De som kjenner meg vet at jeg ikke akkurat er en religiøs person.  Det er få ting i verden som gleder meg mer enn å havne i teologiske diskusjoner med troende.  Derfor er jeg aktivt deltagende på mange diskusjonssider, og det var på en av disse jeg kom over den beste analogien for verdensreligionene jeg har hørt.

Den går som følgende: Forestill deg at de tre store religionene er deler av en filmserie.

Dette fikk meg til å tenke, så her er min presentasjon av Blockbusterserien: RELIGION!

TORAEN

Her er hovedkarakteren Moses, en staut og macho kar som ikke tar imot dritt fra noen. Moses er John McClane!

Denne historien har det meste en blockbuster trenger. Intriger mellom Moses og Faraoen, action i form av massedød, blodige elver, insekter og en hær som blir druknet mens de prøver å ta igjen jødene. Kort sagt er dette religionens svar på Die Hard: With a Vengeance.

Etter denne store suksessen kommer det, selvfølgelig, en oppfølger.

BIBELEN

Her er Jesus hovedrolleinnehaver. Der Moses var McClane, er Jesus Rocky. Denne mannen vet hvordan man tar imot juling.

Det er mange intriger i denne filmen, med svik og fornektelse i sentrum. Som i alle oppfølgere klarer de å få inn en kjærlighetshistorie der hovedrollen faller for en prostituert (taxi-driver?). Klimakset kommer i form av pisking, blod og gørr før Pontius, Romas svar på Apollo Creed, gir Jesus en knock-out i form av seks tommer lange nagler.

Denne filmen ble også en knallsuksess, og siden alle vil ha mer og fanden fler blir det selvfølgelig nok en oppfølger.

KORANEN

Her møter vi Mohammed. Han, som Jesus trasker mye rundt og snakker med folk. Jesus har faktisk en liten gjesterolle i denne filmen, sikkert for å trekke noen av de som likte andrefilmen. Historien har, som de to foregående, mye vold og intriger, men skiller seg litt ut siden den har mer sex. Muhammed giftet seg en drøss av ganger, og det er en del cat-fights. Muhammed er James Bond: en kvinnebedårer med en sylskarp tunge.

Fanskaren til disse tre filmene er hardcore.

Jødene digger kun førstefilmen, og skjønner ikke hvorfor noen gidder å lage oppfølgere.

De kristene digger de to første filmene, men synes at tredjefilmen var drittelendig.

Muslimene overser de to første, og mener at filmskaperne først klarte å finne vinnerformelen på tredje forsøk.

Så har vi Jehovas vitner, Smiths venner, mormonerne osv. som laget fan-fiction basert på trilogien.

Scientologene synes alle de andre er duster som bare liker teite filmer full av intriger. Derfor bestemte de seg for å heller satse på å lage SCI-FI.

Denna bekännelsen handlar om en palestinsk kvinna som är en av mina vänner. Minna vänner kommer ifrån olika nationaliteter, religioner och bakgrunder. Armenier, araber, kurder, muslimer, kristna, judar (libanesiska judar), druiser, mormoner, bahais, ateister, feminister, homofiler osv. 

Mirna är en palestinsk kvinna som jag mötte i mitt klassrum. Mitt minne går tillbaka till min lärare, att hon bett dem med icke libaneiska nationaliteter att höja sina händer.

Det var på den tiden jag visste att hon var en palestinier. En vacker blond palestisk kvinna med hasselgröna ögon. Mirnas far arbetar i Libanon, han äger ett företag. Mirna och hennes familj bor lyckliga i Libanon, de fick en fin lägenhet, fin bil och de är väl utbildade.

När jag frågade Mirna om den libanesiska nationaliteten. Svaret var; vi känner respekterade och väl behandlade i Libanon, spelar ett papper någon roll?
Verkligen! Kloka ord av min vän Mirna! Spelar ett papper om medborgarskap någon roll?

Låt mig gå tillbaka för att beskriva situationen när jag lämnade Libanon, det var det svåraste jag har gjort i hela mitt liv. 
Plötsligt träffade jag en svensk man i Libanon och plötsligt var vi tillsammans. Att flytta till Sverige, jag lämnade en mycket stor familj, släktingar, vänner, mitt arbete och mitt vackra land.

En ceder träd utdragen och plantarad i is någonstans. Så här är jag i Sverige, bott här i tio år. Arbetat i Sverige i vårat företag, fött två barn var ett är äldre än tre och det andra sex månader gammal och har fått svenskt medborgarskap.

Verkligen! Kloka ord av min vän Mirna! Gör ett medborgarskap någon skillnad?

Jag förstod de flesta svenskar inte vet särskilt mycket om Libanon, dess tolerans, mångkulturella och flera religiösa samfund, dess antika historia, dess folks bidrag, design, konst osv. I Libanon finns det ingen öken. I Libanon ligger kyrkorna nära moskéerna.

Median är fri och man kan tala fritt fast inte ljuga eller fabricera nyheter, provocera och förolämpa andra kulturer för att öka den svenska egoismen! Oavsätt hur mycket en nation uppnår rasism, icke tolerans, respektlöshet gör detta en nation ful!

Loyalitet och kärlek till ett land kan inte tvingas på någon invandrarkvinna om man bortser från sitt land, hennes folk, hennes kultur. Avseende loyalitet, kärlek intjänas!

Det finns en kkk i Sverige? ”Alltså, en arab kan inte bli svensk, en zebra kan inte bli en häst! Ett parti som detta är tillåtet att föra politik? Weeha!

O ja! Och jag är en mycket vacker zebra kvinna! Av fenicisk, libanesisk, arabsikt arv med kristna, muslimska och judiska rötter! Denna zebra kan sparka starkt och bra!

Det behövs ett papper! Respekt!

Igår efter jobbet gick jag in till stan (eller in o. in, jag bor ju där redan, in till torget kan man väl säga) för att köpa det dagliga brödet o. Stevens bok.

Jag gick lite i mina egna tankar o. funderade på om jag hade gjort något fel på jobbet under dagen, o. vad som kommer att hända om jag gjort det. Utanför Rewell Center kom en välklädd o. välfrisserad ung man, eller pojke var han mer, med ryggsäck o. namnskylt (som jag inte läste) fram till mig. Utan att dessto mer presentera sig, o. lite som att ta fast mig som en ettrig gatuförsäljare gör, började han tala om Jesus Kristus. Han frågade om jag hade hört sagan (ok, han använde inte ordet “saga”) om Jesus o. berättade att man genom honom kan få syndernas förlåtelse, o. alltdetdärnivet…

Jag gick vidare, slet mig så artigt jag kunde, som man gör från en ettrig gatuförsäljare. Efter en stund slog det mig att det ju var ett lustigt sammanträffande att just när jag gick o. tänkte på konsekvenserna av eventuella misstag på jobbet, så kom denne unge man fram till mig o. talade om syndernas förlåtelse. Så jag antar att jag kan få syndernas förlåtelse fast jag skickar en låda med kolvar till Indien fast de egentligen skulle till Angola.

Konstigt. Det jag såg på den här bilden var skrivmaskinen, och orkidéerna.
Trumpeten upptäckte jag inte riktigt.
Och då visste jag ändå i förväg att det skulle ha med trumpeter att göra.
Eller sex, eller kön. Vilket kön har en skrivmaskin?

Gudrun Schyman är glad för att Linda Skugge skiljer sig. Schyman sätter visserligen fingret på det jag också tänkt om Linda – hon verkar ha stora problem att se utanför sitt eget. När hon själv lever i lycklig kärnfamilj är det det enda rätta. När hon själv ska föda barn och vill ha kejsarsnitt är det det enda rätta, när hon flera år senare läser på och inser att det kanske inte var bäst ändrar hon sig tvärt. Å andra sidan har hon ju också sagt att allt hon skriver är bull, båg och osant, så vad vet väl jag om hennes egentliga åsikter och tankar?
Personligen är jag inte ett dugg glad för Lindas skull, jag känner inte till omständigheterna men en skilsmässa är inte kul, allra minst om man haft Lindas inställning till äktenskapet från början.
Men jag kanske ska säga grattis ändå – Linda Skugge – nu är du lika bra som jag!

Det här förvånar mig inte ett dugg. Religiösa gillar porr. Såklart. Och att den här artikeln är mest klickad på dagen.se är föga förvånande, Emanuels analys av det är fantastisk, och modig.
Och Marcus Bohlin är helt rätt ute.

Läs även andra bloggares åsikter om Trumpeter, Kön, Sex

Idag på avdelning humor: “religiösa porrsurfar mest i USA” .

Religiösa grupperingar av olika slag brukar ha en tendens att sätta upp regler för hur befolkningen ska leva. De brukar tala om för sina anhängare vad som är moraliskt korrekt och vad som är Guds vilja här på jorden. Vad som förväntas och vad som accepteras av dem.

Kritiken mot porrindustrin handlar därför många gånger om det perversa i det som visas. Det handlar om det omoraliska som pågår i t.ex. filmerna. Det gäller t.ex. oralsex. Kritiken från religiös håll riktas därför främst mot det “onaturliga” beteendet.

Det rimliga borde vara att lägga ner den moraliska diskussionen om vad som är rätt eller fel sexuellt beteende till att istället diskutera porrindustrin som sådan. Situationen för kvinnorna som deltar och de samhälleliga effekterna av den utberedda porrindustrin. 

Som alltid när det gäller många religiösa personer som svävar på gränsen till fanatism (t.ex. mormoner) lyser inkonsekvensen igenom.

Trots att Gud ser de och hör de hela tiden och trots att det är perverst och moraliskt fel att porrsurfa, gör de det. Lite humor är det väl ändå?

Det är lite tunt med bra program från kabelkanalerna för tillfället. Ett undantag är polygamiserien Big Love som är inne på sin tredje säsong. Även om den inte tillhör en mina absoluta favoriter så är den i alla fall helt klart sevärd.

Bill har fullt upp både när det gäller jobbet och sin stora familj. Nu har han äntligen lyckats lura på indianerna sin planer för ett kasino. Tycker nästan alltid att den sidostoryn är det absolut segaste med Big Love så jag hoppas att de fokuserar lite mindre på det ett tag nu.

Efter att ha varit på några läkarundersökningar så verkar det som att Barbs cancer trots allt inte har kommit tillbaka. Då hoppas jag att det innebär att hon börjar tvivla på det riktiga med att ta in Ana som en fjärde fru. Jag har lite svårt för henne och jag fattar ju inte vad hon ser hos träbocken Bill. Han är ju tråkigare än att se målarfärg torka. Dessutom får hon ju sur-Nicki och alla de andra på köpet. Nej, det känns helt fel att hon skulle kunna välja den livsstilen.

Det jag vill se mer av är barnen. I första avsnittet handlade lite Teenie och att hon lät grannbarnen kolla i porrtidningar mot betalning. Det vore konstigt om de bara släpper den tråden helt så jag hoppas vi får en förklaring längre fram. Det verkar som Sarah har gått och blivit gravid. Kanske därför hon gjorde slut med Scott.  Ska bli intressant att se hur hon tacklar den här situationen.

Läste i DN att mormoner får hjärnan att krympa.

Ska vara “hormoner”.

Meddelas endast på detta sätt.

Kansas Guvernören, Kathleen Sebelius (dem) spekuleras nu bli Barack Obamas vice president kandidat. Då Barack Obama nyligen kampanjade tillsammans med Indiana Senatorn, Evan Bayh så trodde många att Obama skulle offentliggöra honom som sin vp kandidat. Men då detta inte hände så spekuleras det nu i att hans chanser är kraftfullt reducerade. Dessutom blev det tillslut helt klart och offciellt att senator, Hillary Clinton kommer att tala på “bästa tid” under konventets andra dag. I och med det så tror de flesta bedömmare att Hillarys chanser att bli vp kandidat nu är helt ute. Återstår gör alltså Virginia guvernören, Tim Kaine som har kampanjat för Obama under en lång tid och Kansas guvernören Kathleen Sebelius. Allt annat än någon utav dessa två skulle vara en mycket stor skräll.

På den Republikanska sidan så har den före detta Massaschusetts guvernören, Mitt Romney nästan fått rockstjärnestatus och ses nu som klar favorit att bli McCains vp kandidat. Han kritiseras dock från stora delar av partiet på grund av att han är mormon. Han har utfört ett ypperligt arbete för McCain efter det att han avslutade sin egen kampanj. Dock hade han en mycket smutsig presidentvalskampanj och framförallt mot John McCain. Är detta bortglömt är frågan!? Mitt Romney är betydligt mycket mer konservativ än vad McCain är vilket skulle innebära att John McCain får lättare att mobilisera religiösa och konservativa grupper. Allt annat än just Mitt Romney skulle vara en stor skräll vad gäller McCains val av vp kandidat. Närmaste konkurrent verkar helt klart vara Minnesota guvernören, Tim Pawlenty. Men om McCain anser att han fortfarande efter Obamas val av vp kandidat tror sig ha möjlighet att locka över en stor del av Hillary Clintons väljare. Ja då öppnar sig dörren åter för att McCain skall välja en kvinna som vp kandidat. John McCain är en “lurig gubbe med många rävar bakom öronen” så det skulle inte alls vara förvånande om hans val blir en riktig skräll…

Fick påringning av ett stycke gullig liten tant från Jehovas vittnen för en dryg vecka sedan.Hon hade med en bunt broschyrer om ett rekryteringsmöte som skulle hållas några dagar senare,jag tog emot för att med gott samvete få stänga dörren och återgå till vad jag nu höll på med.Jag är inte fientlig mot tro och religion alls,däremot en aning så mot dem som tror sig ha rätt och alla andra fel.Hursomhelst.

Jag glömde i princip bort henne så snart dörren slagit igen.De vandrar i grannskapet i perioder,de här tanterna som jag antar arbetar på utlovad framtida provision och förmåner likt barn som säljer jultidningar.Oftast på till synes ofruktsamma tider när få är hemma utom småbarnsföräldrar.
Idag återkom samma tant jag nästan glömt,olägligt nog medan barn just var nyss hemkomna från skolan,den snart tvåårige sonen och treåriga dottern var nyss uppstigna ur badet och givetvis inte fullt påklädda som det ALLTID verkar vara när någon oförhappandes ringer på dörren.Jag hann inte ens fram innan barnen nästan släppt in tanten i vår after-schoolröriga hall.Lyckligvis var hunden inte inne,jag tror att tanten hade vält om hunden kommit rusande,det hade jag inte velat ha på mitt samvete.

“Ja dåså”,sa tanten.Läste du lappen du fick förra veckan?Vad tyckte du?

Jag misstänker att jag stod där med halvöppen mun och bebis på armen,lite förlägen som ett barn som ertappats med att inte ha gjort läxan ordentligt.Iallafall kändes det så.Eller så var jag bara förlägen över att jag plötsligt insåg att det låg en moderat hög med tvätt vid dörren till vardagsrummet,en hög som egentligen skulle ha tvättats inatt men som jag somnade ifrån.

-Njaee,sa jag.Jag är nog inte så religiös egentligen.(jo,jag hörde hur fånigt det lät).
-Religiös?,sa tanten.Det kanske du inte är men det här är något annat förstår du.
Jaha,tänkte jag.Annorlunda hurdå?
-Ja,jag menar alltså att jag inte tror på det.
Här var jag på vippen att gå in på och ifrågasätta Jehovas teorier om att bara en liten skara utvalda har fribiljett till himlen(och vad det isåfall är för poäng att lida i en religiös sekt om man ändå senare visar sig ovärdig),men jag varken hade ork eller tid att gå in på dogmer.
Min mormor gjorde det däremot ofta om Jehovas kom på besök.Konfronterade dem med frågor om varför hon,som aldrig gjort annat än rätt för sig i sitt liv(viktigt för en kvinna i hennes generation),tvingats lida av svår ledgångsreumatism sedan 1966.De hade alltid en massa svar,som dogmatiker har.Men mormor ville åtminstone inte låta dem komma undan utan en verbal fight.

Jag sneglade på tantens ihoprullade Vakttorn som hon bar i handen likt ett vapen och suckade.
-Nja,som jag sa,fortsatte jag.Jag tror inte på Gud vad jag vet.(Här skulle jag kunna sagt en hel massa mer,men det kändes lite moraliskt förkastligt att sätta en liten tant på hal is.Det är annorlunda med de välklädda,slipsprydda amerikanska mormonpojkarna som går runt på stan och raggar medlemmar.Dem tar jag gärna en dust med om jag har tid.)
Tanten tittade lite beklagande på mig och var på vippen att räcka ut sitt Vakttorn till mig iallafall,som för att ha som reselektyr på färden till Helvetet.Men hon ångrade sig.
Hon kanske tyckte att jag inte förtjänade den,som den heretiker jag avslöjat mig som.Vem vet?
-Vad ville hon?,frågade åttaåringen när jag stängt och gått in för att dra på minsta syster strumpbyxorna.
-Äh,svarade jag.Det var bara en tant som ville sälja något.

(bild från www.scriptorium.se)

Har ni förresten sett att TV-kocken Niklas(som av epitetet “Mat-Niklas” att döma väl är att räkna som Mat-Tinas tronföljare.Har dock aldrig sett honom på TV)blivit mordhotad för att ha uttalat namnet på någon maträtt fel?Jag har blivit en lugnare och mindre kolerisk människa med åren,det är sant.
Det finns fortfarande saker som irriterar mig,men de har blivit färre.Kanske för att jag blivit för van eller avtrubbad hur man nu vill se det.Viss avtrubbning verkar vara nödvändig för att stå ut i en vriden värld.
Däremot kommer somliga saker alltid få tinningarna att bulta på mig och undra:Vad fan är det för fel på människor?Se det som en retorisk fråga.För något svar har åtminstone inte jag.

Förgående text, artikeln som publicerades i FT var en rejäl förkortning av den ursprungliga texten. För att ni ändå ska kunna ta del av vad jag skrivit publicerar jag här första delen, den om släktforskning. Texten om Emigrantforskning kommer i morgon.

Släktforskning

Att släktforska är en världsomspännande hobby. För oss svenskar och andra intresserade av vårt kyrkoboksmaterial har det blivit lättare att forska nu när de har blivit tillgängliga på Internet.

Vi kan säga att det är tack vare mormorernas intresse av att döpa sina anfäder in i kyrkan Jesu Kristi kyrka av sista dagars heliga, så att även de får stiga upp i himmelriket att intresset av släktforskning är så stort världen över. De hjälpte till på 50-60-talet att mikrofilma de svenska kyrkoböckerna.

Kyrkoböckerna

Vi släktforskare har en unik material att ösa ur för oss, vårt kyrkoboksarkiv. 1686 års kyrkolag ålade prästerna att upprätta födelse-, vigsel-, döds- och husförhörslängder. Inget annat land har en så lång period med folkbokföring som Sverige och de flesta är dessutom i bra skick. Innan dess består kyrkböckerna till stor del av mantalsböcker, men de är inte till långa vägar så detaljerade som husförhörslängderna.

Husförhörslängderna är viktiga böcker för oss släktforskare. I denna är alla hushållets medlemmar noterade från ägaren husbonden, oftast en man, hustrun och deras barn. Pigor och drängar är också noterade här. De flyttade ofta från gård till gård och ströks då från den ena gården och flyttades över till en annan gårds sida i boken. Uppgifter som är intressantast är födelsedatum och –socken, inflyttad från eller utflyttad till.

Via nätet

Släktforskning har flyttat in på Internet. Numera kan du sitta framför din dator hemma och forska i kyrkoböckerna. Men fortfarande gäller det att kunna grunderna i hur forska i källor på rätt sätt. Att ta som genväg söka efter vad andra har gjort är inte att rekommendera för en nybörjare. Visst kan du surfa runt och kolla in vad som finns men skriv inte av någon annans material och gör det till ditt eget. Det här med upphovsrätt och källkritik är lika viktigt här. Lättast att lära sig är att gå en kurs, vänd dig till ett studieförbund, de brukar ha nybörjarkurser i släktforskning. Falbygdens Släktforskarförening samarbetar med Medborgarskolan.

Det mest kända företaget som tillhandahåller kyrkoböcker på nätet är Genline men även SVAR och det mindre företaget ArkivDigital har även digitalaversioner som kan abonneras på. Hos ArkivDigital kan du även köpa kyrkoböckerna på DVD.

Håll reda på släkten

Efter ett tag kan det bli ganska många personer att hålla reda på i ditt kartotek . Skaffa då ett sk släktforskningsprogram. Namnet är något missvisande för det släktforskar inte åt dig utan det är du som matar in de uppgifter som du forskat fram.

Programmet gör att du på ett lätt sätt kan hålla reda på familjemedlemmar och släktskap. Det finns flera program att välja bland. De mest vanliga är Disgen, som ges ut av föreningen DIS i Linköping. För att köpa programmet måste du bli medlem i föreningen men det är inget du ångrar, det finns en rad förmåner som du inte kan vara utan. Ett annat vanligt program är Holger. Själv blev jag när jag skulle köpa ett släktforskningsprogram rekommenderad att köpa Disgen och det har hållet mig sedan till dess till programmet så därför kan jag inte uttala mig om hur just Holger eller andra program fungerar.