Min mun gillar det indiska köket, men magen ställer sig mycket tveksam. Ändå väljer jag alltid snälla rätter. För andra gången på kort tid har det besannats. I förra veckan var det en lunch som gjorde sig påmind till långt in på kvällen. Nu är det middagen som åker rally i matsmältningssystemet. Men det smakade gott hela vägen ner. Sen blev det andra bullar.

Hemmet är rörigare än någonsin. Så stökigt att saker försvinner trots att de bara befunnit sig några timmar innanför dörren. Ett nytt minneskort till kameran har gått ett okänt öde till mötes. Och jag efterlyser härmed fyra oanvända underbrallor i maximodell inköpta på Åhléns. Plus en tunnare luvtröja. Inte ny, men praktisk i varmare klimat.

Målaren chockade med ett telefonsamtal där han meddelade att han tänkte börja på vår lägenhet imorgon. På torsdag trodde jag att vi var överens om. När vi hade lämnatdet nordliga decembermörkret. Nu blir det att stå och sova, annars vet jag inte hur vi ska lösa det.

Folk som bor i egna hus har många gånger konstiga föreställningar om hyresrätter. Somliga tror att allt är gratis. Att man får reparerat stup i kvarten på värdens bekostnad. Min chef är sån. Nej, lilla gubben. Vi får ommålat och tapetserat med väldigt glesa mellanrum.

Och det är inte gratis. Det är delar av hyran som fonderas till det återkommande underhållet. Hyran som hyresgästen betalar. Den här gången är det ur vår ficka pengarna tas, inte ur någon reparationsfond.

En liten leksak för sysslolösa. Wordle, som gör dina senaste inlägg till ett ordmoln. Så här blev mitt.

I lördags kom släkt och nära vänner hem till mig för att fira min 40-års dag 6 dagar efter min födelsedag. Då jag bor i en liten etta på 39 kvm var jag tvungen att dela upp besöken. Vid 12-tiden kom fru Valröss och Lillröss då min syster skulle fixa kaffe till alla som skulle komma under dagen. Runt 13-tiden kom först min moster från Mariestad, min kusin Messal, min mamma och herr Valröss. Jag fick lite pengar, blommor och en box med 25 inspelningsbara dvd-skivor. Dvd-skivorna fick jag från herr Valröss och jag blev bra glad när jag såg att han hade köpt dvd-r då min dvd till tv:n bara kan spela in på dvd-r skivor. Nu kan jag bränna ut allt jag sparat på min inspelningsbara dvd, så som filmer jag spelat in från tv och allt material som jag spelade in efter AIK vann SM-guld och hela Svenska Cupen finalen. Vi käkade smörgåstårta och drack kaffe med kaka. Syrran hade verkligen lyckats med smörgåstårtorna och jag fick en ny favorit gjord med rostbiff. Mycket smarrigt! Vid tre snåret tackade alla för sig förutom syrran och kusinen som stannade kvar för att träffa kusin Zekes familj.

Vid 16-tiden kom Zeke med flickvän och dotter samt Zekes mamma, hans syster C med kille och deras två barn. Jag fick mer pengar som jag tackade så glatt för. Inom en snar framtid har jag råd att köpa mig en platt-tv. Det var skoj att träffa Zekes mamma och syster med familj då jag inte träffat dem på ett tag. Zekes systers son satte sig på golvet och lirade Fifa-09 medan vi andra pratade om allt möjligt. Jag fixade till i köket och sa sedan till att maten var serverad. Då jag redan hade käkat satt jag bara med och pratade med en god kopp java i handen. Alla tyckte att syrrans smörgåstårtor var goda. En stor eloge till henne för allt arbete hon lade ner på dem. Strax efter halv sex tackade Zekes familj för sig och åkte hem. Nu var det bara Zeke, hans flickvän och jag kvar. Nu väntade vi in mina vänner som skulle dyka upp vid 18-tiden.

Strax efter 18 började vännerna trilla in. Spoonman, Jycken, Älgen och Pats. Messal kom tillbaka efter att varit hemma och bytt om. Jag öppnade mina presenter som bestod av en flaska Famous Grouse 12-årig whiskey, en flaska Captain Morgan och en Bluetooth Music Reciever MBR-100. Riktigt fina saker. Tack, tack mina vänner. Vi skålade och tjatade och åt utav de goda smörgåstårtorna. Den tårtan med rostbiff blev utsedd till favorit av alla. Jag hade fixat till en Music Quiz som blev rätt lyckad och vinnare blev Jycken. Vinsten för honom var en riktigt stark grogg. Men då han var nykter kvällen till ära gav han den till Spoonman som mesade ur och försökte ge bort den till andra, men det slutade med att jag drack av den. Vid halv nio kom Gusten och hans flickvän A. Nu var alla som skulle komma samlade. Av dem fick jag ett fyllespel vid namn Drinking Ludo. Det är ett fia med knuff men med små shotglas istället för spelpjäser. Detta försökte vi spela under kvällen, men vi blev aldrig färdiga då det tog tid och de flesta blev lite smått berusade. Pats och Älgen drog hem lite tidigare då de bägge har barn att ta hand om. Vi andra fortsatte partandet. Kaptenen korkades upp och jag tror att den enda som smakade på den var jag. Whiskeyn var vi i alla fall tre som smakade på. Spoonman, Zeke och jag. Utav de tre lådorna öl jag hade köpt var det bara en låda + 6 öl som dracks upp. Bag in boxen öppnades inte ens, så nu har jag lite gott framöver. Ölen kommer räcka länge och det är perfekt inför nyår.

Någon gång vid midnatt tackade Zeke och hans tjej för sig då de skulle ta bussen hem. Vi andra fortsatte skåla till bra partymusik. Club, house, pop, metal, irländskt, synth, breakbeat, dnb, rnb, hip hop, rock, trip hop, downtempo och riktigt gamla godingar. Det var en salig blandning kan jag lova. Jag vet inte vad klockan var när vi skulle dra vidare in till city, men iväg kom vi. Spoonman gick hem istället medan vi andra vinglade iväg glada och berusade. Messal gick in på Bogrens och Gusten, hans flickvän och jag gick till Voda. Jag köpte en drink till Gusten då hans födelsedag var igår söndag och en drink till mig. Vi satt där och tjatade och skålade tills stället stängde. Efter det bar det av till Donken där jag träffade The New Yorker som bjöd mig på en QP meny. Jag tror att han bjöd för jag hade fyllt år. Det var lite dimmigt där. Vi satt kvar så länge tills personalen släckte ner och sa till att alla skulle gå. Jag har ingen aning om vad klockan var. Vid Sandtorget sa The New Yorker och jag hejdå och jag traskade hem på väldigt vingliga ben. Väl hemma tog jag av mig mina kläder och sedan vaknade jag upp någon gång på söndag förmiddag.

Bakfyllemunnen var vidrig och huvudet liksom exploderade så fort jag rörde lite på mig. Jag var tvungen att gå upp, ta en värktablett och lite vatten med en brustablett som ska återställa vätskebalansen i kroppen. Min huvudvärk försvann tillslut, men då kom de underbara illamåendeattackerna och svettningarna som skulle förgylla större delen av söndagen. Inte förrän sent på kvällen mådde jag någorlunda ok igen för att kunna käka lite smörgåstårta som blev kvar från i lördags. Jag kan säga att det var soffläge hela söndagen för mig. Men det är priset man får betala när man har haft riktigt roligt och ett bra rus.

Tack alla mina vänner och släkt för en superskoj lördag.

Det var allt för idag! Nu blir det en liten stänkare.

Kippis!

Tjolahopp!

Små sår och fattiga vänner skall man inte förakta heter det ju. Jag skulle vilja lägga till, små lasagner i stengodsformar skall man inte förakta.
Igår när jag kom hem från jobbet och som vanligt kände mig lite matlagningssugen ställde jag mig och gjorde en vegetarisk lasagne som är som gjord för matlådor. När jag ändå hade ganska mycket fyllning passade jag på att göra en lite kul grej jag tänkt på ett tag. Jag tog helt enkelt och gjorde en lasagne i en 9 cm Le Creuset ugnsfast stengodsform… Blev precis hur bra som helst och smakade underbart gott!

Det som väntar denna ledighet är att prova ångningstillsatsen jag köpte härom dagen, jag har köpt en bukett Broccoli speciellt för att testa.

//Mats

Mandag igjen, og siste dag i November. Tiden går alt for fort å ikke en gang halvparten av det man skal oppleve rekker man å komme igjennom. Kansje litt forskjellige grunner til nettopp det, men slik er det nå iallefall.

Tutti og Mini er fortsatt på besøk og i dag har vi gådd hele to runder rundt haukvannet. Kjempe herlig å gå rundt haukvannet nå. Det er lysløype rundt der så stiene er godt opplyst og enda er det ikke nok snø til att alle de gale skifolkene har kommet seg ut. På slike dager som i dag når tempratueren kryper godt under null og man må pakke seg inn i masse klær for å ikke fryse er det ekstra deili.

Lilli og Kaisa sprang en halv runde uten bånd. Var så lite mennesker der så var ikke noe problem å ha de løst litt. De kommer desuten ganske bra på innkalling så da ordner det seg som regel uansett. Selv om vi hadde glemt gobitene hjemme i dag var de ikke noe problem å holde orden på. Hadde sikkert kunne latt Tutti og Mini løpe litt også, men det er noe med det når det ikke er dine egene hunder. Om noe skal skje er det greit å ha alt på sitt tørre både for sin egen del og for andre sin del. Jeg mener ikke man bør ta større sjanser med sine egene, men man bør være mer forsiktig med andre sine.

Nå har vi kommet hjem igjen å sitter å venter på att min kjære skal komme hjem med middag. Jeg har tatt en varm dusj og selv om jeg ikke er veldi sulten regner jeg med maten går ned. Blir sikkert nok en kjempe koselig kveld. Har vel egentlig ikke vært noe annet enn det de siste dagene. Jeg rett og slett storkoser meg

బోదిల్

I dag har jeg hatt omelett i form til middag. En helt ny opplevelse. Omletten bestod av følgende:

• 2 hele egg
• 4 eggehviter
• 1 beger cottage cheese
• 1/2 boks mager kesam
• kalkunfilet
• brokkoli
• diverse krydder
• litt chilisaus
• ost på toppen (10 % fett)

Stekte den på 200 °C  midt i ovnen i nesten en time. Skulle egentlig bare stå 20 minutter, men den ble jo aldri ferdig. Senket temperaturen etterhvert. Ble ganske mye mat, så nå har jeg lunsj til å ha med på jobb for resten av uken. Utmerket!

Det blev mycket potatismos över efter lördagens festligheter. Givetvis slängde jag den inte, utan sparade den till idag så jag kunde göra potatisbullar till kvällsmat.

...serveras med rårörda lingon

Moset hade lite ost i sig, så det blev lite annorlunda potatisbullar. Annars är det den vanliga tekniken; blanda moset med ägg, forma bullar, vänd i ströbröd, stek. Krydda extra om så önskas. Servera med lingon; sylt eller rårörda.

En enkel rätt till kvällsmat eller lunch.

Måndag: Köttbullar, potatis, gräddsås och lingonsylt.

Tisdag: Raggmunk med bacon. Veckans Nyhet! (Jag har aldrig gjort riktiga raggmunkar förr faktiskt.)

Onsdag: Soppa eller blodpudding med falukorv.

Torsdag: Torsk med krämig citronsås och ris/ couscous.

Fredag: Kotletter, potatisgratäng och sås. Sallad med fetaost till. (Har bjudit hit syster med familj, eftersom hon inte kunde på söndag.)

Lördag: Middag hos mormor i Tidaholm. (Kasslergratäng blir det, och äppelpaj till efterrätt.)

Söndag: Pasta med tomat, vita bönor och basilika. Veckans Veggo! (recept från Ica Kuriren.)

Ibland önskar jag att veckan hade 8 dagar, så jag kunde få in fisk någon mer dag i veckan – tycker det är svårt att få det :-s . Tur i oturen så vet jag ju i alla fall att flickorna får fisk en dag i veckan på dagis också, så ja… dom är ju ganska safeade i alla fall.

Det blev tyvärr inte så många bilder från restaurang Ninja. Det var inte så gott heller. Jag hade förväntat mig en lite mer annorlunda meny och sortiment men.. för 70kr kanske man inte kan begära så mycket. Detta kändes bara som en mer manlig version av “Sweets Paradise”.

Så för att göra allt lite roligare satte vi “ninja” framför allt som fanns. Det blev ganska kul. Ninjatoalett, ninjakakor, ninjabord, ninjadricka och min favorit ninjacrepes.

De hade även en ninja-labyrint i andra delen av huset som vi provade på. I labyrinten fanns knappt några lampor, och när man gick omkring så hoppade det fram ninjor överallt och försökte skrämmas.. lite svårt när de är 165cm “stora”. Man gick runt med en ficklampa på magen, och så fick vi nån slags poängkarta. På kartan fanns symboler som du skulle hitta i labyrinten och checka av.. de brydde sig inte om man fuskade men på slutet av labyrinten så fick man chans att vinna pris, en ninja-låda. Vad det var i lådan vet jag inte eftersom jag inte vann..

Vi åt indisk mat till middag igårkväll.

Det var hur gott som helst.

Men magen blev visst lite chockskadad.

Den hoppade omkring där inne som en yster kalv på grönbete.

Och jag svär på att den råmade också.

Magen alltså. Klart att jag inte hade någon ko i magen. Jag åt ju chicken tikka masala.

…har varit iväg på lägenhetsvisningen nu i alla fall. Var ingenting att ha. Dels var planlösningen kass och dels var den rätt liten.. oxå var det typ sprickor i tapeterna, ställen de hade missat att måla på och så… Inget jag skulle ge i närheten av utgångspriset för… Hahaha de ville ha 650000 för dem… Helt sjukt pris för den…

Nu är vi i alla fall hemma hos pojken, har stoppat in en fiskgratäng i ugnen och skall snart äta… Ska bli gott… Är riktigt hungrig…

Maträtten är justerad efter vår familj så man kan mycket väl ta mer av vissa saker och mindre av annat. Men på ett ungefär hade vi detta i:

5 cm aubergine
5 cm squash
4 champinjoner
2 små morötter
1 burk krossade tomater
1 dl (ca) sockerärtor
½ rödlök
½ paket fetaost
½ dl majs
50-100 g vitlöksost (vi hade knappt 50g för det var allt som fanns hemma)
Lite riven ost över allt ihop (vi hade vällagrad prästost)
Kryddor: Flingsalt, chilikrydda och oregano

Sätt ugnen på 200C. Tärna squash, aubergine och fetaost, skiva morötter och rödlök, klyfta champinjonerna, lägg allt i formen tillsammans med övriga ingredienser. Vitlöksosten klickas ut. Krydda och rör om. Riv över osten och sätt in formen i mitten av ugnen ca 20 min. Jag rörde lite försiktigt i formen efter halva tiden.

Vi serverade grönsakerna till pasta och en klick gräddfil. Superenkelt och gott.

Tillbaka igen från en trevlig fika-dejt!

Det är så sjukt kul att träffa folk som man inte har träffat på så många år. Alltid lika spännande att se om personen är sig lik och om man fortfarande funkar bra ihop.  I detta fall var allting precis som vanligt, superskönt för jag var rätt skakis innan ska jag villigt erkänna…

Vi slog båda till på blåbärspajen o så lite vaniljsås på det. När vi suttit en lång stund så slog det mig plötsligt (som det brukar göra när jag utmanar mig själv) hur glad jag är som trots allt har styrkan och kraften att då och då rycka upp mig och fortsätta göra sånt som verkligen betyder något. Jag menar om jag skulle ha sagt nej till träffen pga att det skulle innebära en fika ihop så vore jag mer än lovligt dum. Det är sånt man förstår först efteråt.

Jag skulle ha gått miste om den här underbara människans positiva energi, roligt skvaller, alla komplimanger och alla skratten (hans humor är helt sjuk, men jag älskar den!). Jag lovar er, jag kan nästan känna hur en särskild del i min hjärna vaknar till liv och liksom stimuleras på något mystiskt vis. En hjärndel som har fått stå tillbaka för anorexiatankarna och inte använts på jättelänge men som väcks till liv när jag träffar och umgås med människor som är viktiga för mig.

Jag tror verkligen på att ett skratt förlänger livet. Därför är jag också övertygad om att jag kommer dö tidigare än många andra pga ätstörningarna eftersom det så sällan har varit att jag kännt genuin glädje och inte haft något energi över i olika situationer för att kunna avgöra vad som egentligen är roligt – skulle den friska Anna i vanliga fall ha skrattat här?! Men att skratta är ansträngande och därför låter vi anorektiker hellre bli. Kroppen går på sparlåga och den lilla energin vi har över använder vi till att tänka på mat. Stört och sorgligt på samma gång, eller hur?

Och som ni vet så fikar jag faktiskt vaje dag med mig själv men jag kan lova er att det är stor skillnad på att fika med en god vän eller att sitta ensam hemma och göra samma sak. Det är en jätteskillnad, pajen blir så mycket godare med sällskap och hjärnan stimlueras och du tänker inte fokuserat på “nu ska jag äta paj, ja nu tar jag en bit, en bit till, en liten till…” utan det blir så självklart och normalt när du har en frisk person framför dig som du liksom kan “tjuvkika på” och “härma” för att påminna dig själv om att vägen tillbaka till ett friskt liv inte nödvändigtvis måste vara en lång väg.

Det kanske bara handlar om en liten rörelse? Ett beslut. Ett avslut. Dvs ett litet kliv över det svarta hålet? Du avgör nämligen själv hur komplicerat du vill att det ska vara att hitta tillbaka till ett friskt liv igen. Jag tror att man kan göra det svårare än vad det egentligen är eftersom det sitter i ryggraden att det SKA VARA SVÅRT att bli frisk från ätstörningar (det är ju det alla säger, läkare, dietister, diverse “experter”, etc). När alla säger en sak är det lätt att man gör det till en sanning.

Vad är sanningen för dig? Bestäm dig på riktigt! Jag är på god väg och idag tvivlar jag inte en sekund på att jag kommer bli helt frisk. Det är så underbart att veta att när jag till slut kommer att vara där så kommer jag kunna ha sådana här dagar varje dag. Inga matritualer, inga mattider, inget krångel, inga speciella maträtter eller andra konstigheter. Jag kommer kunna träffa vem jag vill och när jag vill.

En fika är mer än bara mat för magen. En fika fördjupar din sociala förmåga och ditt sällskap kommer uppleva dig som en varm människa när du orkar engagera dig och intressera dig för personens tankar och åsikter. Testa vettja, du kommer inte ångra dig! Tänk inte kalorier, tänk istället personlig utveckling och stimulans för hjärnan. Detta är också viktigt men lätt att glömma bort eftersom du inte kan se och ta på det på samma sätt som kroppen. Det är mer abstrakt än kroppen som du kan se, mäta och klämma på. Just därför får du inte glömma bort att även de värden som du inte kan mäta och väga med blicken också räknas och viktigt att kämpa för.

Du behöver fika och umgås, det är jätteviktigt!

Kulinariskt resande (culinary travel) är ett av de snabbast växande resesegmenten just nu, enligt Kairos Futures senaste European Travel Trend Survey som DN rapporterade om på resesidorna i söndags. Det är en av flera trender som framtidsanalytikerna kommit fram till genom att intervjua 11 000 personer i Skandinavien, Storbritannien, Tyskland och Nederländerna.

Förutom att äta gott på resan vill vi också i större utsträckning göra gott genom att ge tillbaks till lokalbefolkningen. Intresset ökar för lokalt ägda hotell och restauranger, där vinsten går tillbaka till ortsborna och inte till de europeiska researrangörerna – särskilt om dessa också erbjuder närproducerad mat.

Kairos Futures studie visar att framför allt Asien och Oceanien blir de stora vinnarna framöver. Vid sidan av Thailand och Vietnam tycks Kambodja, Japan och Australien och Indien också locka allt fler. Indien erbjuder det mesta i form av upplevelse- och kulturturism och har även ett spännande kök för kulinariska utsvävningar.

Om du är i Mumbai så passa på att testa den lokala favoritfisken Pomfret grillad i masalakryddor på Trishna Restaurant på 7, Rope Walk Lane, Fort.

Eva Brodin Kjeller,
PR-konsult

Evas favorit i Mumbai - Pomfret

Det var inte idag det hände, med modern tideräkning. Egentligen var det den elfte december som Karl XII blev skjuten, men nynazister är väl inte så bra på historia så de firar idag.

Karl XII:s död fick en viss betydelse för en släkting till mig: Han var nämligen soldat under ledning av general Armfeldt. De hade slagit läger utanför Trondheim och planerade att inta staden. Allt var elände: Det fanns ingen mat, de hade inga vinterkläder och kanonerna hade kört fast i gyttjan för att tjälen inte hade slagit till. Och efter några veckor nåddes de av dödsbudet från Halden. Eländes elände, nu gällde det att snabbt ta sig tillbaka över gränsen för att inte bli tillfångatagna av norska motståndsmän. Så de gav sig av, fast de inte hade vinterkläder, och fast det blåste upp till snöstorm. Över fjället skulle de, så det var bara att ge sig av.

Storulvån, augusti 2005. Här i trakterna gick soldaterna, fast i sämre väder.

Varje morgon var det män som inte vaknade. Varje kilometer var det soldater som föll i drivorna, och de andra tog genast deras kläder för att skydda sig själva. De flesta blev kvar på fjället, och många dog även när de kommit ner till Handöl, som var en alldeles för liten by för att kunna ta emot alla soldater. Man fyllde tunna efter tunna med amputerade förfrysta kroppsdelar, och det var en bråkdel av de som kom tillbaka som ansågs vara friska nog att fortsätta som soldater. Min släkting hade tur; han var en skicklig skidåkare och spion, och hade bland annat tagit norska krigsfångar. Kanske gav det honom vissa fördelar, för han överlevde. Det är därför jag sitter här idag.

Detta var alltså 1718; snart trehundra år har gått. En släkting till mig riskerade sitt liv för en kung han aldrig hade träffat, och jag vet inte om han själv dödade någon människa, men det är inte otänkbart. Jag har en förfader som varit beredd att döda sina bröder för den kung som nynazisterna hyllar som sin hjälte, och jag har en annan förfader som grundlade en by och därmed trängde undan samerna från deras mark och bidrog till kolonialiseringen av Sameland. Tittar jag på min släkttavla bakåt finns det inte en enda person som inte är född i det som idag är antingen Norge eller Sverige.

Jag har en hudfärg som gör folk snöblinda, blå ögon och ett norskt efternamn med försvenskad stavning. Jag talar svenska utan tillstymmelse till brytning, och jag är född i Sverige och svensk medborgare och har bott här praktiskt taget hela mitt liv. Ändå är jag inte välkommen i Sverige, enligt de högerextremister jag pratat med. De bryr sig nämligen faktiskt inte om ifall man är släkt med fucking jävla Gustav Vasa, utan det enda de bryr sig om är om man tycker som de och ställer upp på deras idéer om vad Sverige, svenskar och svenskhet är. Demokratiskt och fint, kan man tycka: Även “invandrare” kan bli svenskar om de verkligen anstränger sig och “anammar svenska seder och värderingar”. Det är bara det att jag inte ställer upp på de kraven.

Falafel och sallad på julbordet

Jag är dåligt integrerad i det svenska samhället eftersom jag varken vill ha skolavslutning i kyrkan eller skinka på julbordet. Förmodligen har jag ätit fler falaflar än köttbullar i mitt liv, och jag känner mig inte ett dugg hemma i den pseudoateistiska smygkristendomen. Jag hejar aldrig på Sverige i fotboll och sällan i Melodifestivalen, och den svenska flaggan får mig mest att tänka på Lex Luthors kommentar till Stålmannen: “När ska du lära dig att grundfärger inte matchar?”. Jag känner mig illa till mods när människor förklarar att “såhär gör vi i Sverige” som om det är ett argument i sig. Jag har heller aldrig fattat köttnationalisternas tal om att Sverige är förskonat från djurplågeri: Det var förresten vad britter alltid hävdade om sig själva, tills för sisådär femton år sedan.

Jag är hedning, vegetarian, och barn till gamla grönavågare. Jag räknas in under minst tre av fyra bokstäver i HBTQ. Jag har en hjärna som är uppbyggd enligt andra mönster än de flestas, och känner mig ofta som en främling i ett land där jag inte kan språket. När normen skärps och människor delas in i “svenskar” och “invandrare” hamnar jag ganska ofta på sidan “invandrare” eftersom jag inte beter mig “svenskt” – vad det nu innebär.

Överhuvudtaget har jag läst lite för mycket historia för att gå på myten om Sverige. Jag är inte oikofob, som de kallar mig – jag är svenskofob. Jag vill inte bo i Sverige, utan mycket hellre på jorden. Det handlar inte om att känna solidaritet med “de” som är “invandrare”, för min del. Det handlar om min egen rätt att vara den jag är – och jag är inte svensk mer än på papperet.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Sverige, svenskhet, Sverigedemokraterna, nationalism, patriotism, rasism, islamofobi, högerextremism, Schweiz, islam, Karl XII, historia, krig, soldater, bilder, Jämtland, Storulvån, 1700-talet, myter, normer, fördomar, kristendom, hedendom, vegetarianism, djurplågeri, speciesism, köttnationalism, djur, djurrätt, normer, fördomar, öppenhet, HBTQ, homofobi, NPF, ADHD, Aspergers syndrom, psykologi, svenska flaggan, Stålmannen, traditioner, värderingar, mat, julbord

Så var helgen också förbi. En händelserik och spännande kväll blev det minsann i Fredags…

Som vi tidigare berättat var vi utbjudna på middag och show i fredags. Då Svärmor Kicki fyllde 60 så var det lite överraskningar på schemat. Vi hade nämligen två gäster till som ville vara med och fira henne. Dom hade åkt 23 mil och bodde på hotell, nämligen hennes svåger Hans (Pelles Farbror) och hans fru Ulla-Britt. Vi hade en liten fördrink på deras hotellrum, vi skålade med skumpa! Mmm, gott! Glada som vi redan var, efter ett par öl redan hemma så blev vi ännu gladare nu!

Ett stort rundbord stod reserverat för oss 9 personer. Det var god mat, goda drinkar och en bra show. Men jag måste säga att vi tyckte nog Wallmans Show var bättre när vi var där för två år sedan. Även om dom självklart var bra nu också. Men då vi sett dem förut så hade vi något att jämföra med. Tyvärr har jag inte hittat några klipp på YouTube från den förra showen (2007) då vi firade Pelles Morbror Krister, Kickis lillebror som då fyllde 50. Och det jag själv filmade då finns tyvärr bara på en extern hårddisk som jag för tillfället inte kommer åt, sladden/transformatorn verkar vara trasig. Tyvärr. (Tomten, jag önskar mej en ny transformatorsladd!)

Kvällen var iallafall jättetrevlig, jag och Ulla-Britt sjöng med i många låtar. När jag sedan filmade (med en vanlig digitalkamera) så blev det lite smått skakigt och oskärpa då folk smög förbi eller då när en kärringj*vel (ursäkta mitt vokabulär) NÖP mej på ena låret, jag fick BLÅmärken där såg jag dagen efter och ONT gör det där fortfarande. Det större blåmärket är som en femkrona stor. Lite suddigt foto, men Ni ser väl… Vilken rätt hade hon att nypas? För att hennes karl smajlade mot mej flörtigt? En gammal gubbe, vad vill jag med honom? Sjukt!

Jag var för snäll för att säga till, eller snarare för upptagen med att filma. TVÅ gånger nöp hon mej! Och egentligen borde jag ha vänt mej om och skrikit “Sluta tafsa kärring!” eller kanske sagt “En gång till och jag polisänmäler Dej för misshandel” – för det är ju det…ringa misshandel! Jag är arg för att folk tycks få bete sej hur som helst…

Foton: Copyright StudioMaya (Mina Egna Foton) Man får EJ använda mina foton utan mitt tillstånd.

Photos: Copyright StudioMaya (My Own Photos) My photos may NOT be used without my permission.

Jeg har alltid lurt på om man kan bli tjukk av å spise for mye klementiner.. Så fant jeg dette på vg-nett! Jeg hoppet i taket og feiret det hele med dagens 7. klementin!

Klementiner
Den evige julevinneren klementinen er et annet sunt alternativ som kan nytes i rikt monn med kostholdsekspertisens støtte. Hele fem kilo av denne sitrusfrukten spiser hver av oss i året – det meste i desember, ifølge Opplysningskontoret for frukt og grønt.

- Spis gjerne lassevis med klementiner. Det vet jeg mange gjør i julen, meg selv inkludert.

Dagens mat är något avslöjande på rubrik & bild. Men – dagens mat är Pannkakor & Plättar. Jag kunde inte bestämma mig för vilket jag mest ville ha då jag ville ha båda lika mycket. Så det blev en blandad kompott, och på bilden ser ni Peters morgondags matlåda (också en blandad kompott då).

För att göra pannkakor/plättar så behöver du detta:

• 5dl Mjölk,
• 3dl Mjöl,
• 2 Ägg,
• Socker, Salt & Florsocker efter behag.
• 2 msk Smör

Man blandar allt utom smöret, som man smälter i stekpannan och sedan blandar ut i smeten. Sen stekar man på tills smeten tagit slut och vips! Så är det bara att duka upp och äta. Enkelt och gott!

Detta recept går till två personer, så vill man öka till fyra, så dubblar man det bara.

Vaknade kl 5, men somnade om såklart. Ingen idé att kliva upp då när alla andra sov. Hade ställt klockan på halv sju.., men då klev jag inte upp. Kl 7 vakna jag med ett ryck. Shit, jag sov för länge! Upp o tog kaffe. En ängel hade bryggt..*ler* Väckte Victor, som yrvaket gjorde sig iordning. Hans första skoldag i nya skolan..och nervositeten kändes i hela lägenheten tror jag. Kvart i åtta gick vi iväg till skolan. Mötte upp Amanda, och tillsammans gick vi till expeditionen för att anmäla oss. Vi blev väl bemötta, och det var välkomnande att vistas i denna skola. Allt såg så ljust ut! Bara huvudentrén gjorde ju sitt. Stora glasdörrar med välkomnande ljus-sättning. Nice! Fick träffa resursen i klassen, eftersom klassläraren inte skulle komma in på fm. Studierektorn ursäktade sig för den missade infon, men för mig gjorde det inget att det blev så. Killen som tog emot Victor var i 25-årsåldern, och väldigt “tjenis” med ungarna. Det räckte som sagt för mig. Inget tillgjort, ingen teater. Jag lämnade ungarna där, och gick för att fylla i uppgifter om Victor och oss vuxna. Har en bunt med papper med mig hem, som både jag och Victor ska skriva under idag.

Kom tillbaka hem hit, och pratade lite med Roger om hur det gått för Victor. Han fick ett samtal från killen som har vår lgh, som berätta att de flyttar ut på lördag. Skönt! Bara att börja planera det praktiska kring flytten nu då. Roger åkte iväg för att byta till vinterdäck. Han trodde inte att det skulle ta så lång tid.., men det har det gjort ändå. Han e bra stark min karl..*ler* En av bultarna på ena däcket, har han dragit åt alldeles för hårt..så att inte ens bilverkstäderna lyckades få bort den. Nu är han och ska borra loss den. Tur han sparade bultar från gamla bilen, så att han kan sätta dit en annan.

Ungarna slutar mellan 14 och 14.30. Hoppas Roger hunnit tillbaka innan dess, så vi kan åka o handla o vara hemma igen lagom tills barnen kommer hem.

Jag och Lovis gick ut på förmiddan. Lekte på flera olika lekplatser. Utanför vår blivande port, så finns en liten klätterställning, som hon gillade skarpt. Rutchkanan gick snabbt där dessutom..och det gav ju pluspoäng i hennes tycke. jag satte nästan hjärtat i halsgropen istället.. Är ju inte direkt smidig..så jag hinner ju knappt med henne när hon sätter fart.

Vi gick hem när kylan trängde igenom märgen. Värmde på av maten från igår. Mumsigt! Blev mätta och belåtna. Pratade lite med syrran innan hon skulle till jobbet.

Lovis blev trött, och ville sova. La henne i vagnen och hon somnade direkt nästan. Bra om hon kan sova sammanlagt 1.5 timme för då blir det lagom att lägga sig för kvällen vid kl 19-20.

Vad ska ni äta för mat idag gott folk? Jag har ingen aning om vad vi ska tillaga. Har ju varit så skönt att ha matlistan för veckan..och bekvämt! Men nu när jag inte har tänkt ut något, så blir jag lite kluven..*ler* Ska ner till IcaMaxi och kolla vad som kan locka idag.

Har haft smskontakt med Amanda och E, och det verkar gå riktigt bra för Victor. SKÖÖÖNT! Är så tacksam för att det går bra! Båda mina barn verkar trivas, och jag kan inte säga annat än; “ÄNTLIGEN!!”

Vi höres..

Middag här på söndag? Typ vid 16 eller när det passar er.

Ja, du läste rätt.

Måndag: Gratinerad grönsaksröra och pasta
Tisdag: Mozzarellafylld lövbiff, klyftpotatis, CF-sås
Onsdag: Rödvinsgryta, potatis o rödbetor
Torsdag: Räksoppa med grön curry och bröd
Fredag: Vårrullar, ris, soya och grönsaker
Lördag: Ugnsfalukorv med salsa, potatismos, majs och rivna morötter
Söndag: Kyckling- & champinjongryta, ris och sallad

Frokost:

Her er et bilde fra et måltid en eller annen gang i løpet av de siste dagene, husker ikke når, men det er en pannekake laget i mikrobølgeovnen. Må innrømme at jeg ikke engang husker helt hvordan jeg laget den, men det var nok egg, fløte, rømme, fiberhusk og ost, tenker jeg. Man lager røra, lar den svelle litt, heller den over på middagstallerken og nuker i 4-5 min. Den ble litt fargeløs, så jeg vurderte å steke den i stekepanna etterpå, men det gadd jeg ikke.

Lunsj: Baconsnurret asparges med vårløk, paprika, fløte/sennep/hvitløk/salt-saus + strøost. Stekt under grillen i 30 min.

Og så har vi laget adventskalendre til ungene, og vi feilberegnet litt, så de får pakke den 25. desember også! Det var faktisk litt rart å sitte med alt dette smågodtet mellom hendene og pakke inn og IKKE ha lyst på i det hele tatt!

Middag: Grønnsakstomatsuppe

Da vi hadde oksestek forleden så frøs jeg ned (JEG??!) resten av kraften, vel et par dl. Dette kokte jeg opp sammen med en boks tomater og div. grønnsaker og krydder. Masse krydder. Det ble spicy og godt! Og med en klætt creme fraiche oppi, så ble det enda bedre.

Så, då gick ännu en helg. Nu har jag bara tre helger kvar här fram till jul. Skumt. Tiden gick så sakta först och nu bara rusar den iväg!

Helgen har inte varit så händelserik, har varit tvungen att plugga en hel del för att jag legat på latsidan den senaste veckan. I fredags var jag iväg en sväng till Sol för att hitta klänning till nyår, provade klänningar i tre timmar för att till slut köpa den jag provade förra helgen… Picture down below. Lördagen spenderades på Starbucks med att transkribera min första intervju, 3 timmar för 10 minuter! Helt sjukt. På kvällen gick jag hem till Julie där det bjöds på hemlagad pizza bakad i gasugn. Spännande det där, man har ingen som helst aning om hur varmt det faktiskt är i ugnen så första pizzan blev lite…bränd i botten. Sen gick vi äntligen till indieklubben och Marie hamnade i himlen! Bra musik, bra sällskap och kvällen var gjord Dock kostade drinkarna lite väl mycket (fast hallå, Joy, 12 euro? Kapital, vatten för vad var det, 6 euro?) och framåt småtimmarna blev det lite väl trångt därinne. Nåja, lyckad kväll hur som.

Igår sov jag hur länge som helst, pallrade mig till slut upp från min varma säng till mitt iskalla rum (mitt elektriska element bestämde sig för att sluta fungera här innan helgen…:() och bakade saffranskaka, substitut för lussekatter, till mitt adventsfika jag hade igår kväll. Det blev ganska lyckat, de flesta gillade i alla fall någonting på bordet, och flera gillade glöggen skarpt

Nej, nu längtar jag faktiskt hem till ett vältempererat rum. Och jag ska äta spagetti och qournfärssås och riktigt bröd och ligga i soffan framför tv:n hela veckan jag är hemma!

Photos:

Min nyårsklänning

Julie making pizza

My pizza

Höjdrädd Marie på pytteliten balkong tre våningar upp

Vissa hade oregano mellan tänderna efteråt, inte vackert på bild

@ Independance

@ Independance