Baseball and softball were a pretty big part of the lives of the Tom & Michael Casey kids. I wonder why…

And then the Mighty Casey sequel…

2.0 liburutegiak Jump to Comments 2.0 liburutegiak, liburutegi digitalak dira. Michael Casey kontzeptu honen definizioa egiten saiatzen aitzindari izan zen 2005 urtean, bere LibraryCrunch deituriko blogean.

“La biblioteca 2.0 es un modelo de funcionamiento que permite que las bibliotecas respondan rápidamente a las necesidades del mercado.[...] Es una filosofía del cambio rápido, de las estructuras de organización flexibles, de las herramientas nuevas de la web 2.0, y de la participación del usuario que pondrá a la biblioteca en una posición mucho más fuerte, que resuelve con eficacia las necesidades de una población de usuarios más grande.” ( http://www.documentalistaenredado.net/519/la-biblioteca-20-los-bibliotecarios-sin-gutenberg/ )

Azkenik, Sarah Houghtonek eman zuen 2.0 liburutegien “erredefinizo” berria:

“La biblioteca 2.0 sería simplemente en hacer el espacio de tu biblioteca (ya sea el físico o el virtual) más interactivo, más colaborativo y guiado por las necesidades de la comunidad. El objetivo básico es devolver la gente a las bibliotecas dándoles a éstos lo que quieren y lo que necesitan para su vida diaria. Lo que se intenta es que si el objetivo es simplemente llevar gente a la biblioteca, se está fallando en algo. Hay que extender sus fronteras físicas. Si los usuarios no van a la biblioteca, que la biblioteca vaya a ellos.” ( http://www.documentalistaenredado.net/519/la-biblioteca-20-los-bibliotecarios-sin-gutenberg/ )

Finally saw Model as Muse: Embodying Fashion at the Metropolitan Museum of Art. I blogged about it even before seeing it because I was so excited. The actually result was phenomenal. I was blown away. Every detail from the music and lighting to the avant-garde hair on the mannequins was flawless. I could go everyday.

I feel like my 20th Century Style and Design professor Michael Casey produced this exhibit himself. It felt like a giant review of the course. I am happy that I was knowledgeable going into it, because many famous garments from iconic fashion photos are not displayed with the image. The exhibit is great if you are not familiar with fashion history, but is extraordinary if you are.

Above is a clip from the film Qui êtes-vous, Polly Maggoo?. This clip is featured in the exhibit when talking about the models and fashion of the 1960’s. At 4:12 Donyale Luna (one of my favorite models of all time) is seen and she looks impeccable. She took my breath away. The metal garments in the film are displayed at the museum.

Overall, I would highly recommend this exhibit. Not only does it show of classic garments from the past and present, but it profiles the canvas’. The models. You might me surprised at how much you already know.

Model as Muse: Embodying Fashion is running from May 6, 2009–August 9, 2009 in the Tisch Galleries on the 2nd floor of the Metropolitan Museum of Art. Hurry!

Cousin Matt Casey (of the Michael and Cathy Casey branch) is a video producer for NBCSports.com and does a lot of multimedia coverage, blogs and short articles for them.

Here’s a slideshow he created of the Met’s new ballpark, CitiField.

Here’s his sports blog.

I have a memory–a surprisingly distinct one, considering the circumstances–I was about nineteen, a sophomore in college, hanging out at a friend’s house, listening to records and going through his books. He had a large red book, a Che Guevara reader that I recognized not by the name (which I’d never heard pronounced) but rather by the iconic image of the Argentine Marxist revolutionary. Of course, I didn’t know that Che was an Argentine Marxist revolutionary at the time–I just knew the image. “Is this any good?” I asked my friend, thumbing through the thick, stiff volume. “No idea,” he replied. “Who is this guy, anyway?” My friend smiled at me — “You don’t know who Che Guevara is? Neither do I.” This admission speaks volumes to Che’s legacy, a legacy of image over substance, form over idea, iconography over doctrine–a legacy thoroughly and playfully covered in Michael Casey’s intriguing new study, Che’s Afterlife.

Guerrillero Heroico -- Alberto Korda

Casey’s book begins in the back of a tuk tuk in Bangkok, where the author sees two images juxtaposed: the iconic photograph of Che by Alberto Korda next to a picture of Rambo–the Communist revolutionary and the all-American defender of the capitalist way of life. In Che’s Life, Casey follows this strange juxtaposition across the globe, from the moment Korda captures the image while on assignment recording Jean Paul Sartre and Simone de Beauvoir’s 1960 trip to Cuba, to the image’s rallying explosion across the Western world, to its modern implications in Chavez’s Venezuela and its infamy among Cuban Republicans in Miami. The global ride is packed with fascinating historical characters, artists, and writers, but at its heart is the central paradox of how a Communist firebrand became a capitalist brand. “It’s impossible to overlook the irony,” Casey writes, “the commoditization of an anticapitalist rebel who opposed all that his hyper-commercialized image now represents.”

Che’s Afterlife is not so much another Che Guevara biography as it is an exploration of the power of imagery and media in a global world. Casey works from sources like Andy Warhol and Susan Sontag, along with contemporary political and economic analysts to explore how and why the “the Korda image remains a powerful indicator of rebellion and resistance.” I saw myself in the book time and again, not in any of the political ideologies, but rather as one of the many “young Americans [who] know [Che] only as a T-shirt logo.” Casey’s study is well-researched, well-written, and lots of fun, a book more at home under the cultural studies rubric than biography or history. Recommended.

Che’s Afterlife: The Legacy of an Image by Michael Casey is available April 7th, 2009 from Vintage.

Antes de intentar definir como concepto la “Biblioteca 2.0″ es justo mencionar quién hizo referencia por primera vez a este concepto y dónde lo hizo.

El nacimiento, difusión y asentamiento del término y del concepto Library 2.0, tuvo lugar en el ámbito de la blogosfera, de la mano de un prestigioso bloguer y bibliotecario, Michael Casey que comenzó a postear en su blog LibraryCrunch sobre este nuevo modo de entender las bibliotecas y el servicio de información en los centros bibliotecarios.

Una vez aclarado esto, podemos lanzarnos a dar una definición más o menos correcta y cercana.

El concepto de Biblioteca 2.0 consiste en la realización de un portal de bibliotecas. El portal es el medio por el cual la biblioteca como organización prestadora de servicios los ofrece de forma remota a través de la Web. Con la evolución de las tecnologías en los últimos años la Web se está volviendo más interactiva. Ahora la Web es una plataforma,es decir, un canal y una herramienta para la prestación de servicios bajo petición.

Lo que se pretende hacer con esta nueva herramienta es una revisión general de la situación en la que se encuentra el libro ante los retos que la Red le plantea, a la vez que situaba el papel del bibliotecario frente a esas circunstancias que se plasman en lo que se ha denominado Biblioteca 2.0.

El proyecto pionero es el famoso Proyecto Gutenberg que inició su andadura en 1971 gracias a la idea de Michael Hart de crear un sitio web desde el que se pudiese acceder a las obras más importantes de la literatura cuyos derechos hubiesen prescrito.Actualmente, esta iniciativa con un fondo de unos 17.000 libros, la mayoría en inglés, que son transcritos por voluntarios y que pueden ser descargados gratuitamente en su página web en formato texto.

A partir de esta iniciativa, y con la popularización al acceso de Internet por múltiples capas de la sociedad, se han puesto en marcha muchos proyectos de volcado de obras literarias y científicas que se encontrasen dentro de dominio público y libres de derechos. Algunos han sido promovidos por particulares,pero otros se han creado a través de fundaciones cuyo objetivo es la difusión de la cultura de una región o país. En el caso de España, el proyecto más relevante es la Biblioteca Virtual Cervantes iniciada en 1999 y auspiciada por el Banco Santander, la Universidad de Alicante y la Fundación Marcelino Botín que cuenta con un fondo de 23.500 obras de literatura clásica española e iberoamericana.

Por lo tanto, partimos de un escenario en el que la digitalización de obras,la posibilidad de su acceso de una forma sencilla, libre y gratuita, se viene realizando desde casi los inicios de la Red, pero, al contrario que otros soportes culturales, formatos audiovisuales, artículos de prensa o los científicos, el libro no ha sido capaz de dar un salto decisivo hacia su conversión en bits.

Michael Casey & Michael Stephens authored this LibraryJournal.com article  that begins with…

“The rules of marketing have changed. Do libraries know that?

Corporate PR-types used to control the message. Sitting behind a desk, they’d write a carefully crafted press release and then send it off to newspapers and upload it to their web site. The attention the company got might barely justify the salary of the PR professional.

Today’s world is fundamentally different. Neither news nor brand identity are controlled through press releases or carefully choreographed newspaper articles. Brands are molded and shaped by the audience—and the audience is everyone. People talk. And people listen.

Social tools, social media, and social engagement are the norms for many large advertisers that have populated sites like Facebook and Twitter with brand-focused pages and interactive techniques. Are you following your favorite brand? “

Read the article in total here –

I am reading a book called Strangers to the City by Michael Casey (a Benedictine Monk)  as part of a book discussion and have been pleasantly surprised by the practical nature of this book. It is written from a monks perspective to monastics so there is some contexting to be done to make it relevant to our context.

I picked up in the group at Chapter 9 titled Generativiy and was very impressed with the content and how it seemed fitting to some things going on in the world around me.

Generativity can be defined as relating to the ability to create or reproduce. The question becomes how do we keep our vision/ministry/movement continually growing and reproducing?

He lists 3 Stages in the emergence of generativity

1) Productive - a person joins in the work achieving an acceptable result that approximates the norm.

2) Being Creative – allowing for self-expression, the work is done allowing for individual flair which can be a source of great joy and satisfaction in as far the “self” is not the chaotic, individualistic self of everyday experience but the deeper self that comes to the surface after years of ascetical practice (we call it spiritual growth and maturity).

3) Generativity. Comes from self-denial in the form of self-transcendence that leads to this final stage.

“Generativity is not a riot of individualistic self-expression, but a stepping aside so that the charism and the tradition that I have internalized may find expression through what I do. True generativity is a matter of transmitting the life I have received and made my own to the next generation. What I give is something truly my own, and yet it is larger that I.”

What I see in many church movements is a sticking point at stage 1. Casey develops a point about mentoring vs nurturing. Mentoring is more vertical (hierarchical) and nurturing would be vertical (peer).

“Necessary mentorship has a limited life and, if it is faithful to it’s purpose, must come to an end. Nurturing, however, because it is a purer function of love, goes on forever. Handing on a tradition in a way that transcends one’s own embodiment of it is a very self-sacrificing task that necessarily involves a renunciation of control. It involves not only bringing others to a par with myself, but encouraging them to surpass me, to become better than I in doing what I do well. Nurturance is a road to redundancy. Far from being a way to create a personal empire, it is the willingness to step aside so that others may develop their talents and help to redefine the community’s future in a manner that goes beyond my particular vision.”

Here is where I am coming from in my posting this – when we look at the charism and tradition of Benedictine Spirituality we have to acknowledge the fact the Rule of Benedict has been unchanged since it was written in the late 5th century. Why has this monastic movement endured pretty much intact govered by such a tiny rule. Looking at that question should help us understand why our movements over the centuries ended up falling into a negative ‘tradition’ and ultimately death within a few generations. It seems Casey is suggesting it is Generativity.

One of the cool things in looking at Benedictine History is seeing that every monastery was adapt to meet the needs of the community that they were around. Whether it was establishing schools, hospitals, gardens and orchards, etc it didn’t matter. The distinctive of the Benedictines wasn’t and isn’t method of ministry to the exclusion of all else, but rather what was necessary and needful in the context of their giftings and community around them. The distinctive was the common bond they all shared in the principles of ministry contained in the Rule which gave them a common bond, kinship, koinonia, etc which allowed them continual recieve fresh vision and continual renewal.

Maybe there is something here for us to learn from.

I made a point of introducing myself to a fellow agent yesterday at our local REALTOR association because the service he offers seems to be of great need these days.

While I cannot personally or professionally vouch for him or his company – I thought I would pass along this information – because someone, somewhere needs it.

His name is Michael (Mike) Casey and his Gilbert company is RentMasters LLC.  Mike says he works with people who are looking for an apartment (like a locator service), but he works primarily with people who are experiencing financial set-backs.

Sometimes, it’s hard to know which way to turn when life hands you lemonade (and trust me – we’ve all been there), so when I heard Mike say that he helps people when they’re down, I felt it was important to pass along his information.

With so many people facing short sales or foreclosures, perhaps you or someone you know could use a little extra help getting into an apartment?

If so – Visit his website at RentMasters.com or reach his office at 480-545-5001

Help is available – sometimes you just need to know where to look.

In this, more than any other, we need the divine boldness to affirm that Christianity is not a matter of being good but of becoming God. It is only by the whole-hearted acceptance of the truth that God’s son fully shared our humanity that we can be emboldened to find in him our way towards an intense and transforming relationship with the God who exists beyond human experience.

— Michael Casey, OCSO, Fully Human Fully Divine

I’m starting a new tutorial website at: http://caseypages.com I’m trying to figure out the best topics to include in my tutorials. I’d appreciate any feed back in regards to what you might think is popular, needed, educationally beneficial, or simply a “give me” that I need to address. This is a totally NOT FOR PROFIT type of site, it’s simply to help people out, not to make any money. It is NOT a business.

Thank you,

Michael Casey

Last week my colleague, Lori, called me for 2 reasons. First, she’d read my post about creating Free Use Photos and was intrigued by the idea. Second, in the process of looking into ”Free Use” a bit more, she’d found a group who aim to do just the opposite by making flickr images exclusive,  basically inaccessible legally without obtaining specific (paid) rights.    [While searching just now, I see that one of the group's administrators has changed the very formal and hard-edge statement that was listed last week which was essentially language that spoke of image-poachers and keeping images from free use. The statement now is more about offering "useful information for photographers..."].

Lori put forth the challenge to expand my one “Free Use Photos” set into a flickr group. Yes! Within a few hours the Free Use Group was set up, and has grown in the past couple of days to  have over 30 members and 4 administrators.

You can be a part of the Free Use Movement, too, and join the Free Use Group.

Part 2, Scene 2

This morning I received a call from the FBI. I’m not making this up. It was a follow-up from the photo-taking-spree I conducted during Computers in Libraries in DC.  I explained (again) why one would want to take photos of signs and buildings and such to use in presentations and on blogs. I explained about “Creative Commons” that I had just presented at the conference earlier that morning with Helene Blowers and that I’d posted the images on flickr in a set called “Free Use Photos.” When the interviewer asked me what this flickr thing was and how was it spelled, I resisted the urge to say “well, it’s sort of like The Google.” This “interview” went on for about 10+ minutes. How does one answer questions like “how many pictures did you take of that building?” Which one is “that building?” “Why would you take a picture of a water outlet?” Well, it was interesting and perhaps useful to someone who wants to portray the idea of “letting go of resources.” I have a better question(s): Why did I have to have this conversation in the first place, and does this gentleman have to call every tourist in D.C. who snaps a shot of their reflection in a window or a fire hydrant or an interesting doorway?

I’ll say it again: the “0″ in 2.0 should not have to be a hoop (as in “jump through this hoop before you have access”).

Freedom!

After reading the ordeal Michael Casey has gone through by posting an image on his blog (after he jumped through the hoops of giving permission to the source), I started thinking about all the images I use (or would like to use) in presentations or on my blog. What if everyone received the same amount of heat by pulling off interesting images and using them in presentations or posts? Eeak!  Thinking about the types of images that I usually use (or see) in presentations, they are generally images that capture a thought or a certain idea in a sharp way .  I tend to use images of signs, angles, odd objects. Wait! I also take pictures like that (or at least try with my point and snap digital camera). While at the Computers in Libraries Conference in Washington, DC last week I thought, hmmm–I could share some of my own images and take even more, put them on my flickr account in a set and allow anyone to use them, no permission needed. After lunch I started doing just that. Snapping away images of signs, benches, buildings. Then I was stopped by the military and asked why I was taking so many pictures of buildings, signs, benches…you get where this is going. After some explaining, I went back to my hotel room and downloaded pictures I think could serve presenters and bloggers well. Not the most polished, but you’re welcome to use them! And please do. Free is good, so snap up some of these Free Use Photos. I’ve added more since DC and will continue. Here’s to freedom!

It’s been a whirlwind of discussion, dreaming and doing these past couple of days at CIL. Helene & I lead off the Innovation Track this morning with our presentation ‘Innovation Starts with “I”.’ Great turn out, input and questions from the group. We’ll get the presentation up along with the streaming vid soon. We were followed by Michael Stephens & Michael Casey who talked about creating truly transparent, honest and open libraries. Good stuff.  Some key take-aways:

Be willing to talk

Talk honestly

Work toward truth, not perfection

“It’s not a age issue, it’s an effort issue.”

I Litteraturagentens senaste utskick finns ett bra erbjudande för er som behöver fräscha upp era kunskaper om bibliotek 2.0:

Tre livlinor för 2000-talets bibliotekarie
Inkluderar följande titlar:
Marylaine Block: The thriving library,
Michael E. Casey och Laura C. Savastinuk: Library 2.0,
Meredith Farkas: Social software in libraries

Ordinarie pris: 699 SEK. Våryra pris: 399 SEK.
Ange ”Våryra” vid beställning. Priserna gäller fram till den 30 april 08 (med reservation för slutförsäljning)!
Läs mer om paketet och beställ enkelt i vår webbutik:
http://www.litteraturagenten.se/art-1.asp?id=81&iPageID=15

E-mail: info@litteraturagenten.se
Webblats: http://litteraturagenten.se
Tel# 0457-38 61 25 alt 38 61 26
Fax# 0734- 476 269

Ricky seems to have a bit of a cold, and hasn’t been sleeping very well. However he seemed OK this morning, ate his breakfast and so on, but then in the car on the way to school I glanced over my shoulder at him (he was unusually quiet) and he looked so unwell! I got them to take his temperature when we got to school and it was normal, so he is there for now, and seems OK, I’ve just told them to call me if he feels unwell.

Last night, me, Marty, Brian and Dad went to the Buck’s Head in Dundrum for a gorgeous slap up dinner to celebrate my Dad’s birthday. The food was lovely as always. I had chowder followed by fillet steak, and then me and Dad shared two puds, a creme brulee and something involving hazelnuts, but I forget what they called it! It was a very pleasant evening and nice to get some family time, just the four of us.

We also gave Dad his birthday present- a bog oak sculpture of a swan. I think he really liked it. It’s a beautiful thing! Here is a picture, but it doesn’t do it justice. It comes from the workshop of Michael Casey in Westmeath. Dad is a big fan, he and Mum had already bought a heron sculpture and one of a swallow.

On Saturday coming, we’re taking Dad and some friends and family out to the Cuan restaurant in Strangford, again for Dad’s birthday. I am looking forward to that! They have been very helpful in all the preparations and the food is always good there. It’s the friendly service that really makes it though.

Maybe I should start doing reviews, lol!

Författaren och kulturchefen i Strängnäs, Christer Hermansson, har i en debattartikel i SvD 9 januari, Bibliotekarier – stå upp för litteraturen uttryckt sin oro för att de svenska bibliotekarierna håller på att banali­sera och avintellektualisera sig själva i sina ambitioner att fokusera på kunddialog och nya medier.

Christer utgår dels från en intervju med Stockholms Stadsbiblioteks Inga Lundén i Tidningen Vi tidigare i höstas, dels från Michael Caseys besök på Biblioteksdagarna i maj 2007.

Inga Lundén svarar några dagar senare: Det finns många vägar till den sköna litteraturen

Debatten följdes upp i SvT Kulturen fredagen den 19 januari. Med intervjuer med Christer och Inga samt ett inslag från en Goodgame-fortbildning i Luleå.

Själv tror jag att den här biblioteksdebatten handlar mer om vem som har tolkningsföreträde att definiera (folk)biblioteken, än om personalens eventuella brist på kunskaper ambitioner när det gäller skönlitteratur och litteraturförmedling.
Jag tror nämligen att själva begreppet ”folkbibliotek” är utsatt för ett stort förändringstryck just nu. Och att det är viktigt att fundera på vad det kan, bör eller ska innehålla – oavsett om det handlar om den lokala nivån eller den nationella.
Jag tror också att det är svårt att komma med påståenden om dagens bibliotek, påståendena kommer alltid att utmanas och ifrågasättas. (Även de jag för fram här, så det hela är egentligen lite meningslöst) Påståenden kan säkert relateras till skeenden på den lokala nivån, men det kan vara svårt att göra generaliseringar som är hållbara. Jag tror frågan om (folk)bibliotekens roller i framtiden och personalens kompetens är med komplicerad än så.
Därför väljer jag att formulera ett antal frågor i stället – till att börja med

Vad är en text?
I skolan har man börjat tala om ett vidgat textbegrepp som innefattar “förutom skrivna och talade texter även bilder”. En text kan alltså vara en serie bilder, fotograferade, ritade, animerade, inspelade. En text handlar inte bara om bokstäver. Det kan också handla om symboler. Hur ska man tolka eller avkoda det som finns i en text?
I olika sammanhang pratar man också om “media literacy” som komplement till “literacy” – läskunskap.

“I själva verket kan man tala om en skriftspråksparentes, en begränsad tid från cirka 1850 till 1950 då skriftkulturen hade sin dominerande epok (Kjørup 1987). Innan dess var det framför allt den muntliga kulturen som dominerade, men under skriftkulturens århundrade växte bild- och symbolspråket fram, först som en förstärkare av skriftspråket, men efterhand kom det alltmer att utveckla sina egna lagar och följa sin väg.”
Ur Barbro Janssons artikel “Virtuella lekkamrater” (Kulturella perspektiv 1996:4) där hon citerar Søren Kjørup ur “Mediabarn. Barnet – bildene – ordene og teknologien” (Oslo 1987)

Vad är läsning?
Är det en skillnad om jag läser en tecknad serie eller om jag läser en roman? Är själva läsupplevelsen annorlunda? Kan man göra en kvalitativ bedömning att en viss sorts läsning är bättre än någon annan? Är läsning av en svartskriftsbok ”bättre”, oavsett vad den innehåller, än läsning av en film eller ett dataspel?
Om bild också är text (i t ex pekböcker, seriemagasin, film, smileys, kinesiska tecken, klickbara ikoner på en webbplats som tolkas – och i någon mening läses) vad får det för konsekvenser för det som biblioteken normativt kallar ”bok”? (Dvs en seriellt uppställd – helst skönlitterär, kanske deckare? – pappersbok i svartskrift skriven på latinska alfabetet)
Finns det några andra kommunikativa kärl för information, upplevelser, berättelser? Och vilka behov svarar de emotVad är en bok?
Finns i olika format: ett flertal digitala (.doc, .pdf . mp3 .etc), papper, vhs, dvd, cd-rom, ljudkassett, punktskrift, taktila, levande och finns under olika begrepp: pappersbok, ljudbok, talbok, teckenspråksbok, e-bok, seriealbum, mp3-bok, kassettbok, bok och band, pekbok, bilderbok…
En ”bok” under industrialismens uppbyggnad och genombrott var ungefär en massproducerad pappersbok i svartskrift, med ett visst antal sidor. I ingången av interaktionssamhället är denna pappersbok fortfarande norm som förvaringsplats för information, upplevelser och berättelser. I alla fall på biblioteken.
Normeringen av ”bok” som bärare av kunskap, upplevelser och information gör det svårt för biblioteken att förhålla sig till nya medier. Ett intressant exempel är hur biblioteken agerar när normerna bryts. För några år sen gav en filmtidskrift ut Walter Ljungquists ”Ombyte av tåg” som ett nummer av tidskriften. Satte man upp den på öppen hylla för utlån eller dömde man den till förvisning i en tidskriftssamlare på magasinet, ja vad tror ni? Cross-over är alltid besvärligt för dem som hyllar normen.

Vad är (skön)litteratur?
Om man köper resonemanget om ett vidgat textbegrepp och att en text kan presenteras med hjälp av olika format och innefattas i olika medietyper – vad gör skönlitteraturen så speciell för biblioteken? Skönlitteraturen är säkert viktig för allt från att få ökad empati och inlevelseförmåga till konkreta läskunskaper. Men det är inte den enda litterära formen. Här kanske man bör fundera på olika behov hos olika människor. En 8-åring kanske blir motiverad för en större läsupplevelse av en bok om dinosaurier, men kan också läsa en enkel barnbok.
Mina läsbehov stimuleras av lyrik, deckare, facklitteratur, mjölkpaketet, dagstidningen, tidskrifter, webbsidor – ja t o m texteve. Räknar jag in nya medier som film och dataspel, är mängden läsmöjligheter gigantiska.

Vem är en författare?
Är jag en journalist om jag begår journalistiska handlingar? Är jag en författare om jag ”bara” är publicerad på webben? Om jag skriver fan fiction till olika filmer och teve-serier gör det mig till något annat än en författare? Finns det författare 2.0 och hur ser dom i så fall ut? Om det vidgade textbegreppet gäller för författande är i så fall Hergé en sämre författare än Graham Greene?

Vad är ett bibliotek?
Till de svenska folkbibliotekens själ och historia kan man koppla en rad positivt värdeladdade ord som folkbildning, demokrati och läskunnighet. Folkbiblioteken har varit en viktig del för byggandet av välfärdsamhället som vi känner det.
Biblioteken har ständigt definierats och omdefinierats. Ingen kan ha monopol på en definition om det som ska definieras ständigt förändras. Definitionen måste grundas på behov och önskemål på den lokala nivån – i alla fall om man pratar om folkbibliotek.

Den danska forskaren Dorte Skot Hansen har gjort en hyfsat hållbar modell där hon definierat postindustriella biblioteket som socialt centrum, kunskapscentrum, informationscentrum och kulturcentrum. Alla bibliotek kan placeras in i diagrammet, men har sin egen profil beroende på uppdrag och prioriteringar.
Själv försökte jag för några år sen definiera, för mig själv, vad mitt kommunbibliotek var. För mig blev folkbiblioteket ett gemensamt (kommunalt) verktyg för lärande, upplevelser, information och kunskap – lite väl instrumentellt; med det funkade någorlunda för mig.

Dagens svenska bibliotek lånar mest ut pappersböcker. I lite mindre utsträckning lånar man ut talböcker, ljudböcker, cd-skivor med musik och film på dvd. Dessutom lånar man ut en lång svans av föremål och företeelser: gångstavar, cyklar, datorer, skrivmaskiner, pianon, tid, leksaker och säkert en hel del annat som inte har med skönlitteratur att göra.

Apropå spel på bibliotek: Varför är det mer OK med ett fysiskt, analogt schackspel på bibliotekets ungdomsavdelning, men inte med en digital motsvarighet?

Vad är Det Nya Biblioteket?
Jag har fastnat för begreppet interaktionssamhället för att beskriva var vi befinner oss i samhällsutvecklingen just nu. Jag menar att det behövs en omdefinition av begrepp som ”bibliotek” och ”bok” för att förklara vad vi är och ska hålla på med. Det behövs säkert också en liknande förändrad syn på ”kunskap” och ”information”, men jag känner att det här redan drar ut på tiden för eventuella läsare.

Jag menar att den utmaning biblioteket står inför när vi går in i interaktionssamhället bygger på det innehåll som skapats i tidigare utvecklingsfaser, men kompletteras av ett kommunikativt innehåll och kommunikativa verksamhetsformer. Biblioteket blir en kommunikativ process. Nyckelord för folkbiblioteken blir därför mötesplats, samtal och konvergens snarare än förmågan att klassificera och katalogisera information. Det blir viktigare att vara där folk är än att få folk att uppsöka biblioteket. För att tala med danska Biblioteksstyrelsens direktör Jens Thorhauge: biblioteken går från att vara boklager till att vara förundringsrum.
Det här är inte helt okontroversiellt, och tanken på Det Nya Biblioteket utmanas även i Danmark. Den nya chefen på Köpenhamns bibliotek, Pernille Schaltz,  möts av kritik när hon plockar undan dammsamlande böcker och bokhyllor för att marknadsföra biblioteket som rum.
Eller som den insiktsfulle Plinius, som citerar en intressant artikel i danska Information, säger: “Endelig blir konflikten mellom den gamle og den nye tenkemåten skikkelig artikulert på høyt nivå.”

Vad är en bibliotekarie?
Vilka egenskaper är väsentligast för en samtida bibliotekarie? Jag menar att det beror på vilket bibliotek man jobbar på. Jobbar man på ett specialbibliotek behöver man specialistkunskaper oavsett om det handlar om medier (skönlitteratur på Nobelbiblioteket eller dataspel på Dieselverkstan) eller om kunskap om brukarna (TPB, Internationella Biblioteket) eller bemötande (kommunala skol- och folkbibliotek).

Vad handlar Bibliotek 2.0 om egentligen?
För mig är 2.0-rörelsen snarare ett förhållningssätt till brukarna än en rad tekniska lösningar. De olika webbapplikationer som möjliggjort en lång rad sociala webbplatser är en förutsättning för detta förhållningssätt, men de är inte målet i sig.
Det här förhållningssättet innebär att nya medier och bibliotekstjänster blir intressanta för biblioteken i den mån de är intressanta för bibliotekens brukare. Det innebär också att man måste förhålla sig till gamla medier och verksamhetsformer. Det är inte biblioteken själva eller dess personal som ska avgöra vad är ett bibliotek är – det ska göras i ett ständigt pågående samtal mellan profession, våra uppdragsgivare och de som använder våra tjänster eller de som ännu inte gör det.

Det är oerhört viktigt med en fortsatt diskussion om vilka förhållningssätt som borde vara relevanta för biblioteken i samtiden.
Utan förhållningssätt, ingen värdegrund. Utan värdegrund, ingen vision. Utan vision, ingen strategi. Utan strategi, ingen framtid. (Från Plinius-bloggen: “the libraries seem to lack defined survival strategies“)

 —————————————————————————————-

Några kommentarer från den svenska bibliobloggosfären så här långt
Spelbiblioteket

Bibliobuster

Den sköna bloggen

mymarkup, old school and shit

Eriks axplock

En dansk synpunkt om ungefär samma sak:
Op og hop: Den hellige Bog og Biblioteket

——————————————————————————————
Ett citat:
“the library of 20 years ago was nothing like the library of today, and will be nothing like the library of five years from now. They’re changing, and we just don’t know what they’re becoming.” Don Borchert till LATimes

 ”Digitaliseringen har nå kommet så langt at folkebibliotekets identitet står på spill. Er bibliotekets egentlige oppgave å formidle bøker – med andre medier som en tilleggsoppgave? Eller skal vi definere biblioteket som en tekstlig institusjon – der det er brukerne som bestemmer hvilke medier som skal dominere?” Plinius

“Boken är ett medel, inte en fetisch” Plinius - och man kan med honom säga
“Biblioteket är ett medel, inte en fetisch”

Library 2.0 è ormai tra noi da circa due anni e si può dire che tra post, articoli, interventi a convegni, mail su liste di discussione e recensioni un discreto dibattito sulla sua natura e sulle sue ripercussioni vi sia stato, a livello internazionale e anche italiano (basti considerare, come registrazione di un segno di tempi, l’occorrenza del termine e dei principi correlati all’interno dell’ultima fatica di Riccardo Ridi, La biblioteca come ipetertesto, lettura che consiglio vivamente agli aspiranti bibliotecari, ai bibliotecari professionisti e a chi lavora con l’architettura dell’informazione).

In tempi di misurazioni e valutazioni è perciò forse naturale chiedersi, come ha fatto lo stesso brand maker, Michael Casey, se e quali siano stati i ROI, i ritorni sull’investimento fatto in merito alla biblioteca 2.0 e all’adozione dei suoi criteri, metodi e strumenti. Il ROI è un concetto interessante, e soprattutto testimonia di un sano atteggiamento di monitoraggio che comincia a prendere piede anche in Italia e perfino nella pubblica amministrazione e nelle istituzioni culturali che le appartengono.

Cito al proposito l’intervento tenuto dal mio capo all’ultimo Convegno Nazionale AIB, un’indagine nazionale sulla misurazione e valutazione dei sistemi bibliotecari. Spesso si identifica L2 con l’uso di blog, social network, wiki, IM o Second Life. Come ho detto più volte, L2 è innanzitutto an attitude – in questo senso incarnando appieno il senso del web 2.0, di cui è più o meno diretta emanazione. E però. Quante biblioteche hanno aperto un blog sulla scorta dell’entusiasmo della nouvelle vague tecnologica? (a proposito: in arrivo la vigilia di Natale – sono sempre così sentimentale… – un resoconto sulla biblio-blogosfera italiana su LibWorld!)

Allora, adesso, dopo qualche tempo in cui ci siamo divertiti a scorrazzare su e giù per l’autostrada dell’informazione (quanto ho amato questa dicitura! E quanto mi dispiace che non sia più di moda) delle sperimentazioni, del gioco per e con l’utente, della geekness più spinta, è il caso di fermarsi, fare un bel respiro e… verificare.

Quanto ciò che abbiamo creato viene usato. E da chi e perché. E se gli scopi per i quali l’abbiamo costruito e le finalità per le quali l’abbiamo concepito siano stati davvero condivisi dai nostri  utenti. Se l’utilità, che magari non è stata la nostra preoccupazione principale all’atto di mettere su un bel mashup di Google Maps e reti bibliotecarie, possa veramente essere rintracciata e magari anche dimostrata a chi paga le tasse per sostenerci oppure se si è trattato solo di un – pur istruttivo – esperimento fine a se stesso.

E che sia io a dire tutto ciò dovrebbe risultare indicativo Ma sono convinta che le verifiche siano sempre necessarie e certo da non temere, poiché servono in definitiva a testare la bontà delle applicazioni ed eventualmente a migliorarle oppure, perché no, ad abbandonare progetti perdenti e cercare di aggiustare il tiro…

Questa comunque è o dovrebbe essere, a due anni dal suo primo vagito sulla Rete, library 2.0 secondo Michael Casey:

Library 2.0 is user-centric. It is a shift in our focus from having libraries decide what is best for users to letting users decide what they want, how they want to get it, and how we can best serve them. Are we doing enough to find out what our users want? It is imperative that we do the research before we throw programs and initiatives at them. Otherwise, we’re the one deciding what our users want and need – a concept that is decidedly not Library 2.0.

Library 2.0 is constant change and evaluation. Once we’ve decided to implement a new service or program, we must continually revisit and evaluate it. Are we asking our users not only if they like it, but also how it can be improved to better serve them? Are we involving staff at all levels in the creation and evaluation process?

Library 2.0 is not just about technology. No matter how much this is said, technology continues to be a leading topic of discussion. We should all be grateful for the doors to our users opened by new technologies. However, we must remember that while technology can be a tool to better serve our users, it is not the final answer to all of our problems.

Library 2.0 is political. Politics tends to be a dirty word, but we absolutely must consider it. Politics, within both our organizations and communities, plays an unavoidable and undeniably important role in our path to better serving our users. We have to get not only our staff and administration on board – we also have to get our library boards, community leaders, and users on board as well. And the best way to do that is to talk to them – let them know that we all share a common goal of providing access to all kinds of information.

Bella base per una riflessione collettiva…