Mirakel.

Men hur kunde vi bli räddade?

Systemet är fortfarande lika skruvat. Grymt, fullt av UFO-moralister. Vansinninga dårar med alldeles för mycket makt. Stollejockar. Det är lite överlevar-effekt – varför just vi?

Tacksamhet.

Men också vrede.

Allt lättade. Men alla år, då? Och alla andra, då?

Idag har vi haft storfrämmen hos oss. Denna lilla tjej och hennes mamma har hälsat på oss.

När man träffar henne är det svårt att tänka sig att vi i början av detta år satt och diskuterade med hennes 16-åriga mor, som just blivit oplanerat gravid, vilka alternativ hon hade. Vad som vore bäst att göra. Dryftade och bollade förslag, som att hon vore en teknisk liten detalj eller pryl.

Själv är hon är fullt upptagen med att upptäcka världen så hon märkte aldrig vilket kaos hon föddes in i.

Ett kaos som numera sakta men säkert blir mer och mer ordningssamt.

Det är Måndag förmiddag och jag känner mig fortfarande ganska så trött. Jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på idag, vädret är inte så inbjudande så det blir nog att hålla sig inne den största delen av dagen. Jag har lite skrivkramp just nu men jag försöker att skriva lite varje dag ändå. Jag brukar surfa runt lite på youtube, ett av de mest uppmuntrande youtube klipp jag sett är dom med Nick Vujicic. Jag har lagt upp dessa klipp tidigare men tycker dom är värda att visa igen.

Han surfar och simmar och har en optimistisk syn på livet. Trots att han saknar armar och ben. Nick Vujicic, 26, är ett fenomen. I dag är han evangelist och talare som drar 100 000-tals människor världen över. Vujicic är australiensare men bor sedan några år i Kalifornien och har grundat missionsorganisationen “Life without limbs” (Liv utan lemmar).Han menar sig ha Guds kallelse att berätta om sitt liv.- Jag vet varför jag är här. Jag har ett uppdrag att berätta om hoppet vi har i Kristus, säger han.Att han, som föddes utan armar och ben, kan göra så mycket är varken mer eller mindre än ett mirakel.- Men jag är inte övernaturlig, säger han. Det handlar om den helige Ande som ger mig kraft att leva ett övernaturligt liv. Jag är inte bara en man utan armar och ben, jag är ett Guds barn.

.

.

.

Ha en bra dag!

Annette vännen är med i Aftonbladet idag.. (du hittar länken till henne även under “Bröstsystrar och andra” och då på hennes förnamn)..

Hon har fått diagnosen glioblastoma multiforme och då grad 4.. som är den typ av hjärntumör som har störst dödlighet… och som alla kan drabbas av…
Det som har hänt Annette är så utbrett att man knappt reagerar längre.. att man ska få vänta på VÅRD.. en vård som hon har rätt till.. men politikerna och de där högdjuren inom vården är så duktiga på att slå ifrån sig.. och tydligen är det brist på både kompetent personal.. och på strålningsapparater.. Så går det när man skär ner.. det är patienterna som kommer i kläm.. vad händer nu om Annette dör?? Vems är då felet…??
Kom inte och säg att hon ändå inte hade klarat sig.. för mirakel inträffar… det händer dagligen.. se på George.. han som var med i “Himlen kan vänta”.. hur många månader var det han hade fått??? Och han lever i högsta välmåga… och inte verkar det som att han skulle gå ut genom grinden än…

Så det är bara att skicka en kallelse till Annette.. och säga till henne att hon är välkommen att få cytostatika på måndag morgon.. svårare än så är det inte..

Jag vet av erfarenhet.. att vi som är cancersjuka bara får vänta hela tiden.. det är väntan på kallelser.. det är väntan på undersökningar.. det är väntan på nya kallelser.. och det är väntan på återbesök till läkare eller till sjuksköterska.. alltid får vi vänta på någonting.. och jag har skrivit om det tidigare.. och jag skriver det i dag.. och jag kommer att skriva om det igen… för det är ett ämne som alltid är aktuellt.. för vänta får vi…

Annette som definitivt behöver få behandling.. för att få några fler månader med familjen.. så hon hinner förbereda sig för att gå ut genom grinden.. den där grinden som vi alla någon gång ska gå igenom… Fast i Annettes fall hoppas jag att det ska ta tid för henne att hitta grinden.. att det inte är nerhugget en massa träd så hon ser grinden och får för sig att gå in genom den i förväg.. utan det är snårigt och svårt att ta sig fram och grinden är väl dold bakom vildkaprifol och björnbärsbuskar…

Nu kära Region Skåne tar ni och skärper till er och ger Annette och alla andra cancerpatienter den vård som de har rätt till.. och försök inte skylla ifrån er.. för det är ni själva som har beslutat om personalneddragningar i vården… så ni har bara er själva att skylla… och skulle Annette dö i väntan på behandling.. då är jag inne på att jag ska polisanmäla er för mord.. för det är inget annat än mord… och det vill ni väl inte???

Till Annette så säger jag de där orden som en bröstsyster en gång i tiden lärde mig.. och det är:

Mod och Styrka!!!

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, Annette, hjärntumör, bröstsyster, dödlighet, vänta, väntan, brist, personal, strålningsapparater, skär ner, mirakel, grind, kallelse, erfarenhet, behandling, vildkaprifol, Reigon Skåne, vård, skylla ifrån, mord, polisanmälan, Mod och Styrka

…om än i blaskform och den var regn när den träffade marken.
Men, det är en markering. En markering om en stundande förändring.
Från sommar, höst och nu snart en kommande vinter.

Inte helt oväntat. Lite som gravitationen. Släpper du en penna så kommer den falla mot marken. Oavsett hur många gånger som du testar. Men ändå blir bilisterna fullständigt tagna på sängkanten,
när det första snöovädret för året kommer…. Varför?

Kanske för att människan har en inbyggd ovilja till förändring? Man vill ha det som man alltid haft det. På gott eller ont. Vågar inte, vill inte, kan inte… HALLÅ!!! Våga sticka ut hakan och VÅGA någongång! Om du gör det så kommer troligen mirakel att ske. I alla fall om du jämför med det gamla vanliga.

Utmana dig själv. Gör något obekvämt eller ovant varje dag. Dansa eller sjung, fastän du inte tror att du kan. Säg hej till en vilt främmande människa, fastän du egentligen inte vågar.
Gå en annan väg hem, kanske stöter du på nya möjligheter som du inte visste fanns, om du gått den vanliga vägen hem. Det är DU som avgör din framtid! Följ inte spårvagnsspåren hela vägen till ändhållplatsen. Hoppa av på mitten och cykla resten. Det tar längre tid, är något obekvämare, men på vägen kanske du upptäcker just ditt mirakel,
som förändrar din framtid.
Tro!… på dig själv och din förmåga. Läs texten till Rikard Wolff’s version av “Solkräm” [översatt från "Everybody's Free (The Sunscreen Song)" av Baz Luhrmann].
Carpe Diem!

På bloggen Kolportören har en viktig diskussion initierats av Joachim Elsander: “Mirakel” eller vanlig hederlig tacksamhet… . Jag tror att mycket av trovärdigheten i det kristna vittnesbördet hänger idag på hur vi troende pratar om och hävdar att Gud kan gripa in i situationer och utföra mirakel i vardagslivet.

I måndags och tisdags, när jag hade två av mina arbetsdagar på dagiset, fick jag möjlighet att lyssna på bl a “Ring P12″. En ordentlig diskussion hade uppstått där flera ringde in och ville prata om det finns en Gud som helar. Programledaren Täppas Fogelberg avfärdade cyniskt om och om igen all tro på en helande Gud som vidskeplighet, vilket kändes ganska tråkigt. Men oavsett vad man tycker om Täppas attityd mot de som ringde in, är detta en skiljelinje som omedelbart skapar en avgrund. Det behövs mycket klokhet så att vi kristna, som tror på en levande Gud, inte framstår som löjliga och okunniga när mirakel och helande kommer upp på tapeten. Därför är Joachim Elsander initiativ så viktigt. Jag vill inte försöka föra debatten från hans blogg till detta forum, utan önskar att den fortsätter på Kolportören. Men kände ändå behov av att skriva av mig lite i frågan.

En god vän till mig och min hustru är överläkaren på SÖS i Stockholm. Hon är specialist på bröstcancer och jobbar med människor med mycket smärta i sista skedet av sina liv. Mot slutet av 90-talet berättade hon för mig att hon trodde på förbön och Guds förmåga att hela, men att hon under hela sin karriär inte sett ett enda mirakulöst helande. Visst hade hon i sitt jobb varit vittne till hur sjukdomen har gått tillbaka och på ett mystiskt sätt försvunnit, men i samtliga fall hade sjukdomen kommit tillbaka efter en period. Den naturliga förklaringen är då att läkarna hade missat eller inte kunnat se det som var kvar i kroppen. Trots ett sådant konstaterande efter många år i yrket hade vår läkarvän kvar sin tro på gudsingripande eftersom det var hennes enda hopp att någon gång slippa se allt lidande och smärta som hon mötte varje dag på sitt jobb.

Ett hopp behöver inte vara inbillning, utan en verklighet. Vi skall vara tacksamma för livet, men vara försiktiga att kalla vad som helst för ett mirakel bara för att man är troende. Framför allt skall ett gudsmirakel peka på Jesus, som Johannes säger i sitt evangelium: “Men dessa [under och tecken] har upptecknats för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds son, och för att ni genom att tro skall ha liv i hans namn” (Joh 20:31). Om vi som troende är naiva och tolkar allt positivt som händer i livet som ett mirakel, eller ber om mirakel utan eftertanke, eller om uppmärksamheten hamnar mer på den som ber än den som skall hela, tror jag mirakel förlorar sin funktion.

Jag själv är inte heller helt säker på om jag har sett ett ögonblicksmirakel som inte på något vis går att förklara. Däremot är jag tacksam för mycket som jag i backspegeln kan uppfatta som Guds försyn i mitt liv. Trots min osäkerhet, ber jag ändå för människor för att jag äger ett hopp om att en dag slippa se lidande och orättvisa.

Jag har ännu inte hämtat mej från en liten incident tidigare idag. Jag kastar mej iväg till lite affärer för att hysteri-shoppa en present till världens coolaste tjej. Kan inte skriva vad ännu eftersom hon ska få presenten imorgon, och hon är en nyfiken liten rackare…

MEN HUR SOM HELST så springer jag runt i en massa affärer och hittar EXAKT vad jag behöver förutom den där svindyra märkes-grejjen som kostar flera tusen… Oh well…. Det var väll inte meningen att hon skulle ha den tänkte jag…. (he he he, jag skojjar!)

Jag småspringer (såg antagligen ut som en tant… med alla påsar och röd i ansiktet av stress och katastrof-känslor) då jag ser att en LAPPLISA står vid bilen………. NEEEEEEEEEEEEEEEj!!! Tänker jag…. Men så, äh, va fan! Skam den som ger sej! Så, jag ser SKITGLAD ut medans jag flåsar fram ett: “Jag är klar nu! Hann precis!”  (nervös väntan…)

Vad tror ni hände?

Jag såg mej själv få ett snorkigt svar och en dyr böter medans jag börjar veva med armarna alldeles framför polis-stationen och det hela slutar med att G måste komma och betala borgen, eller vad det nu heter, för att få mej ur fängelse……

Men, MIRACLES DO HAPPEN! Hon log, (ja, jag vet, det låter helt sjukt) och sa: Va bra!

Sen gick hon….

En riktig lapplisa alltså.

Tantkommentar som bara MÅSTE in här: HAR VÄLL ALDRIG SETT PÅ MAKEN!?

HA HA HA!!!

Det finns nog hopp för människan trots allt.

I FÖRRgår nådde svensk fotboll ytterligare bottenresultat. Igår var det dags igen, denna gång för herrarna (pl i rubriken betyder naturligtvis att det är plural). Jag (som egentligen hade denna post klar innan gårdagens match) bad en stilla bön om åtminstone 1-1 match igår. Jag satt och såg hur spåkulan och verkligheten konvergerade i en hemsk sanning. Men sen hände något! Det var MAGiskt Zlatan (enl. aftonbladet), det var ett MIRAKEL, det var en HJÄLTE som hade fixat målet.

Ett magiskt mirakel? Knappast. Lättnad? Ja.

Frågar ni mig var det ren bondtur, även om vi var det bättre laget hela matchen och förtjänade att vinna.Till historien hör att jag i sanning är trött på att ständigt bli besviken på dessa två fotbollslags prestationer. Jag vill att det ska gå bra för Sverige. Jag hejar på Zlatan (den enda i Sverige som faktiskt är bra på fotboll) och min gamla personliga favorit Larsson. Ja, jag blev glad när vi klarade livhanken igår. Jag VILL se Sverige i VM nästa år, men se det för vad det är!

Det är för mig ett mysterium hur vi kan övervärdera våra fotbollslandslag så till den milda grad att logikens fader hade vridit sig i sin grav. Nu har helt plötsligt en match som med minsta möjliga (o)tänkbara marginal räddade oss från blott en teoretisk chans att gå vidare. Till nästa kval (8 lag blir 4). I kvalet till VM. Låt mig i rent demonstrationssyfte skissa tabellen över svenska fotbollsframgångar för herrar:

1) VM -94, Brons.
2) …
3) …?

Där har ni det. Listan är tyvärr inte längre än sådär. Svenska damlandslaget har FÖRVISSO presterat helt okej, men dekadensen och brist på resultat inträffade ungefär samtidigt som de fick medieutrymme. Att vi skulle gå långt och ta en promenadseger mot Norges damer var i svenska mediers ögon självklart. Detta har smittat av sig på den i mörker ständigt famlande pöbel som tar aftonbladets undermåliga skrivelser som sanning. Vad som verkligen hände var ett uppvaknande* för svensk damfotboll, 1-3 i baken. Pangtjong!

Under hela dagen har man kunnat läsa i snitt 6 hyllningsartiklar till landslaget per nyhetssida. Vi-har-inte-vunnit-något-mästerskap! Vi har bara PRECIS sluppit undan att förlora i kvalet i fotbollens bottenskikt!

“Den här kvällen visade de svenska spelarna en tro på sig själva som var elektrisk och efterlängtad. Har man ryggen mot väggen kan man känna sig rädd, pressad och ha andnöd. Eller så kan man använda väggen som stöd för att sätta fart framåt och gå till attack.

Det gjorde Sverige.

Det fanns en del skönhetsfläckar men annars kan Sveriges första halvlek beskrivas med ett ord:

Briljant.”

“Ett nytt mirakel. Ett nytt magiskt mål av Zlatan Ibrahimovic.Ett nytt bevis för att allt är möjligt i idrottens underbara värld”

“Svensson satte inte en försvarsfot fel, Holmén gjorde allt utom mål och Källström hade den kyla som överambitionen ofta dödat tidigare, Safari var modig och smart.”

VA!? Såg du, Johan Esk din totala slarvskalle, samma match som jag? Hela hans alldeles för långa hyllningstext i artikelformfinner ni här. Jag rekommenderar alla som vill förstå problemformuleringen att läsa hela hans artikel. Jag kan utlova att den fortsätter i samma parodiska anda.

Lite sammanställningar från andra hyllningar hittar ni här och här.

Nej ni, lösnummermånglare och clownjournalister, ge mig en riktig framgång för svenska fotbollslandslag och jag lovar att jag är den första att fira. Tills vidare – försök håll hyllandet proportionellt mot insatsen.

Gunnvald

*Uppvaknanden inom svensk fotboll sker i regel väldigt ofta. Ibland glöms Sveriges brist på talang inom fotboll från match till match.

“Miracles sometimes occur, but one has to work terribly hard for them.”

-  Chaim Weizmann

Fritt översatt:” Mirakel förekommer ibland, men man får jobba mycket hårt för dem.” Detta är sant även om det finns många som inte tror det. Jag tror att det är viktigt att inse att jag kan visst förvänta mig mirakel men jag kan inte sätta mig ner i fåtöljen och vänta tills de sker. Jag måste agera på ett sätt som gör att miraklet kommer till mig.

Oftast är det nog så att vi uppfattar att mirakel som något oväntat, men när vi tittar närmre på det som hände så var det inte så konstigt kanske. Vi använder även ordet mirakel för att förklara varför en människa klarar sig ifrån en svår olycka utan men eller överlever en katastrof.

De flesta mirakel händer i vardagen, det gäller för oss att uppmärksamma dem. Jag tror att det är så att ju fler mirakel jag uppmärksammar desto fler händer i mitt liv. Det gäller att ha “mirakelglasögonen” på sig.

Förvänta dig mirakel!

Lizelott

HAPPY BIRTHDAY CATHRINE! Ha den äran på din födelsedag älskade Cathrine. Idag fyller du 22 år. Minns det som igår, när jag för allra första gången höll dej i mina armar. Du såg dagens ljus i Skellefteå Lasarett. Jag var en lycklig mamma, lycklig över att just du hade fötts till världen. Din hud var så len, du var så fin. Ett mirakel…Varje nytt liv är ett mirakel. Åren har gått, liten har blivit stor. Du är så vacker, rar, intelligent, unik, full med talang. Din vackra sångröst berör hjärtan. Många gånger har tårarna fallit ner för mina kinder, när jag har lyssnat på din sång. Dina fotografier är en konst!

Jag önskar dej all lycka i världen Cathrine. Plocka de vackraste rosorna på din livsstig. Ha den äran idag på din födelsedag, Ha den äran idag , det är DIN DAG IDAG!

Välkommen med Tobias på en födelsedagsmiddag. Vi ska även käka en smarrig jordgubbstårta, kladdkaka och en massa annat gott! Ska strax baka tårtan….

Du är det finaste jag vet, har. Må Gud välsigna och bevara dej, må han låta sitt ansikte lysa över dej och må han ge dej frid.

Hoppas att din födelsedag blir oförglömlig. Jag vill göra den vacker för dej!

Jag älskar dej så! Med mitt hjärtas penna skrivet. Mamma Ruth

Grattis Cathrine (Till vänster på fotot)! Happy Birthday Cathrine (to the left, on the photo)!

Cathrine med sin goda vän, Jennie!

Må änglarna alltid beskydda dej Cathrine!

Dikt i repris….

Jag kommer så väl ihåg känslan
när du kom, älskade barn.
När du kom från mitt varma inre
lyftes till mitt bröst
Hela du omslöts av min enorma kärlek till dig.

Tio fingrar tio tår.
En extra kromosom.
Ett hjärta som bultar så av liv.
Jag såg möjligheter i dig.. stora.
Jag ser detsamma nu fast större.
Jag såg en framtid
Jag såg dig.

Du var så mjuk och luktade så gott.
Mitt barn.. Mitt älskade barn
Jag borrade in mitt ansikte i hela lilla dig
och njöt av livets gåva till mig
Jag grät av lycka
Jag har inte slutat än.

Vad mera kan man begära av livet
än ett litet liv så fullt av möjligheter
Jag ser på dig så här efter åtta år
Känslorna är densamma
Dina drömmar är mina drömmar
jag stöttar dig i förverkligandet av dom.
Dina drömmar vad dom än må vara.
Dom är verkliga
Dom är värdefulla.

När du lägger ditt vackra huvud
om kvällen på din kudde
När du sluter dina blåa vackra ögon.
Om du är lycklig då..

Då har alla mina drömmar slagit in.

Vackra underbara Marcus… Ibland kallad …Kuckusfilijuckus =)

Han är så förundrad över vilket mirakel kroppen är.
“Tänk mamma, vilket mirakel min kropp  egentligen är.
Att man kan spinga… gå och göra massor med kroppen.
Man kan äta, sova, hoppa….
Utan att kroppen behöver sådana där batterier”… Haha
“Man kan allt det där bara så där… konstigt ju eller hur mamma?”  
Frågar en förundrad Marcus.
Ja älskade unge.. hela du är ett undebart Mirakel!!
Han är ju för gullig min gosse! =)

Hanna då.. den lilla filuren.
Hon skulle ju ligga i sin egen säng i natt ju…
Men det ville inte Hanna och så här glad blir man
när mamma drar av henne täcket som hon dragit över hvudet
Hon hade ju bäddat åt sig själv i soffan..
Ja ja .. okejdå… sov på soffan då!!

…. ja då blir man ju så glad så ju =)

Kompisar… Min Johannes och Kirsis Sami leker med LEGO.
Johannes älskar ju LEGO och han fick massor i födelsedagspresent.
Sen fick han ju en hel femhundring som han köpte mera LEGON för..
496:- gick det på och dom fyra kronorna som blev över gav han bort =)
Bra att det inte gick åt godis och så =)
Så här soligt var det igår.. idag så hade det regnat, blåst och varit mulet.
Men vi satt ute en stund idag med…..trots regnet och blåsten.

Det är fart och fläkt i min tös ju..
Med lite jävlaranamma så går det mesta ju.
Som det här med att åka Kickboard…
Inga problem alls… inte för Hanna.
Är man envis och vet att det är värt att försöka.. så gör man det.
Sen får man lön ju för sin envishet =)
Det vat ju Hanna och hon ger sig inte i första taget…
Framförallt så ger hon inte upp i första taget.

Hahaha… Älskade lilla sötnosen min.
Det här gör hon ofta och sen speglar hon sig i kranen och skrattar så gott.

Ja som sagt var så var det inte så bra väder idag..
Vi var ute en sväng nu på eftermiddagen annars så har vi varit inne.
Skönt det med ju ibland.
Till kvällsmat vart det ju hämtPizza…
Pizzerian har ju erbjudande på måndagar och Tisdagar..
Köp tre Pizzor och betala för två…
Ja då blir det inte så dyrt som annars…
Vi äter inte Pizza så ofta… typ bara då när barnbidraget kommer …Haha
Skönt att slippa laga mat..
Tycker ju att jag inte gör annat än lagar mat
till dom här evigt hungriga ätteläggen…
Så fort man har satt sig så är det någons mage som kurrar…
Skulle ju vara skönt att slippa slitgörat iaf i några dagar.
Är det någon som känner sig manad att kocka för oss? Haha

Får välan leta efter någon singelkille som är kock… hehe
Sen kan han gärna älska att städa också.. och tvätta kläder
och ge mig sovmorgon… och handla och laga cyklar
Leka med ungarna på gården… gunga tösen i en timma eller två.
Medla mellan 4 huliganer en tjugo gånger per dag…
Blåsa på uppskrapade knän… trösta ledsna barn..
och tjafsa med tonåringen om att stänga av datorn i tid.
Vakna i tid… och det och det…
Finns det sådana karlar tro?
Sen kan jag sitta där på divanen och käka praliner..
Först så har jag givetvis skaffat mig en divan… haha

För allt det där gör ju jag och lite till
fast det där med sovmorgnar är svårt att ge sig själv..så det går bort.
Men allt annat ju…
Så en karl borde välan rimligtvis kunna lite iaf…
En fjärdedel eller så måste man ju kunna kräva att dom kan… haha
Resten får man väl pränta i dom med spikklubba eller så.. haha

När jag laddar upp bilder som till detta inlägg
så efter jag har startat laddningen så hör jag
“DET LAGGAR… LADDAR DU UPP BILDER IGEN????” Haha
Elias dator blir så seg när jag laddar upp….
Det stör visst när han spelar WOW.
Vi går ju på samma… vad heter det nu? 
Ja vi har en router och en sladd in till honom.
Jag ni förstår väl.. haha

Vill jag ha kontakt med honom
så är det bara att ladda upp en bild… haha
Vill jag att han ska göra någonting ..städa eller så
Då kan jag lova att inte ladda upp bilder…Haha
Smart va?? =)
Japp, så ska tonåringar tas… hö hö

Nu ska jag ta och börja röja lite.. hänga tvätt och så.
Hmm? Kanske ska jag ta och hota ladda upp en bild
så kanske jag får lite hjälp… haha
Kan ju pröva iaf =)

Ha en bra fortsättning på eran kväll!!

Sköt om er!

KrämKräm!! =)

Jag tror vare sig på Gud, eller Gudrun. Däremot tror jag på människor, på oss, att vi själva kan åstadkomma små mirakel. Ja, bara genom att vara som vi själva skulle vilja att andra är. Ni vet en sån där dag när till exempel alla kunder som kommer till din kassa är osedvanligt griniga och stressade och… ja en dag som är som ett bottennapp ni vet. Såna dagar ska man hålla upp en sekund och tänka efter innan man börjar slå in varorna i kassan, och tänka sig att den här stackaren ni har framför er, kanske har fått sparken, eller har en fruktansvärd tandvärk, och att det är därför som ansiktsdragen är hopskrynklade och blicken svart. En sån dag då du själv kan le det allra gladaste du kan, och säga God morgon! Jag tror att blicken hos din kund blir mindre svart, och tandvärken går över för en stund, och själv blir du så där fladdrig i maggropen, nästan som man kan bli av en förälskelse, för du blir själv så glad av att se att du kan åstadkomma detta lilla vardagsmirakel. Så det är därför tror jag mer på oss människor än vad jag tror på Gud(run).

Att etablissemanget överlag är globalisternas högra hand är ingen överdrift, eftersom toppstyrningen vid våra universitet och högskolor är närmast total. Inget som går emot den etablerade synen accepteras, utan motarbetas istället å det grövsta. Visserligen har det alltid varit på detta vis, men i tider likt dessa, när våra hemländer krossas i grund av globalisterna, så är etablissemangets “arbete” ett långt mycket allvarligare hot mot oss alla än det tidigare var.

Läste i ett inlägg härom dagen att tiden för hjältar nu har infunnit sig då tiden är knapp. Detta skrevs redan 1952! Kanske inser vi nu hur prekär vår situation är idag? Den internationella storfinansen är mao totalt bortom all kontroll. Och det finns inget man inte är beredda att göra för att uppnå sina mål och öka sina vinster. INGET!

Våra politikerpudlar tillhör även de etablissemanget, något våra två småpartier (Sverigedemokraterna och Piratpartiet) fått uppleva från första parkett, då de blivit bekämpade av Mittenblockets hela propagandamaskineri. Smutskastningen av dessa två partier har dessutom skett på betald arbetstid av de etablerade partierna, tid då de var menade att arbeta för den svenska demokratin, och inte som nu mot den.

Vi, medborgarna och skattebetalarna, har alltså betalat ut lönen till dessa bedragare till demokratiska värderingar. Vi har gett dem pengar så att de nu kan hålla på att bråka internt med varandra – istället för att göra det som de borde göra … en gemensam front mot EU och den diktatur som den organisationen står för.

Tyvärr för dessa politikerskojare så skjuter man enbart sig själva i foten, för genom att underminera den svenska demokratin så försätter man nämligen sig själva i en olustig situation, då man banar väg för det totalitära polissamhälle som nu snart väntar oss alla. Polisstaten Sverige är under konstruktion, och vad som gör det hela än djävligare för oss alla är att polishögkvarteret inte kommer att ligga i Stockholm eller Kiruna … utan på kontinenten. Vi är nu för att använda ett utrikiskt skällsord … FUCKED!

EU är alla fria människors fiende, något man måste ha läst lite historia för att kunna förstå, eftersom man då inser att vi har blivit ledda till denna underbara Europahage som den neddummade boskap vi är. Vi kan då även inse att projektet varit planerat under lång tid (läs hundra år) och att trickset man använt för att lura oss är inkrementalism – dvs att bit för bit, långsamt och fint, introducera den nya polisstaten. Och man gör det så långsamt att knappast någon reagerar. Att en tid för hjältar nu är förbi är mao ingen överdrift, för vad som nu behövs är inget annat än ett mirakel … eller två … eller hundra!

Albert Einstein har sagt följande:

Det finns bara två sätt att leva sitt liv:
Som om ingenting är ett mirakel,
eller som om allting är ett mirakel.

Jag har många saker i mitt liv som verkligen är ett mirakel. Alla de varma, hjärtliga människorna som finns i min närhet som jag få dela så mycket glädje med. Allt jag har haft förmånen att få uppleva och lära mig är ett mirakel. Egentligen är hela mitt liv ett mirakel. Tänk att just jag fick möjlighet att leva ett tag på denna jord.

När jag funderar på det som Einstein sa inser jag att beroende på vilken inställning jag har till livet så får jag helt olika upplevelser. Tycker jag att allting är självklart och ingenting är speciellt på något sätt då missar jag säkert en hel del spännande saker. Uppmärksammar jag allt i mitt liv som en gåva så kommer mitt liv att vara till en enorm glädje både för mig själv och för min omgivning.

När jag tittar på mig själv så kan jag se att jag nog har lite av båda sätten att förhålla mig till livet. Det är vissa saker som jag tar för givet och vissa saker som jag upplever som mirakel. Jag har gett mig själv i uppdrag att uppmärksamma fler mirakel i mitt liv!

Livet är ett mirakel!

Lizelott

Precis den har natten for fyra ar sedan, befann jag mig ocksa pa Hospitalet. Dock inte som syster, utan som patient. Det var du min lille son, som skulle komma till varlden. Ett litet mirakel som kom lite senare i livet an vad vanligt ar, och ovantat dessutom. Men oh sa valkommen av bade din pappa och mig! Du foddes med buller och bang, en foraning om den lilla virvelvind som kom in i vart liv.

Nu virvlar du runt genom livet, med dina blonda lockar och bruna ogon som glittar av bus. Inget ar omojligt i din varld, allt ska utforskas och undersokas. Den fraga som ar pa modet just nu ar Hur och Varfor? Allt som kan skruvas i sar pa ett eller annat satt, ja det maste ju kollas for kanske kan man anvanda det till nagot annat

Du tar dig an livet med gladje och lust, och du ger oss sa mycket, du lilla buskille. Utan dig vore kanske livet enklare, men ocksa sa oandligt mycket trakigare! Du kanske inte vaxer upp i den mest strukturerade miljo man kan tanka sig, sakert skulle manga saga “Kara nan, vilka konstiga foraldrar du har! Hur ska du kunna lyckas i livet, med den starten?” Men nagon pa ditt dagis sa harom veckan nagot som fick mig att forsta att du nog kommer att bli riktigt bra sa smaningom. Hon sa “It is easy to see that he is loved”. Och det ar ju det du ar. Inte bortskamd materiellt, men alskad i all oandlighet av din pappa och mig. Kanske gar du inte och lagger dig kl. 7 varje kvall, kanske sover du pa soffan ibland, kanske ater du inte “ratt” mat alla ganger, men du har full tillgang till din pappa och mig i alla lagen och vi kommer att hjalpa dig att  forma din framtid sa att den blir bra for dig, det ar jag saker pa!

Sa tack du lilla liv, for att vi far folja dig pa din resa. Jag ar saker pa att we are in for a bumby ride lite nu och da i framtiden, men sa ska ju livet vara ocksa. Gladje och sorg gar hand i hand, och ibland snubblar man till i livet, men visst finns det alltid ett annat satt att anvanda allt pa Ta nyfikenheten med dig genom livet, ta lardomen om vad som finns innanfor skalet med dig, och ge alltid dig sjalv en arlig chans. Vi alskar dig Lilleman!

Mamma och Pappa

En tanke man kan fundera på så här på en måndag..

“Livet är ett mirakel”

\ DjupMats

Man kunne jo bli matt av mindre. Ronny Deila – ex-Viking spiller og bare det er godt nok for meg, nå trener for det nærmeste fotball-laget jeg kan henfalle til å kikke på utenom Viking, er i vinden om dagen. Ifølge både ham selv og Jostein Flo er uttalelsene kommet i affekt over dårlige resultater og er “helt ok” ifl. ledelsen i Strømsgodset. Det skal visstnok være en kjempeprestasjon om de klarer å holde seg i eliteserien. Hva slags tullball-snakk er det ? Det kan ikke unnskyldes at det sies i en opphetet situasjon – såpass profesjonelle skal man være når man er eliteserie-trener. Da representerer man ikke bare følelser, spillere og klubb, men har også et ansvar for publikum og betalende tilskuere. En slik kommentar synliggjør det faktum ikke alle betalende tilskuere visste, nemlig hvor dårlig – selv treneren – synes situasjonen er i Strømsgodset. Man kan spørre seg hvordan det hele er blitt slik. Vi har for få midler og for dårligere spillere – er den røde tråden i historien. Javel, visste dere ikke det ifjor ? Kom det som ei bombe etter 2-3 spilte kamper, at dere nå har et kjempeproblem.

I tillegg klarer Deila å synliggjøre det faktum at de selv har innsett de har et problem, og skal jobbe utifra det ? Om hans holdning er slik, burde han holdt det for seg selv. Han skal bygge, motivere, sannsynliggjøre at Godset skal gjøre det bra – tiltross for situasjonen. Da kan det nemlig hende at spillerne får tro på at det kan gå an. Nå går ikke det – det er helt sikkert. Hvordan i all verden kan Deila innbille seg at slike holdninger og uttalelser er bra for spillergruppen, for ledelsen og for investorene ? Om han skal uttale seg, bør han gjøre det profesjonelt. Om dette ikke går, så vær heller stille.

Man skal huske på at investorene har brukt mye penger. Man bør nok også huske på at å rykke ned faktisk betyr noe. Hva med den nye stadion – betyr ikke realiseringen av denne og de kostnadene denne medfører at dere bør få inn inntektene som eliteseriespill medfører ? Hva om dere ikke rykker opp igjen med det samme – klarer dere to år i en lavere divisjon – i think not.

Dette er ikke det klokeste jeg har sett – og slett ikke engang unormalt. Nå må Berntzen, Flo og Deila sette seg sammen, finne ut en kommunikasjonsstrategi som duger. Hva spillerne må tro når ledelsen ikke lenger har tro på at dette nytter – kan man bare tenke seg. Lykke til Godset – jeg er enig med Deila; klarer dere dette med slike holdninger, er det et mirakel.

Drammens Tidende har idag en artikkel hvor Ronny Deila er frempå med å uttale seg om følgende:

Tatt i betraktning de rådende forhold her i Godset så vil jeg påstå at dersom vi beholder plassen så er det rett og slett en sinnssykt god prestasjon. Sikres plassen er det fantastisk, sier Ronny Deila

 Han fortsetter også med å si at nedrykk ikke nødvendigvis er negativt.

Også Jostein Flo har en bemerkelsesverdig kommentar :

Vi i Strømsgodset har vært betraktet som en «snill» klubb i lang tid, og at det aldri skjer noe her. Det at Ronny Deila kommer med noen kraftsalver i et intervju med en eller annen nettavis må vi tåle – såpass takhøyde har vi. Det viser at Ronny ikke gjemmer seg bort, men går ut i krigen, sier SIFs sportssjef Jostein Flo.

Jeg synes det er kjempebra på at det blir reaksjoner på det jeg sier, fordi det at det viser at folk bryr seg om SIF. For meg er det viktig å fortelle om realitetene i klubben – med dårlig økonomi, tynn spillerstall – med veldig mange unge spillere – og at vi etter hvert har fått mange skader. Det er faktisk en bra prestasjon om vi klarer plassen, uttaler Deila.

– Men enkelte reaksjoner går på at det virker som om du og SIF har gitt opp, og at man egentlig nå regner med nedrykk – og at det er ren bonus hvis SIF skulle holde plassen. Er dette heldig?

– Til det vil jeg si at vi skal kjempe med nebb og klør for å redde plassen, men at arbeidsvilkårene ikke er gode. Jeg skal innrømme at jeg sover dårlig om natten, men det er fordi at jeg hater å tape. Vi kan slå alle på en god dag, melder SIF-treneren