Efter att ha suttit en lång stund på golvet i någon form av sittande fosterställning med en kudde tryckt hårt mot mitt bröst har jag nu börjat samla mig lite.

Ibland, i vissa fall slår det bara fel. I 49 fall av 50 blir jag glad för en annan människas lycka, men så finns det där enskilda tillfället då jag istället blir helt sänkt av en annan människas lycka. Känslan går till viss del att jämföra med att vara kär i en person och samtidigt se den personen bli kär i någon annan. En person man önskar lycka finner det, men den känsla man själv känner är inte lycka, ofta väldigt långt därifrån.
Ofta när det här enskilda fallet dyker upp som istället gör mig ledsen så har det också här att göra med att personen i fråga har funnit kärlek, men det slår bara fel. Det blir på något sätt istället ett bevis på hur misslyckad jag är, hur jag aldrig upplever eller någonsin fått uppleva kärleken. På något sätt kan jag ibland känna ett samband med en människa som har det svårt och som kanske inte har kärleken i sitt liv för en period, jag kan känna någon form av samhörighet som i ett ögonblick bara kan ryckas undan.

Det är ju förbannat j-a hemskt egentligen, jag kan känna en samhörighet med en människa i den ena situationen, men kan ha svårt att känna lycka med honom/henne när situationen förbättrats, när kärleken dykt upp i deras liv. Men för mig blir det mer av en bild kring mitt eget misslyckande, min oförmåga som människa, hur jag inte klarar av något som varenda övrig människa på den här planeten verkar klara av…. gång på gång på gång.

En annan lustig detalj är att, egentligen har jag ju bara en vän (hon som jag aldrig träffat som bor många många många mil bort), ändå kan jag påverkas på det här viset av människor jag bara har eller har haft sporadisk kontakt med. en jag vet inte, på något sätt finns de ofta väldigt djupt i mitt hjärta, jag antar att något utbytt mail, någon bloggkommentar eller vad det nu än kan vara inte betyder egentligen någonting för en annan människa som har massor med vänner och ett liv fullt av aktivitet.

För min del är det snarare så att den där enstaka kommentaren, det där enstaka mailet… det är hela mitt liv. Snudd på åtminstone. När man inte har så många andra människor att hålla i sitt hjärta så är det nog betydligt enklare att göra just det. Det gör mig på många sätt till en sorglig ursäkt till en människa, men det är en roll jag haft så pass länge nu att jag lärt mig att det är såhär.

Däremot har jag inte lärt mig att hantera det, att hantera ensamheten och besvikelserna… Eller jo, jag har en lösning, en dålig lösning som ofta får en rekyl som gör det värre, men just idag är det ju på sitt sätt ursäktat. Det är fredag. Klockan är ungefär halv fyra på eftermiddagen. Vad jag vill just nu är att hälla upp ett stort glas alkohol med lite högre procenthalt, men jag tror att jag ska försöka hålla mig med det en liten stund i alla fall. Men det hjälper, åtminstone en liten stund innan det blir värre, men kanske är det värt det.

Jag drömde att jag var på en massa konstiga ställen, olika hus och det hände märkliga grejer. Det var personer med som jag inte träffat på jättelänge och allt var väldigt underligt. Jag hade min kamera med mig och jag fotade hela tiden. Allt var väldigt läskigt i drömmen och plötsligt vaknade jag. (trodde jag men jag drömde fortfarande). Jag var alldeles sjösvett och hjärtat bankade och jag kände mig så lättad att det bara var en dröm alltihopa. Dagen flöt på som vanligt, jag o jeppe åkte till jobbet och så skulle jeppe använda kameran. Han satte på den och frågade om han kunde rensa minneskortet, jag sa att kolla först vad det är på så att du inte slänger nåt viktigt. Han börjar gå igenom bilderna och står där som ett frågetecken. Men vad är det här för bilder?! Jag tar kameran och tittar och ser att det är alla bilder från min mardröm. De bilder som jag i mardrömmen tog. Och på datummärkningen står det bara 00-00-00 00:00.

Sen vaknar jag på riktigt.

Scary shit!

Jag har svårt att sova. Vilket väl knappast har undgått någon med tanke på mitt tjatande om tempuren.
Inte förrän framåt två, halv tre brukar jag somna. Soffan är min vän om kvällarna och likaså en massa dåliga tv-serier.

Igår bestämde jag mig för att inta tempuren och se tv där. Trängas med Mannen som alltid somnar tidigt och bara liksom mysa. Tände ljus och försökte övertala Lillefnuff att det gick lika bra att sova i mitt knä när jag låg där som i soffan. Gick väl sådär.

Det visade sig att det varit väl mycket vitlök i linssoppan vilket fick min mage att väsnas så till den grad att Lillefnuff gav upp och kröp in i garderoben istället. Mannen sov oroligt (pga soppan) och jag somnade inte förrän vid halv tre. Vaknade av en fasansfull mardröm halv fyra. Då var Mannen också vaken och vi diskuterade vem av oss som drömt räligast. Ingen vann.

Mannen gav upp och kröp ut i soffan för att dricka te och se på tv. Jag försökte somna om men vid fem hade jag fortfarande inte lyckats. Ryggen skrek och jag var gråtfärdig av trötthet och värk. Framåt sex när det började ljusna i rullgardinsglipan slumrade jag till.

Tio kravlade jag mig upp och sitter nu, klockan tio över tolv alldeles krockad i kökssoffan och försöker bli människa. Mannen har åkt iväg på möte och jag har haft en snacksalig elektriker här. Jag minns inte vad vi pratade om förutom att han tipsade om energilampor.

Jag hoppas Mannen har sitt huvud bättre påskruvat idag än jag.

Efter mycket funderande har vi bestämt oss för att fira jul och nyår i Sverige. Vi bokade flygbiljetterna igår och inatt kom mardrömmarna.

Jag drömde att jag var inlåst i en jättestor rostig lagerlokal. Jag hade en liten kniv som jag styckade kroppar med. Jag dödade folk och styckade dem. Jag fick hacka och gräva och hugga med den lilla kniven för att gräva mig igenom bröstkorgen så jag kunde slita ut hjärtat och mosa det i mina händer. När kroppen var helt sönderstyckad letade jag efter nästa person att döda. Det var klibbigt och äckligt varmt, blod och köttslamsor överallt. Det var dem eller jag, och det skulle fan inte bli jag. Jag var lika rasande som iskall.

Det är alltid snedvrida morbida drömmar som ligger kvar som en obehaglig skugga hela dagen. Ibland tror jag att jag är på väg att förlora vettet. Fast galna människor tror ju att de är friska och vettiga, så det kanske är ett tecken på att man inte är galen om man tror att man är knäpp?

Jag vaknade med en huvudvärk som bara inte vill ge sig, hur mycket piller jag än stoppar i mig.

Filosoferar djupt idag ju… …Haha

Måndag morgon och som det bör sig på en Måndagsmorgon
Så är den allt annat än Lugn…

Upp nu då… Ät frulle nu då… Klä på dig då… Gör det då… NU… Men
sluta tjafsa med varandra… Kläderna var det… När klockan är 8  så lyfter jag ut dig och har du inga kläder på dig…. så får du gå med kallingar… Jamen gå därifrån då… Låt han vara ifred…Jamen vad bra att du tog på dig kläderna… Vad sa jag..U P P och det NU… annars så häller jag en hink kallt vatten på dig… Klockan är redan 7… skyll dig själv då… Du väljer ju… Skrik inte.
GÅ IN PÅ DITT RUM…. Men för sista gången… K L Ä på dig kläderna
Du kommer försent snart…Jag plockar undan frukosten snart… Nehe.. ingen Cola på morgonen… Låt han vara i fred… Ja Hanna kommer idag… Ja det tycker jag med…Ja jag har packat gympapåsarna… Äpple… Duger det inte så får du vara utan…välj… Inte kex till skolan… Strunta i mackan då… Det är din mage som är hungrig inte min…… GLÖM DET!!…. Jo, du ska ta den där Jackan… Ta den andra den är blöt… Men leta då… Nej, jag vet inte vart du har lagt din cykelnyckel… Jalla Jalla… STOP där… gå från TV:n… stäng av den…Skorna…hörru Skorna… Nej, inte Foppa… Ta springskorna…  NU går vi… Ja du får bära ryggan själv… Nä nä… det går jag inte på… Alla föräldrar bär inte barnens ryggor… Ni alla har En lapp påskriven om Vaccinet som ni ska lämna till skolan idag… Nej, det gör inte ont… Jo, Det ska du… Jag bestämmer… Joho…Glöm Det… Ja det ska jag… Svininfluensa… Mycket sjuk… Lovar… Jomen nu är det så… PUNKT!!
Jag älskar dig.. och dig.. och dig… Jag vet… Tar aldrig slut..
NU måste vi gå…

Sådär ja… Nu är Alla i Skolan =)

Vaknade i natt gråtande och i panik…
Drömde att jag begravde ett av mina barn… Hanna.
Det var så verkligt..allt i drömmen… så ofattbart..
Kommer ihåg känslan från drömmen när jag stod där vi kistan
Kommer ihåg vilka som var där och vad som sas..
Det tog väldigt lång tid att inse att det var bara en Mardröm
Har fortfarande en olustkänsla inom mig.. Hua!!
Känner mig gråtig hela tiden… och orolig.

Men är det inte så att om man drömmer om DÖD
så betyder det annat? Oftast någonting mycket bra.
Lugna mig nu… Please!!

Nu är det ju så att min Mardröm är ju en svår
och fruktansvärt grym verklighet för många föräldrar.
Herregud!! Vad jag lider med dessa föräldrar..
Men ändå så kan jag inte förstå fullt ut smärtan
Men jag kan ana den… och det jag anar smärtar så hårt
att man får andnöd och panikkänslor…

Mina varmaste tankar är idag hos dom Föräldrar
Vars barn är dom Vackraste av Änglar…
Dom som sörjer och lider och saknar så fruktansvärt.
Sänder er Många varma Hjärtan idag…

Nu ska jag knalla till Korttis för att Hämta Hannas Väska och Vagn.

Vi höres lite senare!!

Var rädda om er själva och varandra…

LOVE YOU ALL!!

I natt drömde jag om JB. Jag drömde att jag var ute på en gata och gick, jag var alldeles ensam trots att det var inne i någon stad. Så möter jag JB som säger åt mig att ” Du trodde aldrig jag skulle få tag på dig va, du trodde du skulle klara dig?” Jag försöker springa därifrån men det är som att springa i vatten, för JB går det lätt att springa men jag kommer liksom ingenstans. Han har två yxor i händerna som är blodiga så jag förstår att han redan dödat någon eller några. Jag känner hur det ilar i ryggen när han närmar sig, också känner jag ett yxslag i bakhuvudet, men det bara nuddar, sedan vaknar jag svettig och med ett hjärta som slår minst tredubbelt så fort som vanligt.

Det var längesedan jag drömde om honom nu , förut var det mest varje natt men nu är det bara någon gång ibland vilket jag är glad för. Jag önskar bara att jag kunde bli fri den där jäveln för gott, inte att han nödvändigtvis ska gå och dö, men att han försvinner från min hjärna. Han suger för mycket energi från mig, och det är bara irriterande att han finns i mitt liv och i mina tankar, men det är svårt att slå bort honom helt även om jag försöker……

… känns det som.
Är ju inte det (tyvärr…Haha)
La mig väldigt sent… runt 02. Tänkte sova iaf till 8 idag.

Men kl 03 kommer Johannes utrusande från sitt rum.. panikslagen.
Det gick inte att nå honom… han yrade och var livrädd… stackare!!
Han var kokhet… Johannes hade fått feber.
Han sa ju det igår kväll.. att det kändes som som han skulle bli sjuk.
Det stämde ju… Lillgubben!!
Det tog en bra stund för honom att koma ur febermaran…
Hanna gumman spydde igår när vi var på Barnensdag i Centrum.
Sen hade hon lite lös mage..
Men hon verkar må bra… i natt i alla fall.
Inga spyor eller rännuskskita…
“Hoppas” bara att hon hade slickat på sina skitiga fingrar
att det var därifrån hon fick dom basiluskerna.
Ja iaf så är det över snabbt… det brukar vara högst tillfälligt isf.

Ha överseende om jag ser lite härjad ut idag =)

Klockan närmade sig 04 innan jag kom i säng igen..
Men det var svårt att somna om…
somnade säker vid 07 och vaknade nu vid 08 tiden.
Hela natten var hjärnan och örat igång… lyssna om barn mår dåligt.
Beredd att rusa upp om någon spyr eller mår dåligt på annat sätt.
Sen gjorde ju inte soffan det bättre för ryggen…
Det var inte vilsamt alls i natt.
Klockan är nu 08:51 och det är Söndag morgon.
Det känns lite yrsligt och konstigt nu =)
En “gratisfylla” har jag också fått… Nice.. jag som är så fattig…Haha.
Det här kommer att bli en väldans lång dag har jag en känsla av..
Har nog fått värsta baksmällan innan dagen är över =)
Jag kommer att vara så trött att det går väl över i mani…Haha
Jaja… det här är ju inte första gången
Det kommer att bli lite drygt men jag överlever.
Gäller nu att hålla igång just precis hela dagen.
Vem vet.. kanske får jag städat för en gångs skull…Haha
Om inte annat så brukar jag vara duktig på antal inlägg när jag är trött.

Nä fyy… sitter här och nickar vid datorn..
Höll på att rasa ur stolen nyss.. eller höll på och höll på…Hahaha
Gjorde det visst också…Haha
Ett tips nu för trötta.
Skjut inte ut stolen från skrivbordet när ni är trötta
och sitt framförallt inte så att ni inte har stöd i ryggen..
Dvs luta er inte så mycket framåt.. =)
För då kan det gå illa…Haha

Ja jisses!! Haha

Nu måste jag börja väcka ungar… det är skoldag i morgon för några.
Det får inte sovas för länge idag så dom kommer i säng i tid i kväll.

Sköt om er alla!!

Var rädda om er!!

KramKram!

Idag har faktiskt varit en riktigt skön dag.

Vi har inte fått något vettigt gjort, men ändå har det varit en bra dag.

Förutom den där mardrömmen jag drömde när vi slocknade efter lunchen då. Drömmar om att någon vill göra Lilla A illa är inte populära!

Ikväll har jag gjort något jag älskar. Något jag inte fått göra på 6 veckor. Jag har badat!

Mjukat upp min nacke och rygg en del, så underbart! Som jag har saknat mitt badkar! Nackdelen?

Bad gör en väldigt avslappnad och trött. Lilla A är just nu allt annat än trött!

Inatt hade jag en inte så trevlig dröm. Det är rätt vanligt för mig med apokalypsdrömmar, gärna innehållandes zombies. Vanligtvis vaknar jag bara och i värsta fall grinar lite och ligger vaken en stund och blir kramad av Robin, but no.. Nu ska jag börja tänka över mitt liv seriöst mitt i natten. Typiskt.

Drömmen utspelade sig i skogen. Först i en stuga, med konstiga hundar och min far, det började långsamt med att man helt enkelt inte kunde lita på folk, de kunde vara smittade.. Whatever that meant. Senare förflyttades drömmen till någon skog här utanför stan. Jag var ensam med hunden och några andra lösdrivande människor i ett pyttelitet läger, Robin den jäveln hade stuckit med militären. Det dök upp en man med scouthalsduk och jag började gråta för att han var från scouterna, det kändes som hemma. Till slut dök militärbussarna upp (typ jättestora länsbussar med poliser och militärer i) och Robin likaså, vi skulle få åka med men jag var tvungen att plocka upp hunden och när vi vände oss om var bussarna borta. Sen minns jag inte så mycket mer, vaknade strax efter.

Det som är mest lame med detta är ju att det inte var en enda zombie med i drömmen. Jag bara VISSTE att det fanns, regeringen också eftersom de satte in en massa militär, de var på väg och man var tvungen att fly. Det som gjorde mig så upprörd och höll mig vaken efteråt var hur oförberedd jag var (i drömmen), hur helt jävla lost jag skulle vara i en krissituation. En zombieinvasion kanske inte är jättetrolig, levande lik liksom, men större regeringar forskar (nog, vilket jag tror stämmer mycket bättre än vi vågar tro tyvärr) en hel jävla del på biologisk krigsföring och det är ju pretty much bound to gå snett snart – sen har vi ju ryssarna och amerikat som kan storma in genom dörren anytime. Visit russia before russia visits you, heter det väl?

Vad jag menar är att jag var – i drömmen och är i verkligheten – jävligt oförberedd. Kommer det en sån slags katastrof står jag i princip med byxorna nere. Robin däremot kan allt i princip så jag skulle väl klara mig om det inte vore så att han rymmer med militären, men det känns jävligt dåligt ändå. Vissa av er kanske tycker det är skitfånigt i vårt stabila fucking välfärdssamhälle men när the shit hits the fan tänker jag veta vad jag ska göra åt det, och göra’t! Dags att packa en AWOL-rygga (absent without leave) och kolla som fan på Patrolling with Sean Kennedy. Gissar att detta för många ses som överdrift? Kan hända, än så länge, men någon gång kommer något att hända. “Det händer inte mig” är ett så jävla vanligt tankesätt men förödande i jämförelse med nåt i stil med “Shit does fucking happen”. Cause it does. Vad skulle ni välja, stå där i en prydlig och modern lägenhet med designerkläder och kontorsjobb men inte så mycket som en rattigt trangiakök – eller redan vara ute i skogen med kniv, rep, eld och förnödenheter när skiten träffar fläkten? I’d pick number 2, ryssar eller zombies alike.

Motto i livet: Funktion > Fasad.

Jag satt och skrev på min kommande bok i går i flera timmar, dock innehåller den en hel del läskiga detaljer så igår somnade jag på soffan med kläderna på och vaknade vid 03.00 av att jag hade värsta mardrömmen, så då var jag tvungen att gå upp och röka för att varva ner. Herregud, man skriver så man blir mörkrädd. Jag har dock vissa problem med hur man lägger upp det och vad jag måste tänka på rent juridiskt, men jag har några jag kan fråga kanske om det. I övrigt är jag bara trött och seg, har ingen lust med någonting faktiskt. Ska skriva om en sak som irriterar mig sedan i alla fall, så mycket vet jag….

Att ens barn mår dåligt och blir sjuka måste vara bland det värsta för en förälder, maktlösheten kan noggöra även den starkaste matt. I en “snacktråd” på ett forum där jag ofta skriver har en mardröm drabbat en familj.

Deras lilla dotter har en misstänkt hjärntumör och på det stora sjukhuset där de nu befinner sig gör läkarna vad de kan för att komma fram till vad som drabbat flickan.

Jag ryser när jag läser om deras mardröm och hoppas innerligt att de snart får ordentliga svar och slipper undan ovissheten, det måste vara fruktansvärt.

Vi i tråden har iallafall gjort en liten insamlig och idag skickades ett paket med lite leksaker och annat iväg till lillflickan på sjukhuset. Hoppas att det kan liva upp lite bland alla undersökningar och mediciner, lite (eller en massa egentligen) glädje helt enkelt!

Håller alla mina tummar för vackra lilla L och hennes familj!

Tjelsi den 21/7 2009

Hej!

Mitt hår ser ut som någon har gått lös på en stackars barbiedocka. Gud vill inte att jag ska ha någon annan färg än orange verkar det som, ändå pinades min hårbotten rejält igår ;_; Wö wö wö, misshandlat barbiehår.

Den lilla rosa fläcken visar hur håret egentligen ska se ut, haha! Får fixa det i kväll.

Mitt humör växlar något otroligt just nu. Igår på bussen hem mådde jag fruktansvärt dåligt. Vi hade varit bland massvis med folk, och jag blir alltid orolig/otålig när vi åker buss, men igår låg det verkligen i magen och pyrde.

-Älskling, jag mår inte så bra.
-Hur menar du då?
-I huvudet, jag mår väldigt dåligt.

När jag mår sådär behöver jag avledning i tankarna, och absolut inte bli påmind om fler saker att må dåligt av. Beroende på tillfälle frågar han om vad jag mår dåligt över, eller går direkt in på någon positivt ämne för att avleda mina tankar.

Han började prata om något helt annat (han hade laddat ner.. uh KÖPT! JAG MENAR KÖPT en film till mig som jag velat se ett bra tag) och när vi gick av bussen vek jag mig av skratt och mådde som en prinsessa. Senare på kvällen färgade han mitt hår medan jag satt och virkade och tittade på filmen. Jag erskänner, jag är en tant.

För de som undrar har jag fortfarande svårt att somna, har mardrömmar och annat skoj. I natt drömde jag om Pressbyrån på Korsvägen och väldigt läskiga fåglar. Hur som, vi hörs!

Hejsan alla coolisar:)

Jag sitter nu i mitt rum och har rätt tråkigt, men jag kom på att jag kunde skriva lite på min blogg för er skull:). Jag sitter fortfarande i bara nattlinne och morgonrock, hehe^^. Men sån är jag XD. Vill ni veta vad jag drömde i natt?? Aja, även om ni inte vill veta så tänker jag skriva det:P. Jag drömde:

Att jag och min ena bästis Linnea va ute och gick typ närheten av hennes hus/kvarter, vid runt 19.00-20.00 på kvällen. Men helt plötsligt så pekar jag på en speciell gräsplätt, där låg det en mördad människa, typ bara 30 meter ifrån Linneas hus!! Vi sprang hem till Linnea eftersom jag skulle ändå sova över hos henne. Så vi berätta allt för hennes föräldrar men ingen av dem brydde sig om det, så jag och Linnea brydde oss inte heller, det va jätteläskigt!!

Men det läskiga va mer att jag drömde samma sak när Milla skulle sova över hos mig, men liket låg på samma plats och det såg precis likadant ut som när jag skulle sova över hos Linnea i drömmen. Men jag och Milla sprang hela vägen hem till mig från Linneas kvarter i drömmen, sen vakna jag efter jag och Milla hade kommit en bit på vägen hem.

Så det jag tycker är läskigt är att jag drömmer samma dröm 2 gånger bara att jag är med olika kompisar. För tänk, TÄNK bara om jag drömmer samma dröm och tillslut så händer det! Fy, vad läskigt!! Ni får tycka att jag är barnslig, men jag är en funderare. Skicka gärna kommentarer om vad ni tyckte om min dröm, men ni får gärna skicka kommentarer till mina andra inlägg:). Jag kanske skriver senare också, vi får se^^.

Puzz, kram och alltihopa!!

//Chasse:)

Ett verk av Carina Johansson som ni hittar HÄR

Somnade kanske vid 01.00 igår eller idag ska jag säga. Otroligt vad bestyr det är innan jag kommer i säng. Plocka ur diskmaskin, tvättmaskin, ta ut hundarna, tvinga in katterna, ge katterna mat, stänga för kattungarna och detta efter 3 kvällspigga mindre barn lyckats somna.

W spelar gitarr och sjunger (skriker) hårdrockslåtar, hela kvällarna. Sonen M finns på FB med 200 kamrater ?! och han addar sin mamma Pratade lite där igår kväl med honom typ M – Inte vart in här på månader  Jag – Kul, duktig du är. M- Yes mammas bästa pojke

Men så kom natten, jag somnade helt rofylld som jag gjort det senaste tiden. Vaknade av att jag inte kunde andas efter vad jag tror var en mardröm. En riktig panikattack kom jag fram till att det var. Började då med en gång att bli rädd för själva paniken, nej inte den… Men sedan bara låta den vara, lät den flyga omkring, den ha inte med mig att göra det är bara symtom finns ingen verklighet i den. Somnade om…trots allt det fysiska som fanns kvar i kroppen, halsen helt igentäckt, hjärtat slog tungt men den ska inte få vinna, så är det bara, ingen idé att hetsa upp sig jag vet varifrån det kommer, varför kropp och själ reagerar.

Jag tror de flesta har typ panikattacker någon gång i livet, i olika grader och beständighet. Jag ser det ofta, ofta hakar man upp det på ett fysiskt symtom. Hjärtklappning, hjärtat rusar, tryck över bröstet eller andnöd. Själen vet var den ska slå på för att få reaktion, för att få bäraren av symtomen att vakna.  Och inte behöver det vara av psykologisk karaktär på vad som inte är riktigt ok, inte heller själslig ofta är det en kombination av själslig-psykologisk-fysisk fattigdom/brist/tillstånd av ohälsa.

Ex. Man kan leva under stress, sömnen blir lidande, slarvar med maten, andra påtryckningar som kanske sjuka anhöriga…

Kroppen säger ifrån så småningom och på olika sätt huvudvärk, migrän, ont i magen, sömnlöshet, alltid trött….och ångest som man kanske inte alls upplever utan trycker undan och för att göra sig hörd blir det panikångest i en attack….

Det kan också vara i motsats. En man som gått i terapi och inte haft en panikattack på 7 år vann 560 000 kr på travet och fick en panikattack. Spänningar upplöstes på en sekund, han såg möjligheterna att reda ut sin ekonomi och själva adrenalinet som glädjen framkallade, det nödvändiga adrenalinet som triggar igång en panikattack. Där kan man se den rent fysiska delen i en panikattack och själva reaktionen ligger till grund för att vi som urtidsmänniskor hade det systemet för att rädda oss från faror, att fly.

Fly vill man göra en panikattack, tro mig, men att fly den förvärrar den, ta emot den är det bästa.

Vi kväver, alla, på olika sätt de känslor av oro och ångest vi har, för ingen går fri från det, ångest och oro… ingen levande iaf. Kanske flyr vi till andra saker som renderar i annat än panikattacker kanske trycker vi till någon i ilska, snackar skit om någon annan, konstant arbetar på att vara perfekta, upphöljer oss själva över skyarna, söker konstant bekräftelse, att vara “för snäll” och undernådig tro det eller ej är också  en flykt…, tar en fylla eller shoppar loss.

För vissa av oss renderar det i panikattacker och det i sig är så fult och sånt man inte pratar om att det triggar igång fler och förnekelse av det är ju näringen den behöver för att bli värre. Jag vågar påstå att alla någon gång varit där i  landet av en panikattack….

Kroppen är en komplex apparat. Jag har kontakt med vad jag behöver vad panikattacken vill säga mig…. Jag vill också släppa panikångesten fri, det är vad den behöver för att botas. Den närs av att finnas i skrymslen av människors liv, i rädslan av en ny attack frodas den och växer.

Släpp ångesten fri Den är universiell och närs av rädsla och skam… behandla den med kärlek och mod!

Jag skall tillbaka till jobbet idag och jag har inte jobbat på fem veckor nu. Jag tog semester tidigare. Mycket tidigare med andra ord. Skulle haft i augusti men jag hade en sån ångest efter sjukskrivningen så jag frågade om jag fick ta den tidigare. Med lite samtal hit och dit så fick jag det med en dags varsel.

Nu är dagen inne och jag sitter här i köket och är nervös. Innan jag kommit till jobbet så har jag ångest. En mildare variant hoppas jag. Jag mår ganska bra i övrigt men fick sova så där i natt. Blev väckt kvart före fyra av en mardröm men inte en sån dröm där det är en massa blod och någon som jagar en osv. Utan denna dröm handlade om att jag var på semester med familjen i Finland. En dag ville jag åka till grannbyn som hade något jippi men Lätt och Lagom mini. Hmm! Jaja och drömmen hoppade vidare till kvällen och jag satt inne i ett café och skall gå ut och titta till min bil (bilen var en grön Ford Mondeo kombi från -97, alltså en bil som jag haft tidigare). Jag ser då att det är 10-20 ungdomar som sitter i och runt min bil. Dom runt omkring sprang medan dom inne i bilen stannade. Jag frågade vad dom höll på med och dom sa lugnt att alla andra gör så här. Saken är den att alla sladdar som normalt är “osynliga” låg ute på marken hängandes från bildörrarna. Ungarna spelade på alla mina tekniska prylar och sånt. När jag fått in allt upptäcker jag varför dom kunde komma in i min bil. Låset från nyckeln funkade inte. Och samma sak när jag låste manuellt. Ringer då upp gubben som nu helt plötsligt inne i cafét. Han kommer ut och undrade vad som stod på. Jag bara gapade och där slutar min dröm med ett ryck från mig och jag vaknar då upp.

Resten av natten blev det hackigt och en kärring ringde mig kl 7 på morgonen och frågade om jag hade kvar min annons. Men hallå nån måtta får det väl ändå vara.

Joshua Hoffine är en fotograf som nu har fotat olika barndomsmardrömmar och resultatet är riktigt läskigt!

Passar fint nu i sommarkylan.

/karl

Det blev en jättetrevlig kväll på byn med vinfestival och god mat, men hu vilken förfärlig natt jag genomlevt! Först var det en mardröm där jag var bjuden på fest till Landskrona, och dit hade jag cyklat, (oklart från vart), och sen hittade jag inte adressen, och det var en mörk, dimmig kväll, och jag stod där och svettades i en gatlampas sken och försökte hitta rätt adress och klockan var närmare tio på kvällen (festen skulle börja åtta)….och sen vaknade jag och låg och vred mig i flera timmar, grubblade över om jag nu verkligen har sorterat allt rätt (grejer som ska skickas hem till Sverige framför allt), var det nu något jag hade glömt, och har dottern verkligen packat allt hon vill ha med till Sverige, och har maken hittat alla vinflarror som han ska ta med i bilen när han kör hem på onsdag, och…och…och…

Milde tid. Det ska bli så skönt när vi sitter i bilen på väg till flygplatsen och allt är oåterkalleligt. Bara jag nu har pass och biljett i rätt väska. Måste nog kolla för säkerhets skull…

Fast innan vi åker till flyget ska vi ner en sväng på byn, dottern och jag, och köpa några kartonger god tysk choklad och en flarra av den berömda lokala snapsen Killepitsch (härligt namn, eller hur?), som maken likaledes får knö in i bilen. Och klämma en sista currywurst i korvkiosken.

Hoppas ni alla får en bra ny vecka!

Det blev inte direkt någon strid med barnen mer än det vanliga förhalandet från deras sida då de skall lägga sig. Länge & väl testade Olivia vårt tålamod. Det var allt från att hon var törstig, hungrig, kissnödig ja till att hon inte kunde sova för det var minsann ljust ute. Ja, man minns ju själv hur man tänkte som barn. Att man skulle sova när solen inte ännu hade gått ner och man trodde att  alla andra fick minsann vara uppe utan just JAG!

Igår hade Staffan tagit vägen om huset och satt upp radonmätare samt hämtat tillägget till kontraktet som vi skulle skriva under. Vi tillade en klausul där vi får uppskov med betalningen tills radonmätningen är analyserad och att vi då även skulle kunna häva köpet om det visar utslag. I tillägget sattes även det nya priset upp som vi prutade oss till. Nu känns allt hur bra som helst och jag kan för första gången på riktigt glädjas över att vi skall bo där. Tidigare fast jag varit glad, har jag lagt band på mig själv då jag lärt mig att man inte skall ropa hej…..

Olivia är med Staffan på jobbet, Christopher är i skolan och jag & Carl skall städa hemmet inför kvällens visning. Hoppas på bättre tur nu. Jag skall även följa med mamma till frissan hade jag tänkt mig om nu inte något inträffar. Kanske hinner jag även handla kläder till begravningen.

Jag drömde om begravningen i natt. Om min pappa….om att vi kom för sent och att min mamma var väldigt arg på mig för detta. Att hon var förbannad att vi inte gick in när vi väl dök upp. Staffan skall även bära kistan så jag kunde förstå hennes irritation men trots att hon nästan skrek på mig, ville jag inte gå in i kapellet. Usch! Vilken jävla mardröm!