En liten ursäkt

Jag fungerar inte riktigt som jag ska, även om jag för det mesta tror att jag gör det. Det kanske inte är så konstigt med tanke på omständigheterna… Men jag vill ändå uttrycka en allmän ursäkt för det som behöver bes om ursäkt för, vad det än är.

T.ex. är jag väldigt känslig och lättirriterad vilket vissa i min omgivning kanske råkar ut för i onödan. Dessutom kan jag uttrycka mig tämligen tarvligt. Jag vet att jag har gjort det vid ett flertal tillfällen, men just nu kommer jag bara ihåg det senaste, som jag låg och störde mig på hela natten. Mir har nämligen i sitt senaste inlägg skrivit om sin mammas väninna som fått metastaser i levern och kanske inte har så många månader kvar – men det finns fortfarande hopp.

Jag kommenterade inlägget i all välmening, men det jag grämt mig över är hur jag uttryckte mig i min kommentar. “Jag beklagar” … nå, visserligen beklagar jag hon blivit sjuk, men ordvalet är lite grann … fel ändå, tycker jag.

Det är bara ett exempel i mängden av stora och små obetänkligheter från min sida i denna svåra tid. Jag ber om ursäkt för dem alla.

Metastaser

På tal om metastaser i levern, det var vad min mor dog av. (Metastaser är “dottercystor” – cancer som har spridit sig.)

2005 drabbades mamma av bröstcancer. Det var kämpigt, men mamma överlevde det och det verkade inte finnas några spår efter den vid efterkontrollerna.

2007 fick hon en knöl i nacken, något som jag först nu har förstått faktiskt var metastaser från bröstcancern. Jag har hittills trott att det helt enkelt var en ny cysta. Den här gången tog medicinerna hårdare på henne, men hon klarade sig och fick återkomma till ett helt normalt liv. Återigen antogs hon vara fri från cancern, man hittade aldrig några fler metastaser på efterkontrollerna.

2009 åkte hon in på akuten p.g.a. buksmärtor. Hon kunde inte få någon medicinering över huvud taget då de inte kunde fastställa orsaken till smärtorna. Även om ingen blev förvånad över beskedet, fick vi inte förrän en vecka senare veta att det återigen var metastaser – den här gången i levern. Det hade gått så långt att hon inte kunde behandlas med varken cellgifter eller strålbehandling. Vi visste väl alla vad som väntade, men ingen, inte ens sjukhuspersonalen, kunde tro att det skulle gå så snabbt som på en vecka efter det att beskedet kom.

I två veckor låg mamma inlagd på två sjukhus. På torsdagen förra veckan ville hon inte ha något besök från oss då hon ändå skulle komma hem på permission över helgen. På fredagen orkade  hon inte. På söndag kväll kallades vi in för vakning. Det är det svåraste jag någonsin upplevt. Det kom så plötsligt och oväntat. Alltför hastigt. Inte ens hon förstod att det skulle gå så fort, inte förrän det var för sent och hon inte längre kunde yttra några ord. Då var det för sent, men vi var där hos henne och jag tror att vi innerst inne vet vad hon skulle ha sagt om hon kunnat, och de sakerna talade vi om för henne att vi vet. Så att hon skulle veta.  

Vi fick kanske för lite tid ihop. Hon var alltför ung. Vi hann knappt förstå att hon faktiskt var sjuk och bortom medicinernas hjälp förrän hon plötsligt rycktes ifrån oss. Men å andra sidan är jag faktiskt glad åt att det gick så snabbt. Det är ingen vits med att dra ut på det helvetiska lidandet, varken för oss eller för henne.

I saknad // Nanna

Ett problem föder ett annat..

Jag fick skelettmetastaser och då fick jag cytostatika i form av paclitaxel.. som har idegran som en ingrediens.. och detta gör att håret trillar.. nu säger jag håret…

Det jag menar är alltså följande:

• Håret på huvudet
• Håret där nere både det på venusberget och det som är längre bak
• Ögonfransar
• Ögonbryn
• Håret i öronen
• och så håret i näsan…

Vissa av dessa saker har givit mig problem… för det är inte lätt att sätta dit lösögonfransar.. och det är inte heller lätt när håret i näsan försvinner.. eftersom det inte något som “fångar” upp det som rinner.. så det fortsätter rakt ut där det går.. alltså genom näsborren.. så jag har varit storkonsument av pappersnäsdukar på affären.. och jag är himla glad att det finns lågprisprodukter av detta… “Euroshops” finns dessutom i 15 pack… och det har inhandlats två sådana förpackningar när jag har behövt.. för det har runnit över.. en hel del…

Nu har jag slutat med paclitaxel och börjat med xeloda som inte har håravfall som biverkning..

Det är nu nästa problem uppkommer.. för alla vet väl en sak.. och det är det att det kliar när hår växer ut…

Så kliar det inte uppe på skallen eller runt ögonen.. eller så kliar det i näsan eller i “räva”…

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, hår, håravfall, huvud, där nere, venusberg, problem, metastaser, cytostatika, ögon, näsan, snor, försvinner, rinner, näsdukar, biverkning

I morgon ska jag börja med Xeloda.. en liten bajsbrun tablett… på 500 mg.. och jag ska ha fyra (4) stycken… efter det att jag har ätit..

Jag har inte ätit frukost på år och dag.. om jag inte bor på hotell.. men nu är det så att jag har fått strikta order om följande:

• Äta en ½ timme innan tabletterna tages.
• Ta tabletterna samma tid på dygnet, och jag har bestämt mig för 11 och 23.. för då hinner jag vakna till och få i mig lite yoghurt.. för det är det som är lättast att få i mig…

Dessutom är det väldig viktigt att jag hör av mig till syrrorna på avdelningen om följande händer:

• Diarré ~ om jag har fler än 4 bajsomgångar/dag…  eller jag får det nattetid..
• Jag får stomatit (det är sår, det svullnar och jag får ont i munnen)
• Mina fötter/händer  som redan har neuropati, kan nu bli ännu värre för fötter och händerna kan svullna, få rodnader och smärta… så kul det blir om jag får det här.. kallas också fot-handsyndromet…
• Om jag får matleda så jag inte äter mycket lite.. och att jag kräks mer än 1 gång per dygn…
• Om jag får bröstsmärta från mitten av bröstkorgen.. det är så att har man lite kärlkramp så kan den förvärras.. Jag har inte haft något innan..  men man vet ju aldrig..
• Och så det där vanliga.. om jag får Feber över 38 grader eller andra tecken på att jag har en infektion..

Jag har också fått en dagbok.. där varje siduppslag är en cykel.. och en cykel är på tre veckor.. De två första veckor äter jag mina tabletter.. och den sista är viloveckan.. sen börjar nästa cykel… jag har fått dagbok för 8 cyklar.. så sista datumet blir alltså 2/5 2010… och bara se så långt in i framtiden har jag svårt för… eftersom jag inte vet…

Det lär ju komma rapport om detta och biverkningar så fort jag får några.. Dessutom lär det bli en hel del skitsnack.. och om man då tänker på hur det är med mina A:n .. så gör det ju inget om det som kommer blir lite lösare än vad det är nu.. Jag kanske inte får diarré.. och jag kanske slipper att bli förstoppad.. utan det kanske blir perfekt… Jag får försöka sikta på detta… för det är inte kul att bli varken förstoppad eller ha diarré..

Jag kanske blir fullkomligt normal av detta!!!

Fast det har varit liten för mycket den här veckan.. har inte haft lust att blogga.. och jag har inte varit inne på bloggen överhuvudtaget..

Jag mår bättre.. men jag är fortfarande inte glad över hur jag har blivit behandlad…
Jag pratade med cytostatika tjejerna.. om det där med att jag inte har något förtroende längre för min läkare.. vilket jag som patient faktiskt kan kräva.. jag kan kräva att h*n vet hur rutinerna är.. jag kan kräva att de ska veta hur operation går till.. och vilka kriterier som spelar in för att man ska få den operationen…
Det är inte jag som patient som måste ringa runt och ta reda på fakta.. speciellt när läkarna på regionens ledande sjukhus talar om att alla onkologer faktiskt ska veta vilka kriterier som gäller för mig.. när det ser ut som det gör för mig… Det var som kirurgen sa till mig när jag satt där på sängen i rum 8 på avdelning 37 på Sahlgrenska… att det är onkologen som ska veta.. vet han inte så ska han ringa och fråga oss.. innan han ger positiva besked till patienten.. och han hade en månad på sig att göra detta… och sen hade ju syrrorna på avdelningen kunnat ringa mig och då hade jag blivit ledsen.. men inte lika ledsen som jag blev nu.. för att jag faktiskt åkte 20 mil enkel resa för att få ett nej… Det är alltså onkologen som gjort fel..

Jag har även pratat med min kurator.. hon om någon förstår hur det är och känns där inne i hjärteroten…
Hon skulle ta ett prat med syrrorna på avdelningen.. för hon tyckte också att det var dåligt gjort av onkologen..

Det stora problemet som alla säger är det att de bara har en onkolog bundet till avdelningen.. men det är inte jag som gjort fel.. och som gör att jag idag inte längre litar på honom/henne… för det är h*n själv som satt sig i den situationen… vilket faktiskt är lite skrämmande.. för tankarna blir så många fler hos mig.. för jag har tappat allt förtroende för honom/henne.. är det något mer de undanhåller för mig… för det blir lätt så.. att de andra tankarna också kommer.. hur ser det egentligen ut där bak i min rygg… har “mina kompisar” där bak i ryggen vuxit fast doktorn säger att de inte har gjort det… är metastaserna fler.. Som ni ser så har tankarna bara blivit fler och mer obehagliga sen det här hände.. för som jag sa tidigare.. tankarna har vuxit till sig.. och jag litar inte längre på min onkolog.. vilket jag tror att alla vill.. alla vill väl kunna lita till vad deras läkare säger… eller..

Jag vägrar ha något med denna onkolog att göra.. de får på något sätt fixa detta.. för det är inte heller mitt jobb.. onkologen har lön och det är hans/hennes jobb att veta.. eller ta reda på hur det är.. genom att lyfta en telefonlur och ringa till dem och prata med dem…

Jag ska ha en annan läkare.. så det så…

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, onkolog, läkare, förtroende, lita på, undanhåller, frågor, telefonsamtal, kurator, hjärteroten, avdelning, resa, kriterier, patient, behandlad, blogga, bloggen, rutiner, kräva

Jag är hemma igen.. det blev en liten tur till Göteborg.. och ett besök uppe på avdelning 37…

Jag blev inskriven av syster C och så fick jag träffa plastikkirurgen M…

Sen började helvetet… det sanna helvetet.. och det är fortfarande jobbigt att skriva ner det som hände..

En sak vet jag i alla fall.. jag vill aldrig mer ha något att göra med min onkolog.. för nu har han bränt sina skepp… bränt sina broar.. och dessutom har han skitit i det blå skåpet…
Jag vill aldrig mer se hans nunna… För gör jag det så vet jag inte vad jag gör… de får helt enkelt skaffa mig en ny onkolog… vad det kosta vill.. jag har rätt som patient att få byta doktor.. även om det bara finns en.. för regionen är stor.. och det finns andra i regionen… Det är bara för sjukhuset att se till att få dit en annan.. för jag vägrar träffa åbäket fler gånger…. Han kan ta sitt pick och pack och dra till något varmare ställe..

Jag har svårt för ordet hat och att hata någon.. men det finns faktiskt ett par personer som jag hatar.. Vilka personer det är jag hatar.. så kommer här en lista.. och jag skriver också varför jag hatar dem…

1. Adolf Hitler - för vad han gjorde mot många av Europas befolkning.. och då inte bara judarna, utan också homosexuella, romer, oliktänkande och förståndshandikappade på olika sätt…
2. Idi Amin – och det han gjorde mot sitt eget folk i Uganda…
3. De människor som tycker och tänker att alla andra ska tycka och tänka som dem.. och det som gör sig roliga på andras bekostnad…
4. Min onkolog (J-H S) – för all den smärta och besvikelse som han givit mig..

Det gör ont.. det svider.. det smärtar… även om jag nu har dubbel förtur till operation.. så gör det ändå ont… det svider.. det smärtar..

Jag vet inte hur många tårar som har trillat sedan igår.. Jag vet hur ont det känns i själen.. hur det smärtar i min själ att jag inte får bli hel än på ett tag.. att jag åter igen måste stå i kö.. Fast jag har dubbel förtur.. så känns det ändå.. för i kö står jag.. och det lär jag få göra ett tag.. för inte 17 lär jag bli opererad i morgon…

Dessutom blir det absolut inte den operation jag ville ha.. och den jag faktiskt blivit lovad… utan det blir en operation som min kropp hade klarat.. och hade jag vetat detta innan så hade jag redan varit opererad och inte behövt vänta i 1½ år på något som jag i slutänden inte fick… för att vissa personer inte kan lyfta en telefonlur och ringa ett visst nummer för att på detta sättet kontrollera att det är ok.. nä.. det är för mycket jobb.. istället säger man okej till patienten så den får kliva upp kl. 05.15 och ta taxin 06.25 till stan för att sedan ta en buss i 3 timmar lite drygt för att upptäcka att det inte blir den operation som patienten väntat på i 1½ år… för att patienten har fått fyra små metastaser i skelettet.. så det är bara för patienten att försöka ta sig tillbaka samma väg.. samma buss.. och samma taxiresa.. fast omvänt.. För han behöver inte bry sig.. utan det är inte han som råkar illa ut.. det är inte han som blir besviken.. det är inte han som har problem med kroppen och därmed svårt att ta sig upp på bussen.. det är inte hans tid.. det är min.. det är en hel dag i mitt liv som gått till spillo… det är jag som blev besviken.. och väldigt lurad.. för att han den där som sa “en elak liten jävel” om min knöl i bröstet… och när jag frågade igen så sa han “elak som fan”.. det var personen som skickar mig till Sahlgrenska.. en liten enkel resa på 20 mil.. för det är inte hans kropp.. det är inte han som drabbas…

Det är jag.. det är patienten.. det är bara “den där cancersjuka kvinnan”.. ja, nästa gång kan vi försöka skicka henne till Uppsala och se om hon går på det en gång till.. Tjohoo.. vad det är roligt att skicka små sargade kvinnliga patienter än hit och än dit.. och så kan jag sitta här och gotta mig åt att de far land och rike kring och förlorar värdefull tid för dem.. för de lär inte få de det vill ha ändå.. tjohoo va kul jag har..

Jag får alltså inte min diep Lambå.. Utan nu blir det silicon och med expanderprotes.. fast jag är strålad så gör de så här.. och det blir på KSS.. så jag behöver inte åka till Sahlgrenska.. Fast jag ska be att få storleken större på tuttarna.. för de får det faktiskt ge mig som kompensation på detta helvete jag har haft sista dygnet..

Finns det någon som kan hjälpa mig att anmäla läkare!!!

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, helvete, smärta, svider, ont, själ, läkare, onkolog, blå skåp, skita, brännt broar, expanderprotes, silicon, bröst, anmälan, Sahlgrenska, väntan, dubbel förtur, kö, hatar, människor, åbäke, bränt skepp, byta läkare, patient

att bli lite nervöst inför måndagen.. jag är för det första livrädd att jag ska försova mig då jag brukar gå upp klockan nio.. och nu ska jag upp 05.30… då jag gärna vill ha en kopp kaffe i mig innan jag åker..

Idag har jag min berömda kissedag… och naturligtvis så började toaletten att bete sig konstigt… jag brydde mig liksom inte direkt om detta.. men så blev det stopp och vatten började rinna baklänges från golvbrunnen till badkaret.. och nu kom paniken… så det var bara att försöka rusa upp en trappa till maken och få honom till att fixa detta.. och som den sanna gentlemannen han är så kom han ner och fixade avloppet… vad hade jag gjort utan denna man???

För att återgå till mina fjärilar som fladdrar omkring i magen på mig.. och ger mig också en liten släng av illamående.. för jag har lite panik inför operationen.. för förra gången jag opererades så vaknade jag och var enbröstad.. nu ska jag vakna och vara hel… rädslan för att det ska göra ont och att jag inte får den smärtbehandling som jag är berättigad till skrämmer mig också… tänk om jag vaknar och har ont.. eller att jag inte vaknar alls.. för det är ju inte direkt vardagsmat för mig att bli opererad…

Jag har inte heller fått in att jag faktiskt ska bli hel.. att jag ska få mitt bröst nu.. efter att ha fått vänta så länge som jag faktiskt har fått så tycker jag att jag redan skulle ha fått göra den.. och då hade jag inte varit så där nervös som jag är nu.. fast då hade jag ju varit det då..

Igår fick jag min dosett med mina nya tabletter.. så fyra tabletter kl 11.. och fyra tabletter kl 23… och så fyra tabletter kl 11 dagen efter och så ska jag köra i tre veckor.. och sista veckan är vilovecka.. så tabletter i 14 dagar och 7 vilodagar.. och så tabletter igen…

Jag har fått en stor dosett som varar i 14 dagar och där ligger tabletterna.. de är stora och ljust bajsbruna (enligt Apoteket är de persikofärgade)… så nu har jag alltså 3 dosetter att hålla rätt på.. och det är påfyllning av dosetterna i morgon.. och det är ju bra eftersom jag åker till Göteborg på måndag.. och jag ska ha mina egna tabletter med mig till sjukhuset nämligen..

Jag fick också information om Xeloda.. det är den medicin jag numera kommer att stoppa i mig istället för cyton i droppform…
Biverkningarna är inte direkt roliga.. jag kan få rodnad.. och sår.. och blåsor i händerna och fötterna.. så jag har fått salva för detta.. och det är samma goa salva jag redan har till mina fötter.. den är så jätteskön.. och fötterna mår så bra av den.. jag har fått samma sort till händerna…

Detta är så bra produkter.. för apoliva använder jag helst inte… och här sköterskan sa att jag skulle få salvor så hoppades jag att jag inte skulle få Apolivas.. och det fick jag inte heller.. så ibland går det min väg..

Nu ska jag på dass igen… snacka om att det är irriterande..
Läs även andra bloggares åsikter om pysan, kissedag, xeloda, cytiostatika, salva, skön, operation, utan, med, hel, vakna, smärta, dosett, droppform, Sahlgrenska, Göteborg, fjärilar, panik, golvbrunn, toalett, make, älskade, nervös

Jag hatar att ha kissedag..

Jag springer på toaletten si så där mellan 13-20 gånger/kissedag.. och jag är rätt så fångad i min lägenhet.. Jag kan alltså inte springa för långt bort.. eftersom det kan vara svårt att hitta en toalett när man går och handlar.. och jag vill helst inte använda toaletter som finns i affärer eller dylikt i dessa influensa tider…

Antagligen har jag kissedag eller så är jag förstoppad.. det finns liksom inget mellanläge.. för slutar jag med mina kissetabletter så kommer fötterna att svullna så jag definitivt inte kommer att kunna röra mig.. och då lär förstoppningen bli än värre än vad den är nu.. för jag klara fortfarande att slippa mina droppar.. men de är inte långt borta ifall jag behöver dem…

Rädslan börjar kännas i magtrakten nu.. den där som säger att jag inte kommer att bli opererad på Sahlgrenska… För att det är för nära avslutat cytostatika behandling och att de inte har lust att operera en bröstcancerpatient med skelettmetastaser… den är som små fladdrande fjärilar i magen på mig… och jag är rädd att jag ska försova mig på måndag morgon.. det är lite smått jobbigt… och jag tror aldrig att det går över förrän jag väl får ett ok även från Sahlgrenska.. och jag är livrädd att jag ska börja gråta av ren lättnad.. samtidigt så vet jag att jag kommer att få operationen.. för annars hade onkologen att jag inte skulle bli opererad så jag kunde ringa och avbeställa…

Packa har jag redan gjort i huvudet.. men inte “på riktigt”.. och jag vet att jag ska ha lite personliga kläder med mig.. jag ska också ha böcker med mig.. dessutom har jag hittat något som är väldigt bra för mig.. jag målar… jag köper helt enkelt målarböcker/pysselböcker för barn.. men det ska vara men många små detaljer.. så där tunna att man helst inte kan måla med tusch.. för linjerna är för tunna… och jag målar med färgade blyertspennor… vilket är helt underbart… för kommer jag utanför så kan jag sudda ut det…

Min neuropati är som den är.. och det gäller att hålla fingrarna igång på bästa sätt och nu har jag hittat ett mycket bra sätt att göra detta.. och det är alltså att måla de här bilderna.. ju detaljerade desto roligare.. för då får jag försöka hålla fingrarna igång…

Jag hatar inte direkt min neuropati.. men ibland blir jag galen.. när jag tappar saker.. och när jag inte klarar av att hålla kvar saker i handen… för jag känner inte att jag har något i handen.. vet inte hur många gånger som jag har tappat saker.. för jag känner inte att jag har dem i handen… läskigt.. och man kan absolut inte förstå om man inte har varit i min situation.. för att det skulle vara så här hade jag inte en tanke på.. för att inte säga hur jobbigt det är med tangenterna… det är svårt att få ner själva tangenten.. och när jag sen väl lyckas trycka ner den så är det felstavat på ordet och jag måste gå in och ändra.. funderar helt klart på att skriva ett inlägg som jag bara skriver rakt av.. och sen hur det skulle vara… så ni får se hur jag skriver nu med mina fingrar.. höger hand är värst… undrar om det är för att jag är just högerhänt..

Det har tagit mig nästan 6 timmar att skriva det här inlägget.. för jag får ta så många pauser.. både för att gå på toaletten och för mina händer måste vila…

Så Göteborgsresan lär bli uppdelad i flera delar… för att jag ska kunna skicka det i vettig tid…

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, kissedag, neuropati, högerhänt, detaljer, operation, nervös, rädsla, åka hem, onkolog, förstoppning, hatar, bröstcancer, skelettmetastaser, försova mig, fladdrande, sahlgrenska, tappar saker, ingen känsel, tagit tid

Det är så skönt att veta att cellgiftsbehandling tagit bra på min mamma. Metastaserna har minskat och det har inte uppkommit nya. Däremot är inte behandlingarna slut för det. Det blir 9 jobbiga behandlingar till för lilla mamma. Samtidigt som det är så skönt att behandlingen gått så bra, när det såg så osäkert ut för några veckor sedan är det lite med skräckblandad förtjusning att behandlingarna fortsätter. När man sett vad en cellgiftsbehandling kan göra med en människa så är det ruskigt jobbigt. Men det är tur du är stark mamma. Ingen annan hade kunnat klara det du precis gjort. Det är jag övertygad om. Du finns alltid i min tanke. Stor kram till dig kära mor.

Fast först vill jag göra lite reklam för barncancerfonden och deras nya halsband…

Jag tycker att 200 kronor är väldigt bra.. Momsen är 100 kronor.. och de sista 200 kronorna kan jag tänka mig går till skaparen av halsbanden.. för de är otroligt vackra… Har ni pengar så gå och köp dem.. och bidra till något vettigt samtidigt.. en julklapp till någon du tycker väldigt mycket om…
Deras andra halsband är också otroligt vackra.. men det vackraste fick jag igår.. se nästa inlägg…

Sen det där med lika vård i Sverige. det är otroligt att vi inte har samma cancervård i det här landet.. utan det skiljer en massa när det gäller vården..
När jag fick min bröstcancer så blev jag automatiskt kallad till lungröntgen, skelettscint och till ultraljud över buken.. bara för att ha ett utgångsläge när det gäller de organen.. eftersom metastaser efter en bröstcancer sätter sig i lungor, skelett och lever.. jag trodde att det var så över hela landet.. i alla fall då 2006…. Idag vet jag bättre…
En mycket kär bloggvän har nämligen råkat ut för metastaser.. och hon har inte fått någon undersökning i samband med bröstcancerbeskedet.. idag sitter hon där med levermetastaser… och antagligen också skelettmetastaser… så därför vet de inte hur hennes organ såg ut… och det finns alltså inget att jämföra med.. vilket jag tycker är under all kritik.. speciellt om detta sjukhus hon tillhör är ledande i Sverige på cancervård…. Det är så man ryser…
Så skriv på.. det har jag gjort…

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, barncancerfonden, smycken, halsband, lika vård, cancervård, bröstcancer, lungröntgen, skelettscint, ultraljud, lever, bloggvän, KS, ryser, skriv på, cancerfonden

Jag lovade igår att jag skulle blogga om vitkål och musselolja..

När läkaren kommer och säger att inga mer mediciner kommer att hjälpa dig.. du har bara några månader kvar att leva.. och du vet innerst inne att nu.. nu är det slut… det är över.. det finns absolut ingenting som kan hjälpa dej..
Vad gör du då? Jo.. du griper efter all tänkbar hjälp… du är desperat.. du har hoppet kvar.. och det är då de kommer.. kvacksalvarna..
De där som har en dundermedicin.. som de säger att de har uppfunnit och som kan bota allt från nageltrång och hemorrojder.. till ALS och obotlig cancer…

Ibland så undrar man vart det sunda förnuftet tar vägen när folk vet att de kommer att dö.. att tro på vitkål och musselolja kan hjälpa dem.. och att vitkålen kostar flera 1000 kronor… är det rimligt… För även om man är dödssjuk så försvinner väl inte intelligensen med friskheten… Ju sjukare desto dummare.. nä.. tror inte detta..

Att bara kunna göra på detta sättet visar på att vissa personer sakar både hjärta och medmänskligt .. och empatin är totalt bortblåst.. att bara kräva 1000-tals kronor av folk som redan är dödsdömda.. istället för att de ska göra en sista rolig grej.. så ska det gå till musselolja och vitkål.. det sistnämnda kan du köpa för bara några kronor borta i affären… det är horribelt.. och att han bara får fortsätta.. och sen när han sen sitter fast i skiten.. och ska dömas.. då är han mentalsjuk och har minnesförlust… eller så skyller han allt på sina “patienter”.. att de är de som ljuger om honom… vem har rätt… de 12 som är “patienter” eller han som kallar sig läkare..??

Detta är inte första gången som en person lurar dödssjuka.. och även om han åker in så finns det fler där ute som kommer att ta upp hans “klinik”… Jag vet att det finns vissa naturläkemedel som hjälper.. men det finns även de som är rent livsfarliga för cancerpatienter att ta.. och som får cancern att sprida sig och som då förvärrar en situation drastiskt…

Snälla ni där ute i världen.. tro inte på allt ni hör… för det finns idioter överallt… för något år sen vet jag att i vissa länder så var det så att det var någon som sa att ha sex med minderåriga gjorde att man blev botad från HIV… den yngsta som blev våldtagen var en tös på 6 månader… hur låter det på en skala… även om man är analfabet så har man väl ändå ett sunt förnuft som talar om att man inte blir botad genom detta… precis som att vitkål, örter och musselolja INTE botar cancer…

Funderar på om jag ska ha en sån här när jag dör!!!

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, vitkål, musseloljka, örter, kvacksalvare, cancer, bota, död, HIV, våldta, barn, sunt förnuft, intelligens, försvinna, bota, idioti, desperat, naturläkemedel, rosa, kista, dödssjuk, hopp

Klas Ingesson har gått ut och berättat om hur hans sommar har varit..

Men att gå ut och säga så här när det finns småkillar som går med rollator eller kanske sitter i rullstol.. och helst av allt vill kunna spela fotboll… tycker jag kan vara lite tanklöst gjort av honom..

Jag vill inte få gå med rullator när jag är 40 bast liksom, det är en mardröm. Innan jag sökte akutvård för mina ryggbesvär (som visade sig vara cancer) hade jag så ont att jag fick gå med rullator. Jag kunde inte ens gå på skithuset själv. Jag fick be om hjälp, ibland var det två personer som fick hjälpa till.

Hade jag inte haft min rollator hade jag inte kommit långt.. det är ett mycket bra hjälpmedel och jag får väl hoppas att Herr Ingesson inte får några skelettmetastaser i kotorna… Så han måste börja använda sig av ett dylikt hjälpmedel.. för rollatorn, glidlakanet och min griptång vill jag inte vara utan..

Rosa Bandet har ytterligare en aktion på Tradera.. och den hittar du här.. För vad sägs om en rosa gräsklippare.. sån där som går av sig själv… eller en rosa fåtölj.. designad dessutom… eller en säng..

Solariers vara eller inte vara.. det är frågan…för först är det de där med strålningen.. och den diskussion som kommer av det här.. och sen det där med D-vitamin som kan stå bakom sjukdomar som bland annat cancer.. för vi måste ha i oss D-vitmin.. en del åker till Thailand.. en del solar solarium.. men vi som inte åker har alltså risk att få cancer… för att vi inte får i oss D-vitamin.. och åker vi till Thailand.. så kan vi drabbas av hudcancer…
Ibland måste man våga chansa och ta det som passar en bäst.. jag vet vad jag gör…

Jag har ju en insamling på cancerfonden och en för Rosa bandet..
Båda insamlingarna hittar du till vänster.. men jag hade gärna velat att det kom in lite mer till Rosa bandet.. då det bara kommit in 300 kronor.. förra året så blev det flera tusen…

Det var allt för idag.. i morgon kommer jag att blogga om vitkål och musselolja..

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, Klas Ingesson, rollator, cancer, D-vitamin, solarium, aktion, Tradera, gräsklippare, fåtölj, Thailand, våga chansa

Idag har jag varit tvungen att höja min morfindos.. om det är för att kroppen har vant sig vid dosen.. eller om det är så att metastaserna har vuxit vet jag inte.. men genom att inte metastaserna hade vuxit någonting på sista scinten så kan det inte vara dem tycker jag… och nu har jag så mycket tabletter att de inte får plats i en dosett.. och jag är glad att jag har varit förutseende och köpt en till.. en lila/svart.. Den är urläcker.. vet inte om jag ska sätta på lite bling bling på den med…

Sen så har jag börjat bli lite nervös inför resan till Göteborg.. för vad händer innan vet jag.. men sen.. mitt liv kommer att bli uppdelat i så många olika delar.. men jag har insett att jag i alla fall inte kommer att dö i första taget.. så de som läser min blogg och hoppas på detta kan lägga ner… och gå någon annanstans..

För att tala klarspråk.. jag blev ju plötslig cancerpatient.. och livet efter cancerbeskedet har inte varit detsamma som det var innan… både i mitt sätt att tänka och framför allt leva… och sen blev jag opererad.. och livet som enbröstad har gjort att jag ser på det där med utseende på ett sätt som jag faktiskt gjorde innan också.. bara det att det har förstärkts till det bättre… för varför springa runt och ha det senaste.. när det faktiskt är svärmares skjortor och mysbyxor man känner sig skönast i… varför då inte ha de kläderna man trivs i.. istället för att försöka få in sin kropp i något som är två nummer för litet.. för att det är det senaste.. jag vet när man låg på golvet för att dra på sig sina jeans… för sängen var för mjuk.. bara för att få upp ett blixtlås… och sen gick man inte på toa på hela dan.. för då hade man inte kunnat stänga gylfen… idioti…

Sen så fick jag mina metastaser.. och döden bjöd upp mig på dans.. en stilla vals.. men jag nobbade honom rejält.. och gav metastasjävlarna en rejäl chock.. i form av paclitaxel i 21 omgångar.. sug på den!!!

Nu kommer jag ju att bli hel.. vilket jag inte riktigt har fått in i min skalle.. och det betyder att jag får ett nytt bröst.. bebismagen kommer att försvinna och ett nytt bröst bildas av detta.. så då lär jag ju komma i de där jeansen.. och jag lär ju se ut som en tonåring igen.. men framför allt så blir jag hel… och jag tror inte att de opererar mig i 8 timmar för att jag inom ett år ska lägga mig ner och dö… Så jag är så tacksam för att onkologen den där dagen sa ok till att åka till Göteborg och bli opererad.. ett bättre sätt att säga att jag ska överleva det här finns inte.. vilken lycka…

Så jag anser att det är kroppen som har vant sig vid morfinet.. och det är därför som jag måste öka på dosen.. Vilket jag ska göra sen.. när jag har skrivit klart det här.

Ni blir inte av med mig.. och så har jag en grej till.. alla ni som en gång lade mig som favorit på bloggportalen.. jag har fått göra en ny där.. och har inte en favorit kvar.. Så är ni jättesnälla.. för jag ska iväg och leta upp mina favvisar nu…

Må solen lysa på alla trötta människor, djur, växter och sagoväsen i morgon..

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, morfin, metastaser, jeans, mysbyxor, svärfars skjorta, lycka, operation, bröst, dosett, bebismage, idioti, chock, utseende, nervös, Göteborg, bröstcancer, cancerpatient, blogg, bloggportalen, favorit, sagoväsen

Nu äntligen har Aftonbladet fattat det jag fattade för länge sen… och faktiskt bloggade om fenomenet.. Läs här.. Du får gå en bit ner.. men det är den meningen som börjar med “Nu var vi där igen…” Dessutom bloggade jag också om riskerna med solen här..

Cancerfonden säger att var 3:de person i Sverige kommer att få cancer under sin levnad.. och då är det ju bara att ta x antal lappar och skriva på de olika cancertyperna som finns.. och lägga i en låda.. sen sticker du ner handen och drar en lapp.. och så ser man vilken cancerform man får.. vissa cancerformer har fler lappar än andra.. för det är fler som drabbas av bröstcancer.. än hudcancer.. men samtidigt så har hudcancern ökat mer än bröstcancern har gjort… alltså ska det finnas fler lappar med ordet bröst på.. än hud.. och prostatacancer behöver inte kvinnorna dra av.. och inte heller testikelcancer.. samtidigt som männen slipper dra lappar där det står äggstock, livmoder, livmoderhals och slidcancer på… Fast bröstcancer lappen får ligga kvar hos båda könen…

I nästa låda ligger bara ja och nej lappar.. det är om du ska få spridning eller inte.. och den tredje lådan är också bara ja och nej lappar.. det är om du ska dö eller inte..

Så enkelt är det inte tyvärr.. för ingen vet om vi ska drabbas eller inte.. men man kan i alla fall försöka att minimera risken för att man själv ska drabbas.. som att försöka sola med förståndet i behåll.. för vi behöver vårt D-vitamin.. och vi behöver solen.. och när den svenska sommaren regnar bort.. då vill vi ha sol och värme när det är som kallast här.. och då vår kropp absolut inte är inställd på värme..utan på kyla…

Varför inte åka i mitten/slutet av september/oktober.. då fortfarande vår hud är någorlunda brun fortfarande.. och kroppen inte reagerar lika starkt på solen som den gör i december/januari…

Nä.. nu väntar mina moffisar på mig.. och glidlakanet och mitt sköna duntäcke.. (ja, det är från döda fåglar)…

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, Aftonbladet, sol, resor, Thailand, fattade, risker, hudcancerm, bröstcancer, prostatacancer, testikel, äggstock, livmoder, livmoderhals, slidcancer, cancertyper, lapp, låda, spridning, metastaser, ja, nej, dö, leva, förstånd, värme, kyla, moffisar, glidlakan, duntäcke

Igår gick hela familjen till vårdcentralen för att ta vaccination för grymtsjukan.. det var vaccination för högriskgrupperna igår… och jag såg många äldre.. men också många yngre..

Bland annat såg jag en familj som kryssade för att de allihop hade en sjukdom som gjorde den infektionskänsliga.. och att de alla tre åt medicin för detta.. Jag ifråga sätter detta lite.. att en mamma eller pappa kan ha en sjukdom eller barnet.. eller någon av föräldrarna och barnet.. men inte alla tre.. Dessutom var det inte snack om att inte sitta bland alla dessa människor.. vilket jag faktisk kritiserade.. jag är fruktansvärt infektionskänslig… och jag kan inte förstå att det sätter mig tillsammans med alla dessa andra människor.. vem vet vad de har.. de kan ha blivit smittade av någon.. typ en förkylning som inte brutit ut på dem.. men de smittar..
Där skulle alltså jag.. när det var en vecka sedan jag fick min sista cytostatika kur.. sitta och acceptera läget.. jag hoppas innerligt att jag inte blir sjuk.. för då kommer jag att anmäla vårdcentralen enligt Lex Maria..

Lex Maria är det vardagliga namnet på 6 kap. 4 § i lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område, som innebär att vårdgivare har skyldighet att till Socialstyrelsen anmäla om en patient i samband med hälso- och sjukvård drabbats av eller utsatts för risk att drabbas av en allvarlig skada eller sjukdom. Bakgrunden till namnet är den incident 1936 då fyra patienter på Maria sjukhus i Stockholm avled till följd av felbehandling då de injicerades med desinfektionsmedel istället för med bedövningsmedel.

Så de ska faktiskt ha den kritik jag riktar mot dem.. speciellt då jag ringt och pratat med vårdcentralen att jag är mycket infektionskänslig.. och så ska jag sitta i x antal timmar (100 personer förre oss) i ett väntrum… när jag hade gräddfil till provtagningen.. för jag fick absolut inte sitta i väntrummet då och det var bara att gå rakt in.. men nu.. här var inte sagt att jag inte fick någon gräddfil.. nä.. nummerlapp och varsågod och sitt ner.. mellan han som hostade konstant.. eller hon med feberblanka ögon.. det var bara att välja…

Detta mina vänner är under all kritik.. speciellt eftersom jag ringt två gånger och påtalat min situation.. och att jag absolut inte vill sätta min hälsa på spel… för jag vet hur det gick när sonen fick halsfluss.. det var ingen rolig erfarenhet… Har jag gräddfil till lab.. då ska jag ta mig fan ha det när det gäller vaccinationer… också… inse att jag är allvarligt sjuk.. och då inte i grymtsjukan.. utan i “bröstcancer med spridd skelettmetastasering”.. som det så fint heter i journalen..

Nä.. nu ska jag trotsa vädergudarna och ta och masa min kropp till apopoteket..

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, vaccination, svininfluensan, grymtsjukan, högriksgrupp, infektionskänslig, kritiserade, kritik, vårdcentralen, fruktansvärt, förkylnig, Lex Maria, paragraf, §, hälso- och sjukvård, socialstyrelsen, ringt, pratat, gräddfil, väntrum, min hälsa, på spel, allvarligt sjuk, bröstcancer med spridd skelettmetastasering, journalen, vädergudarna, masa, kropp, apoteket

För det första så går gamla Kizz trummisen, Peter Criss ut och talar om att han har haft bröstcancer.. och att han tyckte att det var lite skämigt.. för han visste inte att män kunde få bröst cancer…
Detta betyder mina manliga läsare.. att ni också ska klämma och känna eller så ska ni be er partner att göra detta…
Risken för att en man ska drabbas är liten.. men den finns där… och mellan 40-50 män i Sverige drabbas av bröstcancer varje år.. det kan vara din tur nästa gång…
Trist bara att inte media lär sig… man är inte frisk efter 2 år… efter 5 år så kan man säga att risken för återfall är liten… och efter 10 år kan man säga att den som drabbats av bröstcancer är frisk… men risken för att sjukdomen ändå ska komma tillbaka kommer alltid att finnas.. för det är de som har fått metastaser eller en ny knöljävel efter 15 år.. så ingenting är säkert.. blir så arg när media kommer med felaktiga uppgifter… hela tiden…
Han var glad att slippa strålningen… jag tyckte att strålningen.. förutom tröttheten.. gick som en dans.. i förhållade till cytostatika behandlingen…

Så är det glädje för Annette såg jag.. jag har ännu inte hunnit in på din blogg.. men du får ett glädje tjut här..

Jippie-kajj-eij..!!!!!!

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, Peter Criss, Kizz, trummis, strålbehandling, man, media, lära sig, fem år, återfall, knöljävel, felaktiga, uppgifter, cytostatika, behandling, glädje, blogg, Annette, tjut

Mymlan ville denna vecka att vi skulle blogga om kroppen… och därför tänker jag göra detta nu.. för jag får ju börja med att säga att det är min hjärna.. min cytohjärna som totalt hade glömt bort att jag skulle göra detta.. den där cytohjärnan som gör att man glömmer hälften av det man tänkt att man ska göra..

Glömmer saker.. glömmer ord.. fast inte det där som är urviktigt.. som läkartider och behandlingstider.. de glömmer man inte.. men jag kan glömma ord.. som jag ska skriva i bloggen… och då har jag maken som bollplank.. och det kan vara vanliga normala ord som man använder dagligen.. och det kan bli fruktansvärt frustrerande.. Det kanske inte låter så farligt.. men det är hemskt.. att glömma helt vanliga ord.. och jag kommer inte på ordet.. tänk er själva.. ni sitter och bloggar och så är plötsligt ett ord bara borta ur hjärnan.. man försöker på alla sätt komma ihåg det.. och till slut finns ingen annan råd än att fråga den älskade maken om råd… han blir nästan lite fnissig att jag glömmer såna där vanliga vardagliga ord… men han hjälper mig ändå..

Dessutom så fryser jag om huvudet just nu.. inget hår som skyddar och värmer mitt huvud… men nu ska det börja växa ut igen.. och jag bara längtar..

Om vi sen fortsätter från den där hjärnan som går på halvfart neråt mot fötterna.. så kommer vi till de där två som män och bebisar gillar… brösten… jag har varit enbröstad sedan den 14 augusti 2006… men nu ska jag bli hel igen… det där att vara amputerad.. för det är faktiskt det man är.. när de har tagit bort en kroppsdel.. tänker inte folk på.. att vara amputerad är ofta när man saknar ett ben eller en arm.. men man tänker inte på brösten då.. men de är också en form av amputation när man blir av med bröstet… för det är en kroppsdel.. man tar bort… och så ska man lära sig att leva utan bröstet.. vilket kan vara lika svårt som om man tagit bort ett ben eller en arm.. man måste lära sig att leva med detta… för mäns blickar faller ofta på kvinnans decotage.. och om där då bara finns en.. då ser man att de tittar än mer… även om jag inte är storbystad.. så saknar jag mitt bröst.. fast nu.. nu ska jag bli hel igen..

Vi fortsätter vår resa neråt i min kropp.. eller rättare sagt.. vi får göra en liten avstickare upp mot vänster nyckelben.. där det sticker ut en liten rund knöl.. detta är min lilla port-a-cath som syns.. en liten plastdosa.. som de sticker i när jag får cytostatika och som gör att jag kan få medicinen utan att mina blodkärl i armen tar stryk… för cytostatikan är kärlretande.. och jag har inte lust att mina kärl ska bli hårda och ha lätt för att spricka.. när det finns saker som underlättar både för kärlen och för mig… jag älskar min port..

Så kommer vi då till magen.. detta som kvinnor gärna inte vill ha.. men som man kan få.. speciellt om man har fött barn.. då får man en sån där vacker bebismage.. fast det ligger inte någon liten bebis där… men magen har man… vilket är lite konstigt… men denna kommer på mig att bli ett nytt bröst.. magen min flyttas alltså bara två våningar upp.. jag får ett nytt bröst.. och får en platt mage på köpet.. fast jag får också en ny navel… jag älskar min navel.. man kan gömma småsaker i den.. och jag hoppas att min nya navel kommer att se likadan ut som den jag har nu… inuti min mage är det lite si och så.. det är ju så att cytostatikan är duktig på att se till att man får förstoppning… och genom att jag även går på morfin så blir förstoppningen än värre… så jag pratar med min mage.. jag hotar den med droppar… laxoberaldroppar.. för att få igång magen.. bara detta hot gör att magen faktiskt sköter sig ett par dagar… sen är det dags igen… och så håller vi på…

Ryggen då.. det är ju där jag har tre av mina “kompisar”.. de där små knölarna som de upptäckte i mars.. de där små som betyder att min cancer har spritt sig.. att jag är kroniskt sjuk i cancer.. att jag aldrig blir frisk… men jag har sagt det en gång.. och jag säger det igen.. jag ska hoppa fallskärm när jag fyller 90.. om de så är det sista jag gör på den här jorden.. innan jag går ut genom grinden…

Den fjärde och sista kompisen sitter i bäckenet..

Så har vi då armar och ben… Benen är två relativt bra fungerade spiror… och jag kan ju ta mig fram bra mycket bättre nu… sen jag fick min rollator… Jag knallar på… med neuropatin som gör att det kliar och lite bortdomningar i fötterna.. så ibland känns det som om de inte är med… fast de är det.. eller när det känns som att de sover.. den där kliandet och stickandet… så har jag det dygnet runt… och så även i fingrarna och händerna… men det kommer ju att bli bättre nu när jag slutat med idegrans dekokten..

Annars är min kropp full av diverse ärr.. jag och sonen räknade en dag.. och kom fram till följande resultat:
1 ärr i bakhuvudet efter hundbett
1 ärr i pannan sen jag gick in i en skylt
2 ärr ovanför vänster armhålla för insättning gånger 2 av port-a-cath…
3 ärr ovanför nyckelbenet för insättning, utplockning och insättning igen av port-a-cath.
1 ärr modell större där bröst och lymfkörtlar suttit..
1 ärr på höger ben för bortplockandet av en fettknöl.
1 ärr på utsidan av vänster överarm för bortplockande av en fettknöl.
1 ärr på undersidan av vänster överarm för bortplockande av en fettknöl.

Nu kommer min lista på ärr att bli längre… eftersom jag ska få ett nytt bröst.. så uppdatering lär komma…

Jag är ändå himla nöjd med min kropp.. fast alla skavanker och annat som finns där.. så fungerar den tillfredsställande och utan den hade jag inte varit den jag är idag…

Jag tänker alltså finns jag till!

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, kropp, bloggvärldsbloggen, bloggtema, hjärna, mage, fötter, händer, rygg, bröst, nyckelben, ärr, bäcken, metastaser, glömmer, neuropati, bröstcancer, amputerad, arm, ben, hår, enbröstad, fett, blodkärl, navel, förstoppning, cytostatika, morfin, fallskärm, idegrans dekokten

Amy Winehouse har tydligen gått från B-cupa till D-kupa..
Allas vår Linda Rosing ska förminska sina när hon har ammat klart.. för som hon säger:

– Jag vill inte stå för det idealet längre. Jag har mognat och känner att självförtroendet sitter inte i brösten. Utan jag vill bli bemött och sedd för den tjej jag är.

Linda.. det är ju det alla har sagt till dig sen du blev “berömd” i Big Brother..

Jag ska inte ta bort.. utan sätta dit.. jag blir av med min bebismage.. och jag får en ny tutte på köpet.. jag får också en ny navel… jag vill ha en navel som ser ut som min gamla.. min navel är nämligen perfekt.. det är ett perfekt runt hål.. och den sortens navel vill jag ha kvar… inte en massa veck och en liten kulle som står upp i mitten.. utan en navel där man kan gömma saker i.. så som man kan med min nuvarande..
Jag hoppas också att de ser till att min nuvarande tutte blir lite mer fyllig.. för som det är nu så är det inte mycket till tutte.. för taxöron kan de inte göra.. utan en snygg byst är vad jag vill ha.. och nu är det jag som bestämmer…

På tal om att bestämma så hade jag aldrig låtit den här Annika få uttrycka sig i pressen.. på det sättet hon har gjort.. Jag kan tänka mig att hennes kost är bra.. att man ska äta vad man känner för.. och därmed mår man bäst… men att gå ut med de uttalanden hon har gjort.. både om cellprover och mammografi.. att hon inte får cancer för att kosten är en universalkost som kan bota allt.. (nästintill)

– Det är urlarvigt att hålla på med mammografi och cellprovtagningar när folk dör av felaktiga kostråd medan bara enstaka får bröst- och livmodershalscancer

Enstaka är 7000 kvinnor i bröstcancer per år.. och ca 400 kvinnor i livmoderhalscancer.. av dessa dör 1500/200 per år..och detta är enstaka enligt Annika… jag har svårt att inte kritisera henne.. kosten är säkert jättebra.. men att gå ut med att det är urlarvigt med mammografi.. tänk om den inte hade funnits.. då hade jag inte varit i livet idag… och det kvittar vad jag hade ätit… jag hade fått cancer ändå.. för det är inte p.g.a. mitt immunsystem som jag fått min cancer.. det är mina egna hormoner..

– Äter man en riktig kost får man inte cancer.

Sen jag blev tillsammans med Den älskade maken så har han stått för matlagningen.. och de såser och annat som han har tryckt i mig under åren så hade Annika tyckt att det är den kosten som är kanon.. grädde och smör används.. inga halvfabrikat här inte… utan äkta vara… så hur är i såfall den riktiga kosten???

Nu får hon inga fler vikariat inom landstinget i Västernorrland.. Fast hon ska inte säga att hon har blivit av med jobbet.. för som vikarie är man inte anställd.. utan man har bara en tillsvidare anställning just den tiden man är där och jobbar… Dessutom är det inte första gången som hon blir av med jobbet..
Fast hon är inte ensam om att ha granskande ögon på sig.. här är några till.. Zappern som det står om i artikeln hittar du här..

Det ska vara stickat i höst.. och här är sidan med de stora sköna stickade plaggen som vi ska bära i år… tacka vet jag hemmastickat..

Här poserar jag.. innan jag visste om mina metastaser.. så därför är jag långhårig.. men det är tröjan ni ska titta på.. inte på mej..

Nej.. apoteket väntar.. jag måste ha mer tabletter för min mage.. omeprazolen börjar ta slut.. så det är lika bra att köpa nu… innan jag står där utan en enda pilla…

Utgång!

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, apoteket, tabletter, tröja, stickad, höstmode, urlarvigt, kvacksalveri, vikarie, grädde, smör, mammografi, enstaka, univeralkost, bröst, Linda Rosing, Amy Winehouse, förstora, förminska, bygga upp, navel, orginal

För det första så vill jag gratulera kvinnor i Södermanland, Gävleborg och i Göteborg..

En ny målinriktad behandling, T-DM1, innebär nytt hopp för kvinnor med HER2-positiv bröstcancer som spridit sig i kroppen. Den nya behandlingen har tidigare visat sig krympa tumörerna hos 30 procent av kvinnorna. En ny internationell studie, EMILIA, genomförs och ger kvinnor möjlighet att prova den nya behandlingen.

Tumören krympte hos 30% av kvinnorna som hade metastaserad bröstcancer som var HER-2 positiva.. och den nya medicinen kallas för trastuzumab-DM1 (T-DM1)…
Så här säger läkarna i respektive landsting:

- Det känna väldigt stimulerande att delta i denna studie eftersom det rör sig om ett helt nytt läkemedel som bygger på att man kopplat ihop en antikropp med ett cellgift, vilket är en helt ny behandlingsprincip. Vår förhoppning är förstås att vi ska uppnå goda behandlingsresultat, säger överläkare Johan Ahlgren vid Gävle sjukhus.
- Vi är ett av få centra i Sverige som får pröva denna nya behandling. Jag tycker att det är spännande och roligt att Mälarsjukhusets patienter får tillgång till detta nya läkemedel, säger överläkare Jeffrey Yachnin vid Mälarsjukhuset i Eskilstuna.
- Detta är ett spännande läkemedelskoncept för denna patientgrupp. Det är roligt att patienterna på Sahlgrenska sjukhuset får tillgång till denna nya behandling, säger Leif Klint, läkare vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg.

De viktigaste med studien är följande, jag citerar:

* Att jämföra effekten av T-DM1 jämfört med capecitabin plus lapatinib hos patienter med HER2-positiv lokalt avancerad eller metastaserad bröstcancer mätt som progressionsfri överlevnad
* Att jämföra säkerheten hos T-DM1 med säkerheten för capecitabin plus lapatinib

Så jag lyfter hatten och gratulerar dessa kvinnor.. för själv var jag inte HER-2 positiv.. fast läkarna trodde det från början… men det var inte så..

Naturvetare hjälper till i kampen mot cancern.. med nya metoder.. Tänk om han får igång sina idéer.. vilket lyft för oss kvinnor.. som ibland får vänta i månader på att få veta om det är cancer vi har i bröstet eller inte.. och vad all denna oro och ångest kan resultera i…

Fleur de Santé har en av sina produkter Pink Rose Handcream som de säljer för Rosa bandet..

Denna vill jag ha.. men jag har inget konto på Fleur de Santé och jag tänker inte skaffa ett bara för att jag vill ha en produkt.. för man får så mycket hem i brevlådan.. och den svämmar redan över.. mest av fönsterkuvert.. i form av kallelser och räkningar.. kan inte förstå detta..

De har hittat en ny cancergen.. en gen, och nu kan jag faktiskt använda onkologens ord, liten jävel… den är en lömsk och elak sak.. och som, jag citerar:

En ny cancergen har upptäckts av en forskargrupp vid Sahlgrenska akademin. Genen orsakar en lömsk form av körtelcancer som förekommer bland annat i huvud och hals, och hos kvinnor även i brösten. Upptäckten kan leda till snabbare och bättre diagnostik, och även effektivare behandling.
Körteltumörerna som genen orsakar kallas adenoidcystisk cancer och är en långsamt växande, men dödlig cancerform. Forskargruppen visar nu att den nya cancergenen finns i 100 procent av dessa tumörer. Ett gentest kan därför enkelt användas för att ställa rätt diagnos.

Genom att de nu vet vad som gör att cancern utvecklas ger mer effektiva behandlingar och då specialiserade på just denna elaka och lömska cancerform..
Genen är en s.k. fusionsgen.. det uppstår genom att delar av två friska gener slås samman på grund av en kromosomförändring.. innan har man trott att det bra har gällt blodcancer som dessa gener har orsakat.. men nu vet man att den här typen av gener även förekommer i vanliga körtlar och dess celler.. vilket gör att risken för att få de här fusiongenerna ökar..
En av generna heter så fint MYB.. Den styr kroppen på att göra sig av med de celler som inte längre behövs och den styr också celltillväxten i kroppen.. Den är känd i forskningen på att vara väldigt cancerogen och alltså ge cancer hos djur.. men de trodde inte att den var cancerogen för människan vilket man vet att den är idag..
Det som glädjer mig är det som står i slutet av artikeln.. att studien har kunnat göras med hjälp av cancerfonden bland annat..

Tyvärr blev det som jag befarade.. och det på en liten pojke som inte hann fylla två år.. måste människor plågas till döds.. jag förstår det inte.. för att inte tala om föräldrarna som har pojkens plågade ansikte i tankarna resten av livet.. vårdpersonalen behövde ju inte vara i rummet.. och de slapp se det.. undrar vad de hade gjort om de hade gjort det.. ?? Sprungit ut och gömt sig och gråtit i en skrubb någonstans..

Detta var dagens cancernyheter

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, cancernyheter, skrubb, gråta, befarat, döds, ansikte, plågad, studie, celltillväxt, forskning, elak, lömsk, cancer, handkräm, fönsterkuvert, Rosa Bandet, naturvetare, bröstcancer, metastaser, HER-2

Igår var jag till sjukhuset.. för min sista behandling med cytostatika i droppform.. så nu kommer jag att varje tisdag fotografera mig.. för att visa hur mitt hår utvecklas veckovis under ett år… så ni får hålla tillgodo.. just nu är jag mer eller mindre flintis.. ett och annat litet vitt hår spretar iväg… men det är för lite att fotografera.. och de kommer inte att synas på kortet ändå… Första inlägget om hårväxt kommer v. 43.. håll tillgodo…

Sen pratade jag med min sköterska igår om att jag skulle på återbesök till min “kära” onkolog den 16.. istället för den 2 november.. och efter ett tag kom hon och frågade om jag efter behandlingen kunde stanna kvar och träffa onken.. vilket jag kunde.. eftersom onken inte är där på fredag.. och dessutom var det så att den tiden jag hade från början hade någon annan fått… och nästa tid var den 10 november.. och då är jag bevisligen inte anträffbar..

EPO sprutan slapp jag.. då mitt Hb var 116 och de vita blodkropparna var 3,6.. så det rör på sig åt rätt håll..

Så fick jag då träffa honom, min kära onkolog.. som idag faktiskt var mycket trevlig och faktiskt (kors i taket) inte svor en enda gång…

Min behandling i framtiden ser ut så här.. jag ska ta cytostatika i tablettform i 14 dagar.. sen har jag en vilovecka.. och så 14 dagar cyto igen.. dessa kommer jag att få i en 14-dagars dosett från sjukhuset (bild kommer när jag fått den).. och jag kommer att få ta blodprover för att se hur mina värden är.. det är så mycket man kan läsa av hur en kropp mår bara genom ett litet blodprov.. håret kommer som jag sa tidigare att växa ut.. men jag kommer att få lite andra biverkningar av denna cytostatika.. men inte alls i den omfattning som jag fått nu… men det är inte så konstig när de har kört in en massa idegran i kroppen på mig.. det kan ta död på den starkaste.. så inte konstigt att min kropp har förfallit så till den milda grad som den har..
Jag ska en gång i månaden åka till avdelning 73 och mina älskade cytotjejer.. för att få benstärkande…. och det lär jag få göra livet ut… men vad är väl det.. för jag väljer ju livet.. och inte döden.. och då är ett besök på sjukan ingenting i sammanhanget..

Det mest fantastiska är att jag får åka till Göteborg.. vilket jag var tvungen att fråga onken om först innan jag sa något till någon.. För jag visste inte om mina metastaser kunde strula till det för mig.. Jag fick ju kallelsen för en vecka sen.. men har inte velat läsa eftersom jag inte visste om jag var godkänd för det.. men jag har fått OK från onkologen.. så jag reser…

Vad ska jag då göra i Göteborg.. jo, jag ska besöka Sahlgrenska.. för den 10 november blir jag opererad…
Jag ska äntligen få mitt nya bröst.. kan ni förstå.. jag ska bli två tuttad.. efter att ha gått enbröstad sen den 14 augusti 2006.. så ska jag bli HEL.. Jag ska bli en hel kvinna.. jag ska inte gå omkring med ett bröst.. och en äcklig silicon imitation av mitt riktiga bröst… Jag ska bli HEL.. jag är så lycklig så tårarna trillar och tankarna var tvungna att stillas och jag landa i tanken på allt detta.. och jag kunde inte skriva det igår.. för då hade ni inte förstått någonting av mitt svammel.. men nu har jag landat.. men jag kan inte riktigt förstå att det är på gång.. att jag har fått en operationstid.. att jag ska bli hel.. att jag ska bli två tuttad igen… ni kan säkert läsa min lycka i texten.. Jippie-kay-ejji… Tjohoo.. och jag vet inte alla glädjeyttringar som fälldes igår.. och jag klarade även av att hoppa jämfota.. inte så högt men ändå.. jag klarade det…

Kan ni fatta.. jag ska bli hel…

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, cytostatika, dropp, hår, utvecklas, veckovis, inlägg, onkolog, återbesök, bevisligen, EPO, Hb, vita blodkroppar, svor, behandling, tabletter, dosett, blodprov, värden, biverkningar, Idegran, benstärkande, död, livet ut, Göteborg, Sahlgrenska, operation, nytt bröst, enbröstad, två bröstad, hel, landa, tankar, glädjeyttringa, hoppa jämfota, fatta

Jag är så glad.. jag har fått till ytterligare ett a.. men det var inte ett G A idag.. utan ett vanligt hederligt stort A… men ändå.. det har varit på gång sen igår.. men idag kom det… Jippie-kay-ejj

Nu hoppas jag att jag kan äta lite under dagens lopp.. för jag har varit illamående sen jag fick cytostatikan i tisdags.. Jag som aldrig mått illa tidigare.. men det var som sköterskan frågade… om jag börjat må illa än.. och förra gången jag fick cyto.. nummer 19 alltså.. då började det.. och nu efter nummer 20 så är det lite värre.. och jag bävar lite för sista gången med cyto.. ifall jag blir illamående då också.. alltså efter själva behandlingen.. för illamåendet blir ju bara värre och värre efter varje omgång jag får..

Det finns nämligen inget som jag tycker är så vidrigt som att kräkas..rent kroppsligt alltså.. för det finns saker som jag tycker är vidrigare än lite kräks,, (men det skulle ta lång om jag skulle rabbla upp alla dem sakerna…) och jag håller mig helst ifrån att göra det.. och jag brukar klara av det rätt så bra.. kanske inte när jag har magsjuka.. men annars.. jag kräks aldrig… *ryser*

Har varit till affären och fått med mig ett paket hem till mig.. det var från Panduro.. och det är rena julafton här.. när jag nu ska öppna det.. sen var det lite post i brevlådan också när jag kom hem.. och förutom lite elräkningar så fick jag även en kallelse till min “kära” onkolog…

Tiden för återbesöket var den 2 november klockan 11:00.. och nu har jag fått en ny tid.. Den 16 oktober klockan 11:30 ska jag träffa den “käre” onkologen.. Det är nu… Rädslan kommer.. att det ser för jäkligt ut i ryggen och jag lika bra kan lägga mig själv i sängen för jag lär aldrig komma upp igen… han kommer att tala om för mig att jag ska plocka ut alla mina besparingar och åka iväg ett halvår med familjen.. för det är så länge ungefär jag har kvar..
Eller så är det för att jag ska fortsätta med cytostatika.. fast då i tablettform och de vill att jag ska börja med det så fort som möjligt.. och därför får jag en tid så nära sista cytotillfället de bara kan hitta åt mig.. för den 2 november är ju så långt tills dess… och de vill inte förhala något…
Fast det kan ju också vara så.. att det inte har hänt någonting med metastasjävlarna.. och att jag måste byta cytostatika… eller så är de helt borta och vill glädja mig… eller så är det någon annan av det en miljon tankar som kommer upp om varför de har bytt tid för mig…
Ångesten bjuder upp mig till dans.. problemet är att jag inte vet vilken sorts dans det blir.. och för det andra så vet jag inte hur ångesten är på att föra.. och det visar sig vara en eldig tango.. jag kan inte dansa tango.. och ångesten är en skit på att föra.. vet inte åt vilket håll vi ska.. och det ser garanterat inte ut som tango.. det vi försöker att dansa… fast jag kommer inte därifrån.. ångesten håller så hårt i mig att jag får märken i min själ… och jag känner hur alla tittar på mig.. och ångesten som kramar mer och mer energi ut ur kroppen på mg.. och ändå.. ändå släpper h*n inte taget om mig… och som tur är så behöver jag inte dansa så länge… bara en vecka i ångestens klor.. glad att de flyttade fram tiden…

Det är ju så här att vara cancersjuk.. man ser hela tiden saker som kommer i en grådaskig ton.. inte helt svart.. men heller inte helt vit.. utan det är mer eller mindre grått… och jag försöker tänka så positivt jag kan.. för jag behöver inte vänta tills den 2:a november… jag får besked nästa fredag..

David.. denna otroliga man.. som skriver så bra om sin cancer (lymfom-blodcancer) har en insamling till förmån för barncancerfonden.. Vill ni inte bidra till Rosa Bandet så kan ni gå in där istället.. för när man läser det här så inser man lite av vidden hur det är att förlora ett syskon.. Att när man är två år.. få veta att ens storasyster är sjuk i cancer.. och att hon går ut genom grinden tre år efteråt.. hon minns ju bara sin syster som en sjukling… inte som det glada och pigga syster som hon måste ha varit innan hon blev sjuk…. Jag hoppas att barnboken är bra.. och jag kan ibland önska att det fanns något för lite större barn.. men ändå inte så stora att de är tonåringar.. (för det finns många böcker för tonåringar om cancer, där tonåringar själva har drabbats).. En bok för de kring 8-12 någonstans.. antagligen att ha ett sjukt syskon… eller en förälder..

Jag har varit sjuk 1/3 del av min sons liv.. och jag lära aldrig bli frisk.. i alla fall inte friskförklarad.. för min cancer är numera kronisk.. och kan plötsligt dyka upp någon annanstans i kroppen på mig.. lever, lungor och hjärna är de organ som ligger närmans tankemässigt.. för det är ju dit de där små “kompisarna” kan dyka upp på efter en bröstcancer diagnos.. för skelettet har jag redan betat av..

Nu ska jag öppna mitt paket från Panduro.. Hörs!

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, panduro, paket, post, organ, metastaser, kompisar, diagnos, bok, böcker, barnböcker, sjuk, cancer, grådaskig, positiv, kallelse, återbesök, tabletter, cytostatika, onkolog, rädsla, ångest, dans, tango, klor, julafton, Panduro, stort A, kräkas, magsjuka, vidrigt, illamående, mer och mer, G A

Jag vill börja med att skiva om det här.. Jag tycker att det är kul att det går framåt hela tiden.. och bara sen jag fick bröstcancer 2006 så har sååå mycket hänt… De nya rönen som kommer verkar gå mot att de snart hittar den där sista lilla pusselbiten som behövs för att tala om hur och varför just cancer uppkommer.. och hur man ska behandla den..
Den senaste upptäckten är alltså följande:

lyckats kartlägga samtliga delar av den DNA-sträng som finns i en av de vanligaste bröstcancerformerna

Vilket leder till att:

- Upptäckten kan betyda att vi kan ta fram skräddarsydda mediciner för varje patient

säger chefen för bröstcancerforskningen vid British Columbia Cancer Agency professor Samuel Aparicio.
Det har tagit tid.. men forskning måste få ta tid.. och det är helt fantastiska saker de har hittat:

Efter att under nio år ha studerat DNA-sekvensen i en bröstcancertumör hittade forskarna 32 mutationer varav fem skulle visa sig återkomma i samtliga celler i tumören. De fem var alla tidigare okända som delaktiga i uppkomsten av cancer.

Sug på den godbiten…

Jag ser att snällposten också går ut med det där om olika saker som man kan köpa.. trist att de inte tar upp att det är så lite som går till cancerfonden av pengarna man betalar för varan.. De är som de heter..
Det är bra att uppmärksamma och det är bra att det finns företag som går in och försöker få in pengar.. men de behöver inte vara så jättesnåla och bara låta en bråkdel av pengarna de får in på varan som går till Rosa Bandet.. för istället för att handla en skurhink och en skurborste.. och ge 5 kronor till Rosa bandet.. så kan jag sätta in de där 229 kronorna som det kostar till Rosa Bandet istället.. fast då blir jag ju utan städgrejer.. men det har jag redan… fast jag behöver helt klart en ny skurmopp..

Metros chefsredaktör Ann Olrin skriver idag om orättvisan inom de olika landstingen när det gäller bröstcancerdiagnoser och vad som sker med patienterna.. jag har en vän.. en vän som fick bröstcancerdiagnosen samma år som mig.. men ett halvår efteråt…
Jag genomgick hela baletten av undersökningar (lungröntgen, skelettscint och ultraljud av buken), för att ha ett utgångsvärde ifall jag skulle få problem senare.. och se vad bra att jag gjorde det.. för det första så hade jag “bara” cancer i bröstet vid den tiden.. allt annat var ua… och dessa saker är bra att ta fram nu.. för att jämföra.. och vilken tur att de fanns.. när jag nu fick mina metastaser..
Min älskade vän.. hon fick ingen av dessa undersökningar.. det räckte med bröstet i princip.. idag sitter hon där.. med levermetastaser.. och troligen har hon även i skelettet.. ändå bor hon i Stockholm.. och det är skandalöst.. fast jag vet att hon är en kämpe.. som inte ger upp varken i första eller andra försöket.. utan hon kämpa på..

Sen måste jag tala om att ingen går fri.. alla kan vi drabbas av cancer.. det finns unga kvinnor som får bröstcancer.. och det finns män som får bröstcancer.. fast de sista är ungefär 40 män varje år i Sverige..

Så känn och lär känna dina bröst.. vare sig du är kvinna eller man.. det kan rädda livet på dig.. vad än forskarna säger…

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, sug, pusselbit, cancer, uppkommer, behandling, DNA-stäng, forsking, Rosa Bandet, snålhet, pengar, snällposten, skurmopp, cancervård, olika, landsting, kompleterande undersökningar, utgångsvärde, män, går fri, drabbas, bröstcancer, kvinnor

Det var den näst sista.. och det känns faktiskt i kroppen att jag har fått en massa skit.. för jag har mina sovdagar… och jag går på mina vätskedrivande… och jag fryser om huvudet när jag går ut.. så nu är det varma mössan som gäller..

De vita låg på 2,6 igår.. så det var på gränsen för behandling.. den ligger på 2,5 och hade jag haft 2,5 så hade jag inte fått behandling.. så jag hade tur som sjutton..

Mitt blodvärde låg på 116.. så jag slapp EPO sprutan.. tjohoo.. alltid blir jag glad att slippa sticka mig själv.. för det är ju det jag gör.. varför ska hon sticka mig.. när jag kan själv..

Annars så gick allt som en dans.. förutom att jag någon gång under dagen tappade mitt mobilsmycke.. det där från Rosa Bandet som jag fick förra året av min moder… och nu är den puts väck.. och jag blir så ledsen.. och jag vill ju ha en ny… *gråter hjärtskärande*… för här har vi inte guldfynd.. då måste jag till den stora staden i söder.. och dit kommer jag inte.. har svårt att åka tåg själv.. och buss är det för mycket bakterier på.. och jag vet inte hur det är med mina medresenärer.. vad de har för sjukdomar.. jag kan bli smittad och jättesjuk.. speciellt om mina vita ligger så lågt… Alltid är det något…

Dessutom låg det en kallelse till mig när jag kom hem.. till den årliga mammografiundersökningen.. och jag blir så less.. varför i herransnamn kan de inte göra en varning i datorerna på det där stället som skickar ut kallelser.. att jag redan är inne i systemet… nä.. det ska gå genom automatik.. Vi är ca 7000 kvinnor som varje år får en bröstcancerdiagnos.. av dem dör ca 1500.. varvid det är ca 5500 som överlever… jag vet inte riktigt siffran av hur många som lever med en bröstcancerdiagnos men det är över 100000 och alla dessa får en kallelse till den årliga mammografin… vilka pengar sjukvården hade sparat i papper, kuvert och porto till alla dessa.. om de hade haft en varning på att de redan är inne i systemet och nyligen gjort en mammografi… för det är åtskilliga kronor.. och då hade de kanske sluppit att avskeda folk.. eller kunnat anställa fler inom sjukvården.. så inte tyngden hade blivit så stor på de som jobbar.. ett par extra nävar är aldrig fel.. eller tänker jag fel nu?

Nu ska sonen och jag iväg och hämta våra biljetter till Göteborg…

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, kallelse, behandling, mammografi, sjukvård, spara, anställa, Rosa Bandet, mobilsmycke, EPO, blodvärde, vita, gräns, näst sista, tjohoo, Guldfynd, Göteborg, biljetter

Det är skillnad på behandling och behandling…

När vi skulle äta så gick det bra till en början.. men sen sakta.. sakta.. kom illamåendet som ett pärlband.. och det var ju som det var.. och jag försökte med ett par tuggor till vilket resulterade i att jag mådde ännu mer illa… Fan!!!!

Den andra behandlingen får ni själva bedöma.. jag vet vad jag tycker.. men säger jag det så kommer det säkert en kommentar som hälften av kommentaren är en kopia av någon annans blogg.. För det kom en sån.. och jag vet inte riktig hur jag ska ta och skriva in det i mina regler.. Men det kommer..

Nu ska jag ut och leta efter Polischefens frus fyra försvunna får..

Ps: SMS:a BESEGRA 1488 till 72988 för att skänka 50 kr till min insamling för bröstcancer.. så kanske jag får fler chanser.. för det är ju som det är nu… Om du skriver in ditt namn efter insamlingens idnummer kommer det att synas på gåvan. Annars blir din gåva presenterad som anonym. Eller så klickar du här.. HÄR

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, behandling, illamående, får, äta, mat, pizzeria, Tidaholm, slakt, källare, polischef, fru

Vissa dagar har jag vad jag kallar “sovedag”.. Det är dagar då jag är tröttare än vanligt.. och det är inte så konstigt om man tänker på vad sjukvården stoppar i mig…

För att inte prata om det jag får stoppa i mig här hemma.. för att överhuvudtaget komma upp ur sängen… Morfinet gör att jag blir trött.. cytostatikan gör att jag blir trött.. och då är det inte konstigt att jag har de här sovedagarna..

Jag kan utan större problem sitta och somna framför datorn.. jag drömmer mycket tydliga drömmar.. och kommer någon in och frågar mig något så kommer ofta ett mycket konstigt svar.. eller så frågar jag något konstigt för jag har ju just blivit väckt från en dröm där det hände konstiga saker…

Den älskade maken har ibland tyckt att det har varit lite obehagligt när jag blir mer sovande än vaken.. men jag har lugnat honom om att det är så och det får han helt klart acceptera.. och får han konstiga frågor eller konstiga svar.. så får han fråga igen eller så får han fråga vad jag menar när jag är lite mer vaken och lite mer med…

Att kunna sitta och sova har jag aldrig kunnat innan.. men nu kan jag.. och visst kunde jag också ibland kunna känna att det var lite läskigt.. men nu har jag lärt mig och jag gillar faktiskt att kunna göra så.. en liten nap bara så där… tyvärr blir det så att det blir inte en liten nap utan ett helt pärlband av små napar.. fast sist gick jag och la mig och sov i 1½ timme.. och det tänker jag göra nästa gång jag börjar få de där små naparna.. för nu vet maken.. och jag vet..

Dessutom vet jag hur jag ska göra i fortsättningen.. för så fort jag börjar känna att jag får de här så ska jag gå och lägga mig och sova en timme eller så länge som kan behövas.. för jag blir inte helt sovande.. och min kropp kräver ju nästan att jag ska göra de här som naparna.. annars hade jag inte fortsatt att små sova vid datorn… så det ska bli intressant att se hur det blir nästa gång jag får en sovedag…

Jag ska också räkna hur länge det är mellan varje sovedag.. alltså.. hur många dagar som det går emellan de där sovedagarna.. om det finns ett mönster i det… för det kan faktiskt hjälpa mig.. att jag sover lite längre just de dagarna… om jag inte har behandling inbokat… eller någon undersökning… för de är viktigare.. för jag kan sova under det att droppet går.. om jag inte har besök… och jag kan sova i taxin dit och hem… för det tar i alla fall ca 40 minuter med taxi till sjukhuset…

Det har alltså hänt att jag har suttit och bloggat och somnat.. så fint framför datorn.. och så har jag drömt något.. och det måste jag skriva ner.. för det ska in i mitt inlägg.. och så läser jag som tur är inlägget.. för då visar det sig att det jag tycker att jag ska skriva inte alls passar in i just det inlägget.. utan det får bli ett helt nytt blogginlägg… lite konstigt det där med mina drömmar… just nu kan jag inte ge ett konkret exempel.. men jag ska försöka få till ett när jag har nästa sovedag…

Nu väntar facebook på mig.. om ni vill veta vem jag är där… maila.. eller leta själva…

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, sovedag, trött, mediciner, cytostatika, morfin, blogg, inlägg, datorm, somna, gott, drömma, konstigt, behandling, undersökning, taxi, sova gott, kropp, nap, maken, acceptera, vara med, sovandes, frågor och svar, säng

Jag skrev inlägget “Nej.. tro inte på dem!!!” och idag kan man läsa om reaktionerna som har kommit till DN..

Det som forskarna är inne på är att självkontroll är skadligt för oss kvinnor… att vi i princip blir fast i ett mönster att vi klämmer på tuttarna konstant och att vi blir skiträdda så fort vi hittar en liten knöl…
Det är en nervärdering av mig som kvinna.. för vem känner sina bröst bättre än jag själv.. inte ens maken känner dem på det sättet som jag gör.. och då är det inte heller konstigt att jag en dag hittar något som aldrig varit där tidigare..

Enligt den kanadensiske bröstcancerkirurgen Nancy Baxter så är det så här:

– Därför råder vi kvinnor att undersöka brösten utan evidens. Det vore väl okej om det inte skadar någon, men det gör det!

Man kan ju undra på vilket sätt det skadar mig genom att jag kollar mitt bröst en gång i månaden.. är det oro för att få bröstcancer.. nej, det är mer att jag genom detta kan känna om det är några förändringar.. hade jag inte hittat min knöl själv hade jag inte suttit här och bloggat idag… jag hade legat six foot under..

Nancy säger också så här om oss kvinnor som faktiskt hittar våra knölar:

– Men de hittar ofta knölen av en slump och inte genom att de månad efter månad letar efter cancer, säger hon.

Jag är ett levande bevis på motsatsen.. jag hittade den.. för att jag kände varje månad.. och jag kunde mina bröst utan och innan..

Det som retar mig är att Nancy går ut och säger så här:

– Att kontrollera sina bröst varje månad är något som många anser stärka kvinnor. Det ger en känsla av kontroll över både kropp och sjukdom. Men ger vi läkare kvinnor ett sådant verktyg så måste det vila på vetenskaplig grund, annars lurar vi dem.

Jag har en undran.. hur gör hon själv? Kontrollerar hon sina bröst en gång i månaden? För det skulle inte förvåna mig om hon gjorde detta.. för hon vet hur man gör.. och hon vill inte dö hon heller.. eller har hon sån stor tilltro till mammografi apparaterna att hon inte litar till sitt eget omdöme av sin egen kontroll av brösten?? Hade varit kul att få veta hur hon gör.. fast jag kan tänka mig att hon som läkare istället rusar in och gör mammografi i tid och otid..

Visst fan stärker det oss.. när man kan sina bröst så vet man om där kommer något som inte hör dit… och ska det vara genom forskning så måste varje kvinna som har fått en bröstcancerdiagnos få ett formulär att fylla i.. där en mycket viktig fråga ställs och det är den här:

Hur hittades din bröstcancer?

Först då kan de gå ut och kräva att det ska komma riktlinjer om hur man ska göra undersökningarna.. ska man fortsätta med självkontroll.. eller inte.. och om de bestämmer att det inte ska vara så så får landstingen börja att mammografera kvinnor redan från 30 år och uppåt.. och betydligt oftare än mellan 18-24 månader… för jag har hört många som har hittat en knöl bara några månader efter att de har gått igenom mammografi..

Att en person ska kunna gå in och förstöra för så många kvinnor.. det är inte konstigt att kvinnor dör i bröstcancer.. för att cancern hittas försent och att metastaser redan har hunnit bildas.. För om inte läkarna litar på oss vars kropp bröstet sitter på.. vem litar på oss då.. om vi säger att vi har hittat en knöl.. för det vet jag en hel del kvinnor som har blivit ifrågasatta.. när de säger att de har hittat en knöl.. och som inte syntes på mammon x antal månader tidigare.. eller att de är för unga…

Snälla läkare och andra inom vården.. ni måste ta oss kvinnor på allvar.. annars så kommer oron som Nancy beskriver fast det gäller självkontrollen..

– Sedan dess har fler studier bekräftat detta. Satsningar på att lära kvinnor att undersöka sina bröst en gång i månaden leder inte till minskad dödlighet i bröstcancer. I stället leder det till oro hos kvinnor, läkarbesök med problem som inte beror på bröstcancer och onödiga biopsier

Eller som självaste Stefan Emdin, bröstcancer kirurg och en av Socialstyrelsens experter och även en av författarna till Socialstyrelsens nationella riktlinjer för bröstcancervården i Sverige, uttrycker sig:

– Forskningen visar att självundersökning sannolikt leder till mer skada än nytta. Därför valde vi att inte ta med det som en del av våra rekommendationer.

Han fortsätter och säger även följande:

– Vi delar ut en broschyr om det här på sjukhuset. Det är viktigt med tidig upptäckt av bröstcancer. Men man ska inte kolla sina bröst varje dag, det mår man inte bra av. Det handlar om att hitta en balans.

Det har aldrig varit prat om att kolla brösten varje dag.. en gång i månaden är det som har sagts.. och så har det alltid varit.. Men här är det rätt så kul.. för här motsäger han sig själv.. för först så pratar han om att det inte finns något vetenskapligt belägg för självkontroll.. och i nästa mening så säger han att de har en broschyr på sjukhuset som uppmanar till självkontroll.. hur ska han ha det???

Jag säger som så här: Kvinnor.. välj att lära känna era bröst.. för en dag kanske ni känner något som inte funnits där tidigare.. kolla upp den där knölen en gång för mycket än en gång för lite.. sjukvården är till för oss.. och ett par nålstick är värt livet.. för vad gör det om man blir stucken ett par gånger i ett bröst och det visar sig vara något ofarligt… för tänk om det inte är ofarligt.. tänk om det är en liten “knöl jävel” som sitter där.. och då har du hittat den..

Ska man kunna lite på de vetenskapliga rönen.. och på forskningen så måste varje bröstcancerdrabbad kvinna få svara på frågan hur deras knöl hittades.. för vem har inte sagt att de som är med i just den studien så har all cancer hittats på mammografin.. och då är det ju ingen idé med självkontroll.. men om alla knölarna hade hittats av kvinnan själv då hade det nog sett annorlunda ut när det gäller vad forskarna skriker om… för jag tycker inte att de tar oss kvinnor på allvar… och Nancy.. du måste tro på dina patienter.. och inte förlita dig helt på forskarrön och undersöknings apparatur..

Kan bara hålla med Metros redaktionschef Ann Olrin:

Visst händer det att kvinnor hittar ofarliga cystor och visst är det svårt att känna knölar i brösten och visst är mammografi viktigt men att själv undersöka sin kropp och att vara vaksam på förändringar i brösten kan inte vara fel.
Oroar sig gör man ändå och all forskning visar att ju tidigare en bröstcancer upptäcks desto större är chansen att patienten blir helt frisk. Att hävda något annat är ett hån mot alla de 7000 kvinnor som drabbas av bröstcancer i Sverige varje år.

Kvinnor.. fortsätt kläm.. och ni män.. ni gör likadant..

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, forskning, DN, Nancy Baxter, Stefan Emdin, bröstcancer, självkontroll, bröst, skada, oro, metastaser, mammografi, biopsi, kvinnor, undersökning, Socialstyrelsen, allvar, forskarrön, vetenskapliga belägg