på polis; på skola; på samhället, på utanförskap, arbetslöshet, ‘alla andra har/får/kan’ o.s.v.
När skall det sluta?, GP 6 september 2009

MEN som jag skrev i Snacka goja busungar, Norah4you 21 augusti 2009 :

“Det är också så lätt att skylla på att polisen trakasserat. Tror jag inte ett ögonblick på när det gäller Backa. Ser lite olika ut hur man kan uppfatta situationen i andra delar av staden men nästintill all polis här i Göteborg är bra. De godtar självfallet inte att ungdomar trakasserar andra boende i stadsdelarna eller slår på bilar, kör mopeder inne i bostadsområden de inte får ofta med kompisar sittande där bak, inte att ungdomar uppträder hotfullt mot Västtrafiks personal o.s.v. Kallas sådana ingripande trakasserier, så har ungdomarna INTE fått uppfostran hemma. Var finns föräldrarna undrar någon säkert? Många av dem har curlat barnen från de var små. Bortförklarat både det ena och andra beteendet i skolorna och skylt på allt annat än sin egen uppfostran och sina barn. Andra har helt abdikerat som föräldrar“

Det finns alltid de som vill försöka få det till att det ‘bara’ är invandrarbarn och möjligen barn till alkolister/drogmissbrukare o.s.v som är bland barnen som ofta känner sig utanför även i sin egen familj och bara har gänget, på gott och ont att lita sig till. Så är det inte!

När jag läste historia på C- och D-nivå i Linköping under mitten av 90-talet, så fanns det en mycket sympatisk man som läste sociologi och liksom jag och andra satt i datasalen när akademiska uppsatser, arbeten eller papers skulle skrivas in för att få utskrifter. Numera professor Masuod Kamali, sa då något mycket viktigt som tyvärr inte helt stämmer överens med vad han senare skrivit i fallet Rosengård, men ändå mycket viktigt:

“Först att Du sa att Du och alla muslinska män från barnsben fått lära Er att respektera en kvinna som är mamma. Det har jag haft stor nytta av innan jag skadade mig senaste gången och inte längre kan jobba som lärare. Du skall ha stort tack för rådet att påminna muslimska grabbar om detta om det är någon av dem som ställt till bråk i skolan. Hade det varit lika lätt med 68-vänsterns svenska barn och barnbarn, så hade skolorna idag kanske sett bättre ut trots flumskolan. Oavsett vilket Ditt råd borde Du ge återigen och försöka förklara lite av det som gör det svårt för en hel del i skolans värld i dagens sk. multikulturella samhälle.

Varje människa har ett eget val…. Utdrag ur Norah4you 8 februari 2009

Det finns bland alla yngre generationer i Sverige alltför många som upplevt curlingföräldrar. Curlingföräldrar är för barnens utveckling till empatiska samhällsmedborgare skadliga om än inte på samma sätt, så lika hämmande, som abdikerande eller delvis frånvarande föräldrar. Det är inte skolan, polisen, samhället etc som skall lösa dessa problemen. Svensk Lag gäller i Sverige. INTE MINST VIKTIGT ÄR ATT ANVÄNDA FÖRÄLDRABALKENS LAGTEXTMÖJLIGHETER. Se tidigare inlägg idag:
“DAGS ATT BÖRJA TILLÄMPA DEN LAGEN I ALLA LÄGEN DÄR MINDERÅRIGA FÖRORSAKAR SKADA. ÄVEN VID MOBBNING!!!”
NEJ GP, Norah4you 6 september 2009 :

SE även Polisen: Annat ligger bakom, GP 6 september 2009 samt Krönika 7/9: Klyschor i stället för diskussion, GP 7 september 2009

Uppsala Pride går av stapeln 27-31 maj. Jag trodde att Pride handlade om att alternativa sexualiteter skulle titta fram på gator och torg och skandera “we are here we are queer”. Inget ont i det, även om jag själv inte direkt känner mig hemma i den kontexten.

Sen tittar jag på programpunkterna för Uppsala pride och inser att det inte alls handlar om sexualitet utan om radikalvänster. Högerbögar och liberalflator göre sig icke besväret att gå med i Uppsala Pride står det klart och tydligt i programförklaringen. Här regerar revolutionshomos! Vita människor har inte heller mycket att hämta på denna Pride-festival. Speciellt inte heterovita. Allt i intersektionalitetens tecken. Det vill säga, det finns inte en regnbåge med några få färger utan ett snöfall av mer eller mindre unika identiteter som skär genom samhället. Och ve den som uttalar sig om en grupp man själv inte tillhör. Fast det är ju svårt att veta vad man är främst; bög, svart, ensamstående förälder, handikappad, arbetarklass, blind eller flöjtist. Intersektionalitetsteorin som på Uppsala Pride är väl representerad av bland annat Sveriges Godmother of intersektionalitet: Diana Mulinari, erbjuder ingen hjälp här. Men vad spelar det för roll när man kan spela subversiv.

Det är betryckande att denna riktning kapat Uppsala Pride. Eller att ledningsgruppen som startade det hela tänker såhär. Utdrag från http://uppsalapride.se : “Vi motsätter oss det våld som legitimeras av stater och myndigheter; våld och kränkningar från t.ex. polis, militär, arbetsförmedlingen, migrationsverket.”

Sällan har jag hört att arbetsförmedlingens våld är ett problem. Men vad vet en vit, heterosexuell, medelklassman om dylika frågor.

Är du bög och har pengar? Då hör du inte hemma på Uppsala Pride:

“Myten om det rika homot bygger på en vit västerländsk överklass bögnorm. Vi vill inte begränsa vår politik efter kommersiella och kapitalistiska intressen som ser våra festivalbesökare som en ”köpstark grupp”.”‘

I Uppsala Nya Tidning har homosexuella inom Folkpartiet skrivit två bra debattartiklar här och här. De anmälde tidigt att de ville ha med programpunkter de också, vilka dock ströks sedan Uppsala Prides ledningsgrupp bestämde sig för att alla som medverkade behövde vara antikapitalister: “”alla samarbetspartner måste agera efter (visionen) när de samarbetar med oss”. “

Och jag instämmer helt i deras argumentation (som också inspirerade mitt inlägg till stor del):

“Pridefestivaler är en fantastisk möjlighet till party och politik på samma gång. Den gemensamma nämnaren är att samla människor som tar ställning för en värld där förtrycket av homosexuella, bisexuella och transpersoner är historia.

Oavsett om man är vänsterbög eller kapitalistflata ska man vara välkommen.

Så verkar det inte bli på Uppsala Pride 2009. Tvärtom har Uppsala Pride formulerat en vision som “alla våra samarbetspartners måste agera efter när de samarbetar med oss”, och som är ett extremt smalt vänstermanifest.

Visionen handlar om revolution och antikapitalism. Det talas om att “välfärden rustas ner” och om att “de normer som tvingar oss in i ? kapitalistiska ? strukturer är livsfarliga”.”

Och för någon som följt med i debatten om islamofob och “strukturell rasism” blir det extra svårt att smälta att Masoud Kamali är Uppsala Prides husgud vad gäller alla frågor som rör identitet och Sverige.  

Att vara hbtq-person handlar väl först och främst om sexualitet och inte om att vilja “krossa kapitalismen nu”, eller? Känns som att man borde kunna få vara gay:ish ändå. Istället för att helhjärtat motverka det förtryck och den förföljelse som hbtq-personer drabbas av över hela världen och i Sverige ägnar sig Uppsala Pride åt att normativisera queer-rörelsen. Det gäller i Uppsala främst att vara queer på precis rätt sätt. Kravmärkt gay bryggt enligt intersektionalitetsvänsterns renhetslagar.

“Nancy sa…

Hej!

Det är inte lätt när man kommer från en socialistic välfärd state, och alltid fått förklarat för sej. Att man har fördärvat klimatet genom att leva. Utsugit alla kulturer runt globen på deras resursers. Samt att ens egen kultur inte har något värde. Dessutom så förtrycker den fortfarande stackars invandrare idag.
Den enda lösningen för Sverige är att införa sträng Shari lag i Sverige, så Svenskarna kan lära sej att uppskatta andra kulturer.
TOURS 732″

Saxat från bloggen Folket som inte finns under blogginlägget: Malmös politiker tillämpar Masoud Kamalis medicin för bättre integrering-anpassning till muslimska sentiment

Det är märkligt att muslimer och afrikaner och andra folkslag som kommer hit är så historielösa. Var finns kunskapen om att Sverige sugit ut jordens länder för att bygga upp välfärden? Varför måste vi då få välfärden raserad, det ska införas sharia för att vi ska lära oss veta hut, eller? Inte ens muslimska kvinnor vill lämna sharialagarna som jag beskrivit innan och möjligen är nicket Nancy också en kvinna och hon är mycket hämndlysten. Varför räcker inte alla oljemiljoner åt dessa människor? Allt bistånd de får i alla länder i Mellanöstern, från Sverige, från FN och överallt i världen?

Jag blir inte klok på muslimer och andra folk som kommer hit, det är en sak som är säker! Vi måste förändra vår svenska invandringspolitik omgående annars har vi inget av Sverige kvar, inte ens välfärden eftersom den bygger på att kvinnor får ta del av samhället,  och många andra demokratiska värderingar!

En liten uppdatering! Jag läste en kommentar på bloggen Folket som inte finns och den personen menade att detta skulle vara skrivet med ironi eftersom det finns en hänvisning till Tours 732, som är en “självklar referens till det berömda slag där Karl Martell stoppade den muslimska expansionen in i Europa: http://en.wikipedia.org/wiki/Battle_of_Tours”

Det stämmer kanske, men faktum kvarstår att just så här formulerar man sin avsky mot Sverige, och med ännu värre formuleringar. Detta var en ganska så välformulerad kommentar, oftare får man kommentarer med ett språk och en attityd som får en att vilja fly från landet omgående!

“Nogger Black, var glassen som försvann efter att namnet uppfattades som kränkande. Är vi – i detta land – ovanligt lättkränkta eller är det utslag av diskriminering?”

Masoud Kamali: Mäktiga grupper förnekar rasismen

DO en del av diskrimineringskulturen säger männen bakom boken Folkhemmets balkanisering ? diskrimineringskulturens baksida

“Här finns kvinnorna som ansåg det var etnisk diskriminering att det inte fick bada fullt påklädda, från topp till tå, på det kommunala badhuset. Här finns den statliga ombudsmannen som likställer homosexuellas situation i Sverige på 2000-talet med de svartas situation i det rassegregerade USA i början av 1900-talet.

Alla uppmuntrade och med stöd av en statligt finansierad diskrimineringsindustri som omsätter miljardbelopp. Detta späs på av en allt tunnare soppa, en slags diskrimineringsinflation, där allt fler grupper anses i behov av särskilt skydd i lagen. I Sverige är dem som anses särskilt skyddsvärda, fler än dem som inte är det.

De som inte omfattas utgörs av en skara av vita, medelålders män som är protestanter, heterosexuella, utan funktionshinder och som behärskar svenska, inte har någon kontroversiell politisk åskådning eller särpräglat socialt ursprung eller något större belopp av pengar på banken. De är dock inte fattiga”

Debatt ikväll 20.30! Missa inte det!

/Fröken Sverige

Den partiska muslimen Masoud Kamali tycker Rosengårdsrapporten är tveksam. Så oväntat.

“Rapporten hävdar att hotet finns i marginaliserade områden i allmänhet och hos muslimerna i synnerhet.”

“Rapporten bygger på ett 30-tal intervjuer med representanter från socialtjänst, skola och polis. Terroristexperten Magnus Ranstorp samlar dessa myndigheter och tjänstemän i grupp och ställer en del frågor om varför muslimerna i Rosengård har radikaliserats”

“Integrationsministern, som verkar ha som sin enda uppgift att demonisera ”de andra”, utnyttjade rapporten genom att ta till kravpiskan och kräva mer kontroll av friskolor, polisiära åtgärder och ökade krav på boende i marginaliserade områden. Alltså, integrationens misslyckande beror på dem själva och inte på regeringens oansvariga politik.”

“Om det finns radikalisering i Sverige ska orsakerna inte sökas i marginaliserade områden som Rosengård utan hos våra institutioner och myndigheter. Diskriminering på arbetsmarknaden, inom rättsväsendet, polis, socialtjänst, utbildningssystemet och inte minst inom politiken där personer med invandrarbakgrund i allmänhet och muslimer i synnerhet framställs som problem, ociviliserade och som terrorister, är grundorsaker till att många ungdomar och andra med utländsk bakgrund känner frustration och uppgivenhet i samhället”

Kamali är professor i socialt arbete vid Mittuniversitetet

Aftonbladet 2009-02-07

Kommentar

Den sista textmassan påbjuder ett indirekt erkännande att det de facto finns en muslimsk radikalisering, ökad eller ej i Sverige (inte bara Rosengård).

Men har det koppling till diskriminering och utanförskap?

I Kamalis ögon så beror radikaliseringen på ‘utanförskap’ orsakad av diskriminering av muslimer i tid och otid – på närmast direkt order från Rosenbad verkar det som.

Är det inte så att denna radikalisering istället är ett direkt ställningstagande mot Sverige? Genom rabiata ismalistiska imamer och åsiktspolisernas kontrollerande av kvinnor, allting baserat på ett gravt bokstavstroende där ‘Allah’ går före allting annat?

Kopplingen till det utanförskapet torde därför självförvållande kan man säga eftersom de vägrar gå det sekulära Sverige till mötes utan hellre ratar det till förmån till en parallell hjärntvättad (o)verklighet.

Dessa var djupt djupt troende långt innan de kom till Sverige. Och det blir inte bättre av att vi ställer krav – normala självklara krav – så som vi ställer det på alla andra invandrare och de har klarat sig ganska väl.

De ställda kraven utnyttjar sedan de missförstådda radikala och givetvis även vänstern som slagträ genom ‘islamofobi’, ‘rasism’ – som en omvänd psykologi där allting är samhällets fel. De har ju inget egenansvar alls. Offermentaliteten och martyrrollen känner vi igen sedan innan.

Ghettologiken haltar hos Kamali

En av de mest radikala eller islamist i landet är konverit. Han heter Ralf Lennart Wadman, kallar sig Usama El Swede. (Usama är taget från hans hjälte, Usama Bin Ladin). Han är alltså etnisk svensk.

Borde inte han då också vara ‘utanför’ eftersom killen är muslim?

Wadman har åtminstone jobbat skift på Torslandafabriken (Volvo) men kan möjligen fått sparken efter sin medverkan i dokun Det svider i mitt hjärta. Fast han har annat att tänka på förstås, ex. Säpos vakande ögon.. Och det beror enkom på han själv.

Han ingår i den radikala miljön med direkt koppling till källarmoskéerna genom TUFF/Anas Khalifa, en annan minst lika rabiat jihadist.

Om radikaliseringen sedan ökat må vara oklart men den finns.

I källarmoskéerna predikas allt möjligt hat mot väst. Därutöver dessa vidriga krav och kontrollerande av det täcka könet.

Imamerna gör ideligen hätska utfall mot allt det vi håller kärt; yttrandefrihet, åsiktsfrihet, mötesfriheten, omoralen/dekadensen, friheten att träffa vem vi vill och när vi vill. Vi styrs heller inte av vanföreställningar eller inbillad fruktan att stå till svars inför ‘Allah’ när vi dör.

Ammar Daoud, ordföranden i källarmoskén Islamiska kulturföreningen:

* Det är fel att ta studielån, eftersom ränta är ”haram”.
* Kvinnor måste från puberteten dölja håret under en slöja.
* Sex före äktenskapet är otänkbart.
* Flickor ska inte delta i simning i skolan.
* Musik som ”uppmuntrar till sexuellt umgänge med det andra könet” är oren
*Mannen familjens självklara överhuvud.

Bokstavstrogna fundamentalister ser Koranen som en lagbok. Vad händer då om ”den enda rätta tron” kommer i konflikt med svenska värderingar om demokrati, frihet och jämställdhet? Om exempelvis hädiska Muhammedbilder krockar med yttrandefriheten?

– Det är inget fel med yttrandefrihet. Men den måste ha gränser.

Om förbudet mot ränta gör att unga kvinnor inte kan studera?

– Då försöker vi hitta lösningar, förklarar Daoud. En kvinna som vill studera kan ju bo kvar hemma hos sina föräldrar.

Om din egen dotter vill gifta sig med en pojke som inte är muslim?

– Det är en omöjlighet. Det kan bara inte hända, säger Ammar Daoud.”

SDS - Intervju med Daoud

Kommentar

Att det finns ytterligare förbud i dussintals gör ju knappast saken bättre.

Hur är det möjligt att ens fundera på integration när ni muslimer radikala eller ej så explicit framtvingar ett självvalt utanförskap enligt ovan?

Förklara det för Bloggen och alla andra som inte begriper den ekvationen.

Lars Åberg, journalist, i december angående upploppen

“Bråken nu har växt fram ur en odramatisk händelse: hyresvärdens uppsägning av kontraktet med Islamiska kulturföreningen. Utåt är denna sekt mest känd för att genom hot ha stoppat Herrgårdens midsommarfirande (med sång och dans) och för att av outgrundlig anledning ha fått representera hela stadsdelen i Masoud Kamalis famösa diskrimineringsutredning. Inåt är det en reaktionär koranskoleverksamhet med stark misstro mot alla andra, inklusive Islamic Center”

GP 2008-12-22 Hur ser alternativen ut?

Redan 2004 och säkerligen längre tillbaka i tiden fanns dessa signaler.

Lars Åberg, Sydsvenskan 7 december 2004:

“Få saker är mer nedlåtande än missriktad tolerans och de som ständigt blir svikna är de svagaste. Maktutövning syns inte alltid öppet; ibland måste någon berätta om den, peka på den. Nätverk nätverkar och de som berörs lär sig koderna. På så vis har det årliga midsommarfirandet på Gröningen i Herrgården upphört efter påtryckningar från Islamiska kulturföreningen. Folk som handlar kött som inte är halal prejas bland hyllorna i Rosengårds centrum och får bannor av självutnämnda moralvakter. Kvinnor utan slöja trakasseras i trapporna. Manliga bidragssökande kräver manliga handläggare. Kvinnliga tjänstemän möts med förakt. Friskolor begränsar barnens kontakt med det svenska samhälle de bor i (medan elevantalet sjunker i de kommunala skolorna har det i de muslimsk-arabiska friskolorna på två år ökat från 542 till 612). Föreningar med samhällsstöd separerar flickor från pojkar. Kommunanställda får höra att de representerar ett syndigt samhälle.”

Lars Åberg om Rosengård - Del 1, SDS 2004-12-03
Lars Åberg om Rosengård - Del 2, SDS 2004-12-07

//

Under debattinlägget av Kamali idag hittar man den muslimska skribenten blerima, som svarar på frågan, från en annan som kommenterat, varför män och kvinnor inte ska umgås:

//

blerima, 21 år, Vaggeryd, Idag 15:44

“Till Inlagan “Varför finns det muslimer som inte vill att deras döttrar sitter tillsammans med pojkar, gemensama bad etc.”—-

Viissa muslimer anser att det är förbjudet att män och kvinnor (som inte är familj(kanske släkt också) att röra varandra (kanske hud mot hud))Därför vill de inte heller att deras barn, pojke eller flicka, uppfostras till det du har uppfostras. Vissa anser också att det inte är tillåtet eller moraliskt att män och kvinnor visa sig för varandra näst intill nakna. Vart ligger problemet? Du har din väg vi har våran.

“Hur är fördelningen i svenska fängelser, vilka gäng går runt på stan och håller på med jävelskap?”–

Ja förklara gärna hur det är på något sätt Islams fel.

“Inte en enda politiker säger att man får ta den dit man kommer hela tiden är det vi som skall anpassa oss.”

Som du anser så har väl folk rätt o göra vad de vill i ett fritt och demokratiskt land.. eller? Jag ser att du är en hycklare eller en person som inte förstår riktigt dina egna ståndpunkter.

“Den musliska kvinna i tv som inte ville ta i hand fullkomligen spottar på våra värderingar men som vanligt så är det rätt och vi har fel.”—

Nej det gjorde hon inte. Det enda hon gjorde var att följa sin religion. Hon borde prisas istället för att hon till skillnad från en del andra vågar stå upp för sin religion och det hon anser vara bäst i en tid då en stor del av världen anklagar Islam, i en total mörker av ignorans, okunskap, idioti och hjärntvätt, för att vara en terror religion (noterbart är också att ingen verkar vilja beskriva vad terror är för ngt)

“Sen undrar jag om det finns något muslimskt styrt land som styrs som en demokrati?”—

Ja det finns det. Palestina är det. Algeriet var det etc, tråkigt nog. Människan är inte i behov av denna onda ideologi. Den bästa vägen är Guds väg och det kan vi förstå om vi läser historia. “

Kommentar

Inte undra på att västvärlden tycker Islam är som hämtat från stenåldern och att det är ständiga konflikter. Ni vållar det ju själva genom könsapartheid, moralpanik och ett ständigt tjatande om Gud/Allah i ett land där kyrkan är skild från staten. Dessutom, hon visar tydligt som muslim att demokrati är förkastligt, av henne kallat “onda ideologi”.

//

Historik - Masoud Kamali

Masoud Kamali skriver “Mediers bevakning gynnar sd”

Axxesskrönika om Masoud:

Professor vill begränsa yttrandefriheten

När Kamali i Göteborgs-Posten 26/1 2002 skrev om mordet på Fadime Sahindal och hävdade att “mord där förövaren och offret har svensk bakgrund” kategoriseras som “modernt” och “normalt”, blev han riksbekant.

Han har även i en intervju hävdat att “det finns ingen speciell hederskultur” , något som fått hård kritik av advokat Elisabeth Fritz, en av Sveriges främsta specialister på hedersrelaterade brott.

Masoud Kamali anser “Det finns ingen speciell hederskultur”

I Aftonbladet skrev han 29/10 2003 med anledning av slöjdebatten att “självutnämnda invandrarexperter” har gaddat ihop sig med “vita feministiska fundamentalister” för att fördöma slöjor och islamiska skolor. Han liknade dem som kritiserar islamismen vid “nynazister” och angrep “själva moderniserings-idealen”, som sades förena Hitler, Mussolini, Stalin, Khomeini och Bush.

Han utsågs 2004 av dåvarande integrationsministern Mona Sahlin till regeringens särskilde utredare i diskrimineringsfrågor, med utgångspunkt i maktperspektiv, integration och strukturell diskriminering. Detta har resulterat i tolv rapporter, där Kamali återkommer till tesen att den misslyckade integrationspolitiken beror på ett särskiljande mellan svenskar och invandrare som resulterat i att föreställningar om olikheter och rasism cementeras.

Utredningarna skapade en dispyt mellan Kamali och bland andra Mauricio Rojas, där Rojas framhöll att Kamalis förhållningssätt mot andra forskare är antidemokratiskt, eftersom han uttryckligen säger att andra forskare är delaktiga i en rasism som genomsyrar debatten. I sin roll som regeringsutredare har han även anklagat folkpartiet för främlingsfientlighet och “rasistiska utspel”.

Kamalis tillträde som särskild utredare i diskrimineringsfrågor har ifrågasatts av många svenska samhällsvetare. Kamali ingick till en början i en utredning, ledd av stasvetarprofessorn Anders Westholm, med uppgift att “ta fram fakta om fördelningen av maktresurser och inflytande mellan invandrare och befolkningen i övrigt”. Som bakgrund är Anders Westholm den ende svenske statsvetare som har blivit publicerad i American Political Science Review – världens högst rankade statsvetenskapliga tidskrift.

I april 2003 hoppade Kamali tillsammans med Paola de los Reyes av utredningen genom en DN Debatt-artikel. Anledningen som uppgavs var bland annat att Anders Westholm var ”i total avsaknad av erfarenhet inom fältet” och att det ”enligt denna svenskhetens primat … [inte].. är nödvändigt att vare sig rådgöra eller ta till sig andra erfarenheter, i synnerhet inte erfarenheter från den som är underordnad andra”.

Kamali ansåg att strukturell diskriminering förekommer och inte behövde utredas vidare, något som Westholm inte visat förståelse för. Den ansvariga ministern, Mona Sahlin, tog Kamalis parti genom att avpolletera Anders Westholm som endast fick publicera utredningens resultat som en departementsintern rapport.

Sahlin utsåg istället Kamali till särskild utredare i en ny utredning om strukturell diskriminering, integration och makt. Kamalis instruktioner utgick från att strukturell diskriminering förekommer. Forskningen skulle därför inte utreda om så var fallet utan istället beskriva metoder för att bekämpa diskriminering.

Mona Sahlin och den socialdemokratiska regeringen fick hård kritik för att ha styrt en vetenskaplig utredning genom att i förväg bestämma vilka slutsatserna var. Nära sjuttio forskare, bland andra Bo Rothstein och Olof Petersson skrev till regeringen i protest och menade i handlandet innebar en politisering av utredningsväsendet. Sahlin svarade att protesterna gav uttryck för ”rasistiska undertoner”.

Tidigare poster

Artikelsamling - Masoud Kamali
Artikelsamling - Rosengårdsrapporten samt om Ammar Daoud

För oss som föddes under den senare halvan av 1960-talet formades världsbilden av tre dominerande myter. Först var det 68-vänstern genom vars dogmatiska glasögon vi lärde oss se världen som en kamp mellan underordnade och överordnade; förtryckta och förtryckare. Vi lärde oss förakta kommersialism och amerikansk kulturimperialism, och en känsla av skuld över att tillhöra den rika, privilegierade delen av världen inympades i oss. Sedan var det rockmusiken med sina föreställningar om att vara rebell och utmana vuxenvärld och etablissemang med provokativa attityder. Rockmytens rebell-ideal hade många likheter med bokstavsvänsterns revolutionsromantik, men var i allmänhet mera inriktad på det individuella och känsloorienterade än på det kollektiva och politiska. I bakgrunden, som en fond mot vilken dessa bägge myter kunde berättas, fanns förstås den övergripande socialdemokratiska folkhemsmyten: Vi levde i den bästa och tryggaste av världar. Krig, svält, fattigdom och terrorism var sånt som fanns långt borta. Sverige var världens rikaste land, välståndet tycktes oändligt och allt skulle bara fortsätta bli bättre.

I tonåren ville vi givetvis revoltera. I enlighet med tidsandan gjorde vi detta genom att klä oss i svarta kläder och lyssna på ”smal”, ”alternativ” rockmusik. I den mån vi hade ett politiskt engagemang befann vi oss på yttersta vänsterkanten eller utgav oss för att vara något slags anarko-syndikalister. I själva verket var vi förstås inga revoltörer överhuvudtaget. Vi bröt mot samhälleliga konventioner på det där lagoma, till intet förpliktigande sättet som bara de kan göra som till fullo lärt och internaliserat konventionerna. Vår ”revolt” var egentligen bara en bekräftelse på att vi tillägnat oss de kulturella koderna i de medelklassmiljöer vi växt upp i.

På sista tiden har vi i media kunnat läsa om kravaller på Rosengård i Malmö, och häromdagen ställde tydligen en grupp ungdomar i Tensta till med upplopp i syfte att visa sitt stöd för bråkmakarna på Rosengård. Upprinnelsen till det hela var att en fastighetsägare sagt upp hyreskontraktet med en muslimsk församling som bedrev religiös verksamhet i en källare. Källarmoskén blev tvungen att hitta en ny lokal, vilket en grupp unga muslimska invandrarkillar uppfattade som en provokation. De ockuperade den utrymda lokalen och blev avhysta av polisen. Sedan var cirkusen igång.

Jag tänker mig att de tonårskillar som tänder eld på bilar och kastar sten mot polisen uppfattar sej själva som rebeller och revoltörer i kamp mot ett förtryckande etablissemang. På så sätt skapar de sej en identitet och kan dessutom rättfärdiga kriminellt, asocialt beteende. Men egentligen är de förstås lika lite revoltörer som jag och mina kamrater var under våra svartklädda tonår. I själva verket spelar de precis den roll etablissemanget tilldelat dem och uppfyller till punkt och pricka den politiskt korrekta schablonbilden av ”marginaliserade invandrarungdomar i förorten”.

Det politiskt korrekta sättet att se på sociala problem bland invandrare är som bekant offerperspektivet. Charlataner som Masoud Kamali får gång på gång – i allmänhet oemotsagda – framföra sina pk-analyser av integrationsfrågor. Slutsatserna är alltid de samma: Invandrare är förtryckta, de är offer för strukturell rasism och islamofobi, det svenska samhället präglas av inskränkt etnocentrism, etc. Det faktum att det finns hundratusentals välintegrerade invandrare – människor som lärt sej svenska, utbildat sej, fått jobb eller driver företag, funnit fungerande sätt att förena sitt kulturella och religiösa ursprung med det svenska majoritetssamhällets värderingar, och är laglydiga – bortser man från. Det är bara offerperspektivet som gäller. Man förmår, likt 68-vänstern, bara göra en tolkning av världen; en svartvit, grovt förenklad uppdelning i offer och förtryckare.

De stenkastande tonårskillarna i Rosengård och Tensta har uppenbarligen accepterat och tagit till sej den bild av sej själva de blivit tilldelade av massmedia och av det politiskt korrekta etablissemanget. De ser förmodligen sej själva som offer, förtryckta av det elaka och rasistiska svenska majoritetssamhället. Denna självbild ger förstås uppenbara fördelar, inte olika de ”sjukdomsvinster” psykologer och läkare brukar tala om. Som offer behöver man ju inte anstränga sej att skaffa utbildning eller att söka jobb. Det är ändå kört, för alla vet ju att en stackars förtryckt blatte inte kan komma någonvart på den rasistiska svenska arbetsmarknaden. Och man kan utan problem ägna sej åt asociala, kriminella aktiviteter som att tända eld på saker eller att kasta sten mot polisen. Dessa handlingar legitimeras ju av att man ser sej själv som en rebell som gör uppror mot den förtryckande överheten.

På så sätt blir den politiskt korrekta bilden av integrationsproblem en självuppfyllande profetia. Den som ständigt framställs som ett offer och beskrivs som oförmögen att ta ansvar för sin egen situation kommer efter hand att bli just detta. De muslimska tonåringarna i Rosengård tror sej måhända vara rebeller, men i själva verket är de det rakt motsatta. De gör sej till offer därför att etablissemanget talat om för dem att de är offer. Verkligt rebelliskt hade det varit om dessa killar satsat på att utbilda sej och få kvalificerade jobb samtidigt som de försökt finna fungerande medelvägar mellan sitt eget etniska ursprung och den svenska majoritetskulturen. Då hade de kunnat visa att muslimsk blatte inte behöver vara synonymt med offer eller förlorare. Och det hade varit en radikal och upprorisk handling!

“Sverigedemokraterna rycker allt närmare riksdagsspärren – men partiet präglar redan integrationspolitiken, skriver Masoud Kamali, professor vid Mittuniversitetet.

“Främlingsfientliga partiers indirekta inflytande på de etablerade partierna är viktigare än deras direkta inflytande visar ny forskning.” “Svensk politik har inte råd att gå mot en ännu mer exkluderande och främlingsfientlig hållning.”

Expressen 2008-12-11 SD ännu farligare utanför riksdagen

Vad kan vi då hitta för smaskigheter om Masoud Kamali:

Axxessskrönika om Masoud:

Professor vill begränsa yttrandefriheten

Ovan Axxesskrönika baserad på Dagens Brännpunkt, SVD 2008-12-22:

där Masoud Kamali skriver “Mediers bevakning gynnar sd”

Masoud Kamali anser “Det finns ingen speciell hederskultur”

Masoud Kamali tycker också Muslimer demoniseras – precis som judarna

Masoud Kamali, född 22 april 1956 i Iran, är professor i socialt arbete vid Mittuniversitetet och vid Centrum för multietnisk forskning vid Uppsala universitet.

Kamali har en grundexamen i sociologi från Linköpings universitet och en socionomexamen från Socialhögskolan vid Stockholms universitet. Under studietiden arbetade han parallellt som socialsekreterare.

När Kamali i Göteborgs-Posten 26/1 2002 skrev om mordet på Fadime Sahindal och hävdade att “mord där förövaren och offret har svensk bakgrund” kategoriseras som “modernt” och “normalt”, blev han riksbekant.

I Aftonbladet skrev han 29/10 2003 med anledning av slöjdebatten att “självutnämnda invandrarexperter” har gaddat ihop sig med “vita feministiska fundamentalister” för att fördöma slöjor och islamiska skolor. Han liknade dem som kritiserar islamismen vid “nynazister” och angrep “själva moderniserings-idealen”, som sades förena Hitler, Mussolini, Stalin, Khomeini och Bush.

Kamali är medförfattare till antologin Debatten om hedersmord. Feminism eller rasism (Svartvitt & Expo, 2004), i vilken han diskuterar dessa fenomen som beskrivna utifrån ett polariserande rasistiskt tänkande, vilket enligt Kamalis mening är grunden till att problemet inte kan bemötas. Han har med anledning av detta kritiserats för att relativisera kvinnoförtryck och hedersvåld. Kamali skriver bland annat att skolan och socialtjänsten skapar “ett belägringstillstånd” hos invandrarfamiljer: “Samhället visar än en gång att de inte är välkomna här, att de inte tillhör ´oss´, att de inte ens har rätt att påverka sina barns liv.” Personer som företräder en sekulär kritik av fundamentalism och hotkultur, förespråkar enligt Kamali “stalinistiska metoder i kampen mot religion och traditionalism”.

Han har även i en intervju hävdat att “det finns ingen speciell hederskultur” , något som fått hård kritik av advokat Elisabeth Fritz, en av Sveriges främsta specialister på hedersrelaterade brott.

Han utsågs 2004 av dåvarande integrationsministern Mona Sahlin till regeringens särskilde utredare i diskrimineringsfrågor, med utgångspunkt i maktperspektiv, integration och strukturell diskriminering. Detta har resulterat i tolv rapporter, där Kamali återkommer till tesen att den misslyckade integrationspolitiken beror på ett särskiljande mellan svenskar och invandrare som resulterat i att föreställningar om olikheter och rasism cementeras.

Utredningarna skapade en dispyt mellan Kamali och bland andra Mauricio Rojas, där Rojas framhöll att Kamalis förhållningssätt mot andra forskare är antidemokratiskt, eftersom han uttryckligen säger att andra forskare är delaktiga i en rasism som genomsyrar debatten. I sin roll som regeringsutredare har han även anklagat folkpartiet för främlingsfientlighet och “rasistiska utspel”.

Kamalis tillträde som särskild utredare i diskrimineringsfrågor har ifrågasatts av många svenska samhällsvetare. Kamali ingick till en början i en utredning, ledd av stasvetarprofessorn Anders Westholm, med uppgift att “ta fram fakta om fördelningen av maktresurser och inflytande mellan invandrare och befolkningen i övrigt”. Som bakgrund är Anders Westholm den ende svenske statsvetare som har blivit publicerad i American Political Science Review – världens högst rankade statsvetenskapliga tidskrift.

I april 2003 hoppade Kamali tillsammans med Paola de los Reyes av utredningen genom en DN Debatt-artikel. Anledningen som uppgavs var bland annat att Anders Westholm var ”i total avsaknad av erfarenhet inom fältet” och att det ”enligt denna svenskhetens primat … [inte] är nödvändigt att vare sig rådgöra eller ta till sig andra erfarenheter, i synnerhet inte erfarenheter från den som är underordnad andra”.

Kamali ansåg att strukturell diskriminering förekommer och inte behövde utredas vidare, något som Westholm inte visat förståelse för. Den ansvariga ministern, Mona Sahlin, tog Kamalis parti genom att avpolletera Anders Westholm som endast fick publicera utredningens resultat som en departementsintern rapport.

Sahlin utsåg istället Kamali till särskild utredare i en ny utredning om strukturell diskriminering, integration och makt. Kamalis instruktioner utgick från att strukturell diskriminering förekommer. Forskningen skulle därför inte utreda om så var fallet utan istället beskriva metoder för att bekämpa diskriminering.

Mona Sahlin och den socialdemokratiska regeringen fick hård kritik för att ha styrt en vetenskaplig utredning genom att i förväg bestämma vilka slutsatserna var. Nära sjuttio forskare, bland andra Bo Rothstein och Olof Petersson skrev till regeringen i protest och menade i handlandet innebar en politisering av utredningsväsendet. Sahlin svarade att protesterna gav uttryck för ”rasistiska undertoner”.

I januari 2008 fick Masoud ett stipendium på 50000 kr av stiftelsen artister mot nazister för sitt arbete.

För närvarande leder Kamali det EU-finansierade forskningsprojektet The European Dilemma: Institutional patterns and politics of Racial Discrimination.

Källa: Wikipedia

Mona Muslim/Stalin/Sahlin har verkligen ett omdöme som en död fisk. Lierar man sig med denna karln har man inte alla taggarna hemma på rosen.

Tänk på det när ni röstar 2010, gott folk..

Professorn som förnekar att det finns hedersnormer bland invandrare talar om för oss svenskar vilka obehagliga typer vi är:

“Främlingsfientliga partiers indirekta inflytande på de etablerade partierna är viktigare än deras direkta inflytande visar ny forskning.” “Svensk politik har inte råd att gå mot en ännu mer exkluderande och främlingsfientlig hållning.”

SD ännu farligare utanför riksdagen, Expressen

Sverigedemokraterna ligger bra till även i synovates senaste mätning där de ökat från 2,9 i maj till 3,9 nu. I förra veckan fick de över 4 procent i en sifomätning. Är det dags att vi bli oroliga på riktigt?

På gårdagens SvD brännpunkt gick Masoud Kamali ut och varnade för att vi låter Sd formulera någon slags folkvilja och att vi genom att utgå ifrån deras formulering spelar dem rakt i händerna. Värt att tänka på. Vi säger ofta att vi måste “ta debatten” eftersom vi tror att det är det som efterfrågas av folket. Är det verkligen så? Eller låter vi en liter minoritet av befolkningen diktera villkoren för vilken integrationspolitik vi ska ha och hur vi ska kommunicera kring den? Kamali varnar också för att de etablerade partierna ska anamma en mer anti-immigreringspolitik i försök att konkurrera om Sd:s väljare. Det är som bekant det som skett i andra europeiska länder som haft liknande utveckling. Men, som han också påpekar, främlingsfientligheten finns även här och i den svenska politiken i form av att problemformuleringarna oftast uttrycker att invandringen eller invandrarna i sig är problemet. Det är bara inte lika öppet här.

Det finns två vägar att gå. Antingen går vi Sd till mötes och tar frågan ifrån dem (och därigenom erkänner att de har rätt) eller så gör vi mänskligheten en tjänst och protesterar. Rasismens historia måste få ett slut.

 /Sara K