Från sockenkyrkan i Bygdeå sändes gudstjänsten i Sveriges Radio Första advent söndag 29 november.

Den som vill lyssna till kyrkans gamla klockor…

orgelmusiken…

psalmsången… med Hosianna…

trumpet…

körsånger…

adventspredikan…

blåsensemble… m.m.

erbjuds att gå in och lyssna på SR:s webbradio här.

För den som inte känner till att en av Bygdeås nutida celebriteter är vice statsminister Maud Olofsson, som bor i Högfors i socknen och brukar gå till högmässan i  Bygdeå kyrka, när hon är hemma i socknen.

Kan du höra henne sjunga med i Hosianna och de andra sångerna, tro?

hela problematiken med Saabs Trollhättansfabrik. Allt annat är ren fantasi från vänsteroppositionen. Det har i omgångar verkat som om Bagdad-Bob och Co i Trollhättan näst in till försökt med känslomässig utpressning för att få svenska staten att stå för kostnader som varje företags egna ägare SKALL stå för när man inte lyckas producera varor som ligger rätt i pris, rätt i utformning/teknik för att kunderna skall efterfråga tillräckligt många av respektive vara (i Saabs fall bil) för att företaget skall kunna täcka alla sina kostnader och få pengar över till framtida utveckling.

Att som Saabs VD Jan Åke Jonsson försöka skjuta över det ansvar han själv har som VD och som Saabs ägare GM har på Maud Olofsson och Alliansregeringen, det tyder på lika dålig framförhållning som dålig kunskap om hur svenska lagar fungerar. Som jag skrivit tidigare är det rent oförskämt “Att ens försöka att återigen kräva undantag och att svenska skattebetalare skulle stå för notan, för det är det Jan Åke Jonsson kräver när han talar om rekonstruktionslån i ett läge där Saab som företag redan fått sina skulder nedskrivna i accordsuppgörelse. ” Alla är lika värda, Norah4you 27 november 2009 Se även Helt rätt Reinfeldt och Olofsson, Norah4you 20 augusti och GM äger fulla ansvaret, Norah4you 19 februari

Olofsson slår tillbaka mot Saab VD, GP 27 november 2009

Redan detta att regeringen skickar representanter till GM-s möte på tisdagen, är mer än vad Saab har rätt att kräva. Regeringen åker till GMs styrelsemöte, DN 28 november 2009 Nu är det dags att Saab och oppositionen slutar upp med sina sandlådefasoner. Saab är inte enda svenska företaget som har problem.
Regeringen har gjort mycket långt mer än vad de i oppositionen som är snara att klaga men inte är beredda att använda fackets pengar till att rädda Saab om de nu i verkligheten anser att Saab är värt att rädda samt att de inte bara talar tomma ord…..

Ända sedan SAAB-affären började har jag trott att Regeringen skulle lämna den hårdnackade linje man haft angående SAABs vara eller icke  vara.

Jag menar, vem tar egentligen “Staten ska inte äga bilföretag”-argumentet på allvar. Om det nu är så att Regeringen inte tror att staten klarar att temporärt undsätta privata företag utan att besudla dem med “offentligt sosseägande” varför kom man då springande med skottkärror med pengar för att rädda Carnegie när det föll i början av krisen?

Nej problemet är att man inte har frågat sig varför GM behöll ett SAAB som visat röda siffror i boksluten de senaste 20 åren. Man bör alltså ifrågasätta var Regeringen får sina dogmer ifrån. Att döma av argumenten så låter det som något som skulle kunna kokats fram på någon av näringslivets skvallertidningar Dagens Industris eller Veckans Affärers redaktioner. Som vanligt har den Svenska ekonomijournalist-kåren, som ju inte direkt är känd för sina djuplodande analyser och briljanta resonemang, skapat en slags hänt-i-veckan-reportage som snackat ner flera svenska företag som till exempel SAAB.

Missförstå mig inte nu. Jag är inte heller någon stor förespråkare för SAAB men jag kan tillräckligt mycket om ekonomi för att veta att fordonsklustret där SAAB och Volvo utgör ett epicentrum är viktigare för Svensk ekonomi och Sverige som nation än möjligheten att bli ett stort världsledande bilmärke.

Det är jobben som är det intressanta och möjligheten att utveckla bilar i Sverige även i framtiden inte huruvida bilarna kommer att bära SAABs logotyp eller inte.

Det har inte Regeringen i allmänhet och Maud Olofsson i synnerhet begripit…förrän nu det vill säga. Nu när alla reträttvägar är avskurna.

I och med att Regeringen har vägrat SAAB de garantier som andra länder givit sina bilproducerade företag ger man också intrycket av att Svensk bilindustri är i särklass usel. Som grädde på moset har dessutom Maud vid flera tillfällen snackat ner SAAB i media.

Nu när SAAB med nästan all säkerhet kommer att gå i konkurs kommer det att få efterverkningar på Regeringen. Alla de tusentals arbetare som kommer att bli arbetslösa kommer att utlösa en debatt som kommer att bli tuff för Maud Olofsson. Hon kan inte själv avgå då det skulle skjuta Centerpartiet i sank så frågan är vem som kommer att bli syndabocken. Ska man tro Norra Skånes tidningars centerpartistiska chefredaktör som i Studio Ett häromdagen blev utfrågad om Mauds fadäser så kommer Centerpartiets partisekreterare att få gå.

Lite långsökt tycker jag, Men någon måste ju ta ansvar för den illa skötta SAAB-affären, lögnerna kring Vattefall-affären och Centerns svek i FRA-frågan.

Det helstatliga svenska energibolaget Vattenfall fyller i år hundra år. Ett jubileum som i hög grad solkas av företagets nuvarande moraliska kris med pantsättning av tillgångarna i Sverige och den tyska kolstämpeln i pannan. Många svenskar har säkert levt med föreställningen att den statliga energijättens uppgift har varit att förse oss inom landets gränser med tillräcklig tillgång av säker energi till rimliga priser. Men utvecklingen från mitten av nittiotalet, med avreglering av elmarknaden och bolagisering av Vattenfall, har öppnat upp för svindlande affärer.
För tio år sen startade Vattenfall sin expansion utomlands. En utvidgning som ökat årsomsättningen från 28 till 185 miljarder. Helt dominerande energislag har de fossila bränslena blivit. Utsläppen från Vattenfalls kolkraftverk överstiger nu koldioxidutsläppen från hela nationen Sverige.

Inom den tyska miljöopinionen har Vattenfall idag rykte om sig som landets värsta miljöbov. Till följd av företagets utbyggnad av kolkraften och fördrivande av lokalbefolkning för att komma åt brunkolen, men också på grund av flera uppmärksammade olyckor och incidenter i Vattenfalls kärnkraftverk.
Vattenfall har ofta försvarat sig med hänvisning till att man går in för ”ren” kolkraft med avskiljning och lagring av koldioxiden. I ett debattinlägg i Aftonbladet 19 november skrev tre företrädare för tyska miljörörelsen: ”Problemet är att tekniken inte finns i dag. Tidigast år 2030 kan den tas i bruk i någon större skala, om den över huvud taget visar sig fungera. Då är det redan för sent. Enligt FN:s klimatpanel måste de globala utsläppen av växthusgaser nå sin höjd senast år 2015 och sedan minska hastigt. Dessutom vet man inte om slutförvaringen av koldioxiden kommer att fungera. Skulle den lagrade koldioxiden läcka ut, kan alla våra ansträngningar för att rädda klimatet vara förgäves.”

Vattenfalls verkliga ansikte

Så har vi nu kommit till vägs ände där det stora statliga energibolaget lett oss in i en nästan total satsning på kolkraft och kärnkraft och blockering av de förnyelsebara energislagen. Det är naturligtvis inte pantsättningen av de svenska anläggningarna i sig som är felaktig. Ger man sig in i affärer med kärnkraft får man naturligtvis vara beredd att ta konsekvenserna. Problemet är att man inte haft några spärrar.
Detta faller tillbaka både på Maud Olofsson, som hamnat där hon nu befinner sig till följd av att hon offrat centerns kärnkraftsmotstånd till förmån för alliansregeringens politik, och på tidigare sosseregeringar som öppnat för denna utveckling och som inte gett vare sig vettiga ägardirektiv för Vattenfall eller förmått utforma en framtidsinriktad energipolitik.
Hur ska då en sådan energipolitik se ut?

De falska klimatlösningarna måste avvisas. Kärnkraftsspåret är en sådan ”lösning” som grundar sig på illusionen om fortsatt kapitalistisk konsumism och slöseri samt på den elintensiva industrins ständiga krav på el i överflöd för att pressa priserna. Vi tvingas till gigantiska kostnader, jättelika skattesubventioner och stora risker. Kärnkraftskalkylerna visar sig spricka, de brittiska planerna på tio nya kärnkraftverk totalsågas. Ekonomin går inte ihop menar till exempel den amerikanska banken Citigroup, i en aktuell bedömning, och avråder placerare att satsa kapital de brittiska kärnkraftverken.
Vad som krävs är naturligtvis någonting annat. Inte minst minskad energiförbrukning. Elförbrukningen skulle lätt kunna halveras i Sverige, hävdar forskare. Även förnyelsebara energikällor skapar problem, åtminstone om de ska användas för en ständigt växande total energiförbrukning. Biobränsle konkurrerar med markbehovet för mat och är i storskalig form ett hot mot biologisk mångfald. Det som behövs är storsatsning på de många möjligheter som finns att spara energi genom omställning av jordbruket, stadsplanering som minskar transporter, solenergi, med mera.

En sådan omställning till ett hållbart samhälle och en hållbar energipolitik kan inte hanteras av den kapitalistiska marknaden.
– Vattenfalls tillgångar utomlands bör utan vidare avyttras. Det finns ingen anledning att ett svenskt statligt energibolag ska agera som vilket annat monopolkapitalistiskt företag som helst. Vad som behövs är istället ett samarbete över gränserna för att ställa om energi- och transportsystemen. Ett sådant samarbete gynnas av att Sverige skapar goda exempel inom landets gränser istället för att delta i miljöskadlig verksamhet utomlands.
– Den svenska elmarknaden ska återregleras, Vattenfalls bolagsform upphävas och kravet på lönsamhet skrotas. Det går inte att ha kortsiktiga vinstkrav när vi står inför en gigantisk och långsiktig omställning.
– Energisektorn är för viktig för samhället i dess helhet för att vara föremål för privatkapitalistisk verksamhet, monopoluppgörelser och påverkan. Därför bör de övriga större privata aktörerna på energimarknaden förstatligas och sammanföras med Vattenfall.
– Vi kan inte nöja oss med förstatligande. Vattenfall är ju redan statligt idag. Det är dags att tala om socialisering i den meningen att energiproduktionen ska bestämmas av den sociala nyttan och inte av kortsiktiga ekonomiska vinstmöjligheter samt att hitta former för såväl de anställdas som den stora befolkningsmajoritetens möjligheter att utöva kontroll

Röda Lidköping: Klimatmötet i Köpenhamn närmar sig

DN, SvD, SvD2, SDS, SDS2, AB, AB2, AB3

Att tro och se möjligheter när nästan allt hopp är ute är nu en realitet för ett av Sveriges stoltaste företag.

 - Hur kunde de bli så fel?

 Vår näringsminister Maud Olofsson får ta emot svidande kritik för uteblivna/felaktiga insatser.

Precis som frågan finns svaret i presens. Att rikta kritik till sittande näringsminister utan saklig grund (Hör gärna Mona Salins inlägg på you tobe i frågan) och samtidigt undandra sig sitt ansvar för en lamslagen och visionslös politik, det senaste decenniet verkar vara oppositionens strategi i SAAB frågan.   

I en globaliserad värld ställs krav på nytänkande och framtidvisioner. Ur en riskkapitalists horisont förväntas att risktagandet skall leda till framtida vinster. När SAAB som utvecklats i ett socialdemokratiskt Sverige baserat på semikommunsim utan reell marknadsförankring plötsligt hamnar i den sk verkligheten uppstår självklart problem. 

När SAAB nu ska bli ett äkta marknadsdrivande företag under en borgerlig regering med en marknadsminister av Maud Olofssons kaliber behövs visioner. Visioner där Sverige vågar, kan och vill. Vi måste nu måla upp bilder för vårt inre där SAAB i Trollhättan gör bilar som är attraktiva på den globala marknaden.

Vi har inte råd med fler kommunistiska experiment med förtäckt planekonomi. Vem vill finnas i ett land där staten delvis bestämmer hur bilarna skall se ut – Vem vill ha en LADA 2101 tex - 

Som Socialdemokrat tar man arbetarnas parti och försvarar deras rättigheter. Självklart skall alla ha samma rättigheter.

Vi Moderater tar hand om förutsättningarna för att vi alla skall vara med och skapa ett expansivt Sverige med äkta konkurrenskraft baserat på BORGERLIGA visioner som leder Sverige mot EN LJUSNADE FRAMTID där alla skall känna delaktighet oavsett förmåga och ambitionsnivå.      

För att skapa ett samhälle med rättvisa och solidaritet för alla, behövs tro på framtiden baserat på gemensamma visioner.

På tjusiga Biblioteksgatan i Stockholm ligger en gammal nerlagd biograf omgjord till klädbutik. Här jobbar drygt 40 personer – alla nu uppsagda. Inte för att butiken ska lägga ner, utan för att de krävt kollektivavtal. Det passade inte amerikanska Urban Outfitters Londonkontor, som driver den svenska butiken.

De anställda får nu två val, skriver TT: Antingen finna sig i att bli uppsagda “på grund av arbetsbrist” eller säga upp sig och istället arbeta för det bemanningsföretag som i fortsättningen ska tillhandahålla arbetskraft till butiken i Stockholm.

Detta är precis vad sommarens konflikt på Lagena handlade om, och visar tydligt att bemanningsföretagen är stöttrupperna i arbetsköparnas kamp mot facket – vare sig det handlar om en underleverantör till statliga Systembolaget eller ett amerikanskt klädföretag. Björklund och Olofsson kan gapa sig blå om att LAS måste avskaffas, är manövrer som Lagenas eller Urban Outfitters möjliga är lagen värdelös redan i dag.

Bojkotta Urban Outfitters!

Hänger du på Facebook? Gå med i gruppen Skämmes, Urban Outfitters!

Från Konfliktportalen.se: herman skriver Socialistiska forum Fredrik Jönsson skriver “Som nationalsocialister finner vi grunden för politiken i rasen”

Andra om Lagena, Urban Outfitters, Bemanningsföretag, LAS, Jan Björklund, Maud Olofsson

Igår lyckades Centerpartiet med en dubbel genom att bli publicerade på både SvD Brännpunkt och DN Debatt. Budskapet var tydligt: det är sänkta skatter och lägre ingångslöner som gäller. Och det finns en del som tyder på att det är dessa frågor man kommer driva hårt för att tvätta bort bilden av ett politiskt förvirrat parti (se exempelvis här).

Det är dock två viktiga frågor att ställa. 1) Kan Centerpartiet försäkra sig om att Moderaterna kommer tillåta att man gör arbetsrätten mer flexibel? 2) Hur skiljer man sig från Folkpartiet som också har sänkta skatter och arbetsmarknadspolitiska reformer högt upp på agendan?

Dessutom kan man fråga sig hur klokt det är att driva arbetslinjen i en borgerlig allians där åtminstone tre av de fyra partierna vill profilera sig tydligt för ökad sysselsättning och, enligt förra valets slogan, minskat utanförskap. Vilken vision har och vilken politik för Centerpartiet som gör att en osäker väljare ska lägga sin röst på Maud Olofsson och inte Jan Björklund eller Fredrik Reinfeldt?

Att nå kompromisser för att hålla ihop en koalitionsregering ska inte underskattas. Men med två partier som enligt opinionsundersökningar ligger nära fyraprocentsspärren är det också viktigt att de finner tydliga profilfrågor och naturliga målgrupper. Att vara helt ense om politiska frågor parterna emellan saknar betydelse om man sitter i opposition.

Det är helt klart trångt strax till höger om blockgränsen. De borgerliga partiledarna trampar varandra på fötterna. Och på deras huvuden står Anders Borg…

Simon Hedlin Larsson

Henrik Brors på DN frågar sig om Maud Olofsson har koll på läget. Han konstaterar att andra ansvariga ministrar visar sig i media och gör det de ska. Maud Olofsson skickar fram sina politiska tjänstemän, och såväl jag som Brors undrar om hon kan frågorna.

“Det blev extra tydligt på tisdagskvällen när det överraskande beskedet kom om att Koenigsegg hoppar av Saabaffären. I stället för näringsministern var det statssekreterare Hägglund som kommenterade för regeringen.”

Vattenfalls förre VD fyller på

“Vattenfalls tidigare styrelseordförande Dag Klackenberg har anklagat Maud Olofsson för ”beröringsångest”.”

Det är bara att konstatera att vi just nu har ett tomrum där näringsministern borde finnas. De som jobbar på SAAB, de som bor i orter som är beroende av SAAB och de som jobbar i företag som är beroende av SAAB förtjänar ett svar från landets näringsminister, inte av hennes tjänstemän.

Mer om Maud O och SAAB här och mer om Centern här.

Jag kräver fortfarande att Maud Olofsson avgår.

Expressen   AB   AB2   AB3   Peter Andersson   Hassan   Veronika Palm   Esbati   NetRoots

… händer det grejer. Även om jag inte följt nyhetssändningarna slaviskt så håller jag mig lite ajour via P1. Saker som upprör mig:

- Griseriet kring grisuppfödningarna runt om i landet.
- SAAB-affären.
- Maud Olofsson som näringsminister.

Frågor som bubblar upp i bubblan:

Vad är det som gör att människor plågar sina djur på det viset? Hur mycket griskött har jag ätit där grisen i fråga tuggat på en annan död gris? Jag äcklas! Koenigsegg drar sig ur SAAB-affären. Hoppsan hejsan. Jag är inte ett dugg förvånad. Vad ska dom in i SAAB att göra? En sak är säker. Konsernen har fått mycket fin marknadsföring under månaderna som gått. Maud? Är hon verkligen lämpad som näringsminister? Känslan av att hon är som ett barn i en godisaffär är överväldigande. Vart tar alla pengarna vägen efter alla de olika utförsäljningar staten gör av sina företag?

Den senaste tiden har det med all tydlighet framkommit att Centerpartiets partiledare och den moderatleda regeringens näringsminister inte klarar av att utföra sitt jobb på ett tillförlitligt sätt. Alla vi som har med bestörtning följt turerna kring SAAB:s framtid har ofta mötts av Maud Olofssons negativa inställning till SAAB. Att som näringsminister har man till uppgift att stötta svenska företag i svårigheter genom att skapa förutsättningar för att de ska överleva och växa sig starka. I Tyskland gick man in med stöd i form av förhållandevis höga skrotningspremier. Ett stöd som både är bra för miljön då gamla törstiga och icke miljövänliga bilar därmed försvinner från de tyska vägarna och samtidigt skapar en efterfrågan på nya bilar. Men i Sverige har våra krisande bilföretag istället för stöd från den borgerliga regeringen möts med dräpande kommentarer från näringsministern att SAAB ska betraktas som historia.

Dessutom har Maud Olofsson och den borgerliga regeringen misskött styrningen av Vattenfall . Ena dagen hon inte vetat om att vårt gemensamma energibolag är pantsatt, för att nästa dag ana det och som sedan följdes upp med ett klartläggande att hon har vetat i över ett halvår att Vattenfall är pantsatt till 100 procent i Tyskland. Så blir det när vi har en moderatledd regering som är kraftigt splittrad i energifrågan och som inte kan komma överens om hur Vattenfall ska styras. Att när det sedan börjar blåsa kallt kring ännu en misskött fråga skickar hon fram ännu en statssekreterare för att ge kommentarer är bara ett tecken på svagt ledarskap.

Men näringsminister Maud Olofsson sitter tryggt i båten. Jag är övertygad om att hon kommer få sitta kvar de kvarvarande nio månaderna av denna mandatperiod.  Detta beror inte på att hon gör ett bra jobb, tvärtom utan för att Fredrik Reinfeldt (M) värdesätter bilden av en sammanhållen regering högre än att Sverige har en näringsminister som håller måttet. Hade Sverige istället haft en minoritetsregering tror jag att hennes dagar som Näringsminister hade varit räknade…

(M)audeffekten kan som sagt bli långvarig. Särskilt om man betänker halveringstiderna – då hela Sverige nu är pantsatt i tysk kärnkraftsosäkerhet.  Jysst att du varit så vaken när det gäller att tillvarata skattebetalarnas pengar, Maud. 

Och nu skall det bli mer och mer jobb till ungdomarna, tycker Centraliserande Centerns Centralaste Centralkommitté, och sämre och sämre arbetsvillkor, anställningstrygghet, för att inte tala om lönen. Vad blir det då till slut kvar? Jobb. Att jobb skulle vara viktigare än allt detta gör att skillnaden mellan ” jobb” och slaveri blir allt mindre.

Just det här inlånet från socialdemokratisk jobbpolitikretorik gör också att desperationen framstår allt tydligare.

Mitt betyg för detta utspel blir därför varken mer eller mindre än just: C.

Och prognosen för Centerpartiet med (M)aud i spetsen blir ett segertåg rakt ut ur riksdagen.

Läs: DN – Jobb är viktigare än lön för nio av tio ungdomar,

Läs gärna också – Sveriges Radio – “Ungdomar utnyttjas på arbetsmarknaden”:

“Allt fler unga kommer i kläm på Stockholms arbetsmarknad. Det kan bland annat handla om att de utnyttjas som gratis arbetskraft, eller får provisionsbaserade anställningar där lönen blir så låg att den inte går att leva på.

- Slavarbete, säger Ove Ståhl på fackförbundet Unionen“

Se tidigare bloggposter: Svar på tal till Per Schlingmann på Newsmill

Vidare: DN – Börje Hörnlund: “Maud Olofssons politik en katastrof för Centern“, SVD1,   Högbergs tankar,   SVD – Olofsson: “Var tacksam“,   DN – Så många jobb hotas om Saab läggs ner,   Roger Jönsson – Det finns många möjligheter för SAAB – utan alliansens hjälp,   Peter Andersson – med rätt att tycka: Det lilla partiet med de stora orden,   SVD3,   Esbatis kommentarer – Centern tar ställning mot verkligheten,   DN – En svart dag för SAAB,   AB1,   AB – Centern spricker,   Mitt i steget – Om Maud Olofsson och kampen mot klockan,  DN – Inte troligt att hela SAAB säljs till Kina,   Röda Malmö – Den stora Saab-bluffen,  Expressen,   SVD4,  DN4,    AB3,   SVD5,  AB4,   AB5,   SVD6,    DN5,   SVD7,    SVD8,   DN6,

Närmare 7000 jobb är hotade i Västsverige om Saab skulle läggas ner i Trollhättan. Det är ett hårt slag mot en region som har rest sig och börjat blicka framåt. Saab är en av handelskammarens största medlemmar så givetvis stöttar vi detta anrika företag. Jag betona att vi inte anser att politiker genom staten skall vara ägare av en bilfabrik. Vad Saab och övrig fordonsindustri i hela landet just nu behöver är ett mentalt stöd från regeringen. Att regeringen uttalar tydligt att detta är en bransch som är viktig för Sverige idag och kommer att vara det framöver också. Vi talar om en högteknologisk bransch som står för mycket stor del av Sveriges export. Sveriges industri generellt och fordonsindustrin speciellt behöver regeringens uttalade stöd.

När en brottare hamnar i brygga är det ett tufft läge att ta sig ur, om man har det läget en längre tid blir oddsen lägre för at man ska klara sig från domarens slag med handen i mattan som markerar fall och förlust. Dock kan det oväntade hända i idrottens värld och det kan det förhoppningsvis i näringslivets värld också. För att citera Maud Olofsson idag, “hoppet är det sista som överger oss”. 

Jag förundras över personalens uthållighet. Ledningsgruppen är i princip intakt sedan i vintras och på verkstadsgolvet tackar man ja till återanställningar. Jag hoppas att denna optimism får ett positivt resultat, på något sätt.

Träffade Indiens ambassadör idag som vill öka samarbetet mellan Sverige och Indien, mellan ambassaden och handelskammaren, därmed våra medlemsföretag. Idag går endast 1,3% av vår export till Indien. Motsättningarnas land, där man t ex har 5000 tidningar, samtidigt som man har stor andel analfabeter. Totalt har Indien 1,1 miljarder invånare. Det låter som en hyfsat stor marknad……skulle inte några promille av dem kunna tänka sig att köpa en Saab?!

Den kanske hetaste nyheten för tillfället är problemet med att hitta någon som vill äga Saab (se 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19). Själv är jag inte jätteintresserad av denna fråga, utan noterar mest hur ständiga motsägelser dyker upp i debatten. Vattenfall borde staten sälja. Saab Automobile borde staten äga, i alla fall enligt Mona Sahlin.

Att Vattenfall har gått som tåget de senaste åren och vill rena kolkraftverk i Tyskland och bygga klimatvänlig kärnkraft i Storbritannien – det är dåligt. Däremot verkar somliga tycka att det är helt naturligt att staten går in och räddar ett biltillverkningsföretag som ingen annan vill ha.

Personligen har jag alltid haft svårt för att se varför en liten politisk elit skulle sköta ett företag bättre än de som engagerar sig fullhjärtat och tar personliga risker för att driva en verksamhet. Sälj Vattenfall och köp inte Saab är min linje. Ganska enkelt och inte speciellt märkvärdigt.

Vad som däremot är intressant i sammanhanget är att försöka se hur det egentligen står till med Centerpartiet, som varit ytterst ansvariga för hanteringen av Vattenfall såväl som Saab. Hur mår centerpartisterna?

Jag vill inte överdriva situationen, men jag tror knappast det är kontroversiellt att påstå att centern har problem (se 1, 2, 3, 4, 5). Man har tappat liberaler till Piratpartiet, och förmodligen har även en del gått till Folkpartiet. Och sedan kärnkraftsuppgörelsen i våras har den lugna strömmen av centerpartister som vandrat över blockgränsen till i synnerhet Miljöpartiet mer eller mindre utvecklats till en strid ström. Får man tro en del opinionsundersökningar har Centerpartiet tappat nästan halva väljarstödet sedan detta förra riksdagsvalet.

Dagens problem för Centerpartiet ser ut att bero mycket på att man är just ett mittenparti. De två största kärnkraftsmotståndarna – Vänsterpartiet och Miljöpartiet – finns på den andra sidan av blockgränsen, samtidigt som man sitter i regering tillsammans med kanske de största kärnenergivännerna i Sverige, Folkpartiet. Detta klyver partiet – som fortfarande har synliga ärr sedan folkomröstningen 1980 – mitt itu. Samma sak gäller FRA-debatten då unga liberala företrädare som Fredrick Federley och Annie Johansson stod på oppositionens sida om att inte signalspana i kabel, medan partitoppar och tunga moderater piskade på för att hålla ihop den borgerliga alliansen.

Centerpartiet har dessutom kanske fler väljare som känner sig svikna än något annat av de andra borgerliga allianspartierna. Man gick till val på att förbättra situationen för småföretagarna. Och visst har är de fyra jobbskatteavdragen varit välkomna åtgärder för att ge enskilda näringsidkare mer pengar kvar i plånboken. Men 3:12-reglerna orsakar fortfarande krångligheter. Den övergripande byråkratin som plågar expanderande småföretag är värre än i många andra länder. Och den svenska arbetsmarknaden fortsätter vara bland de mest stela i hela världen.

I Sverige är det inte särskilt jobbigt att starta företag, men att vara småföretagare och anställa – det är jobbigt och svårt – och det har inte blivit mycket särskilt mycket bättre sedan de borgerliga partierna vann valet för tre år sedan.

På sitt sätt liknar faktiskt Centerpartiets problem det som Kristdemokraterna lider av. Man har svårt att profilera sig utåt i en moderatdominerad regering. Partiet står inför ett liknande val som det Göran Persson hade när han tillträdde som statsminister 1996: “Vad ska jag välja för fråga som är min /…/ och som inte går på kollisionskurs med fackministrar?” Skillnaden nu för centern är att hitta en fråga som inte går på kollisionskurs med den borgerliga alliansen.

Förmodligen kommer inga avgångar eller så kallade re-shuffles ske förrän efter valet. Det vore nämligen detsamma som att erkänna att man har inte har skött sig om man bytte partisekreterare eller liknande. Dock sjunker förtroendet för Centerpartiets ledarskap kraftigt till följd av att man framstått som lama och passiva vad gäller Vattenfall och Saab. Dålig kommunikation utåt har också varit en starkt bidragande faktor; människor har inte känt att de förstått hur man egentligen har hanterat dessa frågor från regeringens sida. Det man hört har mest varit bortförklaringar och skuldbeläggning av han, hon, den och det.

Ska Centerpartiet göra ett bra val nästa år bör man ena partiet kring en gemensam fråga snarast. Det får gärna vara någonting man är emot; gemensamma hot enar som få andra ting. Man behöver hur som helst ta patent på frågan och driva den stenhårt utåt. Och det är viktigt att det är en fråga där man faktiskt kan lova väljarna resultat om man får förnyat förtroende.

Simon Hedlin Larsson

Johan Ingerö påstår följande på sin blogg:

“Peter Johansson anser att Maud Olofsson måste avgå eftersom hon inte vill plundra pensionsfonderna och investera pengarna i ett företag som gått med förlust under 21 av de senaste 22 åren.”

Johan Ingerö: Om du någonstans på min blogg kan visa mig där jag skrivit att jag tycker att Maud Olofsson ska plundra pensionsfonderna ska jag köpa dig en slickepinne.

Däremot har jag upprepade gånger efterlyst en aktiv näringspolitik, men det är väl inte samma sak som att plundra pensionsfonderna, eller?

NetRoots

 Är det kanske så att du i din ägo har den politiska motsvarigheten till den falska Ungersk-engeska ordboken som förekommer i en Monty Python-sketch, eftersom du kan missförstå mig så till den milda grad.

“Till alla de tusentals som riskerar sina jobb i Trollhättan om Saab läggs ned hade vare sig Jöran Hägglund eller Maud Olofsson några klara besked i dag.

– Du måste ställa frågan till GM. Det är inte regeringen som äger Saab, säger Maud Olofsson.

Men det handlar ju om jobb i Sverige.

– Ja men man måste ha klart för sig hur verkligheten ser ut. Det är GM som äger Saab, inte regeringen. Vi tänker inte heller börja som bilfabrikanter”

Säger hon i AB och rycker på axlarna. Det är nästan ingen som har begärt att staten ska bli en långsiktig bilfabrikant, men i nuläget lämnar Maud Olofsson hela Västsverige i sticket. Är en aktiv näringspolitik för mycket att begära, när ett av industrisveriges flaggskepp håller på att sjunka? Enligt Maud Olofsson är Det Tydligen Så.

AVGÅ MAUD OLOFSSON!!!

Expressen   NetRoots

till att stå överst på Alliansen reklampelare är Tomas Eneroth, näringspolitisk talesman i Socialdemokraterna. Höjden av dumhet är att begära att Maud Olofsson skall svara på frågor om varför GM-s försäljning av Saab till Koenigsegg gått i stå.

“Oppositionen reagerar starkt på att Maud Olofsson håller sig undan.
- För mig är det obegripligt. Det här är ett skarpt läge för tusentals anställda inom fordonsindustrin. Jag är mycket förvånad, säger Tomas Eneroth.
Han tycker att Maud Olofsson har ett ansvar för vad som nu händer:
- Övriga Europas regeringar har agerat starkt för att rädda industriell kompetens.
- I Sverige valde regeringen att presentera ett 28-miljarderspaket, och av dem har man i princip inte använt någonting.”
Maud vägrar svar på frågor, Expressen 25 november 2009

Men snälle Tomas Eneroth. I ett demokratiskt land vilket Sverige är, är det inte så att en regering bör hålla förlustföretag under armarna. Du vet så väl att EU-s konkurrensdirektiv gör det omöjligt för svensk offentlig förvaltning att stödköpa/stöd leasa etc ett bilmärke. Utan vinst eller break even efter försäljning av en vara, dvs att intäkt efter försäljning som minst ligger på samma nivå som kostnaden för framtagning av varan, så kan inget företag överleva oavsett vem som äger företaget. Utan vinst som är tillräckligt stor för att generera behövligt kapital för nyinvesteringar och produktutveckling har Saab inte haft en teoretisk möjlighet att ens betala tillbaka ett EIB-lån OM nu EU-kommissionen i slutänden hade kommit till att Saab var ekonomiskt bärkraftigt 1 juli 2008, vilket inte alls är detsamma som att regeringen med hjälp av refererande till att GM då fortfarande höll Saab under armarna med extra insatt kapital kommit till. Nu får vi förmodligen aldrig veta vad EU-kommissionen slutligen skulle sagt om Koenigsegg affärens upplägg.
Du framstår som dummare än Du borde vara på den position Du sitter Tomas Eneroth men vi som röstar på Alliansen tackar och bugar. Verkligheten är den att Maud Olofsson inte har skäl att svara på frågor som inte rör svenskt ägt företag.

Centern är det borgerliga parti som har anpassat sig mest under den sk “Alliansens” tid i den svenska politiken. Från att ha varit ett parti med en grön socialliberal prägel har partiet förvandlats till det mest nyliberala av de fyra borgerliga partierna i riksdagen. De gamla gröna idealen är borta, och har ersatts av ett desperat kärnkraftskramande.

Centern försökte ersätta sin gamla profil som ett lands- och glesbygdsparti, med en ny storstadsprofil, symboliserad av StureplansCentern, med sin självklare ledare Fredrik Federly. Problemet för centern är att storstadsväljarna inte nappar, och centerns gamla väljare söker nya alternativ, eftersom den nya centern inte längre pratar samma språk som de gör.

Mindre än ett år innan valet ligger partiet farligt nära 4%-spärren, och de stolta ambitionerna om fördubblat antal mandat i riksdagen är ett minne blott. Maud Olofssons uppepade fadäser med Vattenfall, Saab, sonen bland vindkraftverken – ja hela den obefintliga näringslivspolitiken ligger just nu som ett sänke runt Centerns hals och hotar dra ner dem i avgrunden.

Hade inte Maud Olofsson varit partiledare, hade hon inte längre varit minister. Förhoppningsvis är hon varken partiledare eller minister sådär värst länge till. Landet förtjänar en näringsminister värd namnet, och centern förtjänar en partiledare som ser längre än vad Stureplans drinkbord räcker.

NetRoots

Tyvärr ser det ut som att Saab Automobil går i graven. Många har varit med och försökt rädda företaget. Vi har sett det hela bli både politik och spekulation. Försöket till “räddning” från Koenigsegg Group har hela tiden sett alldeles klent ut. De har inte haft de verkliga ekonomiska musklerna.

Men det som fällde affären och som kommer att driva Saab i graven är betydligt enklare än alla de turer vi sett valsas i pressen. Raden av spekulationer, räddningsförsök, politiska dimridåer och annat har bara skymt det egentliga skälet.

Saab säljer för få bilar.

För att ha kvar ett företag måste det generera vinst, eller i alla fall ett nollresultat. Det har inte Saab gjort på 20 år (mer än något enstaka år).

Det kommer nu att uppstå en diskussion om vems felet är att Saab dör. Svaret är mycket enkelt: i princip allas, utom de (allt för) få som valde att köpa en Saabbil.

Maud Olofssons debattartikel idag i DN har rubriken “Jobb är viktigare än lön för nio av tio ungdomar”. Och jag som trodde att själva poängen med jobb var lönen. Men dagens ungdom kanske å andra sidan ser jobb som välgörenhet.

När man sedan läser artikeln så märker man dock att riktigt så polariserat är det inte, jobb eller lön. Istället har man frågat ungdomar mellan 18 och 25 om de skulle kunna tänka sig en lägre ingångslön när de söker sitt första jobb  91 % svarade  ja. För det första: skatteavdrag, sänkta arbetsgivaravgifter och lärlingsutbildningar är alla väldigt bra lösningar framför att ungdomar skall ha lägre lön. Arbetsmarknaden är ju redan konstruerad så att utbildning och erfarenhet ger mer pengar. Även ålder när vi talar om ungdomar upp till 19 år. För det andra: Tänker man föreslå detta även för andra grupper som har det svårt att få in en fot på arbetsmarknaden, som kvinnor, invandrare och äldre? Kanske att kvinnliga chefer skall få lägre lön för sitt första chefsjobb, för att ledningen liksom varit “snäll” nog att satsa på dem. För det tredje: Hur länge skall man räknas som ungdom egentligen? Vid 25 års ålder förtjänar man väl lika hög lön som någon som är 26 år? Allra helst om man dessutom är utbildad. Eller ska arbetsgivaren då säga att: ne ne, du får lägre lön under ett år för det är ju trots allt ditt första jobb.

Under min utbildning vill jag gärna skaffa mig erfarenhet från arbetsmarknaden genom att extraknäcka/ frilansa. Jag tycker det är så kul med journalistik och tanken på att bli publicerad att jag till och med skulle kunna tänka mig att göra det gratis. Men det gör man inte, för det handlar faktiskt om en kollegial inställning om att man inte skall främja lönedumpning. Om tidningarna kan anställa ivriga ungdomar till att jobba gratis, varför skulle de då anställa en utbildad journalist som tar betalt? Nej man får fan tänka till lite. Inte spela ut varandra mot företagen. Jobb är ingen jävla välgörenhet. I sånt fall Maud kan väl du avsäga dig din feta lön? För du jobbar ju för att det är kul, för att du är en idealist, inte sant?

I morgon måndag den 23 november 2009 klockan 17:00 avslutas provvalet för Stockholms stad. Så glöm inte att rösta i provvalet, det tar sin lilla tid att läsa igenom materialet och välja kandidater.

Här är min kandidatpresentation (favorit i repris):

Min politiska syn är att samhällets strukturer skall förändras stegvis mot en effektiv förvaltning och ge möjlighet till valfrihet under enskilt ansvar.

Skattepolitik skall alltid resultera i en effektiv användning. Privata samt offentliga monopol måste avskaffas via skärpt lagstiftning. Jag vill föra en rak politik med fokus på resultat.

Jag brinner för ENERGI, MILJÖ, IT och KULTUR.

KANDIDATUR TILL RIKSDAGEN:

•Nya kärnkraftverk i Karlshamn (3 st på 1500 MW), detta ger många arbetstillfällen samt räddar vår basindustri. Ett av dessa nya kärnkraftverk skall användas till enbart produktion av drivmedel (vätgas).
•En ny infrastruktur i form av ”Energibönder” skall införas för att garantera produktion av drivmedel i form av biogas, etanol och metanol från jord- och skogsbruken.
•Nordiskt samarbete med Island för produktion av mineraler och halvfabrikat genom användning av Islands naturliga energikällor.
•Användning av EU:s jordbruksstöd till rökgasrening av äldre förbrännings- och energianläggningar i Europa, stödet kan därefter avvecklas successivt.
•Arbetslinjen skall utvecklas även på längre sikt.
•LAS måste förändras så att nya arbetstillfällen lättare kan skapas, detta bör slopas helt och hållet för små företag och slopas endast för ungdomar i medelstora företag, däremot bör LAS inte ändras för stora företag.
•Pensionering av 40-talister måste forceras så att ungdomar kan bli lärlingar till den som skall pensioneras, med minimilön och där arbetsgivaravgiften slopas för båda under denna övergångsperiod, för att förhindra en ungdomskatastrof.
•Fildelning och internet skall vara fritt, solidariskt finansierat via bredbandsavgifter, fördelat via intresseorganisationer till upphovsrättsägarna och där viss del av bredbandsavgiften blir till ett permanent kulturstöd inom bild, film, musik och litteratur.
•Skärpt parlamentarism i riksdagen så att demokratin förbättras via nytt röstningsförfarande

KANDIDATUR TILL LANDSTINGET:

•Omvandla landstinget till en rent professionell upphandlingsorganisation, med utförsäljning av alla verksamheter (primärvård samt sjukhus) stegvis.
•Försäljning av verksamheter skall endast ske till marknadsvärde så att skattebetalarna får tillbaks de resurser som tillförts en viss verksamhet.
•Forcerad pensionering av äldre medarbetare så att arbetstillfällen skapas inom landstingets alla verksamheter.
•Utöka vårdvalet för att skapa en jämlikare vård. Skärpta garantier och regler för vård inom vårdvalet.
•Gratis tandvård måste medges i ett högt civiliserat samhälle och skall gälla för alla landstingsanställda.
•Satsa på ett utökat samarbete mellan primärvården och sjukhusen, där oftast specialistvården är starkast. Utnyttja därför läkarresureserna vid våra sjukhus i första hand. En annan organisationsmodell måste utarbetas.
•Öka antalet hembesök via primärvården nu när antalet äldre kommer att öka i framtiden.
•Läkarbristen måste hanteras där studenter utomlands erbjuds att slutföra sin utbildning i Sverige samt utökad satsning på läkarutbildningen så att framtida läkarbrist kan hanteras nu. Även Karlstadsmodellen måste analyseras, att anställa utländska läkare.
•Satsning på spårbunden kollektivtrafik i första hand i regionen därefter bussar och nya alternativa bränslen (el, vätgas, biogas, etanol, metanol) för att förbättra miljön.
•Satsa på ett samarbete mellan andra landsting för inhemsk vaccinproduktion så att vi är oberoende av vaccinproduktion inför nya pandemier.
•Krav på öppna källkodssystem och fri programvara inom alla verksamheter.
•Nytt IT-system för uppföljning av vård pga rotationen av läkare i primärvården, detta är jätteviktigt.

KANDIDATUR TILL KOMMUNEN:

•Avskaffa trängselskatten omedelbart som endast kan anses vara smygsocialisering, därefter stoppa projekt ”Förbifart Stockholm” som leder till ännu mer biltrafik i en redan hårt sargad region. Yrkar här på en klimatsmart lösning byggd på ökad kollektivtrafik med alternativa bränslen och en utbyggnad av kapaciteten i T-banan och pendeltåg.
•Omvandla kommunen till en rent professionell upphandlingsorganisation, med utförsäljning av alla tekniska verksamheter i första hand. Försäljning av verksamheter skall endast ske till marknadsvärde.
•Granskning av bidragsfusk skall utföras endast på lokal nivå direkt i verksamheten.
•Forcerad pensionering av äldre medarbetare så att arbetstillfällen skapas inom stadens alla verksamheter.
•Stödja attraktiva satsningar som sätter Stockholm stad på världskartan.
•Effektiva samförläggningar vid grävning i allmän mark så att vi slipper dyrare grävningar och återläggningar inom staden.
•Energieffektiviseringar inom alla verksamheter. Ökad användning av solfångare på stadens fastigheter, dessa sparar uppvärmningskostnader för stadens fastighetsbestånd.
•Uppmuntra till större användning av kraftvärme och sopförbränning, detta förbättrar miljön där metangas och tungmetaller kan minskas.
•Användning av elbilar i stadens tjänst för att förbättra vår miljö, nu när laddstationerna till elbilar byggs ut.
•IT-effektiviseringar med krav på öppna källkodssystem och fri programvara inom alla verksamheter.
•Utökad möjlighet till fritt internet i alla allmänna ytor i staden.
•Satsa på en central IT-förvaltning som ger stordriftsfördelar och minskar stadens kostnader radikalt.

Om ni vill rösta på mig så har jag nummer: 0981 i provvalet !

C-G Boström
Civilingenjör energi
Provvalskandidat nr: 0981
Riksdagen/Kommunen/Landstinget
Nya Moderaterna (M)
Stockholms stad

Berlusconis framträdande som politisk pajas har vid upprepade tillfällen lett till plumpa klavertramp och olustig pajkastning, som när han kallade Obama och hans hustru Michelle för “solbrända”. 

För att visa att “SD är clowner” klär man ut sig till clowner och det ungefär samtidigt som anlagd brand misstänks utanför flyktingförläggningen i Vellinge – brottet rubriceras av polisen som hets mot folkgrupp.

Under Ny Demokratis glansdagar på 90-talet var det på samma skojfriska sätt ”drag under galoscherna” samtidigt som lasermannen mördade invandrare.

Och nu vädrar Ian Wachtmeister återigen morgonluft och skriver därvid på ökända sajten Newsmill att svenskar “saknar humor” och att Sverige “behöver en Berlusconi“.

För att  visa vilken typ av humor som jag anser att dessa herrar företräder visar jag en bild från 1942 – “This is the Enemy”.

Poster, “This is the Enemy,” 1942. Karl Koehler-Victor Ancona.

Läs: Journalisten – Lisa Bjurwald och Jonathan Leman: “Ge inte  Newsmill Stora Journalistpriset”, Ny Tid – “Den järnhand som skulle forma Sverige”,

Se även tidigare bloggpost: Rasismen i vårt samhälle, 30-talet går igen – Rasismen i vårt villasamhälle, Högerns janusansikte, Del II – Den sovande regeringen ZZ, Vår Gud är oss en väldig Borg,  Hur man underblåser högerextremism

Läs även: SVD – Brand utanför flyktingboenden,   DN1,   Sydsvenskan – Anlagd brand vid flyktingförläggning – Vellinge,  AB – Anlagd brand vid flyktingboendet,   Maria Ferm – Vem försöker bränna ner ett hem för traumatiserade barn? , Sveriges Radio,   AB – Kan vi bli ett land av hat?,   DN2,   DN3,   Expressen – Leif GW Persson: “SD: s tjyvknep med statistiken”,   SVD – Uppskrämd stämning efter branden, SVD3,  Kent Persson (m) blogg,   Henrik Jan Danielsson.SE,   SVD4,

Det svenska bolaget Vattenfall som ägs av svenska folket via Staten är nu inte ett bolag som till huvudsak sysslar med vattenkraft längre.

Sedan det stora köpet av holländska Nuon är vattenkraftens andel av engergi produktionen 21 % medan fossilbaserad kraft utgör 55 %. Vattenfall har därmed en energiprofil som liknar OECD i stort. Kan det var en slump eller en medveten strategi?

Den fallne “energi kejsaren” som SVD kallar Vattenfalls sparkade VD Lars G Josefsson, har varit mycket bra på att bygga en europeisk aktör i energisektorn. Bolaget har gått med 122 miljarder i vinst de senaste 10 åren. I god ordning så ska man alltid vara skeptisk mot angivna vinster, är de riktiga ska man fråga sig. I Vattenfall är det nog så. De har levererat miljarder i utdelning till ägaren, Svenska staten.

Representant för Svenska staten är centerpartisten Maud Olofsson i sin roll som näringsminister. Det framgår mer och mer att näringsministern inte har koll på läget. Vattenfall har expanderat i Europa under 10 års tid, ingen nyhet där inte.

Lars G Josefssons pantsättning av bolaget för att täcka eventuella skador samt planerna på att sälja kraftnätet i Sverige gav Maud Olofsson det rätta tillfället att sparka VD’n.

Den politiska cirkusen runt bolaget har inte lagt sig på långa vägar. Den röd-gröna oppositionen tänker KU anmäla Maud Olofsson i nästa vecka. Folkpartiet vill stycka upp Vattenfall och sälja ut delarna.

Själv hoppas jag att de i så fall är så smarta att de behåller viktig infrastruktur, likt distributionsnät i statlig ägo.

Titta Maud Olofsson, det bor något under min trapp! Det kallas ett företag. Tänkte bara att du skulle få se ett, så att du känner igen det i framtiden. )

Ja, nu finns det faktiskt fysikt! I torsdags fick jag en laddning etuier. 300 stycket för att vara exakt! De ser verkligen ut som jag hade hoppats.

Nu sitter jag och funderar på en liten pamflett att stoppa i dessa etuier.

Det kommer naturligtvis massa frågor i huvudet, som bland annat hur man gör en sträckkod… Men huga, det orkar jag inte ta nu.

Just nu vill jag bara ha en penna att stoppa i etuiet! Men de kommer inte förns om en eller två veckor… Jag testar men en random som ligger här i lådan istället:

Detta kommer bli så snyggt! (Tänk er en stilig penna med “Detta är inte din penna” skrivet på.)

Intressant?