Nu har vi skickat in namninsamlingen till Göran Hägglund med följande följebrev:

Hej!

Vi heter Axel, Arawn och Kai och vi har skrivit en artikel[1] och gjort en namninsamling[2] med 886 påskrifter och en grupp på Facebook med 1055 medlemmar[3] med syfte att få dig att

-       öppna ögonen för SOU 2007:16 (förslag till lag om fastställelse av könstillhörighet i vissa fall)

-       agera på denna utredning – den har legat alldeles för länge och två drabbade patientgrupper väntar på en ny lag.

-       tillsätta en ny utredning imorgon.

Det finns en grundläggande politisk vilja om att Sverige ska vara ledande i mänskliga rättigheter, vara världens mest jämställda land och så vidare. Den nya sammanhållna diskrimineringslagstiftningen är ett bra exempel där man lyckats med detta.

Förslaget om kravet på tvångskastrering av transsexuella personer i SOU 2007:16 som ansöker om juridiskt könsbyte går emot denna vilja och är ett allvarligt bakslag mot mänskliga rättigheter.

De negativa konsekvenserna av förslaget är också i motsatt riktning till det politiska arbetet med ökad rättssäkerhet för gruppen transpersoner genom diskrimineringsskydd och andra mindre satsningar för att kartlägga och förbättra folkhälsan inom gruppen. Att föreslå tvångskastrering för en grupp ökar omedelbart stigmat mot denna, redan nedtryckta och osynliggjorda grupp.

Om frågan skulle läggas upp till Riksdagen i sin nuvarande form, är det väldigt liten risk att förslaget skulle gå igenom. Däremot gör den generella okunnigheten hos riksdagsledamöterna det svårt att införa tillräckligt med information till ett beslut för att det skulle bli en ny bra lag. Det vi vill ha är en ny utredning som på allvar utreder trans- och intersexuellas behov och livssituationer, med föräldraskap och rätten till den egna kroppen inräknade.

Vi vill att ni tillsätter en parlamentarisk utredning som tar sitt arbete på allvar. Våra förhoppningar på denna nya utredning skulle vara att den

-       baserar sitt kunnande på trans- och intersexuella personers livssituation och behov, enligt dem själva.

-       på allvar vill förbättra livssituationerna för samma grupper.

-       jämför lagar om trans- och intersexualism internationellt (och där kommer att stöta på Storbritanniens Gender Recognition Act 2004 kapitel 7 som separerar den juridiska könstillhörighetsprocessen från den medicinska och även förhoppningsvis reflektera kring möjligheterna att införa ett tredje juridiskt kön såsom i Australien).

-       aktivt vill ha mer information för att skapa innovation (det blir inte innovation i en lag om utredarna bara arbetar utifrån gamla tankesätt, dömande attityder och ovetenskapligt tyckande)

-       lyssnar på medicinsk expertis från alla delar av medicinen i den könskorrigerande behandlingsprocessen, dvs. också intervjuar kirurger, logopeder och endokrinologer. Inte bara de psykiatriskt inriktade läkarna. 

-       har som utgångspunkt att lösa de praktiska problem som transsexuella stöter på i mötet med institutioner genom att se över institutionerna, snarare än att förlägga problembilden till den transsexuella individen och blunda för möjligheten till strukturella lösningar. En utredning som ska syfta till att förbättra transsexuella levnadsvillkor kan inte utgå från att transsexuellas existens är ett samhällsproblem som stör ordningen.

-       inte har en överförmyndigande tvåkönsmodell som vetenskaplig basis, som inte överensstämmer med Sveriges genusforsking, utan som också tittar på möjligheter för att kunna få kirurgi och hormonbehandling även om man inte är transsexuell, utan har någon annan transidentitet.

-       ser över 18-årskravet för ett juridiskt könsbyte. En juridisk process är inte irreversibel, och barn och ungdomar kan redan nu – lyckligtvis – få medicinsk behandling. En behandling som enligt all forsning visar sig ha positiva effekter på alla transsexuella patienter oavsett ålder. Behandling och utredning ska vara något som avgörs mellan läkare, vårdnadshavare och patienter såsom vid all sjukvård.

Om man väljer att tillsätta en ny utredning nu kan Sverige rädda sitt anseende i denhär frågan.

Lycka till och hör av dig om du har frågor,

Hälsningar,

Axel Grönqvist, läkarstudent

Arawn Repka, genusföretagare

Kai Bergendal, genusvetare

Genom

Arawn Repka                         Stockholm 2009-06-03

[2] namninsamling.com/slutkastrerat

[3] Stop forced castration of transsexual people in Sweden! http://www.facebook.com/group.php?gid=57920758191

Samhället, långsamma politiska processer och lagar sätter ofta käppar i hjulen för utvecklingen trots politikers goda vilja. 

Jag har uppfattat det som att det finns en grundläggande vilja i svensk politik att göra Sverige till ett högteknologiskt land som leder den tekniska utvecklingen internationellt.

Precis på samma sätt finns en grundläggande politisk vilja, vet jag, om att Sverige ska vara ledande i mänskliga rättigheter, vara världens mest jämställda land och så vidare. Den nya sammanhållna diskrimineringslagstiftningen är ett bra exempel där man lyckats med detta.

Dock finns en massa käppar i hjulen man sätter för utvecklingen, såsom i domen om upphosrättslagen mot Pirate Bay. Istället för att smidigt anpassa sig till marknaden och utvecklingen och främja nya teknologiska lösningar (som man gjort med STIM, tv-licens etc.) har man valt att sätta stopp till denna typ av nedladdning trots att man som land inte är teknikfientlig. En lösning som man kunde använt är att man som användare exempelvis betalar mer till internetleveratörerna och på så sätt köper rättigheterna till det man laddar ned.

Dessutom har man inte tänkt på konsekvenserna av Ipredlagen och att användning av ip-adresskyddande programvara kommer att användas i större utsträckning, vilket gör det svårare att fånga riktiga brottslingar såsom barnporrbrottslingar. Piratebaydomen och Ipredlagen är två bakslag för den teknologiska utvecklingen som skedde på grund av att lagen inte kunde hänga med i utvecklingen. 

På samma sätt är förslaget om kravet på tvångskastrering av transsexuella personer som ansöker om juridiskt könsbyte ett likadant förslag mot Sveriges politiska vilja och ett bakslag mot mänskliga rättigheter. De negativa konsekvenserna av förslaget är också i motsatt riktning till det politiska arbetet med ökad rättssäkerhet för gruppen transpersoner genom diskrimineringsskydd och andra mindre satsningar för att kartlägga och förbättra folkhälsan inom gruppen. Att föreslå tvångskastrering för en grupp ökar omedelbart stigmat mot denna, redan nedtryckta och osynliggjorda grupp. Utredningen SOU 2007:16 är ett bakslag mot Sveriges arbete för mänskliga rättigheter. 

Om frågan skulle läggas upp till Riksdagen i sin nuvarande form, är det väldigt liten risk att förslaget skulle gå igenom. Däremot gör den generella okunnigheten hos riksdagsledamöterna det svårt att införa tillräckligt med information till ett beslut för att det skulle bli en ny bra lag. Det vi transaktivister frågar oss just nu är vad ska vi satsa på: att få bort kravet om att vara ogift och svensk medborgare och kanske även slippa både tvångssterilisering och -kastrering och sedan vänta minst 10 år till på grund av lagens tungroddhet innan vi kan få till en ny utredning som kan föreslå också borttagningen av 18-årskravet och något mer ingående om intersexualism från intersexuellas perspektiv – eller ska vi arbeta för en ny utredning redan nu, trots att den gamla lagen till dess införande troligen redan kommer att fylla 40 år?

Några av oss har kommit fram till att vi vill att det ska tillsättas en ny utredning. En riktig utredning denna gång, som tar sitt arbete på allvar. Våra förhoppningar på denna nya utredning skulle vara att den

• baserar sitt kunnande på trans-och intersexuella personers livssituation och behov, enligt dem själva. 
• på allvar vill förbättra livssituationerna för samma grupper. 
• jämför lagar om trans-och intersexualism internationellt (och där kommer att stöta på Storbritanniens Gender Recognition Act 2004 kapitel 7 som separerar den juridiska könstillhörighetsprocessen från den medicinska och även förhoppningsvis reflektera kring möjligheterna att införa ett tredje juridiskt kön såsom i Australien).
• aktivt vill ha mer information för att skapa innovation (det blir ju inte innovation i en lag om man bara arbetar utifrån gamla tankesätt, dömande attityder och ovetenskaplig vetenskap)
• lyssnar på medicinsk expertis från alla delar av medicinen i den könskorrigerande behandlingsprocessen, dvs också intervjuar kirurger, logopeder och endokrinologer. Inte bara de psykiatriskt inriktade läkarna.  
• inte har som utgångspunkt att det är den transsexuella personen som är problemet och som ska lösas för samhället skull.
• inte har en överförmyndigande tvåkönsmodell som vetenskaplig basis, som inte överensstämmer med landets genusforsking, utan som också tittar på möjligheter för att kunna få kirurgi och hormonbehandling även om man inte är transsexuell, utan har någon annan transidentitet.

Om man väljer att tillsätta en ny utredning nu och slutar försöka lägga fram ett förslag som är dömt att misslyckas utifrån den gamla utredningen, kan Sverige komma på sin egen kurs igen och kanske rädda sitt anseende. I alla fall hos en del av befolkningen. I alla fall i den här frågan.

Vad glad jag blir att så många tagit ställning till donation och att någon tom funderar på att bli blodgivare trots rädslan för nålar. Ni värmer mitt hjärta!

Tog med mig min minnesbok till kuratorn idag och visade henne. Hon tyckte den var jättefin och att det var en jättebra idé. “Den ska du vara stolt över” sa hon. Hon skulle även prata med min överläkare ang medicinen och ringa mig imorgon så jag slipper vänta till telefontiden nästa fredag.
Efter kuratorn tog syster och jag en tur till farmoroch farfar för en kopp kaffe och lite fika. Alltid trevligt att träffa dem och prata lite.

Hade en dröm som vanligt i natt och denna gången drömde jag att en kille ringde från en skola för att säga att de valt ut mig och min blogg bland alla och ville att jag skulle komma och föreläsa på deras skola. Jag blev jätte förvånad men glad att det var några som tyckte att jag kunde bidra med något här i livet.

Fick ett så fint mail från “vår” sjukhuspräst vi träffade i Lund och som höll i Joakims bergravning. Hon brukar ringa och maila mig ibland för att´höra hur det är med mig och hur det går för mig. Hon är så snäll, mänsklig och naturlig. Jag är inte alls religös men hon tog emot min familj och bryr sig om oss iallafall. Känns skönt att hon tänker på oss och vill hålla kontakten.

Köpte lite ansiktsfärg till partyt barnen ska på på lördag. Vi var ju tvungna att träna lite på varandra innan den stora dagen. Det var riktigt kul och Gustav fick måla lite på Natalie.

Katten passar på att äta lite från Gustavs tallrik när vi är upptagna.

Gustav har målat lite skägg!