Man kan debattera, och så kan man plocka billiga poäng.
När ett par extremister i Rinkeby försöker stoppa och skrämma tonåringar, främst tjejer, från att dansa på en alkoholfri fest, är det naturligtvis värt att skriva om. Vi har tidigare hissat Studio ett för deras sätt att bevaka frågan (Inte Rigos Rinkeby). En sansad diskussion om hur man sätter stopp för en marginaliserad grupps trakasserier är på sin plats, de flesta är nog överens om att det är ett stort problem att en grupp knäppgökar med noll stöd från samhället tillåts agera moralpolis.
Men att dra paralleller till Little Rock i USA 1957, som S-kvinnornas ordförande Nalin Pekgul tillåts göra på DN debatt?

I USA stred medborgarrörelsen på 50-talet för att utradera rasåtskillnaden i samhället. En djupt ingrodd rasism med rötter i slavhandeln utmanades när svarta inte längre accepterade att låta vita gå före i kön, sitta längst fram i bussen, gå i egna, bättre, skolor. 1957 hade skolsegregationen avskaffats i domstol och i Little Rock i Arkansas fick nio afro-amerikanska ungdomar skriva in sig i en skola för vita ungdomar. Det lede till att rasistiska vita, som inte kunde acceptera den nya tiden, rent fysiskt hindrade de nya eleverna från att gå dit. Det slutade med att president Eisenhower fick skicka in soldater för att skydda de svarta ungdomarna så att de kunde få den utbildning de hade rätt till enligt lag, och kampen för frigörelse tog ännu ett viktigt steg framåt.

Är det verkligen samma sak som att några idioter försöker hindra ungdomar från att gå och dansa i en förort till Stockholm 2009? Muslimsk extremism har aldrig haft stöd i svensk lag, har inget stöd i samhället, inga rötter bak i historien. Vad menar Pekgul? Borde Reinfeldt skicka svensk militär till Tensta?
På DN:s debattsida målas en bild upp av att svenska medborgerliga och demokratiska rättigheter är under samma hot från en grupp extremister som den svarta minoritetens rättigheter var från rasistiska vita i USA på 50-talet. Åtföljt av en uppmaning om att ”vi måste våga ifrågasätta den religiösa extremismen”.
Grattis. När det gäller viss extremism verkar det inte krävas någon saklighet alls. Ens i Sveriges tyngsta debattforum.

/BF

Tillägg: Vi vill tacka en av våra trogna läsare för tipset.

Jeg har nylig opplevd å bli sensurert på en veldig «festlig» måte. Det vil si, alle tekstene jeg noensinne har skrevet på et visst nettsted er sensurert, og alt jeg skriver nå blir sensurert, og absolutt alle ler av dette – venner som motstandere – fordi denne sensuren som nevnt er utført på en så skrekkelig festlig og underholdende måte.

Ja, nettopp «underholdende» er vel det ordet som går igjen der inne. Fra som sagt både kjente, kjære, venner og uvenner.

Når jeg skriver mine ting der, omtaler de meg i tredjeperson som om jeg ikke var tilstede, sier «fyren trodde han skulle slippe unna ved å» gjøre sånn og sånn, i mine egne tråder. Det snakkes om «bekjempelse» av sånne som meg, sånne som utfordrer etablerte sannheter.

Best av alt gis det ingen sammenhengende fornuftig redegjørelse for hvorfor alt jeg har skrevet og skriver der inne nå på død og liv må sensureres på denne hyperfestlige måten.

Dog hintes det mellom en masse «bla-bla» og «mumle-mumle» at det har noe med «9/11» og altså mine politiske skriverier der inne om terrorisme og undersøkelse av hva som skjedde da tårnene ble sprengt i New York og T-banen i London.

Med andre ord er det – mellom alle latterkulene så å si alle andre får der inne – virkelig snakk om en skitten politisk sensur, mobbing og forfølgelse med utgangspunkt i mine politiske skriverier, som tydeligvis er over kanten idet de «utfordrer de etablerte sannhetene».

Det er kanskje bare et museskritt i retning av fascisme, men denne «LOLfascismen» de har lagt seg på fra ledelsens side, kan vise seg å være enda mer smidig enn andre og mer hardhendte former for fascisme og totalitarisme, jamfør den nevnte effekten der alle bare ler av det, nekter for at det er sensur, og generelt føler de har ledelsen i ryggen når de nå kommer med de enda mer løsslupne, hatske, hånende og injurierende utfallene sine, mot min person.

Omkvedet synes å være: «If I can’t laught to the fascist takeover, it’s not my fascist takeover.»

Verst av alt: Folk som allerede har vært tilbakeholdne med å skrive eller endog bare lese i noen av disse politiske diskusjonene fordi de har vært så skarpe på grunn av den hyperhatske tonen en rekke profiler der inne fører mot alt som lukter av skepsis mot falskflaggterror, noe som nettopp er meningen med den hyperhatske tonen, disse tilbakeholdne menneskene skremmes nå i enda sterkere grad fra å i det hele tatt nærme seg disse temaene, når de ser hvilken skjebne som vederfares meg som en av de mest artikulerte 9/11- og 7/7-skeptikerne.

Ringvirkningene av denne LOLfascismen blir altså ikke helt ulik ringvirkningene av at TV4 sist søndag først søkte å farge hele 9/11-skeptikerbevegelsen i et usselt og grelt jødehat-lys, for dernest å konfrontere Sveriges (og Nordens) eneste parlamentariker – Egon Frid – som til nå har våget å skrive under på et opprop for en uavhengig granskning av 9/11-angrepet, ansikt til ansikt med et TV-crew med en Gestapo-aktig intervjuer/kryssforhører som avkrevde ham svar på hans 9/11-skepsis og i løpet av minutter nærmest med gråten i øynene ble tvunget til å akseptere den offisielle 9/11-teorien, om en konspirasjon mellom Osama bin Laden og 19 arabere.

Et særdeles stygt kapittel i nordisk TV-historie, og den reneste zionistiske inkvisisjonen. Målet med operasjonen var selvsagt å vaksinere absolutt alle andre politikere i Sverige (og Norden) mot å engang kikke på sannhetsbevegelsens meget gode og grundige argumenter for gjenopptagelse.

Jeg legger ved videoen av Egon Frids kryssforhør her. Dette er svært grelle saker.

Under senare tid har vi haft stökiga nätter, särskilt på helgerna, där bilar stuckits i brand och tyvärr även offentliga byggnader och transportmedel angripits. Ju mer det skrivs om saken desto mer händer det. Tröskeln sjunker när man ser andra göra det, och dessutom får uppmärksamhet.

Vi talar om en grupp unga män (genusaspekten försvinner ofta) i de övre tonåren. För dem är manlighet och status centralt. Bakgrunden är självklart också arbetslöshet, dåliga skolbakgrund och bristande kommunikation med föräldrar och andra vuxna.

Under åren 1990-1992 föddes det fler pojkar än under några andra år sedan 1968. Jämfört med bottenåret år 1998 föddes det nästan 50 procent fler pojkar toppåret 1991. De här pojkarna är 16-19 år under det här året. Det är den mest brottsaktiva perioden i mäns liv.

Att bostadsbyggandet sjunkit, arbetslösheten ökat och social omsorg bantat sina insatser har självklart betydelse. Men enligt mitt förmenande är det nödvändiga villkoret att det finns en osedvanligt  stor grupp unga män som berörs av dessa sociala förändringar. Jag menar inte att vi skall slå oss till ro med armarna i kors, jag menar bara att vi skall förstå att magnituden på ungas marginalisering trots allt har hänger samman med deras antal.Och vi borde definitivt kunnat förutse det – och t ex inte valt att skära ned arbetsförmedling och bostadsbyggande. Det är ungefär som att be om bråk.

Ungdomsrevolten 1968 påverkade en hel värld. Någon som tror att det fått samma genomslag om de varit hälften så många?

IMAGE: Statsminister Fredrik Reinfeldt (M) avslutade den moderata partistämman (eller “arbetsstämman” som man föredrar att kalla det) med att tala väl om allianskollegerna.

Att Reinfeldt säger sig ha lärt av Kristdemokraterna om familj och äldre, att han har lärt om tillväxt i landet av Centerpartiet och att Folkpartiet har lärt honom om kunskapsambitioner. Detta kan låta som okontroversiellt. Det är väl bra att ge beröm? Det är väl bra att visa på samhörighet?

Beröm är alltid bra. Men problemet är att denna typ av beröm – som inriktar sig på de andra allianspartiernas ansvarsområden inom regeringen – också marginaliserar. Den visar indirekt att de andra partierna bara spelar en mer marginell roll inom regeringen.

Reinfeldts beröm signalerar att Göran Hägglund är en bra socialminister, att Maud Olofsson är en bra näringsminister och att Jan Björklund sköter Utbildningsdepartementet bra. Men det kommunicerar också att deras uppgifter trots allt bara är begränsade till just dessa ansvarsområden.

Alla riksdagspartier vill framstå som kunniga på alla politikerområden. Inget riksdagsparti vill framstå som begränsade till ett eller ett par sakområden. Men Moderaterna är det tyngsta partiet i regeringen. Och med statsministerposten är det också det enda parti som på ett naturligt sätt också kan sätta agendan på alla politikerområden. De övriga partierna får kämpa med att göra sig relevanta med de departement man har.

Underförstått blir ett sådant beröm därför nästan lite nedlåtande. Reinfeldt blir ”pappan” som delar ut beröm när barnen har gjort bra ifrån sig i skolan. Det enda parti som är riktigt statsbärande är Moderaterna. Det är Moderaterna som skall visa vägen till valseger. De övriga i “familjen” skall göra sina läxor och förstå att sitta stilla och lyssna när “pappa” Reinfeldt berättar.

Reinfeldts beröm sprider säkert en varm och trevlig stämning inom regeringen. De övriga partierna kommer säkert att ge motsvarande beröm på sina kommande partistämmor.

Men när småpartierna berömmer Moderaterna kommer detta att framstå mer som något självklart. Det blir ett bevis på att Moderaterna är den naturliga ledaren. Detta beröm kommer att göra det än svårare för Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna att framstå som lika relevanta som Moderaterna.

Frågan är bara om de mindra partierna inom alliansen inser detta. Kanske har man vant sig så pass vid att befinna sig i Moderaternas skugga att varje beröm blir en bekräftelse på att allt är bra och ingenting behöver förändras.

Jag skriver numera för Tidningen Anti som idag kommit ut med nytt nummer. Månadens tema är MAKT. Jag har skrivit en text om utanförskap.

Ett utdrag:

 ”Varför har det blivit så populärt att prata om utanförskap? Var och varannan person gör anspråk på att vara nedtystad och marginaliserad. Men att leva i utanförskap handlar om att sakna makt. Att hävda att man är utanför verkar paradoxalt nog ge större talutrymme och inflytande.

En bekant med utländskt utseende hatar att få frågan var hon kommer från. Hon tolkar det som att den som frågar mest vill särskilja och utesluta. En judisk väninna med mer typiskt svenskt utseende tycker istället att folks tystnad och ointresse inför hennes identitet antyder precis samma sak. När intresse visas kanske det inte enbart är upp till oss själva att fritt tolka det som kränkningar eller särskiljning. Tystnad och ointresse kan både tolkas som en vägran till erkännande eller som respekt.”

Kajsa Ekis Ekman tar i sin artikel “Vänsterns Arena går åt höger” upp hur positioneringar blivit det viktigaste i debattekniken. Hon har granskat ett års nummer av Arena och Bang. Hennes analys visar hur utanförskap och marginalisering har blivit den position varifrån man förväntas tala. Det först i utanförskapet man blir intressant. Tystnad om något tolkas som en vägran till erkännande och respekt. Ointresse blir i denna retorik lika med ringaktning.

Ett bra exempel på denna retorik är Amman Makbours (från Palestinagruppen)  artikel i Aftonbladet om svenskfinnarnas historia i Sverige. Istället för att berätta historien skriver han om en ”märklig” tystnad som påstås handla om en aktiv marginalisering. Han visar inte upp någon litteratur han har läst om finnarnas historia i Sverige, inte heller gör han en granskning av media för sisådär fyrtio år sen då finnarna var mer nyanlända. Nej, det är inte verkligheten som berörs utan “debatten” som är “märkligt tyst”. Marginaliseringen som antyder majoritetsvenskarnas illvilja. Märk väl att han inte intervjuat någon. Inte läst någon bok. Inte kollat på några fakta. Det enda som behövs är tystnad. En tystnad man lika gärna kan tolka som att svenskfinnarna är välintegrerade i Sverige. Eller ett ointresse som väl ändå inte hänger ihop med rasism eller förtryck. En bekant till mig med utländskt ursprung hatar att få frågan var hon kommer från, hon anser att det intresset handlar om vilja att utesluta henne. En annan väninna är judisk och tycker att folks tystnad och ointresse inför hennes identitet antyder precis samma sak. Mitt eget ursprung är delvis finlandssvenskt fast längre bakåt i tiden än den våg av finnar som kom under efterkrigstiden.

Allt detta tal om utanförskap, kulturell särart, och mångfald är på många sätt irrationellt. Men så minerat att det är svårt att visa upp, vilket Appiah dock lyckas med. Angående tystnad så är det i Sverige även tyst om karesuandobor och kungälvsbor. Är det märkligt? Det är ju inte för att vi ogillar dem eller avvisar dem. Nej, tystnaden handlar om att de är en del av oss. Majoriteten av tystnaden är beskaffad så och är motsatsen till marginalisering. På samma sätt leder debattekniken om utanförskap och debatter inte till ökad förståelse och emancipation. Antisemiterna utmålar den ondsinta och allsmäktiga judiska konspirationen som upprinnelse till alla problem. Den eftertraktade utanförskapsposition som skänker legitimitet och ofta leder till utrymme har på samma sätt behov av ett “majoritetssamhälle” som ofta undflyr definition men ofta kallas heteronormativ, etnocentrisk, diskriminerande, och allmänt fientlig på många vis. Ett tydligt exempel är som Amman Makboul skriver angående sverigefinnarna: “I en bemärkelse är majoritetssamhällets relation till sverigefinnarna en temperaturmätare på förhållandet mellan ”invandrare” och vita svenskar. Så länge sverigefinnarnas närvaro förpassas till avskildheten, så kommer andra invandrargrupper troligen inte heller uppnå etnisk jämlikhet”.

Det är beklämmande att denna form av diskursteori och socialkonstruktivism har blivit så dominerande att enbart empirin som används oftast är andra texter. Andras texter anses räcka gott och väl för utsagor om verkligheten, eller “verkligheten” som det heter nuförtiden. Kajsa Ekis Ekman slår huvudet på spiken när hon visar hur tidskriften Arena (vilka dock bara är ett exempel) i ett nummer om slöjan inte behandlar frågan direkt utan istället läser av “slöjdebatten”. Hur något sägs har blivit viktigare än hur verkligheten faktiskt är beskaffad. “Språket är verkligheten” kanske någon radikal själ invänder. Jag välkomnar att denne kallar sitt fönster för dörr nästa gång han/hon ska gå hemifrån.

Men det är klart att positioner spelar roll. Det är det koketterande utanförskapet som frågan handlar om. För ligger inte ensamheten i själva existensens beskaffenhet? Sagan om outsidern är ju urgammal och finns närvarande i nästan alla stora berättelser. Jesus kom åter från öknen fylld med insikter. Moses gick själv upp på berget och återkom med insikterna. Men det utanförskap som Arena utgör ett bra exempel på handlar om att reservera positionen åt några specifika grupper. Att ge deras röster särskild legitimitet. Och då mot något så vagt begrepp som majoritetssamhället.

Vägen framåt är att låta det diskursiva interagera mer med den fysiska verkligheten. Och att sluta att instinktivt ge erkännande till rop om förtryck och marginalisering. Det finns utsagor som är sannare än andra, och det går att visa. Men det är svårare och kräver mer skicklighet än att prata om “märkliga tystnader”.

Jag har just för andra gången läst ut boken “The Ethics of Identity” av Kwame Anthony Appiah. Han är filosofiprofessor vid Princeton och har skrivit både böcker avsedda för allmänheten och andra för en mer akademisk publik. Med en svart far från Ghana och en vit engelsk mor liknar hans bakgrund Barack Obamas. Appiah förekom dock Obama med att skriva en bok om sin far. Här har han gjort en podcast (för BBC) om Obamas intellektuella influenser. Det som gör Appiah så intressant är hans försvar av “rooted cosmopolitanism”. (En mer lättläst bok av honom är uppföljaren avsedd för en bredare publik Cosmopolitanism: Ethics in a World of Strangers ). Samtidigt är han inte så hastig att avfärda mer partikulära identiteter såsom nationalitet. Efter att ha läst några av hans böcker blir det tydligt att det är spänningsfältet mellan individens behov av att utvecklas och behovet av n kollektiv identitet som han orienterar läsaren genom. Intressant är också att även om hans sympatier ofta ligger hos grupper i marginalen, så ställer han sig också ofta kritisk till argumenten som används för försvara deras rättigheter.

Idag är kultur och mångfald ord som ersatt klass som viktigaste ord i den politiska vokabulären. Alla främja mångfald är det frommaste man kan verka för. Diversitet och pluralism är honnörsord. Att använda fel ord är som att kugga husförhören som prästerna brukade hålla förr i tiden. Fast med större konsekvenser (se tidigare inlägg om diskrimineringskulturen här). Kanske är det inte så underligt att det är viktigt i länder där immigration inte varit regel. Kan man tänka sig. Men troligen har utvecklingen mest att göra med att både politiska och akademiska nymodigheter sprids från USA till Sverige. Till skillnad mot Sverige är USA ett land som är uppbyggt av immigranter (frivilliga och tvingade). De som steg iland på Ellis Island hade en rikedom av det vi kallar för kultur. Svenskar direkt från smålandsbyn, sicilienare från någon villagio och judar direkt från nån shetl. Alla kom med seder och bruk som var främmande för den andre, mat som luktade underligt, och man talade inte samma språk. När de fick frågan “Varför gör ni så?” fick de det naturliga svaret “It’s an italian thing”. Det var självklart att det var deras kultur det handlade om. Folk var så oerhört olika på många sätt.

I dagens USA har denna form av mångfald till stor del försvunnit. Giften mellan de olika immigrantgrupperna har stigit otroligt de senaste decennierna. Idag är bara 3% av USAs befolkning utlandsfödd. Färre och färre amerikaner lever i områden som definieras av ens nationalitet. Det märkliga är att retoriken om diversitet och kultur har vunnit i kraft samtidigt som de faktiska skillnaderna mellan folk har minskat. Någon kanske invänder något om spanskifieringen av USA faktiskt ökar, att latinamerikaner och mexikaner utgör en allt större del av befolkningen. Samtidigt är denna grupp otroligt angelägen om att lära sig engelska. Försvinnade få andra-generationens invandrade mexikaner undgår att lära sig engelska. Gruppen icke-engelskspråkiga är idag i USA bara en fjärdedel av vad den var 1890.

Alla vill vara något annat och separat vad det verkar. De som leder den afrocentriska rörelsen är den allt mer välmående svarta medelklassen. De som skördat frukterna av att vara medborgare på i princip lika villkor. I ögonblicken då Martin Luther Kings dröm om en värld där alla hudfärger var lika värda och levde samman vill allt fler ur den svarta medelklassen ha erkännande för sin kulturella särart. En ironisk twist på medborarrättsrörelsens visioner. Att bara vara accepterad är också att vara en fullvärdig del av majoritetssamhället. Särarten tystnar. Därför vill de afro-amerikanska nationalister ha erkännande på grund av att de är afro-amerikaner.

Kajsa Ekis Ekman tar i sin artikel “Vänsterns Arena går åt höger” upp detta. Hur utanförskap och marginalisering har blivit den position varifrån man förväntas tala. Det först i utanförskapet man blir intressant. Tystnad om något tolkas som en vägran till erkännande och respekt. Ointresse blir i denna retorik lika med ringaktning. Häromdagen skrev Amman Makbour en artikel i Aftonbladet om svenskfinnarnas historia i Sverige. Istället för att berätta historien skriver han om en ”märklig” tystnad som påstås handla om en aktiv marginalisering. Han visar inte upp någon litteratur han har läst om finnarnas historia i Sverige, inte heller gör han en granskning av media för sisådär fyrtio år sen då finnarna var mer nyanlända. Nej, det är inte verkligheten som berörs utan “debatten” som är “märkligt tyst”. Marginaliseringen som antyder majoritetsvenskarnas illvilja. Slutfrågan han ställer är (inte ordagrant) vilket hopp har icke-vita invandrade svenskar när de vita finlandsvenskarna förtigits och uteslutits så? Märk väl att han inte intervjuat någon. Inte läst någon bok. Inte kollat på några fakta. Det enda som behövs är tystnad. En tystnad man lika gärna kan tolka som att svenskfinnarna är välintegrerade i Sverige. Eller ett ointresse som väl ändå inte hänger ihop med rasism eller förtryck. En bekant till mig med utländskt ursprung hatar att få frågan var hon kommer från, hon anser att det intresset handlar om vilja att utesluta henne. En annan väninna är judisk och tycker att folks tystnad och ointresse inför hennes identitet antyder precis samma sak.

Allt detta tal om utanförskap, kulturell särart, och mångfald är på många sätt irrationellt. Men så minerat att det är svårt att visa upp, vilket Appiah dock lyckas med. Angående tystnad så är det i Sverige även tyst om karesuandobor och kungälvsbor. Är det märkligt? Det är ju inte för att vi ogillar dem eller avvisar dem. Nej, tystnaden handlar om att de är en del av oss. Majoriteten av tystnaden är beskaffad så och är motsatsen till marginalisering. På samma sätt leder debattekniken om utanförskap och debatter inte till ökad förståelse och emancipation. Antisemiterna utmålar den ondsinta och allsmäktiga judiska konspirationen som upprinnelse till alla problem. Den eftertraktade utanförskapsposition som skänker legitimitet och ofta leder till utrymme har på samma sätt behov av ett “majoritetssamhälle” som ofta undflyr definition men ofta kallas heteronormativ, etnocentrisk, diskriminerande, och allmänt fientlig på många vis. Ett tydligt exempel är som Amman Makboul skriver angående sverigefinnarna: “I en bemärkelse är majoritetssamhällets relation till sverigefinnarna en temperaturmätare på förhållandet mellan ”invandrare” och vita svenskar. Så länge sverigefinnarnas närvaro förpassas till avskildheten, så kommer andra invandrargrupper troligen inte heller uppnå etnisk jämlikhet”.

Det är beklämmande att diskursteori och konstruktivism har blivit så dominerande att enbart empirin som används oftast är andra texter vilka anses räcka. Kajsa Ekis Ekman slår huvudet på spiken när hon visar hur tidskriften Arena (vilka dock bara är ett exempel) i ett nummer om slöjan inte behandlar frågan direkt utan istället läser av “slöjdebatten”. Hur något sägs har blivit viktigare än hur verkligheten faktiskt är beskaffad. “Språket är verkligheten” kanske någon radikal själ invänder. Jag välkomnar att denne kallar sitt fönster för dörr nästa gång han/hon ska gå hemifrån.

Efter att ha läst ut “The Ethics of Identity” tycker jag Appiahs fråga även kan ställas i en svensk kontext: varför vill vi värna vår särart i ett läge där vi delar så mycket? Vägen mot gemensamhet och solidaritet går sällan en bra omväg via partikulära identiter som stängs för entre och sorti. Den mångfald som är viktig är den individuella snarare än den kulturella.

Har skrivit på samma tema här, här, här , här och här.

Länkar:

http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/vansterns-arena-gar-at-hoger-1.910543

http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=122&a=506245

http://www.aftonbladet.se/kultur/article5503676.ab

http://esbati.blogspot.com/2009/07/resursstark-marginaliseringspose.html

http://paparkaka.com/?p=1294

MISSA HELLER INTE KAJSA EKIS EKMANS ARTIKEL OM SVERIGEDEMOKRATERNA “Lögnen om folkhemmet”: http://www.dn.se/dnbok/sverigedemokraterna-1.901229

12 % unge kvinder og 5 % unge mænd har været udsat for kærestevold. Det betyder, at næsten 28.000 kvinder og ca. 12.000 mænd i alderen 16 – 24 år hvert år udsættes for en eller flere former for kærestevold (kilde: DKR: Det Kriminal Præventive Råd).

Kærestevold er både fysisk, psykisk og seksuel vold. Det begynder tit med psykisk vold, hvor din kæreste kontrollerer og nedgør dig. Den psykiske vold kan udvikle sig til trusler og isolation fra venner og familie. Senere kan det udvikle sig til fysisk vold.

Alkohol og stoffer er ikke årsagen til vold i et kæresteforhold, men det kan være med til at øge risikoen for vold – og også gøre volden mere alvorlig.

Det er ALDRIG ok at bruge vold! Der er absolut ingen undskyldning for at bruge vold mod ens kæreste – heller ikke selvom man er sur eller irriteret.

Volden er som regel progressiv, dvs. at volden med tiden bliver mere alvorlig og sker oftere, hvis den ikke stoppes i tide.

Jalousi og kontrol er nogle af de mest almindelige advarselstegn på, at et forhold er usundt.

Kærester, der begår vold, kan komme fra alle samfundslag. Hvis man er vokset op i en familie med vold, er risikoen for, at man selv bruger vold eller bliver udsat for vold større.

Kærestevold kan give psykiske lidelser og et højere forbrug af medicin og beroligende midler. I værste fald kan det føre til selvmord. Den, der begår volden, risikerer fængselsstraf.

Der kan være mange forskellige grunde til, at man bliver i et voldeligt forhold. Det kan fx være frygt for ensomhed, lav selvfølelse eller en tro på, at kæresten vil ændre sig.

Spirit and Mind ApS har et intro tilbud på coaching og terapi på 250 kr/time.
Er du studerende, efterlønsmodtager eller pensionist 200 kr/time.
Efterfølgende timer 300 kr/time, studerende, efterlønsmodtagere og pensionister (inkl. 20% rabat): 240 kr/time

Par- og familie terapi, første 1½ time: 375 kr/90 minutter (300 kr/90 minutter hvis du er studerende, efterlønsmodtager eller pensionist).
Efterfølgende timer: 450 kr/ 90 min (360 kr/ 90 min for studerende, efterlønsmodtagere eller pensionister).

Klik her for yderligere information på Spirit and Mind ApS’s hjemmeside

Beskæftigelsesministeriets eget projekt kan ikke skaffe jobs til straffede unge i det offentlige. Leder af projekt High Five, Ole Hessel, udtaler til flere medier at det på fjerde år endnu ikke er lykkedes at finde et eneste job i det offentlige til en tidligere straffet.

Minister praktiserer ikke selv hvad han prædiker

Man behøver tilsyneladende ikke selv at praktisere det man prædiker. For det var vel ikke sværere end at man startede med at ansætte nogle straffede unge, som piccoliner i ministeriets reception. Hvis daværende beskæftigelsesminister Claus Hjort Frederiksen, virkelig ville give de kriminalitets belastede unge en chance, så var det vel oplagt at kigge på egne muligheder.

Det virker jo en smule paradoksalt at den ene afdeling iværksætter indsatser for at hjælpe kriminalitetsbelastede unge videre, imens en anden afdeling modarbejder indsatsen.

Manglede arbejdskraft

Mens der stadig var fuld beskæftigelse og stor efterspørgsel på arbejdskraft i Danmark, besluttede Beskæftigelsesministeriet at donere 20 millioner kroner til netværket af virksomhedsledere i Danmark. Her havde man en idé om at der lå en skjult ressource gemt hos ledige personer med pletter på straffeattesten.

Pengene er siden 2005 omsat til det 4-årige projekt “High Five”, som arbejder for at finde jobs til straffede unge. Problemet har så været at Ministeriet selv og en lang række andre offentlige myndigheder har takket nej til at tage i mod en ung med plettet stratte attest.

Straffeattest ødelægger det for mange

Det eneste samfundet får ud af, at holde de straffede udenfor arbejdsmarkedet, er mere kriminalitet. Det kan derfor virke uheldigt at den straffeattest, som oprindeligt blev indført for dels for at give arbejdsgivere en mulighed for at orientere sig om en jobsøgendes kriminalitets historik, i dag fungerer som et udelukkelses instrument for offentlige myndigheder.

Samt for at skabe en kriminalpræventiv afskrækkelse hos børn og unge i det danske land.

“- så kan du ikke få job som revisor eller politibetjent” lød standard formuleringen hos skolelærerer og SSP personer altid.

Fakta: Projekt High Five

High Five opererer med tre grupper af unge, dem uden pletter på straffeattesten, dem med pletter også dem der afsoner en dom. Siden lanceringen i 2006 er det lykkedes at få matchet ca.350 unge med virksomheder. Det er især i hovedstadsområdet at det er lykkedes at komme igennem til arbejdsgiverne, men altså ikke til nogle offentlige arbejdsgivere.

Ifølge en evaluering fra projektet så er 66% af de unge stadig i arbejde, hvilket giver en kontakt pris pr. job på kr. 86.580,00. Det er alt andet lige væsentligt billigere end så godt som samtlige andre foranstaltninger, der skal hjælpe unge ud af kriminalitet. Projektet løber til udgangen af 2009.

Kilder:

Evaluering af projekt High Five

Barrieredokument til Beskæftigelsesministeren

DR artikel: “Det offenlige undgår straffede” redigeret af Pia Dramshøj

Weblink: High Five hjemmeside

Det er snart ti år siden, at Sten Sjørslev første gang passerede igennem de tunge døre til Justitsministeriets hovedindgang i Slotsholmsgade i København. Den dag var det for at tage imod ledelsesansvaret for Voldssekretariatet. Det første af Nyrup regeringens initiativer over for den stigende ungdomsvold.
Med opbakning fra Socialministeriet, Undervisningsministeriet og Justitsministeriet blev der lagt op til, at Voldssekretariatet skulle være et led i en langsigtet volds- og forebyggelsesstrategi.
”Vi var et højt prioritet politisk initiativ, og der var også stor opbakning til os, i starten. Men det er klart, vi skulle jo kæmpe for overhovedet at få bare lidt plads på arenaen. Dem, der modarbejdede os, var jo primært vores konkurrenter i Det Kriminalpræventive Råd, men også ministerierne selv”, indleder Sten Sjørslev der selv tidligere har arbejdet i Undervisningsministeriet.
”Jeg kender lidt til det med at samarbejde på tværs af ministerierne, og det er mere end svært, at få til, at fungere. Det er jo næsten umuligt at bryde igennem de barrierer der er imellem ministerierne”.

Natteliv

Mandat fra Nyrup ikke nok til succes
Den høje prioritet af indsatsen stammede fra Poul Nyrup Rasmussen, som i sin nytårstale fortalte det danske folk, at han ikke ville finde sig i volden. Men det viste sig hurtigt, at det ikke var nok, for Voldssekretariatet til at slå igennem overfor de nødvendige samarbejdspartnere.
Problemerne opstod ifølge Sten Sjørslev fordi der var for mange magtfulde kræfter, der undergravede Voldssekretariatet.
”Man kan vel sige, at selvom der var tre ministre og tre ministerier bagved, så skulle man tro, at det var et rimeligt stærkt hold i forhold til det Kriminalpræventive Råd, som jo i virkeligheden er en interesseorganisation. Men det viste sig ikke at være tilfældet. Der er rigtig mange stærke politiske forbindelser fra rådets medlemsorganisationer, der modarbejdede indsatsen bag kulisserne”.
Da Voldssekretariatet blev nedlagt i 1999, valgte man at overføre en del af Voldssekretariatets bevilling til indsatser i netop det Kriminalpræventive Råd.
”Vi gjorde jo tingene på en anden måde, og vi havde ikke en kæmpe overbygning, som Rådet har, og som efter min mening handlingslammer dem lidt. Det bliver for mange interesser, som skal varetages og ender med, at der ikke bliver gjort noget væsentligt ved problemerne,” siger Sten Sjørslev.

Teorien om hvorfor Voldssekretariatet lukkede
Voldssekretariatets konstruktion var ifølge Sten Sjørslev alt for aparte og svær for et ministerium at favne. Han mener, det var med at til at vanskeliggøre muligheden for at overleve den indledende projektperiode på tre år.
”Noget af forklaringen på, at det ikke fortsætter, tror jeg, ligger i det forhold at det er tre ministre og tre ministerier, som skal blive enige. Jeg kender ikke helt konkret til, indholdet af forhandlingerne mellem de tre ministre, men jeg forstod på de tilbagemeldinger jeg fik i Justitsministeriet, at det var i Socialministeriet der manglede opbakning til en fortsættelse”, siger Sten Sjørslev.

Savner investeringer i langsigtede løsninger
Sten Sjørslev opfordrer politikerne til at tage ved lære af de seneste års eksperimenter på voldsforebyggelsesområdet.
”Man skal lade være med at lave flere korte projektorienterede tiltag og man skal sørge for at indarbejde indsatsen i en fast struktur”.
Erfaringerne fra Voldssekretariatet har vist, at de korte indsatser er uvelkomne i det forebyggende arbejde ude i kommunerne, og de kommer til at fremstå forkert overfor de nødvendige samarbejdspartnere.
”Et treårigt projekt er en halsløs gerning, og det kommer så meget på tværs af de normale måder at arbejde med det her område på. De der kvikke fix, de dur ikke”.

Flere eksperter peger på, at de kort sigtede løsninger er signal politik. Indsatserne har ikke en chance for at løse problemerne på så kort tid og det billede genkender Sten Sjørslev fra tiden med Voldssekretariatet;
”Det kan man jo sige sig selv. Skal du ind og påvirke holdninger og adfærd hos grupper af børn og unge, så kan du ikke klare det på tre år”.

Afrapportering fra Voldssekretariatets indsats

Står stadig ved indsatsen
Der er langt fra det medie fokus, som Voldssekretariatet konstant var udsat for, til hverdagen i Hvidovre Kommune. Her arbejder Sten Sjørslev i dag som chefkonsulent i skole og fritidsforvaltningen. Forebyggelse er stadig en del af arbejdet, og det kriminalpræventive samarbejde mellem skoler, socialforvaltning og politiet i Avedøre er netop blevet forstærket med en million kroner fra kommunen.
Den tidligere leder af Danmarks første nationale indsats mod vold fortryder ikke, at han meldte sig til opgaven.
”Jeg er stolt af den indsats, som jeg selv og mine medarbejdere fik leveret i Voldssekretariatet. Jeg mener, at vi godt kan være det hele bekendt.
Og jeg har personligt haft meget stort udbytte af at have været med til,at opbygge en sådan organisation”, afslutter Sten Sjørslev.

Erfaringerne fra indsatsen i Voldssekretariatet er opsamlet i publikationen “En ny dagsorden” af Claus Buttenschön, afrapporteringen er udgivet af det kriminalpræventive råd flere år efter lukningen af Voldssekretariatet.

Veckans hjälte är Göran Gustavsson i Malmö. Han driver två McDonald’s-restauranger och är dessutom - åtminstone av den debattartikel han skrivit i Kvällsposten den 23 oktober att döma - en av ytterst få företagare som på allvar visar samhällsansvar och socialt engagemang.

Jo, jag vet mycket väl att alla större företag numera ska framstå som socialt ansvarstagande. CSR (utläst Corporate Social Responsibility) är ett modebegrepp inom näringslivet, och praktiskt taget alla stora aktörer inom affärsvärlden försöker vinna moraliska poäng genom att sponsra ett eller annat välgörande ändamål. Detta förmenta sociala ansvarstagande framstår dock ofta som en ytlig, kosmetisk åtgärd utan egentlig substans. Med lite godhetssmink försöker man skyla över en rovkapitalism i vilken kortsiktig vinstmaximering är ledstjärna. Man skänker några hundratusen till ett barnsjukhus, men kan samtidigt – utan att bekymra sig det minsta – flytta fullt fungerande, vinstdrivande verksamheter till låglöneländer, med massarbetslöshet som följd.

Göran Gustavsson förespråkar emellertid ett verkligt socialt ansvarstagande. Han visar dessutom på att detta ansvarstagande inte behöver innebära några uppoffringar för affärsverksamheten, utan att det tvärtom kan generera ökad produktivitet och därmed ökade vinster.

Gustavsson har på sina bägge restauranger valt att i stor utsträckning anställa människor med invandrarbakgrund som haft svårt att komma in på arbetsmarknaden. Han menar att företaget på detta sätt fått en mängd duktiga medarbetare, och att det faktum att personalen har skiftande kulturell/etnisk bakgrund bör ses som en tillgång istället för som ett problem. Han skriver bland annat:

Fördelarna med kulturell mångfald bland medarbetarna är flera: rekryteringspotentialen blir större, kreativiteten ökar och servicen till kunderna förbättras.

Gustavssons inställning är naturligtvis berömvärd. Människor ges en chans att komma in i arbetslivet, och därmed i förlängningen i samhällslivet som helhet. Samtidigt visar Gustavsson att det inte behöver innebära uppoffringar att släppa in dessa människor, utan att det tvärtom innebär möjligheter och potentiella vinster.

Det är dock något som saknas i Gustavssons resonemang. Han tycks tro att utanförskapet uteslutande är ett invandrarproblem; att det bara är människor med invandrarbakgrund som har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Sanningen är emellertid att invandrare bara är en av flera grupper som marginaliseras i den stenhårda konkurrens som råder på dagens arbetsmarknad. Det finns en mängd andra grupper vars arbetsmarknadssituation är lika svår, eller kanske till och med svårare, än invandrarnas. Jag tänker då t. ex. på de som försöker få förnyat fotfäste på arbetsmarknaden efter långtidssjukskrivning, de som lider av något handikapp, de som efter perioder av kriminalitet, missbruk eller andra svåra sociala problem försöker komma tillbaks till “normala liv”, och – inte minst – alla de högutbildade akademiker vars utbildningsinriktningar inte anses attraktiva på arbetsmarknaden. Om vi vill bryta den onda spiral som utanförskapet på arbetsmarknaden innebär måste vi även inkludera dessa grupper i resonemanget. Det är, enkelt uttryckt, inte bara invandrare som har svårt att få jobb!

Sverige behöver förstås tusentals sådana som Göran Gustavsson; driftiga entreprenörer som kan förena framgångsrikt företagande med socialt ansvarstagande och en vilja att tänka utanför de invanda, förutfattade uppfattningarna. Dessutom behövs ett gynnsamt företagsklimat i vilket dessa entrepröner ges förutsättningar och incitament att utveckla sina idéer. Hittills har dock den sittande regering inte gjort mycket för att förbättra företagsklimatet. Kanske vågar vi hoppas på en förbättring innan nästa val?

Blåbärspannkakorna var inte bara utsökta igår. De förlöste också en diskussion om homosexualitet och öppenhet.

Vi (mor och jag) började samtalet någonstans kring fenomenet samhällspåverkande generationer så som de pensionsbenägna och fortfarande styrande fyrtiotalisterna samt de prylkåta åttiotalisterna. Därifrån kom vi naturligtvis in på presidentvalet i USA. Ett land där en fusion av de båda generationerna muterats ihop till en enda person som nu ska avgå som världsledare. Gubben Bush är ju besatt av leksaker som helst exploderar, eller åtminstone kan avfyras mot något. Oundvikligt, efter att snabbt konstaterat att en kvinna aldrig kommer att väljas till president i USA (och jag har svårt att se det i Sverige för den delen också – så djupt rotad är tron att en kvinna inte kan leda. Jag menar, hon har ju så mycket annat att tänka på med att köpa nya skor och få mens), började vi således fundera kring samkönade äktenskap.
Ingen av de kvarvarande presidentkandidaterna stöder samkönade äktenskap, även om både Clinton och Obama är positiva till partnerskap (civil unions). Kanske inte alls så förvånande för ett land som först 2003 (!) hade avkrminialiserat homosexualitet i alla stater.

Hursomhaver. Samtalet kom att handla om det jag upplever som en marginalisering av homosexuella i samhället genom verktyg så pass enkla men grundläggande som tystnad. Då Sverige redan 1944 avkriminaliserade homosexualitet ses landet som en förebild internationellt för homosexuellas rättigheter i samhället. Men det verkar nästan som att gemene svensk börjar “tröttna” på prat om homosexualitet med refränger som “vi är jämlika – det är ni som fortsätter att särskilja er” eller “ni får ju adoptera och registrera ert partnerskap, är vi inte lika då?”.

Det stämmer inte. Vi får inte gifta oss – och kalla det äktenskap. Så där finns en oneklig konkret skillnad. Men, och här kommer min utgångspunkt under hela diskussionen, det är inte sådant som skadar mest tycker jag. Det är den tysta ignoransen, den dagliga jargongen där du som kille förutsätts ha tjej och tvärtom. Och jag skiter fullständigt om att det är norm och att “det faktiskt finns fler heterosexuella än homosexuella”, det är normativiteten som hämmar utveckling och acceptans av det marginaliserade.

För att jag tycker det, måste jag också erkänna mitt eget hyckleri. Min chef går alltid runt på Jobbet och småpratar med alla, retas och skriker. När jag åkte till Tyskland för att hälsa på Syster, gick han hela veckan runt och kommentarade på att han inte ville att jag skulle träffa en kille och stanna kvar där.
Och vad gör jag då? Istället för att rätta honom och säga något som “isåfall skulle det vara en tjej”, skrattar jag nervöst och går därifrån. Hur kan jag vara så feg? Jag är ju hur öppen som helst i allt annat jag gör – för familjen, Familjen, vänner, skola och arbetskamrater. Men inte för min chef.

Dags att skärpa mig.

Sveriges regering har okritiskt anammat sagorna om mångkulturalism. Det verkar gemene man också gjort. Vad vi som medborgare bör fråga oss är om dessa liksom andra idéer går att överhuvudtaget kritisera.

Vad innebär mångkulturalism?

Visst, det är fint och bra att ha det som överbyggnad, det är fint och bra att se till alla människors lika värde.
Jag hävdar dock att idén om mångkulturalism som sådan går tvärs emot detta. Vi i Sverige tillämpar en politik som mörkar fördomarna och tror att om vi lägger locket på och inte diskuterar detta – utan enas på bred front om att vi ska leva i ett mångkulturellt samhälle till vilket pris som helst – så svälter vi ut rasismen.
Det praktiskt tillämpningen av idén ger tvärt om grogrund för rasism. Inte bara mellan svenskar och invandrare utan även mellan olika invandrargrupper. Vad gör vi då under mångkulturalismens flagg? Vi skapar getton, vi reducerar medborgare till en ny socialgrupp, nummer fyra, och vi tar ifrån våra nya medborgare rätten att känna sig delaktiga: gör dem maktlösa. Varför? Det finns forskning att tillgå, bland annat från Tyskland, vi kan blicka över sundet och se vad Danmark kämpar med för problem kring detta Men då måste vi våga diskutera och kritisera, och då blir man per definition rasist i Sverige.

Vem vill vara det?

Marginaliserade människor tar till de metoder som hjälper dem att överleva. Det är inte konstigt. Kan vi inte hjälpas åt att avmarginalisera i stället för mångkulturalisera? Hemlösa och alkoholister har vi större överseende med. Deras handlingar bottnar också i en marginalisering. (Så även med rasister.) En önskan att finna en identitet. Att vara missbrukare är bättre än att vara ingenting. Aleksandra Ålund har skrivit om detta i ”Multikultiungdom. Kön, etnicitet, identitet” och tagit upp problemen med att vara två- eller flerkulturell: mångkulturell på ett individplan.

Tänk om någon genom ett effektivt samhällsmaskineri tog ifrån dig din identitet. Reducerade dig till en marginaliserad och maktlös människa. Tror du då att du skulle ge upp, eller fortsätta kämpa för din överlevnad och för att bli bekräftad så att du i alla fall visste att du fanns? Att vara en avskydd person är i det läget bättre än att inte vara en person överhuvudtaget. Att vara en gängmedlem är bättre än att inte ha någon familj alls. Att leva ut trauman är bättre än att låta dem äta dig inifrån.
En mångfasetterad syn på mångkulturalism tar med problemen i beräkningarna och förbereder för att klara av dessa innan man sjösätter skutan i stället för att hoppas på att kunna täta hålen under gång.

Rosengårdskolan i Malmö har genomfört ett projekt i denna anda som fallit väl ut. Kodorden har varit inflytande, bekräftelse och delaktighet.
Varför läsa handboken och ritningen innan man monterar ihop radioapparaten? verkar emellertid vara dagens melodi. Och att låta mångkulturell i praktiken betyda samma sak som marginaliserad. I så fall har vi en hord av ”tvättäkta svenskar” som också är mångkulturella – utan att veta om det. Jag hoppas verkligen att detta inte var tanken med begreppet från första början, då jag i sak inte ser något fel med en önskan att leva i ett mångkulturellt samhälle. Vi är människor allihop. Med samma skyldigheter och rättigheter inom samhällets ramar.