Var i helgen och inhandlade lite nya kläder till vår lilla fröken här hemma, som förresten börjar bli rätt så stor.

Vi handlade på Åhléns, Lindex och Polarn o Pyret. Slogs över hur pass vanligt det börjar bli med miljömärkta kläder. Jag kan tycka att det är lite svårt att veta vad som är rätt och bra. Helst skulle det vara så att alla kläder var schyssta, ingen märkning behövs. Näst bäst är att det fanns en märkning som visar att det plagget är bra. Men tyvärr så är det inte riktigt så enkelt.

Så här såg tröjan ut som vi handlade på Lindex:

“Organic cotton” står det på lappen och dessutom hur pass bra det är att det här plagget är just det.

Tröjan från Åhléns hade en annan etikett:

Där stod det ekologisk bomull men där nämndes termer som SKAL, GOTS och “Eko Sustainable Textile”.

Läs vad Naturskyddsföreningen skriver om miljömärkning här. Det verkar med andra ord som att Åhlens i den här kollektionen har de schysstaste kläderna. Dessutom var tröjan från Åhléns klart snyggast!

I affären hittade jag häromdan Saltå kvarns härliga juicer. Jag testade Fruktkick som var riktigt god. Det skadar ju inte heller att det är 100 % frukt och grönsaker och inte en tillstymmelse av läskiga E-ämnen. Juicen är också både KRAV- och Demetermärkt. Nu har de dessutom tre nya smaker så du kan totalt välja mellan hela tretton olika varianter. Inte dåligt!

Demetermärkningen har jag inte sett tidigar eller åtminstone inte lagt märke till. Det säger ganska mycket om hur många olika miljömärkningar som finns idag. Dessvärre tror jag inte att alla dessa märkningar tillför något till att öka försäljningen av miljövänliga produkter, tvärtom misstänker jag att många kan bli avskräckta i den märkes-förvirring som verkar råda.

Demeter är i alla fall kontrollorganisation för Biodynamisk odling i Sverige och har funnits ända sedan 1957. Demetermärket innebär att produkten innehåller minst 90% biodynamiskt och minst 95% ekologiskt odlade råvaror. Bra att de kontrollerar företag, men varför kan inte dessa varor KRAV-märkas, en märkning som är betydligt mer känd?

Idag var jag på Social Responsibility Day som arrangerades av Miljöaktuellt och SIS. I takt med pågående globalisering och påvisade klimatförändringar tycks jordens befolknings sociala villkor, om än lågt rankat, äntligen ha kvalats in på agendan. Företagare med framförhållning har nu förstått att de måste nischa in åtminstone en del av sin verksamhet för att med hjälp av rättvisemärkning och socialt ansvarstagande kunna bemöta den ständigt ökade efterfrågan på rättvisemärkta produkter. En given anpassning till världsläget, kan tyckas.

Under 80-talet var miljömärkning och miljöcertifiering närmast en utopi och på 90-talet ifrågasattes nyttan med de miljövänliga alternativen. Numera har miljömärkta och miljöcertifierade produkter och tjänster tagit en rejäl marknadsandel. Att miljömärkning och miljöcerifiering är här för att stanna ifrågasätts knappast längre av någon. Så varför skulle rättvisemärkning och certifiering för socialt ansvarstagande gå något annat öde till mötes?

Sedan några år tillbaka pågår det ett febrilt standardiseringsarbete där Sverige och Brasilien har delat sekretariat för ISO WG Social Responibility som består av drygt 600 arbetsgruppmedlemmar, med nära 90 nationaliteter,  vilka tillsammans har definierat begreppet ”socialt ansvar” till att omfatta följande sju kärnområden

1.    Organisationsstyrning

2.    Mänskliga rättigheter

3.    Arbetsrätt

4.    Miljö

5.    Rättvisa affärsmetoder

6.    Konsumentfrågor

7.    Engagemang i och utveckling av regioner

Det finns givetvis en mängd undergrupper till ovan nämnda kärnområden. ISO 26000 kommer att vara klart i slutet av 2010. Information om det pågående arbetet finns på www.iso.org/wgsr

Finns det något mer irriterande än enfrågerörelser? En grupp människor sätter medvetet på sig skygglappar som döljer allt utom just de värden man argumenterar för. Allt som är bra för… uttern, är bra. Allt som går uttern emot är dåligt.

Den självpåtagna fördumning ett sådant synsätt medför kan aldrig hantera de avvägningar som livet och politiken består av: hur göra om uttern står i vägen för utrotandet av fattigdomen?

I och med klimatproblematiken har miljöfrågan gått och blivit politik på riktigt. Detta betyder att miljörörelsens inneboende motsättningar plötsligt blir uppenbara. “Miljörörelsen” har inte ett mål utan flera, och dessa är inte alltid förenliga. Kärnkraft står mot koldioxid liksom utbyggnaden av älvarna. Genmanipulerade grödor kan minska jordbrukets CO2-utsläpp medan bildsköna öppna landskap kanske måste ställas mot ful energiskog. Järnvägsspår måste dras någonstans, ibland i naturskyddsområden.

Klimatfrågan är helt enkelt för viktig — och för dyr att hantera — för vi ska kunna låtsas som att olika inte miljömål står mot varandra. Förhoppningsvis kommer detta att leda fram till en mer effektiv och rationell miljöpolitik där vi slipper symbolpolitik som järnvägar där ingen bor.

De enda som kan våndas över en sådan utveckling är väl de som har hand om att stämpla “Bra miljöval” på olika varor, vilket avspeglas i de miljömärkningsproblem som nu uppstått. Kan vi förvänta oss märkningsdifferentiering: Bra miljöval (CO2), Bra miljöval (övergödning), Bra miljöval (artrikedom)?

Något för alla, ungefär som när man köper kaffe på ett amerikanskt fik.

Uppdatering 2008-07-11: Via Bergh hittar jag denna artikel som visar att insikten om problemen med att förena olika miljömål börjar sprida sig.