“Hur mår arbetarrörelsen? Vad ska vi ha arbetarrörelsen till? Vilka är de viktiga framtidsfrågorna och hur får vi makt över vår gemensamma framtid?”

Deltagare från s-studenter, SSU, LO och andra delar av arbetarrörelsen möts under fyra dagar för att diskutera dessa frågor. Tillsammans kommer vi att kartlägga och analysera hur arbetarrörelsens förutsättningar ser ut för att mobilisera för ett i grunden förändrat samhälle. Kursen bygger på teoretiska kurspass som kompletteras med workshops, filmvisning, diskussioner, artikelskrivning och grupparbeten. Närmare schema över detta kommer senare.

Var? Viskadalens folkhögskola

När? Den 19-23 augusti 2009

Varför? För att diskutera de ständigt högaktuella poltiska frågor som rör arbetarrörelsens hjärta och hjärna.

Onsdag 19 aug. Ankomst till Viskadalen

Information, in-chekning, middag.
19.00 ”Att skriva politiskt” , Olle Svenning, krönikör Aftonbladet

Torsdag 20 aug. Samhällsanalys – socialdemokrati

09.00 ”Socialdemokratins själ” Yvonne Hirdman – professor i samtidshistoria, Södertörns Högskola, författare bl.a. till boken ”Det tänkande hjärtat” om Alva Myrdal.
13.00 ”Socialdemokratins storhetstid” Kjell Östberg – föreståndare för samtidshistoriska institutet, författare till boken ”Olof Palme – i takt med tiden”. Lars Ekdahl –författare till en bok om Rudolf Meidner.
15.00 ”Socialdemokratin och 90-talet. Klass idag” Jenny Andersson – forskare institutet för framtidsstudier. Författare till en bok om socialdemokratins 90-tal.

Fredag 21 aug. Kultur, media och språk – hur formar vi varandra?

09.00 ”Makten över tanken – kultur, kunskap och bildning” Bengt Göransson – tidigare kulturminister (s), medarbetare på ABF-Stockholm.
e.m./kväll Filmvisning – gemensam tolkning

Lördag 22 aug. Moderna utmaningar – vad är problemet?

09.00 ”Är du lönsam lille vän?” Ulf Bjereld – professor i statsvetenskap Göteborgs Universitet Ett föredrag om kunskapen som klassmarkör, förändringar i föreställningar om auktoriteter och universalism efter -68. Finns kunskapssamhället?
13.00 ”Reformism – vad ska vi göra? Vem ska göra det?” Sverker Gustavsson – professor i statsvetenskap Uppsala Universitet Örjan Nyström – LO Göteborg, författare till bl.a. ”Reformismens möjligheter” Ursula Berge – Ett samtal om de politiska framtidsfrågorna. Vad ska vi göra, vem ska göra det?
15.00 ”Klimatet, resursfördelningen och hållbarheten” Lena Sommestad – ekonomisk historiker, Uppsala Universitet, tidigare miljö- och samhällsbyggnadsminister (s). David Jonstad – journalist, i augusti aktuell med klimatboken “Vår beskärda del – en lösning på klimatkrisen”. Ett samtal om klimatkrisen och vad ett hållbart samhälle egentligen innebär          

Söndag 23 aug. Demokrati på 2010-talet, inflytande, rörelse och politiskt engagemang

10.00 Filmvisning – ”Facking generation!” Moa Forstorp – producent bakom filmen ”Facking generation” Frida Risberg – Videomixanställd – huvudrollsinnehavare Ett samtal med publiken om inflytande, fackets roll, ungas makt i arbetslivet och samhället.
11.00 Partier i rörelse? Rörelser utan behov av partier?” Magnus Wennerhag – doktor i sociologi med inriktning på sociala rörelser Morgan Johansson – riksdagsledamot (s) Ett samtal om demokrati och inflytande på 2000-talet. Hur har vi inflytande? Hur fungerar parlamentarismen? Partiernas framtida roll. Var finns rörelse?

***

Socialistiskt forum 28/11

Socialistiskt forum samlade förra året över 2000 personer i ABF- huset. I år, för åttonde gången fortsätter vi att samla till Sveriges största forum för vänsterdebatt. I år äger Socialistiskt forum rum den 28 november.

Om din organisation vill arrangera ett seminarium, samtal, föreläsning eller kulturinslag så är ni välkomna att mejla in en arbetsrubrik, några korta meningar om innehållet och namn på medverkande. Vi behöver ha ditt förslag senast den 1 september. Precis som tidigare kommer vi med största sannolikhet behöva slå samman programpunkter för att gå iland med det stora programarbetet och rymmas i de salar som står till förfogande. Under september kommer vi ta kontakt med respektive organisation, bolla idéer och arbeta vidare.

Er organisation är så klart välkomna att ha bokbord under forumet. Är ni intresserade så mejlar ni in er organisations namn och kontaktperson så sätts ni upp på listan över bokbordshållare.

Slutligen, sprid gärna den här informationen vidare till andra organisationer som du tror skulle vilja medverka på Socialistiskt forum 09.

Varmt välkomna i november!

Moa Elf Karlén

Samordnare Socialistiskt forum

moa.elf.karlen@abfstockholm.se

“Tolv kända intellektuella i ett gemensamt manifest: Också i Sverige kränks mänskliga rättigheter med hänvisning till religion. Nyligen antog FN en resolution som fördömer kritik av religioner. Slår det synsättet igenom kan all diskussion om religiöst motiverat förtryck av kvinnor, homosexuella, hedersvåld, religiös omskärelse och andra religiösa påbud utmålas som ”hädelse”. Mot dessa krafter står humanismens mål att återupprätta människan som myndig varelse med förmåga att ta ansvar för sitt eget liv. Det är dags att jämna ut oddsen, skriver Hans Bergström, Eva Dahlgren, Sven Hagströmer med flera.”

“Lagar och normer som ska omfatta alla måste bygga på allmänmänskliga grunder, inte på religiösa. Lagarna ska formuleras av demokratiska institutioner och normbildningen styras av kritiskt tänkande och fri argumentation i öppna samtal. Ett sådant samhälle kallas ett sekulärt samhälle.”

“I Sverige finns omkring 70 skattefinansierade religiösa friskolor. Alla barn borde ha rätt till en undervisning utan religiös indoktrinering, för att själva kunna välja livsåskådning när de blir äldre. Även om de religiösa friskolorna på papperet inte får ägna sig åt indoktrinering och måste följa läroplanen, saknas en effektiv kontroll av att så är fallet.”

Läs mer om inlägget av följande personer:
på DN:

Lena Andersson författare och skribent

Hans Bergström f d chefredaktör DN

Eva Dahlgren kompositör och textförfattare

Christer Fuglesang astronaut

Sven Hagströmer finansman och entreprenör

PC Jersild författare och läkare

Morgan Johansson f d socialtjänstminister, riksdagsledamot

Sara Larsson redaktör tidskriften Humanisten

Nina Lekander journalist

Stellan Skarsgård skådespelare

Christer Sturmark ordförande Humanisterna

Björn Ulvaeus textförfattare

Tack för tipset, Lazze!

Humanisternas hemsida

/Fröken Sverige

Politisk styrning är ett brännbart ämnet. Arbetarrörelsens forskarnätverk anordnade idag tre seminarier på detta tema som behandlade styrning per se, finanskrisen samt klimatfrågan. Bland de medverkande politikerna – Morgan Johansson, Leif Pagrotsky och Anders Ygeman – skönjdes en trötthet på allt tal om politikens begränsningar. Morgan Johansson gjorde t o m om Internationalens ord till “Upp till kamp emot den självpåtagna maktlösheten!”. Även hos Pagrotsky märktes en tilltro till politiken där marknaden reduceras till den viktiga plats den har, som ett medel. Någon ideologisk hållning till detta redskap ville inte Pagrotsky redovisa. Däremot uttryckte han förvåning över att ingen gruppering velat överta den internationella ledartröjan efter USA. Hans profetia var helt enkelt att USA kommer att ersätta USA som världsmakt. Men nu med Obama i spetsen.

Carl Tham, som deltog som moderator och inledare, påpekade också mot bakgrund av sin politiska erfarenhet att vi borde vara mera noga med att skilja på de politiska konsekvenser som globaliseringen drivit fram och de konsekvenser som den egna politiken drivit fram. Flera talare betonade att finanskrisen inte så mycket var en effekt av en global ekonomisk turbulens utan av olika nationella brister i nationell ekonomi. Visserligen har dessa bristers effekter blivit globala, men det är trots allt i nationellt politiskt och ideologiskt agerande som det hela har sin början.

En form av förklaring gavs av den ekonomiska panelen där det påpekades att aldrig har den finansiella sektorn haft så stor andel av den produktiva ekonomin som nu. Sedan 1929. På samma sätt hade aldrig Harvard Business School för något år sedan aldrig haft så många utexaminerade studenter som gick direkt till Wall street. Sedan 1929.

Och avslutningsvis konstaterade alla att vänsterns lösningar lyser med sin frånvaro.

I den interna socialdemokratiska debatten finns det ett oroande inslag av fokus på individ snarare än politikens innehåll. Att det förekommer i media är inte så konstigt, den politiska bevakningen har i Sverige för länge sedan övergått till att bli en dålig kopia av den redan dåliga sportjournalistiken. Istället för att diskutera politikens innehåll handlar det om att fråga hur det känns eller fokusera på vilka som är på kollisionskurs med tränaren. Det här har blivit väldigt tydligt sedan Mona Sahlin valdes till partiledare. Det finns en strömning av sahlinister som verkar se all form av politisk diskussion inom partiet som inte har blivit stämplat ”godkänt” av partiledningen som direkta attacker på personen Mona Sahlin. Den senaste rundan av det här är socialdemokraterna i Skånes rådslagssvar (!) som ställer sig kritisk till normpolitiken (jag skrev en kort grej om det här). Idag vill till exempel Dagens Arena göra det till en maktkamp mellan Sahlin och Morgan Johansson.

Man ska absolut diskutera för- och nackdelar med bugettak, utgiftsmål och Riksbankens självständighet, liksom all annan politik. Men det här ryggradsmässiga fördömandet av en alternativ politisk diskussion som attacker mot en individ påminner mest om curlingföräldrars månande om att göra det så lätt för sina barn som möjligt. Paradoxalt nog verkar det som att det är bland Sahlins trognaste supportrar som förtroendet för hennes kapacitet som politiker är lägst eftersom det är dessa som tror att man måste dadda med henne. Mona Sahlin är ingen ömtålig ros som måste skyddas från allt ont. Hon är – i begreppets bästa bemärkelse – en hårdhudad politiker som kan ta för sig och försvara sina åsikter utan att massa riddare i vita rustningar rusar ut för att försvara den väna jungfrun ”Mona”.

Själva anledningen till att vara med i ett parti är ju att man vill ha mer inflytande över politiken än vilken valsedel man väljer på valdagen. Så sluta dadda ”Mona” och diskutera istället för- och nackdelar med politikens innehåll och strategier.

För övrigt är det idag 90 år sedan den tyskpolska socialisten Rosa Luxemburg mördades och dumpades i Landwehrkanal i Berlin. Med tanke på det ovanstående inlägget kan det vara på sin plats att komma ihåg hennes kritik av leninismen:

”Frihet endast för regeringens anhängare, endast för ett partis medlemmar – de må vara aldrig så talrika – är ingen frihet. Frihet är alltid den annorlunda tänkandes frihet.”

Läs även Peters inlägg om rätten till kritik inom socialdemokratin.

I dagens SvD kan man läsa att det socialdemokratiska skånedistriktet i sitt svar till partiets rådslag har kommit fram till den fullkomligt logiska slutsatsen att det behövs en keynesiansk politik för att hantera den situation vi hamnat i i och med finanskris och lågkonjunktur. Morgan Johansson uttrycker det så här:

–Få tror att man kan spara sig ur en kris av den här omfattningen. Man måste kunna investera sig ur den. Bekymret är att utgiftstaken lägger en hämsko på den typ av investeringar man skulle vilja göra. … Då ska alla kostnader för den in under utgiftstaket. De kommer att tränga ut andra utgifter och då måste staten minska på annat. I slutänden måste man kanske själva säga upp personal. Det blir en bisarr situation.

Det är alltså inte ett uppror, det är ett remissvar på ett partirådslag. Är det bara OK att svara om man tycker som partiledningen? Dessutom har ju samma partiledning som “stenhårt” tänker försvara normpolitiken under de senaste månaderna visat att vad som är “stenhårt” förändras över tid (Peter skrev bra om det för en månad sedan). Om bara partiledningen vågade säga det alla vet är självklart så skulle vi på allvar kunna börja formulera den politik som vi så väl behöver.

Uppdatering (2009-01-12): Morgan Johansson kommenterar “upproret” på sin blogg.

I ärlighetens namn måste jag tillstå att jag inte trodde att det skulle ta så här lång tid innan Marita Ulvskog avgick från posten som partisekreterare. Jag har för mig att jag tippade midsommar förra året. Ska man vara kritisk mot något under hennes period som partisekreterare så är det det som Enn tar upp. Hon kom till 68:an med en ganska grund kunskap om partiorganisationen. Vilket i sin tur gjorde att hon inte kunde maximera sin “vänsterprofil” eftersom partiexpeditionen till stor del fylldes av kalla krigare från SSU-konflikternas vinnande sida. Annars kan man väl konstatera att det var ett och annat uttalande som var mindre genomtänkt. Sällan till innehållet, men i media blev det fel. Att partiet fortsatt att tappa medlemmar är kanske inget som hon i första hand ska klandras för, men ändå. Jag tror att hon kan bli en bra parlamentariker. Som föredetta statsråd har hon erfarenhet av EU-byråkratin och en viss tyngd som kan vara av värde nere i Bryssel. Som partisekreterare har hon rimligtvis även skaffat sig en del värdefulla kontakter bland systerpartierna i Europa.

Vem ska då ta över efter henne som partisekreterare. Tydligen finns det uppgifter i media om att Peter Hultqvist, riksdagsledamot från Dalarna (även han). Hultqvist är även ordförande i partidistriktet och har varit redaktör för Pravda. Politiskt får han väl anses stå till vänster om Mona Sahlin. Det är ett klart intressant val som skulle fungera som en jämnvikt i förhållande till Sahlin.

Håkan Juholt, riksdagsledamot från Kalmar och vice partisekreterare är ett annat tips. Framför allt nu när han knappast kommer att hamna på valbar plats till EU-parlamentet. Liksom Peter Hultqvist har han bra kontakt med partiets gräsrötter. Politiskt tycker jag nog att han står till höger om Hultqvist. Men det kan till viss del ha att göra med att han politiskt framför allt gjort sig känd som försvarspolitiker. Det finns dock något i hans framtoning som jag gillar. Han tycker verkligen om folkrörelsearbete och agitation.

Jag har ju precis sagt att jag skulle lägga en slant på Karl-Petter Thorwaldsson, Kålle allmänt kallad. Med sin bakgrund i SSU, facket och ABF har han förmodligen rätt bakgrund för att göra det som är en partisekreterares viktigaste uppgift, stärka partiorganisationen. Kålle har dessutom (liksom alla SSU-ordföringar efter honom) stått på tillväxt och inte riktigt tagit klivet in i det absoluta toppskiktet. Kanske är det dags för nittiotalsgenerationen att ta steget in i det innersta?

Andra namn som nämnts är Niklas Nordström och Morgan Johansson. Även Nordström är gammal förbundsordförande för SSU med rötterna i Norrbotten. Idag är han PR-nisse på Prime PR och kan sitta på en del insikter som kan vara intressanta att ta till sig om kampanjmakeri. Men jag tror att Nordström är en för polariserande figur för att Mona Sahlin skulle välja honom (och ja, det är i princip partiledaren som väljer sin partisekreterare). Striderna i SSU på 1990-talet ligger fortfarande och skaver hos många. Johansson skulle väl vara lite som en yngre version av Hultqvist, men med ett av landets största partidistrikt (Skåne) bakom sig. Dessutom med erfarenhet från regeringskansliet.

Jag tror att nästa partisekreterare finns bland de tre första. De har den koppling till “rörelsen” som länge har saknats på 68:an. Men ärligt talat, jag har nästa aldrig rätt när det gäller sådana här saker. Och i ärlighetens namn kommer jag inte på en enda kvinna just nu som skulle hamna på korta listan. Det om något är ett tecken på att jag kommer att vara helt fel ute i den här frågan.

Nyheten att Ulrica Schenström tackar nej till KU:s inbjudan har kommenterats lite varstans. Intervju med den upprörde socialdemokraten Morgan Johansson i Dagens Eko etc. Och från fler håll sägs att det är unikt att göra som US valt att göra, nämligen att erbjuda sig att svara på frågorna via mail istället för på plats. Johansson säger:

Eftersom vi inte kan fråga henne direkt och sedan ställa följdfrågor, så försvåras vår granskning

Men snälla nån då! Kan ni inte visa medlidande?! Inte nog med att hon redan lagt korten på bordet och fått plikta med sitt jobb som statssekreterare. Nu vill socdem att hon ska få skämmas en gång till inför KU och alla som gillar att frottera sig i andras olycka.

Att US gjorde bort sig ordentligt när hon drack för mycket tillsammans med fel man på fel plats och vid fel tidpunkt, det har hon säkert hunnit ångra många gånger redan. Det är osunt att använda KU för att plocka politiska poäng ifall det går så personligt ut över någon som inte längre har en offentlig position. Och knappast vad den institutionen är till för. Kallhamrat, cyniskt och hårdhjärtat att begära att hon ska sitta och berätta om det offentligt.

Låt henne svara på frågor via mail istället. Det går väl att maila de fördjupande följdfrågor som det talas så mycket om och få svar direkt? Chat kanske är ännu bättre? Eller har ni ingen uppkopplad dator på KU?

Man sparkar inte på den som ligger!!!

Läs mer här.

“Skånska politiker till höger och vänster har dragit igång en motkampanj mot Tullverkets planer att lägga ned tullstationen i Trelleborg senare i år.

Riksdagsmannen och förre folkhälsoministern Morgan Johansson (s) i Lund pekar i en interpellation till justitieminister Beatrice Ask (m) att Trelleborg är en av Skandinaviens allra största hamnar och hävdar att svagare gränsskydd just där allvarligt kommer att skada narkotikabekämpningen både i Skåne och i landet i stort.Han är över huvud taget kritisk mot Tullverkets plan “Vision 2002″ enligt vilken verket ska säga upp 172 anställda, varav 127 inom brottsbekämpningsområdet, och låta förtidspensionera ytterligare 150 anställda.

-Jag vill veta hur justitieministern tänker kompensera narkotikabekämpningen i Sverige för det avbräck som en försvagning av gränsskyddet i Skåne medför.”

Läs mer i Trelleborgs Allehanda och Ystads Allehanda

Läser i Dagen en artikel om Göran Persson besök hos Thor-Björn Bastås. Det var säkert en gemytlig stund och Göran Persson gjorde en del intressanta uttalanden bl. a konstaterade han att livet börjar vid befruktningsögonblicket, vilket är en rimlig slutsats.

Det jag reagerade på i artikel var att Göran Persson inte kan avstå från att ge grötmyndiga råd: “Svenska kyrkan, som jag tillhör, bör vårda sina predikningar bättre. Förkunnelsen ska inte bara ge kunskap utan också vägledning.”

Det låter så, nu när den politiska livsgärningen är slut. När KG Hammar tillsammans med andra kyrkliga ledare dristade sig till att inte bara ge kunskap utan också handfast vägledning om hur en human flyktingpolitik borde se ut, då skickades den ateistiske regeringsmedlemmen Morgan Johansson ut för att riktigt skälla ut ärkebiskopen.

Morgan Johansson krävde att KG Hammar skulle sluta med vägledande förkunnelse för att försöka påverka regeringen och istället hålla sig innanför kyrkportarna!

I dagens SvD har Morgan Johansson och Christer Sturmark en intressant och läsvärd presentation av en rapport till Europarådet angående kreationismen i Europa.

Trots att artikeln är mycket informativ om styrkan i kreationistiska uppfattningar i USA och hur den arbetar i Europa, stannade jag ändå till inför följande mening: “Religionsfriheten ger inte religiösa förkunnare rätt att trampa in på vetenskapens domäner.” (En liten fråga, mer för formens skull. Ingår meningen i rapporten som Europarådet skall ta ställning till?)

Vilka samhälleliga konsekvenser skall, enligt Johansson och Sturmark, kravet leda till för t ex troende kristna? Jag är en kristen förkunnare, om än i liten och mycket begränsad omfattning. Vilka vetenskapsområden är jag utestängd ifrån? Det är väl ingen vildsint gissning att evolutionsläran, oavsett vilka uppfattningar jag har, är tabu för mig. Hur är det med andra områden inom biologin? Bör hela det vetenskapliga fältet vara tabu för en kristen förkunnare?

Hur är det med andra vetenskapliga områden? Astronomi? Kanske är det bäst att tabubelägga den vetenskapen också? Ligger farligt nära skapelsefrågor. Hur är det miljö- och klimatfrågor? Är det inte fara värt att vi kristna börjar tala om vårt förvaltaransvar inför Guds skapelse? Det är nog bäst att överlåta frågan till ateister och nyliberaler.

Upptäcker till min förvåning, att de flesta akademiska vetenskapsområden nog är uteslutna för åtminstone kristna förkunnare. Möjligen med ett undantag – nationalekonomi. Nationalekonomerna har en märkvärdigt likartat ordval och tonfall som kristna teologer: “Ibland går det upp, ibland går det ner! Ha is i magen! Sitt still i båten! Sälj inte nu, aktier är ett långsiktigt sparande! Om någon nyser i Singapore kraschar börsen i New York. Ekonomins vägar är outgrundliga!” Ja ni kan säkert fylla på ytterligare insiktsfulla nationalekonomiska sanningar.

När vi nu har konstaterat hur omvälvande kravet att: “Religiösa förkunnare inte får trampa in på vetenskapens domäner”, egentligen är. Då inställer sig genast frågan, hur tänker sig Johansson och Sturmark säkerställa att vi hålls utanför vetenskapen? Ateistiska åsiktspoliser vid universitetsportarna? Förhandscensur att inga anstötliga åsikter trycks? Distributionsförbud, om det ändå skulle tryckas ickelovliga religiösa åsikter? Kan kombineras med böteshot för de distributionsföretag som mot reglerna distribuerar förbjudna böcker. Det kan ju tänkas att religiösa förkunnare nästlar sig in på universiteten och ve och fasa t o m lyckas bli lärare! Det kan säkert motverkas med ett omfattande anonymt angiverisystem.

Jag vill i all enkelhet förorda, i motsats till Johanssons och Sturmarks förbudslinje, det öppna demokratiska samtalet. Den har visat sig vara en framgångsväg tidigare och torde hålla länge än.

Vi har nu i flera dagar läst i tidningarna och sett på TV om hur Buddhistiska munkar och nunnor demonstrerar mot regimen i Burma. Jag har ända sedan Vietnamkrigets dagar haft en mycket stor respekt för dessa militanta munkar och nunnor. När de väl bestämt sig är det ingenting som kan tysta deras protester. De är också uthålliga i sina strider. Det är ingen risk att någon blir övergiven som allierar sig med dem eller deltar i protesterna!

Jag har upptäckt, mitt i det allvarliga och det hemska som kan drabba dem som protesterar, att jag ofta tänkt på förbundet Humanisterna, när jag läst tidningar, lyssnat på radio eller sett på nyheterna i TV. Humanisterna skriver på sin hemsida: “Religionen är en privatsak och skall inte blandas in i det offentliga samhället.”  

Vad säger Christer Sturmark, Morgan Johansson eller Björn Ulvaeus? Vore det bättre om munkarna och nunnorna drog sig tillbaka till klostren och ägnade sig åt lite privatreligiositet, istället för att riskera livet på gatorna och kräva demokrati åt folket?