Whilst the identity of the first European President has grabbed the attention, the process of appointing a new set of European Commissioners is already underway.  Although European Commissioners are expected to stay away from party politics, especially of their home country, that is changing as the decisions they take are political and it is inevitable that they will take their own personal opinions with them to their role. So from a Liberal Democrat point of view, the more liberals there are fulfilling these roles the better, although I accept that liberal parties vary tremendously across Europe.

If Wikipedia is right, then the current European Commissioners are comprised of six from the left, seven from the right, nine liberals and four independents.  So we do pretty well out of it considering that liberals are only in government in a handful of European countries.  Whilst the identities of the new commissioners are still largely unknown, (with of course much speculation as to their identities), it looks likely that four of the liberals will retire or be replaced by their home countries.  With the numbers severely depleted it is therefore good that there is at least some positive news for liberals.

Sweden announced yesterday that they are going to appoint liberal Cecilia Malmström as their new commissioner replacing retiring social democrat Margot Wallström as their new representative.  The Swedish government is currently a centre-right coalition, but this is still considered a magnanimous gesture by the conservative prime minister Fredrik Reinfeldt.  As a popular Swedish politician and the country’s current European Minister this is considered a good move in Sweden, but as a well regarded former MEP it will be popular in other parts of Europe too.  And as someone who, like Malmström, is a liberal, Swedish and from Gothenburg, I was also pretty pleased.

Om försäljningen av Täbys flaggskepp Tibblegymnasiet var olaglig, hur olaglig är då inte pantsättningen av Sveriges flaggskepp Vattenfall? För att inte tala om de illasinnade funderingarna på att sälja ut hela det svenska elnätet? Maud-effekten kan bli långvarig – om man betänker halveringstiderna.

Den neoliberala chockdoktrin som Sverige utsatts för i decennier, genom den socialmoderata betongpolitik av förstenat märke som S/M-ledda regeringar konsekvent drivit, har på rekordtid förvandlat oss till ett U-land som är på god väg att bli beroende av utlandet till och med för den basalaste infrastruktur.

Snart bestämmer EU om vi ska frysa ihjäl eller få hålla oss varma här i mörka Norden. Vi tvingas köpa dyrt från utlandet och hindras från att vara självförsörjande,  i och med EU: s löjliga och miljömässigt direkt bakåtsträvande regler för den “inre marknaden”, som förbjuder oss att ge barnen näringsrik, närproducerad och på plats lagad mat i skolan, samma med all annan mat på vårdinstanser och i storkök. EU tycker istället att maten skall vara uppvärmd, lagad långt ifrån och med råvaror som man inte vet varifrån de kommer.  

Sedan vi gick med i EU har livets nödtorft blivit mycket dyrare. Maten har blivit dyrare, resor har blivit dyrare, frukt och grönsaker har blivit ofantligt mycket dyrare, kostnader för hushållsel har skjutit astronomiskt i höjden, likadant med många andra löpande utgifter. I konkurrensens heliga kartellbildningsnamn har priserna för det som vi inte kan undvara drivits konstant uppåt.

Människor i Sverige lever på ett gungfly och politikerna värnar varken om vår trygghet eller vår välfärd – sliter endast skattepengarna direkt ur händerna på oss,  för fortast möjliga vidare befordran ur landet eller direkt ner i egna fickor - till monstruösa löner, bonusar, pensionsförmåner åt politiker som sedan snabbt slussar vidare resten till än monstruösare ersättningar åt de övriga samhällstopparna i bankväsende och näringsliv. Det som händelsevis blir över används till riskspekulation i Baltikum.

Och privatiseringen har haft förödande negativa effekter. Vården har gjorts så otillgänglig att den till och med skickar hem folk med livshotande tillstånd på löpande band. De lämnas att dö och ingen ställs till svars. Valfriheten är en chimär, då man med samma call-center-metod som används i övriga både offentliga och privata verksamheter för att hålla “kunderna” på avstånd missbrukar språket och kallar avspisningen för “råd”, “upplysning” respektive ”service” och “kundtjänst”.

Skolresultaten är de sämsta på länge och friskolorna är frikostigast med att sminka upp bristande resultat med kosmetiska betyg. Miljöåtgärder har avstannat och vi är nu på väg med gasen i botten mot nästa naturkatastrof.

Vi betalar fem gånger så mycket i medlemsavgift till ett neokolonialistiskt aggressivt EU som Finland och får knappt något tillbaka. Vi ska ge bort både naturresurser och skattepengar utan att få något igen.

Nu har Alliansen snart fullbordat förstörelseverket, styckat upp och sålt ut precis allting – Apoteket, Posten, Skolan, Vården, Försvaret etc. För att inte tala om alla fastigheter och all mark som sålts till företrädesvis tyska och danska ägare. Danmark har givetvis förhandlat om undantag när det gäller sånt, men inte Sverige, nej. Här säljs allt, även skogs- och jordbruksfastigheter.

Kommunerna har i samma anda sålt ut fastigheter och mark. Vidare har de ansvarslösa ledningarna inom både stat, kommun och fackliga organisationer spekulerat hejdlöst med våra skattepengar och pensioner, facken och bankerna har till och med fortsatt högriskspekulera i Baltikum. 

Själva trygghetssystemets hjärta, Försäkringskassan, har helt cyniskt utelämnats till slakt på grund av de internationella konsultföretagens bidragsberoende av skattekronor. Priset för det har de långtidssjukskrivna och långtidsarbetslösa fått betala.

När det gäller SJ, så ska  ”de lönsammaste sträckorna”  i fortsättningen istället trafikeras av utländska statsbanor från Danmark och de större europeiska länderna vilket kommer att medföra att våra biljettpengar går rakt in i Tysklands, Frankrikes, Danmarks statskassor, eller andra större europeiska länders med hungriga neokoloniala ambitioner, varvid dessa kan fortsätta bygga sin inhemska välfärd med våra skattepengar, då deras politiska ledare synes utrustade med åtminstone någon form av självbevarelsedrift vilket alltså inte är fallet när det gäller Sverige, som inte krävt ett enda undantag i alla förhandlingar med betongpolitikkolossen EU.

Det enda lyssnandet inåt som bedrivits har varit på tordönsstämman från näringslivet som kräver “krafttag” i energipolitiken, därav kärnkraftsuppgörelsen. En ohemul uppgörelse som omfamnats särskilt varmt av det mest kärnkraftskritiska partiet – den s k Centern vars partibeteckning man först nu börjar inse innebörden av.

Att politiken i Sverige endast är staffage har man fattat för länge sen. Ingen av partierna värnar sina kärnvärderingar. Centerns decentralisering är borta, likaså kärnkraftsmotståndet. Socialliberalismen är putz weck från folkpartiet. Och när det gäller socialdemokraterna, så verkar det mesta av arbetarrörelsens käpphästar ha sålts ut till lägstbjudande, vilket man visade genom att ratificera Lissabonfördraget och se till så att varken mänskliga, medborgerliga eller fackliga rättigheter säkerställs, utan istället underställs även de reglerna för den “inre markaden” som dikterar att hänsynen till neoliberala marknadsreligiösa, verklighetsfrämmande doktriner går före alla mänskliga, ekonomiskt sunda och miljömässiga hänsyn.

Att det endast är staffagemänniskor som intagit partierna är allvarligt – de informella makthavarnas makt ökar ju naturligtvis då – det blir koncerner, bolag och allsköns skrupelfria intressen som tar över. Vem representerar väljarna i detta vacuum – Ingen.

Det är en mycket mörk tid för demokratin. Varken socialdemokraterna, centern eller folkpartiet skulle ha gått med på sån eftergiftspolitik gentemot EU om det hade funnits någon enda tongivande som hållit fast vid sådana värderingar som historiskt burit partiet, det som varit kärnan i folkrörelsepartierna. Det hade funnits stötestenar mot t ex Lissabonfördraget och akronymlagarna hos samtliga i så fall.

Nu hoppas allt sånt helt bekvämt över för det är ingen som bryr sig vilket varumärke som står på deras spelartröjor. De spelar politikens spel till den som betalar bäst – likgiltigt vem det är (se gärna bloggposten Nickedockor som pratar Newspeak).  Det värsta är att jag tror tomrummet kommer att fyllas av värsta sortens högerdominans. Så det blir inte bättre utan sämre.

De som nu ser ett utrymme skönjas för att ta makten tror jag knappast är mycket bättre. För att det skall kunna bli en demokratisering måste medborgarna själva aktivera sig, gå in och sätta stopp och avkräva personligt ansvar. Och det gäller särskilt utsatta grupper. Tyvärr orkar inte de göra sin röst hörd effektivt, för det har de inte resurser till. Det politiska klimatet är cyniskt och exploaterar istället situationen som uppstått.

Nu ökar också varslen inom industrin och överskottet i statskassan på 135 miljarder från januari 2009 är  förvandlat till ett underskott på över 200 miljarder, på grund av ett totalt passivt förhållningssätt gentemot massarbetslösheten samt upplåning för massiva statsbidrag till ett näringsliv som inte skapar några jobb, eventuellt också till ytterligare aviserade skattesänkningar.  Inte nog med att förlusterna socialiseras och vinsterna privatiseras – nu ska vi skattebetalare dessutom ansvara för kostnader ifall tyska kärnkraftverk havererar.  Det kan man kalla kolonialism som heter duga. Jag tycker den här regeringen ska avgå.

Se tidigare bloggpost: Vår Gud är oss en väldig Borg

Läs Counterpunch – Greg Grandin: “Milton Friedman and the Economics of Empire – The Road from Serfdom”

Läs:  SVD Brännpunkt - Gustav Fridolin:  ”Olofsson gav Vattenfall fria tyglar”,  Peter Andersson – med rätt att tycka – Vattenfallaffären borde ha fällt näringsministern,   Peace, Love & Capitalism – Storm i ett Vattenfallsglas,   DN – Politisk skadegörelse,   Karlskoga-Kuriren – Skyll inte på Josefsson,  Energinyheter – Samarbete ger säkra lyft inom kärnkraften,  DN – Cecilia Malmström ny EU-kommissionär,   AB – “Vad har jag att erbjuda? Jag kan ju ingenting”, AB – Vad ska vi göra åt arbetslösheten?, DN – Sysselsättningen sjunker,   AB – EU-Kommissionären presenteras,   SVD,   AB,  DN – Ola Larsmo, Expressen,   Roger Jönsson,   AB,   Jonas Sjöstedt,   Ett hjärta RÖTT,   Alliansfritt Sverige,    s-buzz,   Magnus Andersson,   Kommunisternas blogg

Läs även ESV - Prognos Statsbudgeten och de offentliga finanserna September 2009

Jag läser i DN:s nätupplaga att Margot Wallström nämns i samband med en ny tjänst vid FN som ska inrättas för att genomföra en FN – resolution om sexuellt våld i krigförande länder. En annan klok och modig svenska, Christina Doctare, har redan gjort en stor insats i den frågan när hon i samband med Balkankrigen fäste FN:s uppmärksamhet på systematiska våldtäkter.

Jag vill gratulera Margot Wallström och FN! Tror att dom kan vara bra för varandra.

Någon invände på en blogg jag var inne på att det är män som far mest illa i krig. Inte vet jag om man kan jämföra och värdera lidande. Självklart far de flesta illa i och av krig. Männens insats har dock …åtminstone i vissa kretsar…. ett visst ärofullt skimmer över sig. Jag såg nyligen i ett TV-inslag om unga svenska soldater på väg till Afghanistan en ung man med viss stolthet säga att han var bereddd att offra sitt liv för att utsatta i Afghanistan ska få ett bättre liv….ja….jag vet det finns också kvinnliga soldater numera…..

Kvinnornas insats som våldtäktsoffer i krigföringen är mindre glorifierad. De barn som ibland blir frukten av denna skamliga företeelse kommer till en situation som är fullständigt omänsklig och oanständig….

För cirka 10 år sedan befann jag mig i samma lokal som Margot Wallström då hon höll ett föredrag på en skola i Dalarna.
Redan då tyckte jag att hon verkade lite arrogant och speciell i negativ mening. Så fick jag precis min magkänsla besvarad idag när jag snubblade över en liten artikel på aftonbladet.se:   http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6122043.ab

Publicerad: 2009-11-14

Wallström nära toppjobb i FN

Det ser ut som om Margot Wallström är på väg att få ett nytt toppjobb. Denna gång inom FN. Givetvis är det bra för Sverige att ha svenskar på toppuppdrag inom FN. Det stärker Sveriges inflytande i viktiga frågor som rör världspolitiken.

Alliansregeringen agerar för att Margot Wallström ska få detta uppdrag. Det är bra och det är hederligt. Givetvis är det så man ska agera. Kommentarer från Mona Sahlin och de övriga rödgröna lyser med sin frånvaro. Undrar varför… kan det vara så att Sahlin har svårt att ge cred när politiska motståndare gör något bra? Om det är så, så blir hennes kritik emot att hon och de rödgröna inte får vara med och påverka vem som ska bli ny svensk EU-kommissionär än mer larvig.

Så, vi är nog många svenska som håller tummarna för Margot Wallström att hon ska få uppdraget i FN. Möjligen är det också så att hon har möjligheten att lyckas bättre med det uppdraget än vad hon gjort med sitt EU-kommissionärs uppdrag. För i den delen kvarstår min kritik, jag tycker inte hon lyckats så bra med det. Däremot är det så att alla de kontakter hon byggt upp runt om i världen under sina år i Bryssel kommer väl till pass i ett FN-uppdrag. Självklart stärker det hennes kandidatur och självklart kan dessa kontakter vara till nytta för både FN och Sverige.

Bloggar: MinaModerataKarameller och Scaber Nestor och Mats Engström

Så var det dags för jobbkongressens andra dag. Första dagen var fylld med – förutom resan – tal från flera aktade personer som Jens Stoltenberg, Johanna Sigurdardottir, Giorgos Papandreou och inte minst Margot Wallström.

Dessutom satt vi i olika temagrupper och diskuterade vår framtida politik. Mycket fokus ligger på utbildningssystemet och våra socialförsäkringar, pensionärsskatten och villkoren för  småföretag och entreprenörer.

I den grupp jag ingick diskuterade vi även infrastrukturens betydelse för vidga arbetsmarknadsregioner och för att näringslivets möjligheter att rekrytera nyckelpersoner.

Alla dessa böcker om politiker… de kommer med jämna mellanrum och de innehåller alltid någon form av skvaller som lockar till rubriker. När man sedan läser böckerna brukar det dock visa sig att just det lilla skvallret satt i ett perspektiv av hela bokens innehåll är just inget annat än litet.

Om det är så i fallet om boken om Margot Wallström återstår att se. Det är väl dock knappast någon nyhet att Margot Wallström och Göran Persson inte var de bästa vännerna. Återigen får vi läsa om det och kanske bjuds det på en och annan pikant detalj.

Min bild av Margot Wallströms tid som kommissionär är blandad. Margot är en skicklig politiker, annars hade hon inte kommit så långt hon gjort. Hennes politiska karriär är imponerande. Hade hon själv valt bli partiledare för S så hade hon kanske blivit det. Om det gjort någon skillnad för S vet inte jag, men tveklöst är det så att hon har en helt annan stil än Sahlin, en stil som jag tror går hem hon många.

Har hon då varit lyckosam som kommissionär. Tveksamt. Ser vi på hennes uppdrag att förankra EU bättre hos medborgarna så har hon väl lyckats sådär. Nu ska man ju säga att just det uppdraget kanske inte är helt lätt att lyckas med. Möjligen är det också talande. Margots post som kommissionär fick ett innehåll utan något politiskt ansvar. Det är svar nog på frågan om hon lyckats i sitt uppdrag.

Kommer då Margot hem till inrikespolitiken? Svaret finns nog inte i boken. Jag tror dock inte hon gör det, även om rörelsen kallar. För gör hon det så får hon börja om och lägga ner mycket tid på att förändra S från ett gammalt tråkigt parti till ett nytt spännande parti. Den orken och lusten tror jag inte hon har. Jag tror att denna bok är bland det sista vi ser av politikerna Margot Wallström, hennes politiska karriär är nog slut nu.

We knew it was the same, they told us countless times and still do.  This time, in regards to David Cameron’s proposal to hold a referendum on a done Treaty or at least trying to “… seek a renegotiation…”

Andrew Brons MEP (elected, to speak for the people) asked “… Does this mean that the Lisbon Treaty is essentially the same as the Constitutional Treaty which it replaced?…”

The brief reply from the European Commission vice-president (appointed, to speak for the EU) Margot Wallstrom (has worked for The Trilateral Commission – scroll down) was “The most important things for Britain were changed, which were the names and the symbols”.  Nothing else.  Just the names and the symbols ffs!  So a binding contract already ratified by all but two nations and when they finally capitulate ratify, the seal on the deal will be complete and irrevocable.

So no matter what David Cameron promises, he knows he won’t be able to change a God damn thing!  Just using this to garner votes.  They’re all the same except for the branding.  It’s Coke and Pepsi Politics at it’s very worse.  Even worse than those Rotten Boroughs of long ago, at least no one could afford them all then, unlike now of course.

Our Politicians lied to us to get us this far and will continue to do so until we are hand delivered on a silver platter ready for the feast (we’re the main course so at least have some pride in that).  The Globalized media have all did their part, including our very own Aunty Beeb ‘promoting’ the Treaty as a Godsend to humanity every chance it gets;

“The Lisbon Treaty is aimed at streamlining EU institutions, to improve decision-making in the enlarged 27-nation bloc.

The treaty incorporates the Charter of Fundamental Rights, which covers a wide range of EU citizens’ rights and will become legally binding once Lisbon enters into force. That cannot happen unless all 27 member states ratify the treaty.”

So basically, we are now living in a Fascist State run by puppets and mini-Hitlers.  The Post-Democratic Age and without a shot fired, pretty impressive even if I do disagree with it wholeheartedly.  Oh well, nice past 1000 years had it’s ups and downs, no doubt the next thousand will.  Just hope I’m around for the ups (even though I don’t fancy the downs one bit!).  Time to learn the new National Anthem and more importantly, try and keep track of all the new laws they’re bound to enact.

There will soon be peace in Europe but only because we won’t have a choice.  That’s what a Dictatorship is.  Down with Big Brother or Long Live Big Brother will soon be the question we’ll need to answer.  No matter what we say, it’ll never make a difference.  And violent insurection is illeagal if unsuccessful…  and even Cromwell paid for it in the end remember.  So we can’t use democracy and we can’t use violence…

WHAT THE HELL CAN WE DO!?!

May start a new blog called “Ripper Welcomes the New Rulers of the Universe:  Please don’t kill me!”

… then again, I am British and we don’t do surrender that well.

Lord Mangledbum with his personal bodyguard

]]> http://campaigndossier.wordpress.com/2009/09/06/opinion-impopular-sahlin-bra-for-s/ Sun, 06 Sep 2009 20:09:46 +0000 campaigndossier http://campaigndossier.wordpress.com/2009/09/06/opinion-impopular-sahlin-bra-for-s/

VAL 2010: De Rödgröna drar ifrån samtidigt som Mona Sahlin (S) visar sig vara en impopulär partiledare inom Socialdemokraterna. Detta är goda nyheter för för både Sahlin och Socialdemokraterna.

En undersökning genomförd av Demoskop visar att både Margot Wallström och Thomas Bodström är mer populära statsministerkandidater än Mona Sahlin.

Oavsett om det gäller män, kvinnor, bland socialdemokrater eller inom hela befolkningen hamnar Mona Sahlin först på tredje plats när 1000 personer fick svara på frågan: Vilken S-politiker vill du se som statsminister vid S-valseger.

En annan opinionsundersökning genomförd av Demoskop visar att Socialdemokraterna går fram 3,3 procentenheter och landar på 36,6 procent. Även de Rödgröna går fram och har nu 49,5 procent (+1,4 %). Detta innebär att avståndet till Allianspartierna nu är 4,4 procent.

Att Mona Sahlin är impopulär som partiledare samtidigt som Socialdemokraterna går fram i opinionsundersökningar visar att väljarna inte är personfixerade. Väljarna går efter vad man uppfattar som bra politik snarare än personliga defekter. Detta borde få valstrategerna hos Socialdemokraterna att dra en suck av lättnad.

Rädslan inom Socialdemokraterna har länge varit att Mona Sahlin skulle vara ett sänke för partiets möjligheter att erövra regeringsmakten 2010. Att Socialdemokraterna går fram – samtidigt som Miljöpartiet och Vänsterpartiet trampar vatten – visar dessutom att partiet inte behöver känna sig hotad av krypskytte från Vänsterpartiet.

Att Mona Sahlin hamnar på tredje plats i en popularitetstävling med Wallström och Bodström kommer bara att vara ett problem för Sahlin om de Rödgröna förlorar valet.

Margot Wallström har hela tiden sagt att hon inte vill bli partiledare. Hon kommer inte att ändra sig även om de Rödgröna misslyckas 2010. Och Thomas Bodström är inte så dum att han försöker utmana Sahlin ett år innan ett val. Socialdemokraterna har trots allt segervittring.

Sahlin sitter därmed säkert som partiledare. Partiet har vind i seglen och Sahlin kan nu med större tyngd ta på sig ledartröjan inom den rödgröna alliansen. Detta borde uppmuntra de socialdemokratiska väljarna.

European Commissioner Margot Wallstrom has for some time had responsibility for communications in the EU.  Speaking at the Culture committee earlier today, she stressed that she was not a propaganda queen but rather someone with an important job to do, namely improving the way the EU engages with people across Europe.  Given the less than enthusiastic attitude in the UK to the EU by many groups of people, much of the media and some political parties (the Tories being the most significant), I feel Ms Wallstrom has an uphill task.     

Fortunately, not all EU Member States are as Eurosceptic as Britain, so I think the Commissioner’s job may not be a hard as it would appear from a British perspective.  Margot Wallstrom herself is massively enthusiastic about her role, which doesn’t surprise me as she is noted for her commitment and thoroughness.  However, since only 0.2% of the EU budget currently goes on communications and funding the European Parliament/European Commission offices in Member States comes out of this, not much is left over.  Nonetheless, under Ms Wallstrom’s leadership, the EU has developed an audio-visual strategy involving networking with existing radio and television networks and expanding Satellite Europe, the EU’s own feed which other media can pick up.  Much greater use has also been made of the internet, including a You Tube channel and Europarl TV.  Ms Wallstrom even writes a blog.

All of the above shows that geat strides have been made in communicating the EU to a wider audience.  This is all good news, though I’m afraid there is a long way to go before the idea of  “bringing Europe closer to the citizens” comes to fruition.  I have to say I wish those involved in the EU would stop using the word “citizen”.  It does’t go down well in Britian and only serves to emphasise the distance.

Margot Wallstrom also raised the question of turnout in the European elections, which, as we know, was low throughout the EU.  Yet there is one spark of light.  Turnout actually rose in 11 Member States and went up where the election campaigns actively focused on EU issues.  So much for the conventional wisdom that we shouldn’t talk about Europe and only deal with national matters in European elections.  As you can imagine, there was considerable interest in the subject from Culture Committee members and it was therefore agreed to hold a special seminar with all the relevant statistics etc to examine it further.

Margot Wallstrom put forward three action points:

1.  There should be an EU Commissioner solely responsible for communication.  Communications policy should be linked to citizens’ rights and should build on the citizens’ initiatives in the Lisbon Treaty (assuming it is ratified).

2.  The European Parliament will have more power in negotiating the 2013 financial framewotk if Lisbon is ratified as there will be co-decsion, meaning that the European Council will have equal weight with the Council of Ministers.  The Parliament should therefore budget more money for communications.

3.  The European institutions should plan and work togather on communications.

I can certainly sign up to these three points and I wish Margot all the very best in her endeavours.

Timbro ger EU en känga

I DN Debatt den 26 juli under rubriken ”Skattemedel för miljarder går till EU:s propaganda” presenterar Timbros vd Maria Rankka tillsammans med utredarna Philip Thomasson-Lerulf och Hannes Kataja den färska Timbro-rapporten “Den europeiska unionens börda – information och kommunikation till ett motvilligt folk”. EU-institutionernas skattefinansierade opinionsbildning är ett problem och det är dags att dra en tydlig linje mellan information och propaganda. Några stycken ur artikeln:

* EU spenderar varje år åtskilliga miljarder kronor på tevekanaler, radiostationer, tankesmedjor, trycksaker, kampanjer och resor för journalister. Kommunikationsinsatsen propagerar för en stark och enhetlig europeisk union. En utveckling som flera folkomröstningar har sagt nej till.

* I vår undersökning visar vi upp exempel på hur EU-institutionerna med stor uppfinningsrikedom använder offentliga medel till att flytta fram sina egna positioner och föra i hamn en utveckling som medborgarna och skattebetalarna ställer sig kritiska till. Med demokratin och anständigheten för ögonen är detta oacceptabelt.

* Europeiska unionen har på kort tid bytt ansikte. Från att i huvudsak ha varit ett frihandelssamarbete antar den alltmer konturerna av en politisk union inom vilken fler och fler frågor hanteras.

* När de i folkomröstningar under de senaste tio åren har fått chansen att säga sitt om ytterligare politisk integration i Europa har svaret varje gång blivit detsamma: nej till införandet av den gemensamma valutan euron, i Danmark 2000 och Sverige 2003, nej till Nicefördraget på Irland 2001, nej till EU-konstitutionen i Frankrike och Nederländerna 2005 och nu senast, nej till Lissabonfördraget på Irland 2008. Det finns därmed ingen tydlig uppslutning kring visionen om en stark och enhetlig europeisk union.

* Varje år plöjs stora summor ned i en hord av tankesmedjor och idéinstitut runt om i Europa, som alla har det gemensamt att de aktivt förespråkar att alltmer ska beslutas av EU. Det är inte ovanligt att dessa organisationer leds eller har grundats av tidigare högt uppsatta politiker och tjänstemän i EU-institutionerna.

* I Sverige har vi fört en omfattande debatt om att statliga myndigheter och offentligt ägda bolag för fram politiskt färgade budskap. Men om EU:s opinionsbildning är det tyst, trots att den är mer långtgående och dessutom drivs av dunklare motiv. Att det dessutom är vår svenska kommissionär Margot Wallström som är huvudansvarig för Europeiska unionens kommunikationsarbete gör tystnaden än märkligare.

En dag senare kan man i DN läsa Margot Wallströms replik: ”Målet är inte att få folk att älska EU”.

Snälla rösta inte nej - jag vill ha en fin EU-karriär!

Först bara en liten påminnelse om vad Margot Wallström gjorde våren 2005 precis innan Frankrike och Nederländerna skulle rösta (nej till) en ny EU-konstitution. Wallström höll ett tal vid det forna koncentrationslägret Theresienstadt (Terezin) i Tjeckien. Talet hade i förväg lagts upp på EU-kommissionens hemsida och delats ut till journalister, och i detta tal stod att läsa “Ändå finns det de som i dag vill skrota idén om överstatlighet. De vill att EU ska återgå till sitt gamla, strikt mellanstatliga sätt att verka. Jag menar att dessa människor borde komma till Terezin och se vart den gamla vägen leder”. Under framförandet av talet hoppade hon dock över detta stycke vars syfte var att anklaga dem som röstade emot det nya fördraget om överstatlighet för att på något intressant och obegripligt sätt vara förespråkare för nazistiska koncentrationsläger! I samband med detta krävde  flera brittiska konservativa liksom vänsterpartisten Jonas Sjöstedt hennes avgång (källa).

Var kan man eftertidsrösta då?

Och majoriteten av medborgarna i de båda länder som tillåtits folkomrösta om detta fördrag röstade nej. Fördraget modifierades åren efteråt till det som kom att kallas Lissabonfördraget och som var skrivet på ett sådant sätt att man denna gång kunde kringgå folkomröstningar i Frankrike och Nederländerna. Dock inte i Irland, där majoriteten som bekant röstade nej. Och nu har EU dragit igång en massiv propagandakampanj för att få irländarna att rösta ja snarast möjligt. Det vore en intressant tanke om vi kunde göra så i andra val också. Om någon känner att medborgarna faktiskt röstade fel – kan vi inte ta om valet några månader efteråt då?

Och så till Margot Wallströms replik då. 

“Jag hoppas vi är eniga om att allmänheten har inte bara rätt att bli informerad om vad EU gör, vilka förslag som läggs fram och vilka beslut som fattas. Den har också rätt att göra sin röst hörd om vad den vill att EU ska göra och hur.” Ha ha – jaså, det var därför vi fick rösta om Lissabonfördraget då, och de tidigare fördragen??

“Sedan 2004 har vi reformerat, moderniserat och decentraliserat kommunikationen i EU-kommissionen, ett arbete som är långt ifrån avslutat. Vi har skiftat fokus från Bryssel till enskilda medborgare i medlemsländerna. Medborgarna står i centrum och vi använder oss nu också av de medieformer som medborgarna föredrar: tv, radio, internet, bloggar, Facebook och lokaltidningar.” Skiftat fokus för propagandan till de enskilda medborgarna ja, för regeringarna är som bekant redan avklarade.

EU-demokrati 2009: att få lov att uttrycka sin åsikt på nätet i något EU-forum.

“Vi har skapat en tvåvägskommunikation. I stället för monolog för vi i dag en dialog med medborgarna bland annat på Debate Europe, diskussionsforum på internet, och medborgarråd på nationell och europeisk nivå. Det handlar om att lyssna, inte om att propagera. Åsikter bryts mot varandra och gapet mellan beslutsfattare i Bryssel och medborgarna minskar.” Ett diskussionsforum på nätet!? Vad ger det för politiskt inflytande – hon måste skämta!?

“Åsikter bryts mot varandra”, “gapet mellan beslutsfattare i Bryssel och medborgarna minskar” – är hon påverkad av något olagligt preparat eller tror hon att medel-IQ:n i landet understiger 80?

“EU blir vad medlemsländerna gör det till… Min filosofi är att det blir bättre politiska beslut om vi först frågar medborgarna till råds.” (!) Jaså, det är därför man medvetet tar fram nya fördrag som inte kräver besvärande folkomröstningar från besvärliga medborgare? Denna “replik” var något av det pinsammaste jag läst på länge.

Ett intressant stycke ur Timbrorapporten:

“I boken Utmaning Europa (Prisma, 2005) skriver den brittiska tänkaren och Europavännen Mark Leonard följande om varför Europas befolkningar flera folkomröstningar i rad har valt att rösta nej till fortsatt integration: ”Problemet är att Europas demokratiska revolution i stort sett inte har uppmärksammats av dess medborgare.” Citatet är hårresande eftersom Leonard uppenbart blundar för att demokratiska framsteg per definition måste involvera medborgarna, och det sammanfattar mycket väl det slags idéer som genomsyrar EU:s hela kommunikationsverksamhet.”

EU-regler om den tillåtna storleken på en tomat

“Men hur kommer det sig då egentligen att EU i stort sett utan att möta kritik har kunnat bygga upp en enorm kommunikationsapparat som uppför sig på ett sätt som knappast skulle accepteras i de enskilda medlemsländerna?… En del av förklaringen har att göra med EU som institution. EU är till sin form och beslutsstruktur sinnebilden av en organisation som på engelska skulle beskrivas som ”top-down”. Strävan att centralisera, vare sig det gäller lagstiftning, regeluppföljning eller tillsyn, är till och med fördragsfäst. Det är knappt möjligt att finna något exempel på när EU-institutionerna har fört tillbaka maktbefogenheter som EU en gång tagit över från de enskilda medlemsländerna. EU-institutionerna fortsätter att växa och lägga allt fler politiska områden under sin kompetens, trots att medborgarna alltså inte nödvändigtvis delar detta mål.”

Dick Erixon har helt rätt när han i sitt blogginlägg om rapporten skriver: “Europavalet skulle kunna vara det val som ger EU-ledningen dess legitimitet, men också det valet är konstruerat så att hur medborgarna i Europa än röstar kan man inte rösta bort de ansvariga. Den verkställande makten är skyddad från folkets dom. Det är inte demokratiskt.”

Måste allt offentligt vansinne utgå ifrån Sverige?

Förresten, är Sveriges nationalsång förlegad och ett politiskt inkorrekt musikstycke som bör bytas ut mot en ny låt som enligt förslag till kulturministern ska skrivas av en anhängare och (ekonomisk) donator till Feministiskt initiativ? Och missa inte att vi efter nästa val kanske får en “normkritisk myndighet” som kommer att ge dekonstruktionsfilosofin en helt ny legitimitet. “Varför gör de på detta viset”-rumpnissarna kommer att garanteras arbete och sysselsättning för all framtid! Det genusindustriella komplexet kommer att expandera i takt med och troligtvis gå hand i hand med EU-byråkratin. Du sköna nya värld!

(Tidigare inlägg om EU: 1 , 2)

EUROPA: Idéinstitutet Timbros kritik att EU bedriver propaganda för skattebetalarnas pengar har nu tvingat Margot Wallström att gå i svaromål.

Som kommissionär med ansvar för kommunikationsstrategi poängterar Wallström att “i en demokrati måste kommunikation vara synonymt med dialog”.

“Medborgarna står i centrum och vi använder oss nu också av de medieformer som medborgarna föredrar: tv, radio, internet, bloggar, Facebook och lokaltidningar. Vi har skapat en tvåvägskommunikation. I stället för monolog för vi idag en dialog med medborgarna bland annat på Debate Europe, diskussionsforum på internet, och medborgarråd på nationell och europeisk nivå. Det handlar om att lyssna, inte om att propagera”.

Så långt låter det bra. Även om det låter som om EU i sin demokratiska dialog befinner sig på en nivå som kanske skulle motsvara var exempelvis Malmö idag befinner sig med sitt eDemokrati-projekt. Vem kan vara emot en sådan dialog?

Mitt mål är att göra EU-kommissionen mer öppen och mottaglig för synpunkter och åsikter från allmänheten. Inte att få folk att älska EU.

Frågan är om det är någon som tror att en sådan tung institution som EU överhuvudtaget har möjlighet att vara “mottaglig för synpunkter och åsikter” mer än i en rent passiv kapacitet? Inte ens en riksdag eller regering i ett litet land som Sverige har möjlighet att mer än i en mycket begränsad omfattning ta till sig åsikter från allmänheten och låta dessa påverka de löpande besluten.

Det är naturligtvis av denna anledning som vi har demokratiska val. Det är bara vid val som väljarna kommer att ha en riktigt rejäl möjlighet att påverka på ett sätt som kan få direkta politiska konsekvenser.

Vår uppgift är inte heller att enbart informera. Det är att lyssna på människors tankar och åsikter om EU, att så nära medborgarna som möjligt förklara vad vi gör. Men också att stimulera till debatt och diskussion om olika EU frågor som berör oss alla. Det är inte propaganda. Det är att stärka demokratin.

Det är kanske här som Margot Wallström förvirrar sig.

Vad EU sysslar med är kanske inte propaganda som Timbro påstår. Men det är inte heller “dialog” på ett djupare plan som Wallström gärna vill tro.

EU:s demokratiska underskott, överdrivet hemlighetsmakeri, korruption och avsaknad av en gedigen offentlighetsprincip gör att medborgarena för överskådlig tid kommer att fortsätta att uppfatta olika “kommunikationsstrategier” som ”reklam” – i bästa fall – eller som ren propaganda i värsta fall.

Och häri ligger Wallströms dilemma. Framgångsrika kommunikationskampanjer kommer alltid att ha ett drag av påverkan kring sig. Detta medan passiv information (som medborgarna har enklare att acceptera) aldrig kommer att vara tillräckligt för att tillfredsställa beslutsfattarna i Bryssel.

Det enda som kan råda bot på detta är ett mer demokratiskt EU som gör beslutsprocesserna tydligare för medborgarna.

Så Margot Wallström: Varför inte föreslå att eurpéerna får välja en egen EU-president? Det skulle kanske vara den bästa PR som EU idag kan få? Det skulle åminstone öppna upp för den breda debatt som Wallström säger sig vilja ha.

RAPPORT: I en ny rapport från tankesmedjan Timbro hävdas att EU använder skattemedel för att finansiera informationskampanjer som inte ens eftersträvar objektivitet.

Eller som en av rapportens författare, Philip Thomasson-Lerulf, uttrycker det;

“EU-kommissionen går själv ut och slår fast att den information som förmedlas inte ska vara neutral och balanserad utan vara till EU:s fördel. Det är häpnadsväckande eftersom flera folkomröstningar på senare år tyder på att européerna är tveksamma till att EU får mer makt”.

I en debattartikel på DN Debatt i Dagens Nyheter följer författarna (Philip Thomassson-Lerulf och Hannes Kataja) och Maria Rankka, vd på Timbro upp kritiken;

I Sverige har vi fört en omfattande debatt om att statliga myndigheter och offentligt ägda bolag för fram politiskt färgade budskap. Men om EU:s opinionsbildning är det tyst trots att den är mer långtgående och dessutom drivs av dunklare motiv. Att det dessutom är vår svenska kommissionär Margot Wallström som är huvudansvarig för Europeiska unionens kommunikationsarbete gör tystnaden än mer märklig.

Oavsett vad man tycker om att EU använder medborgarnas skattemedel för att driva olika informationskampanjer – eller propaganda kampanjer för att använda författarnas ordval – kan man konstatera att strategierna har varit förvånansvärt ineffektiva.

Det är svårt att se att kampanjerna har haft någon som helst positiv effekt. Är det någon i Sverige som överhuvudtaget märkt av någon aktivitet från EU – oavsett om det handlar om informationskampanjer eller event –  som har lyckats påverka någons i deras syn på EU? 

Att förtroendet för EU har ökat – och att en majoritet i opinionen nu stödjer ett medlemskap - beror antagligen mer på att svenskarna numer uppfattar medlemskapet som något naturligt och föga dramatiskt. EU-medlemskapet har helt enkelt blivit en del av den politiska vardagen.

Detta förklarar också att Miljöpartiet valde att inte längre driva frågan om att Sverige borde lämna EU. Partiets ledning och medlemmar hade dragit den logiska slutsatsen att svenskarna inte längre såg unionen i sig som ett problem. Problemen uppstår när politiker fattar “felaktiga” beslut.

Politiska krav från exempelvis Vänsterpartiet om att Sverige borde kräva utträde ur EU börjar därför alltmer likna förslag om att Skåne eller Norrland borde lämna Sverige på grund av ”dåliga” beslut i riksdagen.

Resultat? Vänsterpartiet gjorde ett uruselt val i EU-valet. Detta medan Miljöpartiet och Folkpartiet – partiet med det mest EU positiva budskapet i valrörelsen – uppfattades som valets vinnare.

EUROPA: Europas ledare har uttalat att man vill att José Manuel Barroso skall få ytterligare fem år som EU-kommissionens ordförande. Uttalandet var enhälligt.

Trots många hårda ord mot Barroso - inte minst från EU-parlamentariker Marita Ulvskog (S) – har de europeiska socialdemokraterna inte lyckats vaska fram någon egen kandidat.

Efter det socialdemokratiska valbakslaget runt om i Europa är det naturligtvis svårt för den socialdemokratiska gruppen ESP att förhandla utifrån någon form av styrkeposition.

Ett enhälligt stöd för Barroso från EU:s ledare – i kombination med de hårda orden mot honom från vänster – har bara fått svensk och europeisk socialdemokrati att framstå som än svagare.

Margot Wallström kallar det “bedrövligt” att europeisk socialdemokrati inte lyckats enas om en egen motkandidat;

Jag beklagar djup att den socialdemokratiska oppositionen inte tagit fram någon kandidat. Det borde de ha gjort redan i valrörelsen.

Om man sedan lägger till att de få tunga länder som fortfarande har socialdemokratisk regering – Storbritannien och Spanien – från början hade Barroso som favorit är det svårt att se alla tuffa utspel som speciellt meningsfulla.

Det blir nu upp till EU-parlamentet att fälla avgörandet. Och här vill tydligen ESP och De gröna dra ut på tiden för att kunna granska Barroso och vad man anser vara ett alltför otillräckligt politiska program från hans sida.

Detta skapar bara bilden av en maktlös opposition som försöker kompensera sin maktlöshet genom kommunicera infö allmänheten att man visst är seriösa och viktiga och nu tar sin roll som opposition på allvar.

Sanningen är att oppositionen skulle behöva ta sig tid och analysera sitt valresultat. Meningslösa utspel är inte det mest prioriterade i dagsläget. (Exempelvis verkar De grönas invändning mot Barroso mer handla om byråkratiska röstningsprocedurer än om sakpolitik).

Inte minst behöver socialdemokratin ta en paus och fundera över varför det gick så bra för de De gröna i EU-valet. Idag finns det i realiteten ingen samlad opposition i vare sig Sverige eller i EU. 

Men oppositionen i både Sverige och i EU försöker desperat framstå som både relevant och enad. Men medborgarna låter sig inte luras. Man lät sig inte imponeras innan valet och är säkert det inte heller nu efter valet.

Nu börjar det. Det svenska ordförandeskapet i EU drar nu igång med toppmöte och diskussioner om Barosso ska bli omvald eller ej. Den svenska regeringen stödjer det och Fredrik Reinfeldt ska försöka se till att ro i land det i lugn och ro. Om han inte lyckas med det kan starten på ordförandeskapet bli väldigt turbulent. Margot Wallström är missnöjd med sitt eget parti för att de inte lyckas ta fram en egen kandidat och anser det vara bekymmersamt.

Inför ordförandeskapet har DN´s Henrik Brors gjort en lång och läsvärd intervju med Reinfeldt. Även SVD har en lång och intressant artikel.

Det svenska ordförandeskapet kommer att bli mycket spännande att följa. Det blir ett halvår där Sverige står i fokus för den europeiska politiken. Alliansregeringen ledarskap kommer att prövas i allmänhet och Fredrik Reinfeldts i synnerhet. Som sagt, det bli ett spännande halvår.

Carl Bildt bloggar på temat

EU-VALET: Patricia McKenna - avhoppad medlem hos Green Party på Irland och numera partipolitiskt obunden – har levererat en rejäl bredsida mot Margot Wallström i dagens Expressen.

Margot Wallström – EU kommissionär med ansvar för kontakterna mellan de europeiska institutionerna och för kommunikationsstrategi - anklagas av McKenna för “ett flagrant försök att påverka utgången av den andra omröstningen på Irland om Lissabonfördraget”;

Europeiska kommissionens vice ordförande Margot Wallström är på väg att skriva under ett avtal på 1,6 miljoner euro med PR-firman Edelman, för att sälja “Europa” till det irländska folket (…) Enligt rapporteringen kretsar Wallströms avtal med PR-firman kring “behovet av att informera allmänheten om angelägenheter som rör EU och hur det påverkar vardagen”.

Patricia McKenna konstaterar att Irlands högsta domstol fastslog 1995 att det är “olagligt att använda offentliga pengar till att påverka en folkomröstning”. Om Wallström går vidare kommer hon att få stå tillsvars i de irländska domstolarna.

McKenna frågar vidare;

Kan Margot Wallström förklara varför informationskampanjen bara är inriktad mot den irländska befolkningen? (…) Målgruppen för Wallströms propagandakampanj är de som identifierades som nej-väljare i det senaste valet om Lissabonfördraget: Unga människor mellan 16 och 30, kvinnor i alla åldrar och lågavlönade (…) Bara tanken på att EU-kommissionen använder medborgarnas pengar för att lobba för mer makt till sig själv, borde vara motbjudande för alla som ser sig själva som demokrater.

Skall bli intressant och se om Wallström går i svaromål.

En möjlig försvarsstrategi för Wallström är att helt enkelt bara konstatera att måltavlan för kampanjen att ”sälja Europa” gäller alla de europeiska EU-länderna och inte bara Irland.

Detta hindrar naturligtvis inte att just Irland är högt prioriterat av EU för en PR-kampanj. Det sände chockvågor genom EU när landet sade nej till Lissabonfördraget i sin folkomröstning och därmed hindrade att fördraget kunde ratificeras.

Man behöver inte vara speciellt konspiratorisk för att inse att Irland därmed är topprioriterat när Irlands grundlag kräver att Lissabonfördraget godkänns i en folkomröstning. Lägg sedan till att Lissabonfördraget inte kan träda i kraft i EU om inte alla medlemsländer säger OK.

Oetiskt eller inte? McKenna har sagt sitt. Nu är det Wallströms tur.

På 60-talet var det rödvinsvänstern som gällde,  nu är det lådvinshögern. Överrepresentationen av nykterister i riksdagen är sedan länge, liksom snart sagt även riksdagen, en obsolet företeelse.

Inför Sveriges omröstning om EU-medlemskap var det många EU-kritiker som var rädda att det skulle leda till ökat drickande, mer alkoholskador och mer våld. Man var också rädd för att Sverige skulle få ett ökat inflöde även av tyngre droger.

-Skrämselpropaganda, svarade den glättiga EU-kramande och ogenerat ja-sägande fyrtiosidiga fyrfärgsbroschyr som dåvarande utrikeshandelsminister Ulf Dinkenspiel ganska självsvåldigt beslöt skulle tryckas upp på skattebetalarnas bekostnad och skickas ut till samtliga hushåll som “information” inför folkomröstningen.

Idag har vi, förutom tv-reklam för sprit, öl och vin på bästa sändningstid, även facit beträffande de ökade alkoholskadorna och våldet - och ett samband däremellan som även om det är komplext ändå anses säkerställt av de flesta experter.

Alkoholkonsumtionen hade 2004 efter EU-inträdet 1995 ökat till över tio liter ren sprit per år och svensk över 15 år. Samhällskostnaderna för alkoholskadorna beräknas uppgå till 160 miljarder per år och de alkoholrelaterade dödsolyckorna hade under samma tid ökat med 50 %. Detta kan jämföras t ex med samhällets kostnader för hälsovård, sjukvård och social omsorg som under 2008 uppgick till 49 miljarder kronor.

Det mysiga kontinentala och mer eller mindre dagliga drickandet som gjort att mjölkpaketen fått konkurrens av lådvinet som måltidsdryck – vilka är det som fått betala priset  i hemmets olugna vrå för dessa drastigt ändrade vanor till följd av lådvinshögerns framgångsrika framfart? Jo där får kvinnorna och barnen ta stryket.

På gatorna är det unga män som invalidiserar andra unga män i fyllan och villan.

Och när spriten blandas med andra droger - som t ex legal narkotika eller anabola - då kan våldet bli riktigt bestialiskt.

Det är ju så viktigt att globala bryggerikoncerner och EU:s vinproducenter får ökad avsättning för sina produkter, sen att folk blir lemlästade både helg och söcken till följd härav, skit i det liksom.

Se tidigare bloggposter: Vintergata,   Den dysfunktionella samhällsfamiljen,  Tänk analogt, Nickedockorna som pratar Newspeak ,  EU – Vad är det, SVT?, Att främja demokratin, Det högerneutrala Piratpartiet,

Läs: SVD – Skop: S störst inför EU-valet,   DN – Vad ska du rösta på i EU-valet?   DN2,   DN – M och S kyler ner valkampanjen,      AB1,   AB2,   Expressen1,   AB3 – Rick Falkvinge, Piratpartiet: “Vi vill mer än gratis musik“,   SVD – Wallström in i internetdebatt,   DN4,   SVD3,   AB4,   SVD – Kritisk moderat lämnar riksdagen ,   DN5, - Riksdagen har blivit maktlös,  SR – Ekot: Statsvetaren Mikael Gilljam – “Ta EU-mätningarna med två nävar salt”

Läs Bloggarna: Svensson,  Schmolitik – Pirater skola styra jorden,  En okuvlig bibliotekarie,  Politikerbloggen,   Newsmill,   HAX – I Riksdagen finns inget utrymme för fritänkare,  HAX – Den svenska demokratin på dekis,  unt.se – Ledarbloggen,   Farmorgun i Norrtälje, Linnander tycker, Alliansupproret, DOOM4, annarkia,    Röda Malmö,    Röda Malmö2,    Robert Noord – (M) tappar och (S) går framåt,      Mullvaden, - Arbetarinitiativets kandidater: Manne Frisk, metallarbetare, Köping,  Newsmill: Helena Palena om Europa: Stöd Declan Ganley och Libertas, Per Altenberg – Ett liberalare Europa: Dawit Isaak och Rick Falkvinge för inte samma kamp,   Henrik S Järrel: Många och starka skäl att säga nej till Lissabonfördraget,  Peter Andersson – Piratpartiet ska ge fan i mina valaffischer!,  

Är Margot Wallström på väg att ge sig in i fildelningsdebatten eller inte? Nja är väl svaret. Wallström har skrivit brev till Barroso där hon uppmanar att EU ska agera. Wallström tar inte själv ställning i dessa frågor, men vill alltså att EU ska agera. Möjligen kan man se detta utspel som ett sätt för Wallström att ändå agera i debatten, men låter andra fälla avgörande. Det är väl känt sedan tidigare att man genom att ställa frågor eller som Wallström gör uppmana andra att agera faktiskt påverkar den politiska debatten åt det håll man önskar. Så, läser man mellan raderna så är väl detta ändå ett utspel eller inspel av Wallström. Bra eller dåligt och kommer det få någon effekt? Om det få effekt, vem kommer då det gynna?

MinaModerataKarameller bloggar

Margot Wallström tycker att regering Reinfeldt sköter EU frågorna bättre än förra S-regeringen. S vägrar att göra sig av med Wanja Lundby Wedin trots att hon misskött styrelseuppdrag i bästa fall, i sämsta fall helt skenheligt har ansett att gigantiska bonusar är rätt och riktig samtidigt som hon hetsigt kritiserat de samma i offentliga sammanhang. Tillsammans med svag ledning av Mona Sahlin (som ju skulle vara nån sorts förnyare trots att hon är en riktig veteran i partiet) som valdes med enda merit att hon var kvinna håller S helt enkelt på att ge bort regeringsmakten till alliansen i ytterligare 4 år.

Mycket tråkigt att de vill låta regeringen som anser att värsta sortens kapitalism är vägen framåt sitta kvar vid makten. En regering som tycker att miljöpolitik är att minska utsläppen där de är som minst (i Kina, Indien och Afrika) istället för där de är som störst (EU och USA). En politik som inte bara är skenhelig utan dessutom innebär att vår del av världen sitter kvar med gammal teknik och gammal energi.

S vill tydligen att vi ska fortsätta ha en regering full med  homofober (KD) som anser att vägen framåt i energifrågan är att satsa på gammal teknik (kärnkraft).  Att alliansregeringen dessutom har lagt ut utrikespolitiken på entreprenad på den resande bloggaren Cirkus Calle Bildt som knappt vet var Afrika ligger gör inte saken bättre ur mitt perspektiv.

SvD