Vuxenmobbning sker både på nätet och IRL. Nätmobbning kan vara rätt så avancerat. Man kan frysas ut nästan totalt på vissa ställen, bara på grund av några, för det mesta kvinnor, både äldre och yngre kvinnor, börjar bli irriterade på någon.

Den vuxne hackar till att börja med. Fäller larviga kommentater, skäller, säger du är naiv barnslig ointelligent oläst…Ungdomar brukar använda ord som apa tjatkärring fitta kuk…

Vuxen mobbning på nätet går lite “finare” till än ungdomars mobnings metoder. I början brukar dom vuxna försöka dölja sin mobbning. Dom söker allierade för att få även andra att mobba en och samma personer. Oftast lyckas dom få allierade, det finns ju alltid någon som har samma åsikter som mobbaren och då anser vissa att det är deras plikt att ställa upp. Men tyvärr, dom vet inte vad dom ställer upp för.

Den som “leder”, har startat mobbningen, gör till sig och leker sårad mm. Och allt bara på grund av att den som h*n börjat nobba delade inte h*ns åsikter. Mer behövs alltså inte att nätmobbaren börjar härja på nätet. Det kan gå så långt att mobbarna slutar prata med den dom dom mobbar.

När det gäller vuxna personer, kan man faktist ifrågasätta deras beteende. Beteendet liknar ju en trotsig unges eller en tonårings upprorhet mot föräldrarna, likheter finns i beteendet.

Mobbaren känner sig innerst inne svag, otillfredställd med sitt liv, då brukar känslorna svalla och mobbaren känner för stunden sig bra när h*n får trampa på sitt offer, med ord, eller med tystnad.

När mobbarna skäller på en, ser dom fortfarande sitt offer. Men när dom börjar använda tystnad mott sitt offer, då har mobbningen gått så långt att dom ignorerar offret nästan helt och hållet. Dom leker att offret är osynligt för dom, icke existerande offer. Att inte se den andre är ett behov hos mobbaren att förnedra den andre, på så vis försöker mobbaren visa omgivningen hur bra och duktig h*n är jämfört med sitt offer.

Men dessa vuxenmobbare på nätet tycks inte förstå vad dom håller på med. Deras emotionella känslor måste ha ganska mycket brister, när dom i vuxen ålder vill utsätta andra för sin mobbning.

Själv har jag varit mobbad på ett litet utländskt forum för ett bra tag sedan. Jag lämnade forumet till slut. Det var ett litet gäng som leddes av en äldre kvinna. Mobbningen gick ut på att berätta osanna historier om mig, ifrågasätta min etnisitet, kalla mig för rasist och allt möjligt. Nu är den där mobb-ledaren moderator där på forumet. Djungelns lag rådde där och råder fortfarande.

Här i svenska internet mobbas jag lite bara på ett enda ställe. Där är det också äldre kvinnor som mobbar mig med otrevliga inlägg som handlar om mig eller så är dom knäpp tysta gentemot mig. Två av dom tror förmodligen att tystnad skulle skada mig på något sätt, men så är inte fallet. Numera bryr jag mig inte om dessa äldre kvinnors mobbning försök. Ett som är klart, dom mår mycket dåligt psykiskt. Om dom får något slags terapi genom att mobba mig, så varsågod då. Jag klarar av det numera.

Tänk vad trevligt det skulle vara om alla på nätet kunde behandla varandra på ett bra sätt? Och en sak till, vuxna mobbar och barnen tar efter. Tänk även på det. När vuxna mobbar, är det inte alls konstigt att även barnen mobbar.

Våra studenter brottas med begreppet “En skola för alla”. När resten av världen går mot inkludering i skolan – då trampar Sverige under Björklund åt det motsatta hållet och utsätter de annorlunda barnen för en allt mer oblyg exkludering.

Se programmet Uppdrag granskning om Den särskilda skolan!

Gör det noga!

SvD följer upp

är tudelat: Först och främst är det inte så att “fantastiska lärare lider av att se sina sämre kollegors agerande. Precis som med läkare, poliser, brandmän och en massa andra yrken så finns det ett starkt lojalitetsband mellan lärare.” Fem i varje klass mobbas av lärare eftersom det dels ofta är läraren/mentorn som är ensam vuxen med sina elever när det händer eller den andre vuxne är en assistent som inte vågar ‘bita’ ifrån; samt också att det ofta inte är en utan flera lärare som hellre lägger skuld på enskild elev oavsett om det är eleven som är problemet eller någon gullig annan elev som står bakom ‘uppspelet’ till den förnedrande händelsen.

Det finns på vissa skolor en mentalitet där det inte får erkännas att det finns värderingsproblem. För det finns det. Minns en skola där jag ännu inte skrivit på anställningsavtalet, rektorn var borta den dagen jag började, och där jag kom in från rasten, rastvakt, och sa till en lärare att hon fick gå ut och ta itu med sina spefåglar som höll på att trakassera en tjej i den klassen jag skulle bli klassföreståndare för. ‘Men hon är ju zigenare’ sa läraren. Som om det gav andra elever rätt att hacka på en 5:e klassare för att hon var mer utrustad än andra. ‘Hon klär ju sig så att det syns igenom att hon har stor byst’ sa en annan. Som om det var galet att en 5:e klassare hade en stor hemstickad tröja utanpå en jumper och aldrig tog av sig den stora tröjan som utöver att den satt åt i bysten var modell jätteklänning och gick ner på vaderna utan att sitta åt någon annan stans. Jag fick mig under resten av dagen och de två följande dagarna innan jag fick höra att jag inte var önskvärd när jag lade mig i värja mig mot alla de fördommar som ventilerades i lärarrummet om zigenare.

Jag skriver zigenare, för det var det som sades och de jag känner i en stor familj vill INTE kallas romer eftersom enligt mina bekanta de inte känner någon som helst samhörighet med alla romer men med alla zigenare och de flesta som tillhör resande folket. De vill själva kalla sig zigenare. De säger till mig att det har med kultur och med känslan för musik att göra. Må vara hur det vill med det. Men för mig har ordet zigenare ingen negativ prägel utan står för livsglädje och att leva utifrån det de känner inte efter det andra vill de skall känna. Om någon tar illa upp ber jag om ursäkt för mitt språkval, men står ändå för det.

Nåväl OM stämningen och värdegrunden inte är vad den borde vara på en skola, så finns det stor risk att enskilda elever mobbas UTAN att lärarkollegiet känner till eller i en del fall VILL kännas vid att så är fallet.

Det andra stora problemet är att inte alla lärare är stadie- och ämnesbehöriga lärare. Märkt stor skillnad när så är fallet om än inte fullt ut eftersom många behöriga lärare inte fått utbildning på lärarhögskolan hur man arbetar mot mobbning, har de själva inte lärt sig att analysera sina egna reaktioner och sitt ordval.

Det krävs först och främst att vi kräver att ALLA rektorer gått färdig sin rektorsutbildning INNAN de får bli rektorer. Det andra som krävs är att alla lärare skall vara ämnes- och stadiebehöriga. Så är tyvärr nu inte fallet.

10 åriga Liv Kjellberg samlar ihop pengar som hon skickar till Friends och drar sedan igång ett helt projekt för att stoppa mobbningen på skolan. (AB)

Hon har även en egen hemsida, Friendship

x
Länkar till andra bloggar om: skola, skolan, mobbning, Friends, Liv Kjellberg,

Mobbning är ett stort problem på många skolor, kanske mer vanligt i grundskolan än gymnasieskolan om man ska utgå från de kvalitetsredovisningar och uppföljningar som vi gör varje år. Fokus är ofta på eleverna, men precis som det har uppmärksammats i dagarna, bland annat av Barnombudsmannen och Kamratposten, förekommer det mobbning även mellan lärare och elev. Åt båda håll vill jag påstå.

Mobbning är bland de värsta kränkningarna som förekommer i skolvärlden och det är många elever som mår dåligt och väljer att stanna hemma av rädsla. De vuxna måste kunna upptäcka sådant tidigt, ett tecken är skolk. Vuxna måste också våga ta sitt ansvar och anmäla kollegor om det är lärare som mobbar, det är inte försvarbart utifrån ett kollegialt perspektiv att låtsas som inget har hänt. DN referar idag till folkpartiets förslag.

Mobbning är inget vi ska acceptera och jag tycker att lärare och rektorer ska ta dessa frågor på större allvar. Folkpartiets skolgrupp, där jag varit en av ledamöterna, har föreslagit vårt landsmöte i november att ställa sig bakom flera förslag för att komma åt mobbningen, vi vill införa en skolfridslag eller det partiledaren Jan Björklund igår kallade i SVT Rapport, för en Lex Sarah för skolan. En del i detta är att underlätta för lärare att anmäla fall av mobbning.

Jag tycker också att man i en lagstiftning ska ställa högre krav på lärare och yttrest rektor att agera tidigt i mobbningsärenden och gör man inte det det vara straffbart. En annan sanktion ska kunna vara att rekorn blir av med sitt jobb om man kan besvisa att ledningen underlåtit sig att agera. Det är inte okej att mobbade elever är alltid de som först får flytta från en skola, eller för den delen en lärare som ger upp och flyr skolan. De som elever som mobbar ska flyttas till en annan klass, helst till en annan skola. Det är också viktigt i dessa frågor att snabbt involvera föräldrarna som ytterst har det absolut största ansvaret för sina barn, det får vi aldrig glömma.

Slötittar på Oprah. Dagens ämne är mobbing. Deltagarna hoppas att mobbare genom dagens program ska få en tankeställare, att de ska förstå konsekvenserna. Jag är (tyvärr) cyniskare. För barn lever i sitt eget universum där vuxna klampar in och stör ibland, mycket få vuxna blir lyssnade på.

Någon gång under högstadiet, alldeles innan sommarlovet, efter envetet tjat och många möten med rektorn, förstod han äntligen allvaret i min situation. Eller så blev han trött på mina frekventa besök på expeditionen. Hur som helst, han bestämde att jag och min mobbare skulle mötas med honom som medlare.

Tyvärr ledde inte detta möte till annat än ett par veckors lugn. Jag trodde inte mötet skulle ha någon verkan och min mobbare var föraktfull. Jag kunde inte tala för mig. Vår rektor förstod inte omfånget. När han frågade X varför hon behandlade mig som hon gjorde sa hon att jag var “irriterande”. En anledning var att jag inte stängt ett fönster när vår lärare sagt åt mig.

Resultatet av mötet blev att jag skulle göra vad lärare sa åt mig och hon skulle vara trevligare.

Tack för den.

Belys sanningen och få sparken. Ljug dig blå eller spela ovetande, så får du behålla din tjänst . Samt löneförmån.

Peter Magnusson slog larm om rasism på sitt jobb, nu får han inte behålla det jobbet. Anledningen är att antingen han som får gå eller så hotar andra medarbetare att själva sluta.

Vad är då sanningen? Vem vet. Det är ju alltid 2 sanningar.Men det här luktar. Rutten fisk? Mobbning? Bortförklaring. Det vet bara de beslutsfattarna. Och de gärna blandar bort korten.

Men beroende på befattning får man stanna eller avsked. Skulle vara intressant hur många som egentligen står på hans sida.

Wanja Lundby-Wedin fick ju stanna kvar fast de flesta ville att hon skulle gå. Hon hade möjlighet att bestämma över sitt eget öde, genom att hävda att hon har medlemmarnas förtroende. Än idag undrar jag vilka medlemmar tyckte att hon skulle sitta kvar. Men kvar sitter hon. En tvättäkta socialist med mörkblå kapitalistiska värderingar.

Men en sköterska som värnar om andra får tydligen inte samma stöd. Han ska gå!

Undrar vad den ger för signaler till den samhället som är ju redan på väg till förruttnelse. Gör som vi säger, rätta dig till leden annars är du utstött och arbetslös. Det är bara att välja. Rättvisa åt alla, fast inte för fotfolket.

Peter Magnusson – du har mitt stöd.
Hoppas att andra sjukhus grabbar tag i dig och ger ett jobb.

Det enda fjortonåriga Medina bryr sig om är att surfa och sin tvillingbror Jim. Medina är mobbad och utstött i sin fina rikemansskola. Hon har en framgångsrik läkare till pappa som springer efter andra kvinnor, en bitter mamma som äter sig fetare och fetare i protest och favoriserar Jim, och så Jim själv då som tvingas bli sin mammas stora stöd och inte kan leva ett normalt tonårsliv. Medina surfar, röker på, hamnar i fel (lortiga) säng och ser tillvaron rasa ihop runt omkring sig.

Klanerna i Palos Verdes är skriven av Joy Nicholson och är helt enkelt skitbra. Den drabbar och går rätt in. Medina är en kraftfull personlighet; en korsning mellan Dicey i Tillermanböckerna av Cynthia Voight, Veronica Mars i tv-serien och huvudpersonen i J T Leroys Hjärtat är bedrägligast av allt.

Omslaget till den svenska översättningen är helt missvisande, fel bild, fel färger, och så ett stort F som inte har något med titeln eller innehållet att göra, utan står för förlaget. Istället för en bild på en mjuk tjej invirad i pastellfärgade lakan borde omslagsbilden föreställa en plattbröstad knotig tjej i våtdräkt på en bräda som bemästrar en enorm våg, och i bakgrunden en stor brand. Så nu vet ni det. Eller; jämför med de amerikanska omslagen. Vilken bok vill man läsa?
Uppdatering: Tipset kom från Kajsa.
———————-
Läs även andra bloggares åsikter om Joy Nicholson, Klanerna i Palos Verdes, surfning, knark, pyromani, skönhetshysteri, mobbning

Jag är numera sjuk. Igen. Näsan är tät (täppt) och halsen skorrar och lungorna gör ont och astman är överjävlig.

Åh nu vill jag ha en mamma och en pappa här. Eller i alla fall en mamma och pappa som hör av sig. För det gör inte mina just nu. De befinner sig på någon slags radioskugga verkar det som, eller så ignorerar de oss bara.

Och så har jag hört att GROOVEs nya nummer kommer snart, eller det var vad Henrik sa i alla fall. Och så sa han att jag borde skriva om Nikolai Dunger. Det orkar jag inte, jag gillar Nikolai, han är trevlig och ganska rolig men nej. Jag vill skriva om andra saker tror jag. Så därför får Aftonbladet snart sitt svar på krönikan de antagligen önskade.

Det är med djup sorg att jag läser hur skolor fortfarande idag kan fly undan ansvar att ge en trygg skolmiljö, speciellt för autistiska barn. Om barn och föräldrar inte vill gå/sätta sitt barn till en skola borde vara en självklar ögonöppnare för alla parter involverade i skolans gång.

Tyvärr så är det inte just autistiska barn som råkar speciellt illa ute. Gång på läser man rapporter från både lärare och studenter om utbred och kännbar mobbningen är men skolan gjort inget.

Är det så svårt att skapa en trygg skolmiljö som man vågar gå tillbaks till varje dag? Barn måste gå till skolan både enligt lag och sunt förnuft, så en skolmiljö som inte gör det till en plåga som ger sår som inte plåster kan läka är det första som varje skola måste säkra, först och främst.

Mobbning i Sverige

Enligt mina egna erfarenheter så är mobbning inget undantag snarare regel. Under mina 5 första år vid Svandamnsskolan kommer jag inte ihåg att mobbning gjorde mig oförmögen att gå till skolan, men det fanns, speciellt också våld om än i mindre företeelser.  Men det kanske är saker som man får ta för givet i grundskolan, jag kommer dock aldrig att acceptera att något våld även om det handlar att sätta en kartongbit (likt en riktig kniv) mot en ovetande elevs rygg.

I Kunskapsskolan i Täby fanns det också mobbning, och betydligt mer utbrett, tyvärr också våld, själv fick jag  ett knytnäve slag i ansiktet som repressalier för att jag gav igen på en elev som flitigt mobbade mig. Mitt fel alltså, att tagit lagen i egna händer. Men det är väl så att det inte går att göra nånting, den mobbade ska få fritt regera över dig tills han likt en treåring som är trött efter en dag i lekparken slutar mobba. Detta kommer jag heller aldrig acceptera.

Så var finns lösningen?

Det mest märkliga och underliga hände när jag flyttade till USA, till en väldigt ordinär kommunal skola, JW Poynter Middle School (årskurs 7 till 8), med en varierad grupp elever, fattiga som rika, men där mobbning praktiskt taget inte fanns. Det var mobbning som så etsat sig in i min själ att att jag accepterat det. Sån mobbning som det bästa man kan göra är att ta till sig  den och använda den själv. I 6an var mitt efternamn ett kontant skämt för många, tills jag i enlighet med historisk fakta tog till mig att vara stolt över att vara kallad efter ett folkslag som grundade mycket av det västerländska samhället. Samt att jag hade glasögon. Nu tycker jag det är rätt löjligt att skriva att man bli mobbad för sånt som sitt efternamn och glasögon, i Sverige blev jag det, i USA försvann det. Och mera. Självklart fanns det fortfarande en bit mobbning kvar i form av enstaka personer som dock åtlöd mycket mindre frihet i sitt yttrande än dom hade gjort i Sverige.

Mobbning försvann helt och hållet för min del i gymnasiet, vilket började årskurs 9 i USA. Nånting jag vet knappast är fallet i Sverige, där man istället läser om hur det utvecklar mer åt vara brutal, vulgär och elakartad. Vars syfte verkligen är att såra. Jag såg inte någonting heller mobbning förekomma mot andra elever.

Om man nu inte räknar cliques som en sorts form av mild mobbning.

Men det är inte bara grova ord som är den stora skillnaden, i USA förekom absolut ingenting (öppet) sånt, som att skrika grova könsord eller förolämpningar, till svärord.

Folk var helt enkelt mer respektfulla. Kanske det hade med den Amerikanska personligheten, folk som elever var så enormt välsinnade och hjälpsamma. Ligger mobbningen då kanske i den Svenska själen? Det vill jag inte heller acceptera.

Vi ska inte behöva acceptera att våld och mobbning förekommer i våra skolor, Nolltolerans ska råda.

Lösningen finns och om vi saknar idéer vet jag vart vi kan börja leta.

Jag tror att alla lärare har några områden som engagerar dem extra mycket utöver själva undervisningen i skolan. För mig är dessa områden genus, mobbning och självkänsla. Genus för att det för mig är otänkbart att ett barns kön ska få avgöra hur vi tänker och om barnet och vad vi har för förväntningar på det. Mobbning för att det är en så vanligt förekommande företeelse som förstör inte bara skolgången utan i många fall resten av livet för så väldigt många barn. Självkänsla för att så mycket bottnar i barns goda eller dåliga uppfattning om sig själva.

I dag läste jag denna artikel av Jonas Leksell i Aftonbladet.

“Att kalla saker vid sitt rätta namn är också viktigt. Tyvärr är det alltför vanligt att vuxenvärlden av rädsla för att ta tag i situationen kallar mobbning för “konflikt”, och i stället för att rikta åtgärder mot den som mobbar börjar leta efter problem hos den som blir trakasserad. I en konflikt är flera jämbördiga parter inblandade, i en mobbningssituation är problemet enkelt. Åtgärderna ska sättas in mot mobbaren, ingen skuld ska läggas på den som är utsatt för kränkning.” Jonas Leksell

Läs artikeln och kom gärna tillbaka hit och kommentera. Vad tycker ni? Vilka områden anser ni borde prioriteras i skolan utöver undervisning?

Uppdatering: Med utöver menar jag inte att dessa områden är mindre viktiga än undervisningen. Jag borde ha skrivit vid sidan av undervisningen. Dessa områden är minst lika viktiga som undervisningen om inte viktigare.

Det ena ger det andra, var är de vuxna på skolan? Fikar, eller tror att eleverna klarar sig själva på raster och lektioner? Lärarlösa lektioner i dessa besparingstider?

“Tre elever tvingades söka skydd och låsa in sig på toaletten när de på måndagen hotades av en större grupp elever på Pilängsskolan i Lomma.”

“Det ena har givit det andra och det blev en stor mobb som samlades, säger Stefan Rönneke som är rektor på Pilängsskolan”

Elever tvingades fly in på toalett, Sydsvenskan

Mvh/:)Smileth

Vad kan man då kalla Riksdagen? Ett dagis för PK människor?

”Aldrig aktuellt att ha samröre med SD”

Jag tror att detta är ett sätt att försöka ha kvar sina muslimska väljare innan valet från alla partier. Men i verkligheten är det mobbning och utfrysning.

“Per Schlingmann påminner om de kommuner där SD blev vågmästare 2006 och där det nu finns rödgröna eller borgerliga minoriteter som styr för att politiskt isolera SD.

– Det är skillnad på kommuner och riksdag, men en del kan man nog lära sig av kommunernas sätt att hantera frågan, säger Per Schlingmann.”

Vakna Sverige, de ljuger er rakt upp i ansiktet och ta nu chansen att rösta på SD 2010!

I dessa dagar startar skolan för Stockholms barn och ungdomar. Lärare och annan skolpersonal har haft ytterligare någon arbetsvecka för att förbereda det nya läsåret. Min son är en av dem som börjat redan i dag, en dag som ett skolborgarråd minst av allt får missa. Andra skolor startar senare i veckan.

Skolstarten är en högtidsdag! Jag tror inte det finns någon som inte minns sin allra första dag i skolan. Och jag tror att de allra flesta minns den med glädje. Och, handen på hjärtat, även om vi sällan erkände det så var det nog innerst inne kul också att börja höstterminen även i högstadiet. Trots allt så längtade vi till att träffa våra kompisar. Sommarledigheten hade också skapat aptit på att lära sig nya saker. Och – ett tankeexperiment som nog få av oss gjorde när vi var unga - hur tomt hade livet inte varit utan skolan?

Skolstarten är en given händelse för medierna att rapportera om saker som rör skolan. Känslan man får är att de negativa nyhetsinslagen dominerar. Och det ska inte förnekas, inte heller en dag som denna, att det finns problem, och kanske det värsta i form av mobbning som gör att det som borde vara en glad dag i stället blir en ångestfylld dag för mobbade barn. Att ta itu med mobbning är en av de allra viktigaste uppgifter som en skolledning har.

Folkpartiets mål är en skola i världsklass. Det vill jag att de barn och ungdomar som nu börjar ett nytt skolår ska känna när de går till sin skola i Stockholm den första skoldagen – jag går till en skola i världsklass.

Hittade ett inlägg hos Deepedition om bloggmobbning. Mobbning är ju inget jag vanligtvis sysslar med, men nu kan jag inte låta bli. Kolla in dessa videor från tre kända bloggerskor. Det är ju tragiskt och skrämmande att dessa människor är förebilder för så många unga. Jag blir ju nästan deprimerad ..

http://amandavardet.blogg.se/

http://mogis.se/

http://belleofsweden.blogg.se/

En annan sak att bli deppig över är att det är sista dagen på semestern idag. Imorgon kliver jag upp klockan 04:40. Usch usch .. Fast barnen säger att de längtar till förskolan, så för deras skull är det ju bra.