Vi börjar med resan till stockholm, vi stannade på Braehus utan för Gränna för en fika paus.

Det var helt underbart där ute. Tyst och lungt.

Jag å syrran mumsar på varsin muffins. Den var hur god som helst.

Lite bilder från marocko.

Detta är den stora Avenyn i marrakech. Förr hette den Franska Avenyn, numera heter den Aveny Mohamed IV.

Samma Aveny.

Detta är är mitt i stan, Giliz.
Är ett shopping område med en Zara butik.

(Gud vad glupsk jag ser ut, pinsamt)
Efter att inte ha ätit en McDonalds hamburage på över 6 månader var det dax i Marrakech.
Anledningen är att här är det inte halal slaktat kött. Får helt enkelt göra egna hamburgare när andan faller in.

Här ser ni en riktigt glassig pool. Badade faktiskt en gång i den. Riktigt skönt.
Detta tillhör min svägerskas man. Vi var där när de skulle slakta för att de hade fått en nyfödd dotter.
Enligt islam ska man slakta ett får som tack för att man fått en dotter.

Här ser man huset. Inte jätte stort men urtjusigt. Till höger om poolen håller han på att bygga ett större hus.

Här är vi påväg till agadir. Ett frukost stopp i Chichaoua. Eller som min kära bror säger Chiuahua

Påvägen stötte vi på marockos rolls roys!

Resan till marocko gick väldigt bra, vi åkte med Ryan Air från Skavsta till Barcelona (Gorina).

Sen till Marrakech. Vi åkte från Syrran kl.03.00 för flyget skulle gå 06.30, inte mycket sömn.
För min del spelar det ingen roll, jag försöker alltid somna på flygen.
Men det var en liten bussresa först på 1h 20 min från Cityterminalen till skavsta flygplats.
Sen tog det ca:3h till Barcelona, där fick vi vänta i 5h.
Därifrån tog det ytterligare 3h till marrakech, där den kära värmen väntade.

Går inte att beskriva hur skönt det var att komma fram och känna den värmen
När vi äntligen kom fram till svärmor var lyckan total.

Ja vad gjorde vi i 3 veckor,inte så jätte mycket.
Gick ut och strosade mest på kvällarna då dagarna var så varma.
Hälsade på släktingar, var med om vad man skulle kunna kalla för ett slags “dop”.
Men absolut inte i något som liknar kristna dop. Mer att släkt blir inbjudna och man reciterar koranen.
Uppdelat självklart fast vi var utomhus. Vi satt mest vid våra bord och pratade och skrattade.
Blev mycket kakor och väldigt mycket mat. Som vanligt vid alla arabiska tillställningar.

Detta dop var för min svägerskas nyfödda lilla dotter. Håll i er nu min svägerska heter…..wait för it…….
Fatiha Sen har vi en till i släkten med samma namn Y:s morbrors fru heter också Fatiha. Så vi är 3 st Fatiha i släkten.

Vad gjorde vi mer jo vi hyrde bil i 5 dagar och åkte till Agadir 2 dagar

Det var riktigt roligt. Ratten var lite sned och det fanns ingen AC eller radion fungerade inte heller. Men vad gjorde det, vi kunde köra överallt och åka när vi ville

När vi kom tillbaka till marrakech så var det bara drygt 5 dagar kvar tills jag skulle åka tillbaka hem. *Snyft*

På söndagen var det en tripp ut på landet för att träffa en av mina morbröder. Det var riktigt trevligt. Men kl.18 bar det tillbaka till Marrakech för att lämna bilen.

På måndagen fick jag se till att inhandla lite presenter och något till mig.
Med mig hade jag prut experten Soumia min svägerska.
Blev en tunika (kommer bild någon dag) med tillhörande byxor, kommer inte använda byxorna ute. 2 sjalar, en vit och en lilla i siden.
Mer blev det inte då jag tröttnade på att gå i värmen.

Sen var det bara till att besöka släktingar för att säga farväl för denna gång.

Onsdag eftermiddag bar det av till flygplatsen för att återvända till sverige.
Ett stopp i Marseille för att ta morgon flyget till skavsta.
Kan medella att jag blev som vanligt sjuk när jag kom hem på torsdagen.
Blir alltid sjuk, slår liksom inte fel. Blir jag inte sjuk i marocko blir jag det definitivt när jag kommit hem, eller till och med halva vägen var.
Alltså sjuk sita dagen i marocko och hemresan.

Ja det var min semester i ett nötskal.
Lite mer bilder kommer mitt internet är så himla trögt så bilderna tar lite tid att ladda upp.

Neh nu ska jag jobba ha de gött.

Tore Persson har rätt i att Europa har en obetald skuld i Mellanösternkonflikten, men sedan tryter insiktsfullheten.

Visst hade det inneburit någon form av rättvisa om Europa upplåtit land åt en judisk stat. Europa stod för de värsta förföljelserna, och har drivit miljontals judar på flykt. Min fars föräldrahem i Ungern är stulet, de flesta släktingar mördade. Inte ett öre har Ungern betalat i kompensation. Två foton är allt som återstår. Enbart de fastigheter som Polens 3 miljoner mördade och fördrivna judar bestals på är idag värda 30-40 miljarder dollar, så något borde väl Europa kunna bidra med, eller? Frågan är ju vart ungrarna skulle tagit vägen om man upprättat en judisk stat i Ungern. Det är hur som helst för sent nu.

Att Israel ligger där det gör är inte ett resultat av bristfälliga politiska beslut. Israel är det judiska folkets ursprung, den enda plats där judar bott kontinuerligt sedan över 3000 år. Därför var det självklart i Israel den sionistiska rörelsen köpte mark och byggde sitt samhälle. Malariaträsk torrlades. Över 230 miljoner planterade träd gör Israel till det enda land i världen där skogsarealen ökade under 1900-talet. Arabiska landägare tjänade storkovan på att sälja mark till hutlösa priser.

Tvärtemot vad Persson anser, borde det väl inte varit svårare för araber att acceptera att leva som minoritet i en judisk stat än för andra minoriteter världen över? Så ser tyvärr inte islam på saken. Judar betraktas som lägre stående, “ättlingar till apor och grisar”. I stället för att acceptera en tvåstatslösning (vilket föreslagits åtskilliga gånger) valde araberna krig, med över 720.000 arabiska och 850.000 judiska flyktingar som följd.

I mitten av 1940-talet var 40% av Bagdads invånare judar – idag finns färre än 10 i hela Irak. En kvarts miljon judar har flytt från Marocko. Av 38.000 libyska judar finns inte en enda kvar. Den mark som arabländerna stulit från fördrivna judar motsvarar mer än hela Israels yta. Arabländerna har, liksom Europa, en obetald skuld. De har möjlighet att sätta punkt för konflikten, det enda som saknas är viljan.

Om Europa vill spela en positiv roll, så gäller denna gyllene regel: “Behandla alla lika oavsett etnicitet!” Om arabiska flyktingar skall kompenseras, så skall judiska flyktingar göra det också. Eftersom judiska flyktingar inte kan återvända, så skall inte heller arabiska kunna det.

I stället för detta till synes enkla förhållningssätt har Europa överöst araberna med pengar, utan att ställa några som helst krav, och de positiva resultaten lyser därför med sin frånvaro. Så har det sett ut sedan oljekrisen 1973, då araberna insåg att de satt på merparten av världens mest eftertraktade råvara – olja – och att detta är ett vapen mäktigare än bomber. Israel har inga råvaror alls. Där har du det asymmetriska i konflikten.

Jag ser gärna att min fars föräldrahem i Ungern återfår sina rättmätiga ägare, dvs jag och mina kusiner. Om Europa slutar att dansa efter arabländernas pipa kan jag till och med tänka mig att avstå från att utkräva hyra för de gångna 65 åren.

Torbjörn Karfunkel
redaktör för bloggen Fred i Mellanöstern

TrA Sydsvenskan 2 SvD AB Expressen SmP

Läs även andra bloggares åsikter om arabländer, Bagdad, flyktingar, Irak, islam, Israel, Libyen, Marocko, Mellanöstern, olja, oljekrisen, Palestina, Polen, Sydsvenskan, Tore Persson, Ungern

I skrivandets stund sitter syrran på tåget på väg till våra föräldrar i falköping. Träffas inte förens imorgon då det blir….wait for it…………………….
COUS COUS

Tvättade igår och det gick rätt fort. Hade inte så jätte mycket smutstvätt.
Men strycka får jag göra ikväll. Började att packa oxå.
Hmmm 1 klänning och lite underkläder och en platttång (present)
Resten var i tvätten så det kommer packas ikväll.
Jag brukar vara rätt snabb vad gäller packning. I år blir det betydligt mycket mindre kläder än förra året. Men nu kommer jag använda allt ialla fall.

Har med mig:
3 par maxi klänningar
2 par tunna cardigans
1 Kjol
1 par vida byxo (att resa i)
2 par tunikor (varav en att resa i)
1  linne tunika (kommer köpa en till)

Sen var det skor och det ska jag köpa tyg ballerinas. Har inte hittat dessa än.
Ahh det löser sig.

Har lite presenter att införskaffa så detta får jag ta uppe i stockholm i helgen.
Får bli en hel dag på stan på söndag. Kanske hinner gå runt lite på lördag beror på när vi kommer fram.

Näh jobb var det.

Har som jag skrivit om tidigare börjat ändra min klädstil.
Inte så tajta kläder alltid långärmat osv.

Men kom på en sak, i marocko har vi ett traditionellt ytterplagg som både män och kvinnor bär.

Den snygga djellaban. Detta är en löst sittande lång typ “klänning” med luva och långa ärmar.

För män brukar det vara en väldigt enkel design inget direkt anmärkningsvärt men väldigt snygg.
En modell, finns i olika färger.

Jag tänkte jag skulle införskaffa en fin djellaba till mig.
För kvinnor är det mer dekorerade.

Dessa är några av de modeller som jag tyckte var fina.
Vad tycks?

Den första beiga tyckte jag var finast. Får se vad jag hittar för något fint.
Det bästa är igentligen att köpa tyget och sy upp. Men det har jag inte tid med. Tar ju ett tag att få den klar. Så jag ska försöka se om det inte finns färdig sydda.

Kan finnas en risk att jag inte hittar något som passar.
Är både längre och lite bredare än vad normen för färdigsydda plagg är i marocko. Håll tummarna att jag hittar något fint.

Bästa färgen är ju beige, vill inte ha för mörk färg då det är närmare 50grader under juli månad i marrakech.

Hittar jag något fint kommer det upp en bild på den Inschallah.

Den 4 juni höll USAs president Barack Obama ett tal vid det anrika Kairo-universitetet Al-Azhar som redan blivit en klassiker och som framkallat skiftande reaktioner. Videolänken ovan ger några av talets höjdpunkter.

Talets första del framhäver – föga överraskande med tanke på var talet hölls – islams företräden. Obama påpekar bland annat att algebra, magnetkompassen och andra navigeringsinstrument, insikter i läkekonst, arkitektur, poesi, musik, kalligrafi med mera kommer från den muslimska delen av världen. Presidenten framhåller även att det muslimska Marocko var det första landet att diplomatiskt erkänna Förenta staterna.

I dag finns det, underströk president Obama, omkring 1200 moskéer i USA: “Islam is a part of America”, menade han.

Därefter kom han till de för arabvärlden måhända tuffare delarna av anförandet:

“We will, however, relentlessly confront violent extremists who pose a grave threat to our security because we reject the same thing that people of all faiths reject, the killing of innocent men, women, and children. And it is my first duty as president to protect the American people.”

Därpå förklarar Obama att USA med “broad international support” angrep terrornätverket al-Qaida samt talibanernas Afghanistan. Han är något försiktigare när det gäller att försvara invasionen i Irak men tillstår dock, att det irakiska folket har det bättre nu än under diktatorn Saddam Hussein.

USAs president Barack Obama och Israels premiärminister Benyamin Netanyahu möttes i maj.

Så kommer president Obama in på det känsliga kapitlet Israel och Palestina:

“America´s strong bonds with Israel are well-known. This bond is unbreakable. It is based upon cultural and historical ties and the recognition that the aspiration for a Jewish homeland is rooted in a tragic history that cannot be denied.”

När Obama berör Förintelsen, och indirekt antisemitismen, väljer han följande ord:

“Six million Jews were killed, more than the entire Jewish population of Israel today. Denying that fact is baseless. It is ignorant, and it is hateful.”

Obama anser vidare att Iran, vars president Mahmoud Ahmadinejad upprepade gånger fastslagit att Israel borde utplånas från jordens yta, skall ha lika stor rätt till fredlig kärnkraft som andra länder “if it complies with its responsibility under the Nuclear Non-Proliferation Treaty.”

USAs president fortsätter med att uttala sig för kvinnors rättigheter i den muslimska världen och mot religiös intolerans. Han framhåller även att vissa muslimer “measure one´s own faith by the rejection of somebody else´s faith.” I sammanhanget uppmuntrar Obama en försoning mellan de båda muhammedanska inriktningarna sunni och shia samt säger sig vara för en “interfaith dialogue”.

Slutligen framhäver Barack Obama likheterna mellan den judiska Torah, den kristna Bibeln och den muslimska Koranen.

Middle East Peace Initiative (MEPI), som organiseras av Universal Peace Federation (UPF), söker skapa försoning över de religiösa och etniska gränserna.

Min första reaktion på Obamas Kairo-tal var ungefär att “jamen, det här var väl inte så illa”. Andra konservativa har inte varit lika positiva, särskilt inte i USA. Den mest uppmärksammade reaktionen på talet kommer från den amerikanske filmskådespelaren Jon Voight, som vid ett anförande på en välgörenhetsmiddag till förmån för de republikanska representationerna i Kongressens senat och representanthus den 8 juni bland annat liknade Obama vid den romerske diktatorn Julius Caesar och kallade hans (Obamas) politik för “wildly radical.” Han uttryckte också stark oro för att Obamas Mellanöstern-politik kan komma att utgöra ett hot mot staten Israel, samt avslutade sitt anförande med att kalla Obama “a false prophet” och prisa konservativa mediagestalter/politiker såsom Sean Hannity, Rush Limbaugh, Bill O´Reilly och Newt Gingrich. På videolänken nedan följer några avsnitt ur Voights inlägg:

http://www.youtube.com/watch?v=75SXUEULa1s&eurl=http%3A%2F%2Fhoriwood%2Ecom%

Jon Voight är väl numera mest känd som pappa till Hollywood-stjärnan Angelina Jolie och har tidigare medverkat i storfilmer såsom Midnight Cowboy och Deliverance (Den sista färden). En sak är klar, och det är att dottern och hennes likaledes vänsterinriktade partner Brad Pitt – båda stora Obama-fans – inte lär uppskatta Voights tal.

En annan kritisk röst tillhör Wesley Pruden, Editor Emeritus vid den konservativa dagstidningen The Washington Times:

“‘Israel’, he said, ‘must live up to its obligations’, but he had hardly a word of rebuke for the long record of broken Palestinian promises. It was a remarkable insult to an absent ally, delivered to the applause of Israel´s sworn enemies.”

En annan Obama-kritiker, Michael Goodwin, framhöll å sin sida:

“The outlines of an Obama Doctrine are taking place. Our President´s world view can be summarized as ‘Everybody is a little bit guilty, especially Israel.’ His demand in Cairo that Israel make major concessions before Palestinians recognize Israel´s right to exist was a pander of the rakest sort. What a difference a year and the audience makes.”

Goodwin syftar i den sista meningen på det faktum att Obama som presidentkandidat den 4 juni 2008 höll ett tal inför the America Israel Public Affairs Committee och då försäkrade, att han skulle “never force Israel to the negotiating table” eller kräva att Israel gjorde “concessions.” För ett år sedan inskärpte vidare Obama att Iran syftade till att utplåna Israel, nu valde han att framhäva Irans rätt till kärnkraft. Inte heller tog Obama i Kairo upp det faktum att det finns gott om suror i Koranen som har ett antisemitiskt innehåll, exempelvis 2:62-65, 5:59-60, 7:166 samt 9:30.

Wesley Pruden och Washington Times har haft en kritisk inställning till Obamas Kairo-tal.

President Barack Obamas uppmärksammade tal i Egyptens huvudstad mottogs vid tillfället med artiga applåder av auditoriet, men reaktionerna från såväl Israel som arabvärlden tycks ha varit överlag svala. Också den palestinska myndighetens “president”, Abu Mazen, vägrade efter talet erkänna Israel som en judisk stat; Mazen anses ändå vara en “liberal” jämfört med den oförsonliga inställning som präglar Hamas. I USA fanns det dock gott om positiva omdömen.

För det mest översvallande stod Evan Thomas, redaktör vid tidskriften Newsweek, som i en kommentar på MSNBCs program “Hardball” bland annat sade: “I mean in a way Obama´s standing above – above the world, he´s sort of God.” Obama=Gud! Se och hör själva:

http://www.youtube.com/watch?v=Zr4VZ8xCzOg

Andra menar däremot att det mera lutar åt att Obama är Anti-Krist:

http://www.youtube.com/watch?v=ZxfDEdG0qBs&NR=1

Alla överdrifter åsido kvarstår det faktum att Obama är en ideologiskt övertygad socialist, vilket i mina ögon är tillräcklig illa. Dessutom finns det enligt mitt sätt att se skäl att förmoda att Obama inte på djupet insett det hat som möter den judiska staten Israel från den militanta arabvärldens sida, vilket har att göra med såväl religiösa som etniskt/kulturella faktorer. Därför tror jag tyvärr inte den amerikanske presidentens lena röstläge i Kairo bidrar särskilt mycket till att dämpa hatet.

Slutligen kan jag inte låta bli att citera några rader från ett “scoop” av Eli Kling vid Israel National News. Kling uppger, med glimten i ögat, att han efter Obamas tal i Kairo hittade några tillknycklade pappersark på podiet från vilket Obama hållit sitt tal. Detta talkoncept, här i svensk översättning, kom emellertid aldrig till användning:

“Varför inte lära av en av era grannar i Mellanöstern, ett litet land som tagit emot tiotusentals flyktingar, många av dem överlevande av folkmordets fasor i Andra världskriget. Dessa människor satt inte och klagade och tyckte synd om sig själva. Ta en titt och se vad några judiska flyktingar kunde åstadkomma under de senaste 60 åren, trots det faktum att de förföljts i nästan varje land där de bodde. de producerar mer idéer, uppfinningar och farmaceutiska genombrott än hela den muslimska världen tillsammans. De är en perfekt förebild för den muslimska världen.Istället använder ni dem för att världen skall ursäkta era misslyckanden.”

Fairuz (född 21 november 1935) är en framstående libanesisk sångerksa och en av de mest kända arabiska sångerskor genom tiderna. Hennes sånger hörs över hela den arabiska världen och fortfarande libanesiska nationella stoltheten.

Hon föddes Nouhad Haddad i Jabal al arz (cedar bergen) till en blygsam ortodox familj och var gift med Assi Rahbani, en av de två bröderna som hjälpte till att forma hennes karriär. Hon är mor till den libanesiska sångerskan och kompostiören Ziad Rahbani.
Fairuz kallas ibland Vår (libanesiska) ambassadör för stjärnorna, arabernas ”ambassadör” granne till månen och Poet of the Voice.

1978, Fayrouz turnerade Europa och gulfstaternas nationer, bland annat en konsert i Paris Olympia.

Fairuz har uppträtt en eller flera gånger i många länder runt om i världen, inklusive Syrien, Jordanien, Irak, Kuwait, Förenade Arabemiraten, Qatar, Bahrain, Egypten, Tunisien, Algeriet, Marocko, Frankrike, Storbritannien, Schweiz, Grekland, Kanada, Amerika, Mexiko, Braslilien, Argentina, Australien och självklart i Libanon.

Hon gjorde sitt första europeiska tv framträdande på fransk tv den 24 maj 1979, i en ”Carpentier special show” kallad ”Numero 1” ägnad åt den franska stjärnan Mireille Mathieu. Hon sjöng en av hennes stora hits ”Habaytak Bil Saif” och tackade och anammade efter att utfört den av Mireielle Mathieu.
Lyssna på hennes otroliga röst!

Men snälla…det kan man väl ändå inte tro. Det är ett mobilt bredband. Vad händer om vi pratar mycket i vår svenska mobil utomlands? Det blir dyrt! När jag läste artikeln så började jag skratta och tänkte att det var fantastiskt att man kan vara så dum. Och att man bara tar för givet och inte ens undrar om det kan vara en annan taxa…fantastiskt.. Det mobila bredbandet har funnits i flera år och kvinnan går ut i tidningen för att varna andra som om hon var först med att köpa det och blev lurad…suck..

Läs hela artikeln här:
http://www.aftonbladet.se/pryl/article5075970.ab

Det kommer också bli en utmaning att mellan varven ha hand om tre nyhetssajter; Skånskans, Norra Skånes och Laholms tidnings och därmed ha ett bevakningsområde som i realiteten sträcker sig från Trelleborg till södra Halland.

Därmed läggs mina Marockoplaner på is. Hade först tänkt att spendera juli och augusti med att frilansa och att jobba på hostel för att bredda mina vyer och erfarenheter. Men i tuffa tider får man ta de möjligheter som dyker upp och som kan ge nya lärdomar, kontakter och kunskaper inför framtiden. Och favoritlandet mitt lär inte flytta på sig.

Fiskekvoterna skärps överallt i Europa men inte i Marocko, vilket gör att många fiskare åker hit med sina stora trålare för att fiska, så även svenska. Problemet är att denna typen av storfiske skiljer sig markant från de Marockanska småfiskarna, vilka är de som får erfara restriktionerna och utpekas som bovarna för utfiskandet av sällsynta arter.

Marockanska fiskare fångar ett fåtal fiskar per dag mellan 3-6 kg. Att fiska illegalt under nattetid är det inte många som vågar sig på, eftersom fängelsestraffen är hårda. Samtidigt svälter folket, de en gång i tiden stora konservfabrikerna har lagts ned och lämnat tusentals människor arbetslösa

Kvinnor tvingas att tigga till sig fisk från fiskarna, eftersom det inte är tillåtet för kvinnor att arbeta som fiskare. Kvinnor kan inte ens få tillstånd då det är männen som styr, hungern och viljan till att försörja sig istället för att tigga anses inte vara ett giltigt skäl för att erhålla tillstånd.

Folket lever i fullkomlig misär och det är en bitterhet och oförståelse som genomsyrar deras dagliga tillvaro. Stora utländska trålare får tillåtelse att, dag efter annan, patrullera utanför deras forna fiskevatten och lagligt dammsuga havsbotten på all fisk. En total utrotning som utan någon som helst urskiljningsförmåga gällande fiskarter dödar allt i sin väg. Trålarna tar generellt sett upp nästan 400 ton fisk / dag och använder sig av ekolod för att lokalisera fisken.

Hur kan en människa förstå denna bakvända logik när man inte själv tillåts att fiska med traditionella medel något man gjort i tusentals år? Jag förstår den inte.

437 miljoner människor lever på 2 € / dag. Den rikes bröd, den fattiges död. Visst kan jag förstå att det finns ekonomiska vinster och att ekonomi ofta styr människans val och handling. Men när man motiverar sina handlingar med att använda ogilla argument där skulden på utfiskandet av sällsynta arter läggs på människor som inte har gjort något annat än deras förfäder gjort i åratal före dem, en form av fiske som dessutom inte skadar miljö eller natur, för att rättfärdiga en ynka ekonomisk vinst och förminska den åverkan trålarna gör på havet, är i min mening förkastligt.

Frågan är vad vi kan göra åt det? Det absolut bästa hade varit om man gjort tvärtom d.v.s. förbjudit massfiske med trålare och andra stora schabrak till fartyg och istället tillåtit småfiskarna göra de som de alltid gjort, fiska. Många av dem älskar sitt yrke och lever för det, varför inte tillåta dem göra det som de är bäst på? Jag själv kommer till att börja med hädanefter alltid titta efter på förpackningen vart fisken kommer från.

Här kan du se programmet i repris : SVT Play

“Två marockaner misstänkta för terrorförberedelser, har gripits av italiensk polis i Milano. Möjliga mål ska har varit både civila och militära, som t.ex. polisbaracker och ett kafé. De båda männen övervakades en tid före gripandet och enligt avlyssnade telefonsamtal framgick det att de hyste sympatier för terrornätverket al-Qaida. “

Välkommen till SVT, vi undanhåller information som vanligt!

Jag har hälsat på och blivit presenterad för så många olika personer att det känns som jag snart känner halva Bensergao, men jag är väl medveten av att det bara är en liten bråkdel av alla mängder av människor som bor där. Veckans citat blev: “Say hello” (skakar hand) “This is Hassan, he sells porn movies and just got out of jail” – vilket jäkla sätt att presentera någon på. “Men det är ju sant!” var Ms försvar…

Bensergao förresten, få turister sätter sin fot där, det är ett väldigt inhemskt område i utkanten av Agadir, mitt emot palatset. De turister som vistas där har på ett eller annat sätt någon relation med en av dess invånare eller såär de väldigt vilse. Det är ett virrvarr av smala, trånga gator, ibland i betong, ibland i grus och sand, någon enstaka gång kan man hitta asfalt. Gatorna kantas av väggar i betong, omålade eller målade i vitt eller orange. Här och där sitter fönster och dörrar i ett virrvarr utan struktur, ibland är det ett hål i väggen som är en liten affär. En av dessa affärer ägs av Zacharias, den är på ca 3 kvm och har ALLT från bröd och juice till tandpetare, blöjor, tomma cd-skivor och parfym. Hur det är möjligt vet jag inte, men affären är lite som skalmans skal. Överallt är det människor och katter, en och annan hund med. Barn springer och leker, stånd på hjul med alla möjliga saker som säljs. Ibland blockeras vägen av en vagn dragen av en häst eller åsna. Man passerar genom en trång gränd och plötsligt står man mitt på en av Agadirs främsta haschmarknader, på ett torg dit alla vägar är så smala att ingen bil kommer in. Man svänger runt ett hörn och plötsligt stirrar man rakt in i ögonen på ett avhugget kohuvud. Man har nått fram till en av slaktarna, djurens huvud kokas eller grillas och ger mat till många, inga delar av djuren slängs, man kan äta allt. I andra änden av slaktarens affär hänger gethuvuden på rad. Under sitter några pojkar med något som ser ut som en liten eldkastare och flamberar bort håren från huvuden och fötter. De “färdiggrillade” huvudena ligger på bänken under de nyss avhuggna med makabra leenden där läpparna dragits tillbaka och tänderna blottas. Från krokar hänger flådda djurkroppar, flugor surrar runt och lägger ägg i köttet, getingar surrar förbi och tuggar av (för dem) stora köttstycken som de tar med sig hem. Mängder av ljud hörs – från försäljare som ropar, barn som leker och skriker, människor som hälsar på varandra, grannar som pratar med varandra genom fönstren, motorcyklar som kör förbi och tutar, en förrymd höna som kacklande blir infångad och återförd till buren bakom slaktbänken. Lukterna från kryddstånd, fruktstånd, slaktaren och hönsen blandas samman till ett sammelsurum av melon, kummin, blod och fjädrar i näsan. Överallt och från ingenstans kommer människor i färgglada, heltäckande kläder. En strykarhund springer förbi jagandes en smutsig och tanig katt. Bensergao, den enorma skillnaden mot Kodes raka gator, massproducerade 70-talsvillor, prydligt klippta häckar, välskötta trädgårdar och stora lugn är slående. Tänk att min själsfrände växte upp här – hur hittade vi varandra?

Konflikten i Ifini har lugnat sig igen, förändringen lär utebli än en gång. Människor spyr galla över polisen, regeringen och till och med kungen i media. Vad som kommer hända dem och Ifni i framtiden vet jag inte, men det lär inte bli trevligt. Al Jazeera rapporterade om konflikten förra gången när 6 personer blev dödade av polisen – resultatet blev att nyhetskanalens kontor i Marocko stängdes ner och de är nu bannlysta från att göra reportage där. Det finns enstaka rapporter i inhemsk media. Speciellt i tidningen Al Massae, ledd av upprorsmakaren Rachid Nini, som konstant vågar ifrågasätta och lägga ljus på saker som styret vill mörklägga. Han är redan stämd på 60 miljoner Dh av polisen och staten, men han tystnar inte. Han är så populär att de inte kan döda honom utan att skapa en martyr.

Vi flög Ryan både dit och hem, ett himla gissel men det är sånt man får leva med när man inte har några pengar. 4 h bussresa till Marrakech (om allt går smidigt, det blir gärna 5 h istället), flyg till Frankfurt, alldeles för många timmars väntan på den tråkiga och kalla flygplatsen, flygg till Skavsta och när flygbussen väl kommer till stan har tunnelbanan slutat gå…vi kom hem tilslut ändå. Men om du ska flyga med Ryan nån gång så ska du tänka efter noga när du packar handbagaget så du inte råkar packa ner din stora hacka, eller din pistol (det här med vätskor vet ju alla vid det här laget, men såna här mer subtila saker är det inte alla som tänker på):

Och när du sitter och väntar på ditt 2 timmar försenade plan kan du alltid roa dig åt detaljer som:

Hundvalpen (klart han fanns på riktigt) hette Bossie och bodde på parkeringen utanför vårt hotell. Han var bara en månad gammal, vad som hänt hans mor vet jag inte. Han matades med mjölk, bodde i en kartong och lekte med skräp som han fyndat bland bilarna. Kvällen innan vi åkte försvann han. Jag vet inte om han dog, om någon familj tog sig an honom eller om någon av människorna på gatan ville ha sällskap…han försvann till ett okänt öde.

När vi besökte barnhemmet igen fick Ali syn på oss samma sekund som vi gick in genom grinden. Han sprang fram och klamrade sig fast vid mitt ben. Jag lyfte upp honom och kramade honom länge. En svensk 4-åring skulle jag aldrig orkat hålla i famnen så länge, men Ali väger nästan ingenting. Vi hade kommit dit och frågat efter honom och vi kom igen. Vi tände hoppet i hans hjärta igen och vi kan inte svika honom nu. Vi är tillbaka i Sverige, men runt en liten hals i Marocko hänger ett halsband och ett löfte att han aldrig ska bli övergiven. Hur det ska lösas vet jag inte ännu, men han kommer vara kvar på barnhemmet tills nästa gång vi kommer ner, vi har köpt lite tid att finna en lösning.

Han ler igen, för tillfället iallafall.

Jag har tagit reda på vad barnhemmet behöver. Föreståndarinnan sa att alla kommer med godis, leksaker och kläder. Det är väl bra iofs, men de har allt de behöver i de kategorierna, godis är långt i från nödvändigt och leksaker och kläder kan återanvändas. Däremot har de itne tillräckligt med mat åt barnen – vad gör det att dumma turister kommer släpandes med leksaker när barnen svälter. De behöver ris och mjölkersättning, tvål och tvättmedel behövs med så barnen kan vara rena. De behöver även salvor till röda barnrumpor och blöjor till de större, handikappade barnen. Men sådant är tråkigt, det är ingen som tar med sig det.

Let’s make it happen!

Jag befinner mig alltså i Marocko. I förrgår begav vi oss ner till Sidi Ifni i söder för att hälsa på min svägerska samt hela tjocka släkten från Sahara. De är väldigt konservativa så jag ville ha på mig traditionell klädsel, något som hindrades av svärmor: “Nej, nej, nej, du är mycket vackrare som du är, ingen slöja på min Marie.” Trots detta blev jag oerhört väl mottagen av hela familjen, inkl. Herr A himself, familjens överhuvud. Han ändrade till och med uppfattning och sa att det tydligen fanns läkare som var ok ändå efter att ha träffat mig Han är förövrigt en väldigt cool gammal man. En kusin hade nyss gift sig…eller tvingats att gifta sig med en mycket äldre man som redan hade en fru. Mr A vägrade gå på bröllopet och sa att det var förbannat, jag har stor respekt för den mannen.

Nu till “The happening”…

Sidi Ifni är ett fridfullt samhälle väldigt avskuret från Marocko, de har ingen ordentlig sjukvård eller skola eller något dylikt förutom det de ordnar själva, staten gör inte ett skit for människorna där. Trots att det bor flera krigsveteraner där som riskerat sina liv for landet. Det rika folket i Rabat suger ut rikedomarna ur området och invånarna får inget tillbaka. Till exempel dras all fisk upp av stora fartyg, packas i hamnen i Ifni och transporteras direkt till Agadir eller Spanien där det kan säljas för mångdubbla priset. Människorna som bor där kan möjligen få köpa bottenskrapet av sardiner, vill de ha något annat får de snällt köra i fyra timmar till Agadir…om de nu råkar tillhöra desom har råd med bil vill säga.

Människorna i Ifni har nu slutligen fått nog, de protesterar och demonstrerar. Det började fredligt för ett tag sedan; de stängde helt enkelt hamnen och blockerade all trafik i protest…fisken fick ligga där inne och ruttna, mycket pengar förlorades. Staten skickade ner mängder av poliser; minst 6 människor dog, många fler fängslades och misshandlades. Oroligheterna lade sig, förändringen uteblev.

I förrgår blommade konflikten upp igen, hamnen blockerades än en gång. Pikébilar och jeepar med nät för fönstren, fullpackade med poliser började rulla in. Marockos SWAT trupper. Igår började de ge husarrest åt alla nere i byn, vid hamnen, vi befann oss högre upp…men Mr A tillhörde de instängda. Under kvällen hämtades stadens läkare till häktet för att ta hand om de skadade där under tvång.

Vi skulle åka senare under dagen, efter maten. I väntan på att den lagades lekte jag med barnen, åt kaktusfrukter och tog det lugnt. Under förmiddagen hade vi även varit borta vid en klippa där man kunde se ut över den nedre delen av byn…det hördes skottlossning därifrån men vi trodde vi var trygga där uppe. Plötsligt bankar det på dörren och en upprörd granne kommer in. Genom ett trollslag är det full kalabalik där inne. Alla ropar på upprörd berber och några springer upp på taket för att se ut, några samlas vid ett fönster och kikar ut. M sitter lugnt kvar bredvid mig ett tag, jag försöker första vad som händer. Plötsligt reser sig M och säger till mig att hämta min väska, det blir ingen mat vi ska åka NU.

Innan jag vet ordet av sitter jag instoppad i bilen och vi är på väg därifrån, vi har inte ens hunnit tacka och säga hejdå. Grannarna ropar att det inte går att komma ut med en bil, att vi är för sent ute, att vi är tokiga som lämnat huset – polisen slår alla som vågar vistas ute på gatan. I baksätet sitter min svägerskas man och guidar M genom gatorna. “Höger, höger, vänster. Polis! Sväng, här, här! KÖR, kör, kör! Hörs från baksätet på upprörd berber. Men trots att vi lyckas undvika alla pikébilar med poliser som om vi är en stor pacman som flyr genom en labyrint undan spökena blir vår väg tillslut blockerad. Invanarna har byggt vägblockader för att hålla polisen ute, samtidigt har de lyckats stänga in oss. Vi mejar en blockad, stenarna skrapar under bilen. Sedan kastar vi oss av vägen och genar genom buschen en sväng. Vi är ute ur samhället! Vi passerar flera polispatruller på vägen men de stoppar oss tack och lov inte. En halvtimme bort stannar vi och äter på en restaurant medan bilen körs tillbaka och hämtar ut resten av sällskapet. Det blir en timme av oro och många telefonsamtal, men de kommer tillslut.

Ett par timmar senare är hela Ifni totalt omringat och blockerat, ingen kommer varken in eller ut. Poliser beväpnade med batonger, tårgas och skjutvapen patrullerar gatorna och Ifnibor beväpnade med Molotovs, brinnande bildäck och gevär från tidigt 1900-tal (av typen man stoppar ner en lång pinne i och laddar med krut) försöker slå tillbaka.

http://www.daylife.com/photo/0eOH1g17XE42K

Svensk tjej + muslim =

Eller charterturist

+ marockansk pojke

????

Jag vet inte riktigt var folk får för bilder i huvudet, men jag har fått väldigt starka reaktioner från många. Mycket fördomar har kastats efter oss och många varningens ord har yttrats.

Han fick höra att jag garanterat skulle vara otrogen, att jag inte kunde sköta ett hushåll, att jag säkerligen hade för vana att springa runt halvnaken på stan (bortsett från en dag om året då alla går på stan HELT nakna) och strippa på nattklubbar, att jag skulle bråka om allting, att jag skulle hata hans familj, fördöma hans traditioner och göra hans liv till ett allmänt helvete. Fördomar mot européer i allmänhet och svenskor i synnerhet. Uttalandena är mycket baserade på den erfarenhet turisterna givit dem. Folk springer runt i bikini på stan (som en “fin” kontrast till de muslimska kvinnorna med långa kjolar, långar ärmar och slöjor), många europeiska tjejer strippar på nattklubbarna för att provocera eftersom de befinner sig i ett muslimskt land och vägrar respektera landet och dess traditioner. Det är också mängder av tjejer som har pojkvänner i hemlandet men ändå har sex med marockanska pojkar på semestern. Dessutom har många äktenskap mellan européer och muslimer gått i krasch när de flyttat ihop och livet i Europa inte blivit vad de tänkt sig. Dessa marockaner tar med sig en drypnade bitterhet hem som de mer än gärna delar med sig av. Som alltid skriker de missnöjda mer än de nöjda och tjejerna som strippar uppmärksammas mer än de som åker ut stillsamma charterutflykter – det är inte de som syns.

Jag fick också höra att han garanterat skulle vara otrogen – varje vecka med en ny turist…minst. Förutom det var han givetvis bara ute efter papper och pengar. Jag var ingenting annat än en passhandling och en leksak för honom. Vi kom från olika världar och skulle aldrig någonsin kunna förstå varandra, vi hade helt enkelt inte grundstommen som krävdes för ett lyckat förhållande. Dessutom var han ju…hemska tanke..Muslim! Så han skulle givetvis tvinga mig att konvertera, tvinga på mig en slöja (minst), misshandla mig, tvinga sig till sex, låsa in mig, förbjuda mig det mesta och tillslut dumpa mig, kidnappa våra barn, dra tillbaka till Marocko och gifta sig med en marockansk tjej istället. Det här var min framtid enligt skeptikerna:

I fördomarnas värld är det hela en enda stor mardröm. I verkligheten är vi ett helt vanligt par, även om vi naturligtvis gärna ser oss som ovanliga och speciella (som alla andra). Verkligheten har ingenting med bilderna ovan att göra. Verkligheten är mer något i stil med (fast barnet är inte vårt, det har vi helt fräckt stulit):

Vi är bara två förälskade människor som funnit varandra och beslutat att sammanfoga våra liv.

Jag bär inte slöja och har inga som helst krav på mig att göra det, eller att konvertera. Vi har ett lyckligt och sunt äktenskap där jämställdhet råder. Vi är lojala och trogna båda två osv. osv. Det är fruktansvärt svårt att pressa in oss i mallen för fördomarna, så svårt att man tillslut måste ge upp och inse att det inte går.

Vi är en bro mellan två kulturer som odlar fiendskap med rädsla, fördomar, propaganda och missuppfattningar. Det går utmärkt att förstå varandra, man måste bara kommunicera.

Jag hoppas på att kunna utmana fördomar och vidga perspektiv. Det är så lätt att se bilder av sina egna förutfattade meningar istället för människor. Vi specialiserar oss dessutom på att skilja på människor av den typ som vi möter ofta. Vi svenskar kan skilja 100 moderiktiga blondiner åt genom detaljer vi lägger märke till – men alla asiater eller svarta eller blattar ser precis likadana ut…och därmed måste de vara likadana också, det blir mycket svårare att se dem som individer och enskilda människor.

Det finns så mycket hat i världen baserat på just detta. Hat riktat mot människor man aldrig har träffat för något man tror att de står för trots att det för det mesta inte alls stämmer. Jag förstår inte hur folk kan ödsla så mycket av sin energi på något så destruktivt som hat – vart leder det dem, vad hoppas de vinna på det? Tänk vad mänskligheten skulle kunna åstadkomma om vi samarbetade istället för att ständigt bråka med varandra – vi förhindrar vår egen evolution.

Det är väldigt utvecklande att lära känna en annan kultur. Förutom att man faktiskt lär sig mer om sin egen kultur och vad den står för så får man utmana sin världsuppfattning och ifrågasätta saker man alltid tagit för givet. Summan av det hela blir att man får helt nya vyer och vidgade perspektiv, världen får mer nyanser och blir mindre svartvit. Det är en hissnande resa som jag rekommenderar till alla (man behöver ju inte gifta sig, det räcker att umgås med människor).

Tre ord bryter sig ur 70-talets haschdimma: Peace, Love and Understanding.

Choklad + mjölk – tvä världar möts

24 januari 2007 – efter en tur till dödsrikets utkant och tillbaka

Strand, sol och vågor – 22 april 2007

Förlovning 25 april 2007 – Allt eller inget

16 juni 2007 – Ökenprinsessa

17 juni 2007 – Bröllop, klänning 1

Bröllop, klänning 2

Bröllop, klänning 3

Bröllop, klänning 4

Augusti 2007 – Tillbaka på stranden

Augusti 2007 – Shoppa i slöja = billigare än att shoppa som turist

Oktober 2007 – Släktträff

Oktober 2007 – utflykt till Atlasbergen

Oktober 2007 – Nattklubbarnas hetaste par

December 2007 – Jul på Liseberg

24 december 2007 – Jul i Sverige

24 december 2007

December 2007 – Första snön

Maj 2008 – Sagoslottet, så nära en kärlekstunnel man kan komma

Maj 2008 – Liseberg

Maj 2007 – Posande dvärgar

Juni 2008 – Stockholms skärgård

Juni 2008 – Stockholm

Vill du höra historien? Då får du hålla dig till tåls lite till…det kommer.

Som 14-åring bytte han klubb till Wuppertal SV, men när Schalke fick syn på ynglingen sommaren 2005 valde Mohamed att ta det stora klivet till Gelsenkirchens stolthet. I Schalkes U-19 lag hade målvakter som Fährmann, Heimeroth och Neuer tidigare spelat, så det var ganska stort att ta en ordinarie plats där, men Amsif lyckades på ett bra sätt. Efter att han bland annat gjort U-18 landslagsdebut för Tyskland vid en ålder av 17 år började folk förstå att det var en stor målvaktstalang Schalke hade funnit. Den här sommaren valde Schalke att skriva ett proffskontrakt med Amsif, som sträcker sig till 2010. Just nu är han fjärde/femtemålvakt så en utlåning, kanske nästa säsong?, är trolig. Av att dömma från dagens träningsmatch så finns det dock potential i honom, och vi får se om han kan ta upp kampen med Neuer om platsen som förstemålvakt i framtiden. För att göra det krävs det en väldigt bra utvecklingskurva och kanske att han växer till sig några centimeter, men Oliver Reck (målvaktstränare) är duktig på att utveckla talanger så ingenting är omöjligt för Mohamed.

Trots att han numera spelar i det tyska U-19 landslaget så finns det fotfarande chans för honom att spela i det marockanska A-landslaget. Marocko tog med honom till ett träningsläger så Mohamed kunde träna med de marockanska A-landslagsmännen som värmer upp inför OS, men han har ännu inte bestämt sig vilket landslag han vill representera. Enligt FIFAs regler får en spelare som, trots att han spelat på ungdomslandslagsnivå för ett land, representera ett annat land på A-landslagsnviå. Amsif besöker Marocko en gång per år och följer marockansk fotboll så bra han kan, men det finns ju en anledning till att han valde de tyska ungdomslandslagen. Vi får se i framtiden om han dels utvecklas så mycket att han kan bli målvakt för något av landslagen, och isåfall vilket han väljer.

Mohamed Amsif
Geburtsdatum: 7:e februari 1989 i Düsseldorf, Tyskland.
Nationalität: deutsch/marokkaan
Größe: 1,87 m
Gewicht: 81 kg
Spielposition: Torwart
Number: 35
Vertrag bis: 2010
Vorherige Vereine: Turu 1880 Düsseldorf, DSV 04 Düsseldorf, Wuppertaler SV Borussia
Erfolge: -
Kuriosa: Favoritklubb: Milan. Favoritspelare: Dida.

Källor: Schalke04.de, Transfermarkt, Wikipedia etc.

En del bilder har jag emellertid blivit riktigt nöjd med…

Den närbilden på sushi blev bra:

Fler sushi-bilder finns i bloggningen: En mycket god sushi (Nyttigmiddag.com).

Det här fotot på marockanskyckling blev också ganska bra:

Finns här: Bild på den färdiga marockanska kycklingen med råris + Innehåll.

Teer är betydligt svårare att fotografera och jag har ännu inte lyckats med någon bra bild. Faktiskt tycker jag drycker generellt är svåra att få bra. Ett bra exempel på hur svårt det är har vi här:

Finns här: Dagens mellanmål: Fil + Svart te.

Teet i bilden är förövrigt väldigt speciellt. Det är ett svart te men har mycket av vitt te i sig. Samtidigt finns den typiska darjeeling smaken. Namnet är Castleton Moonlight First Flush.

Jag har ikväll sökt resor under skollovet som är om några veckor. Hittade ett möjligt alternativ: att först åka till Marseille och få ryggbehandling av kiropraktorn och strosa runt i Aix-en-Provence som är en sån söt liten fransk stad. Sen flyga vidare till Marrakesh och efter tre dagar där åka vidare till Barcelona, stanna där 2 dagar innan hemresan. Den resan för oss två, inkl alla avgifter kostar 2400 kr.

Men så var det ju det där med boendet…. resar man med lågprisflyg landar man ju ofta mitt i natten, då är man tvungen att ha bokat rum. För det första så är det himla jobbigt att sitta och leta boende på nätet, för det andra så blir det ju oftast dyrare att göra så än att söka något på plats. Dottern har också svårt att resa iväg utan att vi har en exakt resrutt…. tråkmånsen. Så kanske vi tar en sista-minuten…. till Marocko eller Egypten eller kanske Kreta. (Eller så åker vi till Borås över dagen. )

Jag har egentligen inte råd men min kropp mår så himla bra av värmen, plus att det vore en bra vitamininjektion innan mörka vintern.

 Någon som varit i Marocko?