Hemma med barnen i dag. Kunde inte låta bli att göra ett par affärer. Köpte några PA Resources för 26,20 och liten skvätt SSAB för 98,25. Har dock flyttat över mycket kapital till sparkontot och Spiltan räntefond, så det finns inte så mycket att spela med. PA resources var en kursdubblare för mig tidigare i år, och på sikt ska oljan upp. Bolaget har fått kritik för att lämna opålitliga prognoser – men samtidigt är det inte ett rent förhoppningsbolag – produktionen kommer att öka.
Men är det egentligen moraliskt försvarbart att investera i olja? Det är något att fundera på. I dag fyllde jag bilen med E85, men inte heller det är ju helt okontroversiellt. Då hjälper jag till att öka världssvälten säger skeptikerna. Det får väl bli gasdrift nästa gång.
Läs även andra bloggares åsikter om aktier, olja, börsen, privatekonomi

Av: Christian Bull og Odilia Haussler Melbøe, Lørdag 14. Nov

Det var en lang og tung tur fra Oslo til Roma. Med 30 kg brosjyrer i trillekoffert og sekk  slepte vi oss opp trappene på hotellrommet, etter ett mildere ruinsjokk fra Romas gater. Derfra bar det på kultuell åpning av sivilt samfunnskonferansen hvor urbefolkingsrepresentanter sto for velkomstordene. Blant talerne var en Maori fra New Zealand, en som innledet med å snakke Zapatec og en Sioux indianer ikledd olabukse, skinnjakke og fjærpryd med god beskyttelse av en ulv på stake, samt en kvinnelig representant fra en av de få matrilineære folkegruppene i verden.

I dag har det både vært dresser og fargerike klær som har omgitt oss. 896 mennesker fra sivilt samfunn, NGOer, bønder, fiskere og urfolk var samlet under slagordet ”people’s food sovereignity now!” Dette er sivil samfunnsorganisasjons forumet som går parallelt med verdens mat samling på matsikkerhet.

Jacques Diuof er ved relativt godt mot selv om det knurrer litt i magen i dag....

 Det ble i dag åpnet med talere fra mange hold. Blant dagens høydepunkt var FAOs generalsekretær, Jacques Dioufs tale der han fastslo at bønder skal være med å bestemme over hvordan landbrukspolitikken skal se ut fremover. I solidaritet med verdens over 1 milliard sultne kunne FAOs generalsekretær meddele at han var halvveis i sitt 24-timers prosjekt med sultestreik. Mon tro om magen blir litt mindre?

 Vi har i dag vært endel av en ungdomssamling sammen med andre engasjerte ungdomsorganisasjoner der vi har diskutert veien fremover for en verden uten sult. I regi av Via Campesina og MIJARC har vi brynt oss på temaer som hvem setter vilkårene for matprodusenter, hvem har/trenger tilgang til mat, samt diskusjon rundt begrepene matsikkerhet og matsuverenitet. Vil vi ha masseprodusert mat, eller mat produsert av masser, spurte MIJARCs George Dixon.

Etter endel timer sprakende oversetning mellom engelsk, fransk og spansk, såre ører og lett skrivekrampe snakket vi med filippinske Jon fra en filippinsk allianse mot gruvedrift. Han kunne fortelle oss at et norsk selskap er svært sentralt i å frata småbønder fruktbare rismarker til fordel for gruveutvinning. Den 16 november blir det action foran FAO bygningen. Blir spennende å se hva som skjer…

Lidenskapelige hilsener fra Roma Odilia og Christian

PS. Gratulerer med dagen til våre fantastiske kolleger Mina og Brita.

Jeg er ikke den som ser mest på priser når jeg er ute og handler mat, men nå ble jeg litt irritert. For en ordinær entrecote betalte jeg en kilospris på 198,- . Jeg ble ganske nysgjerrig på hvem som egentlig stikker av med de store pengene, og valgte dermed å gå litt dypere til verks.

Her er det jeg fant ut (eksempelet er cirkapriser):

Bonden får 43,-/kg
Distributør får 34,-/kg
Kjedene får 77,-/kg
Butikken får 19,-/kg
Staten får 24,-/kg

Så med viten om at jeg hadde vært med på å gjøre kjedene søkkrike i dag, inntok jeg biffen med en aldri så liten bismak!

Hvorfor kommer aldri slike regnestykker frem til forbrukeren? Her går halve Norge rundt å tror at det er bonden som er den store stygge ulven?!!

VELBEKOMME…….

Frågan om vi ska ha kvar vår svenska krona eller övergå till Euro har ju en gång avgjorts i en folkomröstning av svenska folket – tyvärr hörde jag till dem som förlorade i just den frågan, eftersom jag tillhörde ja-gänget. Jag ville inför Euro. För den delen vill jag det fortfarande.

Nu har ju vi politiska partier lovat att folkomröstningsresultatet ska följas och att inget kan ske i frågan innan en ny folkomröstning har genomförts. Om jag får tycka borde den komma under nästa mandatperiod, allra senast.

Frågan är vad som hänt om vi gått med, en hypotetisk fråga som i grunden inte har något svar. Vissa hävdar säkert att priset för att stå utanför Euron är högt, medan andra med säkerhet vet att vi har tjänat på att stå utanför.

För min del var inte ja:et till Euro i grunden ekonomiskt utan jag anser att det är en viktig symbol för Europeiska Union och det samarbetet vi har oss länder emellan, därutöver hade vi om vi inför Euron varit med och beslutat även i de frågor som rör ekonomin fullt ut.

Fast just nu med den svaga kronan hade Euron varit bra att ha, då hade vi troligtvis sätt sänkta matpriser, bensinpriset hade fortsatt vara på en lägre nivå och andra varor vi importerar hade blivit billigare. Bra för vanliga människor.

Klart är ju förvisso att en lågt värderad krona är bra för vår exportindustri, bland annat järnet och skogen, men jag är ändå för Euron.

Jag har inte hittat någon källa på internet med svaret på dina frågor. Uppgifterna finns dock i Statistisk årsbok.

I årgången 1967 finns en tabell 201: “Konsumentpriser för vissa varor och tjänster 1961-1966 i kr”.

I den kan man läsa att för 1964 var priset i kronor för
1 liter mjölk 0,91
1 kilo smör 7,95
1 kilo köttfärs(nötfärs) 11,68
1 limpa (rågsiktslimpa, 800 g 1,67

En ny sajt på nätet med jämförelser av matpriser har blivit jättepopulär. Initiativet är bra, inget snack om det. Men att sidan blivit poppis är inte alls konstigt och inte alls bara därför att många tycker att mat är för dyrt. Och inte heller därför att mat inte alltid är vad den utger sig för att vara. Det poppiga kommer också av att ingen får dåligt samvete av att jämföra priser på samma sorts mat.

Annat är det med andra jämförelser, vissa folk får rysningar bara av att höra talas om dom. För att inte tala om alla reaktioner när det ställs krav på en själv, när det otäcka kryper närmare, när det ska deltas och praktiskt arbetas, fullgöras skyldigheter. Men kan vi miljöcertifiera så kan vi genuscertifiera. Och precis som matjämförelser kan förändra och ytterst ge människor lön för sitt arbete, så kan genusarbete synliggöra och förändra andra sorters orättvisor.

Det är inget konstigare än att gilla läget, i den betydelsen det brukar ha, nämligen att stå ut. Många människor, däribland kvinnliga människor som Tage Danielsson så välformulerat skiljde ut oss för att visa att vi finns, har erfarenhet av det. Och har haft i alla tider dessutom. Kvinnor vet också att härskarteknikerna existerar. Osynliggörandet, förlöjligandet, att inte få veta, att straffas dubbelt, och känna skuld och skam dessutom. Och om sånt ska ingen skämta.

Men bland annat det gör socialantropologen Steven Sampson när han reagerar med en kulturellt konstruerad ryggmärg och därför förfasar sig över förslaget att genuscertifiera hans arbetsplats, Lunds universitet. Att det skulle vara något bra vill han inte förstå.

Idén är att kolla om litteraturen har genusperspektiv, att lärare ska göra en genus-självdeklaration, gå genuspedagogiska kurser och lära sig tänka, undervisning ur ett genusperspektiv, examinering med bland annat frågor om genus – helt enkelt en utveckling av allt och allas genuskompetens. Men sånt tycker Sampson är kontroll, en ny form av härskarteknik, och säger ”fuck you, fuck you, fuck you till genusfascismen”.

Han är inte könsmedveten, socialantropolog som han ändå är och borde veta bättre om hur bland annat kön och klass integrerar och agerar med varandra, om hur kulturer formar och reproduceras. Men han offrar, precis som så många andra av manlighetens många ansikten, jämställdheten för valfriheten.

Men även dessa måste snart gilla läget, i den betydelse det brukar ha, nämligen att stå ut.

Läser i gårdagens Sundsvalls Tidning en mycket intressant nyhet. Tidningen skriver att “Hushållen sviker handeln.”

Nyfiken som jag är, läser jag vidare och får mig till livs, att människor inte har råd att handla på grund av bl. a högre matpriser och räntor. Pengarna räcker inte till!

Svikare? Ibland tappar orden sitt värde!

Andra bloggar om: Detaljhandeln, Matpriser, Räntor, Hushåll

Jag tycker att det är jobbigt att bara precis klara mig från månad till månad. Jag lånar pengar för att få det att gå ihop ibland och jag börjar tröttna. Det som stör mig mest är att jag inte kan sätta mig ner och titta över min ekonomi och komma på hur jag ska betala tillbaka det jag lånat och börja kunna spara lite grann. Det går inte att betala tillbaka och det går inte att spara om jag inte väljer att äta billigaste maten och inte gör något extra. Sommaren blev extra tokig eftersom jag fick pengar, tillbaka på skatten bland annat, mitt i en månad och då förväntades spara de pengarna eftersom jag fick lika mycket mindre från soc sen. Jag sparade inte alla pengar och det har nu varit segt att få det på rätsida igen. Det börjar vända, den här månaden har jag bara använt kanske 500:- av nästa månads pengar. Månaden där på kanske jag kan börja känna att det går runt och att jag inte behöver låna i slutet av månaden får att klara det.

Förra året kändes det inte lika paniksvårt att få det att gå ihop. Jag funderar på hur mycket matpriserna har gått upp och hur mycket annorlunda mat jag äter nu, hur mycket dyrare. För det känns som att det i princip bara är mat jag lägger pengar på. Och kanske en eller annan bok, men lånar det mesta på biblioteket.

Ett arbete vore inte fel.

Att vara ensam under några veckor på sommaren känns ju även i plånboken. På något sätt är man bara inte så hungrig när man är ensam och barnet är hos mormor. Jag behöver ju inte laga varm mat eller ngt annat över huvet taget när jag är ensam. Det får mig att längta tills att hon är hemma igen. Att laga mat är roligt och avslappnande. En glädje att få till det nyttigt och billigt. Goda recept är guld värda.

Läste i tidningen att matpriserna gått upp så mycket senaste året. Jag har kännt det på ostpriset. Annars så har det inte märkts för vi äter mycket vegetariskt och asiatiskt. Bröd äter vi minimalt så prishöjningen på mjölet har jag inte direkt kännt av. Men dessa sifror är skrämmande;

Kärnvetemjölet har ökat 37 procent, Herrgårdsosten med 24 procent och Bregott med 28 procent. Dessa ökningar är oroväckande med tanke på att det kan fortsätta att öka, vilket det säkerligen gör.

Källa

Att avreglera västvärldens jordbruk har länge framhållits som en central del av en handelspolitik som gynnar utvecklingsländer genom att göra deras export mer lönsam. Som tidigare nämnts här på Ekonomistas finns en motsättning mellan denna syn och debatten om hur världens fattiga drabbas av dagens höga matpriser.

Sanningen är att “världens fattiga” är en disparat samling som påverkas på olika sätt av höjda matpriser. Men det är ändå intressant att veta hur matpriserna skulle påverkas om jordbruket avregleras. Via Dani Rodrik hittar jag grafen här bredvid som talar sitt tydliga språk: en avreglering skulle leda till höjda matpriser globalt sett, vilket är precis vad man förväntar sig (uppgifterna är från denna rapport).

Är då EUs och USAs protektionistiska jordsbrukspolitik exempel på lyckad fattigdomsbekämpning? Knappast — som bäst kan den ses som ett sanslöst ineffektivt sätt att hålla nere matbudgeten för vissa fattiga. Baserat på några studier från Världsbanken nyanserar The Economist bilden ytterligare och pekar på att avskaffade importhinder för livsmedel sannolikt gynnar fattiga länder medan avskaffandet av produktionssubventioner på stapelvaror sannolikt gör det motsatta.

Komplext, men en sak är värd att påminna om: Att frihandel och avreglering leder till effektivare produktion innebär inte att allt blir billigare överallt. Enligt standardteorin kommer tvärtom priserna att stiga där förutsättningarna för produktionen en vara är goda och sjunka på andra ställen.

Vilket för övrigt även är den ständigt bortglömda förklaringen till de stigande svenska elpriserna, men det är en annan fråga.

DN – Biobränsle bakom matkrisen

75% ökade matpriser. Fan så klart att de rikas bränslehunger vinner över att odla mat till fattigare. Tack Världsbanken för den rapporten! Det här är intressant >>Källor inom organisationen menar att anledningen till att rapporten inte publicerats är att Världsbanken inte vill försätta USA:s president Bush i en pinsam situation [DN]>>. Lär inte direkt minska det så kallade politikerföraktet.

Vill bara kommentera en sak till från artikeln. >>Biobränsle framställt på sockerrör har enligt rapporten däremot inte haft någon dramatisk påverkan på matpriserna [DN]>>. Kanske det men sockerrör har två andra snuskigt jobbiga sidor. Dels bränns stora delar regnskog för att ge (näringsrik) plats åt sockerrörsodlingar, vilket så klart drabbar miljön hårt och dels skördas sockerören under vidriga former. Mer om det kan ni läsa här >>Den allt större internationella efterfrågan på till exempel brasiliansk etanol har gjort att sockerrörsfälten, där sockerrören som etanol framställs av, har brett ut sig på mer än 60000 kvadratkilometer. Det handlar om en yta lika stor som Belgien och Holland tillsammans och etanolbolagens intresseorganisation Unica beräknar att produktionen kommer att ha fördubblats till 2012. Konsekvenserna av etanolproduktionen är flera. I söndags visade till exempel TV4-programmet Kalla Fakta hur plantagearbetare i norra Brasilien verkar under slavliknande förhållanden utan skyddsutrustning och att barnarbete förekommer [Arbetaren]>>.

Mer om etanol: Sluta hyckla om etanolen

———————————————
Nytt från konflikt: En av de största bloggarna lägger ned, Ingrid äntligen fri, Vems frigörelse är det vi talar om?, Välkommen och omorganisering, Vi är alla Malmö 26

Utvecklingsekonomen Paul Collier diskuterade för ett slag sedan de djupare orsakerna till de stigande matpriserna.

Efterfrågan på jordbruksprodukter har ökat kraftigt. Viktigast här är att människor i länder som Kina och Indien äter mer och bättre. Inte minst äter de mer kött vilket kräver mer väsentigt mer resurser än spannmål. Att amerikansk majs med hjälp av subventioner omvandlas till etanol är en annan viktig orsak. Även inom EU subventioneras etanolen men än så länge är det på en rätt låg nivå.

Samtidigt finns det faktorer som håller tillbaks utbudet. Collier anser EUs motsånd mot genmodifierade grödor (GMO) vara en idioti som vi kanske har råd att kosta på oss men världens fattiga länder har det inte. Motståndet sänker produktivteten i det europeiska jordbruket vilket får återverkningar på de globala livsmedelspriserna. Fattiga afrikanska länder vågar inte använda sig av GMO då de riskerar att helt stängas ute från de europeiska marknaderna, vilket de inte har råd med. Dessutom håller rimligen motståndet mot GMO tillbaks teknikutvecklingen på området.

Att både regeringar och biståndsorganisationer vurmar för småskalig jordbruksproduktion gör inte saken bättre. Det är visserligen charmigt med små gårdar som producerar lite av varje, men särskilt effektivt är det inte. Innovations- och investeringsgraden är väsentligt lägre i dessa jordbruk vilket hämmar anpassningen till nya marknadsförhållanden. Storskaliga kommersiella jordbruk har inte sådana problem.

Sedan finns det naturligtvis mer kortsiktiga förklaringar som stigande priser på insatsvaror (läs olja), missväxt för vissa grödor och att flera länder svarat på krisen med att hindra export vilket förvärrat situationen globalt. Men nog känns problemen mer hanterliga efter att Collier visat att de till stor del är skapade med hjälp av våra egna regleringar och subventioner.

Uppdatering: Enligt en ny och hemlig (!?) rapport från Världsbanken är det främst den ökade produktionen av etanol som ligger bakom de stigande matpriserna (vilket fått blogg-världen att explodera av kommentarer). Ökad efterfrågan på livsmedel i Kina och Indien samt stigande oljepriser tillskrivs mindre vikt. Oavsett exakt vad den ökande efterfrågan består av är Colliers synpunkter på de hinder för långsiktigt ökat utbud av livsmedel ytterst relevanta. Inte minst som chefen för FNs jordutvecklingsfond anser att småskalighet är vägen till ökad jordbruksproduktion. Vem har rätt: Collier eller FN?

Det är STOR skillnad på matpriserna i butikerna. Större än man tror. Familjeekonomens jämförande matkassa kostade i måndags 602 kronor på Willys (Axfood) i Skåne. Samma matkasse kostade hos konkurrenten AG:s (Bergendahls) 692 kronor. Det är 15 procent mer – och det i en likartad butik. AG:s är i princip dyrare på allt, utom kött. På kött är AG:s något billigare och dessutom avsevärt bättre än Willys. Men svenska tomater på AG:s kostade 34,95 kg — eftersom jag inte ska snacka med tomaterna valde jag holländska kvisttomater för 24,95 kg. Det är ändå avsevärt mycket mer än Willys 14,95 kilot. Extremt stor prisskillnad var det också på hushållost: 56 kronor kilot på Willys mot 90 kronor på AG.

Andra bloggar om: <a href=”http://bloggar.se/om/matpriser” rel=”tag”>matpriser</a>

På den nya bloggen Familjeekonomen hittar du nyheten veckans matkasse, som hjälper dig att hålla koll på de skenande matpriserna.

Familjeekonomen lanserar Matkassen, som kommer att jämföra matpriser och följa prisutvecklingen på mat. Där varorna är likvärdiga har jag valt det billigare alternativet och i några fall angett priset på motsvarande märkesvara. Där jag anser att märkesvaran är av avgjort bättre kvalitet har jag valt det. Sedan kan jag inte låta bli att påeka att handlarna är tramsiga som inte kan låta bli att notera priserna i ettöringar. 8.98 – lägg av!

Jämför gärna med priserna hos din egen handlare.

På Willys i Skåne den 2 juni:

• 2 liter standardmjölk 7,28 kr *2= 14,56 kr
• 2 liter lättmjölk 6,68*2 = 13,36 kr
• 1 liter vaniljyoghurt 13,80
• 1 paket Bregott 600 g 25,70
• 1 paket Keso 500g 19,64 (Willys) 20,25 (Arla)
• 1 kg Hushållsost 56,31 (2,2 kg Arla 123,90)
• Kalles Kaviar 300 g 27,35
• 2 liter Bravo juice äpple/apelsin/mandarin 18,70
• 1 rågtub Polarbröd 900 g 28,50
• 1 pkt LIngonggrova Pågen 16,98
• 1 pkt Kellog’s Special K 500 g 36,99
• 1 kg spaghetti 8,98
• 1kg blandfärs 49,55 (I storpack)
• 1 kg skivade kotletter med ben 63,50
• 1 pkt bredbar leverpastej Pastejköket 10,45
• 1 kg Äpple Royal Gala 21,90
• 1 kg banan 14,90
• 500 gr vindruvor 19,90
• 1 kg tomater 14,90
• 500 g gurka 6,95
• 1 kg morötter 9,90 (undermålig kvalitet)
• 2 kg potatis 13,80
• 1 kg fullkornsris 20,06 (Willys)
• 1 kg lök 5,90
• 1kg felix tomatketchup 16,34 (1,25 kg 20,42)
• 400 g sejfilé 23,90 (Willys) (29,85 (Findus))
• 1 pkt Sia glassbåtar 28,90

Summa Familjeekonomens matkasse hos Willys i Skåne 2 juni: 602 kronor

Genom min månadsbudget och uppföljning kan jag se vilka utgifter vi haft i familjen sedan 1998. Vi har gått från två till fem personer, så månadsutgifterna har minst sagt skenat. Men inkomsterna har i rättvisans namn ökat rätt bra också. Just nu är jag föräldraledig så inkomsterna är lite lägre än normalt. Men matkostnaderna de minskar inte… Jämfört med förra året så har våra matkostnader (och då ingår även andra hushållsartiklar) stigit från 5 700 kronor i månaden till 6 800. En liten bebis äter inte så mycket, så det kan inte bero på det. Och blöjorna fanns med åtminstone halva förra året.

Kanske har vi lyxat lite mer i år än förra året, men nog har matpriserna stigit ännu mer än vad som sägs i den officiella statistiken, eller? Brödet är snuskigt dyrt och pålägg som skinka kan kosta 180 kronor kilot  – rena oxfilé-priset. Om det inte var så att oxilén hade en prislapp på över 350 kronor kilot sist jag kollade. Nu blev det ingen oxfilé.. Och smörgåsskinka har jag också slutat med. Det blir leverpastej på mackorna…

Nåväl, att hålla i matkostnaderna är det som kan göra att man kan åka i väg på semester i stället. Det blir till att planera lite bättre och undvika att handla de där varorna som butikerna tror att man bara plockar på sig utan att kolla priset.

Läs även andra bloggares åsikter om <a href=”http://bloggar.se/om/matpriser” rel=”tag”>matpriser</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/privatekonomi” rel=”tag”>privatekonomi</a>   

2009-08-25

Är det någon som har missat att en del rekommenderar lättmargarin och varnar för mättade fetter? Unilever naturligtvis, men de har ju ingen trovärdighet när de gör reklam för sina produkter och skyller på att man ska tänka på SITT hjärta. Men jag avsåg nog mera Livsmedelsverket, som gör så mycket bra, men slinter tyvärr i fettfrågan.

Titta på Lättmargarin  eller LÄTTA t ex. Förutom vatten som ju inte är fett, innehåller det 40 g fett per 100 g varav 17 g är MÄTTADE fetter. 42,5 % av fettet i lättmargarinet är alltså mättade fetter, men det tiger Unilever om, bara rekommenderar oss att vi ska äta mera omättade fetter.  De 15 %  som är fleromättade är i stort sett Omega-6, inflammatoriskt fett, och halten Omega-3 (korta och svårtillgängliga) är den lilla delen. Dessa fleromättade fetter kommer mest från rapsoljan och palm- och kokosfettet (det senare helt utan Omega-3).

Palmoljan ska vi ju helst undvika, det är ett globalt regnskogsproblem. Utan regnskogen får vi över hela världen rubbningar i klimatet, syretillförseln, koldioxidupptaget och påverkan av vattensituationen. Såg ett bra TV-program nyligen ”Växer pengar på träd” och det var skakande. Så stopp för palmoljan.

Den senaste utvecklingen inom näringsforskningen betonar allt mer att äta mera fett och vara försiktiga med kolhydrater, främst de snabba. Då ska vi väl inte dryga ut fett med nära 60 % vatten. Det släcker ju inte ens törsten. Med ökat fettintag står man sig bättre och kan lättare dra ner på kolhydraterna och många vittnar om att vikten rasar och blodfetterna blir bättre. Nyligen sa ju Professor Fredrik Nyström rakt ut detta i EXPRESSENs Söndagsbilaga.

Så var det med rekommendationerna att välja lättmargarin och akta sig för de mättade fetterna. Vilken reklambluff  är inte detta, men även ett tveksamt budskap från många dietister. Sen ovanpå det, regnskogsproblemet och den faktiskt minskade fettkonsumtionen som bidrar till ökad fetma och övervikt. Alltså är Lättmargarin ett folkhälsoproblem och ett klimatproblem. Finns det något bra argument kvar? Billigt? Nej knappast om man inte räknar vatten som fett.

Läs en större analys här av priserna på fett, som visar att smör och Bregott är billigare än alla former av klimat- och hälsofarliga margariner:

http://www.konsumentsamverkan.se/11verk/kampanj/

livsmedel/fettdebatt/fantasi.htm

090810

Som en fortsättning på tidigare inlägg “Dags för kräfttester nu igen” från den 2 augusti kan jag inte undanhålla läsarna och sörplarna fyndet jag gjorde häromdagen. Råkade besöka NETTO och de sålde Pandalus kinesiska  23-28 st frysta för 49:-/kg.

Redan “transportlagen” hade bra sälta och något dillsmak, men efter min egen lag blev det rättvisare. Bra konsistens på köttet, bäst hittills, samt något mjukare skal än Lobster som var väl hårda.

Dessa kräftor kommer på sama betyg som Lobster som jag nämnde om i förra inlägget, men med två extra plus, priset och skalen. Ett fynd helt enkelt.

Pandalus Kräftkungen för 99:- var OK, bra kött men de lösa extra stjärttrna smakade inte som kräftorna i övrigt, små och tråkiga. 4 getingar i Leva&Bo men inte värda 99:-.

Vad jag vill framhålla är att testa några olika paket innan den stora kräftskivan, koka din egen lag dagen innan. Börja med de billigaste för där finns klart bra alternativ, men också många nitar, något som de flesta tidningarna var överens om.

Ha en trevlig kräft-augusti.

Forskningen visar att de flesta varor vi plockar på oss har vi ingen känsla för vad de “borde” kosta. Det gäller särskilt sådant vi handlar mer sällan. Ikväll upplevde jag ett bra exempel på det på ICA Brommaplan. Skulle ha pinjenötter till peston. Det visade sig att de har tre olika märken utplacerade på tre olika ställen i affären. Man kan välja samma mängd pinjenötter för 19,90, 34,90 eller 39,90. Jag är ingen expert på pinjenötter, men tvivlar på att kvaliteten skiljer sig så mycket. Torde vara ett bra exempel på sällanköpsvara som man inte har koll på vad den borde kosta. Alltså kan butiken dra en rövare och prissätta den lite hur man vill. Olika dyrt beroende på var i butiken man kommer på att köpa den. Billigast var den vid kryddorna. Där letar man nog om det finns på inköpslistan. Och då kanske man har handlat pinjenötter förut, som jag brukar varje vecka för fredagspeston. Den typen av kund har säkert mer koll på prisläget, alltså bör den billiga stå där. Den dyraste stod vid grönsakerna, där man kanske plockar på sig den lite mer spontant och förmodligen då tillhör sällanköparna. Där kan den också vara dyrast.

Ska i sammanhanget ge en eloge till kassörskan som utifrån mina ingredienser frågade “det ska bli pesto ikväll?”. Och då hade jag ändå inte handlat olja eller parmesan! Hon tipsade även om att det funkar bra att ersätta pinjenötter med billigare valnötter. Är det lika stor priskillnad på dem med?

Läser i Svenskan idag (de har inte lagt ut artikeln på nätet!) om hur lite koll vi har på vad vi betalar för maten. De flesta varor vi plockar på oss har vi ingen känsla för vad de “borde” kosta. Det gäller särskilt sånt vi handlar mer sällan. Jens Nordfält är doktor i butiksmarknadsföring och har gjort en forskningsöversikt som heter “Marknadsföring i butik” (han har tidigare jobbat som konsumentanalytiker på ICA, och här kan man läsa mer om hans insikter om prisets signalvärde):

“Kunderna förstår faktiskt inte sitt eget bästa när det gäller priser”.

Vi kanske köper en lockprisvara och känner oss smarta, samtidigt som vi plockar på oss en massa överprissatta sällanköpsvaror i butiken.

Mats-Eric Nilsson, som skrivit artikeln, påminner mig om vad Tim Harford skrev om detta i “Undercover Economist”:

“Oberäkneliga prisökningar gör det lättar att smyga in höjningar eftersom kunden hålls okunnig om vad normalpriset är. En variant är att plötsligt tredubbla priset på en viss grönsak. De priskänsliga kunderna väljer bara en annan grönsak den veckan medan de flesta, som inte märker skillnaden, betalar det högre priset.”

Varför satsa så mycket i stimulanser om man inte får garantier för jobb?

Hur kan man vara så säker på att övergödningen av kapitalmarknaden leder till att fler människor får arbete. En värre situation än 20 % arbetslöshet vid årets slut och hyperinflation ovanpå det kan man inte tänka sig.

Det skulle betyda att tvångsupprepningen av 30-talet skulle bli total. Ska vi få uppleva situationen att en ask tändstickor kostar en hel säck värdelösa pappersbitar? Skall vi behöva övergå till byteshandel? Ifall massarbetslösheten tillåts sprida sig ytterligare kommer ännu många fler miljoner vara beroende av de nålpengar som eventuella utbetalda ersättningar då kommer att utgöras av.  Människor kommer därför inte ens att ha råd till livets nödtorft. Då utbryter panik och därtill hörande primitiva beteenden.

När tänker kapitalisterna förstå att stoltheten måste sväljas och staten gå in och verkligen trygga sysselsättningen; skapa arbeten, lämpligen genom en återgång till offentligt finansierad infrastruktur vad gäller el-tele-post-järnväg samt vård-skola-omsorg-utbildning m fl. Särskilt om man vill att det inte också ska sluta med att staten måste gå in och till och med trygga ännu mer basala verksamheter, såsom livsmedelsförsörjning till det stora folkflertalet även i de s k i-länderna genom nödbespisning.

Det privata näringslivet kommer inte att kunna skapa några jobb i det ekonomiska nödläge som världen befinner sig i. Och i vart fall inte ens tillnärmelsevis i den omfattning som krävs.

Risken finns att nuvarande situation till och med kommer att överträffa 30-talets depression i omfattning med hänsyn till den globalisering som ägt rum, den överljudshastighet med vilken nedgången nu sker samt de ofantligt ödesdigra misstag som gjorts beträffande en överoptimistisk och på hänsynslös rovdrift baserad snabbomvandling av förut fattiga länder i de av postkoloniala diktatoriska strukturer lidande Asien och Östeuropa; en speed-omvandling, som därför kan komma att visa sig vara av bräcklig, för att inte säga illusorisk art. Dessutom har väl inte handelsmurar raserats i samma omfattning som krediter nu ges, snarare är det väl så, att den rika världen armerat sig tämligen ordentligt.

De åtgärder som vidtas ter sig ogenomtänkta i och med att en omfattande dämpning av massarbetslösheten och en rättvis fördelning inom länderna inte säkerställs.  Sanktionerna mot fortsatt missbruk verkar tämligen svaga, så risken verkar överhängande för fortsatt bonusfestivitas. Hela pengaspektaklet andas desperation – som en makaber dödsdans runt guldkalven.

Läs DN1,  DN2, DN3,   AB1,  AB2,  AB3,  AB4,  AB5,     SVD1,  SVD2,  SVD3,  SVD4,  Sydsvenskan

Läs bloggarna: Svensson,  Sanna Rayman, Arbetarens klimatblogg, You’re no different to me, Björn Wadström – ettan,  The cautionary revelation of the apocalypse,  Krohniskt,  Peter Andersson,   Röda Malmö,  Den hälsosamma Ekonomisten,  Den flådda teddybjörnen,  Miljödoktoranderna tar till orda,  Obekväm humor: En BILJON – till giriga direktörer, Republikens röst i kungariket, Peter Swedenmarks blogg, Joachim Holmqvist,

 
Knuff