Som brukligt är på den moderna webben öppnar man upp sitt API för tredje part att göra skojiga och nyttiga saker utav. Twitter är sannerligen inget undantag. Vet inte hur många tjänster som har utvecklats med utgångspunkt från detta. Vi Iphone-ägare har anammat bl a Tweetie och TweetDeck med hull och hår.

Men nu har Twitters Mobile Team utvecklat egen mobil tjänst: http://mobile.twitter.com. På sin blogg skrev @leland från @twittermobile team:

“What may be a less known fact is: Lots of people access Twitter on their phones via our good ol’ mobile website, and trusty ‘m’ has been delivering tweets faithfully. However, ‘m’ doesn’t fully feel like Twitter, and could probably do a bit more things for you.

‘M’ should also be fantastically innovative — naturally the best way to do that is use our own APIs. So, the mobile team here built a brand new mobile web client from scratch, using only Twitter APIs, and we’d like to share the results with you.”

Jag surfade omedelbart in på tjänsten, adderade sidan till “home screen” och känner att det redan kan bli en konkurrent till Tweetie strax bredvid.

Läs även på Mashable.

Jag gick igenom Twitter häromdagen tillsammans med en blivande användare. Det är inte lätt att göra det på ett pedagogiskt sätt och kunna förklara fördelarna med att finnas med - Twitter i sig självt känns väldigt rörigt. Inlägg och svar och andras vidarebefordrade inlägg i en enda röra.

Ett hjälpmedel för att göra det hela begripligt och roligt är Tweetdeck.  Det är en slags browser för Twitter (och Facebook) som gör det lättare att organisera inlägg och själv bestämma vad som ska synas.  Plötsligt blev det intressant att följa med bland inläggen och lättare att koncentrera sig på innehållet istället för på tekniken. Det ska bli spännande att följa utvecklingen av mikrobloggar framöver.

Om man ska hänga med bland alla sociala medier blir det många konton att logga in på. Netvibes heter ytterligare ett hjälpmedel där du kan samla alla konton på en webbsida. Kolla din e-post, vädret, dina uppladdade foton (på FlickR), twitter, Facebook, favoritmusik, sökningar på YouTube, favoritlänkar, RSS-flöden m.m. Smart och tidsbesparande med allt (nästan) på samma ställe.

Apropå gårdagens inlägg om radioreklam och att jag eventuellt hittat spot, Göteborgs Energis, som inte var helt hopplös. I morse hörde jag den igen, denna gång i ett betydligt vaknare tillstånd och det visade sig att den var lika fånig som alla andra. Suck. Det känns så grymt när man får upp hoppet, känner sig lite upprymd men sedan trycks ner i skorna igen. Jag ska nästa gång lyssna tre gånger innan jag uttalar mig.

Jag får hitta nya glädjeämnen i livet istället. Som en sak jag jag plötsligt kom att tänka på: jag registrerade mig ju på Twitter i går kväll. En milstolpe i Copy Charlottes sociala media-historia! Nu följer en tid av spänning - hur ska det här utvecklas? Kommer jag tillbe mikrobloggen som det bästa som hänt mänskligheten sedan … tja, Facebook … eller kommer jag att tröttna på kvittrandet redan innan höstlöven fallit av träden? Den som lever får se.

I helgen satsar jag på avkoppling istället för uppkoppling så Twitter-projektet får jag ta tag i nästa vecka. Jag hoppas att jag kommer älska det lika mycket som mitt bloggande som nuförtiden känns som en skrivfest. Ambitionen är som synes hög. Så vi ses på tisdag Twitters out there!

——————————————————————————————
Svänger
Bara 2,5 timme kvar till min välbehövliga avkopplande helg i Stockholm.

Svänger inte
Att jag missar Håkan Hellström på Liseberg i kväll. Sorg.

Förra veckan var jag på Örebro Slott och föreläste för ett 80-tal informatörer på Banverket om hur Internet har förändrat mediekonsumtionen och de traditionella påverkansvägarna i grunden.

Företag, myndigheter och organisationer kan använda sig av sociala medier på fyra (fem) olika sätt:
Lyssna
Prata
Göra
Synas

Och det kanske allra viktigaste
Vara trevliga; dvs för första gången någonsin har juridiska personer möjlighet att vara personliga.

Det allra roligaste med dagen var alla spännande och roliga idéer som kom fram. Relevanta, genomförbara och begripliga.

Några av de exempel jag använde i presentationen var
Riksantikvarieämbetet
Karlskoga kommun
Saltå Kvarn

eBay
Jordbruksverket
Krisberedskapsmyndigheten

Känner du igen den här mannen? Nja, USA:s sjätte president John Quincy Adams kanske inte är den amerikanska president som satt flest spår i historieböckerna. Men just nu är han hetare än Obama. I alla fall på Twitter där Massachusetts Historical Society lagt upp hans kortfattade dagboksanteckningar från 1809 då Adams gjorde en resa till Ryssland.

“We’ll be posting [Adams'] exact words (his entries really do work perfectly as 140-character tweets), and, where possible, we will augment the posts with maps showing his location (thank him for providing regular latitude and longitude readings), links to longer diary entries, and other information.”

Jeremy Dibbell, bibliotikarie på Massachusetts Historical Society.

Här kan du följa Adams på Twitter.

Det här med att starta blogg var svårt, eller trögt iallafall, av precis den anledningen som jag hade räknat med: det kommer sig liksom inte riktigt av sig själv. Men jag tänker inte gå på den enkla och skylla min skrivkramp på min slöhet eller oförmåga till att skriva något längre än 140 tecken. (Jag har för övrigt kommit rätt långt nu i uppsatsen. Saknar fortfarande ett smidigt sätt att lägga upp den, men senaste Google Doc-versionen finns här). Nej, skälet till att bloggandet går trögt just nu är för att vi är i internetsäsongens motsvarighet till silly season, söndagstrafik, 30-talsdepression, marianergrav, Hultsfredfestival – den totaldöda sommarmånaden juli. Och då går det trögt att blogga inte bara för mig, utan för hela bloggosfären föreställer jag mig.

Vilket i sin tur, föreställer jag mig lite till, gör att hela media-sverige funkar lite, lite sämre.

Förr, när nyhetsmedia var ungefär lika med Aktuellt, Rapport, DN, Svd, Ekot och typ Expressen var sommaren lika med nyhetstorka. Inga nyheter fanns att förmedla, eftersom ingenting hände av värde och det som hände av värde nådde inte nyhetsdeskarna därför att de naturliga förmedlarna (pressansvariga, PR-folk och andra) var på den 5 veckor långa svenska industrisemestern. Och det var förresten reportrarna på nyhetsdeskarna också. Men det var lugnt: alla visste att det funkade så, och låg lågt med att försöka föra debatt eller lobba upp ämnen på agendan eller outa sin nya världsomvändande uppfinning. Det gjorde man helt enkelt i augusti när hjulen började snurra igen.

Men när varken gamla media-sverige eller industrisemestern finns kvar blir det vad min farfar skulle kalla “haligali” av alltihop. (Nej farfar är inte indian. Han är est.) Gammelmedia har vant sig vid att jobba vid sidan om, och framför allt med hjälp av, bloggosfären som ett viktigt kugghjul. Bloggosfären fungerar som både startmotor till debatter och som barometer för easy-way-out-redaktörer som vill se vad som är på gång. Detta har nu hunnit hålla på så länge att gammelmedia har glömt bort hur man klarade sig utan bloggarna.

Så vad händer då när gammelmedias semester sprids ut över längre tid och bloggarnas bloggfrekvens samtidigt sjunker under sommaren? Jo, redaktionerna flyter på ungefär som vanligt på sin kant. Men bloggosfären gör det inte. Bloggosfärens styrka ligger i sitt nätverk av länkar, kommentarer och pingar. Bloggosfären är det närmaste en evighetsmaskin vi har kommit: ett inlägg föder ett inlägg som föder ett inlägg. Men när färre bloggar (vilket alltså sker under sommarmånaderna när det helst är sol och bad) och de som bloggar bloggar mindre i både text och kanske arbetsinsats (alltså hur mycket möda man lägger ner i varje inlägg) saktas liksom hela bloggosfärens kugghjul ner. Det går trögare och informationsflödet tunnas ut. Och – tillbaka till redaktionerna som tror att de är safe – det är de inte! De har ju vant sig vid att bloggosfären snurrar fort, fort och bara sprutar ur sig massa info som gammelmedia kan paketera och sälja ihop med torsdagens Beck-film.

Ingen snurr i bloggosfären, inga nyheter från gammelmedia. Och mest torsk av alla är jag som både gillar att grotta ner mig i DN sandlådedebatter och, alltså sen ett tag till baka, vara en del av inte bara mikrobloggosfären utan även makroditon.

Det blir till att hänga mer på Twitter ett tag till. Om några veckor kanske sakerna är återställda.

Lundblad comebackar på Handelskammaren

Grattis Nicklas!

En superbrain mindre på Google…

JMW-Brit is overdoin it…

Twitter gillade tydligen inte att Brit Stakston använde deras tjänst en masse från Almedalen och stängde helt sonika av henne. Lite märkligt kanske, eftersom hon stod för ett av de mer ambitösa bakkanalsprojekten ever. Samtidigt har min Twitterfeed haft en viss irriterande slagsida senaste dagarna…

Bensinpriset styrs alltså INTE av svenska industrisemestern!

Man kunde annars tro att OPEC la på några dollar någon gång efter midsommardagen ungefär, men DN Ekonomi reder ut det här med prismekanismer.

För övrigt kan prismekanismerna gärna få fortsätta fungera några veckor tills biltourandet t&r Ljunghusen är avklarad…

På Resumé idag frågade Linus Fremin varför folk twittrar, hur orkar de, är det bara en fluga, är det bara för att andra gör det?

Efter några timmar fick Linus sina svar och han publicerade dem i ett nytt uppföljande inlägg.

1) En stilistisk övning:
2) Det är snabbare och mer interaktivt än till exempel bloggande
3) Mindre prestationsångest. Det räcker med en tanke, en mening
4) För att hänga med, tipsa och få tips

Jag ska illustrera min anledning så tydligt jag kan. I bilder.

Tisdag 18.21 läste jag det här inlägget på twitter.

elias betinakis twitter

Klickade på mitteninlägget:

elias betinakis twitter

Och sedan på länken:

elias betinakis twitter

Ett blogginlägg från bloggen Conversation Starter på Harvard Business Publishing, som handlar om om en undersökning som MBA-studenten Bill Heil och professor Mikolaj Jan Piskorski gjort av twitteranvändare.

Tydligen är det 10% av användarna som står för 90% av inläggen, vilket gör att twitter mer liknar en broadcastkanal än kommunikationskanal.

Onsdag 17.16 (ett dygn senare alltså) står det på Resumé:

Resume om twitter

Resumé hänvisar till en artikel i Brand Republic. Dock utan att länka.

1. Resumé är 1 dag senare än min twitterfeed (och 2 dagar senare än ursprungskällan)

2. Resumé länkar inte. Vare sig till sekundärkällan eller primärkällan.

3. Resumé skriver att det är en studie från Harvard Business Review (vilket det alltså inte är, och det står inte heller i deras källa Brand republic)

- Snabbare

- Kunnigare

- Länkat

- Oftast rakt på källan (eftersom man inte först behöver lotsa folk via en egen webb)

Därför använder jag twitter och därför borde DU använda twitter, för liknande saker inträffar VARJE DAG HELA TIDEN.

Ps, visst blir man nyfiken på 90% vs 30% som de talar om i ingressen? Här är bilden.

På Googles utvecklarkonferens I/O som gick av stapeln för ett par dagar sedan i San Francisco presenterades många nyheter, bland annat flera relaterade till Android, Googles mobiltelefonsystem. Den största nyheten sparades dock till dag två, då Google Wave presenterades.

Man skulle kunna säga att det är ganska makalöst.

I kort är det ungefär så här:

E-mail var ett sätt att imitera vanlig post.

IM (exvis MSN) var ett sätt att imitera samtal.

Frågan Google har ställt sig är: hur skulle det se ut om vi kunde bygga ett sätt att kommunicera som utnyttjade såväl befintliga sätt att kommunicera, men även de tekniska möjligheterna som finns idag.

Om vi kunde uppfinna det bästa sättet att kommunicera?

Enter Google Wave.

I Google Wave skapar man som användare en “våg” där man sedan kan addera användare och dokument. Det gör att man som användare kan kommunicera och arbeta tillsammans, utan begränsningar, helt sömlöst.

Tänk MSN+Twitter+Mail+Google Docs+Google maps+Facebook+Flickr. I en och samma lösning.

Eller som Technologizer valt att sammanfatta det:

* Is a service that looks like a rich piece of client software;
* Behaves like sophisticated threaded e-mail;
* Acts like IM when multiple collaborators are online at once.
* Is one of the most real-time collaborative tools I’ve ever seen.
* Has revision marking and versioning for workgroup editing.
* Has instant photo sharing.
* Allows its functionality to be embedded into blogs and social networks;
* Can serve as a container for OpenSocial applications;
* Has what Google says is a revolutionary spell checker;
* Comes in mobile flavors for Android and iPhone;
* Is an open-source project that lets developers write both Wave extensions (we saw one that grabs tweets and brings them into Wave) and their own servers (which can talk to other Wave servers).

Google förstår som inget annat företag hur vi använder Internet. Arbetsprocesser, intranät, kommunikation. Det här kommer att förändra mycket.

Här är några skärmdumpar (fler hittas här)

Google wave skärmdump

Google wave skärmdump eventinbjudan

Google wave skärmdump smart stavningshjälp

Gör vågen för Wave. (Pun intented.)

Google I/O kunde självklart följas via twitter, youtube och blogg.

Uppdaterat. Läs även de här två inläggen (techcrunch om Wave, Tim O’Reilly om Wave) (via @bbhlabs på twitter)

Föresten så finns jag på twitter. Så som många andra. Bara att försöka vänja mig med verktyget.

Frågan är varför jag alltid tänker på hermafroditer när det kommer på tal.

Jag har varit på Snällfestival idag.
I Lund har det varit Ockupationsfestival.

Och tack vare Sydsvenskans Twitterkanal kändes det som om jag var i Lund också.
Dom har alltså som första svenska dagstidning på allvar använt Twitter för nyhetsrapportering av en direkt händelse. (jo jag vet att Expressen Kultur rapporterade från Kulturutredningen men det var inte riktigt samma sak…)
Under hela dagen har Sydsvenskan ständigt uppdaterat läget och det har varit ett nöje att följa. Det har varit väldigt proffsigt och reaktionerna på Twitter har varit mycket positiva.

Sydsvenskan Kultur har dessutom utlyst en Twittertävling, av alldeles fantastiskt slag.
Twittra en svensk romanklassiker. Och bidragen strömmar in.

Så kan vi sluta upp med snacket om att mikrobloggar bara är trista rapporteringar om när folk går till jobbet och hem igen? Vi är överens om det? Bra.
Vi är överens om att Twitter är en utmärkt kanal för seriös nyhetsrapportering och nätverkande och research? Bra.
Och vi kan lägga ner pratet om att Twitter förstör språket och att inget vettigt kan sägas på 140 tecken också? Tack!

Finns du fortfarande inte på Twitter? Gå till twitter.com och registrera dig.
Mig hittar du här.
Och om du inte fattar nånting kan du läsa utmärkta Twitter for Dummies.

Alla fåglar twittrar i vår. Och när det gällande modet för sociala medier föreskriver mikroboggar som Twitter med inlägg som kan omfatta max 140 tecken, går avantgardisterna redan vidare mot ännu kortare meddelanden. Det senaste är därför nanobloggar. På en nanoblogg får hela budskapet omfatta maximalt ett ord.

Nanobloggning kan förstås ses som ett absurt utflöde av turbosamhällets krav på ständig, hypersnabb uppdatering. Men det kan också vara en lekfull utmaning att försöka få så mycket som möjligt sagt med detta enda ord.

I en programförklaring på sajten nanoblogg.se läser jag att nanoblogga är språkutveckling:

”Ord som silverfiskförakt, tankeliberation eller kattmatning står inte i SAOL, men man förstår ändå exakt vad avsändaren menar när hon eller han skriver. Det kan vara en utmaning att nanoblogga, att hitta det rätta ordet för just denna stund. Men det kan också vara en befrielse – tänkt va skönt att inte behöva kämpa fram en hel text. Ett ord räcker.”

Diggtoppen på nanoblogg.se domineras just nu av följande språkliga innovationer:

• Ensamhälle
• Konsumismminimism
• Vänsterhjärta
• Kexsugen
• Betongkeps

Den givna frågan är förstås om det går att vandra vidare mot det logiska och ultimata slutmålet – pikobloggen som bara tillåter ett enda tecken. Vilka åsikter och känslor kan man uttrycka med en informationsbit? Ganska många faktiskt.

Vi kan ju minnas den klassiska korrespondensen mellan Victor Hugo och hans förläggare i början av 1860-talet. Hugo hade just avslutat ”Samhällets olycksbarn” och ville veta hur försäljningen gick. Han skrev alltså följande brev till förläggaren:

“?”

Svaret löd förstås:

“!”

Men förutom ! och ? är tangentbordet också utrustat med andra användbara specialtecken som §, & och €. Här finns alltså mycket att utveckla vidare i den språkliga förkortningens och uppsnabbningens namn.

Innovationer i kortkommunikation är förresten en gammal sport. Det här historiska meningsutbytet ägde rum redan för ett par hundra år sedan. Först meddelandet:

” p            ci ”
——-   á    ——
venez       100

Så svaret:

”Ja”

Vad meddelandet betyder och vilka det var som kommunicerade – säg det den som kan… Förslag mottas gärna i kommentarsfältet.

Nu blir jag sådär gnällig igen, men vad är egentligen grejen med Twitter och blogger och gud vet allt vad de små mikrobloggarna heter? Räcker det inte med att folk ibland skriver totalt ointressanta inlägg på sin vanliga blogg (väldigt sällan de jag kollar in), måste jag få reda på att Pelle “Sitter på toaletten. Hård i magen.”

Nä, jag håller mig till de vanliga bloggarna. Allt för jobbigt att hålla koll på två miljarder mikrobloggar dessutom.

Att Mikroblogga – Twitter

☆ jdg ☆

Stora företag som köra ut sina pressmeddelanden i sina flöden känns fruktansvärt tråkigt och fel. Det är gamla långsamma kommunikationssätt som tas över till webben.Det är stora bolag som inte verkar vana vid ett personligt möte och personlig kommunikation. Därför är det intressant att se ett företag som Daglivs, en av Stockholms innerstads matbutiker, dyka upp på Twitter.

Och gör det helt rätt! En nyligen genomförd undersökning av pr-byrån Mahir visar att mycket få av Sveriges 40 största annonsörer har registrerat sina företagsnamn på mikrobloggar. På Twitter, den största mikrobloggningstjänsten i dag, finns Svenska Spel, Svenska Spel,  Tre och Telenor registrerade av de egna företagen enligt Mahir. 21 av 40 annonsörer har fått sitt namn kapande av någon annan.

Självklart finns det en anledning i sig att registrera sitt företagsnamn på många ställen enbart för att äga det. Men ska tjänsterna börja användas måste en tanke finnas bakom närvaron. Få av Sverige största annonsörer verkar ha det eftersom att de enbart reproducerar länkar till sina pressmeddelanden eller spammar sönder med samma budskap om och om igen.

Jag ska låta det vara osagt om det är en liten reklambudget som gör Daglivs närvaro på Twitter så mycket bättre än alla andra företag jag hittills stött på. Daglivs gör det svåra enkelt. De använder Twitter för att kommunicera erbjudanden som inte annonseras någon annanstans och små specialhappenings som händer i butiken. De gör det i lagom takt och de skriver personligt.

Visst går det att ha kritik mot att företaget än så länge inte svarar på tilltal eller följer några användare på Twitter. Men det är inte alltid den “sanna” vägen som är den rätta. Daglivs sätt att använda Twitter fungerar utmärkt på mig, vare sig de följer bubblan med sociala mediernördar eller inte.

Jag har den senaste tiden provat på lite mikrobloggande, framförallt på Bloggy och Twitter, men även andra mer företagsspecifika tjänster som Yammer. Eftersom jag skriver vanliga inlägg på min blogg lite för sällan så la jag just in en liten widget så mitt Twitter-flöde hamnar här. Om du vill följa mig hittar du mig på http://twitter.com/sebrob.

Återigen glömmer (?) Aftonbladet att länka. Antingen vet de inte hur man gör, eller så ser de sig själva som Internets mittpunkt och att man aldrig behöver lämna deras sida.

Borgholms Outlet kan du nu även följa via vår mikroblogg på Bloggy.se

Adressen är: http://borgholmsoutlet.bloggy.se/