Kungliga högheter! Mina herrar och damer!

Det var för några dar sen, då jag satt på tåget för att resa till Stockholm. Det led mot kvällen. Det var mörkt och rätt skumt i kupén. Mina medresande slumrade var och en i sitt hörn och jag satt tyst och hörde på tågets dån, då det brusade fram på skenorna.
Medan jag satt där, kom jag att tänka på alla de gånger, som jag hade rest till Stockholm. Som oftast hade det varit för något svårt. Jag hade farit dit för att ta examen, och jag hade farit dit med manuskript för att söka förläggare. Och nu var jag på väg dit för att ta emot Nobelpriset. Det var inte utan, att jag tyckte, att det var svårt, det också.
Hela hösten hade jag levat i mitt gamla hem i Värmland i den största ensamhet, och nu skulle jag nödgas träda fram bland många människor. Det var, som att jag hade blivit skygg för liv och rörelse där borta i ensligheten, och jag blev ängslig vid tanken på att åter nödgas visa mig ute i världen.
Men i grunden var det ju en så förunderligt stor glädje att få ta emot priset, och jag sökte fördriva min ängslan genom att tänka på dem, som skulle bli glada åt min lycka. Det var många goda gamla vänner, det var mina syskon, och först och främst var det min gamla mor, som satt där hemma och gladde sig åt att ha fått uppleva denna stora tilldragelsen.
Med detsamma kom jag att tänka på min far, och jag kände en stor saknad över att han inte levde, så att jag kunde berätta honom, att jag hade fått Nobelpriset. Jag visste, att ingen skulle ha blivit så glad som han. Aldrig har jag råkat någon, som har hyst en sådan kärlek och vördnad för diktining och diktare, och om han nu hade fått veta, att Svenska akademien hade tillerkänt mig ett stort diktarpris… Det var en riktig sorg, att jag inte fick tala om det för honom.
Var och en, som har farit på tåget i natt och mörker, vet, att det kan hända, att vagnarna långa stunder glider framåt märkvärdigt stilla utan en skakning. Buller och rassel upphör, och det jämna dånet från hjulen förbyter sig i stillsam och entonig musik. Det är, som om järnvägsvagnarna inte längre fore fram på syllar och skenor, utan glede bort i rymden./…/

Ur Troll och människor, som jag ärvt av mormor, som delade födelsedag med Selma Lagerlöf. 20 november.
Hela talet kan läsas här på nobelprize.org.
————————–
Läs även andra bloggares åsikter om Selma Lagerlöf, Nobelpristagare, böcker, Troll och människor, tal, mormor

Zorro verkar nöjd och glad, självklart efter att mormor varit på besök med både god mat och nya leksaker – kan man vara annat än nöjd och glad då? På benfronten är det inget nytt, ännu en natt utan hasskydd och det verkar som det går bra det också!

Gissar att det är rätt skönt att få lufta benet litegrann i alla fall!

Som sagt så gillar jag söndagar. Bara massa tid att göra absolut ingenting på. Eller göra massa saker på. Det är ju bara att välja. Min söndag har bestått av fika, handla potatis, två filmer (hittils..) och mat. Och det slutar inte där. Ska nog slökolla på Kalla Fakta innan det blir sporten. Och sen en film till. Som sagt. Det är bra med söndagar.

Ska vi börja med första filmen. The Unborn. Min bror har pratat sig varm om den här skräckfilmen. Okej jag ger honom att man hoppar till några gånger. Fast vilken film som kallas för skräck framkallar inte ett par hopp? I övrigt så måste jag säga att det här kan ha varit en av de sämsta filmerna jag sett. Någonsin. Manuset är fruktansvärt dåligt och skådespelarinsatserna är under all kritik. Alla är vi barn i början men det där håller inte. Tjejen med det roliga namnet, Odette Yustman, klarar ungefär en kvart av den här filmen. Enbart för att hon ser fruktansvärt bra ut. Gary Oldman är alltid Gary Oldman men hallå!? Vart är han Gordon från Batman? Jag bara undrar. Betyg? Det kan faktiskt inte bli något annat än en etta. Av tio. Och den är svag.

Film nummer två idag var Surf’s Up. Den första animerade filmen jag såg på blue-ray. Klassisk söndagsunderhållning med en del skratt ur mungipan. Inga gapskratt men man mår bra. Den unge Cody drömmer om att få bli en stor surfare. Problemet är bara att han bor i Shiverpool. Eller på. Ett stort isflak där han jobbar med att sortera fisk. Chansen kommer naturligtvis en dag och.. Ja ni ska nog titta på filmen själva. Och som vanligt ska det naturligtvis vara den engelska versionen. De versionerna med svenskt tal är sällan, eller aldrig, lika kul som originalet. Betyget blir helt klart en sexa.

Som sagt. Söndagen är inte riktigt slut än. Ska ta mig ett glas coca-cola och avnjuta nästa film. Snart. Får nog bli lite svensk action tror jag. Som någon dag ska sågas duktigt.

Jo jag pratar om Johan Falk.

För första gången på några veckor ser jag faktiskt fram mot att gå till jobbet imorgon.

Tack mormor för köttbullarna!

..och tack för sällskapet. Idag kändes det nödvändigt någonstans.

Hejsan alla!

Flygresan gick bra, fördrev tid med att lukta på alla parfymer på Arlanda. Sedan var det sista flygresan och äntligen framme! Mycket snö alltså!

Gick till mammas jobb, åkte sedan och hämtade upp mormor och sedan  åkte jag, min syster, mamma, mormor till min moster.

Det var riktigt mysigt och trevligt. God mat. Kollade på idol, eddie åkte ut. Tycker det var rätt person som åkte. Hård konkurrens nu ju! Vilka hejar du på? Jag tycker Calle & Mariette är bäst! Dom borde båda två få bli delad etta

Hur som helst. Kvällen började lida mot sitt slut. Vi spelade buzz tillsammans, haha riktigt kul!

Skjutsade hem mormor, sedan åkte vi hem och la oss!

Tillåt mig småle. Eller varför inte gapskratta. Varför? Jo det ska jag tala om.

På jobbet använder vi Schenker för att skicka ut kläder till våra kunder. Man kan säga mycket om det företaget. Schenker alltså. Ord som man inte kan, ska eller bör använda är dock bra, leveranssäkra, snabba, tillförlitliga och så vidare. Schenker är i mina ögon ett riktigt uselt transportföretag. Och det är helt obegripligt hur de lyckas överleva. Nu har jag inte varit med så länge i branschen men jag tycker det är lite skrämmande att ett företag kan bete sig så som Schenker gör.

Och nu till dagens roliga.

Schenker är en av Frölunda Indians största sponsorer och har således ex antal biljetter till deras hemmamatcher. Jag skulle till och med kunna sätta en ansenlig summa pengar på att det finns en loge det står Schenker på. För en sex sju veckor sedan pratade jag med vår kontakt på Schenker och då kom vi in på det här. Jag frågade om det inte råkade vara så att Schenker bjöd sina kunder på hockey mellan varven. Och om man dessutom inte kunde få utnyttja logen eftersom vi är en utav deras större kunder. Svaret var att Schenker hade minsann ingen loge. Må så vara. Hon kunde eventuellt skaka fram några biljetter vilket efter någon dag visade sig bli fem.

Matchdag var 14 november (alltså imorgon) och vi skulle få biljetterna i god tid innan. Nu vet inte jag vad Schenker menar med god tid. Men med tanke på deras leveranssäkerhet, eller saknaden av den, så borde jag förstått att 27 timmar innan är i god tid. Panik? Nej inte alls. Vi har ju fått våra biljetter men dagen innan är enligt mig inte i god tid. Nyfiken som man är var jag ju tvungen att kolla vart vi ska sitta. Och nu orkar jag faktiskt inte bli lite irriterad ens. Jag satt för mig själv och skrattade högt när jag läste; sektion E. Men? Är inte det högst upp under taket? Jo typ. Kundvård? Nej inte det minsta. Med tanke på allt strul, och det har verkligen varit overkligt mycket, så tycker man nog att de kunde ansträngt sig lite mer.

Jag kan ärligt säga att om jag inte var säker innan på att rösta nej till en fortsättning med Schenker så är jag det nu. Och det handlar naturligtvis inte om att vi inte fick sitta i deras loge. Som ju inte finns. Det handlar om deras sätt att behandla oss som kunder. För det första; hade vår VD ringt så hade det varit ett annat ljud i skällan och det stör mig nått så vansinnigt. För det andra; jag stör mig på att bara för att det är “fotfolket” som ska gå på hockey så kan vi inte få biljetter till alla utan måste lotta så några blir utan. Och att vi dessutom får biljetter ute i Mölndal känns ju inte heller särskilt klockrent. Bitter? Jag? Nejdå!

Annars då Tomas? Jodå, så att.. Nej nej..

Det är ju trots allt fredag och den där härliga känslan om att inte göra någonting börjar komma. Nu ska det i och för sig bli lite mer än ingenting. Men inte så mycket. Direkt efter jobbet ska jag åka hem till mormor & morfar och flytta tillbaks deras tvättmaskin som jag drog undan förut när jag var där och åt lunch. Förstår inte varför jag inte gör det oftare. Inte drar runt på deras tvättmaskin utan är där och äter lunch. Dels så får jag umgås lite med dem. Och dels så är ju mormors mat typ världens bästa. Efter blixtvisiten hos m&m så blir det after work på Mortens med gänget. Extra trevligt är det att Sofia kommer upp från Göteborg och hälsar på. Efter det blir det soffan.

Som sagt. Fredagskänsla!

Och nu jävlar snöar det. Huga.

Ingen loge? My ass!

Min mormor var verkligen så jävla cool.

Hon kom från enkla förhållanden, var bondmora i halva sitt liv och gick inte många år i skolan. Men hennes nyfikenhet och törst hunger kunskap var omättlig. Hon ville alltid lära sig nya saker. Hon kunde inte prata engelska, men lärde sig ord för ord genom att läsa den svenska textremsan på TV:n och jämföra med det som sas. Hon snappade upp allt och hade alltid koll på vad som hände i världen.

Min mormor dömde ingen. Människors bakgrunder och livsval var oviktiga för henne. Alla var lika mycket värda.

Hon kunde inte simma, men hon älskade att bada. Ofta cyklade hon till sjön på sommarkvällarna för att svalka sig. Hennes stora kropp fick knappt plats i baddräkten. Jag minns att en gång när vi badade tillsammans och hon reste sig upp ur vattnet så åkte hennes baddräkt ner och blottade hennes stora skvalpiga mormorsbröst. Jag skämdes ihjäl men hon skrattade bara och drog upp baddräkten. “Var och en skäms för sig själv”, brukade hon säga.

Mormors varma hjärta var enormt generöst. Varje veckan var hon i kyrkan och packade kläder till hjälpsändningar. Året om stickade hon vantar och sockor i olika storlekar som skickades i juletid till gatubarn i Baltikum. Hon hade själv två fadderbarn i sydamerika som hon skickade pengar till varje månad – trots att hennes pension efter att ha slavat på bondgården inte var särskilt fet.

Min mormor var oerhört rättvis. Vi sex barnbarn fick alltid på 50-öringen lika värda julklappar – det reglerades genom ett tillhörande kuvert till julklappen. 200 kronor var potten för varje barnbarn och om klappen jag fick kostade 163 kronor så fick jag 37 spänn i ett kuvert på sidan. I kid you not. Däremot brukade vi skoja med henne om hennes millimeterrättvisa, men hon svarade bara: “Jag lider av ett enormt rättvisepatos.”

Bondmoran utan utbildning alltså. Hon svarade så.

Hon var så himla rolig min mormor. Det var på riktigt kul att prata med henne. Inte bara sådär okejtrevligt som det brukar vara med gamlingar utan på riktigt roligt. Alla tyckte det. För att inte tala om alla karlar som rände hos henne. Men även där var hon rättvis – Bosse hjälpte till att ta ut hammocken på våren och Erik kom med granen till jul. Stig kom och spelade kort varje torsdag och Åke skjutsade henne till kyrkan på söndagarna.

Och alla fick fika. Kaffe i små blommiga koppar och bullar med massor av smör och apelsinskal. Själv hade hon slutat med sockerbiten i kaffet, och ersatt den med suketter. För då kunde hon ta en extra bulle istället. Tjock var hon visserligen, men jävlar så fantastisk.

Mormor älskade fräckisar. En julafton frågade hon mig om jag visste vad det var för likhet mellan en julgran och en svart man. “Båda har färgade kulor i grenen” var svaret.

Och i lördags natt så dog hon, min jävligt coola mormor.

Aldrig mer ska hon finnas.

Telefonen ringer.

Jag: Åh.. det är mormor, jag vill inte svara.
M: Jo Sophie! Svara, hon vill prata med dig.
Jag: Men jag orkar inte.. Svara nu!
M: Neej! Hon vill bara säga hej till dig, hon blir så glad!
Jag: Och hej tar typ en kvart.
M: Svara!
Jag: Nej du svarar!
M: Nej!
Jag:  Svara nu innan hon lägger på och blir leds…

- Hej, det är Sophie.

Ungefär en kvart tog det att säga hej, som jag redan visste.
Hej inkluderar prat om lov, åka buss, Kalle, hästar, skor med
nitar på, doktorer och cyklar..

Vi gick vidare igen. Så jag gråter lite av lycka här hemma nu. Det är ju helt fantastiskt!

Hur ska vi fira det då?

Jo det firar vi med lite våfflor och glass!

Fredrik har brutit benet. Jag har aldrig brutit något, jag vill så himla gärna ha gjort det. Mina barn kommer ha en sån tråkig mamma annars, en mamma som inte har brutit någonting. Jag tror bestämt att det blir roligare med en mamma som brutit något, vart med om något liksom.

Nej, nu ska jag sluta snegla på väskan och istället börja packa den på riktigt.

Inköpslista:
- En gul ask till Gabriella som hon fortfarande vet hur den ser ut men inte hur hon ska förklara det.
- En sjal till Hedvig
- Julklapp till Wilhelmina
- Och en ask till mormor

Här kan ni titta på Klassen! Glöm inte att rösta!

I dag er det akkurat 6år siden mormor døde ♥ Missed and Loved!
~ 26.10.2003 ~

Bildet til venstre her er faktisk brudebildet fra mormor og morfar sitt bryllup. Ho er nydelig! Poster brudebildet av morfar i et seinere innlegg, så kan dere se hvor kjekk han er

I går var det et lite sekund det ikke regna. Og da benytta jeg og Camilla sjansen til å få tatt et par bilder på verandaen vår :p Vi tok ikke sjansen på å gå langt, siden det når som helst kunne begynne å regne. I tillegg er det ryggen min. Har time hos kiropraktoren i dag. Litt redd for hva han kommer til å si. Tror ikke de på jobben blir så altfor glade hvis jeg blir vekk.. Mye å gjøre + lite folk! Så er litt redd for hva som skjer hvis jeg blir sykemeldt. Håper det går greit, selv om ryggen ikke er blitt noe bedre – nesten mer vondt nå faktisk..

Men back to photo! Her kommer før og etter bilde av det bilde som blei best :p ikke så himle mye å skryte av! Den redigerte versjonen kan du se her.

- Har du noen planer for dagen?

Dagens sötaste bilder kommer här. Sist när jag hälsade på mina anhöriga tog jag dessa bilder. Lea, min syster och hennes man Jouko var barnvakt åt Kweli. Jag hjälpte också till. Det var kul att leka med den förtjusande lilla Kweli! Hon är bara 1 1/2 år men är såååå pigg, allert, glad jämt, lyser som solen, ett riktigt charmtroll. Kweli pratar mycket, 3 ords-meningar. Hon busar och leker och är mycket social. Jenny och Negusta är de lyckliga föräldrarna. Hon är sååå bedårande! Lea och Jouko kan vara stolta över att ha ett så fint barnbarn! De har förövrigt tre vackra barnbarn. Isabell, Benjamin och Kweli! Vilken rikedom! Jag längtar efter att bli mormor! Den tiden kommer….Tills det sker får jag glädjas åt syrrans barnbarn….Jag älskar barn! De är så söta och ärliga!

Charmtrollet Kweli. Jenny berättade att när Kweli kommer från dagis säger hon: “Titta Färjan”. Vidare säger hon-”Ruuuuut där, Mera Ruuuuut”! Kweli kan uttala mitt namn på finska, så som jag heter!

Kweli är såååå söt! Mormor hade köpt den fina, färgglada klänningen! Här kokar hon kaffe till oss alla!

Här städar hon…

Vad vacker man kan vara.

Prinsessan var på väg….

…hon stod vid ytterdörren där min resväska fanns…

…beredd att åka till kyrkan med mormor Lea och morfar Jouko.

Lillasyster har varit sjuk idag. Hög feber, vägrat äta och jag har fått truga i henne så mycket vätska det bara går eftersom lilla damen helst skulle hoppa över det flytande också. Synd om henne har det varit idag.

Och eftersom jobbet pockar på så har morgondagen trixats ihop genom att snälla, snälla mormor är hemma med Lillasyster. Samtliga inblandade är nöjda och glada.

I torsdags fyllde min kära mor 60 år, och i fredags firade vi henne hemma i familjehemmet i Torpshammar med närmaste släkten, och som present hade jag beslutat mig för att göra och ge bort två stycken porträtt som jag tecknat av mormor respektive morfar anno mitten av 60-talet. Resultatet blev rätt ok – blev nöjd med morfar, men bilden på mormor stressades fram något, och led lite grann av brist på en bra referensbild. Nåväl. Min mor blev i alla fall glad, och det är ju huvudsaken.

Att kvällen dessutom avslutades med att mor, far, bror och jag satt uppe till mitt i natten och spelade ett Trivial Pursuit utgivet 1985 (med en underbart inaktuella frågor om forna Jugoslavien, Sovjet och Öst/Västtyskland) gjorde förstås att firandet kändes extra lyckat.

In English

I et lille hyggelig smug, eller veite på trøndersk, ligger dette sted som virkelig lever op til sit navn. Det er som at komme ind i en rigtig mormors stue. Der er mange små rom med gamle møbler. Det er heklede duge, blondegardiner.  Ja ret ud mormor hyggeligt. Ovenpå er det en storstue med flot bondepejs, samt en mindre stue indenfor. Møblerne er også gode og gamle mormoragtige.

Det er kendt for at være stedet med det billigste øl i Trondheim. Kombinationen af dette faktum og at det er et meget hyggelig sted, gør at det er mange mennesker i alle aldre her. Absolut et sted at besøge i Trondheim. Du finder deres hjemmeside her.

Dagens Beer Quote:
“I never met a pub I didn’t like.”

-Pete Slosberg, Founder of Pete’s Brewing Company

Jag ringer och grattar på 27-årsdagen men hon viskar fnissande att det faktiskt är 29.

Eftersom personalen är där för att hjälpa till med kläderna så ber hon att få ringa tillbaka så att vi kan prata. Hon har så mycket att berätta säger hon. Och skrattar uppspelt. Söte lille mormor.

Så nu sitter jag här och väntar på samtal från den idag 93-åriga 29-åringen.

Mormor och bonusmorfar tog hand om Lilla Essingen under helgen.
Vackert så.
Mamman fick en trevlig fredagkväll med en god vän, en margarita på Gondolen och en middag.
Mamman fick sy lite på sin kappa
Mamman fick jobba två NuBlirDetOB-pass

Välkommet på många sätt.

Men vad har de gjort med barnet!?

När han kommer hem efter en helg på Orris har han lärt sig säga “nej”.

Klart och tydligt.
Ilsket och bestämt.

Nej!!

Update: Mitt på bröstet sitter en tatuering. Man kan ju inte låta bli att undra om det finns ett samband?