Under årmiljonerna lagrades runt de Gotländska reven döda som tillsammans med öns koraller byggde upp en mycket fosilrik berggrund. Den nuvarande formen på ön blev till efter den senaste istiden.  På Gotlands västra sida reser sig ett stort antal imponerande klintstup och  på ett par tällen finns dessa även under vatten (pallkanter) med mycket djupt vatten. Gotlands östra sidan är i till största delen flack med stränder som är långgrunda. Den högsta punkten på ön heter Lojsta hed och ligger endast 83 meter över havsytan.

Nyföretagare prioriterar först att skapa mer kapital, öka kundbasen, välja rätt affärssystem, hålla koll på kostnaderna, få rätt på skatter samt bokföring, hålla en hög kvalitet, ge toppenbra service, etc. - för att nämna några exempel.

Därför är det lätt att nedprioritera miljöarbetet på ett nystartade företag. För oss på ProQure är det en självklarhet att ha en miljömedveten affärsverksamhet redan från början.

Tidigt i vår verksamhet har vi utformat en miljöpolicy som är både realistisk och inspirerande. Vi är glada över de miljömål vi redan uppnått under 2009 och vi ser redan fram emot att förverkliga nästa års. Företag måste ta hänsyn till miljöaspekten idag för att kunna lyckas långsiktigt.

Nyföretagarcenter, Almi och andra liknande organisationer fokuserar på kapitalsökande när de hjälper entrprenörer som vill starta eget. Förhoppningsvis börjar dessa organisationer stödja nya verksamheter i sitt miljöarbete. Med klimatdebatt på allas läppar hoppas man att fler och fler nystartade verksamheter börjar tidigt i sin miljöstrategi. Dock räcker det inte att ha miljöpolicyn på pränt. Walk the talk – det är det som gäller.

 ______________________

proQure erbjuder entrémattor & mattservice av överlägsen kvalité & löser dina mattbehov i tid, till låga kostnader samt med hänsyn till miljön.

Välj bland våra entremattor så som tork-, logo-, VIP-, arbetsplats- & skrapmattor.

ProQure tar miljöfrågan på största allvar & därför ställer vi höga krav på våra samarbetspartners & oss själva gällande miljöarbete.

Besök gärna vår hemsida: www.proqure.se.

Man kan nästan tro att entrémattor & mattservice branschen har levt i exil utan några stora överraskningar eller förnyelse i sitt sätt att kommunicera till en mer prismedvetna, informationssugen, lösningsorienterade och servicefokuserade kunder. Det finns dock tecken på friska vindar.

“När vi har analyserat marknadens behov och krav kom vi fram till att det behövs en fundemental förändring. Därför har vi utvecklat en affärsidé som täcker dagens behov och förutsättningar där vi fokuserar på totala kostnader, innovation, flexibilitet och engagemang. Ett konkret exempel är vårt sätt att nå ut till kunder genom e-kanaler. Ett annat är att vi satsade hårt på vårt miljöarbete väldigt tidigt i vår verksamhet.”, informerade Ryan Eriksson, Marknads- och Försäljningschef för ProQure.

Företag som är först att bryta gamla mönster i sin bransch, möter dagens efterfråga och kan förutse det som blir aktuell imorgon får en konkurrensfördel. Historiskt hittar man många och starka bevis i affärsvärlden (Google, Toyota, JC Decaux). Utan förändring finns ingen utveckling.

proQure erbjuder entrémattor & mattservice av överlägsen kvalité & löser dina mattbehov i tid, till låga kostnader samt med hänsyn till miljön.

Välj bland våra entremattor så som tork-, logo-, VIP-, arbetsplats- & skrapmattor.

ProQure tar miljöfrågan på största allvar & därför ställer vi höga krav på våra samarbetspartners & oss själva gällande miljöarbete.

Besök gärna vår hemsida: www.proqure.se.

Man kan nästan tro att entrémattor & mattservice branschen har levt i exil utan några stora överraskningar eller förnyelse i sitt sätt att kommunicera till en mer prismedvetna, informationssugen, lösningsorienterade och servicefokuserade kunder. Det finns dock tecken på friska vindar.

“När vi har analyserat marknadens behov och krav kom vi fram till att det behövs en fundemental förändring. Därför har vi utvecklat en affärsidé som täcker dagens behov och förutsättningar där vi fokuserar på totala kostnader, innovation, flexibilitet och engagemang. Ett konkret exempel är vårt sätt att nå ut till kunder genom e-kanaler. Ett annat är att vi satsade hårt på vårt miljöarbete väldigt tidigt i vår verksamhet.”, informerade Ryan Eriksson, Marknads- och Försäljningschef för ProQure.

Företag som är först att bryta gamla mönster i sin bransch, möter dagens efterfråga och kan förutse det som blir aktuell imorgon får en konkurrensfördel. Historiskt hittar man många och starka bevis i affärsvärlden (Google, Toyota, JC Decaux). Utan förändring finns ingen utveckling.

proQure erbjuder entrémattor & mattservice av överlägsen kvalité & löser dina mattbehov i tid, till låga kostnader samt med hänsyn till miljön.

Välj bland våra entremattor så som tork-, logo-, VIP-, arbetsplats- & skrapmattor.

ProQure tar miljöfrågan på största allvar & därför ställer vi höga krav på våra samarbetspartners & oss själva gällande miljöarbete.

Besök gärna vår hemsida: www.proqure.se.

Det finns en avsevärd skillnad mellan  naturen på Gotland från naturen på fastlandet. Den största förklaringen till detta är att Gotland har under en längre tid varit isolerad samt att såväl jordbruket som skogsbruket rationaliserades mycket senare än i övriga Sverige.  Den viktigaste förklaringen måste dock anses vara öns kalkrika och karga karaktär som skapat förutsättningar för en väldigt särartat flora av arter. Exempel på arter som bara hittas på ön gotlandssnok, brun ögontröst och gotlandssippa För 400 miljoner år sedan, under silur-perioden, låg Sverige nära ekvatorn och en kring Gotland fanns en tropisk korallrevmiljö i ett grunt och varmt vaten, rikt på djurarter som exempelvis armfotingar och trilobiter.

Ojojoj!

Hur kunde det hända?

Varför? Vem har gjort fel?

Det började ju så bra, med pompa och ståt, med stolhet och glädje. Söndagskvällen var det invigning.

Dagen efter så hände takraset, då misstänktes snart entreprenören för vårdslöshet. Inte helt ovanligt.

Men, men, men. Det kom mera. I tisdags kom ett samtal från platsen att två av tornen hade ramlat av. Prinsessan och väktarna hade snabbt fått räddas undan en fallolycka från hög höjd.

Igår onsdag såg det ut så här.

Idag är det torsdag och huset är rivet och jag har utbildat mig i BAS P/U (byggarbetsmiljösamordnare). Om Gud har ett finger med här så är han allt en smula ironisk ändå.

———-

Vad är det som har hänt? Entreprenören kan ju knappast hängas för den första skadan längre. Nej, någonting har gått allvarligt snett med materialet. Prefabelementen har tappat sin hållfasthet, faktiskt så har skiten nästan löst upp sig till en smulig form av pepparkaka. Kanske kan materialnördarna på Byggbloggarna tala om vad som gått snett. Spårbarheten på degen och leverantörens ansvar känns just nu mycket tveksamt.

Ansvarsfrågan kommer att bli jobbig. Eftersom jag är både projektledare, kvalitetsansvarig och bagare så vill jag inte gärna gräva efter den Mänskliga Faktorn här. Hellre då att vi hittar en Syndabock, skyller på Slumpen eller Någon Annan. Om inte det känns trovärdigt är det ju Ingens fel. Igen.

———-

Det sjuka är att barnen verkar inte det minsta ledsna, tvärtom har dramat följts med viss förtjusning. Skitungar.

———-

I was walking around i Stockholm yesterday (Grevturgatan), found an amazing cafe, people were sitting outside the cafe, it was around 5 degree above zero (celcius). Lots of infra-red light for making it warmer. That looks really enjoyable, but is it climate smart? well one should say No while other may say, look it is like what it has been before, you make a fire sitting and enjoying, may be making fire is not very much climate friendly either.

Up to each of us to judge.

 Cheers

För ett och ett halvt år sedan gjordes en så stor och revolutionerande upptäckt här i Brasilien att det är svårt att tro det är sant. Jag har sett både fysiker och ingenjörer tappa andan (bokstavligen, jag fick lov att hjälpa en av dem ut i friska luften), samt konservativa akademiker förlora både fattningen och humöret när de fått se uppfinningen, eftersom den går emot alla hittills kända teorier och därför helt enkelt inte borde fungera.

Det jag talar om är Keppemotorn, som just nu är på plats i Köpenhamn för att presenteras på klimatkonferensen av den Brasilianska regeringen och organisationen STOPPA förstörelsen av världen. Den är lösningen som ingen vågat drömma om. Dessutom bevisar den att vi återigen har letat efter något viktigt på fel ställe – och att vi varit lurade i flera hundra år.

1996 publicerade Norberto Keppe boken The New Physics Derived from a Disinverted Metaphysics, i vilken han redan i första paragrafen förklarar att både Einsteins och hela den moderna vetenskapen har baserat sig på felaktiga teorier och att det är därför vi håller på att göra slut på planeten. Den omedelbara reaktionen var naturligtvis både skeptisk och aggressiv, för ”vad vet en psykoanalytiker om fysik?” och ”hur i all världen kan man påstå nåt så dumt?”. Dagens positivistiska vetenskap är tyvärr minst lika dogmatisk som medeltidens religion. Folk blir lika arga idag när någon går emot en allmän övertygelse som dåtidens människa över religiöst nytänkande.

Förklaringen är emellertid enkel. Keppe är nämligen djupt kunnig om metafysikens principer, som han också har skrivit flera böcker om (metafysik är de universella lagar som förklarar världens beskaffenhet och de första orsakerna).

En av de personer som tog boken på fullaste allvar redan från början var min och Helenas nära vän och arbetskollega Cesar Sóos, en ingenjör som under mer än tio år har försökt bygga en motor i enlighet med Keppes teorier. I februari förra året lyckades han tillsammans med kollegan Roberto Frascari att få motorn att fungera. Den arbetade utan att förbruka vare sig batteri eller el, och blev heller inte varm. Få av oss som var med den där gången förstod egentligen hela innebörden av det vi bevittnade.

Det finns en grundläggande lag inom metafysiken som säger att det mindre kommer från det större, eller det underordnade från det överordnade. Den är utgångspunkten för Keppes teorier i boken och följaktligen för Keppemotorn.

Tänk dig att du bor på en öde ö där ingen har varit på många år. En dag när du går längs stranden får du syn på ett mycket vackert sandslott med tinnar och torn. Vad tänker du då? Förmodligen att det måste vara någon annan på ön. Både genom vårt eget förnuft och av fysikens entropilag vet vi att en högre ordning aldrig naturligt kan komma ur en lägre ordning utan hjälp av yttre inverkan. Ett sandslott kan inte bygga sig själv. Inte maskiner heller. Så långt bär vi alla på denna metafysiska princip inom oss.

Vi vet också att det inte är något av djuren på ön som har gjort sandslottet. Det går helt enkelt emot den naturliga ordningen. Allting kommer nämligen från någonting större. (Det är för övrigt den här metafysiska principen som gjorde att de antika grekerna insåg att det rent logiskt måste finnas en Skapare till allt.)

Nästan alla vetenskaper och teorier idag går emot de metafysiska principerna. Detta är en av anledningarna till dagens existentiella tomhetskänsla. Den materialistiska livsåskådningen är alldeles för snäv för att livet ska få någon mening. Dessutom blir vi farliga för oss själva och naturen. Shakespeare visade oss med en mästares hand hur Hamlet, Othello, Macbeth och King Lear förorsakade sina egna tragedier genom att gå emot den universella – och goda – ordningen.

Det allra största misstaget inom dagens vetenskap är enligt Keppe idén att energi kommer från materia. Einsteins formel E=mc2 kan ju utläsas som att all energi kommer från och är begränsad till materia. Utanför materian finns bara tomrum, och det är ju så vi tänker oss rymden. Det är därför vi förbrukar upp hela planeten i vår jakt på el, värme och rörelseenergi.

Keppe menar att det måste vara tvärtom. Energin i universum är mycket mer omfattande än materien, och dessutom långt överlägsnare. Den här energin kallas ibland för skalärenergi, i enlighet med den briljante men bortglömde fysikern Nikola Tesla, men Keppe kallar den oftast för essentiell eller gudomlig energi eftersom det är den som underhåller både oss och naturen. Sóos och Frascari insåg att så fort vi hittar ett sätt att fånga upp den så har vi löst hela jordens miljöproblem och energikris. Dessutom är den med all sannolikhet bra för hälsan, till skillnad från dagens elektricitet.

I mycket förenklade ordalag uppfångar Keppemotorn i sitt nuvarande utvecklingsstadium mellan 70 och 90 % av sin energi direkt från omgivningens energi, istället för att förbruka el eller olja. Forskarna på labbet här i São Paulo hävdar dock att det bara är en tidsfråga innan de kan få den att helt och hållet fungera med hjälp av essentiell energi. Det innebär att mänskligheten slutligen har befriat sig från såväl koldioxidutsläpp som dyra elräkningar och giriga oljebolag.

För er som redan befinner er i Köpenhamn eller är på väg dit, missa inte presentationen av Keppemotorn den 9 december (klicka här för mer info). Skriv också gärna och berätta om klimatmötet. Du kan också lyssna på en intervju med Cesar Sóos när han berättar om Keppemotorn på engelska på Richard Jones Podcast. 

För er som har mer tekniska frågor rekommenderar vi följande diskussionsforum http://keppemotorclub.bestforumpro.com/keppe-motor-forum-general-f1/   

Sofie

The greatest scientific and political scandal in modern times continues to unravel. And media is starting to cover it more and more as the consequences is starting to sink in.

In this case it’s Financial Time’s Washington columnist Clive Crook. He was a believer up to the end of last week.

“The closed-mindedness of these supposed men of science, their willingness to go to any lengths to defend a preconceived message, is surprising even to me. The stink of intellectual corruption is overpowering.”

“The declaration from Rajendra Pachauri that the emails confirm all is as it should be is stunning. Science at its best. Science as it should be. Good lord. This is pure George Orwell. And these guys call the other side “deniers”.

“Remember that this is not an academic exercise. We contemplate outlays of trillions of dollars to fix this supposed problem. Can I read these emails and feel that the scientists involved deserve to be trusted? No, I cannot. These people are willing to subvert the very methods–notably, peer review–that underwrite the integrity of their discipline. Is this really business as usual in science these days? If it is, we should demand higher standards–at least whenever “the science” calls for a wholesale transformation of the world economy. And maybe some independent oversight to go along with the higher standards.”

http://blogs.ft.com/crookblog/2009/11/more-on-climategate/

http://clivecrook.theatlantic.com/archives/2009/11/more_on_climategate.php

More on Climategate

November 30, 2009 2:40pm

In my previous post on Climategate I blithely said that nothing in the climate science email dump surprised me much. Having waded more deeply over the weekend I take that back.

The closed-mindedness of these supposed men of science, their willingness to go to any lengths to defend a preconceived message, is surprising even to me. The stink of intellectual corruption is overpowering. And, as Christopher Booker argues, this scandal is not at the margins of the politicised IPCC process. It is not tangential to the policy prescriptions emanating from what David Henderson called the environmental policy milieu [subscription required]. It goes to the core of that process.

One theme, in addition to those already mentioned about the suppression of dissent, the suppression of data and methods, and the suppression of the unvarnished truth, comes through especially strongly: plain statistical incompetence. This is something that Henderson’s study raised, and it was also emphasised in the Wegman report on the Hockey Stick, and in other independent studies of the Hockey Stick controversy. Of course it is also an ongoing issue in Steve McIntyre’s campaign to get hold of data and methods. Nonetheless I had given it insufficient weight. Climate scientists lean very heavily on statistical methods, but they are not necessarily statisticians. Some of the correspondents in these emails appear to be out of their depth. This would explain their anxiety about having statisticians, rather than their climate-science buddies, crawl over their work.

I’m also surprised by the IPCC’s response. Amid the self-justification, I had hoped for a word of apology, or even of censure. (George Monbiot called for Phil Jones to resign, for crying out loud.) At any rate I had expected no more than ordinary evasion. The declaration from Rajendra Pachauri that the emails confirm all is as it should be is stunning. Science at its best. Science as it should be. Good lord. This is pure George Orwell. And these guys call the other side “deniers”.

While I’m listing surprises, let me note how disappointed I was by The Economist’s coverage of all this. “Leaked emails do not show climate scientists at their best,” it observes. No indeed. I should say I worked at the magazine for years, admire it as much as ever, and rely on the science coverage especially. But I was baffled by its reaction to the scandal. “Little wonder that the scientists are looking tribal and jumpy, and that sceptics have leapt so eagerly on such tiny scraps as proof of a conspiracy,” its report concludes. Tiny scraps?  I detest anti-scientific thinking as much as The Economist does. I admire expertise, and scientific expertise especially; like any intelligent citizen I am willing to defer to it. But that puts a great obligation on science. The people whose instinct is to respect and admire science should be the ones most disturbed by these revelations. The scientists have let them down, and made the anti-science crowd look wise. That is outrageous.

Megan McArdle adopts a world-weary tone similar to The Economist’s: this is how science is done in the real world. If I were a scientist, I would resent that. She has criticised the emails and the IPCC response to them, then says she still believes the consensus view on climate change. Well, that was my position at the end of last week, and I suppose it still is. But how do I defend it? There is far more of a problem here for the consensus view than Megan and ordinarily reliable commentators like The Economist acknowledge. I am not a climate scientist. In the end I have to trust the experts. That is what we are asked to do. “Trust us, we’re scientists”.

Remember that this is not an academic exercise. We contemplate outlays of trillions of dollars to fix this supposed problem. Can I read these emails and feel that the scientists involved deserve to be trusted? No, I cannot. These people are willing to subvert the very methods–notably, peer review–that underwrite the integrity of their discipline. Is this really business as usual in science these days? If it is, we should demand higher standards–at least whenever “the science” calls for a wholesale transformation of the world economy. And maybe some independent oversight to go along with the higher standards.

The IPCC process needs to be fixed, as a matter of the greatest urgency. Read David Henderson or the Wegman report to see how. And in the meantime, let’s have some independent inquiries into what has been going on.

November 30, 2009 2:40pm

Läs även andra bloggares åsikter om <a href=”http://bloggar.se/om/milj%F6” rel=”tag”>miljö</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/yttrandefrihet” rel=”tag”>yttrandefrihet</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/fri-+och+r%E4ttigheter” rel=”tag”>fri- och rättigheter</a>, Läs även andra bloggares åsikter om <a href=”http://bloggar.se/om/USA” rel=”tag”>USA</a>

Värdlandet Danmark har presenterat sitt förslag på hur ett köpenhamnsavtal skulle kunna se ut skriver svt

Förslaget är att utsläppen ska minska med 50% till 2050. Man vill också hålla temperaturen under 2 grader. Det här förslaget är katastrofalt och självmotsägande. Enligt IPCC skulle en 50 % minskning rent teoretiskt kunna räcka för att nå tvågradersmålet, men det kan lika gärna leda till ökningar på 2.5 grader. För att nå 2gradersmålet vill IPCC se en minskning på mellan 50 och 85 %. Danmark väljer det absolut lägsta mål som är möjligt, och alltså den absolut största risken för minskligheten. Och då har jag inte ens tagit med i beräkningen att IPCC-rapporten numera av många forskare (bland annat ordföranden för ICPP själv) ses som för mesig, och att vi skulle behöva minska med 100% till 2050.

Om Danmarks förslag går igenom blir kyotoprotokollet snarare en självmordspakt än den lösning som människor hoppas på.

The greatest scientific and political scandal in modern times continues to unravel. And media is starting to cover it more and more as the consequences is starting to sink in.

“The emails showed how the global-warming group stifled dissent. They controlled the peer-review process, keeping opposing views unpublished, then cited “peer review” as evidence of their “consensus.”

“This unseemly business reveals another flaw. Why are scholars who review papers allowed to remain anonymous? Reforming scientists and lawmakers might put the question more concretely: How many of the anonymous reviewers who spiked skeptical scientific papers over the years are the people who wrote these emails detailing how they abused peer review to block contrary evidence?”

“Science was one of the first disciplines to insist on transparency in order to foster competition in data and ideas. In the case of global warming, transparency is better late than never, as policy makers now have the chance to review the facts. Facing up to high-profile flaws is hard for any profession, but honest scientists will cheer how in our digital era eventually the truth will out, and will accept that no scientific hypothesis can be viewed as sacred or can be proved in secret.”

http://online.wsj.com/article/SB10001424052748703499404574564291187747578.html?mod=rss_opinion_main

NOVEMBER 29, 2009, 9:46 P.M. ET By L. GORDON CROVITZ

The Web Discloses Inconvenient Climate Truths

The world cannot trust scientists who abuse their power.

For anyone who doubts the power of the Internet to shine light on darkness, the news of the month is how digital technology helped uncover a secretive group of scientists who suppressed data, froze others out of the debate, and flouted freedom-of-information laws. Their behavior was brought to light when more than 1,000 emails,and some 3,500 additional files were published online, many of which boasted about how they suppressed hard questions about their data.

The emails, released by an apparent whistle-blower who used the name “FOI,” were written by scientists at the Climate Research Unit of the University of East Anglia in England. Its scientists are high-profile campaigners for the theory of global warming.

The findings from East Anglia have been at the core of policy reports by the U.N.’s Intergovernmental Panel on Climate Change. The IPCC does not do its own research but compiles information relating to climate change. It has declared the evidence that the globe is warming to be “unequivocal,” a claim routinely cited by lawmakers in the U.S. and elsewhere as authoritative.

The IPCC stresses honest science. According to its Web site, its goal is to “assess on a comprehensive, objective, open and transparent basis the scientific, technical and socio-economic information relevant to understanding the scientific basis of risk of human-induced climate change, its potential impacts and options for adaptation and mitigation.”

The panel, which shared the 2007 Nobel Peace Prize with Al Gore, now faces the inconvenient truth that it relied on scientists who violated scientific process. In one email, the Climate Research Unit’s director, Phil Jones, wrote Michael Mann of Pennsylvania State University, promising to spike studies that cast doubt on the relationship between human activity and global warming. “I can’t see either of these papers being in the next IPCC report,” he said. He pledged to “keep them out somehow—even if we have to redefine what the peer-review literature is!”

In another email exhange, Mr. Mann wrote to Mr. Jones: “This was the danger of always criticizing the skeptics for not publishing in the ‘peer-reviewed literature.’ Obviously, they found a solution to that—take over a journal! So what do we do about this? I think we have to stop considering ‘Climate Research’ as a legitimate peer-reviewed journal. Perhaps we should encourage our colleagues in the climate research community to no longer submit to, or cite papers in, this journal.”

Other emails include one in which Keith Briffa of the Climate Research Unit told Mr. Mann that “I tried hard to balance the needs of the science and the IPCC, which were not always the same,” and in which Mr. Jones said he had employed Mr. Mann’s “trick” to “hide the decline” in temperatures. A May 2008 email from Mr. Jones with the subject line “IPCC & FOI” asked recipients to “delete any emails you may have had” about data submitted for an IPCC report. The British Freedom of Information Act makes it a crime to delete material subject to an FOI request; such a request had been made earlier that month.

Over the weekend, East Anglia officials disclosed they had disposed years ago of the historic weather data underlying their analysis. This may be one reason they’ve fought information requests. They say they’ll release the data they still have some time next year.

The emails showed how the global-warming group stifled dissent. They controlled the peer-review process, keeping opposing views unpublished, then cited “peer review” as evidence of their “consensus.” One of the dissident scientists, Roger Pielke of the University of Colorado, wrote on his blog that the emails show the “collusion to suppress other scientifically supported views of the climate system, and the human role within it, is a systemic problem with the climate assessment process.”

These disclosures have led to some soul-searching. “Opaqueness and secrecy are the enemies of science,” wrote George Monbriot, a leading British environmentalist. “There is a word for the apparent repeated attempts to prevent disclosure revealed in these emails: unscientific.” Demetris Koutsoyiannis, a hydraulic engineer who has written on climate change, wrote that scientists who suppressed others “must have felt that this secrecy was their best weapon: to censor differing opinions, to develop ‘trick’ procedures, to ‘balance’ the needs of the IPCC, and even to ‘redefine’ peer review.”

This unseemly business reveals another flaw. Why are scholars who review papers allowed to remain anonymous? Reforming scientists and lawmakers might put the question more concretely: How many of the anonymous reviewers who spiked skeptical scientific papers over the years are the people who wrote these emails detailing how they abused peer review to block contrary evidence?

Science was one of the first disciplines to insist on transparency in order to foster competition in data and ideas. In the case of global warming, transparency is better late than never, as policy makers now have the chance to review the facts. Facing up to high-profile flaws is hard for any profession, but honest scientists will cheer how in our digital era eventually the truth will out, and will accept that no scientific hypothesis can be viewed as sacred or can be proved in secret.

Läs även andra bloggares åsikter om <a href=”http://bloggar.se/om/milj%F6” rel=”tag”>miljö</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/yttrandefrihet” rel=”tag”>yttrandefrihet</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/fri-+och+r%E4ttigheter” rel=”tag”>fri- och rättigheter</a>, Läs även andra bloggares åsikter om <a href=”http://bloggar.se/om/USA” rel=”tag”>USA</a>

The greatest scientific and political scandal in modern times continues to unravel. And media is starting to cover it more and more as the consequences is starting to sink in.

This time from The Independent, one of the promoters of this hysteria.

http://www.independent.co.uk/opinion/commentators/simon-carr/simon-carr-so-scientists-are-just-as-political-as-the-rest-1831129.html

Simon Carr: So, scientists are just as political as the rest

We must add climate scientists to those who treat us as hawks treat chicks

Monday, 30 November 2009

The University of East Anglia climate fiasco has caused some in the laity to go back reaching for their brains. But sketchwriters recognised it all well enough, especially those of us without degrees in climate science. The problem isn’t science, it’s politics.

We’d already heard about the refusal of information requests. The tricks to shaft opponents. The plan to de-register an academic journal that had gone to the other side. The impulse to destroy files. The refusal to share primary data … We get that all the time in parliament.

And it fitted in with the communications strategy first leaked in the 1990s – the climatologists’ plan was to spread global warming panic as a spur to action. But as soon as the scientists adopted a public purpose they moved along the spectrum from academics to activists to lobbyists to political advisers and – please don’t think me cynical – that is a process of corruption and degradation.

And they’re important, these East Anglians. They are in charge of data-sets that underlie the “settled science” of the multi-trillion dollar global warming movement.

And boy have they caught up with the lessons from the last decade of public administration (text in italics was written by the programmer processing the data at the university).

/”… the expected 1990-2003 period is MISSING – so the correlations aren’t so hot! Yet the WMO codes and station names /locations are identical (or close). What the hell is supposed to happen here? Oh yeah – there is no ’supposed’, I can make it up. So I have.”/

That is, only if you know nobody’s listening can you tell the truth. We saw that in No 10’s private Iraq emails revealed in the Hutton enquiry.

/”Reconstruction is based on tree-ring density records. NOTE: recent decline in tree-ring density has been ARTIFICIALLY REMOVED to facilitate calibration. THEREFORE, post-1960 values will be much closer to observed temperatures than they should be, which will incorrectly imply the reconstruction is more skilful than it actually is …”/

That is, use the same data in opposite ways to make them fit the hypothesis. Gordon Brown’s always doing that.

/”… we know the file starts at yr 440, but we want nothing till 1400“./

That is, keep the pesky 1,000-year heatwave out of the stats or modern times won’t look warm at all. Gordon did that for years.

So now we have to add climate scientists to the list of professionals who treat us as hawks treat chicks. The them-and-us is getting more pronounced. We’re all drifting apart from each other – it’s not to do with social equality but sectional interests, the triumph of the political class, and professional tribalism as they extract their fees from us with such impunity.

NB: Mind you, for all their apparent trickery the East Anglians might still be right. The pro-vaccine lobby in the mid-19th century falsified their data like billy-oh.

Läs även andra bloggares åsikter om <a href=”http://bloggar.se/om/milj%F6” rel=”tag”>miljö</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/yttrandefrihet” rel=”tag”>yttrandefrihet</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/fri-+och+r%E4ttigheter” rel=”tag”>fri- och rättigheter</a>, Läs även andra bloggares åsikter om <a href=”http://bloggar.se/om/USA” rel=”tag”>USA</a>

Jag har en Sunnan-lampa hemma. När jag såg kampanjen så kunde jag inte låta bli att köpa en lampa eftersom för varje lampa som IKEA säljer så skänker de en lampa till någon behövande i världen. Det tyckte jag var utmärkt. Bra marknadsföring samtidigt som det gynnar fattiga människor. Nu är inte Sunnan en vanlig lampa utan det är en LED-lampa med solceller och laddningsbara batterier, alltså en energisnål lampa som inte behöver elektricitet för att fungera. Detta gör alltså att även de fattiga barnen kan göra sin läxa på kvällen med hjälp av lampan. Tyvärr fungerar den inte lika bra i Sverige i november som i juli men förhoppningsvis räcker solen till under hela året i Pakistan, dit den första sändningen gick.

Då jag har erfarenhet av avfallshanteringen i utvecklingsländer hoppas jag bara att IKEA skickar med moderna, tungmetall-fria, batterier till lamporna i Pakistan. På de batterierna som finns i min lampa står det ingenting om innehållet! Omhändertagandet av farligt avfall kan i de flesta utvecklingsländer i bästa fall beskrivas som bristfälligt och i de flesta fall som obefintlig. Förr eller senare kommer lampan att hamna i en sophög och därför är min uppmaning till IKEA att se till att lampan inte innehåller några giftiga ämnen.

Markus Paulsson

Skandalen kring de läckta emailen från Climate Research Unit vid University of East Anglia har – som klimatskeptikerna har uppmärksammat – till stor del bemötts med tystnad i Sverige. Det är synd, eftersom det spelar med i det rådande narrativet, där klimatskeptikerna hävdar att “sanningen” undertrycks och motarbetas, att teorin om den mänskliga medverkan till den globala uppvärmningen inte bygger på tillräckliga bevis och att människor som bestrider detta ignoreras och mobbas av media och det större vetenskapliga samfundet. Den bästa sammanfattningen av denna oerhört problematiska historia finns här.

Fast det är inte “sista spiken i kistan” för klimatförändringsvetenskapen som vissa har hävdat. Snarare är det ett tecken på hur vetenskap inte enbart är ett popperskt ideal, utan även har en social dimension, med lojaliteter, gruppmentalitet och rivalitet.

I 1900-talets vetenskapsfilosofi blev Karl Poppers syn på vetenskap som en disciplin där forskaren ständigt försöker falsifiera sin teori det ideal som också präglat hur människor ser på vetenskap – som något styrt av en metodologi som ständigt för oss närmare sanningen, eller “sanningslikhet” som Popper säger. De teorier som motstår många försök till falsifiering anses vara korroborerade, alltså inte bevisade som många människor tror.

Men under 60-talet ifrågasattes Poppers teori av Thomas Kuhn, som i sin De vetenskapliga revolutionernas struktur undersökte hur omfamnadet av en teori framför en annan såg ut i verkligheten. Hans slutsats var att vetenskapen var mindre rationell än vad den ger sig ut att vara, att övergången från ett paradigm till ett annat till viss del är en sociologisk process. Vetenskapsmän försökte oftast inte falsifiera sin teori, som Popper hävdade, utan istället gjorde de allt för att rädda sin teori.

Påminner inte detta väldigt mycket om de läckta mailen? En grupp forskare som är övertygade om att den teori som de står för är sann och där deras forskning går ut på att visa just detta? Det skulle kunna vara ett enormt problem om det inte vore för Imre Lakatos.

Lakatos försökte nämligen rädda rationaliteten i Poppers syn från Kuhns kritik på ett sätt som gör det möjligt att hävda att det är mer rationellt att välja en vetenskaplig teori framför en annan. Han teoretiserade att vetenskapen består av konkurrerande forskningsprogram. Dessa program har en hård kärna med övertygelser som de som forskar inte vill ändra, men runt den hårda kärnan finns ett lager av hjälphypoteser med uppgift att skydda kärnan. Dessa hjälphypoteser kan förkastas och förändras för att uppnå detta övergripande mål. Forskare inom ett program kan därför ibland verka blinda för övriga programs förutsägelser, de är till viss del “troende”.

När två  forskningsprogram står emot varandra menar Lakatos att det som avgör vilket forskningsprogram som det är rationellt att tro på program som han kallar progressiva. Med det menas forskningsprogram som går framåt, gör nya upptäckter, som hela tiden samlar på sig nya fakta och gör nya förutsägelser. Motsatsen är ett program där hjälphypoteserna blir allt fler, och som gör få eller inga nya upptäckter. När det står tydligt vilket av programmen som är progressivt och vilket som degenerativt kommer vetenskapssamfundet att välja det progressiva.

Så även om det finns ett mått av “blind tro” och gruppmentalitet inom vetenskapen så är det ändå rationellt att välja vissa teorier framför andra.

Idag har vi en situation där forskningsprogrammet där jordens klimat är föränderligt men helt styrt av naturliga processer utmanas av ett program vars grundkärna är att människan påverkar klimatet.

Fundera lite över vilket av de olika forskningsprogram som just nu konkurrerar på klimatområdet som verkar vara progressivt och vilket som tycks degenerativt. Svaret borde vara uppenbart. Och det skulle också förklara orsaken till att en förkrossande majoritet av vetenskapssamfundet har samlats kring teorin om människans inverkan på jordens klimat. Det är ju inte bara Climate Research Unit vid University of East Anglia som kommit fram till att klimatförändringarna är mänskligt påverkade, det är även NASA och andra.

Inget av programmen är helt igenom rent. Båda kommer ha inkonsekvenser och båda kommer verkar tillförlitliga inom vissa områden. Innan tillräckligt med fakta kommit in, innan tillräckligt många anomalier förklarats, innan tillräckligt många förutsägelser har gjorts korrekt kommer det alltid att finnas en viss osäkerhet kring programmen. Vi befinner oss till viss del mellan paradigm och denna period – som Kuhn kallar revolutionär – är fylld av osäkerhet. Lakatos visar varför vi ändå kan välja det ena framför det andra alternativet.

Därför är det inte en fråga om politisk korrekthet, eller politiserad forskning, som både Dick Erixon och Johan Lundberg menar. Det är en fråga om forskning som bedrivs i ett extremt politiserat klimat. Och där har skeptikerna varit drivande. Tvärtemot vad som hävdas kämpade klimatforskarna i motvind under lång tid (det är bara att tänka på att vi knappt har gjort någonting av det som anses vara nödvändigt, trots att teorin numer börjar ha 50 år på nacken). I stället har starka ekonomiska intressen ständigt motarbetat klimatforskningen, köpt undersökningar, gett pengar till forskning som ska bevisa att global uppvärmning inte påverkas av människan, alternativt att den inte är farlig. Detta har visats gång på gång. Har folk glömt att det faktiskt var många som hävdade att jorden inte blev varmare? Idag tycker ingen det, utan säger istället att uppvärmningen är naturlig och något vi måste anpassa oss efter, eller till och med något bra. Vem är det som ändrar sina positioner? Vem är det som ändrar sina fakta? Vem är det som är oärlig?

I december äger ett historiskt möte rum. Då ska världens ledare samlas i Köpenhamn för att diskutera ett nytt klimatavtal, som ska ersätta Kyotoprotokollet. Resultatet av Köpenhamnsmötet kommer att vara avgörande för världens klimatpolitiska åtgärder under lång tid framöver. Därför är det oerhört olyckligt att statsminister, och för närvarande EU-ordförande, Reinfeldt nu innan förhandlingarna går ut och säger att något avtal knappast kommer att åstadkommas. I och med det minskar han möjligheterna att få till stånd avtalet. Reinfeldts bristande ansvar och vilja att ta itu med klimatkrisen kan få stora konsekvenser. Det kan vi inte acceptera!

Ung Vänster är en del av den globala miljörörelse som tar klimathotet på allvar. Vi kommer att delta i möten och folkliga manifestationer i Köpenhamn för att sätta press på världsledarna att ta sitt ansvar. Vi kräver att ett bindande klimatvtal upprättas – ett avtal där industriländerna tar sitt självklara ansvar för kostnader och utsläppsminskningar. Klimatpolitiken och en politik för ökad rättvisa måste gå hand i hand. Vi kommer göra allt vi kan för att få en sådan politik till stånd – och vi kräver att Fredrik Reinfeldt att han gör detsamma i Köpenhman i december.

/Ung Vänster Luleå

And the Climate Gate temperature is rising. NOT the Global temperature.

http://www.investors.com/NewsAndAnalysis/PhotoPopup.aspx?id=513642

Läs även andra bloggares åsikter om <a href=”http://bloggar.se/om/milj%F6” rel=”tag”>miljö</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/yttrandefrihet” rel=”tag”>yttrandefrihet</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/fri-+och+r%E4ttigheter” rel=”tag”>fri- och rättigheter</a>, Läs även andra bloggares åsikter om <a href=”http://bloggar.se/om/USA” rel=”tag”>USA</a>

Ska för omväxlings skull försöka mig på att göra en matrecension här på bloggen. Har precis kommit hem från Ängavallen där jag har varit på ett ekologiskt julbord. Allt på Ängavallens julbord är ekologiskt, från julskinkan till konjaken. De är konsekventa och som exempel kan jag nämna att de inte har hittat någon god ekologisk julmust, därför har de ingen julmust. Inte heller ål serveras, då den som många vet är utrotningshotad. Det är till och med så att 20 kronor vid varje julbordsbeställning skänks till Ålfonden. Allting annat man kan önska fanns dock på julbordet som sillbord, kallskuret, varma rätter och ett härligt gottebord.

I dessa tider när svensk grisuppfödning debatteras så flitigt är det glädjamde att se att det även finns lyckliga grisar och en bra grisuppfödning. På Ängavallen föder de bland annat upp sina egna grisar som får vistas utomhus och böka naturligt. Tog en liten promenad för att se uppfödningen och grisarna såg verkligen lyckliga ut. Förutom grisar finns även bla får och nötkreatur på gården. En stor del av julbordet produceras med andra ord direkt på gården som bland annat har ett eget gårdsslakteri, vilket naturligtvis minskar transporterna betydligt.

Slutligen så kan jag sammanfatta med att allt smakade mycket gott, det går inte att peka ut någon favoriträtt, eftersom allt smakade bra. Helt klart det bästa julbord jag ätit och jag rekommenderar det varmt! Och julmusten och ålen saknade jag definitivt inte.

Läs mer: Ängavallens hemsida

/Daniel Eriksson

The greatest scientific and political scandal in modern times continues to unravel. And media is starting to cover it more and more as the consequences is starting to sink in.

Here are some very good points on Climate gates implications for science itself.

http://www.americanthinker.com/2009/11/global_warming_fraud_and_the_f.html

November 29, 2009

Global Warming Fraud and the Future of Science

By J.R. Dunn

The East Anglia Climate Research Unit (CRU) revelations come as no real surprise to anyone who has closely followed the global-warming saga. The Anthropogenic Global Warming (AGW) thesis, to give it its semi-official name, is no stranger to fraud. It would be no real exaggeration to state that it was fertilized with fraud, marinated in fraud, stewed in fraud, and at last served up to the world as prime grade-A fraud with nice side orders of fakery and disingenuousness. Damning as they may be, the CRU e-mails are merely the climactic element in an exhaustively long line.

A short tour of previous AGW highlights would include:

The Y2K Glitch.  This episode involved the NASA/GISS team led by James Hansen, possibly the most fanatical and unrelenting of all warmists, a man who makes Al Gore look like a skeptic. (Among other things, Hansen has demanded that warming “deniers” be tried for “crimes against humanity”.)  While examining a series of NASA temperature graphs, Canadian statistician Steve McIntyre, himself not so much a skeptic as an anti-warming Van Helsing, uncovered a discontinuity occurring in January 2000 that raised temperatures gathered over widespread areas by 1-2 degrees Fahrenheit. McIntyre had no easy time of it, since Hansen refused to reveal what algorithm he’d used to process the data, forcing McIntyre to perform some very abstruse calculations to figure it out.

Once notified, Hansen’s team promised to correct the error, stating that it was an “oversight”. When the corrected figures were at last released, they rocked the church of warming from bingo hall to steeple. Vanished was the claim that the past few years were “the warmest on record”. Now 1934 took precedence. A full half of the top ten warmest years occurred before WW II, well prior to any massive CO2 buildup.

No explanation has ever been offered. We have a Y2K glitch that behaves like no other computer glitch ever encountered, uniformly affecting a large number of sources distributed almost nationwide. Although the incident trashed all recent data and raised uncomfortable questions about the warming thesis as a whole, NASA itself made no effort at an investigation or inquiry. All that we’re ever going to hear is “oversight”. I guess that’s how they do things at NASA/GISS.

The Arctic Ice Melt. We’ve been informed for the better part of a decade that Arctic ice was melting at an unprecedented rate, and that the North Pole would be ice-free in twenty, thirty, or forty years, depending in the hysteria level of the media platform in question. In truth, ice thinning was due to a cyclical weather pattern in which winds blow ice floes south into warmer water. Everybody involved knew that this cycle occurred, everyone had seen it happen previously time out of mind. But it was too good an opportunity to pass up. Worse yet, when the weather returned to its normal pattern two years ago, large numbers of scientists put in considerable effort to suggest that the “new” ice was thinner than usual and would vanish in a flash as soon as the temperatures went back up. The media went along with the joke. The Germans have a phrase to cover such eventualities: this crew should be stripped of their trade. (Several expeditions setting out for the Pole to “call attention” to the coming Arctic catastrophe had to stop short due to icy conditions. In one case, both women involved suffered serious frostbite.)   

The Poor Polar Bears. Closely related is the saga of the polar bears, staring extinction in the face due to warming while, somewhere beyond the aurora, Gaia weeps bitter tears. This was evidently inspired by a single photograph (you’ve seen it — the entire world has at this point) of a woebegone polar bear crouched on a melting iceberg. That bear had to be sulking over allowing a nice juicy seal to escape, because it was in no danger. Out of the twenty major polar bear populations only two are known to be decreasing. Estimates of bear population (there are no exact figures) have increased over the past forty years, from 17,000 to19,000 to the current number of 22,000 to 27,000. The bears are becoming pests in municipalities such as Churchill and Point Barrow. (As clearly shown here.)  Despite all this, last year the bear was put on the U.S. “endangered” list.

The Hockey Stick That Wasn’t. The “hockey stick” is a nickname for a chart prepared by Michael Mann, a Pennsylvania State University professor and leading warmist. The chart purports to show temperature levels for the past millennium, and consists of a straight line until it reaches the late 20^th century, when it suddenly shoots upward, creating the “hockey stick” profile. This chart was a major feature of International Panel on Climate Change (IPCC) reports on global warming and is a commonly-used media graphic.

This chart creates immediate doubt in anyone knowledgeable about the climate of the past millennium, which more resembles a roller coaster than a straight line. It developed — in yet another impressive McIntyre takedown, this time with an assist from Ross McKitrick — that Mann was utilizing an algorithm that would produce hockey sticks if you fed it telephone numbers. (Mann is the “Mike” mentioned in the CRU e-mails, and this is one of his “tricks”.) Despite this disclosure, Mann has never withdrawn the chart, offered an explanation, or made a correction. The chart remains an accepted piece of evidence among warmists.

Tree-Ring Circus. Due to the fact that direct temperature measures for past epochs are lacking, climatologists utilize “proxy measures”, such as tree rings, glacial moraines, and lake sediments. Tree rings have played an important part in the warming controversy, as evidence backing the claim that temperatures have been consistently lower worldwide until recently. A crucial series of measurements, utilized by Mann among others, involves trees located on the Yamal peninsula in Siberia. How many trees were measured, you ask? A hundred? A thousand? Ten thousand?

The answer is twelve. A number perfectly adequate to trigger international panic, overthrow the capitalist system, establish a Green totalitarianism, and completely turn Western culture on its head.

But it turns out that further measurements were in fact made in the area, involving at least thirty-four other trees. And when this data is added to the original twelve, then the warming evidence disappears into the same branch of the Twilight Zone as the blade of Mann’s hockey stick. Another “oversight”, you understand.

We could go on to mention the automated U.S. weather stations chronicled by the tireless Anthony Watts, which were conscientiously placed next to air-con vents, atop sewage plants, in parking lots, and in one case, in a swamp (as many as 90% may be giving spurious high readings). The glaciers that are vanishing worldwide except where they aren’t. The endless papers demonstrating that the coral reefs, along with various birds, animals, insects, and plants, are facing extinction even though no warming whatsoever has occurred for twelve years. (And in the thirty years before that, the total rise was 1.25 degrees Fahrenheit, easily within normal variation.) Powerful stuff, this warming — it maims and destroys even when it’s not happening.  

It’s within this context that the East Anglia e-mails must be judged. The vanishingly small number of  legacy media writers who are paying attention behave as if the messages comprise some kind of puzzling anomaly, with no relation to anything that came before. In truth, they stand as the internal memos from the East Anglia branch of the Nigerian National Bank, which can save us from the horrors of global warming after payment of a small up-front fee.

There is always a deeper level to the damage caused by fraud. It strains social relationships, generates cynicism, and debases standing institutions. What has suffered the most damage from AGW is faith in the scientific method, the basic set of procedures – it could be called an algorithm — governing scientific investigation. These procedures embody simplicity itself: you examine a phenomenon. You gather data. You construct a hypothesis to explain that phenomenon. And then…

Well, first, let’s cover what you don’t do.

• You don’t manipulate data. (As CRU chief scientist Phil Jones stated he was doing in the now-famous “Mike’s trick” e-mail, not to mention throughout the now-famous source code.)

• You don’t fabricate data. (As one CRU scientist did while compiling weather-station data. Running into problems, he states, “I can make it up. So I did.” He adds an evil smiley face. This e-mail has gone under radar up until now. It can be found in the comments on James Delingpole’s blog.

• You don’t deny data to other investigators. (As Hansen, Jones, and, it appears, everybody else in the warming community has done at one time or another.)

• You don’t destroy evidence. (As the members of the CRU did following a Freedom of Information request.)

• You don’t bury contradictory data. (As Jones and several colleagues did in an attempt to undercut the impact of the Medieval Warming Period.)

• You don’t secretly manipulate the argument from behind the scenes. (As the CRU staff did with the website Realclimate.org., screening comments to allow only those that supported the warming thesis.)

• You don’t secretly undercut your critics. (As Mann advised the CRU to do concerning the scientific journal, Climate Researh: “I think we have to stop considering ‘Climate Research’ as a legitimate peer-reviewed journal. Perhaps we should encourage our colleagues in the climate research community to no longer submit to, or cite papers in, this journal.”)

• You don’t try to get a journal editor critical of your case fired. (As the CRU staff evidently succeeded in doing with an editor for Geophysical Research Letters.)

What you do, if you are a serious scientist operating according to the established method, is attempt to falsify your hypothesis. Test it to destruction; carry out serious attacks on its weakest points to see if they hold up. If they do — and the vast majority of hypotheses suffer the indignity embodied in a phrase attributed variously to Thomas Huxley and Lord Kelvin: “a beautiful theory slain by an ugly fact” — then you have a theory that can be published, and tested, and verified by other scientists. If you don’t, you throw it out.

None of this, amidst all the chicanery, fabrications, and manipulations, appears to have been done by anyone active in global warming research, the CRU least of all. From which point we are forced to conclude that AGW is not science, and that any “consensus” that can drawn from it is a consensus of fraud. 

(The late-breaking revelations of temperature manipulations at New Zealand’s NiWA institute   — another one of Mike’s tricks? — merely underlines the lesson of CRU. Now that the dam has busted, we’ll be hearing dozens of stories like this over the weeks and months to come.)

The West is a technological society. Science is as responsible for making us what we have become as any other factor, including the democratic system of government. The two are in fact complementary, each supporting and encouraging the other across the decades since this country was established. (And yes, I am aware that Britain and Germany were both centers of scientific progress, both of them nations liberalized by the example of the United States. Even the utterly authoritarian Bismarck was forced to heed the voice of the people despite his inclination to do anything but.)

The technology developed from scientific research has created a world that would be unrecognizable to our forebears of even a century ago. Technology has transformed diet, health, communications, and transportation. It has doubled lifespans in advanced countries. Prior to the modern epoch, few ever caught a glimpse of the world past their own farming fields. India, China, and Africa were wild myths, the Pacific and Antarctica utterly unknown, the planets and stars merely pretty lights in the sky. Technology opened the world, not just for everyday men and women, but for invalids, the disabled, and the subnormal, who once lived lives of almost incomprehensible deprivation. Technology was a crucial factor in the dissolution of the ancient empires, the humbling of the aristocracies.

As Paul Johnson has pointed out, a technological breakout appeared imminent at a number of points in the past millennium. Consider the anonymous Hussite engineer of the 15^th century who left a notebook even more breathtaking than that of Leonardo, or the revolutionary English Levelers of the 17^th century who dreamed of flying machines and factories. If a breakout had occurred at those times, the consequences would have been unimaginable. But the Hussites were destroyed by the German princes, the Levelers by the reestablishment of the English crown. It required the birth of a true democratic republic in the late 18^th century to provide the setting for a serious scientific-technical takeoff, one that after 200 years has brought us to where we stand today, gazing out at the galaxies beyond the galaxies with the secret of life itself within reach.

It is this, and no less, that scientific fraud threatens. This is no trivial matter; it involves one of the basic elements of modern Western life. When scientific figures lie, they lie to all of us. If they foment serious distrust of the scientific endeavor — as they are doing — they are creating a schism in the heart of our culture, a wound that in the long run could prove even more deadly than the Jihadi terrorists.

Such failings are not relegated only to climatology. With the apparent success of the climate hustlers, it has infected all areas of research. Over the past decade, stem-cell studies have proven a hotbed of fraud. Recall Dr. Hwang Woo Suk, the South Korean biologist who claimed to have cloned various higher animals and isolated new stem cell lines, to worldwide applause. Suk was discovered to have faked all his research, prompting the South Korean government to ban him from taking part in any further work. Nor was he alone. Researchers throughout the field have been caught fabricating and manipulating data, and at least one large biotech company has developed the habit of announcing grand breakthroughs to goose its stock prices.

A number of factors are responsible, among them the grant-making process, which rewards extravagant claims and demands matching results, and the superstar factor, in which media adulation creates a sense of intellectual arrogance — as in the case of Dr. Suk — unmatched since Galileo’s heyday. But the major problem lies in politics, specifically as involves ideology.

In both major recent cases of fraud, science had become entwined and infected with ideology to a point where its very nature had been transformed. It was no longer science in the classic mold, boldly asking basic questions without fear or favor. It had become an ideological tool, carrying out only such research as met with the approval of political elites. Stem-cell research had become enmeshed with the abortion question. Embryonic stem cells, obtained by “processing” aborted babies, received the lion’s share of funding and attention despite its showing no potential whatsoever. Adult stem cells, obtainable from bone marrow, skin cells, or virtually any other part of the body, were shunted aside despite extraordinarily promising research results. This bias permeated the entire field and distorted all perceptions of it — one of the reasons Dr. Suk was so wildly overpraised was his willingness to attack Pres. George W. Bush for limiting embryonic stem-cell exploitation.

The climatology story is little different. Environmentalist Greens needed a threat, one that menaced not only technological civilization but life on earth itself. They had promoted an endless parade of such threats since the 1960s — overpopulation, pollution, runaway nuclear power, and global cooling — only to see them shrivel like popped balloons. They required a menace that was overwhelming, long-term, and not easily disproven. With warming, the climatologists gave them one. In exchange for sky-high funding, millennial scientists, the heirs of Bacon, Copernicus, and Einstein, men who bled and suffered for the sake of their work, continually inflated the nature and extent of the CO2 threat, using, as we now know, the sleaziest methods available. The result has been complete intellectual degradation. 

Scientists were once among the most trusted figures in Western public life, similar to bankers, priests, and doctors, but in a real sense standing above them all. Scientists were honored as truth-tellers, aware that their reputation for veracity and seriousness was their only real asset. And while exceptions existed (read the story of Blondlot and his N-rays,   for one example), the public took them at their own valuation.

That is ended, one with the scholastic monasteries and the academy at Athens. Scientists today are well on their way to becoming an amalgam of the cheap politician and the three-card monte dealer. They are viewed by the less educated as a privileged class making alarming and impudent claims for their own benefit. The better informed find ourselves in the uncomfortable position of being unable to defend something we once admired.

The next set of questions in physics cannot be answered without equipment costing billions at the very least, and possibly much more. Will a disbelieving public pay for that? We are facing serious dilemmas concerning breakthroughs in biology, not only in stem-cell technology but also in neurology and synthetic biology, breakthroughs that threaten to distort the very nature of humanity itself. Should we leave the solutions up to people who want us to pick a card, any card?

The collaboration between science and democracy is one of the great achievements of human history. It is now threatened by the behavior of people at the very heart of that collaboration. If it is destroyed, something of unparalleled value will have vanished, something that will be nearly impossible to replace. If the Western world wishes to continue its magnificent upward journey, we will have to save science from itself. An errant and corrupt climatology is the place to start.

Läs även andra bloggares åsikter om <a href=”http://bloggar.se/om/milj%F6” rel=”tag”>miljö</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/yttrandefrihet” rel=”tag”>yttrandefrihet</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/fri-+och+r%E4ttigheter” rel=”tag”>fri- och rättigheter</a>, Läs även andra bloggares åsikter om <a href=”http://bloggar.se/om/USA” rel=”tag”>USA</a>

The greatest scientific and political scandal in modern times continues to unravel. And media is starting to cover it more and more as the consequences is starting to sink in.

“…expose a hard truth at the rotting core of global warming hysteria: Advocates for harsh restrictions on carbon dioxide emissions are engaged less in science than in a crusade against Western capitalism.”

And before developed nations commit economic suicide by adopting cap-and-trade schemes or new emissions limits to be negotiated in Copenhagen this December, we ought to strip away the quasi-religious fervor surrounding global warming advocacy and get back to the dispassionate, free exchange of ideas expected of science.”

“Until climate science extracts itself from political advocacy and returns to a pursuit of the truth for its own sake, no one can be sure of the accuracy of its claims.

Such shaky science is no basis for decisions involving hundreds billions of dollars that will affect the lives of billions of people.”

Editorial here:

http://www.eagletribune.com/puopinion/local_story_332193903.html/

Editorial: Warming advocates engage in crusade, not science

November 29, 2009 12:55 am

One knows a real scandal is brewing once some wag attaches the “-gate” suffix to an otherwise innocuous word. Welcome to the latest: Climategate.

This one is important as it could save the United States and the rest of the developed world perhaps trillions of dollars and untold economic hardship for billions of people.

The exposure of internal memos and other documents written by climate researchers at a British university expose a hard truth at the rotting core of global warming hysteria: Advocates for harsh restrictions on carbon dioxide emissions are engaged less in science than in a crusade against Western capitalism.

And before developed nations commit economic suicide by adopting cap-and-trade schemes or new emissions limits to be negotiated in Copenhagen this December, we ought to strip away the quasi-religious fervor surrounding global warming advocacy and get back to the dispassionate, free exchange of ideas expected of science.

Recently unearthed documents from a British research facility show that’s been sorely lacking in global warming “science” so far.

Last weekend, hackers broke into accounts at the prestigious Climatic Research Unit at the University of East Anglia. They released thousands of documents and personal e-mails that show researchers suppressing evidence that ran counter to their belief and even engaging in violent fantasies against global warming skeptics.

Some of the e-mails between British and American researchers lament the lack of recent data supporting warming claims. One comments on a “trick” he used to “hide the decline” in global temperatures.

The authors of the e-mails object that their statements are taken out of context. Perhaps. But it is difficult to misconstrue the context when these scientists discuss pressuring scientific journals not to accept papers from warming skeptics or how they’ll work to keep dissenting views out of the latest U.N. Intergovernmental Panel on Climate Change report.

Is this how the fabled “consensus” on global warming was built? By the suppression of opposing views? Science is supposed to be a dispassionate search for the truth, not a exercise in political manipulation worthy of Saul Alinsky.

Climate researchers need to cultivate the same courageous, devotion to truth in the face of political considerations displayed by one of the Western world’s first scientists, Galileo Galilei.

In the early 1600s, Galileo, through direct observation with his telescope, concluded the Copernican theory that the earth was moving around the sun was correct. This ran counter to Catholic doctrine of the time that an unmoving earth was the center of the universe.

The Church hauled Galileo before the Inquisition and forced him to recant.

Legend has it that, as Galileo made his public recantation, he muttered, “Eppur, si muove” — “And yet, it moves.”

The accuracy of the legend is questionable. Yet it illustrates the ideal of a scientist’s devotion to truth, even in the face of political and personal threats.

Until climate science extracts itself from political advocacy and returns to a pursuit of the truth for its own sake, no one can be sure of the accuracy of its claims.

Such shaky science is no basis for decisions involving hundreds billions of dollars that will affect the lives of billions of people.

Copyright © 1999-2008 cnhi, inc.

Läs även andra bloggares åsikter om <a href=”http://bloggar.se/om/milj%F6” rel=”tag”>miljö</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/yttrandefrihet” rel=”tag”>yttrandefrihet</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/fri-+och+r%E4ttigheter” rel=”tag”>fri- och rättigheter</a>, Läs även andra bloggares åsikter om <a href=”http://bloggar.se/om/USA” rel=”tag”>USA</a>

Warwick Hughes has made an interesting graph of the CRU emails showing exactly who was emailing who in Climate gate.

Blog post here

http://www.warwickhughes.com/blog/?p=324

                   Click on the graph to get larger

Läs även andra bloggares åsikter om <a href=”http://bloggar.se/om/milj%F6” rel=”tag”>miljö</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/yttrandefrihet” rel=”tag”>yttrandefrihet</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/fri-+och+r%E4ttigheter” rel=”tag”>fri- och rättigheter</a>, Läs även andra bloggares åsikter om <a href=”http://bloggar.se/om/USA” rel=”tag”>USA</a>

Nej oljan tar inte slut imorgon, nästa vecka eller om 10 år. Att olja är en ÄNDLIG resurs är vi alla överrens om iallafall och tillika kommer världen uppleva brist på olja i framtiden. Vi som har varit lyckligt lottade att få leva under denna fantastiska period med Den Billiga Oljan, har svårt att faktiskt uppskatta vilken tur vi haft. Idag tar vi alla för självklart att vi har obegränsad tillgång till denna olja, förmodligen en av mänsklighetens viktigaste upptäckter. Det man inte på något sätt skall underskatta är hur, västvärldens ekonomiska välstånd och tillväxt, är och har varit helt beroende av en “obegränsad” tillgång till Den Billiga Oljan.

Många människor har svårt att ta till sig olje/energi problematiken som väntar runt hörnet. Okunskap, lättja, enfald men framförallt rädsla, gör att de flesta av oss stoppar huvudet i sanden och hoppas att “någon” löser den framtida problematiken åt oss. En lägre ekonomiskt tillväxt och med det en generellt lägre levnadsstandard framgent, är ett oundvikligt faktum i spåren av att oljan på sikt kommer ta slut.

För varje nytt fat olja vi hittar konsumerar vi 4 fat. Detta gap vidgas för varje dag som går. En liter olja motsvarar energin utav en hårt arbetande människa under 5 veckors tid. Titta på föredraget av Rob Hopkins. En pionjär och en kille som helt klart är på förhand.

The greatest scientific and political scandal in modern times continues to unravel. And media is starting to cover it more and more as the consequences is starting to sink in.

It seems that some people, like Mr Hudson and the people at RealClimate (one of the high priests of this Hysteria) had copies of these emails and data OVER A MONTH BEFORE IT BECAME PUBLIC. And they did nothing about it or as in the case of RealClimate –they immediately alerted CRU of the “leak”.

Isn’t it nice with all the Hysterics and their secrecy?

http://www.dailymail.co.uk/news/article-1231763/BBC-weatherman-ignored-leaked-climate-row-emails.html

BBC weatherman ‘ignored’ leaked climate row emails

By Mail On Sunday Reporter

Last updated at 10:00 PM on 28th November 2009

The BBC has become tangled in the row over the alleged manipulation of scientific data on global warming.

One of its reporters has revealed he was sent some of the leaked emails from the Climatic Research Unit at the University of East Anglia more than a month ago – but did nothing about them.

Despite the explosive nature of some of the messages – which revealed apparent attempts by the CRU’s head, Professor Phil Jones, to destroy global temperature data rather than give it to scientists with opposing views – Paul Hudson failed to report the story.

This has led to suspicions that the scandal was ignored because it ran counter to what critics say is the BBC’s unquestioning acceptance in many of its programmes that man-made climate change is destroying the planet.

Dr Benny Peiser, director of the Global Warming Policy Foundation, said: ‘We need to know more about the BBC’s role in this affair. Was Mr Hudson told by the BBC not to use the story?’

It was only after the same emails were published on a blog called Air Vent that Look North climate correspondent Mr Hudson owned up in his own blog to the fact he had also had the material.

In a bizarre twist, he claimed the leak had been triggered by an article he had written that questioned global warming.

Mr Hudson, 38, last night declined to comment. A BBC spokesman said: ‘Paul has nothing to add to what he has already said in his blog.’

And this is what he wrote on his blog on November 23:

http://www.bbc.co.uk/blogs/paulhudson/2009/11/climategate-cru-hacked-into-an.shtml

‘Climategate’ – CRU hacked into and its implications

Paul Hudson | 13:07 UK time, Monday, 23 November 2009

Very busy with forecast duties right now, but I do intend to write a blog regarding the UK Climate research centre (CRU) being hacked into, and the possible implications of this very serious affair.

I will add comment on this page as soon as I can free up some time. But I will in the meantime answer the question regarding the chain of e-mails which you have been commenting about on my blog, which can be seen here, and whether they are genuine or part of an elaborate hoax.

I was forwarded the chain of e-mails on the 12th October, which are comments from some of the worlds leading climate scientists written as a direct result of my article ‘whatever happened to global warming’. The e-mails released on the internet as a result of CRU being hacked into are identical to the ones I was forwarded and read at the time and so, as far as l can see, they are authentic.

More later.

Läs även andra bloggares åsikter om <a href=”http://bloggar.se/om/milj%F6” rel=”tag”>miljö</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/yttrandefrihet” rel=”tag”>yttrandefrihet</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/fri-+och+r%E4ttigheter” rel=”tag”>fri- och rättigheter</a>, Läs även andra bloggares åsikter om <a href=”http://bloggar.se/om/USA” rel=”tag”>USA</a>

Bilder på leksakerna som demonstrerade i Göteborg igår:

Alla foton tagna av Monica Hansen.

Det blev en hel del uppmärksamhet för En köpfri dag igår. Jag har haft en drös länkar i inläggen sedan i torsdags och här gör jag samma sak, med en del av det som tillkommit sedan sist (en länk per ord).

Dessutom var en av frågorna igår i P4:s klassiska program Ring så spelar vi, i princip vad jag uppmanade folk att göra idag   Det visste den svarande, och hon och programledaren var rörande överens om att de givetvis skulle delta i En köpfri dag! Ledtråden som de brukar ha i frågans rubrik var “nävton”, där “näve” skulle associera till “hand”.  “Ton” skulle associeras till tonen “la”, vilket tillsammans blev “hand-la”…

Det känns som att En köpfri dags budskap är mer angeläget och uppskattat än någonsin! Och den mest ekologiska varan är den vara du aldrig köper.

The Global Warming Hysterics – they are SOOO “scientific” are they not?

“SCIENTISTS at the University of East Anglia (UEA) have admitted throwing away much of the raw temperature data on which their predictions of global warming are based.

It means that other academics are not able to check basic calculations said to show a long-term rise in temperature over the past 150 years.

The UEA’s Climatic Research Unit (CRU) was forced to reveal the loss following requests for the data under Freedom of Information legislation. “

“Climate change sceptics have long been keen to examine exactly how its data were compiled.

That is now impossible. “

http://www.timesonline.co.uk/tol/news/environment/article6936328.ece

From The Sunday Times  November 29, 2009

Climate change data dumped

Jonathan Leake, Environment Editor

SCIENTISTS at the University of East Anglia (UEA) have admitted throwing away much of the raw temperature data on which their predictions of global warming are based.

It means that other academics are not able to check basic calculations said to show a long-term rise in temperature over the past 150 years.

The UEA’s Climatic Research Unit (CRU) was forced to reveal the loss following requests for the data under Freedom of Information legislation.

The data were gathered from weather stations around the world and then adjusted to take account of variables in the way they were collected. The revised figures were kept, but the originals — stored on paper and magnetic tape — were dumped to save space when the CRU moved to a new building.

The admission follows the leaking of a thousand private emails sent and received by Professor Phil Jones, the CRU’s director. In them he discusses thwarting climate sceptics seeking access to such data.

In a statement on its website, the CRU said: “We do not hold the original raw data but only the value-added (quality controlled and homogenised) data.”

The CRU is the world’s leading centre for reconstructing past climate and temperatures. Climate change sceptics have long been keen to examine exactly how its data were compiled. That is now impossible.

Roger Pielke, professor of environmental studies at Colorado University, discovered data had been lost when he asked for original records. “The CRU is basically saying, ‘Trust us’. So much for settling questions and resolving debates with science,” he said.

Jones was not in charge of the CRU when the data were thrown away in the 1980s, a time when climate change was seen as a less pressing issue. The lost material was used to build the databases that have been his life’s work, showing how the world has warmed by 0.8C over the past 157 years.

He and his colleagues say this temperature rise is “unequivocally” linked to greenhouse gas emissions generated by humans. Their findings are one of the main pieces of evidence used by the Intergovernmental Panel on Climate Change, which says global warming is a threat to humanity.

http://pielkeclimatesci.wordpress.com/2009/11/28/news-release-in-the-sunday-times-by-jonathan-leake-climate-change-data-dumped/

News Release In The Sunday Times By Jonathan Leake – Climate Change Data Dumped

There is a news release in the Sunday Times by Jonathan Leake titled “Climate change data dumped” [Note: the Roger Pielke referred to in the article is Pielke Jr]. This startling disclosure means that  climate scientists will be unable to assess the mathematical methodology that CRU has used to convert the raw temperature data to the adjusted temperature data that were reported (at least up to the 1980s) in the 2007 IPCC assessment.

The article includes the text

“SCIENTISTS at the University of East Anglia (UEA) have admitted throwing away much of the raw temperature data on which their predictions of global warming are based.

It means that other academics are not able to check basic calculations said to show a long-term rise in temperature over the past 150 years.

The UEA’s Climatic Research Unit (CRU) was forced to reveal the loss following requests for the data under Freedom of Information legislation. “

The data were gathered from weather stations around the world and then adjusted to take account of variables in the way they were collected. The revised figures were kept, but the originals — stored on paper and magnetic tape — were dumped to save space when the CRU moved to a new building.”

As also written in the news article

“In a statement on its website, the CRU said: “We do not hold the original raw data but only the value-added (quality controlled and homogenised) data.”

This is an absurd claim that the new data is “value-added”.  Indeed, we document a number of unresolved issues with the surface temperature data, which CRU now prevents anyone from assessing in our paper

 Pielke Sr., R.A., C. Davey, D. Niyogi, S. Fall, J. Steinweg-Woods, K. Hubbard, X. Lin, M. Cai, Y.-K. Lim, H. Li, J. Nielsen-Gammon, K. Gallo, R. Hale, R. Mahmood, S. Foster, R.T. McNider, and P. Blanken, 2007: Unresolved issues with the assessment of multi-decadal global land surface temperature trends. J. Geophys. Res., 112, D24S08, doi:10.1029/2006JD008229.

The claim in the article that this elimination of the data up to the 1980s, however,  suggests that raw data since that time period is available. This data needs to be independently scrutinized  (i.e. not by GISS or NCDC) and each step of their “quality control” and “homogenization” quantitatively assessed [of course, GISS and NCDC should have the raw data prior to the 1980s].

Läs även andra bloggares åsikter om <a href=”http://bloggar.se/om/milj%F6” rel=”tag”>miljö</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/yttrandefrihet” rel=”tag”>yttrandefrihet</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/fri-+och+r%E4ttigheter” rel=”tag”>fri- och rättigheter</a>, Läs även andra bloggares åsikter om <a href=”http://bloggar.se/om/USA” rel=”tag”>USA</a>

Bilder på leksakerna som demonstrerade i Göteborg igår:

Alla foton tagna av Monica Hansen.

Det blev en hel del uppmärksamhet för En köpfri dag igår. Jag smög in en drös länkar i gårdagens inlägg och här gör jag samma sak, med en del av det som tillkommit sedan sist (en länk per ord).

Dessutom var en av frågorna igår i P4:s klassiska program Ring så spelar vi, vilken särskild dag det var idag. Det visste den svarande, och hon och programledaren var rörande överens om att de givetvis skulle delta i En köpfri dag! Ledtråden som de brukar ha i frågans rubrik var “nävton”, där “näve” skulle associera till “hand”.  “Ton” skulle associeras till tonen “la”, vilket tillsammans blev “hand-la”…

Det känns som att En köpfri dags budskap är mer angeläget och uppskattat än någonsin! Tack alla som deltog igår – nu passar vi på att smida medan järnet är varmt och fortsätter ifrågasätta köphysterin – den är ju som mest aktuell nu i julruschen. Om du är med på facebook får du gärna gå med i vår grupp där.