PROJEK PEMBODOHAN ORANG MELAYU

.

United Malays National Organisation berkhayal bahawa gerombolan mereka sahaja yang mewakili Orang Melayu. Ini sebenarnya satu dongeng. Kesah dongeng ini sengaja disebarkan untuk membodohkan fikrah orang Melayu.

Projek pembodohan Melayu ini adalah sebahagian dari strateji politik United Malays National Organisation. Selama lebih dari 50 tahun proses pembodohkan ini telah dilakukan. United Malays National Organisation amat amat sedar tanpa projek pembodohan ini mereka akan hilang kuasa untuk memerintah.

Kalau di zaman feudal dahulu – orang-orang Melayu dibodohkan dengan pelbagai dongeng tentang daulat raja, tentang hikmat raja, tentang kehebatan raja, tentang ilmu raja atau tentang raja yang mewakili tuhan di bumi ini. Ini semuanya dongeng. Semua ini adalah sebahagian dari projek membodohkan Melayu.

United Malays National Organisation tidak mahu orang Melayu memiliki fikrah dan berkeupayaan untuk berfikir secara bebas. Susuk yang memiliki fikrah dan berkeupayaan berfikir secara bebas pasti akan menjauhkan diri dari gerombolan ini. Manusia yang berfikir akan berkeupayaan untuk melihat tipu belit yang sedang dijalankan oleh gerombolan ini.

Projek pembodohan ini ada yang dijalankan dengan licik sehingga tidak dapat dilihat. Ada pula projek ini yang amat jelas dapat dilihat. Projek pembodohkan yang licik dan yang terang berjalan serentak untuk membonsaikan akal fikrah manusia Melayu.

Cara Pertama:

Menakut-nakutkan Melayu tentang bahaya orang asing. Orang asing yang dimaksudkan oleh gerombolan ini tidak lain dan tidak bukan ialah orang China. Orang-orang China akan dijadikan ‘hantu’ untuk terus menakut-nakutkan orang Melayu.

Akan ditimbulkan pelbagai cerita untuk membuktikan bahawa ekonomi negara ini dimiliki oleh orang China. Racun bencikan China ini telah memandulkan fikrah orang Melayu untuk melihat dengan jelas bahawa wujud persekongkolan yang maha intim antara kroni gerombolan United Malays National Organisation dengan para cukong China.

Para cukong China yang membuat harta kekayaan sebenarnya bekerjasama dengan gerombolan United Malays National Organisation. Kerjasama mereka seperti Abang dengan Adik.

Cuba kita kembali kepada kes Bank Bumiputera yang lingkup pada tahun 80’an dahulu. Nama seperti Hashim Shamsuddin dan Lorraine Osman akan muncul. Ini akan diikuti dengan nama George Tan. Siapakah Loraine Osman ini? Maloan ini tidak lain dan tidak bukan ialah bendahari gerombolan sendiri.

Ini hanyalah satu contoh dari bejuta juta contoh yang lain. Ini belum lagi diambil kira kes PKFZ, Bakun, Pewaja, Formula 1, Moonson Cup, KLCC – dimana wujud kerjasama antara gerombolan dengan ‘orang asing’ untuk menjarah negara.

Cara ke dua:

Menyebar berita dongeng bahawa sesiapa yang menentang United Malays National Organisation bererti menentang raja dan monarki. Ini bukan sahaja dongeng tetapi cerita lawak.

Orang-orang Melayu sengaja dibodohkan dan tidak diarifkan untuk memahami bahawa melawan/menentang/mengkrtitik sistem monarki ini bukan sesuatu yang pelik atau menghairankan.

Dalam sejarah negara Arab banyak raja-raja dalam telah dichampakkan ke dalam tong sampah sejarah. Raja Feisal dari Iraq, Raja Farouk dari Mesir, Raja Idris dari Libya, Raja dari Segala Raja Ahmad Reza Pahlevi dari Iran – semuanya dihumbankan. Justeru – menentang monarki bukan sesuatu yang asing dalam sejarah tamadun manusia. Malah menentang monarki adalah tindakan progresif dan maju.

Tetapi orang Melayu sengaja dibodohkan agar terus terperangkap untuk tunduk melutut tanpa berfikir. Orang Melayu tidak diberi kefahaman yang jelas bahawa : menjunjung ke bawah duli itu ertinya menjunjung tapak kaki. Orang Melayu tidak diberitahu bahawa : pacal itu ertinya anak anjing.

Patek pacal yang hina menyembah duli tuanku bermakna : saya ini anak anjing yang hina menjunjung tapak kaki kamu. Bukan kah ini kerja bodoh dan memperbodohkan diri sendiri. Kenapa orang Melayu dibodohkan sebagini. Kenapa orang Melayu mahu menjadi bodoh dan terus dibodohkan.

Cara ketiga:

Sesiapa yang menentang United Malays National Organistion di katakan menentang Islam. Ini juga adalah projek membodohkan orang Melayu. Bagaimana menentang gerombolan ini disangkut pautkan dengan agama tidak pula dilakar dengan jelas.

Islam ialah agama kepercayaan. Manakala United Malays National Organistion adalah satu gerombolan politik. Islam telah wujud 1500 tahun dahulu. Gerombolan yang beroperasi hari ini hanya wujud semenjak tahun 1988 dahulu. Manusia Melayu telah menganut Islam 500 tahun dahulu dan tidak ada sangkut paut dengan United Malauys National Organisation.

Manusia Melayu menganut Islam bukan kerana United Malays National Organisation. Mereka menganut Islam kerana satu kepercayaan agama.

Tetapi orang Melayu di Malaysia ini terus ditakut-takutkan seolah-olah gerombolan ini adalah wakil tuhan di atas bumi ini. Ini karut. Tidak ada sesiapa yang mewakili tuhan diatas bumi ini. Menentang United Malays National Organisation bukan menentang agama, bukan menentang Islam dan bukan menentang Tuhan.

Yang Maha Esa tidak pernah melantik United Malays National Organistion untuk menjadi wakil. Malah Yang Maha Esa tidak juga melantik Pope, Sami, Dalai, Ayahtollah, Padri, Rabbai – untuk menjadi wakil.

Apa yang terjadi ialah para agamawan ini adalah orang-orang yang beramal dan beribadat. Mereka mengikut selurus dan setepat mungkin ajaran-ajaran dari kitab-kitab suci. Semua mereka adalah manusia yang sama seperti Mak Cik dan Pak Cik di Felda Sungai Rokan – bezanya mereka boleh befikir dan berilmu.

Ahkirnya:

Projek pembodohan Melayu ini telah dibudayakan. Ini bererti ianya telah menjadi sebahagian dari proses budaya pemikiran Melayu. Lembaga-lembaga daulah yang wujud telah diarahkan untuk terus menjalankan projek pembodohan ini.

Kaedah pembelajaran dan media adalah dua lembaga yang digunakan untuk projek membodohkan Melayu. Media Melayu jika dibandingkan dengan media yang bukan Melayu amat ketara bezanya. Tahap laporan berita, tahap tulisan rencana, tahap soal jawab agama dalam media Melayu – semuanya memiliki nilai bodoh yang amat tinggi.

Bagitu kaedah permbelajaran dan keilmuan. Anak-anak muda Melayu terus diperbodohkan dalam sistem pembelajaran yang sedia wujud. Justeru kerana itu ibu bapa dalam masyarakat China tidak mahu anak anak mereka masuk ke sekolah aliran Melayu. Mereka tidak mahu anak anak mereka jadi bodoh. Dalam masa yang sama , makin ramai ibu bapa Melayu telah mula menghantar anak-anak mereka ke sekolah aliran China. Di sekolah aliran bukan Melayu masih ada peluang untuk anak-anak sekolah ini diajar untuk berfikir bukan diajar untuk menjadi bodoh.

Kemelut politik hari ini adalah hasil dari projek pembodohan orang Melayu. Masih ramai lagi orang Melayu yang bodoh sehingga mereka gagal untuk membezakan apa yang betul dan apa yang salah. Apa yang hak dan apa yang batil. Projek bodoh ini telah juga memesongkan nilai budaya orang Melayu.

Orang Melayu yang telah dibodohkan gagal melihat bahaya rasuah malah mereka dengan bangga akan mengangkat pemimpin pengamal rasuah. Orang Melayu yang telah berjaya dibodohkan gagal melihat bagaimana sistem kehakiman dan keadilan dalam negara ini boleh dijual beli. Mereka ini terus ingin menjadi bodoh.

Orang Melayu yang ingin terus menjadi bodoh ini gagal melihat pembunuh, pencolek, pengambil rasuah – bukan satu pekerjaan salah. Budaya songsang lagi bodoh ini melihat kejahatan itu baik dan suci kerana ianya dilakukan oleh manusia Melayu beragama Islam yang memiliki kad gerombolan United Malays National Organisation.(TT)

En gång i tiden var Sveriges statsminister Karl Staaff, han var först med att lägga fram rösträttsreformer i riksdagen. Vi liberaler ville då avskaffa kungen och genomföra att statschefen skulle väljas av folket. Lite längre fram i historien så slöts den så kallade torekovskompromissen. Men denna kan omöjligt gälla för evigt! Vi som liberaler borde verkligen driva att medborgarna ska få välja sin statschef, oavsett om denna statschef har den formella makten eller inte. Att vissa människor ärver vissa rättigheter är inte liberalt.

Det är synd att det liberala partiet inte vill fullborda Karl Staaff arbete.

Idag kom jag ner till Växjö där Folkpartiet liberalernas landsmöte hålls i fyra dagar framöver tills på söndag alltså.  Missade dock den allmänna debatten där man exempelvis diskuterade partinamn som jag skulle debatterar i. Men på lördag blir det att debattera republik förmodligen kommer jag också debattera andra områden, som exempelvis upphovsrätt som är imorgon, så kolla efter mig på Svt24. Men jag kommer skriva mer på detta tema följande dagar, men vill du följa vad som händer mer flytande som kan du göra det på min Twitter.

Läs även fler som skriver om landsmötet Christoffer Fagerberg, Per Altenberg, Nina Larsson, Linnéa Darell, Anders Widén, Johanna Melén, Madeleine Sjöstedt , Fredrik Pettersson, Ola Möller, Holmqwist, Sebastian Hallén

Intressant?

Senast Stockholm slott renoverades var under slutet utav 1800 talet och 1890 fick slottet sin bruna färg. Sedan dess har mycket hänt. Under början av 1900 talet kom bilen och föroreningar den fört med sig vilket medfört att idag har den bruna färgen förlorat mycket utav sin oranga nyans. En bit av ytterfasaden föll förra vintern vilket borde vara en indikation på att det är dags att renovera slottet igen. Anledningen till raset var söndervittring. Likadant är det med många utav statyerna som finns på slottets utsida, de vittra sönder.

Redan för 2 år sedan började fastighetsverket planera renoveringen av slottet. Prislappen skulle ligga på ca 240 miljoner, dyrt säger vissa men värt det säger jag. Slottet är en del utav vårt kulturarv, en ganska värdefull del utav vårt kulturarv. Att låta det vittra sönder är som att låta vilket annat kulturarv som helst gå till spillo.

Svd skriver idag att för att stoppa förfallet måste arbetet hålla på i 20 år, alltså inte förrän 2030 kan vi se ett ny renoverat slott. Så vad väntar vi på?

Om kronprinsessan Victoria skall få fortsätta att vara kronprinsessa och sedan bli drottning så tycker jag att hon måste slå upp förlovningen med Daniel Westling. För min del får hon (bör hon kanske t o m) välja kärleken och gifta sig med den hon älskar och den hon vill ha. Men en drottning eller kung kan inte låta sitt hjärta gå före landet. (Vilket gäller Carl XVI Gustav också förstås.)

Igår hörde jag programserien i Vetenskapsradion Historia med Bo Eriksson om Vasakungarnas kärleksäventyr och t ex om Karl den IX:es frilla (fasta för-äktenskapliga förbindelser var frilloförbindelser) Karin Nilsdotter som fick en son med kungen, Carl Carlsson Gyllenhielm, som det gick mycket bra för. Karin gifte sig, efter förhållandet med kungen, med en adelsman. Något som var det vanliga för frillorna. Både frillobarnen och frillorna togs väl om hand även om de inte var arvtagare till tronen. Kungen gifte sig nämligen inte av kärlek – även om det kanske blev kärlek av det – utan för att åstadkomma något som var bra för landet och få en partner som kunde bistå honom i ledningen av landet. (Bristen på sådana egenskaper var problemet med Erik XIV:s giftermål med sin frilla Karin Månsdotter, inte att han gifte sig av kärlek.)

Nu kan man ju säga att monarkin inte har den rollen längre. Nej, må så vara, men frågan är då vilken roll monarkin har? Om monarkin skall ha något som helst berättigande måste det ju vara värnandet om riket och framgången för landet som är det centrala. Poängen kan väl inte vara att bidra till kommersiella mediers vinster? Eller är de i maskopi, Bernadotterna och mediemagnaterna? tror jag inte. På vasakungarnas tid var det lämpligt att välja gemåler från fursteätter och kungahus som man ville hålla sig väl med, men vad skulle motsvarande förhållande vara idag?

Borde kanske Victoria gifta sig med en kinesisk partitopp eller en av de ryska oligarkerna? Eller varför inte en lämplig EU-kille – någon lämplig belgisk eller tysk prins som kan vara en del av Sveriges arbete för att bli en viktigare part i EU. Daniel kan väl betraktas som en bra “frille”, Karl XVI Gustav ordnar säkert ett bra äktenskap med någon adlig Ribbing eller Sparre för honom när Victoria måste ta sig en riktig gemål. Om hon inte vill abdikera förstås.

Om Sveriges statsskick skall vara monarki så skall den traditionen och auktoriteten också upprätthållas.

Om du tycker att jag argumenterar fånigt så kanske du bör fundera på logiken i att ha en monarki överhuvudtaget.

Den britiske konge George III er nok mest kendt for sin sindsygdom, som nutiden har tilskrevet lidelsen porfyri. Han var også konge på tidspunktet for de britiske kolonier i Amerikas uafhængighedskrig, ligesom det var under ham, at kongerigets nok klogeste premierminister gennem tiderne, William Pitt (den yngrer), besad den reelle magt.

I denne måske mest spændende periode af britisk historie (1760-1820) var der stor debat i tiden omkring 1780-1883 om, hvad man skulle gøre med kongen, som på dette tidspunkt var ramt af sin sygdom særligt hårdt. Kronprinsen ville gerne have magten; det samme ville den folkelige oratør Charles Fox, der indgik en koalition med Lord North, som havde været øverstkommanderende på den britiske side i kampen mod de amerikanske kolonister. Kongen var imidlertid ved at være kureret for sine lidelser og sammen med Pitt fik han sine fjenders angreb afværget så han selv kunne forblive konge, og Pitt premierminister.

Det var på denne tid, at den desværre temmelig glemte filosof Richard Price udtalte følgende vise ord om monarkens rolle i samfundet:

I rejoice, sir, in your recovery. I thank God for his goodness to you. I honour you not only as my king, but as almost the only lawful king in the world, because the only one who owes his crown to the choice of his people. May you enjoy all possible happiness. May God shew you the folly of those effusions of adulation which you are now receiving, and guard you against their effects. May you be led to such a just sense of the nature of your situation, and endowed with such wisdom, as shall render your restoration to the government of these kingdoms a blessing to it, and engage you to consider yourself as more properly the servant than the sovereign of your people.

KrF-leder sa nylig, ifølge ANB og NTB, følgende: “Siden SV har blitt en del av makta, er plassen som opprører mot makta ledig. Den skal vi fylle.”

Dette er noe av det latterligste jeg har hørt en norsk politiker si. Dagens KrF “i opprør” mot dagens maktapparat? Virkelig?

La meg minne om at KrF sannsynligvis kunne tenke seg å gå i regjering med samtlige stortingspartier, med unntak av SV og FrP. La meg minne om at KrF er for både monarkiet og statskirka. La meg i tillegg minne om at KrF er for norsk medlemskap i EØS, WTO og NATO. KrF stiller seg helhjerta bak Norges deltakelse i kriginga i Afghanistan. La meg også minne om at KrF vil fjerne den kjønnsnøytrale ekteskapsloven for å diskriminere homofile. KrF var som deltaker i Bondevik II-regjeringa med på å sultefore de norske kommunene.

KrF er ikke opprørske. KrF er reaksjonære.

Det er Rødt som gjør opprør mot dem som sitter med mesteparten av makta i dagens Norge.

Nedan öppnar Her Majesty the Queen Elizabeth II det brittiska parlamentet. Tony Blair skiner upp som ett barn på julafton. Tänk om de svenska politikerna kunde vara likadana. Hylla vår demokrati genom att plocka fram allt det ståtliga med vår stabila monarki! Lyssna vad drottningen säger i slutet: “My government…”

Moderaten Annicka Engblom vill att kungen ska utse statsminister, alltså överta de uppgifter talmannen har idag. Jag tror att det kan vara en bra idé. För det första kommer det att stärka vår monarki. För det andra är det så det fungerar i många andra Europeiska parlamentariska demokratiska monarkier så varför inte ta efter? Vi får se om Engbloms motion går igenom.

Emil Svensson

JA! Äntligen ett vettigt förslag från den evigt växande motionshögen i riksdagen. Skrota alla löjliga ändringar i regeringsformen och successionen som gjordes på 70-talet. Låt kungen vara kung!

Dessutom undrar jag vad som hände med mitt och Niklas‘ medlemsinitiativ om att återinföra riksdagens högtidliga öppnande. Den skulle ju landa hos centerpartiets riksdagsgrupp och slutligen riksdagsstyrelsen. I år hade ju ingenting hänt. Men det klart, med en sån samling mjäksossar lär väl chansen att nuvarande ordning ändras vara ungefär lika stor som att Foppas fot blir normalt funtad igen.

1. Demokrasi berasal dari bahasa… yunani
2. Demos : rakyat Kratos : kekuasaan
3. Demokrasi adalah bentuk pemerintahan yang dipegang dan dijalankan untuk rakyat.
4. Semboyan Abraham Lincoln government of people, by the people, and for the people.
5. Bentuk pemarintahan menurut Plato :
   1. Monarki : satu orang
   2. Aristokrasi : satu kelompok
   3. Demokrasi : Seluruh rakyat

6        Menurut Niccolo Machiavelli : Republik dan Monarki

7        Sistem politik Demokrasi menurut Hendri B. Mayo : adalah system yang kebijaksanaannya dibuat berdasarkan prinsip mayoritas para wakil rakyat.

8         nilai demokrasi Henry B. Mayo :

1.  Penyelesaian masalah secara damai
2. Menjamin perubahan secara damai di masyarkat yang dinamis
3. Pergantian kekuasaan secara teratur
4. Penggunaan paksaan sesedikit mungkin
5. Pengakuan dan penghormatan keanekaragaman
6. Penegakan keadilan
7. Memajukan ilmu pengetahuan
8. Pengkuan penghormatan kebebasan
9. Demokrasi menurut Samuel Huntington para pembuat keputusan kolektif yang paling kuat dipilih melalui pemilihan JURDIL.

10.  Ide pokok Demokrasi menurut John Dewey adalah PANDANGAN HIDUP mengenai pentingnya partisipasi warga negara yang sudah dewasa dlam MEMBENTUK NILAI-NILAI yang mengatur kehidupan.

11.  Nilai Demokrasi neburut RUsli Karim

1)      Kepribadian yang demokrastis

2)      Inisiatif

3)      Disposisi reprositas,

4)      Toleransi

5)      Kecintaan terhadap keterbukaaan

6)      Komitmen

7)      Tanggung jawab

8)      Kerja sama

12.  Nilai Demokrasi menurut Zamroni

1)      Toleransi

2)      Bebas mengumukakan pendapat dan menghormati perbedaan pendapat

3)      Memahami keanekaragaman

4)      Terbuka dalam komunikasi

5)      Menjnjung martabt kemanusiaan

6)      Tidak menggantungkan diri pada orang lain [percaya diri]

7)      Menghargai

8)      Mampu mengekang diri

9)      Kebersamaan

10)  Keseimbangan

13.  Demokratisasi adalah proses implentasi demokrasi sebagai system politikdalam kehiudpan bernegara.

14.   

15.  Lembaga demokrasi .. pemerintah, DPR, parpol, pers, lembaga keadilan

16.     G

17.  2 unsur demokratisasi pertama lembaga[struktur] demokrasi kedua nilai [kultur] demokrasi.

18.  Ciri-ciri Demikratisasi

1. Proses tidak pernah usai
2. Evolusioner
3. Perubahan bersifat damai

19.  Masyarakat demokratis adalah masyarakat yang bebas dari ancaman pengadilan dan paksaan dari negar.

20.  Makna Cvil society/ masyrakat madani masyarakat yang berperadapan, ada adab, kota

21.  Perinsip-perinsi pemerintahan demokrasi [halaman41]

22.  Peinsip-perinsip oemerintah otoriter [halaman 41]

23.  Perinsip-prinsip demokrasi

1. Pemerintah terbuka dan bertanggung jawab
2. DPR yang representive
3. Peradilan yang bebas dan merdeka
4. Pers yang bebas
5. Prinsip negara hokum
6. Dwipartai atau mutltipartai
7. Pemilu yang demokratis
8. Perinsip mayoritas
9. Jaminan hak dasar dan hak minoritas

24.  Cirri-ciri negara hokum halaman [44]

25.  3 macam pemilu

1. Pemilu kompetitif : negara demokrasi
2. Pemilu semikompetitif : negara otoriter
3. Pemilu nonkompetitif : totaliter

Jag respekterar religionsfrihet! Men seriöst, är det inte på tiden att vakna upp och vara realistiska?

Jag vill inte säga att jag pissar på religioner eller “heliga” personer/djur, för det kan jag gott göra på toa (eller ute i det fria om nöden tränger på, men då måste jag akta mig för polisen så jag inte får böter). Det skulle dessutom få mig att framstå som primitiv & respektlös.

Att människor fortfarande kan var så trångsynta, är svårt att förstå. Utvecklingen i folks huvuden går ju nästan lika långsamt som utvecklingen i Oslo (eller kanske “same same – but different”)

Att religioner tillhör det förgångna, borde ju vara lika självklart som avskaffandet av monarki.

Att blint följa något som någon sa för XXXX antal år sedan, är ren idioti i min mening. Att sedan kriga & döda varandra i religionernas namn, behöver jag väl inte ens kommentera. Det är mycket hyckleri inom religionsbranschen (som jag egentligen inte vet hur den har påverkats av finanskrisen. Någon som kan upplysa mig?) Inom vissa religioner/sekter är de väl rätt så inställda på att följa utan att ifrågasätta. I andra, skäggigare trosläror, är det tydligen friare att själv tolka vem som ska bli stenad & misshandlad p.g.a ett mänskligt snedsprång eller frihetlig rättighet (enligt mer civiliserade samhällen), och det är upp till den egna individen att ta “Guds ord” i egna händer (där de inte har “religiösa domstolar” [<--WTF??] såklart).

Att man inte ska ha andra gudar vid sidan av den man är inlärd med eller att man alltid ska försvara sin gud/profet,  har ju också sin enkla förklaring: Rädsla för förlust av antal anhängare = mindre makt.

Varför är då folk religiösa?

Tradition – Precis som att man umgås med familjen vid “högtider”, gynnar näringslivet den 14 februari för att visa att man tycker om någon eller köper gåvor till folk för att de fyller år eller what-the-f-ever! Saker man lika gärna kan göra NÄRSOMHELST under de 365 dagarna man har tillgodo/år. Lärdom: Bryt traditioner! Lev fritt & visa kärlek, både till kända och okända. Hur ni vill, när ni vill,vart ni vill(men inget offentligt sex nu, för då kommer farbror polisen igen) No rules!.. Ju mer kärlek vi har i världen, desto bättre såklart. Många religioner påstår sig vara baserade på kärlek, men om de vore det, skulle de väl inte vara “påtvingade”? Man kan ta med sig de goda sakerna från sin religion för att sedan leva ett liv som man själv utformat det, utan att be x antal ggr per dag, offra gåvor, ha en speciell klädkod, tillbe en ikon eller vad det än må vara. Men då är ju frågan “Vilka är de “goda” sakerna?”. Det är upp till dig att inse, men det har iallafall inget med våld, hat & förtryck att göra. Jag kan dessvärre inte trolla in intelligens i ditt huvud härifrån, men jag gör så gott jag kan för att sprida upplysning.

Tillhörighet -  Många individer vill tillhöra någonting, för att känna styrka, kärlek & sammanhållning. Oavsett om det är supporterklubbar, kriminella gäng (Hahaha “A- & B-gänget”.. pissing my pants..Vilka namn! Sorry, respekt var det ja), hobby-föreningar eller religioner.

“Enda utvägen” - folk som har varit med om allvarliga traumatiska upplevelser, och som finner lösningen i Gud. Tror hellre de finner hjälp hos psykologer. I Gud lever de vidare i drömmar & hopp. Hos psykologen, well.. vet inte hur de norska psykologerna är, när hälsoväsendet här i övrigt suger ap-testiklar, men där kan dom antagligen få hjälp med att lösa sina innersta problem från grunden. Vare sig det är något nytt som har hänt i livet, om det är deras slitna barndom eller andra saker de försöker förtränga.  Är det flera människor i samma situation, så är kopplingen till “tillhörighet” stor, för att återfinna kraften. Gruppterapi/Kyrka/Moské? Same shit – different name.

Sökande själar – Som känner att det finns “något mer” i livet än det vi ser & förstår. Den insikten gratulerar jag bara till. Livet är ett mysterium. Så förblir det. Du finner däremot inte alla dina svar nedskrivna i en gammal bok. Svaren finner du hellre inom dig själv.

Det finns säkert en hel del teorier, och jag skulle säkert kunna fortsätta hela dagen, men jag orkar inte slösa bort hela min söndag på detta. Nu ska jag lova mig själv att aldrig skriva ett så här långt inlägg igen. Har du orkat läsa dig igenom allt, så har du säkert tid till att se de två, väldigt intressanta, Zeitgeist-filmerna som finns att se gratis här.

Kom ihåg: Du är Gud i Ditt liv. Känner du dig ändå förvirrad, så kan jag vara din profet.

AMEN

relaterat: DB

Sisådär en dryg vecka efter alla andra vill jag också säga att jag tycker prinsessan Madeleine och Jonas Bergström är fina och bra. Men jag vet inte vad jag ska tycka om deras förlovning.

Jag tycker mycket bättre om den vältalige och välutbildade Vinge-juristen Jonas, än innantillläsande Daniel “Jag skrev 0.1 på högskoleprovet” Westling. Men att försonas med tanken på denna nedmontering av kungahuset är svår.

Jag är besviken över att kungen inte är mer sig själv och att den borgerliga regeringen inte har mer borgerlig råg i ryggen än att de jamsar med och låter prinsessorna äkta gemene svensk. Europa dräller av singelprinsar och ståtlig högadel! Skulle vi tota ihop kronprinsessan Victoria med exempelvis blivande kronprins William av Storbritannien skulle vi dessutom slå två flugor i en smäll. Victoria skulle få sin drottning-titel och prins Carl Philip får tillbaka den arvsrätt han föddes med.

Det var nämligen så att när Carl Philip Edmund Bertil föddes den 13 maj 1979 var han kronprins. Men den borgerliga regeringen brann av politisk korrekthet, ändrade grundlagen och gjorde arvsrätten till den svenska tronen jämställd. Och lät lagändringen som trädde i kraft den 1 januari 1980 verka retroaktivt. Snacka om rättsövergrepp.

Skulle man göra det olagligt i dag att köpa Nogger Black för att den anses rasistisk skulle ju jag inte bötfällas för att jag köpte den i somras. (För protokollet kan sägas att jag aldrig har köpt Nogger Black - den finns väl inte ens kvar?) Men när det gäller vår ståtlige prins, då ska det jämställas tills Gudrun jublar och slår volter.

Nej, kungar, prinsessor och det halva kungarike som stöder den borgerliga monarkistiska regeringen, reflektera en stund över monarkins natur och principer. Det här håller inte.

(Idag blir det mycket länkar)

Åter igen ställs jag inför mitt royalist-dilemma.

Prinsessan Madeleine har förlovat sig och
den (Hannes) otroligt (aftonbladet) saftiga (Jinge) debatten (terander)
är igång för fullt igen.

Men jag har inte hjärta att stämma in i buropen mot monarkin!

Som wannabe-historiker har jag tittat på alldeles för mycket Hermans Historia för att, som mitt parti, vilja ta död på denna historiska skatt, jag har för positiv bild av deras uppdrag och jag har för stor respekt för “den svenska folksjälen”. Det svenska folket vill ju faktiskt, enligt statistiken ha kvar monarkin.

Jag tycker monarkin som statsskick är förkastlig i ett modernt demokratisk samhälle. Vi ligger så långt fram när det gäller parlamentarismen i Sverige, men är så konservativa när vi diskuterar kungahuset. Sug på namnet. KUNGAHUSET. Helt crazy att svenska folket accepterar denna fars vilket jag skulle kunna skriva länge och mycket om, men det ska jag inte göra. Istället ska jag bara berätta att Jonas betyder vit duva och kommer från hebreiskan. Nu bär även jag snart ett “kungligt namn” som Gustaf, Erik, Johan, Magnus, Carl, Bertil, Fredrik och som nästan alla andra pojkar gör utom möjligtvis Conny, Sonny, Jimmy, Tommy och Benny. Men det är kanske bara en tidsfråga innan någon heter Jerry Bernadotte, som bor i hyreslägenhet i Rågsved och som jobbar på Icas lager. Alltså inget fel i det. Bara en befrielse från monarkins konservativa bojor som betraktas av den stora massan som om monarkin vore äkta där prinsessorna verkligen har blått blod i ådrorna och aldrig går på toaletten som oss andra dödliga. För övrigt är jag glad för Maddes och Jonas skull. Kärleken är vacker. Verkligen.

Jonas “vita duvan” Bergström

(Bild: DN.se)

Vi finansierar förtryck! Det är sant!

I kungahuset gifter man bort sina barn/godkänner deras val av partner, i kungens hus är kärleken mellan två personer totalt ointressant. Pappsen prioriterar ner kärleken på sin kriterielistan, istället så ser han över hur barnets partner kan bidra till den ekonomiska produktionen, partnerns klasstillhörighet och partnerns familjetillhörighet.
Efter mycket research och djupdykning i partnerns familjehistorik så sköter sedan kungens kloka rådgivare tänkandet och överlägger hur partnerns familjebakgrund och tillgångar kommer till nytta.

Barnen är inget annat än handelsvaror.
Här är det inte bara familjens heder som står på spel utan även den ärofyllda successionsordningen som man är ett högt spel.
Kungens barn är kungens egendom, det samhällsskick han kommer från överensstämmer inte med den svenska verkligheten i nutid.

Trots allt detta hurrar folket när den vackra sessan fått sig sitt efterlängtade godkännande. Jag vet inte hur ni ser på saken men jag har då aldrig sett någon hurra för att ha undkommit stryk!

Det vore på sin plats att man började undersöka kungabarnens, främst döttrarnas, rättigheter och vilken valfrihet de har. Jag som skattebetalare kräver att socialarbetarna går in i den här patriarkala strukturen och kollar upp hur kvinnorna och barnen verkligen har det där inne.

Tidigare i år skrev jag om den förre dotterns förlovning i Newsmill, läs den här!

Länk: 1 2 3 4 5 6 7 8 9

Först och främst – att en tjugosjuåring förlovar sig med en trettioåring efter ett sju år långt förhållande är varken något jag höjer på ögonbrynen för eller reagerar särskilt på. Att Prinsessan Madeleine förlovar sig med Jonas känns därför helt och fullt naturligt. Det är inte det. Det är allt det andra.

Mediahypen är en sak – jag “bryr ju mig” jag också. Jag förstår medialogiken i att en kändis som är så förknippad med “familjen” gifter sig blir stora nyheter.

Jag förstår också att kärleken är störst och allt det där. Men ändå…

Förutom det fullkomligt fantastiska i att Kungen själv tydligen ska betala “en del” ur sin egen plånbok kommer de två bröllopen att kosta svenska skattebetalarna multum. Detta i ett läge då Sverige befinner sig i en djup ekonomisk kris.

Att förvänta sig att ett kärlekspar ska vänta med sin förlovning bara för att ekonomin krisar är fel, men lika fel borde det vara att förvänta sig att svenskarna ur sin krisande ekonomi ska bekosta lejonparten av de båda bröllopen. Jag kan tycka att om prinsessorna prompt ska gifta sig just nu borde en lämplig överenskommelse vara att försöka göra det hela så nedbantat så möjligt. Vill sedan Aftonbladet och Expressen och alla Europas damtidningar sälja tidningar kan väl de sponsra spektaklen med några miljoner kronor var?

Vi behöver en nationell uppryckning, ja kanske till och med en nationell pånyttfödelse. Vi behöver gemensamt hitta nya former för att utveckla och vitalisera vår demokrati. Blicka framåt och ge människor i vårt land tro och hopp. Reformer som stärker och stadgar landet, och tar ansvar för dess framtid och välfärd.

Det är sådant som centerpartiet borde ägna sig åt. Inte springa de nya moderaternas ärenden. Inte ta ansvar för vad socialförsäkringsminister Husmark Pehrsson (m) eller finansmarknadsminister Odell (kd) sagt och gjort. Utan i stället ta ansvar för det land vilket man är valda att regera.

“Good for you”. Man kan ofte høre englændere eller amerikanere sige netop den sætning, når de glæder sig på andres vegne. Uden at tænke nærmere over det adopterede jeg den også selv da jeg flyttede hjem efter at have boet i England. “Godt for dig”, sagde jeg – i en direkte oversat og ikke særlig pæn dansk version. Men den var sgu velment. Hurtigt opdagede jeg at det velmente kun var noget jeg opdagede. Modtageren kiggede nemlig på mig med en vantro distance. Det viste sig at man ikke bare kan oversætte “godt for dig”, for på dansk klistrer, der sig nemlig en formodning til sætningen, som ikke var knyttet på engelsk. Nemlig afstand. Faktisk ironi – eller endnu værre sarkasme. Men mest ironi. Mine meddanskere opfattede ikke “godt for dig”, som godt for dig. Snarere som “godt for dig – pøh!”.

Det må være noget i folkesjælen, du ved den dybt forankrede danske folkesjæl, som jeg så ofte er på jagt efter, der giver “godt for dig” en ironisk overtone, som altså ikke nødvendigvis findes, som et fællesmenneskeligt træk. Der er meget at være stolt af, som dansker. Vi har alverdens sikkerhed og rettigheder, som man bare ikke fucker med. Vi har skabt andelsbevægelsen og lever i et fornuftigt repræsentativt demokrati, hvor vi tolererer monarkiet, så længe de giver borgerne magten. Vi kan godt tåle at blive målt på, hvordan vi behandler de svageste i samfundet – for vi behandler dem i hvert fald bedre end nogen andre lande. Men der er ikke mange individuelle præstationer, som vi trækker frem på det internationale oversigtskort. Bevares, vi har Andersen, Ørsted og Kirk-Christiansen, men der er alligevel lidt langt til Morrison, Dylan og Elvis.

Måske er det denne overtro – denne mistænkelighed i opfattelsen af glæden på andres vegne, som er hele den symbolske kerne af vores homogene kultur. Her glæder vi os over de fælles fremskridt – ikke den enkeltes. Vi synger verset: andres held er på bekostning af mig selv. Derigennem kan vi dyrke at ingen bliver efterladt til sig selv, så længe de ikke efterlader os andre. På bedste jægersoldatbeskub kommer de, der kom med ind også ud igen. Om vi så skal slæbe dem over grænsen. Dermed ikke sagt at vi ikke må være dygtige til noget. Vi elsker en god læge når vi er syge. Vi kan godt lide den dygtige pilot og vi lægger gerne vores følelsesliv i hænderne på den regionale fodboldklub. Men hvis lægen hellere vil være på et privathospital end det, der tjener hele befolkningen så ryger noget af vores beundring. Det samme gælder hvis piloten hellere vil flyve privatjet og fodboldstjernen ikke gider landsholdet.

Her stiller man sine evner til rådighed for fællesskabet. Eller også er man kaffeklubbens yndlingskonversation. Jeg må tilstå at jo ældre jeg bliver – jo bedre kan jeg lide tanken. Jeg er nemlig forlængst begyndt at betvivle den gamle sandhed om, at hvis man ikke er glødende rød, som ung og knaldkonservativ som gammel, så er ens liv noget lort. Jeg tror faktisk det er stik modsat. Det er sgu de unge, der kan tåle at være så blå, som smølfer. De er stærke, har ingen fornemmelse af at tiden vandrer i 700 milestøvler og at man en dag opdager at man virkelig fødes alene, men også dør alene. Det kommer først senere – når man står og er nyskilt i regnvejr og venter på bussen en tirsdag eftermiddag i Munkebo. Og når det rammer, så er der ingen kære Gud, der hjælper. Der er kun Stauning eller kaos. Derfor følger det lille stik af ideologi, der er i mig, præcis den ramme, som jeg tror de fleste danskere mærker (men som de ikke nødvendigvis stemmer efter). Nemlig at vi starter som ultraliberale gavehoveder og ender som tandløse socialdemokrater, jo tættere vi kommer døden og jo mere vi får brug for andres hjælp.

Min danske kernesjæl har intet mod indvandrere og flygtning i mit land. Faktisk er min våde drøm om danmarks internationale karaktér, at vi udviklede vores land til at gøre for menneskrettigheder, hvad Schweitz har gjort for økonomi. Opsamlede alverdens indskud og tog sig af det. Jeg er næsten overbevist om det ville være den bedste investering i vores fællesskab. At vi krydsede det med nyt blod fra hele verden. Opfandt andelsbevægelsen 2.0, hvor hele verden var med. Og vi gjorde det ikke fordi vi havde besat deres land i århundreder og derfor pligtskyldte dem uddannelse og job – men fordi vi kan. Vi kan rumme det. Vi kan gøre det. Vi har de menneskelige og økonomiske ressourcer til at få det til at ske. Men det vil vi helst ikke – for vi er pissebange for at det går fra os selv. Det er næsten ironisk.

Ude i verden rapporteres det (som f.eks. i The Guardian) hvordan Norden og herunder Danmark, kommer lettere gennem krisen end de fleste andre vestlige lande. Primært på grund af vores sociale sikkerhedsnet. Når man bliver arbejdsløs i Danmark lander man ikke partout på bunden af samfundet uden tøj i en blindgyde. Og det afbøder det fælles fald. Man kan også få en uddannelse, uden at skulle betale ret meget selv – og det giver flere veluddannede og omstillingsparate danskere (af alle herkomster), som er klar til at nyt arbejdsmarked. Man kan også blive behandlet for sine sygdomme og komme tilbage til livet uden gæld.
Det er sgu det de andre misunder os. Og de ved godt, at vi betaler halvdelen af vores indkomst til fællesskassen – men selv dét, er der flere og flere internationale betragtere, der ikke er afskrækket af. For de kan se de fælles fordele.

De fordele må vi ikke miste oplevelsen af selv. For sandheden er jo at der er nok af alt her. Faktisk så meget at vi kan eksportere en pæn sjat af det udenlands og lade dem være med til at betale for vores velfærd. Måske er det bare endda muligt at begynde at eksportere den næste sjat Danmark, udover klassikerne Nordsøolie og Backbacon, nemlig det der omgiver alt vi tænker og gør. Vores fællesskab. Hvis vi altså ikke bliver bange for vores egen skygge og tror at det betyder mindre fællesskab til os selv. Det er måske endda den eneste måde vi kan få integreret os i resten af verden inden vi lukker os helt inde i vores ensomme folkesjæl, som har tjent os så godt så længe. Og så endelig kunne sige “godt for os… alle”.

Jag kopierar in en kommentar som jag just skrev på min väns blogg ang. kungen och monarkin.

* Pengarna.
Alla medlemmar i kungafamiljen är anställda på livstid 24 timmar per dygn för att främja sveriges intressen utomland. De får lön (som iofs är för hög) för det. Den lönen ska gå till allt som hör till en diplomat: Utbildning (utomlands om det krävs), bostad till alla, resor, gåvor till alla diplomater som de får besök av eller besöker själva, sekreterare och medhjälpare osv.

* Demokratin.
I demokratiska processer blir det alltid en politisk fråga. Vi väljer den som tycker som jag. Problemet är att det finns så många som inte håller med. Grejen med att kungen “inte får ha åsikter” är inte att han ska låta bli att tycka, utan att han inte får uttrycka sina åsikter offentligt, eftersom hans arbetsuppgift är att uttrycka hela sveriges intressen. Riket Sverige. Låt oss säga att Maud Olofsson skulle bli framröstad som monark. Hon har, enligt synovate, “medel till högt förtroende” av ca 52% av befolkningen. Resten har “inget eller litet” förtroende. Hon skulle driva politiska frågor som de som stödjer henne vill att hon ska driva, medan resten skulle bli utan. En monark utan anhängare och motståndare är som kultur utan sponsor och sura kommuntanter: den fria monarken gör den bästa diplomatin, medan de fria skaparna gör den bästa kulturen.

* Symbolvärde och historievärde.
När tsunamivågen lamställde landet var det varken statsminister Persson eller oppositionsledare Reinfeldt som talade lugnande till folket, utan det var kungen. (“Jag önskar att jag kunde, som kungarna i sagorna…”) Kungen har som uppgift att ta hand om folket när det behövs, utan vinst i opinion eller ekonomi. Samtidigt besitter kungen den enda riktiga kanalen till vår gamla historia. Precis som det beskrivs i blogginlägget finns det flera hundra slott och borgar i sverige, varav de flesta ägs och förvaltas av statens fastighetsverk och kungen har tillgång till sexton, vilket är relativt naturligt då det kommer flera hundra diplomater på besök i sverige årligen och dessa bör, för sveriges bästa, kunna behandlas med respekt och få i lugn och ro i ett vackert landskap få se Sverige ur sina bästa sidor.

* Min poäng…
…är att kungen har ett oförtjänt dåligt rykte. Visst gör han bort sig ibland, men det gör alla. Jag ville bara förklara min synpunkt på monarkin. Tack för mig. Adjö!

Det börjar bli dags att runda av min “artikelserie” på temat “Därför är jag konservativ”. Här följer således det sjätte och sista avsnittet i form av en sammanfattning av vad den typ av politisk konservatism jag står för går ut på och varför jag tror att den har mycket att tillföra samhället.

Det är brukligt att inom ramen för den ideologiska termen “konservatism” skilja på olika typer av konservatism. Jag har därför valt att i det här inlägget följa en sådan indelning och därmed ange vilka varianter jag bekänner mig till och varför.

Värdekonservatism

Först och främst vill jag kalla mig värdekonservativ. Det innebär att jag anser att det finns vissa fasta och oomkullrunkeliga värden som måste bevaras för att det samhälle i vilket vi lever skall kunna förbli stabilt och civiliserat. Viktigast härvidlag är, enligt mitt sätt att se, att vi människor inte är atomistiska varelser utelämnade åt oss själva. Vi måste därför som konservativa erkänna att vi står i förbindelse med en högre verklighet, den skapande personlighet och kraft som är alltings upphov och som i dagligt tal kallas Gud.

  ”Allt vad I viljen att människorna skola göra eder, skolen I ock göra dem.”

Det finns olika sätt att se på denna personlighet vi kallar Gud i olika världsdelar, länder och kulturer. Eftersom vi i vår del av världen har valt att nalkas Gud via kristendomen utgår min värdekonservatism från grundläggande kristna värderingar. De viktigaste av dessa är övertygelsen att familjen och äktenskapet mellan man och kvinna är samhällets grundval, och att vi inte bara lever för att tillfredsställa oss själva utan också för att tjäna andra.

Detta kan sammanfattas i orden från Jesu Bergspredikan: “Allt vad I viljen att människorna skola göra eder, det skolen I ock göra dem.”

Socialkonservatism

Grunden för ett socialkonservativt synsätt måste vara att den enskilda individen tar sitt ansvar, både för sig själv och sina närstående. Pliktkänslan, utan vilket samhället inte skulle fungera, är här grundläggande. Se det som en påverkan från Luther, den som vill. Häri ingår även den personliga moraluppfattningen och dess samband med samvetet. Om alla följde sitt ursprungliga samvete, vilket idealt förbinder oss med Gud, skulle vi tveklöst leva i en bättre värld.

Problemet är att pliktkänslan och samvetet är olika utvecklade hos olika individer. Alla tar inte sitt ansvar för sig själva och andra, och alla följer inte sitt ursprungliga samvete eller är medvetna om att det ens existerar.

Därför tvingas samhället dra försorg om svaga och moraliskt outvecklade individer i form av ekonomiskt och socialt bistånd respektive bestraffningar. Detta utesluter naturligtvis inte frivilligt välgörenhetsarbete. Enligt ett socialkonservativt synsätt bör samhället också stå till tjänst med grundläggande sjukvård och utbildning, gärna  med privata alternativ som komplement.

Nationell konservatism

Historien har frambringat ett antal nationalstater, inom vilka människor av skilda etniska och kulturella tillhörigheter lever. Genom en speciell nationstillhörighet och historiskt betingad gemenskap med sina landsmän stärks individen och familjen i sina identiteter. Detta utesluter inte att olika nationer går samman i olika typer av allianser och förbund för gemensam nytta, eller på annat sätt samarbetar med andra nationer.

Sverige har en  i stort gemensam historia sedan omkring tusen år tillbaka, även om det nuvarande Sverige närmast har sitt ursprung i Gustaf Vasas nationsbygge. För att vi svenskar skall kunna fortsätta fungera som ett fritt, självständigt och civiliserat folk måste vi kunna försvara oss på ett effektivt sätt såväl militärt mot utifrån kommande angrepp som polisiärt mot inhemska fiender. Ett starkt militärt försvar samt ett starkt polisväsende och andra rättsvårdande instanser är därför av helt avgörande betydelse för vår framtid i frihet.

Vårt samhällsskick bygger på västerländsk demokrati och tolerans. Detta innebär bland annat att alla typer av meningsriktningar måste få uttryckas, således även odemokratiska sådana så länge dessa håller sig inom lagens råmärken. Toleransen får dock inte övergå i släpphänthet så att vilka avarter som helst accepteras. Personer som önskar bosätta sig i Sverige måste också under noggrann prövning kunna redovisa godtagbara skäl härför samt vara klara över att svenska normer och svenska lagar är överordnade etniska särskildheter.

Vårt statsskick omfattar sedan evärderliga tider monarki. Detta har bibringat kontinuitet och stabilitet, varför det absolut inte finns någon anledning att byta ut det införa republik. Monarkin gör samhället mindre politiserat och tillför värdighet och festivitas, samtidigt som det är betydligt billigare än vad en politiserad och byråkratiserad republik skulle vara.

En sund nationalism avvisar ett utrikespolitiskt aggressivt synsätt och erkänner andra länders nationella strävanden, så länge dessa inte antar expansiva och imperialistiska former. Exempel på det senare är det postkommunistiska Ryssland och det kommunistiska Kina.

Internationell konservatism

Sverige ingår, i egenskap av västerländsk demokrati på kristen grund, i ett internationellt sammanhang som i första hand omfattar Norden, Europa och Amerikas Förenta stater (USA). Vi är inte och kan aldrig bli oss själva nog, vare sig vi väljer att ansluta oss till mellanfolkliga pakter och allianser eller ej.

För mig är det transatlantiska sambandet av väsentlig betydelse. USA är i sin egenskap av världens ledande demokrati och enda supermakt fortsatt en garant för vår egen och den övriga fria världens frihet och demokrati, precis som man varit det under tre världskrig (jag räknar det Kalla kriget som tredje världskriget) och nu under det fortgående Kriget mot den islamistiska terrorn.

Sverige bör därför upprätthålla ett gott och vänskapligt förhållande till USA. Ingen tjänar på att Västeuropa och/eller EU betraktar USA som en konkurrent i stället för en naturlig samarbetspartner. Detta innebär icke ett kritiklöst förhållande till USA, vars fel och brister i förekommande fall givetvis måste få påpekas.

Slutligen vill jag understryka att det för mig inte råder någon motsatsställning mellan ett nationellt respektive ett internationellt synsätt. Dessa båda synsätt kompletterar, enligt min mening, tvärtom varandra på ett fruktbart sätt.

Liberal konservatism

Enligt mitt sätt att se måste en vidsynt och framstegsvänlig konservatism innehålla en liberal komponent. Det är en händelse som ser ut som en tanke att den moderna konservatismens fader, Edmund Burke, faktiskt var en liberal Whig-politiker. Liberalismen är den ideologi som främst tillvaratar den enskilda människans skapande förmåga, icke minst på det ekonomiska men även på det andliga området. Näringsfrihet och religionsfrihet är och förblir viktiga grundstenar i en civiliserad statsbildning.

Den historiska erfarenheten visar således entydigt, att en samhällstyp som sviker individen och hennes aspirationer – såsom kommunistiska, fascistiska, nationalsocialistiska och islamistiska samhällen – i längden inte kan äga bestånd utan ofelbart leder till sin egen undergång. 

Om jag slutligen skall nämna de gestalter som på olika sätt betytt mest för mig som konservativ så får det bli Ronald Reagan (internationellt) samt Gunnar Unger (nationellt).