mayfly nymphs, emergers (fished high) and could be a small damsel fly. As you look at these patterns, and the simplicity is in your face, it is possible to discount the pattern as not sophisticated or complex enough. Seriously, simple is better more often than not. More complex patterns are ok for the tier that requires more challenge in tying and creativity. For the fish, refusals may not be due to simplicity but more than likely to your presentation. Make it more complex if you must….but, you will come back to where you started sooner or later….simplicity.

Dumlefluffen jag gjorde i helgen skulle egentligen varit fyllning i en tårta till Hs Födelsedag! Grattis H…

Istället firade vi på stan och åt våra tårtbitar där….

Dumlefluff är gott, mycket gott! Har testat byta ut dumlen mot marabou choklad med mycket lyckat resultat..
Marabou med daimbitar är favoriten att använda!

Dumlefluffen funkar fint som fyllning i tårtor, som muffinsfrosting men även att äta som den är till en fruktsallad etc… Gärna syrliga frukter som kiwi, apelsiner, mandariner…

Det här behöver du:
4 port
1 påse dumlekolor, 180 g (eller annat choklad)
3 dl vispgrädde

Gör såhär:

Lägg kolorna klippta i bitar samt grädden i en kastrull, sätt plattan på medelvärme och rör tills allt godis är smält, men grädden får INTE koka. Ställ sedan kallt, gärna över natten. Det måste vara HELT kallt. Vispa!

För alla er som har missat det, så delar Marabou ut gratis choklad. Det handlar om deras senaste kreation, Caramelized almonds and Sea salt.

Max en per hushåll, men iaf.

Glid in på -> denna länk

OBS! Detta erbjudande gäller inte längre. Finns att köpa i butik i början på 2010.

1S

Nej denna vinterns nyhet föll mig inte i smaken. Någon krydda gjorde att det kändes som att jag åt sill. Någon uttryckte sig som så att chokladen var bra för man åt inte upp hela på en gång och då räckte den längen.

Nej den behöver jag inte köpa igen.

Ge ditt eget betyg och lämna gärna en komentar!

Nu är det bara 34 dagar kvar till jul!

Igår lyste solen i nästan 2½ timme här hos mig. Hur underbart var inte det? eller vad skriver jag det VAR naturligtvis helt underbart!!! Men en fråga bara vart är snön?? Vill ha! Ge hit! Och snabba på! Det känns som att det är mörkt mest hela tiden just nu – pust – det är tur att jag kan tända lite ljus till kvällen och ha mys i min soffa. Igår kväll gjorde jag en kanna av mitt favorit julte och åt lite julknäcke med kalvsylta på för att komma i stämning när mörkret föll. Jaja jag erkänner en liten bit av Marabous nya vinterchoklad slank ned den med. ^^

Dagens aktivitet: Baka vaniljbullar
Idag jobbar jag kväll 15-21. Innan dess har jag tänkt hinna baka lite samt fira mig själv eftersom jag har namnsdag idag. Jupp, det är Elisabet idag och det är jag det. Vaniljbullar är det som skall bakas idag. Vi är inga älskare av kanelbullar i vår familj, därför faller valet på vaniljbullar istället.

Så planeringen ser ut som följer:
1. Frukostdisken skall tas reda på
2. Baka vaniljbullar
3. Diska efter baket
4. Fika lite med sambon innan jobb för oss båda
5. Jobb & för sambon resa tillbaka till jobborten

Dagens middag: Rester ur frysen (roligare än så blir det inte idag)

Dagens hushållspyssel:

Glass med pepparkakssmak och pepparkaksdegbitar från Triumf med Marabou vinter riven över sig.

Gott på en söndag

The recent hostile bid by Kraft Foods to buy out Cadbury Chocolate got me thinking.  If Cadbury decides to go for this deal, it will be a shame.  Delicious treats like Cadbury Mini Eggs, the Star Bar, the Dairy Milk Bar . . . and heck, even the entire Green & Black’s brand (yowza!) will suddenly be run by Kraft (formerly owned by Philip Morris, currently independent but partially owned by Warren Buffet) out of Northfield, Illinois.  Hmm . . . this seems crazy, right?  This seems like something out of some kind of Sci-Fi flick with flying cars and robot butlers.

Actually, no.  This is pretty much old hat for Kraft.  Ever savored a “Scandinavian” chocolate bar (that would be Marabou) at Ikea?  Yeah, that’s owned by Kraft.  Ever munched on imported Milka Choco Swing bars and thought, “Gee, these are just so European?”  Yeah, they are also owned by Kraft.  Oh, and Toblerone and Mozart and Prince Polo and Terry’s orange and . . . and . . . and . . . yeah, old hat, new chocolate.  What a delicious manifest destiny.

Il neige, un peu certes, mais il neige.

J´ai aussi fait une découverte grandiose au magasin ce midi:

Un chocolat à la canelle, noix, vanille, gingembre, cardamomme, clous de girofle et poivre…Les ingrédients typiques des fameux “pepparkakor“si populaires à Noël.  

Et hop, un chocolat de plus qui s´ajoute à la collection gourmande.

..För Gud vet att jag behöver det. Denna chokladen var väldigt, väldigt god och jag rekommenderar den starkt! När jag först såg den trodde jag den skulle smaka någonting i stil med Marabou Mintchoklad. Jag hade rätt fel för när jag stoppade första biten i munnen exploderar smaker av Nejlika, Kanel, Kardemumma, Ingefära, Vanilj och Peppar. Smakupplevelsen kanske inte borde varit helt oväntad med tanke på att de flesta faktiskt först associerar till pepparkakor när de tänker på vintern. Men gott var det. Så gott att det knullar i munnen på dig! (Förlåt.)

Sju timmar bakom ratten och vi är tillbaka i stan.

Bebisen (+40.4 C) låg apatisk i sin bilstol och stirrade med tom glasartad blick ut genom fönstret. Bilsjuka 3-åringen genomled 67 mil bakåtvänd med näsan i plastpåse.

Maken var dock den som led mest.

Mr P hade laddat med fyra dagstidningar, det senaste numret av Economist och en Marabou helnöt. Han såg framför sig sex timmar av lugn och ro i baksätet.

Så blev det inte. Efter 5 km lossnade den spjälsäng maken ägnat 45 minuter att surra fast på taket.

Stanna. Surra loss. Sura.

Som tur var dök en räddande äktenskapsängel upp och erbjöd sig ta sängen i sin tomma baklucka. Maken krävde genast en middag à la luxe som plåster på såren. (Inte till ängeln utan till honom själv. Naturligtvis var felsurrandet mitt fel.)

Sedan fortsatte vi men allehanda små incidenter störde makens tidningsläsande (chauffören ville smaka på helnöten, apatiska bebisen behövde vatten eller bilsjuka 3-åringen behövde en ny påse).

I höjd med Markaryd fick maken nog. Han draperade min sjal över huvudet och sa att nu nu fick vi (chauffören, apatiska bebisen och bilsjuka 3-åringen) klara oss själva.

Courtesy Louis Vutton fick han sedan helnöten för sig själv samt lugn och ro att läsa tidningen. Alltmedan chauffören, apatiska bebisen och bilsjuka 3-åringen stretade vidare de kvaravarande 40 milen.

Plötsligt är jag pappafri några timmar. En Marabou frukt och mandel och två utbildningskataloger är mitt enda sällskap. Dom ligger och väntar på att bli genomlästa och det känns lite som i en amerikansk b-rulle där det är dags för quarterbacken att välja collage. I vår ska jag veta vad jag vill göra resten av livet.

Jag är 22 år. Egentligen ska jag som 15 åring veta vad jag vill jobba med, det är så vårt skolsystem är uppbyggd. Men, hur många 15 åringar drömmer om att bli fotbollsproffs och hur många drömmer om att jobba som projektledare? Kommer inte sådant med erfarenhet och därmed intresse? Jag kunde ha utbildat mig för sex år sedan, men det gjorde jag inte. Min tid är inne först nu och det krävdes en miljon skitjobb för att inse vad en utbildning är värd.

Så är det ofta här i Sverige. De flesta av oss är uppvuxna med mat på bordet varje dag och trevliga barnprogram serverade i rutan. Vi är långt i från krig och svält och tar för givet att lördagsgodiset ska bestå av ett kilo lös och inte russin. Det är inte vårt fel att vi är aningen bortskämda, utan det är så svenska samhället är uppbyggd. Vi känner inte till vikten av en bra utbildning och förstår inte hur priviligerade vi är att bo i ett relativt demokratiskt samhälle. Ska man pränta in det i huvudet på barnen redan när de är små? Så att man inte som 22 åring läser upp gymnasiebetygen utan är en färdigutbildad ekonom?

Kanske är det okej att låta tiden ha sin gång och lita på att det finns en mening med allt?

Äntligen har Emma, Ahnja och Peter kommit till oss. Deras långa resa hade gått jättebra och dom kom fram enligt tidtabell. Ahnja och Peter hade nästan fyllt en väska med proviant till oss. Det var olika sorters knäcke, ost, ölkorvar, riskakor, godis i massor, vin, ljudböcker, böcker till Oscar med mera med mera. Det tackar vi för. Morfar och Sonja hade också skickat med godis och dataspel till Oscar, tack tack. Emma hade köpt ett perfekt träningslinne till mig också. Och Martin fick snus så klart.

Massage
Efter ett par dagar provade Emma och Oscar på thaimassage för första gången. Oscar ville först bara ha fotmassage men ångrade sig snabbt och det blev helkropps till båda. Båda såg ut att njuta och när Oscar skulle vända sig hade han till och med somnat till en stund. Jag och Ahnja var hos Khepp och hans syster och fick thaimassage. Khepp har vi varit hos flera gånger då vi blivit rekommenderade att gå till honom via Annelie vår Yogalärare. Han är en mycket duktig massör och kan fixa värkande vader, nacke, ryggskott och andra krämpor.

EET spann som en katt när han ikväll fick ut och sträcka på sig… Med taggarna utåt greppade han marken och lämnade Åsarna bakom sig… Jag klappade hans ludna ratt och mådde ganska gott en stund…
Turen gick som så många gånger förr till Svenstavik.
(För er som inte vet så är EET min bil)

Jag har ju som sagt inte handlat på en vecka. Vad kom jag hem med då?

Inte mindre än tre olika sorters choklad, två orkidéer, två tranbärsdrycker och 1,5 liter mjölk *haha* Jag höll på att glömma de 10 kilona solrosfrö till småfåglarna =)

Nu har jag tänt lite ljus, bland annat i denna fina som jag fått av mina älskade mostrar Lenita och Sandra, och ska nu ha chokladprovning i soffan till veckans fredagsfinal av Idol.

Förresten så har ni, mina kära läsare, idag slagit mitt tidigare besöksrekord med hästlängder! Jag har idag haft mer än 22o unika besökare! Jättekul! Tilllägg efter tolvslaget: Slutsiffran blev e bit över 250 besökare!

Dags att bänka sig i tv-soffan =)

Puss och kram på er godingar!

Så var det helg igen. Självklart började det regna en stund innan det var hemgång. Ett sånt där regn som är mer dimma än regn. Man känner det inte, men man bli ändå blöt. Hade dock cykel så det gick ganska fort att ta sig hem.

Blev lunch på Skatan/Gamen/Svalan/Svanen, ja kalla det vad ni vill, med chefen. Han bjussade och det blev en dagens som bestod av pasta och kyckling. Var inte alls dumt. Något smaklös pasta kanske, men annars gott. Å mätt blev man.

På tal om mat. Nu blev jag sugen på choklad. Mmmm… Marabou ligger i kylskåpet. Blir till att lägga beslag på en kaka.

The intention for this was definitely not the way it turned out LOL BUT, I love it! The colors are much more subdued in real life!

Marabou Feather Barrette

Den här chokladen, som jag tyvärr inte tror är särskild uppmärksammad, är den godaste jag vet. Min favoritchoklad just nu är Änglamarks apelsin och mandel-choklad. Den är god även för folk som vanligtvis inte gillar apelsin-choklad. Änglamarks mörkchoklad är också den godaste mörkchoklad som finns. (Mjölkchokladen har jag inte provat.)

Snacka om en hederlig choklad. Änglamark är Coop Forums ekologiska sortiment. Den här chokladen är inte bara märkt med Krav, utan också märkt med Økologisk, Organic Farming och Fairtrade. I mitt Coop Konsum kostar chokladen 20 kronor, vilket jag faktiskt inte tycker känns så farligt. Ekochokladen kostar alltså ungefär lika mycket som en Marabou. Visst är det lite mindre choklad för pengarna än om man köper en Marabou, men det är sannerligen värt det. Du gör något som är bättre för miljön och som har framställts rättvist, du blir hälsosammare - och det är godare! Mörkchokladen kan vara ganska länge, det brukar kunna räcka med två-tre bitar per dag. Samma kan jag tyvärr inte säga om apelsinchokladen…

Du kan titta på Änglamarks sortiment här:
www.coop.se/includefiles/MODULER/CCMS/show_page.asp?iMappeID=254&sSideNavn=EVM+%2D+%C4nglamark 
(chokladen hittar du under kategorin “Torra varor”)

Läs “10 skäl till att Coop säljer ekologiskt”:
www.coop.se/includefiles/moduler/ccms/show_page.asp?iMappeID=602&sSideNavn=Tio+sk%E4l+till+varf%F6r+vi+s%E4ljer+ekologiskt

I’d like to draw your attention to the past two days, which have mostly revolved around finding a nonexistant minature black top hat.

Oh, the hat exists — if you count “in my imagination” as quantifying existance.

Several stylists and designers have been called in for questioning, me on one side of a thick aluminum meat locker table, shining a single hanging lamp into their eyes and demanding to know of its wherabouts. They shiver and profess innocence and no, no, absolutely no knowledge of my elusive headpiece. A likely story. I fume, petulant and dissatisfied while producing amateur designs on these delusions of miniature which accompany me then, to my meeting with my designer.

Jane is very understanding of my need to posess things that don’t exist, which is why she continues making me these insane bondage-equestrian-tea-party-from-the-future-type costumes. Patiently she re-draws my horrible stick figure into FashionPlates-looking amazingness, and I feel a bit like Karl Lagerfeld looking over something at Chanel and not adding anything to the process, instead making demanding directive nonsequitors like “Thinner!” “No florals!” “Pockets!” The drawing looks up at us, modestly hopeful and yet seductive, self-assured of having won Best In Show but caught seemingly off-guard, as if to say “What? Me!? You want…Me?” You knew it all along, you filthy bitch.

We take the drawing to the fabric store, which overwhelms my faculties entirely. I do not come readily equipped with the ingenious advantage of being able to look at a bolt of fabric and picture it as a dress. Perhaps a sleeve. One. Big. Sleeve. My only attempts at homemade clothing resulted in tens of hours hours spent in awkward perfectionistic yogic poses with pins in my mouth trying to duplicate a tube top, then having the hideous and unfortunate lack of underconfidence to wear it out of the house. Hindsight is 20/20.

Jane is queen of the pattern jungle picking up bits of fabric I make faces at while contemplating the all-season horribleness of marabou. Maybe I’ll take it back one day, but it seriously makes me want to kill myself. Oh CRISIS. I just imagined suicide with a noose of fluffy yellow marabou and practically fainted. Someone get the smelling salts ready, I just might get cast as Auntie Mame on off-off-off-off Broadway one day.

Anyway, here’s where we stand. Several bolts of spandex, some plastic, some velcro and a pair of stacked platform boots to the knee should stand in for an actual outfit, right?

No.

Because I still haven’t found the fucking hat.

Come to the show August 12th and see if it makes an appearance — and I swear to all that is holy and fashionable.. If you DON’T see one… I want Emperor’s New Clothes -style reactions, telling me how Gorgeous and Stunning and Completely Avant Garde, Darling it truly is.

Nikki Awesome about to get gangsta on this no-having-a-hat shit

Förmiddagen började med ett trevligt besök av Lilla familjen med Lilla söta killen. En trivsam fikastund i köket en helt vanlig tisdagsförmiddag är sånt man lätt skulle kunna vänja sig vid. Lilla söta killen är bara ett och ett halvt små år och av gulligaste slag. Han tog en lur i soffan efter sin lunch och lät oss vuxna snacka på. Så kul var vi ändå inte.
Efter det hjärtevärmande besöket halvslöande jag i soffan medan Maken drog iväg på ett ärende. Lät huset vara alldeles tyst en stund.
När han kom hem hojtade kylskåpet något om tomhet. Masade mig ur soffläget och klev i ett par skor. Vi åkte iväg och plockade upp den sällsynta Dottern som var på väg hem på ett sorts besök. För att få lite umgänge tog vi henne med till affären. Handlade lite kvällsmat och lite annat kvällsgott. En veckotidning och en Marabou limited edition sommarchoklad med jordgubbar i slank också med hem.
Lade mig i soffan igen, med tidning och choklad. All tid i världen liksom.
En plötslig idé om smörstekta kantareller landade mellan hjärnhalvorna och jag följde tanken ända in i ett par stövlar och en optimistisk korg. Fick med mig Dottern, trevligt nog. Vi fick också med oss cirka tiotusen mygg som helt utsvultet kastade sig över oss. Irriterade och distraherade synfältet från all typ av svamp. Såg däremot alla stora mogna blåbär som tiggde om att landa i korgen. Men varje försök att samla ihop dem hindrades av alla myggen. Man skulle ha behövt en rejäl djungelhatt med nät, tjocka ogenomträngliga kläder och handskar för att komma hem med några blåbär. Så det som skulle blivit en trivsam skogspromenad i sommarkvällen blev till rena sprintloppet.
Istället tog vi itu med matlagningen i ett skönt myggfritt kök. Trivsamt prat och god mat puttrade fram. Jag öppnade en flaska rött och smuttade lite mellan lökhack och pastakok.
Efter maten soffaslapp igen. Och Allsång på tevekanalen.
En semesterdag av värdigt slag.

Eller mer frystorkade jordgubbar är det i den nya sommarchokladen från Marabou. Jag gillade den inte alls, det känns som en choklad som man har som nödproviant under krig för då kan man äta allt och då tycker man till och med att det smakar gott med frystorkade jordgubbar i mjölkchoklad.

Jag förstår inte varför Marabou inte kunde haft i syltade jordgubbsbitar istället som det finns i viss kvalitetschoklad. Varför kommer inte Marabou ut med något som är gott? Står ni och väljer mellan er vanliga chokladkaka och denna så välj den gamla vanliga för den är garanterat godare än Marabou sommar. 

Bara för att Marabou använder frystorkade jordgubbar vilket gör denna choklad lite halväcklig får de 2 svaga browniesar av 5. Hade det varit lite mer liv i bären hade betyget kunnat vara mycket högre.

Awassa, Ethiopia

A portrait of a Marabou Stork (Leptoptilos crumeniferus).

suom: afrikanmarabu (Leptoptilos crumeniferus)

Awassa, Ethiopia

A Marabou Stork (Leptoptilos crumeniferus) walking around amongst people in Awassa. This individual has its pouch enlarged.

suom: afrikanmarabu (Leptoptilos crumeniferus)