30+, het stark blåst – det ska bli väderomslag nu, så det är väl det som blåsten förebådar. På tiden. Det är snustorrt efter flera veckors torka och hetta, gräsmattan är förbränd (i juni!), rosorna förkrympta och ledsna, rabatterna ser dammiga och villrådiga ut. 

Dahlia ‘Shillo Noelle’, som fått växa sig meterhög på balkongen efter något för tidig plantering av fjolårsknölarna, åkte äntligen ner i shoppingkärran och så småningom ner intill lilja ‘Landini’ i trädgårdslandet vid vinbärsträdet. Har jag tur blommar de någorlunda samtidigt i år.

Frösådda blekrosa jättevallmon planterades också ut. En av dem mitt i “granrabatten”, mellan vit och rosa höstanemon. Går det som jag tänkt blommar den i juni, och sedan vissnar bladen ner lagom tills höstanemonen börjar sätta fart. Den andra satte jag i Peace-ros-rabatten, som inte längre har så mycket till Peaceros kvar, snarare ett rött vildskott av ros, tusen tusenskönor och en massa bångstyriga pärlhyacinter. Grävde bort tusenskönorna, fyllde på med en massa ny fin matjord och puttade ner den andra vallmon där. Sen petade jag ner vad jag hade kvar av frön till ringblomma ‘Solar Flashback’ och krasse ‘Whirlybird Rose” runt omkring.

Hade egentligen tänkt sätta jättevallmon i gruskvadraten till vänster om österväggsrabatten, där det är soligt och torrt. Men det gick inte att gräva mer än ett halvt spadtag där, om det nu beror på att jorden är för torr och hård eller om det knappt finns någon matjord. Snarare det första. Men det blir kanske en bra yta för guldlinet, som nu tillsammans med gråmalva är de sista frösådderna kvar som fortfarande står på balkongen och väntar på utplantering.

Rensade sedan ut den mystiska växt som dykt upp överallt, och som varken riktigt liknar en tistel eller en digitalis eller ett jättenattljus, men påminner lite om alla med en stadig stjälk och mörkgröna, lite buckliga lansettblad i en pyramidformad rosett. När jag hade en kvar slog det mig att det nog är den självsådda mariaklocka, rosa, blå, vit och lavendel, som varit så underbar i mina rabatter ett par år. Isch! Hur kunde jag glömma det? Men den såg så ogräsaktig ut att jag tänkte att det nog måste vara någon tistelart i alla fall. OK, jag har väl en kvar, minst. Nästa år vet jag, för vad jag inte har i huvudet har jag då åtminstone i bloggen.

Slaktade också en massa aklejor. Visserligen hör de till mina älsklingsblommor, men de börjar ta över alldeles. Och färgerna drar alltmer åt nyansen “sockor-som-missfärgats-i-tvätten” – smutsrosa och smutsblågrått. De får stå kvar på mer undanskymda ställen, men inte i storrabatten.

Första pionen har slagit ut – mina älsklingar, de små mörkröda självsådda under Hansarosen (där så många av mina växter behagat placera sig, kanske slugt – och korrekt – förmodande att de får vara i fred för mig där). Lupinerna blommar fantastiskt, och den första orangeröda jättevallmon i hörnrabatten slog ut i dag.

När jag skopade upp kompost till plantering fick jag fem fina små Amandine-potatisar i spaden! Jag hade slängt en överbliven sättpotatis i komposten för någon månad sedan – och den har uppenbarligen stormtrivts där  och förökat sig. Gott betyg åt komposten. Jag såg fram mot årets första, rekordtidiga färskpotatis till middagen. Men väl hemma då jag började skrubba den lyste den så vackert grönt att jag fick slänga allt. Den har förstås legat väldigt grunt i jordytan.

I värmen växer majs, potatis, rävsvans, schalottenlök och mangold så det nästan syns medan man står och tittar på. Så vattnar jag också varje dag. Rödbetorna är lite mer nödbedda. I gengäld poppar fjolårets ringblommor upp runt omkring de små betsådderna. Jag förhärdar mitt hjärta och rycker bort en ansenlig del av ringblommorna.

Till balkongen impulsköpte jag på Nehlins i går en lavendel ‘Hidcote Blue’, en pelargon ‘Mr Wren’ och en till namnlös pelargon av  rosenknoppstypen. ‘Mr. Wren’ är en gammaldags zonalpelargon som enligt en webbsida “kan bli lang og ranglete hvis man ikke topper den skikkelig.” Så jag ska toppa den så skikkeligt så det bara knakar så snart den vant sig vid sitt nya hem.

Majvädret är en riktigt ful gubbe! Först lockar det med godis, och sen – wham! Ena veckan över 25 plusgrader och sommarfägring, andra veckan – när vi gått i fällan och satt vår potatis och planterat och sått – handlar det om 5 grader och kraftig blåst. Visst, en och annan frostnatt eller hagelskur räknar man med i maj. Men nu har kylan varat i åtta dygn, och lär i stort sett fortsätta någon vecka till. Äppelträden blommar väl förgäves nu, och syrenerna krullar förskräckt ihop blommorna. Trots allt är det värre några mil åt nordväst till. Där har det snöat, och snön ligger kvar! 

Jag klädde mig i alla fall i tjock tröja under vinterkappan, yllehalsduk och varma vantar och jobbade på så gott jag kunde, med allt stelare fingrar. I går regnade det ordentligt, och det är i alla fall bra. Gödslade gräsmattan sparsamt med hönsgödsel; täckte över potatislandet med fiberduk; grävde upp en rackarns seg lupin som försökt tränga ut den aprikosfärgade daglilja som hittills vägrat blomma. Flyttade också min stackars skuggviolruta som tynat mellan gillenia och vit höstflox. Nu får den stå i nygrävda löjtnantshjärterabatten vid Hansarosen, och hoppas att den kommer bättre till sin rätt där. - Grävde upp ett antal rejäla pålrotsplantor som jag tror (och hoppas) var jättekungsljus. De finns överallt. Jag sparade en för säkerhets skull. Det kan väl inte vara höstvädd, hoppas jag – eller kungsjus chaixi. – Tillägg den 8 juni: tror att jag kommit på det – mariaklocka! Ack, vilken skönhet jag rensat bort!

Och så skyfflade jag 30-metersgången – 1,5 timme. Pust! Nu är det gjort i alla fall.

I går köpte jag en rad nya plantor på Nelins. Två läckert vinröda alunrot-plantor, Heuchera någonting, som tyvärr saknade etikett med namn. Sex tagetes till potatislandet som nematodskydd. En blekgul liten surfinia till balkongen, en kinesisk förgätmigej, en läckert rosafrostad petunia och en dockkrage . Och på Bellis köpte jag tidigare i veckan två snöflingor. Jag får se om de hamnar i skuggan på balkongen eller i trädgården.