Sitter på tåget mot Kalmar. Längtar hem. Den här veckan har jag nästan inte varit hemma alls och klockan lär bli närmare 23 innan jag är framme ikväll. Nu är det inte bara arbete som hållit mig borta utan helgen har bara varit nöjen!

Efter landstingsfullmäktige i veckan har det varit lugnt i politiken. Jag är lättad över att budgeten för 2010 nu är antagen, det är ju trots allt ett dokument som vi jobbat med under större delen av året. Däremot är jag givetvis besviken över den återremitterade miljöplanen. Tycker faktiskt inte oppositionen angav något själ till varför dom ville återremittera? Men dom får ta på sig hela skulden för ett försinkat miljöarbete. Efter vad jag har förstått så var det oerhört svårt att få de borgerliga att revidera den förra planen så detta är väl en länk i deras systematiska miljöförstörar arbete!

Ni klickar väl och hjälper Ett Klick För Skogen i deras arbete ?

KLICKA HÄR

Ett Klick För Skogen

mvh // Johannes

Ett företag som verkligen reklamdominerar i Göteborg för tillfället är DinEl. De har fullständigt tapetserat stans spårvagnar med sina budskap.

Jag är kund hos DinEl. Tidigare var jag det bara av en slump – något bolag måste ju få ta hand om ens elförsörjning – men nu har jag börjat gilla dem skarpt.

Det började med att de skickade en present när jag fyllde år. Inget meningslöst skräp som man brukar få från företag, utan en överraskande fin gåva. Sedan fick jag ett mejlerbjudande om att köpa biljetter till Way out west med 100 kronor i rabatt. Jag som ändå skulle gå på evenemanget sa tack så mycket och slog till.

Samma dag som Way out west började kom det ett paket på posten från DinEl, riktat till stans miljö- och musikälskare. Paketet hade de fyllt med diverse nyttiga saker inför musikfesten. Mycket uppskattat. Dessutom passade de på att informera om att Way out west är en festival som fattar förnuftiga och miljöriktiga beslut – festivalen drivs därför av VindEl från DinEl.

Jag gillar företag som tänker på miljön. Därför gillar jag DinEl. Nu är de inte längre vilken elleverantör som helst, nu är de ett bolag jag är glad att jag är kund hos.

Och apropå miljön. Nu är det bäst att vi hjälps åt att ordna upp den här situationen vi skapat. Annars kan det gå så här:

Vi får se upp som ni ser. Därför hoppas jag nu att alla företag gör som DinEl och satsar på miljöarbete. Och sjävklart även på att sponsra musikfestivaler …

——————————————————————————————
Svänger
Att man som egenföretagare kan välja att jobba hemma i soffan om man känner för det.

Svänger inte
Omfattningen på Röhsska muséets Chanel-utställning. De modeskapelser ni hade fått tag på var himla fina, men nog hade jag förväntat mig några fler dockor.

Under våren har jag arbetat med Statens Fastighetsverk som copywriter. Arbetet har gått ut på att utveckla och producera ett kommunikationskoncept för SFV:s miljöarbete. Målet är att skapa intresse för de insatser som SFV gör för miljön och en hållbar utveckling i de 2 miljoner kvadratmeter fastigheter och den sjundedel av Sveriges yta som myndigheten förvaltar. Resultatet blev Heroes of Hållbarhet.

(Fortsättningen och alla fem avsnitt och hjältar finns här!)

Arbetet har fått sin konkreta form i en broschyr/serietidning och en serie roll-ups som just nu turnerar mellan våra ambassader runtom i världen. SFV har även utvecklat och anpassat konceptet till sin hemsida.

Den fantastiska illustratören heter Mikael Grahn.

Heroes of Hållbarhet
Text och idé: Emilson Kommunikation och SFV
Illustration och idé: Mikael Grahn

Jag hade turen att bli utfrågad om miljöfrågor igår, precis veckan efter att jag suttit och grubblat rätt ordentligt på frågan.

Det kan vara väl värt att notera att givetvis finns det inget svenskt parti idag som tycker att man inte ska satsa på grön infrastruktur. Snarare tvärtom. Det märks att också företag är intresserade av grön infrastruktur. Tågbanorna är ständigt överbelastade, landet runt, i kampen för miljövänlig transport.

Men det är väl värt att notera att ett europeiskt byte från vår gamla, omiljövänliga infrastruktur, till ny, smartare infrastruktur kommer att stå oss mycket dyrt. Utan en massa trassliga patent skulle det gå mycket lättare.

Det är också väl värt att notera att Indien, Brasilien och Kina inte har så mycket gammal infrastruktur de behöver byta ut, så om de kan bygga “rätt” från början sparar de (och i förlängningen också vi) dels stora summor pengar, men också en oerhörd miljövinst. Det är därför det är så knepigt att Kina måst bygga ut sitt inrikesflyg, istället för att bygga snabbtåg.

Vidare tycker Kristianstadbladet idag att jag lider.

Dessutom vill jag passa på att uppmärksamma min väljarkrets om att jag har utarbetat ett sakpolitiskt program inför de kommande fem åren. Jag hoppas att mina partikamrater också kommer att omfamna dessa hittills åtta frågor som jag tror kommer kunna ta upp en del av vår tid under nästa mandatperiod.

Induo e-faktura för miljön och rädda barnen

Byt till e-faktura, skona miljön och stöd Rädda Barnen, den uppmaningen skickade vi i vårt senaste nyhetsbrev. Vi har haft en bra uppslutning från kunder som har registrerat sig direkt på vår hemsida, ringt in och mailat. Vi beslutade att skicka en pressrelease om det idag för att sprida vårt budskap vidare och förhoppningsvis inspirera flera företag att ta efter.

Se även införande på webfinanser och presskontakt

Hejsan kära läsare,

Detta inlägg dedikerar jag åt lite informtion kring Sigtuna kommun. Min fakta hämtar jag dels från sammandrag från hemsidan och dels från en statistisk publikation som man i samarbete med bland annat Statistiska centralbyrån arbetat fram, den är aktuell vid årsskiftet 07/08.

Sigtuna kommun redovisade en folkmängd på 37 793, vilket gav en befolkningsökning på 817 stycken sedan året innan och en 60:e plats bland Sveriges kommuner. Fördelningen mellan män och kvinnor är ganska snarlik, med en marginell förskjutning åt ett större antal män. Medelåldern i kommunen är 39 år, medan den i Sverige är 41 år.

Inom kommunen är det Märsta som står för den större delen av befolkningen, 23 094, medan det i Sigtuna bor 9097 och i Rosersberg 1401. Av befolkningen har 8,7% utländskt medborgarskap, störst andel från Finland.

Medelinkomsten i kommunen är som störst i Sigtuna, med nästan 100 000 kronor högre årsinkomst än gemene person i Märsta. Snittet i kommunen ligger på 244 400 kronor vilket ger en placering runt 21-35 inom Sverige.

Sigtuna beskrivs som Sveriges första stad, vilket också stämmer efter att kung Erik Segerställ i sin ambition att skapa ett mälardalskt herravälde grundade Sigtuna stad.

Som många av Er säkert redan vet så ligger Sveriges största flygplats inom Sigtuna kommuns ramar, Arlanda Airport, vilket torde innebära att ett gediget säkerhetstänk erfordras av kommunen. Något jag hoppas kunna redogöra för framöver.

Kommunen själv anser sig ha goda möjligheter för kommunala transportmedel, man menar att det är lätt att resa i Sigtuna kommun. Med SJ:s tåg tar det inte mer än 20 minuter till Uppsala eller Stockholm, och väljer man SL:s pendeltåg tar det 40 minuter in till huvudstaden. Att inom kommunen ta sig till Arlanda Airport tar sällan mer än en kvart med buss, och lika lång tid att ta sig mellan Sigtuna och Märsta.

Kommunen ser sig själva som en s.k. ekokommun vilket innebär att man arbetar med att främja utvecklingen mot ett mer kretsloppsanpassat samhälle där människor har möjlighet att uppnå en hög livskvalitet och god hälsa. Man är vägledande och underlättar för kommuninvånarnas egna miljöarbete.

I kommunen finns ett rikt föreningsliv med 199 olika föreningar som tillsammans har ett lite smått otroligt medlemsantal på 25 250 stycken. Till exempel finns det i kommunen 81 olika föreningar som börjar på bokstaven S.

Med vänliga hälsningar.

En av mina mer respekterade källor, Martin Khor på Third World Network, rapporterar idag att Kinas premiärminister Wen Jiaobao har gått ut med en vädjan om förenklad spridning av miljöanpassad teknik.

Frågan handlar så klart om patent, som effektivt låser in energisnåla och miljövänliga transportmedelstekniker i väst. Det gör i sin tur att Kina, som trots god ekonomisk tillväxt ännu inte har oändliga summor att röra sig med, inte har råd att bygga en hållbar kommunikationsstrategi. Istället för snabbtåg mellan Shanghai och Beijing, förpassas kineserna till utbyggt inrikesflyg.

När jag var i Kina nyligen besökte jag en miljökonferens anordnad av FN. Slående på konferensen var de otaliga kinesiska miljöprojekt som presenterades. Vissa är naturligtvis rätt mundana, ur svensk synvinkel sett; man har till exempel fixat ordentlig avfallshantering i flertalet stora kinesiska städer. Det plan där kineserna möjligtvis slår högre än oss är att avfallsmängden man genererar, används till förbränningskraftverk. Ofta nyare och bättre än vi har i väst. Man har renat sin industri, planterat träd, infört ekologiska zoner i städerna och kultiverat grönområden.

En man jag träffade, anställd på svenska exportrådet i Beijing, sade att vi nog har en övertro på vår miljöhänsynsförmåga i Sverige. Kina håller på att gå om.

Martin Khor skriver vidare:

There is a lack of “effective policy guidance and incentives, necessary financial supports, as well as fair and effective institutional arrangements for such cooperation. Meanwhile, there is also a need to balance the IPR protection and needs in fighting climate change.”

Något sådant behov finns inte. Fallet med teknologiöverföring till utvecklingsländer är ett solklart argument mot patentindustrin.

De flesta västländer, märkvärt här Italient, är inte alls särskilt angelägna om att bryta sina gamla industrivanor eller investera i ny och dyr miljövänlig teknik. Man är heller inte särskilt pigga på att lägga om all den infrastruktur man har sedan tidigare. Att vara miljövänlig är inget man gärna bara kostar på sig att vara. Det visar till exempel det här beslutet från senaste mötet i Europeiska rådet i oktober.

Färdig handlingsplan till december? Ja, man kan ju undra.

Än mer kan man undra över hur det kommer sig att västvärlden, mer specifikt Tyskland och Siemens, sitter på värdefull patenterad teknologi som kan göra den kinesiska utbyggnaden av sin infrastruktur så mycket mer miljövänlig och ändå inte lyckas tjäna tillräckligt med pengar för att själva bli lite gröna i fingrarna. Siemens har nämligen ett patent på ett form av snabbtåg som kineserna är intresserade av att bygga. Men kineserna har inte råd med licenserna.

Istället spenderar Kina tid och pengar på att försöka kringgå detta patent. Det försenar bygget av järnvägen, och är ett slöseri med resurser. Det försämrar också miljösituationen i Kina.

Det är dags att västvärlden avvecklar sin extrema fascination vid patent och andra utpressarmekanismer mot utvecklingsländer. Låt den teknologi som kan bygga vår framtid byggas. Om den inte ska byggas här, låt framtiden byggas någon annanstans. Det är ingen som är intresserad av en lupen, framtidsskygg snåljåp.

Föga förvånande är Sveriges television sämst på miljöarbete i en särskild granskning av mediabolagen som Resumé har gjort tillsammans med Miljöaktuellt. Den fria marknadens aktörer sysslar med sophantering, kör miljövänliga tjänstebilar, använder sig av tydliga handlingsplaner och en strukturerad miljöpolicy. Allt detta medan SVT och SR inte ens uppnår rimliga jämförelsetal. Några miljöbilar syns inte till vid SVT:s lokaler, någon som är förvånad?

Nu finns det alltså ytterligare ett argument att sluta tvångsindriva tv- och radiolicenspengar från oskyldiga människor som inte vill ha med det gamla monopolet att göra. Verksamheten är miljöfarlig. Allvarligt talat; vem i vår generation kollar på kulturprogrammet Kobra? Vem i vår generation tycker det är rimligt att staten tvingar dig att betala licenser för att du äger, inte abbonemang hos SVT, en tv-mottagare? Det är som om Statens Tidningar (ST) skulle tvinga människor betala för en sunkig statlig morgontidning bara för att du ägde en brevlåda eller brevinkast i lägenhet. Grattis!

Ge det en generation till. Sedan är SVT lika omodernt och kört som munspray och platåskor. Hej då, SVT!

Som man måste jag säga att jag blir lite orolig över Ålands miljöarbete. Tänker de skjuta av några män eller? Tänk om det här tänkandet sprider sig till Sverige. Åland är ju inte så långt bort.

Det gäller att tänka nytt i miljöfrågan för att vi ska komma fram till nya hållbara lösningar. Trots det förlitar vi oss på fossiler när vi ska fasa ut de fossila bränslena.

Ser man sig omkring i miljösverige är det fullt av unga idealister som arbetar pragmatiskt och har nya inspirerande idéer kring miljö och hållbar utveckling. Välutbildade generationer som kan se helheten och är uppväxta med en insikt kring miljöproblematiken. Men vem är det då som sitter på pengar och inflytande? Tittar man sig omkring så är det samma gamla miljögubbar som återkommer i sammanhang efter sammanhang. Självcentrerade män på minst 50+ som anser sig själva ha lösningen på alla problem, trots att de faktiskt varit en del av skapandet av de miljöproblem vi har idag. Det är lätt att sno ihop ett miljonprojekt och få det beviljat av någon annan självcentrerad 50 plusare och åka på konferenser runt om i världen och prata om hur man ska lösa nya problem baserat på gammal erfarenhet. Miljösverige är en liten ankdamm där gubbar kliar ryggen på andra gubbar. Målet verkar inte vara att göra miljön en tjänst, utan att gynna sig själv och sina medgubbar. Öka värdet på pensionsfonden, träffa kungen och kanske få vara med i något debattprogram då och då.

Titlar och status är i deras värld mycket viktigt, faktiskt viktigare än vad man egentligen åstadkommer. Därför finns det så många styrelser, organisationer, institut och liknande där man kan ge varandra fina titlar. Man kan lätt känna igen en dylik miljögubbe eftersom de hellre pratar om vad de gjort, vilka titlar de har, vilka styrelser de sitter i och vilka kontakter de har, än vad de faktiskt gör. Kanske en omedveten insikt om att deras storhetstid egentligen är förbi. De pratar hellre strategiska fnoskler än om konkreta frågor, kanske för att de inte har så mycket konkret att komma med.

Naturligtvis generaliserar vi och det finns lysande undantag, både när det gäller miljögubbar som faktiskt levererar resultat och unga idealister som får komma fram, men miljögubbsverige är alldeles för närvarande för att det ska vara sunt för miljöarbetet.

Så frågan är vem som vågar satsa på framtiden? Det är dags att överge forntiden. Våga ifrågasätta gubbarna och deras dogmer. Tycker du att det de säger är uppåt väggarna, då är det förmodligen det. Skrapa på ytan och se om det finns något bakom. Det finns inget värre för en miljögubbe än att bli ifrågasatt, så ifrågasätt!

/Annika Balgård och Daniel Eriksson

Läs mer:

• Pensionera dig Ny Teknik

Sony Ericsson har återigen fått uppmärksamhet för sitt miljöarbete av Greenpeace. På Cebit-mässan i Hannover utsågs T610i som den miljövänligaste elektronikprodukten. Även tredjeplatsen intogs av Sony Ericsson med P1i.

Sony Ericsson kom även på första plats när Greenpeace rankade världens grönaste elektronikbolag i november 2007.

Tillägg: I Greenpeace ranking nu i mars 2008 sjönk Sony Ericsson i rankingen. Bäst är numera Samsung.

Det finns dock fortfarande mycket att göra inom elektronikbranschen avseende miljö.

Full pott skulle kunna ge 100 poäng men så mycket var ingen produkt ens i närheten av, konstaterar Greenpeace litet besviket. /Ny Teknik

Läs mer:

• Sony Ericsson har gjort världens grönaste mobil Ny Teknik
• Nya Greenpeacerapporten mars 2008 (pdf)
• Gamla Greenpeacerapporten 2007 (pdf)
• Grön IT IDG
• Lång väg kvar till miljövänlig konsumenetelektronik IDG

/Daniel Eriksson

07/10/28 16:46:57 SHANGHAI, originally uploaded by 2 dogs.

Bildtext: Suzhou Creek ändrar karaktär, kåkstadsbebyggelsen i förgrunden rivs och lämnar plats till moderna bostadsområden.

Denna blogg ligger nu på www.atlarsson.com/blog. Gå dit för att läsa nya poster.

Miljöförstöringen och Kina är ofta ansedda som synonyma begrepp. Det är onekligen ett stort problem, men det finns även ljuspunkter. Hallands Nyheter har en kort artikel om ett vattenreningsprojekt i Taihu sjön. Detta projekt påbörjades i somras efter brist av dricksvatten i närområdet (som tar sitt dricksvatten från sjön).

Intressant att nämna i sammanhanget är att det i Shanghai har pågått ett stort reningsprojekt av Suzhou Creek. Projektet påbörjades 1998 och beräknas vara avslutat 2004 (eller 2010, uppgifterna varierar).

Under mitt första besök i Shanghai 1991 minns jag hur Suzhou Creek var en svart trögflytande massa. Stanken var mycket påtaglig och jag när jag cyklade längs med floden såg jag fabriker som pumpade ut stinkande och groteskt färgat avloppsvatten rakt ner i vattnet. Förutom fabriker var Suzhou Creek kantat av något som som påminner om kåkstäder utan ordentliga avlopps och återvinnings system. Suzhou Creek fungerade då som en lösning på dessa problem…

Idag har de flesta fabriker sedan många år slagit igen eller flyttats, de forna kåkstäderna rivs och lämnar plats för för moderna bostäder. Dessa betingar dock ett högt pris och de forna invånarna blir ofta hänvisade till bostäder långt utanför Shanghai då deras ekonomi inte räcker till att att betala motsvarande 15000-20000 SEK (eller mer) per kvadratmeter för nybyggda lägenheter.