… kann man nun auch in seinem Browser bestaunen. Das Solar System Perspective Project, das es sich zum Ziel gesetzt hat, uns Erdenbewohnern zu verdeutlichen, wie riesig allein schon unser Sonnensystem ist, hat auf einer Site eine maßstabsgetreue Abbildung publiziert.

Warnung: Man muss verdammt lange scrollen.

Aber es ist ja Freitag, und da kann man sich ja das Warten aufs Wochenende mit Dingen vertreiben, die der Allgemeinbildung dienen.

Frustrieren lassen sollte man sich allerdings nicht so schnell: Bis der erste Planet aufgetaucht ist, vergeht so einige Zeit. Was uns wieder einmal zeigt, dass es da draußen doch verdammt dunkel, kalt und einsam ist … [dieter]

[via Red Ferret]

Vorgestern hatte ich ein sehr spontanes Shooting. Eine Kundin rief an, und fragte mich ob ich ihre selbstgeschneiderten Kinderklamotten ablichten könne, da sie gerade dabei sei, einen Onlineshop zu eröffnen. Außerdem wären einige Bilder für ihre Verkaufsstände auf den Weihnachtsmärkten der Region nötig. Das ganze sei allerdings “etwas eilig”.

“Etwas eilig” bedeutete in diesem Falle, dass wir knappe 90 Minuten nach dem Telefonat mit dem Shooting begannen. Herrlich, ich war noch nie in meinem Leben so unvorbereitet…

Das ganze ging dann aber doch relativ stressfrei über die Bühne, nicht zuletzt auch, weil das Modell des Tages extrem pflegeleicht war. Über drei Stunden stand sie vor meiner Linse, wechselte ständig die Klamotten, ließ die Hitze der Scheinwerfer über sich ergehen, lächelte die gesamte Zeit und zickte nicht einmal rum. Von diesem Verhalten könnten sich einige Damen eine dicke Scheibe abschneiden.  Ladies and Gentlemen, darf ich Euch Susi vorstellen:

(c) pakami.net

(c) pakami.net

]]> http://cindysinn.wordpress.com/2009/11/26/all-i-know-is-that-youre-so-nice/ Thu, 26 Nov 2009 17:08:00 +0000 Cindy http://cindysinn.wordpress.com/2009/11/26/all-i-know-is-that-youre-so-nice/

I wish I was your favorite girl,
I wish you thought I was the reason you are in the world.
I wish my smile was your favorite kind of smile
I wish the way that I dressed was your favourite kind of style.

I wish that without me your heart would break,
I wish that without me you’d be spending the rest of your nights awake.
I wish that without me you couldn’t eat,
I wish I was the last thing on your mind before you went to sleep.

De här bilderna tog vi tillsammans efter en kortare plåtning för Ericsson.
Lars hemsida finns på www.trangius.com.

I dag fikk jeg se bildet av meg som er trykket i rundt 30 000 eksemplarer av reklameavisen/bladet til/for Eiker Senteret.

Lite kort om hemsidan och kläderna jag var modell för. “Ett Eldorado för alla fashionistas som älskar att kombinera vackra vintagekläder med dagens mode och exklusiva märkeskläder. Vi klär våra kunder i sexig, chic elegans och romantisk, förförande kvinnlighet. Du lär finna vad du söker om du är person som hellre skapar en trend än följer den.” 

Checka själva http://www.boudoireleven.com/?type=team

Har lyckats dra in ett fungerade vapen in i UDK.. Jag är rätt nöjd med vad jag kan göra med UDK nu.

Det är ungefär nu som allt kräver att sitta o fibbla i koder/programmering. Och det ska jag ju inte hålla på med mer än lite.

Som svar till Tess på mitt inlägg om att många tjejer och killar ofta tror att dem är “för feta för anorexia” och därför inte vågar söka hjälp.

“Varför använda anorexia som ett skällsord, blir inte du arg över det?”

Jag förstår absolut den frustration som man kan känna om man blir kallad för anorektiker, anorexiaoffer eller liknande. För visst visst finns det människor som är naturligt magra/underviktiga och det är jättehemskt att alltid behöva gå i försvar om sin kropp.

Men, en otroligt viktig sak att komma ihåg (detta är min åsikt men jag tror många kan känna igen sig) är att många anorektiker “ljuger” om att de är naturligt smala helt enkelt för att slippa “jobbiga” frågor. Jag kör alltid på det om någon frågar mig hur jag kan vara så smal. “Jag har alltid varit det” och sen är det inte mer med det.

Det värsta scenariot skulle vara om någon “kom på” mig och avslöjade mina ätstörningar. Jag vill ju inte dra in någon annan i min sjukdom utan skäms otroligt mycket för min tunna kropp och sjuka tankar att jag skulle kunna ljuga om precis allt för att slippa vidare spekulationer och frågor.

Jag tror nog att många ätstörda killar och tjejer i modellbranschen resonerar på samma sätt. Missförstå mig inte, ingen av oss ljuger för att framstå som “bättre” människor än vad vi är eller för att imponera och säga att vi kan äta hur mycket som helst utan att gå upp i vikt. Det är ofta inte alls så (obs, detta är min åsikt) utan helt enkelt vår flyktväg för att ni friska ska sluta spekulera i om vi har ätstörningar eller inte.

Det är med andra ord ett enkelt sätt att slippa era jobbiga frågor…

Jag förstår uppriktigt sagt inte varför man annars skulle bli så upprörd om någon kallar en för anorexiabarn om man nu råkar vara född naturligt mager. Jag kan ta min väninna som exempel, hon är på riktigt skitsmal och benen sticker ut på henne. Hon har alltid sett ut sån, vi har växt upp tillsammans och jag vet att hon alltid kämpar hårt för att gå upp i vikt och tillhör kategorin människor som kan vräka i sig utan att det syns. Men om någon kallar henne anorexiabarn så rör det henne inte i ryggen – varför skulle hon ta åt sig? Hon vet ju att det inte är sant och känner därför inget behov av att behöva försvara sig. Inte på samma sätt som om någon skulle säga samma sak till mig, jag skulle genast gå i försvar och tycka att människor ska sköta sig själva och bry sig mindre om hur andra ser ut.

Min åsikt är att man i många fall blir förbannad och upplever anorexiabarn som skällsord när man känner sig träffad och kanske har något att dölja. Att det är därför det blir sån kraftig reaktion.

Detta inlägget är absolut inte menat att hänga ut någon, jag har ingen rätt att säga vem som är ätstörd eller inte och det är heller inte det jag gör.  Utan jag vill bara berätta om hur jag upplever situationer när jag själv blir anklagad för anorexiaoffer och varför jag reagerar som jag gör.

Det är en del av sjukdomen att reagera med ilska och panikkänslorna att situationen måste avstyras till varje pris.

“Ingen ska någonsin få veta att jag är sjuk. Jag är naturligt smal och äter alltid hur mycket som helst…”

Relaterat till det här ämnet så kan ni läsa här om varför många anorektiker tycker att det är obehagligt när det kommer fram främmande människor på stan och kommenterar ens kropp. Jag tycker detta är bra och uppmuntrar folk till att göra det.

För det är lite samma sak, kan jag tycka. Ätstörningarna vill inte släppa in någon. Dem vill ha dig för sig själv! Ingen ska någonsin få veta din hemlighet, aldrig någonsin. Det är bara du och dina ätstörningar. Ni två tillsammans. Och det är så hon vill ha det, anorexin. För så länge som det kan förbli bara ni två så är hon den starka.

Detta är hennes arbetssätt för att döda dig.

Imagine: Fashion Designer World Tour är ett roligt tjejspel där man ska design sin egen klädkollektion som ska visas upp över hela världen. I spelets början får man välj på till vilka av världens modestäder som man vill åka till. Städerna som man kan åka till är Paris, London, Tokyo eller New York. När man väl är framme så ska man välja ut tre modeller som ska visa upp dina kläder. Plocka fram de kläder och skor som du tycker att de ska ha på sig men lyssna på en tjej som kan just den marknaden och kommer med goda råd. Se till att alla tre modellerna får hennes godkännande innan de visas upp på catwalken.

Imagine: Fashion Designer World Tour

Min agent skickar ett mail om auditionen för ett jobb (tv-reklam, katalog, affisch osv) imorgon (jag gick igenom picture selectionen, yeah!) på enbart japanska.

(För att förklara lite kort så kontaktar alltid agenturen en om jobb och om man går vidare i till exempel en picture seletction så är det ibland en audition och då frågade jag min agent var vi skulle göra på denna audition för jobbet, och vem de sökte för detta modelljobb.)

Det går att förstå men vissa saker måste översättas i Google Translate och då blir det så här (svaret på min fråga “vem de är ute efter”):

“Jag letar efter den roll paret som bor i centrala Beijing”

JA, MEN PRECIS. Paret i Beijing. Exakt. Visst letar vi alla efter det paret.

Så… vad har de med mig att göra?

Jag blir oerhört frusterad och även förbannad när jag läser sådana här saker. Inlägget är skrivet av Tess Montgomery (modell i London) och det är sådana här åsikter som jag tar starkt avstånd ifrån:

“Såhär ser någon som har anorexia ut, så att ni vet i fortsättningen.”

Detta blir SÅ fel…

Absolut, jag håller med om att ett av de fysiska kriterierna är att man lider av en viss undervikt. Men jag tycker det blir så fruktansvärt fel när man visar en bild på ett sådant här extremfall. Många anorektiker är absolut inte sådär magra och i många fall kan du inte ens gissa att dem lider av anorexia…

Dessutom, pga liknande idiotiska uttalande så får det många tjejer o killar som trixar med maten att känna sig “för feta” för anorexia… De svälter sig och bantar men väger mer än den schablonbild som de har av hur ett “anorexiaoffer” ska se ut och därför vågar de inte heller söka hjälp för att de är rädd att dem inte är “tillräckligt sjuk” för att få hjälp.

Förra vecka träffade jag Tony, från Paris, en väldigt speciell man. Då han blev alldeles försskräckt över att jag är 183 cm lång, och säger sedan att jag borde gå ner för jag är 1 cm för “tjock” runt höften (och då hade jag en jävla massa kläder på mig). Sedan vill han att jag kommer till Paris i januari, för jag är ju så lång och smal(??) och att jag verkligen inte får säga att jag är så lång som jag är, utan 181 som högst. Får sedan en massa slängkyssar när vi säger adjö och han hoppades att vi skulle ses snart.

Idag träffade jag en väldigt liten man från Japan, väldigt trevlig och så, och inte påpekade han något om min läng eller mina mått. Han tog en massa bilder och jag fick även byta om till bikini.

Gör som Jean Paul Gaultier och hitta inspirationen hos Hollywoods dåtida filmstjärnor. På Jean Paul Gaultiers höstvisning 2009, kunde man se tydliga influenser av klassisk Hollywood glamour! Modellernas styling var inspirerade av gamla stilikoner som Marlene Dietrich och Brigitte Bardot. Stilen var följande; Sotade ögon, röda läppar, klassiska frisyrer, det dominerade catwalken! Glamour när den är som allra bäst, med andra ord!

Den looken och stilen tilltalar mej! Funderar på att göra en “extreme makeover” en dag och sedan plåta rejält! Har ju jobbat som modell och mannekäng innan, så why not? Ibland är det kul att förgylla vardagen lite och förnya sig!

Vad säger ni?? Visst var de dåtida Hollywoodstjärnorna grymt snygga????

Bilden från Jean Paul Gaultiers Höstvisning!

Marlene Dietrich.

Marlene Dietrich.

Brigitte Bardot.

Brigitte Bardot.

Rita Hayworth.

Marilyn Monroe.

Elisabeth Taylor.

Sophia Loren.

Grace Kelly.

Grace Kelly var en av världens vackraste kvinnor, anser jag.

Jag har inte hunnit åka ner till Malmö för att hämta skivan med bilderna från den senaste fotosessionen i Malmö – för jag har varit sjuk i en vecka.
Modellen som jag sminkade har lagt ut några av bilderna på hennes blogg,
La petite noire, så jag plockade ner dem och lade ut dem här med. Jag sminkade henne lite 60-tal – lite Twiggy.
Fler bilder kommer!

Fotograf: © Angelika Sliwinski
Modell: Rebecca Zadig
Makeup: Varja

En kompis till Rebecca kom dit och gjorde några egna bilder på henne som kommer här.

Fotograf: © Ugly Duckling
Modell: Rebecca Zadig
Makeup: Varja

Jag längtar tills jag får alla bilderna från Angelika Sliwinski. Det ser ut som om sessionen blev lyckad – mycket fina bilder!!

Ich habe euch hier ein paar Eindrücke der Sichten 13 in der Centralstation mitgebracht: Die Ausstellung ist wirklich sehenswert.

Freizeitzentrum

Kommentare wie auf einer Toilettenwand

Gäste auf der Sichten 13

Vorschlag zur Gestalltung der Afrikaanlage des Frankfurter Zoos

Blick auf die Afrikaanlage

Ich will mit diesem Ding spielen

Stühle

EffiBriestCollage

Objekte

Zeichnungen auf der Sichten 13

Bäume, Musik, Städte

吉田, min sensei brukar ofta nämna mig när hon ska ta ta upp något grammatiskt exempel, såsom att hon visste på något sätt att jag bara går till Starbucks, och att jag modellar. Den andra läraren, さいとう brukar ofta påpeka att jag är ハンサム. Lärarna här är så härliga på ett sätt man inte är van med i Sverige.