Idag var det då hejdå-dag, i princip alla i klassen hade med sig choklad, kaka eller glögg för att ta ett riktigt avslut. Nu blir vi som sagt fyra kvar till senare. Och igen skratta vi så vi höll på att gå åt när Alberto skulle säga och förklara grejer, nästan lite för mycket, stackarn. Uros spelade in stora delar av hans prat, det skulle jag verkligen vilja se sen.

Det vi gjorde var att efter lektionen dra till shoppingcentret nära oss (Auchan city) och spela biljard som ett lite fint avslut. Ja, jag kan inte säga att jag har vidare talang för den sporten utan det blir liksom lite hit och dit med bollarna. Det är väl inte så kinkigt.

Fattar inte att bollarna ska va så nödvändigt svåra av sig

Fina kära Tanya som åker och Manuela som stannar

Sen åt vi och gick hem. Typ, kortfattat. Achzåååå. Som tyskarna säger istället för jasså. Hihi

Godnatt, kommer fler dagar ju.

I Can't Believe It Either...

The beautiful game did not disappoint tonight, and the match results will give this prognosticator some food for thought going into the final matchday come early December. Despite making a number of seemingly routine ‘guestimations’ regarding the ties of the day, I was once again foiled by the anything-can-happen spirit of the competition. Most notable of the suprises of the day was the early exit of Liverpool FC, a team that has struggled both at home and throughout Europe this football season. Rumour has it they will be looking for some help in the form of a new blood during the transfer window in January (more on that to come).

Before getting into the results of this past half of the matchday, let’s get down to business on predicting the forecast for tomorrow’s clashes… some of which will undoubtedly end up being a footy fan’s dream.

We begin with Group A, where top teams Bordeaux and Juventus will look to do battle in the hopes of officially securing a trip to the next round of play. Bayern Munich will need every ounce of their hunger in order to beat Maccabi Haifa who can do no better than spoiler at this point the competition. Bayern must win to have any hope of continuing into the knockout round. Look for Bordeaux and Juventus to dance to a stalemate with Bayern to win.

In Group B, CSKA Moskva will need full points against a Wolfsburg team that has nearly qualified. Anything short will spell exit from the competition. The already safe Manchester United will likely field their second string  of footballers against a Beskitas team that has already conceded defeat in a season that has been a complete wash. Despite starting their bench Man U should rule the day. Wolfsburg to put out Moskva’s flickering flame.

Group C is where all the action is on this half of the matchday, with all 4 teams holding a mathematical chance of advancing past the group stage. Reports have tipped Cristiano Ronaldo to return for Real Madrid’s clash at the Bernabeu against Zurich. While the Swiss have managed a decent run considering their company, I cant imagine their trip will go much further. Elsewhere, Marseille will have to have their wits about them if they intend on taking full points from this matchday as they will face joint group leaders AC Milan, a team that edged them 2-1 in their first meeting this season. Marseille will be hard pressed to advance without the win, unfortunately, I just don’t think they have what it takes. Milan to win. Madrid to win.

CR9 - Ready For Action

Group D, which… well its already been decided with both Chelsea and Porto advancing. In the interest of good fun, I am going to wager that Chelsea will sit a number of its big guns in order to rest them for the EPL match against Arsenal on Sunday, and that Porto will send their top XI to battle… just enough to edge past the English giants. Atletico Madrid will take on APOEL Nicosia for pride… and if Madrid doesnt play in top form, it will be another in a long line of disappointments on the season. Porto to win. Atletico and APOEL to tie.

The Cheddarbomb team would like to take this opportunity to thank everybody who has commented on our posts. Your insight is much appreciated and indeed welcomed! To all of our readers, as always, you can follow us and our daily rantings and ravings at cheddarbomb.wordpress.com, or why not have us come to you… sign up for our RSS feed to get instant updates from the Cheddarbomb universe.

RESULTS: Matchday 5- Part I

Debrecen 0 – 1 Liverpool: Robert 1 for 1 (starting strong)

Fiorentina 1-0 Lyon: Robert 1 for 2

Rubin Kazan 0-0 Dynamo Kiev: Robert 1 for 3

Barcelona 2-0 Inter Milan: Robert 1 for 4 (this is getting painful)

Rangers 0 – 2 Stuttgart: Robert 2 for 5

Unirea 1 – 0 Sevilla: Robert 2 for 6 (Lazy bums didn’t even start Luis Fabiano… the nerve!!)

AZ Alkmaar 0-0 Olympiacos: Robert 2 for 7 (Looks like ‘Dutch Pro‘ was right about Alkmaar being useless this year)

Arsenal 2 -0 Standard Liege: Robert 3 for 8

Det var en gång en lycklig flicka som bodde i ett stort land.

Ja, men nu flyttar halva klassen! A just de, glömde skriva att vi fått två nya studenter, Roman från Tyskland och Uros från Serbien. Förresten har nu den sistnämnde pluggat ryska i en vecka men kan ändå lika bra som oss andra som pluggat i 3 månader, för att han har serbiskan. Vissa är födda med silversked. Jaja.

Här är min lyckliga grupp.

Katya (teacher), Alberto, Manuela, Yoann och Tanya

Fast nu är det två som inte är med på kortet förutom jag, dvs Uros och Roman. Roman var inte där helt enkelt, han kommer nog imorgon och Uros var nog borta och diskade temuggarna (i vår klass är det prestige å göra sånt).

Nu till fredag skall både Tanya, Yoann och Uros lämna klassen, nej, det ser jag knappast fram emot. De två sistnämnda vill komma tillbaka i februari för att plugga mer, och Tanya är ju stockholmska. Men ändå…

Idag skratta vi så vi nästan grät på lektionen, Alberto när han pratar blandar han ryska, engelska och sina egna ord inklusive ett ibland ganska skrattretande uttal. Och hans fantasi: Han skulle förklara att han fattat ordet arg på ryska. “So it’s when the man sees his credit card bills after his wife has been out shopping” och saker i den stilen. Arg heter serdito på ryska vilket betyder gris på spanska. Alltså jag dör, det här bara en bråkdel av vad som sas idag. En liten krokodil kommer nog gråta ändå.

Like I wrote, never been so happy for internet like yesterday when I discovered that we now have it even in our building, fast and for free!! The first thing I did was to talk to Olivia for about an hour on skype (I could without problems hear everything she said) and then did my homework. I should have done opposite, but sometimes I am what my roommate calls me: glupaya kuritsa (dumb chicken), saying it with the world’s greatest smile on her lips.

Puh, så har man klarat sig igenom ännu en vecka. Tränade två gånger, satt med läxorna till hyfsat sent varje kväll och övade fiol som en tok inför min orkesters konsert som skulle hållas fredag kväll. HELA KLASSEN inklusive Katya, vår lärare, och hela cellgruppen plus en hel del till kom och lyssnade, alla med varsin ros i handen som antagligen var ämnade för mig i efterhand. Jag var bakom scenen när de kom in, och strax innan vi skulle börja tittade jag ut och såg dem. Jag måste erkänna att det tog på nerverna att se dom så jag sprang tillbaka in bakom scenen och kom ut först när alla andra gick ut. Hela första timmen av konserten ignorerade jag mina stackars vänner för att inte nerverna skulle ta överhand. Ja, ni förstår vad jag menar. Efter två timmar och tusen misstag var det över och alla kom fram och gav rosorna och tyckte det var jättebra (såklart, annat kan man inte tycka på en konsert).

Efter konserten drog vi  till en mexikansk klubb (Pancho Villa), hela klassen förutom Tanya, för hennes föräldrar är på besök nu i helgen. Jag kanske har skrivit tidigare om Alberto från Peru, han är lite som gudfadern där i klubben (dvs han känner de flesta) , och det är alltså han som många gånger försökt få oss dit. Nej, det var kul å vara där med en hel klass inklusive lärare. Plus min rumskamrat Emmanuela (från Italien).

Nu har jag precis klivit ut från duschen på hotellet. Jag är glad över min vinst här. Bucklan är den största och tyngsta jag någonsin fått. Skönt att slå Maria Riesch i finalen.

Imorgon flyger vi till USA för tävlingar i Aspen nästa helg.

V Moskvě zavražděn pravoslavný prelát, který byl považován za znalce Islámu.

Na jihu Moskvy byl v noci na včerejšek zavražděn pravoslavný duchovní Daniil Sysojev (35) a jeho spolupracovník utrpěl střelné zranění. Oznámila to ruská média. Kněz podle církevních zdrojů proslul misionářskou prací hlavně mezi muslimskou inteligencí, sám byl tatarské národnosti.

Neznámý pachatel, podle některých zdrojů v masce, okolo jedenácté hodiny večerní vběhl do kostela… Čti dále…

The university main building, classrooms and dormitory. And a pool!

Now I got my camera, so hopefully nicer pictures in the future instead of the blurry cell phone pictures…

This is where I walk every day to and from the metro. Or to Auchan, the grocery shop.

My heart is melting for him

Saja and Mayoming, also living in the dorms. I just couldn't resist putting it on my blog...

The weather is like in Sweden for the moment. The difference is that people are clothed in big furs and still high heels. And of course, like we all know at this moment – russian fur hats…

When I came home this weekend I expected atleast -10 degrees C and so brought the winter jacket. I don’t need it, and it almost caused me overweight on my way here.

I Moskva!!! Jag var där i lördags. Hade gärna kollat fredag också, men det gick inte för sig. Sarah Sjöström skrek jag på, jajamensan man det till priset av en ganska stor samling stirrande ryssar i publiken. Tessan, Stefan och Joline Höstman också. Lite på Claire Hedenskog. Nej, det var så uppfriskande å vara i tävlingsmiljö igen. Speciellt med en brasse some var bananas för sina landsmän. Han var snäppet värre när det gällde hejandet, han blev både fotad och filmad när han ville skrika på sina landkamrater. Själv spelade han tennis i 20 år men är fortfarande helt förälskad i simning.

För er som vill veta resultat säger jag: kolla resultatlistorna. Jag kollade och hängde med men det gick bara inte in. På väg ut ur simhallen, eller rättare sagt sportkomplexet (antagligen detsamma som Pelle Wikström tävlade i under OS i Moskva 1980), fortsatte jag ropa “Sverige” och sjunga alla gamla hejaramsor. Sen var det restaurang med min italienska rumskompis Emy och hennes italienska kompisar.  Japanskt ställe, men man är väl ingen direkt sushifantast så jag tog sibirska pelmeni (fråga mig inte varför sånt finns på sushimenyn) – min favoriträtt sen barnsben.

I slutet av november är det tävling för mig på universitet. Ingen världscup, men fortfarande.

Last weekend me, Tanja, a swedish-speaking Russian, Yoann (from Tahiti), a man from Houston, a Japaneese and a Suiss girl went to the vast outdoor market Ismailovskaya. I thought I was well dressed the first hour of walking around there, mittens, scarf and a autumn jacket. I was mistaken, which I and others with me discovered when they saw I had blue lips and shaking. Now we were basically out for souvenirs,  but I couldn’t see other and the russian hats, yes those totally made out of fur. It’s not all too expensive, looks a bit like a pilot’s hat but with fur from rabbit around. I wouldn’t tell my sister as she keeps a cute one back home, called “Champis”.

So I have got over the limit. I bought one as well. But it’s soo comfy, nice and keeps blue lips away.

Så har jag en också - ryssmössa

There were some sweet ladies standing in the market place, singing – or rather shouting – typical russian folksongs. We started talking to them and they turned out to be much more interested in us than in singing.

Charming ladies

Det femte och sista avsnittet i min serie artiklar på temat “Det judiska Polen” kommer att handla om den kommunistiska antisemitismen efter Andra världskrigets slut, kulminerande i en kampanj 1967-70 som tvingade merparten av Polens omkring 25 000 judar att lämna landet. Läs i sammanhanget gärna vad Judiska muséet har att anföra:

http://www.judiska-museet.a.se/utstallningar/1968_pl.stm

Åren 1948-53 kom i Sovjetunionen och Östblocket att präglas av stort upplagda antisemitiska och antisionistiska kampanjer, något som givit upphov till beteckningen “de svarta åren” när det gäller den judiska befolkningen i dessa områden. “Inom Sovjetunionens gränser förde man efter kriget två kampanjer av ideologisk och politisk natur”, heter det i Judehatets svarta bok av Eriksen, Harket, Lorenz (Albert Bonniers förlag, 2008). Dessa båda kampanjer benämndes den “antinationalistiska” respektive den “antikosmopolitiska” kampanjen och riktade sig alltså direkt mot judarna.

Dessa kampanjer hade sitt ursprung i sovjetdiktatorn Josef Stalins grundläggande antisemitism. Det började med våldsamma angrepp på judisk nationalism i slutet av 1947 och fortsatte med mordet på Judiska antifascistiska kommitténs (JAK)  ledare Solomon Mikhoels i januari 1948 och den därpå följande arresteringen av nästan hela JAK-ledningen. Sedan rullade det på i allt vildare fart. I Judehatets svarta bok läser vi:

“Från 1950 och framåt vidtogs hårdare åtgärder mot judarna. De åtalades och avrättades för att vilja förvandla Krim till en judisk republik och ett ‘brohuvud för den amerikanska imperialismen’…Den antisemitiska politiken kulminerade då flera hundra läkare arresterades mellan oktober 1952 och februari 1953, samt med den efterföljande processen mot framstående läkare som ägde rum i Moskva 1953.”

Av 37 åtalade läkare var 17 judar. Åtalspunkterna gällde att man redan mördat två ledande sovjetpolitiker, planerade en sammansvärjning mot staten och ville mörda Stalin samt sålt sig till amerikanerna. En pogromstämning mot Sovjetunionens judar byggdes upp inför vad som, av allt att döma, var planerat att bli en kommunistisk förintelse mindre än ett decennium efter den nazistiska. Till all lycka hann dock Stalin avlida innan någonting sådant kunde iscensättas, och efter Stalins död förklarades den judiska “sammansvärjningen” ha varit ett fabrikat av myndigheterna. De fängslade läkare som fortfarande var i livet frisläpptes.

De antisemitiska excesserna i Stalins rike spred sig som ringar på vattnet i det sovjetdominerade Östeuropa. Judehatets svarta bok igen:

“Den sovjetiska kampanjen mot kosmopoliter, internationalister och spioner tog upp klichéer liknande dem som tidigare använts mot judarna. Kampanjen fortplantade sig Tjeckoslovakien, Ungern, Bulgarien, Polen och Östtyskland (DDR). Processerna hade tydliga antisemitiska, antisionistiska och antiisraeliska drag. Internationellt mest känd blev rättsprocessen mot den judiske tjeckiske kommunistledaren Rudolf Slánský – en process där antisemitismen förklädd till antisionism blev den bärande beståndsdelen. Förhören och processerna genomfördes under sovjetisk ledning.”

 Rudolf Slánský avrättades 1952.

Slánský arresterades i november 1951 och dömdes året därpå till döden. Han gavs den övergripande skulden för Tjeckoslovakiens ekonomiska förfall och påstods ha lett en “titoistisk-sionistisk-kosmopolitisk” sammansvärjning. Bland 14 åtalade var elva judar. Åtta dömdes till döden, de övriga till livstids fängelse. Slánskýprocessen följdes av flera liknande skådespel fram till 1954. 233 dödsdomar, varav 178 verkställdes, utfärdades, och drygt 35 000 personer ådömdes långvariga fängelsestraff; 22 000 spärrades in i arbetsläger utan dom. Alla dessa var inte judar, men alla processer hade en rabiat antisemitisk ton.

I Polen användes landets traditionella antisemitism som redskap av det styrande kommunistpartiet vid två tillfällen: 1956 och 1968. Vid båda tillfällena lämnade många judar landet. Antisemitismen i mitten av 1950-talet hade sitt ursprung i att en fraktion inom kommunistpartiet gav “de stalinistiska judarna” skulden för övergreppen under den polska stalinistepoken, då Boleslaw Bierut haft makten. Eftersom det inte var alldeles enkelt att efter judeförintelsen under Andra världskriget helt oförblommerat angripa “judarna”, tvingades man sätta in antisemitismen i ett inte helt orimligt politiskt sammanhang. I en rad polska städer skedde, särskilt år 1957, grova antijudiska övergrepp samt skändning av judiska begravningsplatser. Gamla konspirationsteorier återupplivades.

Mellan 1956 och 1959 beräknas så många som 50 000 judar ha lämnat Polen, och två tredjedelar av de polska judar som valde att återvända till hemlandet från Sovjetunionen under senare delen av 1950-talet emigrerade vidare. Strax före ingången av år 1960 fanns cirka 30 000 judar kvar i Polen.

Så kom Sexdagarskriget 1967, då Israel sopade golvet med de arabiska aggressorerna och erövrade bland annat Sinai, östra Jerusalem, den så kallade Västbanken och Golanhöjderna. Resultatet blev en “antisionistisk” – det vill säga som alltid i realiteten en antisemitisk – våg i Östblocket. Den polske kommunistledaren Wladyslaw Gomulka gav den antisemitiska kampanjen en symbolisk start genom att i ett tal den 19 juni 1967 tala om polska judar som “femtekolonnare”, det vill säga anhängare av staten Israel vilken bekämpades av Östblockets arabiska allierade.

Gomulka talade om polska judar som “femtekolonnare”.

Snart nog beskylldes Polens judiska befolkning för allt möjligt ont, särskilt sedan stora studentdemonstrationer 1968 - liksom på andra håll i Europa – krävt yttrandefrihet och demokrati. Judar angavs vara pådrivande i “den amerikanska imperialismens, den västtyska revanschismens och världssionismens gemensamma antipolska konspiration.” Judarnas patriotiska lojalitet ifrågasattes, judiska medlemmar sparkades ut ur det regerande kommunistpartiet, judar anklagades för förtal mot staten, judar mobbades på arbeten och i skolor. Till slut uppmanades Polens judar att helt enkelt lämna landet, eftersom de ju var “främlingar”, “kosmopoliter” och “sionister.”

De pogromstämningar som skapats under åren 1967-70 ledde till att större delen av landets omkring 25 000 judar emigrerade. Bland dem som hamnade i Sverige kan nämnas publicisterna Dorotea Bromberg, Jackie Jakubowski och Maciej Zaremba.

Gomulka tvingades slutligen, efter en minst sagt växlingsrik karriär, avgå i december 1970 för att ersättas av Edward Gierek som högsta kommunisthönset i Polen. Några av läsarna har kanske hört följande historia om Gomulka och hur fort den politiska vindkantringen kunde gå i kommunismens Polen, men jag drar den ändå:

En ny fängelseintern leds in i en cell i Polen någon gång under det kommunistiska styret. I cellen sitter redan tre modstulna herrar mot en av gallerväggarna. Vår nykomling presenterar sig och frågar sedan mannen närmast honom: “Nå, min vän, hur har du hamnat här?” Mannen tittar missmodigt ner i golvet innan han svarar: “Jag skrek ‘Död åt Gomulka!’ vid en demonstration.” Samma fråga till näste man i ordningen som knappast är gladare han. Svaret blir: “Jag ropade ‘Leve Gomulka!’” Nykomlingen vänder sig sedan till den dystre gamle mannen med kal hjässa som sitter ihopkurad längst bort från honom. “Och hur är det med dig?” blir frågan. Gamlingen tittar upp med plågad blick och svarar: “Jag ÄR Gomulka.”

Izmajlovskij park är namnet på en park (surprise!), en tunnelbanestation och kanske (ganska säkert) världens bästa loppis, öppet dagtid på lördagar och söndagar och beläget i det tredje Rom. (Moskva alltså) Det ligger nästan längst ut på tunnelbanelinjen norröst, den (marin)blå linjen. Om man åker just tunnelbana dit och undviker den ohyggligt tröga plåtsörja av bilar som kloggar Moskvas en gång så överdimensionerade boulevarder så går det  snabbt att komma dit även om det är en bit.

Väl framme vid stationen ligger loppisen nästan precis invid. Man får betala några rubel i inträde för att komma in på området, fyllt av kitschiga kiosker och hus i rysk allmogestil (inga stilpoäng). Försök – om möjligt -  att undvika att titta på den där stackars hjärtskärande brunbjörnen vid entrén, den som har ett kargt träd och ett vedervärdigt liv som den trampar runt i med aggressiva, små steg, tjudrad med en för kort kedja.

Återstår att döva det hela med konsumtion…

Izmajlovskilj har nästan allt. Kaukasiska mattor, centralasiatiska keramikfat, cd-skivor, dvd-filmer, gamla kameror och instrument, matrosjkor, krimskrams, Stalinbyster, pälsmössor, ryska klassiker i slitna band, planscher, hötorgskonst. Alles.

Bland mina käraste fynd finns en röd rymdlampa, en sovjetisk bakelitlampa och två par fantastiskt fina manschettknappar inköpta för en spottstyver. Att pruta är ett måste.

Adress: Metro Izmajlovskij park i nordöstra Moskva, följ sedan folkströmmen.

Vad? På många håll (i 76 av 83 provinser) i Ryssland hölls lokal- och regionalval den 11 oktober. Det förekom många uppgifter om valfusk. RIAN rapporterade här och här. Tre veckor efter valet återstår stora oklarheter rörande fuskets omfattning.

En av de mer absurda tilldragelserna är hur partiet Jabloko* i valet i Moskva officiellt inte fick en enda röst i det distrikt (nr. 192) där dess partiledare, Sergej Mitrohin, själv bor och gick och röstade med sin familj. Jablokos pressmeddelanden från den 11-12 oktober finns att läsa i sina engelska versioner här och här. Detaljerade anklagelser fortsatte i Novaja Gazeta och i Mitrohins egna artikel i The Moscow Times. (Parentetiskt ger nyttjandet av engelskspråkiga MT som medium antagligen en viss indikation på vem målgruppen kan tänkas vara.)

En protest lämnades in och rösterna räknades om. Ingen kan ha blivit förvånad när det upptäcktes att Jablokos röster “av misstag” hade räknats fel. I ett blogginlägg från 5 november rapporterar Patrick Armstrong på Russia: Other Points of View om en opinionsundersökning (n=1000; felmarginal: 5,2%) från Levada-Center som den 22-27 oktober efterfrågat hur moskvaborna röstade. Resultatet är förbryllande.

Jedinaja Rossija (Enade Ryssland), partiet som sedan i maj 2008 leds av Vladimir Putin, fick i LC:s undersökning bara 46,1% (officiellt resultat: 66,25%!); kommunistpartiet, KPRF, som leds av Gennadij Ziuganov fick 27,1% (13,3%!);  det patriotiska center-högerpartiet LDPR (Liberaldemokraterna), lett av den spektakuläre Vladimir Žirinovskij fick 11,8% (6,13%); det patriotiska vänsterpartiet Spravedlivaja Rossija (Ett rättvist Ryssland) fick 7,9% (5,33%); och, till slut, fick Jabloko 3,9% mot den officiella siffran på 4,71%! 54,7% sa dessutom att de inte röstat alls.

Även om LC:s undersökning därmed verkar bekräfta omfattande fusk så är det märkligt att Jabloko har fått ett officiellt resultat som är något bättre jämfört med undersökningen, men den stora felmarginalen avråder från en klar slutsats. Armstrong noterar att Levada-Center även genomförde en riksomfattande undersökning i vilken ER fick 47%, KPRF 13%, SR 8%, LDPR 7%, och Jabloko 2%. Det verkar orimligt att moskvaborna skulle rösta kommunistiskt i dubbelt så hög grad som övriga landet och detta verkar inte gå att förklara som statistisk variation.

En omständighet som framförs i RIAN:s referat av Kommersant är att skandalrapporteringen efter valet möjligen kan ha konfunderat opinionsundersökningen.

* Jabloko betyder “äpple”. Partiet bildades 1993 som en i huvudsak liberal och västvänlig valallians (“blok”) mellan de tre Grigorij A. Javlinskij, Jurij Ju. Boldyrev, och Vladimir P. Lukin och deras anhängare. Efternamnen börjar alltså på Ja-B-L. I de ryska parlamentsvalen har partiet som mest fått 7,86% (1993). Partiet föll ur duman 2003 med 4,30% och började föra en opposition mycket mer kritisk till Vladimir Putins regering. Jabloko föll ytterligare i valet 2007 till 1,59%.

Ref:

http://ru.wikipedia.org/wiki/Яблоко_(партия)

Maken är inte vidare förtjust i Jan Guillou. Jag har därför med förvåning noterat ett oerhört intresse för sagda person de senaste dagarna.

Spion historier är förstås rafflande men det är ändå förvånande när Mr P sätter sig framför datorn och googlar ”Guillou” ”KGB” och ”spion” (istället för ge sig i kast med sitt outtröttliga förråd av tidningar).

Ända tills det kröp fram att maken också haft händerna i KGBs syltburk.

Jag borde kanske anat oråd. Under vår tid i Mockba ville maken (då potentiell make) gärna hänga runt Lubjanka. Bolshoi var han måttligt intresserad av, rysk kaviar retade visserligen smaklökarna men det han verkligen gick igång på var det fd försäkringsbolaget Rossia som under oktoberrevolutionen konfiskerats och gjorts om till KGBs huvudkontor. (All min kvinnliga charm i kombination med twisting av högt uppsatta kontakter – toppat med top dollar i brunt kuvert (som alltid om man skulle få något gjort) resulterade i ett privat besök där maken fick sitt lystmäte av tortyrkammare och spionutrustning).

Liksom Guillou, skall maken ha approcherats av KGB. En viss Viktor Redkin, kulturattaché på ryska ambassaden, skall ha tagit kontakt.

Redkin ville att maken (på den tiden långt ifrån potentiell make) skulle spionera på universitetet.

Men Redkin tog fel man. Mr P är ingen Guillou. Far from it.

Mr P är Coq Rouge.

En anti-kommunist ut i fingerspetsarna (som hellre gett sin högra hand än att kollaborera med det forna Sovjet) bestämde sig maken för att sätta dit KGB.

Nattliga telefonsamtal och möten på skumma platser (dock inga top dollar i bruna kuvert).

Säpo kontaktades. En fälla gillrades. Ryska ambassaden i Stockholm blev en man kort*.

När denna historia rullas upp mitt under helgens gåsamiddag på Österlen minns jag plötsligt att även fd pojkvännen skall ha approcherats av KGB. Vi måste ha samma killsmak – KGB och jag. (Eller så var det mig de var ute efter).

(*Full story i maken biografier.)

4. mjesec. Godina 1989. Apsolventska ekskurzija u tadašnji SSSR. Vrijeme reformi: Perestrojka – gospodarska reforma i Glasnost  – reforma političkog sustava – otvorenost, transparentnost.

Nas nekolicina koji smo htjeli ići na Maltu ili Egipat skeptični – kako će izgledati cijelo putovanje…

Sankt Petersburg

Čekate let Kijev – Lenjingrad (Sankt-Petersburg), stojite na aerodromu bez display-a i osvrćete se kako će biti najavljen let. Cijela apsolventska ekipa je postala nestrpljiva, pa gdje su izlazi? Vidimo žene u seoskoj odjeći, pokrivene maramamama po glavi, s korpama -  iz kojih vire kokoši. Neke vode za ruku malu rumenu djecu. Smijemo se i pitamo kud su krenule. Pojavi se stjuardesa, snažno zamahne rukom i povika “Lenjingrad, Lenjingrad!” Pljesnu rukama par puta. Mislili smo da sanjamo. Kad je to ponovila, shvatili smo da zove nas. Žene se ukrcaše s nama na let – Aeroflot. Ne znamo tko je više kokodakao žene ili one kokoši. Njima je to valjda izlaz kao kumicama na plac…

Povirite novi putopis: Rusija u doba Gorbačova.

På torsdagen kom mamma med metro och hoppade in på min ryskalektion. Hon kunde inte sluta förundras över hur duktiga vi var på alla kasusen, men hallå vad tror du vi gör på dagarna? Det är det enda vi gör, tur att vi kan det.

Utsikt från 28e våningen av universitetets huvudbyggnad.

Detta kollade vi på efter lektionen efter lunchen. Sen var det meningen att vi skulle gå på cirkus, men så glömde vi simhallen, åkte tillbaka och kollade på den och sen till Julia och Oleg, vännerna som mamma bodde hos, och åt middag på italiensk restaurang. Där hade dom livemusik med en kvartett med minst sagt professionella musiker precis bredvid oss. Enda bilden jag har från besöket på Cherry Mio är den här.

Såhär kom notan, på ryska "Sjåt" (vilket på franska betyder toa)

Mysigt mysigt, men sent när jag kom hem. Pappa ringe hemifrån och vi snackade rätt länge. Ja, det är hans telefonräkning, tänkte jag.

Cirkus var en upplevelse för sig. Jag o mamma gick på den bästa vid metrostation Tsvetnoi Bulvar (Blommiga boulevarden). Cirkus varken låter eller är kul för oss här i Norden, men där är det mer konsert/föreställningsliknande. Premiär för helt nytt program den lördagen. Hela programmet på is. Enhjulingarna, sjölejonen, danserna, clownerna, akrobaterna. Sjölejonen var bäst, dom hade humor som ingen annan. Ja, jag var imponerad. Och i pausen fotades vi med en tiger. Fast man kunde fotas med en gris också. Det ångrar jag faktiskt att jag inte gjorde. Och de två vita pudlarna förstås.

Helgen slutade naturligtvis med ett besök i kyrkan i slutet av helgen.

Tack igen, mamy.

Mamma was here for four days lightening up my everyday life, but left just this morning for flying back home. She hasn’t been in Moscow for 12 years, I think she liked to be here. I’ll put up more pictures later.

Guess who came to visit! I went from classes just to meet her by the metro station. We met up and she came with me to class and met my classmates and teacher. Apparently she was quite impressed of our knowledge of the russian grammar but less impressed of the building and environment.  I showed her my kitchen, my room, she met my Italian roommate, we talked, I showed her the best view from the building which is on the 28th floor…

And I showed her the swimming pool.

Swimming hall

Swimming pool

Of course we were doing more than that, but firstly I’m too tired to write about it and secondly my computer is soon out of battery. I don’t have internet in my room but have to go to a hall to get to it. So good night. Hope I get to write more soon.

… jag slant med fingrarna på tangentbordet och råkade skriva Российская Педерация.

Det är ju en jättebra slogan för Gay Pride i Moskva:

Хочу жить в Российской Педерации!

Lindrig huliganism: Korta fula ord på valaffischer

Lindrig huliganism: Den paraderande uppväxande generationen