Med anledning utav Jimmie Åkessons debattartikel om muslimer så redovisar jag nu Mahmoud Aldebes, alltså ordföranden för Sveriges muslimska förbund, krav på muslimska lagar i Sverige i form av ett kravbrev som han har skickat till samtliga riksdagspartier. Han tänker nu bli medlem i Centerpartiet och kandidera för dem, frågan är om han inte redan ÄR medlem där.

I så fall säger det nog mer om Centerpartiet än om honom själv, eftersom de låter en sådan som han bli medlem.

Här följer nu Mahmoud Aldebes krav:

• En moské i varje stad eller kommun.
• Moskébyggen borde finansieras med räntefria lån som alternativ till villkorat bidrag från utlandet. Kommunerna borde ta på sig ansvaret att gå i borg för räntefria lånen eller låna ut pengar räntefritt till moskébyggen för kommunens muslimska invånare.
• Att integrera islam i svenska skolor.
• Det innebär att man lyfter hemspråket och religionen i schemat som ett vanligt ämne, där muslimska barn får möjlighet till undervisning i homogena grupper i eget hemspråk och egen religion i de kommunala skolorna. Imamer och hemspråkslärare borde få status som ordinarie lärare i ämnet hemspråk och religion.
• Det innebär att man lyfter hemspråket och religionen i schemat som ett vanligt ämne, där muslimska barn får möjlighet till undervisning i homogena grupper i eget hemspråk och egen religion i de kommunala skolorna. Imamer och hemspråkslärare borde få status som ordinarie lärare i ämnet hemspråk och religion.
• Alla kommuner borde ordna en kväll i veckan som ska vara en kvinnokväll respektive männens kväll i gym och simhallen.
• Att riksdagen stiftar en lag som ger svenska muslimer rätt att vara lediga under de islamiska högtiderna Eid al fitr och Eid al Adha är krav från alla muslimer. För nuvarande är det omöjligt att ta ledigt från arbeten för att fira högtiden tillsammans med familjen.
• Muslimer kräver att regeringen ska undersöka möjligheten till en särlagstiftning är möjlig och hur detta i fall ska motiveras utifrån existerande lagstiftning i religionsfrihetslagen.
• Muslimer kräver alltså en lagstiftad positiv särbehandling av i detta fall en religiös minoritet för att befrämja dess status och skydda den mot majoritetssamhället.
• Två timmars ledighet för fredagsbön, mellan kl.12- kl.14 under vintertiden och mellan kl.13-kl.15´sommartiden. Fredagsbönen är en obligatorisk bön som måste utföras kollektivt i moskén.
• Att bidraga till att muslimerna och judarna får dispens eller särlagstiftning för att utföra den islamiska och judiska slakten.
• Muslimer kräver att församlingsförbundet i svenska kyrkan i samarbete med landets kommuner ska reservera begravningsplatser i alla kommuner som har muslimska invånare.
• Att starta Imamutbildning vid svenska universiteten och högskolor är ett krav från landets muslimer och från svenska myndigheter.

   

Den som vill läsa hela brevet kan göra det här.

När man har läst detta brev från 2006 så funderar man på varför det inte blev en enorm mediastorm mot detta kravbrev från Mahmoud Aldebe. Det är en ren bekräftelse på orsakerna till varför Jimmie Åkesson skrivit sin debattartikel. Och det är faktiskt väldigt underligt att inte någon från de etablerade partierna reagerade kraftfullt mot Sveriges muslimska förbunds kravbrev.

Hur sjuk i huvudet är denne Mahmoud Aldebe på en skala på 10-20?

Ja, uppenbarligen så räcker inte skalan till för att beskriva det sjukdomsstadium som finns i hans förkrympta “hjärna”.

Läs även Mahmoud Aldebes hatkommentar till en artikel om SD på Newsmill från idag. Kommentaren till artikeln finns också i en artikel på Fria Nyheter idag. Direktlänk till den:

http://frianyheter.wordpress.com/2009/10/26/sd-far-inte-vara-ensam-om-att-diskutera-problem-med-mangkultur/#more-24249

]]> http://medierochmangfald.wordpress.com/2009/10/17/ut-med-bogarna-och-blattarna-i-svenne-tv/ Sat, 17 Oct 2009 20:40:36 +0000 Medier och mångfald http://medierochmangfald.wordpress.com/2009/10/17/ut-med-bogarna-och-blattarna-i-svenne-tv/

Uppdatering sist med länk till Rigo-intervju. Alla inlägg om Team Rigo finns här. Det sista kommer efter hans chat kl 16 imorgon.

Expressen skriver att “karnevalen från Rinkeby” fick åka hem. Vilken färgad kalkonjournalistik, drypande av sarkasm och von oben-perspektiv. Behandla team Rigo som seriösa tävlande, det var det de var.

Det är svårt att inte notera hur de som åkt ut hittills varit de som avvikt från normen: Först Andreas Lundstedt, en bög som är öppen med sin HIV-smitta, och sedan en svartskalle som representerar den förort som mest symboliserar det mångkulturella Sverige. De var överlägsna i respektive program. Idag sjöng de andra körerna inte ens med när Team Rigo framförde slutnumret, förhoppningsvis för att de insåg att det bara skulle bli sämre då.

TV4.se är fullt med människor som kommenterar och är upprörda, som såg orättvisan. 57 procent av Aftonbladets läsare tyckte det var fel (vilket iofs betyder att 43 ville dissa honom framför någon av de andra). Aftonbladets artikel är seriösare, mer neutral.

Jag tror inte sponsorn Anton Berg förknippar sin produkt med positiva känslor på det här sättet, snarare med ilska och besvikelse. Ta in en jury eller vadsomhelst, det här håller inte. Det är samma sak i Idol. När man inte styr könsbalansen röstas alla tjejer ut av den övervikt tonårstjejer som tittar.

Hmm, igenkänning och normativitet framför kompetens, är det här en fingervisning om hur det ser ut i samhället i övrigt?

KM

Uppdatering: Rigo: “Vår kör höll högst kvalitet” och ”Jag tror att man måste få röster från hela Sverige och inte bara storstadsregionerna”. Helt rätt!

Uppdatering 2: “Jag är inte så ego att jag kör hela låten själv“. Rigo till Expressen-tv om att han mycket riktigt pushat sina kids och vill köra vidare med dem.

Uppdatering 3: Bloggaren G.E online uttalar sig å svenska folkets vägnar och gottar sig i att Rigo åkte ut eftersomhiphop inte funkar i Körslaget –  ”svenskar inte känner sig hemma i den musikstilen, inte vi som är äldre i alla fall“. 

Frågan är vilken hiphop han pratar om. Som ni kan se så var ju gårdagens låt I got you 1960-tals retro om något, och La bamba i program 2 går ännu längre bak, till 1950-talet. Pitbulls låt, uppträdandet i program ett är det enda som möjligen kan klassas som hiphop. Om bloggaren inte menar rap, förstås.

 Det mest underhållande är att han själv gillar Kanye West, trots att svennar i hans ålder ju inte ska känna sig hemma i musikstilen. Han kanske snarare menar att svenskar inte känner sig hemma med hiphopare. Jag undrar om svenskarna i Rinkeby skulle instämma…

Lördagen den 17e oktober arrangerade Svensk-Irakiska Föreningen manifestationen Irakier mot Terror – Solidaritet med Iraks minoriteter på Sergels Torg. Jag fick äran att representera de Gröna, och här är talet i sin helhet:

En av största politiska upplevelser jag har varit med om var den stora demonstrationen mot Irak-kriget 2003.
Över hundratusen människor tågade Stockholm runt för att visa att vi älskar freden och avskyr kriget.

Men kriget fortsatte. Det har fortsatt i snart sju år. Vi behöver fortfarande, som idag, samlas och visa vårt stöd för freden och respekt för mänskliga rättigheter.

Jag vill börja med att applådera detta initiativ av de svensk-irakiska organisationerna!

—

Det talas om siffror upp emot nio hundratusen döda som en produkt av den amerikanska invasionen och ockupationen av Irak. FN visar rapporter på miljontals flyktingar, många som sökt skydd i Sverige.

Det handlar om asylsökande, en rättighet stadgad i Genévekonventionen. Det handlar om människor som flyr för sina liv till Sverige. De flyr krig, de flyr politisk förföljelse och de flyr religiös förföljelse. Det handlar inte om lycksökare eller sociala turister som kommer hit för att sko sig på socialbidrag.

Vem vill utsätta sin familj för det? Vilken läkare från Bagdad ger sig självmant av till Sverige med hela sin familj till ett liv i ekonomisk misär?

Sverige var ett av de länder som påbörjade tvångsavvisningar av människor till Irak på rent vidriga sätt. Chartrade plan med neddrogade irakier som fraktades hem. Det är inte värdigt, och andra skrupelfria länder tar efter. De tänker att om det “generösa Sverige” kan göra såhär då kan vi också.

Bilden av det generösa Sverige lever fortfarande kvar, men frågan är hur länge till.

Det senaste i raden av vidriga behandlingar av flyktingar är det som nyligen skedde i Danmark. Iraks al-Maliki säger att de inte kommer att ta emot tvångsavvisade, att det är inhumant och att det strider mot ratificerade konventioner. Vi gröna håller med honom.

Sverige måste som ordförandeland i EU ta på sig ett ledarskap och aktivt förhindra tvångsavvisningar från EU-länder till Irak!

—–

Flera EU-länder deltar idag aktivt i USA:s ockupation. Carl Bildt har som utrikesminister i EUs ordförandeland ett särskilt stort ansvar. Men jag förstår att det blir komplicerat, då Carl Bildt tillhörde dem som aktivt förde fram George Bush och Tony Blairs lögner om Iraks massförstörelsevapen. Bildt håller fortfarande som utrikesminister fast vid att kriget var rätt väg.

Om svenska regeringen vill representera det svenska folket i denna fråga måste den högt och tydligt ta ­avstånd från USA:s krigspolitik.

—–

Det pratas allt mindre om Irak-kriget. Det finns en övertro på att nu när Barack Obama har blivit USAs president så kommer konflikten lösa sig. Det är långt ifrån sanningen. Även om amerikanska trupper lämnar Irak så har ockupationen skapat ett samhällsklimat med hårda interna konflikter mellan grupper.

Våldet mot civila har trots mediernas tystnad ökat på senaste tiden och i allt högre grad drabbar Iraks minoriteter av en systematisk terror.

Miljöpartiet de Gröna är medvetna om denna utveckling och arbetar aktivt för att vända den.

För någon månad sen talade jag på RFSLs manifestation för att stoppa utvisningar av HBT-personer. I augusti agerade min kollega Bodil Ceballos för att stoppa utvisningar av kristna irakier, en annan mycket hårt utsatt minoritet.

Och idag fortsätter vi samlas, oavsett etnisk, religiös eller annan tillhörighet. Vi samlas för att visa solidaritet med Iraks minoriteter och stoppa terrorn i Irak!

Shukram ektir, tack så mycket!

Årets nobelpris i litteratur går till Hertha Müller. Många kommenterar redan hennes beskrivningar av kommunismen medan flera av hennes andra återkommande teman initialt tycks komma i skymundan trots att de har bäring på situationen för många svenskar.

Andra teman i Müllers litteratur:

• Beskrivningarna av hur det är att vara flykting
• Beskrivningarna av hur det är att vara en nationell- och gränsminoritet.

Frågan är om det når fram till elfenbenstornen, och om det där finns någon som är tillräckligt kunnig på migrant- och minoritetsfrågor för att förvalta temat väl.

Mångfald och medier undrar om något nyhetsmedium eller kulturprogram kommer att se parallellerna till Sverige och bjuda in några av de många invandrar- och minoritetsförfattare vi har i Sverige för att diskutera författarskap i exil/på flykt och hur man porträtterar exempelvis tornedalingarnas situation i den svenska litteraturen.

Kommer Müller att ses även som det mindre statusbetingade flykting och invandrare eller enbart som “fin” antikommunistkämpe?

Theodor Kallifatides, Bengt Pohjanen, Fausta Marianovic, en sverigefinlandssvensk författare eller någon annan. Sveriges internationella författarförening har garanterat förslag så det räcker.

Några spontana tips på frågor för intervjuare, med ett potentiellt mångfaldsperspektiv:

1) Urholkar det litteraturprisets trovärdighet som världspris att det så ofta utdelas till europeer?

2) Går det att dra paralleller mellan rumänientyskarnas och exempelvis tornedalingarnas respektive samernas historia?

3) Har Peter Englund påverkats av sin yrkesroll som historiker i beslutet att premiera en författare som omformulerar historien?

4) Hur kommer det sig att minoritetsfrågor just nu har medvind i internationella sammanhang? (Och svenska).

KM

Uppdatering: Per Wästberg till SvD:

“En svit av självbiografiska essäer är Kungen bugar och dödar, om att vara ensam i exilen, ensam överallt utom i ”modersmålet som portabel hembygd”

Uppdatering 2: Englund medgav i tisdags i en intervju med nyhetsbyrån Associated Press, AP, att han tycker att Svenska akademien är för Europacentrerad, en fråga Per Wästberg duckar för i länken ovan.

Uppdatering 3: Dagens Nyheter har en föredömlig text där litteraturkännare i andra delar av världen (minus Afrika, Australien, arabvärlden) får kommentera Herta Müller. Flera har inte hört talas om henne. De har helt enkelt bett litteraturedaktörer vara förberedda inför utnämningen. Resurssmalt men läsvärt.

Uppdatering 4: SvD:s kulturchef kommenterar valet av Muller i papperstidningen med att det ytterligare befäster europadominansen och att det är dags för araber och asiater nu.

Uppdatering 5: Sveriges radios Afrikakorrespondent Margareta Svensson släpper fram röster som anser det obegripligt att nobelkommittén fortsätter att ignorera den nigerianske författaren Chinua Achebe. Hans banbrytande debutroman Things Fall Apart (Allt går sönder) har översatts till 50 språk sedan han publicerade den för 50 år sedan – och  ignorerats av nobelkommittén lika länge trots ständigt förhandstippande.

Achebe är nu 79 år och har i likhet med Doris Lessing klockan emot sig. Trots att hon ju blivit en del av litteraturhistoriens kanon väntade Svenska akademien ända tills hon blivit för gammal för att kunna flyga till Sverige och ta emot priset.

DN SvD Aftonbladet Expressen SVT SR

Før kalte vi det studentavis. Nå kaller vi det Politisk Bar, og tar med resten av vennene våre.

"Skriv en bok da, det er det det handler om," sa Aslak Nore. Han må henge i for å nå igjen pappa Kjartan Fløgstad, som har 41 utgivelser bak seg.

Hadde det ikke vært så mye folk der, ville jeg trodd at jeg var kommet til et redaksjonsmøte i studentavisa Samfunnsviter’n. Kveldens hovedperson var Aslak Nore, kjekkasen som ville revolusjonere avisa da han troppet opp på sitt første redaksjonsmøte i 2001 eller der omkring. Nå vil han revolusjonere Norge med sin nye bok Ekstremistan, så det blir mer som hans andre hjem New York.

Debattleder var Erling Fossen, som ble sammen med Samfunnsviter’ns redaktør Martine Aurdal etter at hun portretterte ham i avisa. Martine satt i trappa. Foran meg satt Asle Toje, som også var med i Samfunnsviter’n. Ved siden av meg satt Erlend Garåsen, som var redaktør før Martine, den gang hun hadde det for travelt med å rekke stressmestringskurset sitt.

På den andre siden av Erlend satt Marie Simonsen og Ingunn Yssen, som sikkert ville vært med i Samfunnsviter’n hvis den eksisterte da de var tjue. Ellers så vi omtrent alle vi møtte på et frilansseminar i Ny Tid, og resten hadde vi møtt på den årlige hagefesten hos filosofen Helge Høibraaten, som selvsagt også var der. At Norge er et lite land, er det ingen tvil om. Men blir det noen gang Ekstremistan?

I sin nye bok skisserer Aslak Nore et land hvor det beste blir bedre og det verste verre. Alt på grunn av flerkulturen. ”I Ekstremistan blir sosialklientene flere, kriminaliteten grovere, de religiøse fundamentalistene flere – samtidig som idrett, underholdning, næringsliv og forskning blir bedre,” sa pressemeldingen.

Nore ville åpne for legitim islamkritikk. Mohammad Usman Rana mente at det kan dempe islamofobien. At Nore kan moderere ekstremister som ligger langt til høyre for ham selv. Marte Michelet mente noe helt annet, selv om det er hun som deler kulturbakgrunn med Nore. (Så til de grader at begges fedre var sjømenn før de ble forfattere).

Så spørs det om de høyre-ekstreme ønsker seg Aslak Nores bok til jul, og om de kommer løpende til Litteraturbåten, Litteraturhuset, Litteraurtoget og Litteraturflyet for å høre ham prate. De er i hvert fall ikke på Helge Høibraatens hagefest.

Aslak Nore: – Jeg har begått mye mer småkriminalitet enn Mohammad Usman Rana. Men samtidig så…

Martine Aurdal (fra salen): – Er dette klasse eller er det kultur? Du ender opp med å si at det ikke spiller så stor rolle. Kanskje sosioøkonomiske årsaker er viktigste forklaringsmodell. Det spiller en rolle!

Mohammad Usman Rana: – Aslak Nore liker å skyte. Han skyter, og så tegner han blink rundt der han skyter etterpå og sier at han har en fulltreffer. Noen ganger har han det også.

Les mer:
Ekstremistan på Twitter

Blogger
Langtbortiveggastan
De intellektuelle adelsbarna krangler
På tross av ulikhetene
Et lite stykke flerkulturistan
Ekstremistan

Portrett
Ekstremisten Aslak Nore

Europakunskap kanske inte låter direkt upphetsande för många, men här har man tagit fram riktigt bra presentationer som till exempel kan användas på livskunskapstimmen eller på So eller No-timmen beroende på ämnet.

Presentationerna finns tillgängliga på svenska och du kan dessutom själv gå in och ändra i dessa för att anpassa till gruppen. Beroende på hur de nyttjas och anpassas kan de säkert komma till användning i såväl grundskolans mellanår som uppe på gymnasiet.

Aktuella teman är Miljö, Lag & rätt, Arbete, Konsumentskydd, Jämställdhet, Minoriteter och Världen.

Lärarhandledning finns det också men absolut inte nödvändig för att nyttja resurserna ovan.

På en grillfest oppdaget jeg at sigøynere ikke var romvesener.

For noen somre siden grillet jeg med romfolket. Ikke grønne menn fra Mars, men vennene til fotografen Harald Medbøe. Han syntes at festen i den prisbelønte bakgården på Frogner trengte et mer kulturelt innslag enn pølse. Dermed tok han med seg en gitarist, en trekkspiller og en danserinne. En sigøynertrio fra Baia Mare i Romania.

Et barneselskap i den andre enden av bakgården ble så misunnelig at det invaderte festen og begynte å danse rundt engangsgrillen. Foreldrene tittet forsiktig fram mellom trærne, og ingen av dem foreslo tvangssterilisering, folkemord eller forbud mot hestevogner.

Mens gitaristen Tudor bodde hos Harald Medbøe i Gabels gate, måtte han lære å bruke elektrisk komfyr. Til gjengjeld hadde han 60 telefonnumre i hodet. Harald, som nedstammer fra rumensk greveslekt, har fotografert og beskrevet vennenes kultur i boken Rrom – sigøynerreiser.

Sigøynernes hukommelse kom også godt med da flere tusen av dem opplevde tsunamien i Sørøst-Asia. Samme ulykke hadde rammet folket 300 år før. Alle husket de muntlig overleverte fortellingene om hva de skulle gjøre da havet forsvant. Ingen døde.

Da det ble kjent at Harald ville dokumentere sigøynernes versjon av virkeligheten, strømmet hatmailene inn. Bedre stemning var det på boklanseringen og fotoutstillingen i 2006. Blant motivene var sigøynernes lokale grillfest. Engangsgrillen var erstattet av et bål, og bakgården så ikke prisbelønt ut. Til gjengjeld slaktet festdeltakerne sin egen mat.

Mens han var i Romania, rakk Harald også å overtale et rumensk punkband til å bruke sigøynermusikere. «Dere vil bryte med normene,» sa han, «hvorfor ikke bryte dem skikkelig ved å ta med sigøynere i bandet?» De skeptiske punkerne satte etter hvert stor pris på de nye medlemmenes musikalitet.

De siste tre årene har =Oslo bidratt til mindre stigmatisering av rusavhengige. Nå har sigøynerne overtatt sisteplassen på Oslos rangsstige. =Oslo holder fast på språkkravet til våre selgere, men i høst vil vi besøke Romania og skrive om sigøynernes situasjon. Når fordommer skal fjernes, har vi mest tro på en synliggjøring av mennesket bak tiggermasken.

(Fra =Oslo 2008)

Det fins utlendinger som nordmenn har lett for å like. Først og fremst gjelder dette berømte utlendinger, sier Are Kalvø i den nye boka Sitater om Norge.

Min venn Odd mener at Norge akkurat har forlatt barndommen. Som en god tenåring er vi fanget mellom et desperat forsøk å være slik vi tror andre mener vi bør være, og troen på at alle andre egentlig burde være som oss. Å være som oss må ikke forstås som nordmenn flest. Utlendinger skal ikke være så norske at de klager over inntektsskatten, sager ned naboens trær eller drikker sprit rett fra flaska. De skal heller ikke skryte av sin egen kultur eller gå etter hverandre i tog med sitt eget flagg. De skal oppføre seg slik nordmenn ideelt sett burde gjort. Aller helst skal de hete Bruce eller Leonard og synge passe triste sanger for oss.

Åpen post med råd og vink til nye nordmenn.

Det er godt norsk å være typisk. Mange innvandrere opplever å bli tvunget til likhet der de krever retten til forskjellighet. Samtidig møter de forskjellsbehandling der de har krav på likhet. Som nordmenn har vi også svært forskjellig syn på utlendinger i Norge, og utlendinger i utlandet. Sitter en ubarbert og tannløs tyrker på en norsk parkbenk, blir vi ikke sjarmert. I Tyrkia er den samme personen så ekte, uspolert og sjarmerende at vi tar bilde av ham.

Å bli likt i Norge er særlig utfordrende hvis du har et hudpigment som tåler solen godt. Har du mørk hud, må du for all del ikke glemme å vaske trappa når det er din tur. Da vil nordmenn forklare det med din etniske tilhørighet, og ikke med din egen personlighet.

Den britiske performancekunstneren Kate Pendry mener at det er typisk norsk å være redd for å risikere noe. Vi har det så behagelig at vi gjør alt vi kan for å unngå ubehag. Polske Nina Witoszek påpeker at hele verden ønsker seg en slik tilstand, men at all tryggheten fjerner åndelighet og det som dytter oss i en uforutsigbar, kreativ retning.

Egentlig skal det kanskje ikke så mye til for å bli likt her. Det gjelder bare å gjøre de rette tingene. Etter å ha laget sitatbok om Norge og nordmenn, tror jeg dette er oppskriften for deg som er utlending: Ta på deg joggedress, sleng deg i soafen og gjenta en setning fra et populært TV-program, for eksempel «De e bærre lækkert». Så kan du prøve deg på samtaleemner som uvær, restskatt, dårlig tid eller dårlig samvittighet. Det er også lurt å snakke om folk du liker bedre enn deg selv. Her kan du velge mellom pensjonerte skiløpere, milliardærer som droppet ut av ungdomsskolen eller amerikanske kjendiser som har sagt at de elsker Norge.

Hvis du er så unorsk at ditt fremste mål ikke er å bli likt av alle, kan du også velge å være den du er.

Nu kunne jeg godt tænke mig at simre lidt om ordet race – og hvordan det opfattes, samt hvordan vi som mennesker forholder os til race!

Selve ordet race betyder jo som bekendt en gruppe af individer inden for en art som har fællestræk der er forskellige fra andre grupper af individer overfor arten.

Synes lige at vi skal slå fast, hvad en art så er i forbindelse med det her indlæg. En art er så en gruppe af individer som kan få fertilt afkom med hinanden, men altså ikke med individer tilhørende en anden art. 

Nutidsmennesket a la homo sapiens er den eneste nulevende menneskeart på jorden – denne art er så delt i grupper, som vi igen kalder racer for at have et ord at sætte på det – den store raceforskel mellem menneskearten er pigmentet! Og faktisk, så er det ikke engang pigmentet der er forskellen, det er den måde pigmentet vælger at vise sig på der er forskellen.

Ser I, vi mennesker er nemlig så smart indrettet – at vores fælles pigment tager hensyn til, hvor vi er bosatte og derfor er vi fx så blege her i Norden – vores knogler har brug for at suge Solens stråler til sig og derfor er vores hud lys, så vi kan suge d-vitaminer til os når det er muligt, hvilket det jo ikke lige så ofte er, som det fx er i Afrika – hvor pigmentet viser sig i form af at beskytte individet mod Solens stråler … fordi strålerne jo ikke kun kommer til os i form af venlige d-stråler!

Alligevel – så er det lykkedes menneskets ellers ret så smarte hjerne at overbevise en del mennesker i tidernes morgen om, at denne forskel i pigmentets fremkommelighed i vores hud var en så stor forskel, så vi da ikke kan være af den samme race … det er jo så noget vrøvl! Fordi, som vi lige har fået konstateret – så er vi faktisk det … pigmentets fremkommelighed er ikke en forskel men faktisk et menneskeligt gen, som beviser vores arts overlevelsesmuligheder i både kolde og varme egne!

Nå – men denne form for racisme er heldigvis ikke så udbredt mere … MEN racespørgsmålet er nu stadig en uløst problemstilling, bare i andre former end den med pigmentet.

Vi skal ikke leve adskilt efter hudfarvens pigmentering, men bo efter valg – Alligevel ses det mange steder, at folk med samme farvepigmentering bor sammen og holder sammen …. Hvorfor??

Fordi racespørgsmålet som nævnt stadig er en uløst problemstilling bare med andre grumme ansigter …. den viser sig i form af at mange af de forskelligfarvede pigmenter på en eller anden måde stadig spiller ind, fordi fx i Europa har racespørgsmålet fået ”Renæssance – nu i skikkelse af muslimen, visuelt repræsenteret ved tørklædet” – dette siger David Eng, mens han understreger at det her er nødvendigt at tale om race, selvom det ikke er politisk korrekt … Og jeg er enig med ham… 

Jeg mener desuden, at der skal tales om, hvorfor der er ”sorte kvarterer” i USA, og hvorfor der stadig er hvide minoriteter der blander sig i Afrikas politik på en meget ukorrekt måde…

Vi skal have gjort op med pigmenteringens klamme greb … alle er lige uanset hvordan deres hudpigment har hjulpet dem til at slippe for at blive skadet af Solens stråler….

Artiklen er ældre af dato, men for mere info: http://www.information.dk/158570

Nu kunne jeg godt tænke mig at simre lidt om ordet race – og hvordan det opfattes, samt hvordan vi som mennesker forholder os til race!

Selve ordet race betyder jo som bekendt en gruppe af individer inden for en art som har fællestræk der er forskellige fra andre grupper af individer overfor arten.

Synes lige at vi skal slå fast, hvad en art så er i forbindelse med det her indlæg. En art er så en gruppe af individer som kan få fertilt afkom med hinanden, men altså ikke med individer tilhørende en anden art. 

Nutidsmennesket a la homo sapiens er den eneste nulevende menneskeart på jorden – denne art er så delt i grupper, som vi igen kalder racer for at have et ord at sætte på det – den store raceforskel mellem menneskearten er pigmentet! Og faktisk, så er det ikke engang pigmentet der er forskellen, det er den måde pigmentet vælger at vise sig på der er forskellen.

Ser I, vi mennesker er nemlig så smart indrettet – at vores fælles pigment tager hensyn til, hvor vi er bosatte og derfor er vi fx så blege her i Norden – vores knogler har brug for at suge Solens stråler til sig og derfor er vores hud lys, så vi kan suge d-vitaminer til os når det er muligt, hvilket det jo ikke lige så ofte er, som det fx er i Afrika – hvor pigmentet viser sig i form af at beskytte individet mod Solens stråler … fordi strålerne jo ikke kun kommer til os i form af venlige d-stråler!

Alligevel – så er det lykkedes menneskets ellers ret så smarte hjerne at overbevise en del mennesker i tidernes morgen om, at denne forskel i pigmentets fremkommelighed i vores hud var en så stor forskel, så vi da ikke kan være af den samme race … det er jo så noget vrøvl! Fordi, som vi lige har fået konstateret – så er vi faktisk det … pigmentets fremkommelighed er ikke en forskel men faktisk et menneskeligt gen, som beviser vores arts overlevelsesmuligheder i både kolde og varme egne!

Nå – men denne form for racisme er heldigvis ikke så udbredt mere … MEN racespørgsmålet er nu stadig en uløst problemstilling, bare i andre former end den med pigmentet.

Vi skal ikke leve adskilt efter hudfarvens pigmentering, men bo efter valg – Alligevel ses det mange steder, at folk med samme farvepigmentering bor sammen og holder sammen …. Hvorfor??

Fordi racespørgsmålet som nævnt stadig er en uløst problemstilling bare med andre grumme ansigter …. den viser sig i form af at mange af de forskelligfarvede pigmenter på en eller anden måde stadig spiller ind, fordi fx i Europa har racespørgsmålet fået ”Renæssance – nu i skikkelse af muslimen, visuelt repræsenteret ved tørklædet” – dette siger David Eng, mens han understreger at det her er nødvendigt at tale om race, selvom det ikke er politisk korrekt … Og jeg er enig med ham… 

Jeg mener desuden, at der skal tales om, hvorfor der er ”sorte kvarterer” i USA, og hvorfor der stadig er hvide minoriteter der blander sig i Afrikas politik på en meget ukorrekt måde…

Vi skal have gjort op med pigmenteringens klamme greb … alle er lige uanset hvordan deres hudpigment har hjulpet dem til at slippe for at blive skadet af Solens stråler….

Artiklen er ældre af dato, men for mere info: http://www.information.dk/158570

De okända européerna

Utställning Europahuset, Stockholm

-         Min hälsning till assyrierna i Sverige är att genom min utställning har många som inte kände till er tidigare fått kännedom om er situation och historia.

Kurt Kaindl, fotografen som rest världen runt med sin utställning om Europas okända minoriteter, visste inte själv för några år sedan att assyrierna finns.

Det var i Budapest 2004 som en av tjejerna som arbetade med Kurt Kaindls utställning berättade att en av hennes nära vänner bor i Sverige och tillhör en obskyr minoritet. Kaindl blev givetvis intresserad av denna etniska och språkliga minoritet: assyrier. Eftersom han tillsammans med sin kollega, författaren Karl-Markus Gauss, skulle medverka i bok- och biblioteksmässan i Göteborg samma år tog han kontakt med denna assyrier. Väl i Sverige guidade hon, Vivianne Deniz, dem runt i Linköping, Norrköping, Örebro och Södertälje. Deras besök resulterade i en unik samling bilder av assyriernas vardagsliv och en bok som just nu översätts till svenska på förlag Perenn.

Både Kaindl och Gauss är österrikare men arbetar med hela Europa som sitt fält. I mer än tio år har de rest runt för att träffa Europas minoriteter och deras möten har resulterat i flera böcker. Nu finns – med anledning av att Sverige är EU-ordförande – en del av Kaindls fotografier och Gauss texter samlade i en utställning på Europahuset i Stockholm. På invigningen möter vi fotografen själv och hans fängslande porträtt av det okända Europa.

-         Vi är inte vetenskapsmän, säger Kaindl i sitt invigningstal. Vi vill berätta om de folkslag vars öden och historia är värda att uppmärksamma. Och säg mig, visst kommer flera av er här ikväll upptäcka åtminstone en minoritet som ni inte kände till förut.

Utställningens besökare nickar och hummar. Utöver assyrierna porträtteras också sorber i Tyskland, sefarder i Sarajevo, gottscheer i Slovenien, aromuns i Makedonien, arberesjer i Italien och dögewö/roma i Slovakien. Under sitt tal berättar Kaindl om sina tankar kring det Europa och EU som ofta framställs ganska ensidigt.

-         Europa är mer än tyskar och fransmän och en och annan österrikare. Minoriteter som inte är bundna av nationella gränser och gränsdragningar hör inte enbart till Europas historia utan är också de som personifierar det nya Europa. Men eftersom jag är bättre på att fotografera än att tala tycker jag vi ska ägna kvällen åt att titta på bilderna, säger Kaindl innan han avtackas med applåder.

Den ljusa atriumgården i Europahuset ger god rymd åt utställningen och de tankar som besökarna ger uttryck för. Bilderna visar vardagsliv; osminkat, genuint, inte alls tillrättalagt. För den som är assyrier är det stor mått av igenkänning. För den som inte är det är bilderna ett första steg att lära känna den folkgrupp som har sina rötter utanför Europa men som numera är välrotad i Europas nord. Två av besökarna diskuterar att Kaindl har missat en väsentlig del av assyriernas vardagsliv, nämligen att många barn som föds i den assyriska gemenskapen kanske har en förälder som inte är assyrier från början. En av dem berättar att hon och hennes make är från två olika delar av världen och deras barn påminner dem ideligen om deras fördomar och inskränkthet i vissa frågor. Andra besökare vill ha reda på grundläggande fakta som huruvida assyrierna är kristna eller inte. Att Kaindls utställning – och inställning – berör är uppenbart.

- Betraktaren förstår mer än vad jag gör av mina bilder. Jag bara fotograferar. Var och en tolkar bilderna olika. En av mina guider i Sarajevo berättade att han blev så ledsen av att se omslaget på min nya bok. Varför? Jo, för att bilden av äldre män sittandes på parkbänkarna på det duv-täckta torget visar att kriget är över eftersom duvorna övergav torget under kriget men bilden visar också att landet är svårt sargat eftersom männen sitter sysslolösa istället för att ha ett jobb att gå till.

Onekligen kommer varje besökare ha en unik upplevelse av varje fotografi. Personligen dröjer jag mig kvar vid bilden av Bårsta IP som säkerligen inrymmer lika många olika tolkningar som det finns AFF-fans i Södertälje.

Faktaruta:

The Unknown Europeans pågår t.o.m 18 september, Europahuset, Regeringsgatan 65, plan 2. Öppettider 8:30-18:00. Utställningen har visats i världsstäder som Washington, München och Rom. Efter Stockholm ska utställningen vidare till Skövde.

Kurt Kaindl, f 1954, är fotograf, curator och fil dr i litteratur. Han är grundare av galleri ”Fotohof” i Salzburg och verksam som föreläsare vid universitet i Österrike, Tyskland och USA.

Karl-Markus Gauss, f 1954, är flerfaldigt prisbelönad essäist och kritiker och utgivare av tidskriften Literatur und Kritik. Han skriver för stora tyskspråkiga tidningar som Die Zeit, Neue Zürcher Zeitung och Die Presse.

SVT:s nya serie ”Den stora resan” har spelats in i Namibia av ett produktionsbolag som valt att ignorera de namibiska bestämmelser som ska skydda utsatta minoritetsfolk mot exploatering. Nu har namibiska organisationer och myndigheter fått nog och kräver en förklaring och en ursäkt.

– Filmteamet skrev på plats ett eget litet avtal, med ynka ersättning på 50 namibiska dollar (40 kronor) och några säckar majsmjöl. Vi hade informerat produktionsbolaget om vad som gällde, men de svarade oss aldrig, säger Zeka Alberto. Han är, via organisationen Legal Assistance Centre of Namibia, tillsyningsman i området och den som varje filmteam ska vända sig till för att få filma bland Namibias minoritetsfolk.

Alberto fick via omvägar höra att produktionsbolaget, Eyeworks Productions, var i en by och filmade, berättar han när jag ringer upp honom.
– På plats mötte jag en man som bara presenterade sig som Tom och som verkade bo i området och ha arrangerat alla kontakter. När jag konfronterade honom låtsades han att han inte förstå engelska. ”I’m Swedish, I don’t speak English.” Han uppträdde väldigt arrogant. Jag hade ändå gjort klart i mitt brev till bolaget att de var mer än välkomna att ringa och fråga om det var något de inte förstod eller ville ha hjälp med, säger Alberto.

I SVT:s ”Den stora resan” får svenska familjer, synbarligen oförberedda, åka och bo i avlägsna byar hos minoritetsfolk i Sydvästafrika (himbafolket i norra Namibia), Indonesien (mentawaifolk på en ögrupp utanför Sumatra) och Oceanien (nakoelaménè¹ på en ö i Vanatu).

Himbafolket, liksom de mer kända sanfolken, har genom åren varit ett ständigt mål för mer eller mindre seriösa dokumentärfilmare och andra som velat hitta ett Afrika som ser ut som det i det europeiska eller amerikanska medvetandet – hyddor, seminomadisk livsstil, ökenlandskap, få mobiltelefoner (åtminstone inte fler än att man kan hålla dem utanför bild). Eftersom de här grupperna i regel hör till landets fattiga har de också varit lättexploaterade. Till sist bestämde sig de namibiska myndigheterna år 2000 att reglera filmteams tillgång till byarna. Den som vill spela in en dokumentär i exempelvis en by hos himbafolket i norra Namibia måste skaffa ett särskilt tillstånd, och dessutom låta en tolk och en guide följa med vid inspelningen. Trots det dyker det med jämna mellanrum upp debatter kring europeiska produktionsbolag som beter sig illa. Zeko Alberto är ändå bestört över att ett produktionsbolag som arbetar med stora produktioner åt nationella tv-bolag väljer att bryta mot regelverket och hitta på egna villkor för de medverkande.

– Nu får jag stå till svars inför informationsministern, som ringer och undrar varför jag inte sköter mitt jobb, när utländska filmbolag kan komma in och filma utan tillstånd på det här sättet, säger han.

SVT:s programchef Micael Ekberg säger att han fick uppgifterna om den namibiska kritiken på lördagskvällen.
– Vi förutsätter ju att Eyeworks håller sig till de lagar som gäller. Jag har inte fått några signaler om att det skulle vara några problem tidigare, säger Ekberg.
– Nu får vi reda ut med Eyeworks om det finns någon sanning i några av de här uppgifterna.

– Det här är människor med rättigheter, som du och jag. Vårt jobb inför en filminspelning består i att hjälpa folk i byn att förstå vad det innebär, vilka deras rättigheter är, och så vidare. Och det visar sig gång på gång att det behövs, säger Zeko Alberto.

”Den stora resan” ska börja visas om en dryg vecka. Svenska Afrikagrupperna, som är LAC:s partnerorganisation berättar om kritiken i ett pressmeddelande i kväll. The Namibian skrev om produktionen i går. Jag söker Eyeworks Sweden.

¹ Inga googleträffar, och inga träffar i Ethnologue. Uppgiften kommer från SVT. Någon som känner till en sådan etnisk grupp?

Eftersom några har frågat: Ja, jag ska snart börja jobba på SVT (den 1 september), men ännu så länge är jag frilansjournalist.

Mer på SR, DN, SvD, Namibian, Common Sense, Fredrik Welander, Dackefejden, Klara, Gunillas dagbok

Jag tänkte beställa boken Reflections on the Revolution in Europe: Immigration, Islam and the West som recensionen i engelska vänstertidningen the Guardian verkar lovande:

It is partly for this reason that Christopher Caldwell’s new book, with the melodramatic title Reflections on the Revolution in Europe, will seem rather shocking to some readers of this newspaper. For he asks some unusually direct questions: can you have the same Europe with different people? Why did mass immigration happen when so few people actually wanted it? Immigrants want a better life but how many of them want a European life? Why is minority ethnic pride a virtue and European nationalism a sickness? Is political correctness just fear masquerading as tolerance?

Caldwell cuts to shreds the conventional wisdom of the “immigrationist” ideology – the view that mass immigration is inevitable and in any case a necessary injection of youth into our ageing continent. He shows, contrary to the immigrationists, that the flows of recent decades are unprecedented. He also demolishes the economic and welfare- state arguments for mass immigration and points out that in most countries there was no desperate need for extra workers in the 1950s – in Britain’s case, Ireland still provided a reserve army of labour. One of the most startling figures in the book is that the number of foreign residents in Germany rose from 3 million to 7.5 million between 1971 and 2000 but the number of employed foreigners stayed the same at 2 million.

Med andra ord – verkar lovande!

En elev frågade mig varför jag har blå ögon,”det ser ju så konstigt ut”.

Har jag sagt att jag jobbar i en svensk skola med svenska elever som har föräldrar som är födda i ett annat land?

//Gretchen

När det gäller Sverigedemokraterna så är det en hel del som är oklart. Officiellt så hatar Mittenblocket dem som pesten, men det är ändå mycket möjligt att SD inte är något annat än ett redskap som våra kära ledare använder för att få sig själva att framstå som alldeles fantastiskt förträffliga. Bredvid det så förhatliga SD, så tycks ju faktiskt banditerna i Stockholm vara snälla och oskyldiga som lamm. Men som tur är så vet vi bättre. Vi vet att de är skurkar, och att de vill det egna hemlandet illa.

Det egendomliga är att även Sverigedemokraterna hävdar att de vill hemlandets bästa. Och vem vet, kanske är de sanna patrioter? De svartmålas dock å det grövsta i media för sin främlingsfientlighet, och de jämförs tom med nazister, när de bevisligen inte på långa vägar kan jämföras med Hitlers parti. Vi bör därför vara vaksamma, för ordet nazist används nu av våra politiker i sammanhang där ordet inte borde användas. För som vi alla vet är SD inte nazister. De vill ju inte ta över hela världen, eller utrota judar och andra minoriteter. De vill ju bara värna om det egna hemlandet, kanske genom att vara en aning drastiska?

Men i jämförelse med Mittenblocket så är man allt annat än drastiska, för vi vet definitivt vad våra folkvalda har planerat för oss och vårt hemland. De har nämligen för avsikt att krossa Sverige totalt och absolut och slutgiltigt, för att därefter överlämna det som återstår till den internationella bankelit som äger oss alla. Kan man bli mer drastisk än så?

Så om våra politikerpudlar antyder att SD har en nazistisk ideologi, så säger man bara så för att dölja var de verkliga nazisterna finns. För dessa finns alltjämt kvar i bakgrunden, varifrån de styr och ställer ovanför våra huvuden precis som vanligt, och precis som man alltid har gjort. Det är dessa figurer som äger världens alla centralbanker, och det är därifrån de kontrollerar ländernas ekonomi. Våra politiker arbetar för dessa banker, och inte för oss. Om man sedan vill kalla dem för nazister, fascister eller globalister eller något annat, spelar som vi säkert förstår ingen som helst roll. Ägarna och deras medlöpare blir inte snällare för det.

Asia News 08/11/2009
PAKISTAN

Aktivister för minoriteter och religiösa ledare är förenade i en fredlig protest mot landets hädelselagar. Det är deras svar på fundamentalistiska angrepp och deras sätt att få Pakistans regeringen att upphäva hädelselagarna som de beskyller för “konstitutionella folkmord”. Amnesty International stöder också kampen för minoriteters rättigheter i Pakistan. Evenemanget kommer att innehålla ett antal aktioner som stöds av religiösa ledare och aktivister i hela landet som ett sätt att bemöta angreppen av muslimska fundamentalister.

Läs mer:

http://new.asianews.it/index.php?l=en&art=16024

De vill att homos från Iran skall få asyl men det innebär att de pekar ut religonen som hatisk mot homos. Hur skall de då kunna säga att islam är fredens religion? Från SvD.

“Människorättsorganisationer i Mellanöstern, liksom svenska RFSL, håller fram förföljelsen av homosexuella i Iran som skräckexempel. De pekar på fall där homosexuella i Iran ska ha avrättats för sin sexuella läggnings skull. Men företrädare för det officiella Iran invänder att homosexuella som avrättats under senare år ska ha dömts för andra brott som våldtäkt.
Stig-Åke Pettersson från RFSL och riksdagsledamoten Birgitta Ohlsson (FP) hävdade vid Liberala kvinnors seminarium i går – under rubriken Homo i Iran = döden? – att 4 000 homosexuella ska ha avrättats i Iran sedan den islamiska revolutionen 1979, även om brottsrubriceringen kan ha varit någon annan än homosexualitet.”

Som sagt det är inte lätt att vara minoritet jämt och säga att alla minoriteter är lika och skall skyddas? Hur skyddar sig RFSL mot den snabbast växande minoriteten islamister?

Jag har just för andra gången läst ut boken “The Ethics of Identity” av Kwame Anthony Appiah. Han är filosofiprofessor vid Princeton och har skrivit både böcker avsedda för allmänheten och andra för en mer akademisk publik. Med en svart far från Ghana och en vit engelsk mor liknar hans bakgrund Barack Obamas. Appiah förekom dock Obama med att skriva en bok om sin far. Här har han gjort en podcast (för BBC) om Obamas intellektuella influenser. Det som gör Appiah så intressant är hans försvar av “rooted cosmopolitanism”. (En mer lättläst bok av honom är uppföljaren avsedd för en bredare publik Cosmopolitanism: Ethics in a World of Strangers ). Samtidigt är han inte så hastig att avfärda mer partikulära identiteter såsom nationalitet. Efter att ha läst några av hans böcker blir det tydligt att det är spänningsfältet mellan individens behov av att utvecklas och behovet av n kollektiv identitet som han orienterar läsaren genom. Intressant är också att även om hans sympatier ofta ligger hos grupper i marginalen, så ställer han sig också ofta kritisk till argumenten som används för försvara deras rättigheter.

Idag är kultur och mångfald ord som ersatt klass som viktigaste ord i den politiska vokabulären. Alla främja mångfald är det frommaste man kan verka för. Diversitet och pluralism är honnörsord. Att använda fel ord är som att kugga husförhören som prästerna brukade hålla förr i tiden. Fast med större konsekvenser (se tidigare inlägg om diskrimineringskulturen här). Kanske är det inte så underligt att det är viktigt i länder där immigration inte varit regel. Kan man tänka sig. Men troligen har utvecklingen mest att göra med att både politiska och akademiska nymodigheter sprids från USA till Sverige. Till skillnad mot Sverige är USA ett land som är uppbyggt av immigranter (frivilliga och tvingade). De som steg iland på Ellis Island hade en rikedom av det vi kallar för kultur. Svenskar direkt från smålandsbyn, sicilienare från någon villagio och judar direkt från nån shetl. Alla kom med seder och bruk som var främmande för den andre, mat som luktade underligt, och man talade inte samma språk. När de fick frågan “Varför gör ni så?” fick de det naturliga svaret “It’s an italian thing”. Det var självklart att det var deras kultur det handlade om. Folk var så oerhört olika på många sätt.

I dagens USA har denna form av mångfald till stor del försvunnit. Giften mellan de olika immigrantgrupperna har stigit otroligt de senaste decennierna. Idag är bara 3% av USAs befolkning utlandsfödd. Färre och färre amerikaner lever i områden som definieras av ens nationalitet. Det märkliga är att retoriken om diversitet och kultur har vunnit i kraft samtidigt som de faktiska skillnaderna mellan folk har minskat. Någon kanske invänder något om spanskifieringen av USA faktiskt ökar, att latinamerikaner och mexikaner utgör en allt större del av befolkningen. Samtidigt är denna grupp otroligt angelägen om att lära sig engelska. Försvinnade få andra-generationens invandrade mexikaner undgår att lära sig engelska. Gruppen icke-engelskspråkiga är idag i USA bara en fjärdedel av vad den var 1890.

Alla vill vara något annat och separat vad det verkar. De som leder den afrocentriska rörelsen är den allt mer välmående svarta medelklassen. De som skördat frukterna av att vara medborgare på i princip lika villkor. I ögonblicken då Martin Luther Kings dröm om en värld där alla hudfärger var lika värda och levde samman vill allt fler ur den svarta medelklassen ha erkännande för sin kulturella särart. En ironisk twist på medborarrättsrörelsens visioner. Att bara vara accepterad är också att vara en fullvärdig del av majoritetssamhället. Särarten tystnar. Därför vill de afro-amerikanska nationalister ha erkännande på grund av att de är afro-amerikaner.

Kajsa Ekis Ekman tar i sin artikel “Vänsterns Arena går åt höger” upp detta. Hur utanförskap och marginalisering har blivit den position varifrån man förväntas tala. Det först i utanförskapet man blir intressant. Tystnad om något tolkas som en vägran till erkännande och respekt. Ointresse blir i denna retorik lika med ringaktning. Häromdagen skrev Amman Makbour en artikel i Aftonbladet om svenskfinnarnas historia i Sverige. Istället för att berätta historien skriver han om en ”märklig” tystnad som påstås handla om en aktiv marginalisering. Han visar inte upp någon litteratur han har läst om finnarnas historia i Sverige, inte heller gör han en granskning av media för sisådär fyrtio år sen då finnarna var mer nyanlända. Nej, det är inte verkligheten som berörs utan “debatten” som är “märkligt tyst”. Marginaliseringen som antyder majoritetsvenskarnas illvilja. Slutfrågan han ställer är (inte ordagrant) vilket hopp har icke-vita invandrade svenskar när de vita finlandsvenskarna förtigits och uteslutits så? Märk väl att han inte intervjuat någon. Inte läst någon bok. Inte kollat på några fakta. Det enda som behövs är tystnad. En tystnad man lika gärna kan tolka som att svenskfinnarna är välintegrerade i Sverige. Eller ett ointresse som väl ändå inte hänger ihop med rasism eller förtryck. En bekant till mig med utländskt ursprung hatar att få frågan var hon kommer från, hon anser att det intresset handlar om vilja att utesluta henne. En annan väninna är judisk och tycker att folks tystnad och ointresse inför hennes identitet antyder precis samma sak.

Allt detta tal om utanförskap, kulturell särart, och mångfald är på många sätt irrationellt. Men så minerat att det är svårt att visa upp, vilket Appiah dock lyckas med. Angående tystnad så är det i Sverige även tyst om karesuandobor och kungälvsbor. Är det märkligt? Det är ju inte för att vi ogillar dem eller avvisar dem. Nej, tystnaden handlar om att de är en del av oss. Majoriteten av tystnaden är beskaffad så och är motsatsen till marginalisering. På samma sätt leder debattekniken om utanförskap och debatter inte till ökad förståelse och emancipation. Antisemiterna utmålar den ondsinta och allsmäktiga judiska konspirationen som upprinnelse till alla problem. Den eftertraktade utanförskapsposition som skänker legitimitet och ofta leder till utrymme har på samma sätt behov av ett “majoritetssamhälle” som ofta undflyr definition men ofta kallas heteronormativ, etnocentrisk, diskriminerande, och allmänt fientlig på många vis. Ett tydligt exempel är som Amman Makboul skriver angående sverigefinnarna: “I en bemärkelse är majoritetssamhällets relation till sverigefinnarna en temperaturmätare på förhållandet mellan ”invandrare” och vita svenskar. Så länge sverigefinnarnas närvaro förpassas till avskildheten, så kommer andra invandrargrupper troligen inte heller uppnå etnisk jämlikhet”.

Det är beklämmande att diskursteori och konstruktivism har blivit så dominerande att enbart empirin som används oftast är andra texter vilka anses räcka. Kajsa Ekis Ekman slår huvudet på spiken när hon visar hur tidskriften Arena (vilka dock bara är ett exempel) i ett nummer om slöjan inte behandlar frågan direkt utan istället läser av “slöjdebatten”. Hur något sägs har blivit viktigare än hur verkligheten faktiskt är beskaffad. “Språket är verkligheten” kanske någon radikal själ invänder. Jag välkomnar att denne kallar sitt fönster för dörr nästa gång han/hon ska gå hemifrån.

Efter att ha läst ut “The Ethics of Identity” tycker jag Appiahs fråga även kan ställas i en svensk kontext: varför vill vi värna vår särart i ett läge där vi delar så mycket? Vägen mot gemensamhet och solidaritet går sällan en bra omväg via partikulära identiter som stängs för entre och sorti. Den mångfald som är viktig är den individuella snarare än den kulturella.

Har skrivit på samma tema här, här, här , här och här.

Länkar:

http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/vansterns-arena-gar-at-hoger-1.910543

http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=122&a=506245

http://www.aftonbladet.se/kultur/article5503676.ab

http://esbati.blogspot.com/2009/07/resursstark-marginaliseringspose.html

http://paparkaka.com/?p=1294

MISSA HELLER INTE KAJSA EKIS EKMANS ARTIKEL OM SVERIGEDEMOKRATERNA “Lögnen om folkhemmet”: http://www.dn.se/dnbok/sverigedemokraterna-1.901229

Vad som sker där borta i Östurkestan, ett av vår världs bortglömda hörn, är inget annat än fruktansvärt. På nytt så skämmer de kinesiska förtryckarna ut sig inför omvärlden. Och som vanligt så är tystnaden från väst så gott som total. Anledningen till att man från västs håll inte bryr sig om den uiguriska befolkningen och de andra minoriteternas prekära sitution beror på att väst vill att dessa folkgrupper ska sättas på plats. Den grymma kinesiska regimen får mao ett carte blanche att göra precis som man vill. Slutmålet för kina är att förvandla alla invånare i området till kineser, något man enkelt uppnår genom den gamla välbeprövade metoden – massinflyttningar av kineser.

Samma taktik kör man som bekant med i Tibet – även där synnerligen “framgångsrikt”. Tibetanerna är nu en minoritet i det egna hemlandet, något många hjärntvättade svenskar otroligt nog tycker är bra! Och dessa folkmord pågår alltså med västs goda samtycke. kina är nämligen en europeisk/amerikansk lydstat och ägs som alla andra länder av den internationella bankeliten. kineserna utför dessutom härskarnas order med bravur.

Vi behöver inse att väst vill att dessa folkgrupper ska utrotas. Hur ska man annars tolka passiviteten från våra breddgrader. Tyvärr för kineserna så kommer deras ondska att slå tillbaka mot dem själva en vacker dag. Ty som man sår får man skörda. Och detta vet väst om. Och detta kommer man att utnyttja inom en snar framtid när kinas militärmaskin eventuellt rullar ut över de egna gränserna, något många befarar. Bla kan kinesiska soldater komma att användas i USA om/när oroligheter startar där.

Till alla som tvivlar på att väst ligger bakom den kinesiska förtryckarregimen, samt tillåter den att hålla på med folkmord inom landets gränser, så behöver vi bara ställa oss följande fråga: varför gör England/USA ingenting åt situationen i Tibet och Östturkestan? Allt man orkar med är lite försiktiga protester – som inte leder till något. Svaret är uppenbart, speciellt om man känner till vilket himla rabalder det blir i London varenda gång någon engelsman/britt hålls fången utomlands. Det debatteras inte sällan i parlamentet och blir då även något som premiärminstern brukar engagera sig i. Slutresultatet blir alltsomoftast att personen i fråga släpps. Sådan makt har London. Faktum är att inget land vågar sticka upp mot denna stad, inte ens kina, eftersom man då råkar illa ut.

Kurderne gjorde det både før og i 1915 – og de fortsetter med det …

Alle kurdere er ikke “lovløse”, men det er ikke amerikanere eller israelere heller.

Og faktisk blir kurdiske militser trent opp av nettopp USA og Israel …

Men ninoritetene blir ikke kun angrepet av kurderne foruten av den arabiske majoritet. Det er som en nøtteknekker hvor minoritetene blir angrepet på alle sider på samme tid. Dette må stanses!

Her sender jeg diverse eget skrevet bakgrunnsmateriale, samt en felles erklæring fra Iraks minoriteter vedrørende kurdisk ekspansjonsplaner:

Iraq’s Minorities Issue Joint Statement on Kurdish Expansion Plans

Assyrian International News Agency

Recent media reports about the political situation in northern Iraq expose an escalating conflict between the KRG and the Iraqi government. Several Kurdish leaders have expressed themselves in the media, going as far as saying there will be a war between Arabs and Kurds if the government continues to assert its authority in areas bordering the Kurdish dominated region.

In their comments Kurdish leaders fail to reflect the true nature of the areas bordering the KRG. In many of these so called disputed areas there are very few Kurds to be found. In the Nineveh plain for example the percentage of Kurds is at best 5 percent. Still, Kurdish leaders insist these areas be annexed to the KRG. In fact, the stretch of land bordering the KRG is mostly dominated by Turkmens and minorities such as Yezidies, Assyrians, Shabaks and Kakais. Instead of acknowledging this fact Kurdish political groups have launched a fierce campaign to describe minorities like Yezidies and Shabaks as Kurds, while carrying out different programs in an attempt to Kurdify these minority populations. While oppressed in the past, Iraq’s Kurdish political parties have grown to become themselves the new oppressors in Iraq – seen from the perspective of minorities.

The Kurdish Peshmerga forces were successful in the help against Saddam Hussein as part of the Iraqi liberation movement, but today we note with sadness the transformation of the Peshmerga into a militia which is used to enforce Kurdish expansion plans in non-Kurdish settlements against the will of the inhabitants of these areas. The Peshmerga is today used to instil fear in minority communities in order to ensure compliance with KRG expansion scheme. Any referendum on the future of so called disputed areas carried out under Peshmerga presence will not be free and fair.

From being a centre of stability the KRG has turned itself into the major source of instability in Iraq today. While most of Iraq is becoming increasingly secure for all Iraqis, including vulnerable non Muslim communities such as Assyrians and Yezidies, the expansion plans of the KRG threatens to destabilize Iraq, its neighbouring countries and severely affect the vulnerable minorities who live in the areas claimed by Kurdish groups.

The undersigned organizations call on the KRG to refrain from all acts of violence and withdraw its forces from all areas outside the KRG. We also call on Kurdish leaders to respect the rights of minorities, to stop interfering in their internal issues and to stop describing Yezidies and Shabaks as Kurds.

We hope the UN and the EU will hear the calls of Iraqi minorities for justice and respect of their rights in Iraq.

April 4, 2009

- The Assyria Council of Europe

For a Free and Independent Assyria

Assyrian people – Wikipedia

Assyria

- Iraqi Turkmen Human Rights Research Foundation

Iraqi Turkmen Journal

Iraqi Turkmen – Wikipedia

- Yezidi Human Rights Organization

YezidiTruth.org – A Humanitarian Organization – Yezidi Voices

Yeziditruth.org

Yazidi – Wikipedia

- Shabak Democratic Assembly

Save the Shabak Nation in Northern Iraq – Avert a Genocide Planned …

Iraq’s Shabaks Are Being Oppressed By Kurds

Kurdish Parliament In Exile Recognizes Genocide

BRUSSELS-The Kurdish Parliament in Exile, passed a resolution recognizing and marking the Armenian Genocide Thursday. Below is the entire text of that resolution, which is being reprinted in its entirety and without any editorial posturing. To The Public Opinion

In Kurdistan, together with the Kurdish people, live Assyrian-Syrians as well as Armenians.

Invasion, occupation and division of Kurdistan, has not only affected the Kurds but also the Assyrian-Syrians as well as the Armenian peoples. Imposed colonialist policies have set these people against the Kurdish people and against each other, have created clashes and forced deportations and exiles. In our country, by setting the peoples against each other, the bloodiest imposed period of colonialist policies is 1915 and the few years following that.

On April 24, 1915, the decision of mass genocide and annihilation of the Assyrian-Syrian and the Armenian peoples was taken by the Ottoman Empire.

The blueprints of and the logistics for this genocide being prepared ahead of time, they employed Hamidiye Alaylari from Kurdish tribes (Similar to the present day Village Guards system who kill our people) to commit history’s, until then unknown, Genocide. In this Genocide, millions of Armenians and Assyrian-Syrians were killed, and millions others were deported from their homes and land and scattered to the four corners of the world.

The Turkish State which practices policies of setting peoples and people of diverse opinions against each other, still pursues the same repulsive policies at the end of the 20th century. Similar to setting-up Alevis and Sunnis against each other, they set-up the Kurdish people against each other through their creation, the Village Guards, which consist of Kurdish Jahshs. Separately, through their diverse assaults to annihilate the Kurdish people, they are registering new pages in the annals of genocides.

The Turkish State regime, from history to our days, has worked against the peoples, as if a guilty party, and with her committed genocides has changed the demographics of Anatolia causing the demise of many cultures-civilizations. The same policies are being applied in Kurdistan today. I call upon the world public opinion to become aware of this Turkish State policies and vehemently oppose it.

Today is the 82nd anniversary of the genocide committed against the Assyrian-Syrian and Armenian peoples. Sharing the agony caused by this process, I find the Ottoman State and their collaborators the Hamidiye Alaylari, formed by some Kurdish tribes, responsible for this crime before history and I condemn them with abhorrence. Zubeyir Aydar Chairman of the Executive Committee

Source: Asbarez On-Line 97/4/29

PKK Chairman’s letter to Kocharian

Abdullah Ocalan President Kurdistan Workers Party (PKK)

10 April 1998

The President-elect of Armenia Robert Kocharian

Dear Mr President

I am writing to congratulate you on your election as President of Armenia and to wish you every success in forming your new government. I want particularly to wish you well in implementing democratic reforms and a political solution of the Nagorno Karabakh conflict.

I also welcome and endorse the passage of a resolution in the Belgian Senate calling on the Turkish government in Ankara to recognise the reality of the Armenian holocaust perpetrated by the last Ottoman regime in 1915-19.

This resolution of 26 March, I believe, can not be treated as a transient episode but is of paramount significance in the protracted campaign to end the political amnesia about 1915, deliberately contrived by Turkish and foreign governments in the past in order to perpetrate the carve-up of Asias Minor and the Mid-East by the imperial powers at the Lausanne Conference of 1923.

The massacres during the First World War which shocked the civilised world then became a precedent for an even more appalling and destructive demonstration of genocide of the Jewish people by the German Nazis in the Second World War. Let us recall Hitler’s response to a critic of the “final solution” of the Jewish problem: “Who complained about the Armenians?”

Now, when the spectre of ethnic cleansing is once again stalking the Balkans the courageous stand of the Belgian Senate, we feel, must concentrate the minds of Turks, Armenians, Greeks and Kurds alike the necessity for a wide- ranging discussion and fresh analysis of the causes of the 1915 events as a precondition for a genuine reconciliation of ethnic groups and nations and the settling of territorial disputes through negotiation. Such a process, we are firmly convinced, will help Turkish-Armenian and Greek relations.

Our movement will continue to support all efforts to set in train a genuine dialogue between all contending parties with the self-evident proviso that the Kurdish claim to self- determination and freedom will not be prejudiced – as it was in Lausanne.

We urge the new governments of Armenia and Turkey to seize the historic opportunity.

We look forward to future co-operation with your government and the Armenian people and wish you all the success needed to move the peace process forward.

In the name of peace, freedom and reconciliation, we remain

Yours respectfully,

Abdullah Ocalan

Kurdish newspaper apologizes to Armenian people

13.05.2005 14:31

YEREVAN (YERKIR) – On its website, the Kurdish newspaper Ozgur Gundem, on behalf of the Kurdish people has offered its apologies to the Armenian people for the years of silence and complicity in the Armenian Genocide, Armenpress reported, citing Marmara, an Armenian-language newspaper published in Istanbul, Turkey.

The paper has described the great suffering of the Armenian people in stunning words, Marmara wrote. It has also apologized for its reluctance to widely discuss the issue.

Kamp for land i Sørvest Asia

Vis din støtte for krigens ofre i Sørvest Asia!

Iraks mangfold er ved å forsvinne

De kristne i Irak trenger deg nå!

Folkemordet på armenerne

Folkemordet på armenerne, ADL og B. Lewis

Armensk kulturhistorie og duduk

God påske! Gled dere!

Våre årstider II

Fra konflikt til forsoning

WordPress.com – Northern Iraq

Christians of Iraq

Armenia

Kurdisharmenian blogspot – Genocide Recognitions

Kurderne gjorde det både før og i 1915 – og de fortsetter med det …

Alle kurdere er ikke “lovløse”, men det er ikke amerikanere eller israelere heller.

Og faktisk blir kurdiske militser trent opp av nettopp USA og Israel …

Men ninoritetene blir ikke kun angrepet av kurderne foruten av den arabiske majoritet. Det er som en nøtteknekker hvor minoritetene blir angrepet på alle sider på samme tid. Dette må stanses!

Her sender jeg diverse eget skrevet bakgrunnsmateriale, samt en felles erklæring fra Iraks minoriteter vedrørende kurdisk ekspansjonsplaner:

Iraq’s Minorities Issue Joint Statement on Kurdish Expansion Plans

Assyrian International News Agency

Recent media reports about the political situation in northern Iraq expose an escalating conflict between the KRG and the Iraqi government. Several Kurdish leaders have expressed themselves in the media, going as far as saying there will be a war between Arabs and Kurds if the government continues to assert its authority in areas bordering the Kurdish dominated region.

In their comments Kurdish leaders fail to reflect the true nature of the areas bordering the KRG. In many of these so called disputed areas there are very few Kurds to be found. In the Nineveh plain for example the percentage of Kurds is at best 5 percent. Still, Kurdish leaders insist these areas be annexed to the KRG. In fact, the stretch of land bordering the KRG is mostly dominated by Turkmens and minorities such as Yezidies, Assyrians, Shabaks and Kakais. Instead of acknowledging this fact Kurdish political groups have launched a fierce campaign to describe minorities like Yezidies and Shabaks as Kurds, while carrying out different programs in an attempt to Kurdify these minority populations. While oppressed in the past, Iraq’s Kurdish political parties have grown to become themselves the new oppressors in Iraq – seen from the perspective of minorities.

The Kurdish Peshmerga forces were successful in the help against Saddam Hussein as part of the Iraqi liberation movement, but today we note with sadness the transformation of the Peshmerga into a militia which is used to enforce Kurdish expansion plans in non-Kurdish settlements against the will of the inhabitants of these areas. The Peshmerga is today used to instil fear in minority communities in order to ensure compliance with KRG expansion scheme. Any referendum on the future of so called disputed areas carried out under Peshmerga presence will not be free and fair.

From being a centre of stability the KRG has turned itself into the major source of instability in Iraq today. While most of Iraq is becoming increasingly secure for all Iraqis, including vulnerable non Muslim communities such as Assyrians and Yezidies, the expansion plans of the KRG threatens to destabilize Iraq, its neighbouring countries and severely affect the vulnerable minorities who live in the areas claimed by Kurdish groups.

The undersigned organizations call on the KRG to refrain from all acts of violence and withdraw its forces from all areas outside the KRG. We also call on Kurdish leaders to respect the rights of minorities, to stop interfering in their internal issues and to stop describing Yezidies and Shabaks as Kurds.

We hope the UN and the EU will hear the calls of Iraqi minorities for justice and respect of their rights in Iraq.

April 4, 2009

- The Assyria Council of Europe

For a Free and Independent Assyria

Assyrian people – Wikipedia

Assyria

- Iraqi Turkmen Human Rights Research Foundation

Iraqi Turkmen Journal

Iraqi Turkmen – Wikipedia

- Yezidi Human Rights Organization

YezidiTruth.org – A Humanitarian Organization – Yezidi Voices

Yeziditruth.org

Yazidi – Wikipedia

- Shabak Democratic Assembly

Save the Shabak Nation in Northern Iraq – Avert a Genocide Planned …

Iraq’s Shabaks Are Being Oppressed By Kurds

Kurdish Parliament In Exile Recognizes Genocide

BRUSSELS-The Kurdish Parliament in Exile, passed a resolution recognizing and marking the Armenian Genocide Thursday. Below is the entire text of that resolution, which is being reprinted in its entirety and without any editorial posturing. To The Public Opinion

In Kurdistan, together with the Kurdish people, live Assyrian-Syrians as well as Armenians.

Invasion, occupation and division of Kurdistan, has not only affected the Kurds but also the Assyrian-Syrians as well as the Armenian peoples. Imposed colonialist policies have set these people against the Kurdish people and against each other, have created clashes and forced deportations and exiles. In our country, by setting the peoples against each other, the bloodiest imposed period of colonialist policies is 1915 and the few years following that.

On April 24, 1915, the decision of mass genocide and annihilation of the Assyrian-Syrian and the Armenian peoples was taken by the Ottoman Empire.

The blueprints of and the logistics for this genocide being prepared ahead of time, they employed Hamidiye Alaylari from Kurdish tribes (Similar to the present day Village Guards system who kill our people) to commit history’s, until then unknown, Genocide. In this Genocide, millions of Armenians and Assyrian-Syrians were killed, and millions others were deported from their homes and land and scattered to the four corners of the world.

The Turkish State which practices policies of setting peoples and people of diverse opinions against each other, still pursues the same repulsive policies at the end of the 20th century. Similar to setting-up Alevis and Sunnis against each other, they set-up the Kurdish people against each other through their creation, the Village Guards, which consist of Kurdish Jahshs. Separately, through their diverse assaults to annihilate the Kurdish people, they are registering new pages in the annals of genocides.

The Turkish State regime, from history to our days, has worked against the peoples, as if a guilty party, and with her committed genocides has changed the demographics of Anatolia causing the demise of many cultures-civilizations. The same policies are being applied in Kurdistan today. I call upon the world public opinion to become aware of this Turkish State policies and vehemently oppose it.

Today is the 82nd anniversary of the genocide committed against the Assyrian-Syrian and Armenian peoples. Sharing the agony caused by this process, I find the Ottoman State and their collaborators the Hamidiye Alaylari, formed by some Kurdish tribes, responsible for this crime before history and I condemn them with abhorrence. Zubeyir Aydar Chairman of the Executive Committee

Source: Asbarez On-Line 97/4/29

PKK Chairman’s letter to Kocharian

Abdullah Ocalan President Kurdistan Workers Party (PKK)

10 April 1998

The President-elect of Armenia Robert Kocharian

Dear Mr President

I am writing to congratulate you on your election as President of Armenia and to wish you every success in forming your new government. I want particularly to wish you well in implementing democratic reforms and a political solution of the Nagorno Karabakh conflict.

I also welcome and endorse the passage of a resolution in the Belgian Senate calling on the Turkish government in Ankara to recognise the reality of the Armenian holocaust perpetrated by the last Ottoman regime in 1915-19.

This resolution of 26 March, I believe, can not be treated as a transient episode but is of paramount significance in the protracted campaign to end the political amnesia about 1915, deliberately contrived by Turkish and foreign governments in the past in order to perpetrate the carve-up of Asias Minor and the Mid-East by the imperial powers at the Lausanne Conference of 1923.

The massacres during the First World War which shocked the civilised world then became a precedent for an even more appalling and destructive demonstration of genocide of the Jewish people by the German Nazis in the Second World War. Let us recall Hitler’s response to a critic of the “final solution” of the Jewish problem: “Who complained about the Armenians?”

Now, when the spectre of ethnic cleansing is once again stalking the Balkans the courageous stand of the Belgian Senate, we feel, must concentrate the minds of Turks, Armenians, Greeks and Kurds alike the necessity for a wide- ranging discussion and fresh analysis of the causes of the 1915 events as a precondition for a genuine reconciliation of ethnic groups and nations and the settling of territorial disputes through negotiation. Such a process, we are firmly convinced, will help Turkish-Armenian and Greek relations.

Our movement will continue to support all efforts to set in train a genuine dialogue between all contending parties with the self-evident proviso that the Kurdish claim to self- determination and freedom will not be prejudiced – as it was in Lausanne.

We urge the new governments of Armenia and Turkey to seize the historic opportunity.

We look forward to future co-operation with your government and the Armenian people and wish you all the success needed to move the peace process forward.

In the name of peace, freedom and reconciliation, we remain

Yours respectfully,

Abdullah Ocalan

Kurdish newspaper apologizes to Armenian people

13.05.2005 14:31

YEREVAN (YERKIR) – On its website, the Kurdish newspaper Ozgur Gundem, on behalf of the Kurdish people has offered its apologies to the Armenian people for the years of silence and complicity in the Armenian Genocide, Armenpress reported, citing Marmara, an Armenian-language newspaper published in Istanbul, Turkey.

The paper has described the great suffering of the Armenian people in stunning words, Marmara wrote. It has also apologized for its reluctance to widely discuss the issue.

Kamp for land i Sørvest Asia

Vis din støtte for krigens ofre i Sørvest Asia!

Iraks mangfold er ved å forsvinne

De kristne i Irak trenger deg nå!

Folkemordet på armenerne

Folkemordet på armenerne, ADL og B. Lewis

Armensk kulturhistorie og duduk

God påske! Gled dere!

Våre årstider II

Fra konflikt til forsoning

WordPress.com – Northern Iraq

Christians of Iraq

Armenia

Kurdisharmenian blogspot – Genocide Recognitions