See, see the determined sky
Marvel at its big crap brown depths.
Tell me, Karl do you
Wonder why the hairless cat ignores you?
Why its foobly stare
makes you feel dazed.
I can tell you, it is
Worried by your felgercarb facial growth
That looks like
A mold.
What’s more, it knows
Your frak potting shed
Smells of snot.
Everything under the big determined sky
Asks why, why do you even bother?
You only charm a baby’s dirty diapers.

As for Masten making the cover of Aviation Week – good for him.  Seriously.

As for those of you who think this “proves us wrong” somehow in our awarding of the Walking Eagle to MASTEN SPACE (and not Dave) back in 2008, kindly take a class or three in reading comprehension before your next visit to the magic kingdom known as the World Wide Web.

We gave them the Eagle, if you recall, for touting commercial capabilities/products/services IN THE PRESENT TENSE on their corporate website. And while they scored a great coup last year, those commercial capabilities/products/services STILL DO NOT EXIST.

Since i don’t expect we’ll receive an apology from those comment lice who inhabit other space websites, i’ll have to fall back on my emo space poetry.  And you thought Vogon poetry was bad…

Ja, jag ska. Måste bara komma ikapp i övrigt.

Auf 1,4 Milliarden Franken Schadenersatz hat der amerikanische Arzt Christopher Newman acht Handy-Hersteller sowie etliche grosse Telefongesellschaften verklagt. Der 41-Jährige leidet an einem bösartigen Hirntumor; er glaubt, dass der Tumor wegen des jahrelangen Gebrauchs eines Mobiltelefons entstand.

…warnte eine von der englischen Regierung beauftragte Expertenkommission: «Vor allem Kinder sollten so wenig wie möglich mit einem Handy telefonieren.»

Die Österreichische und Wiener Ärztekammer 11/2005: Wir fordern ein Handyverbot für Kinder … Handys sind für Kinder gefährlich! Kinder unter 16 Jahren sollten Handys gar nicht benutzen!

“Gepulste Mikrowellen greifen tief in biologische Prozesse ein.” So mahnte Prof. Dr. Ross Adey, ein weltweit anerkannter Elektrosmogexperte von der Loma-Linda-Universität in Kalifornien, schon 1970 und sein Kollege Dr. Dan Lyle ergänzt 1985: “Gepulste Mikrowellen schädigen das Immunsystem und beeinflussen Neurotrans-mitterabläufe.”

Der Medizin-Physiker der Universität Lübeck, Dr. Lebrecht von Klitzing, fand 1994: “Gepulste Mikrowellen verändern die menschlichen Gehirnströme. Das ist im EEG bei Strahlungsstärken von 1000 µW/m2 nach wenigen Minuten nachweisbar.” Diese Strahlungsstärke finden wir in einer Entfernung von, je nach Situation, etwa 50 bis über 200 Metern zu Mobilfunk-Basisstationen, in 5 bis 20 Metern zu Handys

Die Bundesärztekammer ist besorgt: “Es gibt gewichtige Hinweise auf Schäden durch Mobilfunkstrahlung. Die zuständigen Behörden werden von uns dringend aufgefordert, sich mit den wissenschaftlichen Ergebnissen auseinander zu setzen.”

Das Ecolog – Institut veröffentlicht vor zwei Jahren die umfangreichste Risikobewertung weltweiter Forschungsergebnisse im Auftrag der Telekom: “Beeinträchtigungen des Immunsystems sind vielfach nachgewiesen. Es ist nicht auszuschließen, dass Mobilfunkfelder krebsfördernde Wirkung haben, dass sich Krebs schneller entwickelt und fataler verläuft. Es wurde bewiesen, dass Stresshormone vermehrt ausgeschüttet werden mit allen Konsequenzen, die das haben kann. Es gibt Störungen vieler Zellfunktionen, was besonders bedenklich stimmt. Die Auswirkung, die das alles auf den Organismus hat, können wir noch gar nicht abschätzen.”

Robert C. Kane, Wissenschaftler und Ingenieur der US-Mobilfunkindustrie, beteiligt an der Entwicklung von Handys: “Wir wissen heute, dass selbst eine einzige Exposition zu DNA-Schäden an Gehirnzellen führt.” Kein Wunder, dass selbst Makler verzweifeln: “Wie sollen wir den Kaufinteressenten eine Penthouse-Wohnung mit Dachterrasse schmackhaft machen, wenn in nur 15 Meter Entfernung ein 10 Meter hoher Sendemast steht und die Techniker diesen nur in Strahlenschutzanzügen warten?”

Die Versicherer sehen das anders. Sie schätzen die elektromagnetische Strahlung durch Handys zunehmend als unkalkulierbares Risiko ein. So weigert sich etwa die «Winterthur», Mobilfunk-Betreiber gegen die Risiken von Handy-Strahlen zu versichern.

Eine schwedische Studie bewies, daß Handystrahlung bei Ratten sogar die Blut-Hirn-Schranke aufweichte, die Gehirne bekamen Löcher. Außerdem lagerten sich Proteine ab, die zu einer Art Alzheimer-Demenz führen können.

Eine unheimliche Serie von Krankheiten bei seinen Zucht- und Mastschweinen und ein missgebildetes Ferkel haben jetzt bei einem Bauern in Rainbach im Innkreis das Fass zum Überlaufen gebracht. Sein Anwalt hat Strafanzeige gegen die Betreiber zweier Handymasten eingebracht. Denn die Krankheiten treten erst seit dem Betrieb der Sende-Masten derart gehäuft auf, sagen der Landwirt und sein Tierarzt.

Die Pferde der Polizeistaffel von Kassel sind krank geworden, seitdem der Sendemast auf dem Polizeigebäude steht. Das kränkste Pferd wurde untersucht und in einen Stall gebracht, der von solchen Sendeanlagen relativ weit weg war. Das Pferd erholte sich; nach 14 Tagen war es gesund – ohne weitere Medikamentierung. Als man es zurückbrachte, war es innerhalb eines Tages wieder krank. (Prof. Dr.-Ing. Alexander H. Volger, RWTH Aachen, vor dem Hessischen Landtag am 24.1.2002)

Osafia’s “Women Committee für Fighting the Antennas (Komitee von Frauen im Kampf gegen Antennen) welches berichtete, dass in den letzten 4 Jahren 165 Menschen an Krebs gestorben sind. Alle lebten in der Nachbarschaft der Mobilfunkantennen.” Wir haben uns entschlossen, uns zu vereinigen und diese Monster zu stoppen”

Die Latenzzeit eines Tumors beträgt 5-10 Jahre. Entwarnungen, die auf Statistiken von nur 3 Jahren beruhen, sind deshalb absichtliche Fälschungen der Handy-Industrie.

Richter lässt Handymasten abschalten. Nach viertem Leukämiefall an einer Schule innerhalb eines Jahres entspricht spanisches Gericht dem Antrag der Eltern

Handy-übliche Strahlungen bewirken schwere Zellschädigungen, knacken die DNS, die das Erbgut trägt. Das bewiesen zwölf Forscherteams in sieben europäischen Ländern. Unabhängig voneinander. Schlimmer noch: Nach Auskunft des Wiener Wissenschaftlers Hugo Rüdiger, einem der Forscher, hat die Industrie in den vergangenen Monaten in Brüssel massiv versucht, die Ergebnisse zu unterdrücken.

Blätter und Nadeln sind ideale Mikrowellenantennen. Zwischen Waldsterben und hochfrequenter Strahlung besteht ein eindeutiger Zusammenhang. (Dr.-Ing. Wolfgang Volkrodt, ehemaliger Siemens-Manager, 1990) Die Nadeln und Blätter unserer Bäume sind wie kleine Antennen und reagieren auch auf die schwächste Hochfrequenzstrahlung. (Prof. Dr.-Ing. Günter Käs, Universität der Bundeswehr Neubiberg, 1992)

Antwort der Techniker, die auf dem Feldberg im Taunus mit der Montage neuer Sender beschäftigt waren, auf die Frage, ob denn die in Funkrichtung stehenden Bäume den Funk nicht stören würden: “Die brennen wir weg.”(Wetter-Boden-Mensch, Heft 5, Oktober 2002)

Der Rückgang der Sperlingspopulation in großen Städten scheint in Zusammenhang mit der Errichtung von Telefonmasten zu stehen. (Dr. Rosie Cleary, BTO Britische Gesellschaft für Ornithologie, Januar 2003)

Vögel meiden starke Mobilfunkexposition. (Dr. Alfonso Balmori Martinez, spanischer Umweltwissenschafter

Mobilfunkmasten verwirren Tauben. Immer mehr Reisetauben finden ihr Ziel nicht mehr. Die Orientierung geht den Tieren verloren. (Peter Bryant, Sprecher der britischen Reisetauben-Vereinigung, 22.1.2004)

Immer wieder berichten kritische Forscher, wie mit Drohungen und Rufschädigungen versucht wird, sie mundtot zu machen. Parallel rollt derzeit eine Werbewelle durchs Land, um Verbrauchern die UMTS-Technik nahezubringen. Dabei sei UMTS noch gefährlicher, sagt Adlkofer: “Wir alle befinden uns in einem gigantischen Freilandversuch mit ungewissem Ausgang!” (Hamburger Morgenpost 23.8.2006)

…Imkerin aus Franken. Ihr letztes Bienenvolk verschwand, als ein weiterer Sendemast in der Nähe ihrer Stöcke in Betrieb ging. Auch die Bauern haben durch die Sendemaste Probleme im Stall: Es häufen sich Missbildungen, Fehlgeburten, Tumore und Kälberblindheit. Das Problem ist den Behörden seit zehn Jahren bekannt. (Schrot&Korn Juli 2007)

Zum vollständigen Artikel =>

Quelle: gesundheit.fuer-uns.de

A NASA competition to stimulate commercial space projects has a winner — Masten Space Systems of California is being awarded the top $1 million prize for demonstrating a lunar lander. 

The race literally came down to the wire, reports the California-based X Prize Foundation, which oversaw the Northrop Grumman Lunar Lander Challenge for NASA, part of the agency's Centennial Challenges program. 

Over the weekend, teams gathered in Mojave, Calif., for the last round of flights. The remote-controlled vehicles had to fly for at least three minutes and make precision touchdowns on rock-strewn landing pads at least 50 meters away. 

Masten was the underdog. Armadillo Aerospace of Texas had already won the first round of the competition last year and qualified for the top prize in September. 

Masten's Xoie rocket landed closer to the bull's eye than Armadillo's Scorpius, achieving an average landing accuracy of 19 cm compared to Armadillo's 87 cm. Armadillo, which is owned by id Software founder John Carmack, picks up a $500,000 second-place prize. 

Judges gave Masten an extra day to refly its rocket after a fire broke out and damaged the vehicle during its first attempt. That prompted a polite but pointed outcry from Carmack, who wrote:

"For the past couple weeks, as it became clear that Masten had a real shot at completing the Level 2 Lunar Lander Challenge and bettering our landing accuracy, I have been kicking myself for not taking the competition more seriously and working on a better landing accuracy.  If they pulled it off, I was prepared to congratulate them and give a bit of a sheepish mea culpa.  Nobody to be upset at except myself. We could have probably made a second flight in the drizzle on our scheduled days, and once we had the roll thruster issue sorted out, our landing accuracy would have been in the 20-centimeter range.  I never thought it was worth investing in differential RTK GPS systems [as Masten did], because it has no bearing on our commercial operations.

"The current situation, where Masten was allowed a third active day of competition, after trying and failing on both scheduled days, is different.  I don't hold anything against Masten for using an additional time window that has been offered, since we wouldn't have passed it up if we were in their situation, but I do think this was a mistake on the judges' part.

"I recognize that it is in the best interests of both the NASA Centennial Challenges department and the X Prize Foundation to award all the prize money this year, and that will likely have indirect benefits for us all in coming years.  It is probably also beneficial to the nascent New Space industry to get more money to Masten than Armadillo, since we have other resources to draw upon.  Permit me to be petty enough to be upset and bitter about a half-million dollars being taken from me and given to my competitor.

"The rules have given the judges the discretion to do just about anything up to and including awarding prize money for best effort if they felt it necessary, so there may not be any grounds to challenge this, but I do feel that we have been robbed.  I was going to argue that if Masten was allowed to take a window on an unscheduled day with no notice, the judges should come back to Texas on Sunday and let us take our unused second window to try for a better accuracy, but our FAA waiver for the LLC vehicle was only valid for the weekend of our scheduled attempt."

An awards ceremony is taking place this morning at NASA Headquarters in Washington D.C. 

To Armadillo, Masten Space Systems, Unreasonable Rocket, The X Prize foundation and all the people in these organization and others! I was watching the webcasts a large portion of the weekend.

A month ago, only one team, Armadillo, had ever done even a lunar lander challenge flight from one pad to another. And now there are three. Never mind multiple flights by Masten, both L1 and L2!

The future might be markedly different from present. How about something like testing space telescope instruments in 100+ km VTVL or HTHL flights? Reliable and routine access to space, even though at start for only a brief time in hops, could change everything. You would get everything back intact. Unlike with sounding rockets where recovery seems often so uncertain…

There are some aerodynamic issues still though that I’ve been expounding on for a long time.

Watching the armadillo 201 m hop
http://media.armadilloaerospace.com/2009_10_24/2009_10_24_boosted_hop.wmv
NASA’s Ares-1X
http://www.nasa.gov/multimedia/nasatv/index.html
and
Masten Space’s Xoie L2 flight
http://twitter.com/NGLLC09

Two of these are elegant controllable reusable vehicles, able to take off fly and land in various weather conditions and corn fields. One is not.

Masten Space 180 second vehicle Xoie just before attempt

]]> http://rocketry.wordpress.com/2009/10/10/masten-space-systems-completes-level-1-of-lunar-lander-challenge/ Sat, 10 Oct 2009 13:42:38 +0000 rocketry http://rocketry.wordpress.com/2009/10/10/masten-space-systems-completes-level-1-of-lunar-lander-challenge/

photo courtesy of Masten Space Systems

This week Masten Space Systems completed Level 1 of the Northrop Grumman Lunar Lander Challenge. They join Armadillo Aerospace (who completed Level 2) to complete a level of this X-Prize challenge. Both flights landed less than 20cm off center and were conducted flawlessly.

Mojave, California – October 8, 2009 – Masten Space Systems successfully completed level one of the Northrop Grumman Lunar Lander Challenge X Prize Wednesday. The 715lb vehicle originally named XA0.1B – referred to as “Xombie” – completed two flights to qualify for the $150,000 Level One prize of the Northrop Grumman Lunar Lander Challenge.

The flight trajectory involved taking off from a pre-designated launch pad, ascending to an altitude of 53 meters, flying 50 meters horizontally to another pad, and landing as close as possible to the pad’s center. The small Masten Space team then refueled Xombie before making an identical flight back to the original pad. Average landing accuracy for the two flights was 16cm (6.3 inches) from the target on each pad.

Qualifying for level one of the Northrop Grumman Lunar Lander Challenge X Prize is a huge demonstration of the company’s ability to turn a vehicle around quickly and efficiently as it works towards a high flight rate commercially. “We flew two fairly boring flights within two hours. I suspect we could have done it half a dozen more times if we had the fuel available. We should be offering that same operational efficiency to our customers very soon,” said David Masten, CEO.

Xombie’s propulsion system is a proprietary regeneratively cooled isopropyl alcohol and liquid oxygen rocket engine. The engine was originally designed for 750 pounds of thrust but is now running at around 900 pounds. “Xombie’s current engine is a variation to those we’ve used in the past,” said propulsion engineer Jonathan Goff. “We expect to continue to use this line of engines well into the future and make them available commercially.”

“Being able to complete level one means we’re ready to start scaling up the vehicles and pushing the flight envelope” said Ian Garcia, Masten’s flight software engineer. “I’m really looking forward to going higher and faster until we hit space.”

In addition to flying “Xombie,” the Masten team is assembling and testing another vehicle – XA0.1E – for two Level Two attempts later this month. “XA0.1E – or ‘Xoie’ as she’s called – is lighter and has larger propellant tanks to handle the additional flight time required for Level Two,” said project manager Ben Brockert. “Now that Xombie is done we can focus exclusively on Xoie. Being able to compete for both Level 1 and Level 2 in the same month with two different vehicles will be a seriously cool accomplishment.”

Masten expects to begin offering payload slots on low altitude commercial flights by 2010. “Using the same technologies and operational procedures demonstrated in the Northrop Grumman Lunar Lander Challenge, we can offer affordable payload options for research, Technology Readiness Level acceleration, or quality assurance applications,” said Michael Mealling, Vice President of Business Development. “Along with our recent Department of Defense SBIR contract, this flight signals the advance of Masten Space Systems into a new stage of business.”

“Ultimately, we are looking to open up the final frontier by making space travel as safe, simple and ubiquitous as flying an airplane,” said Masten. “This is just one small step on that path.”

Live stream just went up at http://qik.com/video/312581

they should be flying at 45 past whatever hour it is now in your time zone. Now on the pad loading propellants and helium.

EDIT:

And they did it! Congratulations! Also great accuracy.

The live cellphone video of the second flight was shot from quite close: http://qik.com/video/3126566

Ein Trecker in den Weinbergen von Baach/Winnenden.

Wo: Winnenden, Deutschland
Wann: Mai 2009
Kamera: Fuji FinePix S7000
Nachbearbeitet: Ja

Made huge strides in the last few days. A half-L1 done. They might be able to compete with Armadillo on L2, though I’m somewhat skeptical since they’re only going to assemble the new L2 vehicle soon.

Suddenly looks like there are two viable big VTVL sounding rocket companies!

Armadillo finally won L2 already.

Masten and Unreasonable are still flying for second place I think (I’m not 100% clear on the rules) today!

Spacetransportnews is the place to watch all this. (Or it has the links collected.)

It’s historical in a sense. These rockets will serve as the basis for reusable sounding rockets, possibly high altitude tourist vehicles and later orbital system lower or upper stages. When the operations are routine and landings safe, the cost per flight goes down orders of magnitude, compared to ordinary rockets.

A new era for rocketry is dawning.

Update: This is the twitter account to follow: http://twitter.com/mastenspace

Deze foto had ik gemaakt even voor het vuurwerkfestival in Knokke enkele weken geleden. Dat groot ding was een kraan met boxen, en dat leek me wel een mooie foto vulling.

Interessant, wie sich die Masten des Schiffs gegen den grauen Himmel abheben. Ein schönes Motiv.

Idag har jag

> Gått en morgonpromenad innan frukost (jepp, nytt liv…igen…men laddad den här gången…oxå )

> Fixat frukost

> Sorterat smutstvätt

> Tvättat så smutstvätten blir ren, och hängt den blöta tvätten förstås (blir ju några maskiner när man envisas med att ha olika färger på kläderna)

> Skrivit in i almanackan alla aktiviteter och andra saker som inte får plats i min hjärna

> Tagit rätt på lite papper

> Betalat räkningar

> Lagat lunch åt mig själv, Jens fixade lunchen åt han och ungarna (jag sa ju att det var nytt liv nu, sallad till lunch )

> Skrivit matlista för 10 dagar framåt

> Skrivit handlingslista

> Inte handlat, det deligerade jag ut

> Röjt av diskbänken

> Lagat kvällsmat så Jens och Mimmi skulle hinna äta innan dom drog iväg på match

> Färgat håret

> Passat upp litegrann på en sjuk Emil (feber)

> Ut i landet och plockat in några morötter, och sen fixat i ordning en sallad till maten

> Åt mat, en släng av korvstroganoff fast på GI-vis, inte så stor skillnad, men fick mata Emil för han höll på att kräkas av såsen (ännu mer kräsen när han är sjuk)

> Röjt av diskbänken

Nöjd med dagen, skönt att få saker gjorda, och ännu skönare att orken har hållt i sig så att jag har fått allt gjort. Ska nu avsluta dagen med att hänga tvätt…igen…och sen tycker jag faktiskt att jag är värd att få slå ner rumpan i soffan med laptopen i knäet och bara läsa bloggar, för nu börjar jag bli trött och vill inte göra så mycket mer nytta.

Kära söta vad tiden går fort. Jag tycker inte jag hinner något mer än att sköta om alla “måsten”. Kanske har jag för många måsten i mitt liv, eller så är det helt enkelt dålig planering. Jag får väl titta på det här framöver. Idag har jag i alla fall inlett dagen med att gnida fiolen i både länge och väl. Egentligen finns det inte tid till det i mina morgonrutiner, inte till att blogga heller, men nu är ju ändå dagen “rubbad” så det är väl lika bra att fortsätta i galenskapen och båda sakerna gör mig glad, så jag borde nog avsätta tid till att göra det varje morgon.

Det ser i alla fall ut att bli en fin dag idag och det är ju trevligt. Mycket beror ju på oss själva och vår inställning. Jag gör mitt bästa för att var positiv och se med tacksamhet på min tillvaro, men ibland ramlar man ju dit och blir en riktig gnällspik ändå. Det är lätt hänt, men man får vara på sin vakt. Det finns allt för många gnällspikar runt omkring och den smittan är lika farlig som svininfluensan, kanske farligare ändå. Bättre då att vara en glädjespridare, för den stämningen smittar ju också. Det finns mycket att vara glad för!

Så vad bjuder Du din omgivning på för stämning idag?

Borde slita mig från datorn och resa på mig.

Borde åka och handla (väntar jag ett tag till kanske bilen kommer hem, då slipper jag cykla :) ).

Borde röja undan på diskbänken.

Borde ha upp maten i matlådor.

Borde gå ut och gå (har skavsår…får se om jag kan hitta nåt plåster…)

Borde göra mina nack- och ryggövningar…dom här…   Och nej, det är inte jag som har ritat, det är en naprapat med en massa diplom på väggarna

Borde vika och plocka undan tvättberget.

Borde städa (det är inte bara ute det är krigsområde)

Borde verkligen städa toaletterna…iiiisch!!

Borde…men det är ju så mycket roligare att uppdatera sig i bloggvärlden.

Borde kissa…tur det så måste jag resa på mig SNART…iiiiii

Nuuu, kom bilen hem…Nuuu kan jag resa på mig…

Det är den 10:e augusti och det känns som nyårsdagen. Sommaren och semestern är över, det är bokslut. Det är början på något nytt och alla möjligheter ligger åter igen öppna. Framför oss.

Det är då det blir som i den här essän jag läste i DN häromdagen. Om kampen mellan det långsiktiga och kortsiktiga jaget.

Under sommaren har jag börjat spela golf på allvar. Ja, så pass att jag fått “körkort”, i det att jag den 3:e juli erövrade Officiellt Handicap 36. Vilket innebär att jag nu är en “riktig golfare” som får spela på varenda golfbana i hela världen, om jag nu skulle vilja och hinna det. Några veckor  senare gjorde jag min första birdie och på det hela taget tror jag aldrig jag stött på ett sådant knark som golf. Så fort jag är på väg därifrån (jag har sju minuter med bil till Bedinge GK) vill jag vända och köra dit igen. Oavsett om det gått bra eller dåligt.

Allt detta golfande har gett den intressanta sidoeffekten att jag tappat kilon i sommar. Inte många, men en 3-4 stycken i alla fall. Trots att jag ätit och druckit det jag velat, trots att det är sommar – då det i regel brukar gå åt andra hållet med viktkurvan.

Därför, denna nyårsdag den 10 augusti, var det inte det minsta svårt att ge sig ut och gå sju kilometer i blixtrande raskt tempo. En styv timme, drypande svettig, men inte vare sig andfådd eller trött.

Under promenaden började alla möjliga “nyårslöften” bubbla i skallen. Jag började formulera allt det jag tycker om, allt det jag vill ha, det som gör mig lycklig.

Från min hustru ner till ett glas gott rödvin.

Jag funderade också på hur det varit i sommar, hur jag hunnit med att spela så mycket golf som jag gjort. Var kom tiden ifrån? Och vad gjorde jag innan på den tiden? Vad gjorde jag innan jag började spela golf?

Jag mindes dåligt.

Men jag kom ihåg sommaren då jag såg till att få saker och ting ur vagnen, för att sen hinna ner till golfbanan. Och hur jag, när jag sen kom igen, fick ge järnet med allt det jag var tvungen att hinna med.

Vilket ledde mig till övertygelsen att ju mer man gör, desto mer hinner man med. På samma sätt som att man aldrig är så ineffektiv när man har lite att göra.

Jag ska alltså gå upp tidigt om morgnarna, jag ska antingen spela golf eller gå en promenad, jag ska jobba koncentrerat, jag ska fejsbooka effektivt, jag ska äta var tredje timme, jag ska inte dra mig för att ta en middagslur, jag ska blogga och jag ska inte se bloggandet som en belastning, som något jag måste hinna med för att det är kul. Inte för att döva ett dåligt samvete.

Jag ska helt enkelt lyckas med konstnumret att öka tempot och samtidigt uppleva känslan av att jag tar det hur lugnt som helst, eftersom jag hinner med mer än förr. Vilket i förlängningen ska leda till mindre stress.

När jag intervjuade Anna-Lena Brundin till senaste numret av Magasinet Skåne (som jag ju är redaktör för) pratade hon sig varm för att vi alla måste bli bättre på att skita i det vi måste göra, för att i stället hinna med det som är viktigt. Jag tror det är sånt som kommer i vår ålder. Både jag och Anna-Lena har nyligen fyllt femtio. Inte för att jag känner vinden blåsa kallt och snålt i nacken, men med ålderns rätt måste lusten få styra mer än plikten.

Det är där jag är nu. Det nya året är lustens år. Och, med risk för att låta nykär, så här fjorton år in i relationen: i det sammanhanget spelar min hustru åter huvudrollen. Igår kväll gick vi till exempel nio hål på golfbanan. Det var hur roligt som helst. Det hade ingen av oss kunnat drömma om att vi skulle göra, för – bara ett år sen.

Nyligen bortgångne Willy DeVille sjöng ju om hur the power of a woman’s love, can change a man.

Det gäller fortfarande för mig. I synnerhet efter femtio.

Not too long ago, I was visiting one of my favorite websites (Buffalo Rising) and saw this article about a new Jim’s Steakout-esque style restaurant located on Main Street (near Wendy’s and Anchor Bar).  Sure its nothing too exciting; I mean the addition of sub and sandwich place in downtown Buffalo isn’t going to set the city on fire.  However, it’s great to just have another restaurant of any kind, especially when its a short distance from my work and can be a new lunch destination.

Anyone who has eaten at a Jim’s Steakout has a pretty good idea of what they can expect from Steak & Sub.  The menu, the design of the restaurant, are all very familiar.  Except everything inside is new (obviously you can tell this place was just built recently).  The tables, the chairs, everything felt new.  Hell the 3 flat panel TV’s, located above the counter, looked like they just came out of the boxes.  The place was freezing cold (on a particularly muggy July day) but I’ve never been one to complain that a place is too cold.  After being impressed with everything I had seen, I was getting excited to try the food out finally.

Like I said , the menu was filled with the typical Hoagies, Hot Sub’s, Cold Subs, French Fries and Chicken Fingers (you get the idea).  I ordered the Chicken Hoagie which contained the traditional cheese, cooked onions, lettuce, tomato and oil (not a big mayo fan).  I won’t lie, it didn’t blow my socks off but it was very satisfying.  The roll, toasted and crunchy while still holding up all that meat, would be what could separate this sub from any Jim’s offering.  It was a roll that actually added to the flavor of the sub instead of just just being the boring bread that the meat goes in between.

Sure the restaurant didn’t blow me away, but it is a nice addition and an attractive new restaurant on an area of Main Street that is hopefully being rejuvenated.  What also sold me on this place was during our time eating there, we had the entertainment of Luther Vandross’s Music Video Collection on all 3 TV’s (if you’re counting that is our 2nd Luther Vandross shout out in a Food Porn).

Jag har semester – äntligen! Eller?

Jag känner mig allmänt förvirrad, men det är väl så de där första dagarna. Vad ska vi hitta på? Man gör upp planer, men genomför aldrig ens hälften. Jag klättrar lite på väggarna. Det finns massor att göra, men varför göra det idag när jag är ledig imorgon också?

Jag avslutade näst sista och sista dagen på jobbet med att grina och ha en livlig diskussion med chefen om problem som funnits i ett halvår. Onödigt? Ja. Nödvändigt? Ja! Fortfarande saker som går och grämer mig och som jag inte kan få ur min hjärna, för jag ältar saker. Om och om igen, tills jag är nedbruten inombords.

Och sen kan jag dö för att få höra ett ‘jag älskar dig’, för det var länge sen nu. Man är två i ett förhållande, glöm inte det. Kramar och pussar och små fina ord betyder allt. Just nu saknar jag lite av den varan. Måste hitta ett sätt att väcka dem. För det kan väl inte vara så att de inte kan väckas igen?! Hemska tanke. Det är nog bara en temporär svacka. Som vi med lite semestermysande kan ta oss ur ganska smärtfritt.

Om jag bara kunde sluta fundera så mycket så skulle allting bli så mycket enklare.

Jo, det är snart dags att ge sig iväg och sköta alla “måsten” igen. Det är så fånigt att jag måste fortsätta söka jobb fast jag redan har fått ett. Som jag nämnt tidigare så riktigt längtar jag tills det är dags att börja! Bara det där att få ett lite mer socialt liv! Inte sitta hemma hela dagarna och göra ingenting! Men i alla fall: jag har väl hittat några som jag hoppas gör dom glada där uppe…

Men som sagt, snart så ska jag ge mig iväg. Ska bara dricka mitt kaffe först…

Det är ju inte direkt så att ett examensarbete visar upp allt man lärt sig under sin utbildning. Det är ju inte heller så att man får låta ordet flöda fritt. Nej, strikt rapportmall och ett ämne inom begränsningar. En akdemiker till handledare som hela tiden vill ha mer.

Åh, jag sliter mitt hår. Jag jobbar mer än heltid. Jag tänker på jobbet på nätterna. Jag har tusen järn i elden. Och så ett förbaskat exjobb i hasorna som förföljer mig som en mörk demon. Jag vill bara bli färdig, men motivationen är lika med noll.

Jag vill bara hitta den igen så jag kan skicka in det här och trilla över den där kanten till “Godkänt”.

Ja, det var ett tag sedan som jag kände att jag var riktigt ledig måste jag säga. Visst är det så att jag har två dagar i veckan som jag är ledig – men ändå… de flyter ofta på så väldigt fort. Nu är jag ledig fyra dagar och det ska bli hur skönt som helst!

Vad är det att vara ledig?

Jo för mig innebär det att jag först och främst inte har någon klocka som pockar på. Jag tar dagen som den kommer och gör det som jag känner för. Jag vet att det är lätt att göra alla måsten när man är ledig som att diska, tvätta, städa ja allt sådant. Och visst är det så att det är någonting som man kanske kan göra när man är ledig, men samtidigt ska man inte glömma av att man får rå om sig själv.

Idag är det som sagt torsdag och en extra ledig dag för mig helt enkelt. En dag som ligger orörd. jag ska ta och plocka i ordning här hemma, känner nämligen att jag inte riktigt trivs med som det är just nu. jag skulle också behöva ta mig upp på vinden och se till att hitta verktygslådan! Jag vill nämligen få upp några saker som bara ligger och “skräpar” här hemma!

Ja, idag är det torsdag – en ledig dag som är orörd. Det är skönt – jag ser vattnet komma från himlen och jag kommer att vara inne – det blir inte någon målning tyvärr – men det kommer att bli en massa annat och sedan bra musik från spelaren… härligt!

Hur har ni det där ute en sådan här torsdag?