..                                                                                                                                       

Der 16. legendäre Krampusumzug in Schladming.
Zahlreiche Gruppen aus dem In- und Ausland pilgern jedes Jahr ins Mekka der Krampuswelt.

Datum: 28.11.2009 – ab 19:30 Uhr
Ort: 8970 Schladming

Atemberaubende Shows der Gruppen mit ihren wertvollen handgeschnitzen Masken, massgeschneiderten Anzügen, Hörnern aus der ganzen Welt und Glocken, die einem den Schauer über den Rücken laufen lassen.

Tausende Besucher unterstreichen jedes Jahr auf’s neue die Bedeutung dieser Veranstaltung. Nach dem Nacht-Slalom (The Night Race), ist der Schladminger-Krampusumzug die größte Veranstaltung im Ennstal.

..                                                                                                                                         

I morse var det lyx för då fick jag både duscha och sminka mig innan Lea vaknade. Sedan när hon väl vaknade kan jag väl inte säga att hon var på sitt bästa humör. De senaste dagarna har hennes humör ställt till det för oss därhemma. Hon vill inte klä på sig, hon ska ha samma skitiga tröja i flera dagar och helst inga byxor. Helt plötsligt har hon börjat med blöja igen och det känns ju som ett bakslag. I morse var det samma visa igen, men med lite flax kom vi iväg till Masken i tid. Som tur vad så var det Lena som öppnade och hon är ju Leas absoluta favorit så då slapp man i allafall lämna en ledsen Lea och det är alltid lika skönt tycker jag. När hon är pigg och glad och nästan vill att man ska gå därifrån så att hon får sätta igång och leka.

I morse var det dags för utvecklingssamtal för lilla Lea. Detta innebar att Linus skjutsade oss till Masken i dag igen, Lea tyckte att det var lite konstigt att både mamma och pappa skulle följa henne till Masken helt plötsligt men hon var pigg och glad och vinkade när vi gick. Hon trodde ju att vi skulle till jobbet men vi smög in igen på Grodan och sedan till personalrummet där Lena väntade. Det går bra för Lea på förskolan, hon trivs, hon älskar att sjunga och dansa och det märker vi ju även hemma. Hennes tal och motorik är välutvecklat och hon är snart helt blöjfri. För att citera Lena, “hon håller på att bli en stor tjej”. Bästisarna heter Stella och Vera, de är som de tre musketörerna som gör precis allt ihop. Just nu är det halsband som gäller för dem. Det var härligt att höra att allt går som det ska och att hon trivs. Det blir ju ganska så långa dagar för lilltjejen. Tjing.

I morse var det dags att sätta klockan på 06:00 igen och jag kan säga att jag var rejält trött när klockan ringde, hade tur dock så min lilla älskling Lea vaknade inte trots att hon låg bredvid mig i sängen så jag fick duscha och göra mig iordning i lugn och ro vilket var himla skönt. Lilltjejen ville knapp vakna när jag väckte henne vid 06:30 hon knep i hop ögonen och vände ryggen till. Hon har lagt på sig en ny vana medan jag har varit borta och det är tydligen att gå och lägga sig sent och sedan ligga och sova länge om mornarna. Det funkar väl om helgen kan jag tycka men ej på vardagarna. Lea ville ha sin nya tröja med muffins på som jag köpt på GAP till henne men jag tycker att den är alldeles för fin för att ha på dagis så hon får vänta tills i helgen med den. Hon blev självklart sur och sedan skulle hon inte ha några trosor på sig heller så det fick bli blöja i dag för det skulle hon minsann ha. En något strulig morgon ledde till att vi blev försenade, men Linus var en riktig sjusovare i morse så han hade inte heller kommit iväg i tid och kunde således skjutsa mig och Lea till Masken i morse. Detta ledde i sin tur till att jag till slut hann med min vanliga buss och det var toppen tyckte jag. Tjing.

Bara för att jag skrev en blogg igår kväll om att vinden hade vänt så var Lea vaken i drygt två timmar i natt. Hon låg mellan mig och Linus och joxade, fram och tillbaka, med täcke, utan täcke och vid ett tillfälle fick hon ett ryck och ville gå ner och inte sova men Linus sa till på skarpen och efter en stund somnade hon äntligen men kunde jag somna om, nej tyvärr, jag låg och lyssnade på Linus och Leas tunga andetag och somnade inte om förren strax innan min klocka ringde så jag kände mig lite halvmör när jag klev upp. Regnet öste ner när vi skulle gå till Masken, det är mornar som denna som man önskar att man hade varsin bil, ha. Tjing.

I dag gick jag tidigt från jobbet för att hjälpa till på Maskens fixareftermiddag. Lea blev överlycklig när jag kom och ville direkt följa med mig in och hjälpa till med fixandet. Först åt vi korv med bröd och festis sedan satte vi igång eller snarare jag och Agnes mamma som fick uppdraget att städa akvariumet. Det var inte det lättaste då vi inte hade någon håv att ta upp fiskarna med så vi fick inprovisera lite och det gick bra till slut. Lea var himla glad till en början men sedan märkte man att hon avr trött, hon började min sina vanliga fasoner, skulle ha mer festis och blev galen när jag berättade att man bara fick en. Som tur var så var Lisbeth snäll nog att ge Lea ytterligare en festis och sedan en tredje. Vi drog ganska så snart efter att jag och Agnes mamma var klara med akvariet. När vi skulle gå ville Lea inte ha sina skor på sig så jag fick lov att bära en gallskrikande Lea hemåt i regnet. Väl hemma lugnade Lea ner sig och vi hade en mysig kväll tillsammans. Linus spelade bowling med sina jobbarpolare. Tjing.

I dag var det dags för Lea att gå till Masken igen. Febern var borta och hon är frisk. Jag åkte hemifrån med taxi i morse innan Lea och Linus hade vaknat och det var tydligen inte populärt. Linus ringde när Lea vaknat och hon var jätte ledsen att jag hade åkt innan hon vaknade och ett tag verkade det som om de inte skulle komma iväg till Masken men till slut kom de iväg. Gissa om Lea blev glad i dag när jag helt oväntat dök upp och hämtade henne på Masken, det var härligt att se henne så glad. Väl hemma var det bara att dra igång med maten, Lea ville som vanligt inte ha någonting till slut övertalade jag henne att äta en pirog och det åt hon med stor aptit och sedan ville hon ha yoghurt och mjölk. När Linus kom hem hade han handlat lite och bland annat kantareller så han fixade ordning kantarellsmörgåsar med sallad till middag och det var supersmarrigt. Efter middagen stack Linus iväg och tränade och jag la Lea och sedan blev det chill framför TV:n. Tjing.

Gestern war ja die  ersehnte Premiere der “Teufelsbraut”, dem neuen Stück der Laienbühne Freising e.V.

Das Licht ging aus, Musik setzte ein, unter dem Vorhang quoll Rauch hervor, das war der Auftakt zu einem im wahrsten Sinne „teuflisch guten“ Theaterstück.

Glänzende schauspielerische Leistungen, eindrucksvolle Masken und Kostüme und viele Angriffe auf die Lachmuskeln, so kann man den Abend zusammenfassen. Die hervorragenden Bühnenbilder waren der perfekte Hintergrund für diese höchst vergnügliche Reise in die Unterwelt. Pyrotechnische Effekte unterstrichen die „höllische“ Atmosphäre.

Die Regisseurin und die Akteure auf und hinter der Bühne haben hier ein Stück geschaffen, welches das Potenzial zu einem Selbstläufer hat. Es könnte vielleicht sogar noch erfolgreicher werden als das Stück aus der Saison 2008.

T.R. aka Wortman

Wer sich gerne einen Überblick verschaffen möchte, kann sich hier wunderbare Bilder der Aufführung ansehen: Klick mich.

I dag hade jag möjlighet att hämta Lea på Masken och det är bara så himla underbart. När jag kom ditt satt Lea i sandlådan och lekte. När hon fick syn på mig blev hon så glad och sken upp som en sol och hon sprang in i min famn. När vi kom hem lagade jag köttbullar och mos till Lea och det fick hon faktiskt lov att äta framför TV:n bara för att vi skulle ha mysdag. Det är som jag har berättat tidigare ganska så svårt att få Lea att duscha självmant och det är inte kul att behöva tvinga henne så idag frågade jag henne lite snällt om inte hon vill hjälpa mig och tvätta håret och visst ville hon det så vips så var vi båda duschade och fräscha. Linus jobbar över ikväll så jag och Lea var alldeles ensamna. Jag kan tycka att det är ganska så mysigt men det ska bli trevligt när Linus kommer hem snart. Tjing. 

Det var så härligt att lämna Lea på Masken i morse för hon var så himla glad inga tårar över huvudtaget. Vi kom samtidigt som Leas bästis Stella så vi gjorde sällskap bort till Masken och lämnade av kläder och skor, Lea vill först ha med sig alla nappar tillbaka till Grodan men då sa jag bara Stella har ju ingen napp ska du verkligen ha det då? Nej sa Lea jag vill lägga den i koppen och så gjorde vi så. På vägen tillbaka till Grodan sprang Lea och Stella före mig och Stellas pappa Jonas och skrattade och stojade och väl framme vid Grodan vinkade Lea och sa hejdå. Tjing.

Jaha så var det dags igen. Jag som trodde trenden hade vänt, att Lea hade börjat sova om nätterna igen men icke sa nicke. Prick kl 01:00 vaknade hon och var ledsen och jag skyndade mig in till henne och precis som hon höll på att somna om blev allt heöt plötsligt fel. Då skulle hon ha en napp med ugglan på och den var självklart kvar på Masken, det spelade ingen roll att hon hade 15 andra nappar det var just den hon ville ha och hon gallskrek och skulle inte sova. Jag gick ner med henne och la mig i soffan men hon fortsatte att gallskrika då kommer Linus nerstampandes från övervåningen och skriker att nu får dem minsann vara nog. Lea tystnade på en sekund. Vi försökte först somna om där nere men efter en stund meddelade Lea att hon ville sova uppe hos pappa och så fick det bli. Det tog ytterligare 1 timme innan hon äntligen somnade vid 02:30. I morse var och pigg och glad och överlycklig över sina nya vantar som hon förövrigt sov med i natt och de nya fodrade gummistövlarna. Tjing.

Det kändes helt underbart att vakna denna måndagsmorgon och vara utvilad för en gångs skull. Lea sov i sin säng ända till 04:30 sedan kom hon upp och la sig hos mig och somnade om på en gång i princip. Sedan sov hon vidare tills jag hade duschat och fixat mig och det kallar jag lyx. Morgonen flöt på bra, inga bråk om kläder och tandborstning för en gång skull. När vi kom fram till Masken var Lea ganska så ledsen, hon sa “mamma jag vill bara vara med dig”, och grät. Det känns alltid så himla jobbigt att behöva lämna henne när hon är så där ledsen även om man vet att det går över lika snabbt igen. Tjing.

Eine nepalesische Tanzmaske aus der Sammlung des Völkerkundemuseums in Wien

Kriegsgott. Tanzmaske aus bemaltem Holz, Nepal, 20. Jahrhundert. Die Tanzmaske befindet sich in der Abteilung “Südasien-Südostasien-Himalayaländer”.

Zum Cham-Tanz

In den buddhistischen Klöstern Tibets führen die Mönche bei verschiedenen Anlässen die so genannten Cham-Tänze auf. So treten zum tibetischen Neujahrsfest, bei Festen zu Ehren von lokalen Gottheiten oder zur Feier von historischen Ereignissen die eindrücklichen Maskenwesen (Cham) auf. Es gibt thematische Varianten und regionale Unterschiede bei den Tänzen. Die Cham-Tänze sind aus vorbuddhistischen Fruchtbarkeitsriten hervorgegangen, mit denen vor allem zum Jahreswechsel feindliche Dämonen abgewehrt wurden. Auch in der buddhistischen Form spielt der Gedanke von Schutz und Abwehr beim Tanz eine Rolle. Die Mönche verkörpern mit den eindrucksvollen Masken und Gewändern Schutzgottheiten und Dämonen. Für die Laien stellen die Dämonen Naturgewalten und andere äußere Feinde dar, für die Eingeweihten sind sie geistige Hindernisse, die man auf dem Weg zur Erlösung überwinden muss.

Masken hat auch die Ausstellung “Wir sind Maske” vom 24.Juni 2009 bis 28.September 2009 im Museum für Völkerkunde zum Thema: Erste Eindrücke von der Ausstellung: “Wir sind Maske”

Erste Eindrücke von der Ausstellung: “Wir sind Maske”

24.Juni 2009 bis 28.September 2009
Museum für Völkerkunde

Ahnenfigur mit Maskengesicht, Papua Neuguinea, um 1907

 
Historische Feuerwehrmaske aus der Collezione Sartori, Abano Terme
Ledermaske für eine Balletproduktion, 2003
Neutrale männliche Maske, Sartori 1958, aus der Collezione Sartori, Abano Terme

Maske für Gambuh-Theater, Bali, Indonesien
Ntomo-Maske, Mali, Guinea, 1950
Büffelmaske und Federgewand, Kamerun, um 1900

Maskenensemble aus der Collezione Sartori, Abano Terme

2007, Acryl auf Baumwolle, 100×150 cm

2007, Acryl auf Leinwand, 120×150 cm

2004, Acryl auf Karton, 60×50 cm

2004, Acryl auf Pressplatte, 100×70 cm

Så himla underbart, i morse vaknade jag 05:45 av att Lea ropar mamma godmorgon jag är vaken nu. Kan dagen börja bättre än på det viset. Leas plåster på rambåden hade ramlat av under natten så hon ville ha ett nytt, vi gick ner och fixade det, jag satte på TV:n och sa lugnt att snart ringer mammas klocka däruppe och då måste mamma gå upp och duscha. Jag förberedde mig på det värsta, dvs. ett gallskrik men istället blev det ett ” pappa sitta hos mig då”. Jag fick såledels duscha i lugn och ro samt göra mig i ordning. Linus drog tidigt till jobbet och jag och Lea fick lite extra tid på morgonen för jag lämnar henne senare om mornarna nu inte före 07:30 för då vet jag att den ordinarie personalen från Masken är där och då blir det aldrig någe strul med Lea. Hon fick ett 10 minuters långt utbrott även denna morgon, hon skulle absolut ha tigerblöja men några sådana hade vi ju inte kvar de har ju inte funnits i butik sedan i juli. Jag lyckades behålla lugnet och hon fick skrika färdigt sedan gick det bra med den vanliga blöjan. Bättre lämning en den i morse på Masken får man leta i sjön efter. Vi kom samtidigt som Stella och Vera och kunde lämna direkt på Masken istället för att först gå till Grodan. Lea var så duktig och la sin napp i nappglaset och sedan fick jag en bamsekram och en blöt puss mitt på munnen sedan sa hon bara hejdå mamma, vi ses! Så himla gullig. Tjing.

Jaha, det här med att börja på dagis igen efter semester är ingen höjdare direkt men i morse gick det i allafall bättre än tidigare dagar. I morse var nämligen Lea “riktiga” fröken Lena på plats när vi kom och äntligen kunna man prata med någon och höra sig för hur det har gått dessa dagar och det har gått jättebra, Lea har kul om dagarna sa Lena, det märks, hon skrattar och står i. Det var härligt att höra! Vägde mig i morse, 1 kilo ner, hurra. Sprang 3 km i spåret igår kväll, skönt att det ger resultat. Tjing.

Trøtt og sliten etter dagen, lener jeg hodet mot den iskalde ruten og titter ut. Bilene som passerer i full fart, lyden av hjulene mot den regnvåte asfalten og motoren gjør meg døsig. Jeg kjenner øynene glir igjen. Rett før jeg sovner. Flyktige tanker jeg ikke helt får tak på. Men du er i dem. Smilende og varm. Armen legger du rundt meg i drømmen også og det er nesten så du sitter her, rett ved siden av meg. Plutselig går det opp for meg at jeg holder på å sovne,  med et rykk er jeg lys våken.

Herregud, disse drømmene er så livaktige. Kjærligheten som en gang var, er der da. Det er akkurat som det var i går og at ingenting har forandret seg. Samholdet vi hadde, humoren vi delte og interessene. Måten vi lo sammen på. Hvis jeg lukker øynene igjen er jeg sikker på at jeg hører den humrende latteren din, ser øynene som får det spesielle glimtet i øyet før du blunker hemmelighetsfult til meg. Men jeg gjør det ikke. Jeg kjemper mot trettheten og ruller opp ruten. Lar den kalde eksosfylte luften trenge inn. Nesten kvalmende.

“ I can easily understand how you could easily take my man, but you don`t know what he means to me, Jolene” , synger White Stripes fra forsetene i bilen. Hjertet mitt skriker. Det føles som jeg ikke får pustet helt ut. Kjenner det varmer bak øyenlokkende, i frykt for at noen skal se tårene mine lukker jeg øynene igjen. Tårene presser seg ut mellom lukkede øyne og jeg stryker armen over kinnet så jeg får tørket bort det våte i kanten. ” I had to have this talk with you, my happiness depends on you” Prøver forsiktig å hoste slik at ingen skal høre at jeg snufser. Fuktig på nesen også.

Nok en gang åpner jeg øynene og jeg kjenner meg igjen. Den lange bjørkeallèen som nå er grønn. De små hvite husene som alle har dette varme lyset fra vinduene. Og de mange røde gatelyktene. Endelig hjemme. Bilen stopper og jeg lukker opp bildøren, tar bagen min og går ut. “Takk for turen! Ses i morgen da!” smiler jeg bredt. Ingen kan se på meg at jeg er trist. De tror jeg bare er trett. De ser bare et par gnistrende øyne og et hvitt smil, mens jeg holder pusten slik at ikke den tunge følelsen slipper ut i et pust. Bildøren smeller igjen, motoren ruste opp og forsvinner mellom de høye bjørketrærne. Jeg vinker til jeg ikke kan se mere enn to røde lys nederst i veien. Da først puster jeg ut og smilet forsvinner.  Et øyeblikk står jeg der midt i den mørke gaten, tar inn den stillheten som bare øde, regnfulle gater har. Det er mørkt. Jeg gråter ikke. Men om jeg hadde gjort det, hadde ingen sett det.

Jeg går opp mot huset. Tar sikte på den hvite døren med et navnskilt med to troll. Det ene er meg. Jeg stikker nøkkelen inn og vrir om. Den gir fra seg et lite knepp og glir opp. Jeg slår på lyset. Katten kommer spankulerende, gnir seg mot dørkarmen, maler og hilser meg velkommen hjem. Jeg bøyer meg ned og  klapper den. Setter fra meg bagen og lukker døren. Jeg er hjemme!

Jeg kan puste ut. Masken har falt og jeg har ingenting å frykte. Vi er bare to her. Pus. Og meg. Pus er trygg, hun har ingen stemme.

ich
gehe als
mauerblümchen
du
als clown
ich
trau mich nicht
du
spielst mir was vor
und keiner
sieht hinter
die maske
des anderen
wann kommt das ende
des maskenballs
unseres lebens
damit wir
die masken
fallenlassen können
und wir uns erkennen
so wie wir sind…

Liebe ist wie sie ist und das ist

bedingungslos, absolut

bedingungslos, also darf alles Sein

wie es ist und somit ist Liebe

die Freiheit die der Verstand

nicht versteht -

wer lebt der liebt und wer liebt

der lebt, also kein verstellen, kein

verstecken hinter Masken, kein

klammern an dies oder jenes,

kein verschanzen hinter dem

Schutzschild von wenn und aber,

der Kompromisse, des Eigentlich,

leben, lieben ist geschehen lassen,

Sein lassen, fallen lassen,

gehen lassen, verletzen lassen,

sterben lassen…

Liebe ist einfach ja zu sagen

zum Leben.