…kan vara svårt att se ibland och då är det extra skönt att ha vänner som tror på dig och som stöttar dig att nå målet. Din framgång är dina vänners framgång, för då får de en härlig vän att umgås med, hellre än någon som bara surar… Nåja, men man bör stötta varandra, både i med- och motgång. Det är väl egentligen definitionen på hur en vän ska vara, eller?

Nästa gång kan det vara din tur att behöva stöttning och då minns man din hjälp och hjälper dig gärna Lycka till i din framgång!
Carpe Diem!

Idag.. eller idag och igår. Dom är ganska lika ännu. Okej, så dessa dagar har jag lyssnat väldigt mycket på Angels And Airwaves (AVA). Jag blir alltid så glad och lycklig när jag lyssnar på dem och de kan ingen förstöra, love ‘em.. Det betyder också en sak. För när jag lyssnar på AVA så har jag alltid haft någon sorts motgång. Booya(?!!) jag har haft en motgång. Känns så konstigt, det var så länge sen sist. Men en motgång behöver inte alltid vara så dåliga saker. Förutom att man mår spy-kasst tills man kommit över det, men annars växer man som person och lär sig mer om sigsjälv, tycker jag. Världen kan inte ge allting man vill ha, världen ger inte allting man behöver och det måste man väl endå respektera. Och leva vidare även fast de känns tungt..och jobbigt.

Världens bästa band.. någonsin!

Sen har jag haft prov idag och igår! Intressesmurfarna hoppar och skriver av lycka, jagvet. Men det är ovanligt av mig att göra prov så bra som är så nära.. Även är det mina två svagaste ämnen, MATTE & SO, emo emo emo! Nu får jag bara hoppas att resultatet blev så bra som min instinkt säger mig! Fast jag kommer endå inte våga kolla på provresultatet när jag får det, vågar aldrig det, speciellt i matte. Måste erkänna att jag  fortfarande lever lite på lyckan som jag fick när jag såg att jag fick VG på ett matteprov. Mahah!

Sofia har skaffat sig en rejäl stukning i vristen så nu är jag ensam musketör på gymmet miuuu…Säg till om några av ni andra vill gymma lite, eller gå på pass eller ta en promenad. jag är på det mesta! Håller tummarna för att Sofia blir bra igen snart!

I dag är jag officiellt däckad…

jag har inte gått ner ett enda pjuttigt hekto! åååh…

Men jaja, idag har jag och Sofia tränat ben plus lite kondition, det kändes riktigt bra. Jag ger passet en 7/10. Hoppas det händer något på vågen och centimetrarna snart …

Ok. Så jag var förberedd för Julen och det gick bra. Jag var ute och gick, jag åt inge godis och allt var frid och fröjd. SEN åkte jag till mamma. I hela 2 veckor. Och nu, väger jag mer. Jag erkänner, jag är tillbaka på exakt precis samma tal som jag började på. Det suger apröv, jag får göra min bakläxa.

Så från och med idag sätter jag upp mina delmål, uppdatering av mått och vikt kommer varannan vecka på Torsdagar.

Då vet ni! Och tuuuusen tack för den stora skala som läser! Jag återkommer imorgon med delmål (om inte tidigare)

Godis i mängder till och med. Det är inte lätt att vara hemma i älvsbyn, alltid ha tillgång till en hel skål med mina favoritgodisar, alltid ett popcornpaket som väntar på att poppas, god mat och fika fika fika.

Här betyder förövrigt “Fika” inte att dricka kaffe, det betyder att dricka kaffe OCH äta kakor. Varje gång jag tar mig en kopp kaffe kommer kakorna mirakulöst fram också, och mamma säger “ska du inte ha en liten kaka iallafall?” och så får jag nästan dåligt samvete för jag vet att hon lagt ner tid på att göra dom…så tyyypiskt mig.

Som ni säkert vet så hade jag en bra start med hög motivation och en otroligt positiv bild på min egen förmåga att övervinna motgångar.

Som ni också vet så har just motgångarna stått tätt och väntat på mig. Jag har låtit triviala saker störa min träning, lathet har gjort matintaget lidande och helt ärligt så har jag inte satsat 100% på viktnedgången.

Och jag blir så less, för så fort det går bra och jag tappar några kilo och mina muskler blir mer framhävande, så tappar jag mitt “GO!” och känner mig nöjd, trots att jag egentligen inte är det. Sen börjar jag äta dåligt igen och strunta i träningen…det är så frustrerande!

Är det någon mer som känner såhär?

Förra veckan gick träningen jätte bra faktiskt, men maten sämre. Nu i veckan satsar jag helhjärtat på kosten, om det är någon som vill ge mig tips på god sund mat så är jag mer än glad att ta emot tips! Jag lovade nya mått förra veckan men hittade inte måttbandet, lovar att det kommer nu i veckan.

Antingen fortsätta gå till gymmet och må grymt bra på julafton (då man utan dåligt samvete kan njuta av maten och godiset för en dag) ELLER så kan man ge upp nu och börja adventsmysa med godis, vörtbröd och allt vad det heter. 

Jag bestämde mig i söndags då jag satt med en påse praliner från chokladaffären. Nu har jag varit på gymmet 2 dagar i rad. 

(Som många andra betalar jag ca 350:-/mån för mitt gymkort. Det betyder att jag tappar 77:- på en vecka om jag inte utnyttjar dom, 154:- på 2 veckor och så vidare. Det svider.)

Vilken fantastisk morgon. Klart lite kyligt, is på vattenpölarna. Det är enastående vad naturen kan ge. Känner mig lite stissig. Det börjar liksom närma sig. Ska ta fram en väska för packning till BB. A börjar bli trött i kroppen av juniors tyngd. Har en hel del som jag ligger efter med men tror att det är helt naturligt.

Upplever att jag försöker fokusera på saker utanför mig själv för att undvika att känna på de känslor som hela den här processen innebär. Inte för att jag kan undvika dem utan för att jag har svårt att avstå från begäret av kontroll. Har fortsatt min meditering och det får mig att bli lite lugnare.

Idag var jag och kollade hörseln den är markant nedsatt. Jag har i och för sig vetat om det sedan jag var liten men tyckte det var så obehagligt att hela tiden gå och kolla den. Jag är den ende i min familj som har nedsatt hörsel. Det är lite egendomligt men antingen får jag vänta typ nio månader i landstingets kö eller betala själv ett femsiffrigt belopp för att få den på momangen,

Det är lite lustigt att jag blev ledsen för min hörselnedsättning trots att jag vetat om det sedan mycket unga år. Det är bra för mig att ordna det här med hörseln, en av orsakerna var att jag inte vill missa vårt barns första ord. Jag har börjat inse att det finns en enorm skillnad mellan framgång och motgång. En framgång är för mig när jag känner mid värdefull. Och jag känner mig allra mest värdefull när jag får ge. En motgång är när jag får konsekvenser av mitt egensinne eller när jag agerat själviskt på något sätt. Naturligtvis så finns det många andra framgångar och motgångar.

Men jag har valt dessa för att det är som vanligt att det materiella inte ger en varaktighet. Läste i en tidning hos hörhjälpen om att en god självkänsla kunde återskapas genom att söka i minnet efter det första minnet vi fick när vi växte upp. Hm, det känns som om det blir lite svårt. Har alltid haft svårt att minnas något från min barndom.

Jag undrar hur vi ska göra med Ready när det är dags att åka in på Södra BB? Det här måste jag prata med A om.

Idag inleds mitt köpstopp på böcker, presentböcker och Pocket & Prassel-böcker undantagna.

Idag hittar jag i min brevlåda ett e-post från Bokus, “Boken som du hade lagt en bevakning på finns nu åter i vårt lager …”. Aaarrg! Är inte det typiskt, lagen om alltings djävlighet?

Finns det inget kryphål här? Räknas kokböcker?

Undrar om den finns kvar i lager om en månad?

Och Drömprinsen var inte riktigt fräsch idag, jag kan inte påstå att han är halt men det får bli några dagars vila ändå för säkerhets skull. Utifall han har halkat och sträckt sig något.

Imorgon är kanske en bättre dag.

Uppdatering: Idag, lördag, gick jag så till Bokus för att beställa min bok. Och då visar det sig att den är SLUT IGEN! Meeeeen … Okej, memo-to-self, nästa gång tveka inte, slå till direkt!

Igår var det match och vi hade tagit oss till en restaurang i stan för att se matchen mellan Elfsborg och MFF. Efter 0-3 på hemmaplan i lördags mot HBK i ungefär samma tabelläge som MFF så är det ju lögn att påstå att förväntningarna var högt uppskruvade men 4-0 ?????

Nä, MFF det här duger inte längre. Nu är det Norrköping i nästa match och jag måste erkänna att det inte finns så stort hopp om en vinst där heller. Sorry!

Men det är några dagar dit och såklart kommer jag att sitta där framför TV:n och hoppas igen.

I MED OCH MOTGÅNG TILLSAMMANS, VI LÄMNAR ALDRIG VÅRT (KÄRA) LAG

SJUNG MED OM DU ÄLSKAR MALMÖ

“DI BLÅE” SPELAR IDAG

Läs även andra bloggares åsikter om allsvenskan, förlust, fotboll, MFF, HBK,

Har hållit på med LCHF mer eller mindre sedan september 2007, men har efter nyåret slitit väldigt med att hålla en god diet, utan kolhydrater.

Hvis du har en skikkelig glad-dag, stopp her med lesningen….

Føler et intenst behov for å slippe å være sterk hele tiden. Etter jeg ble enslig etter bruddet med samboer så har jeg måtte fikse alt. Jeg har ikke kunnet tillate meg å legge meg ned, være syk, samle krefter så jeg kan bli frisk. Nei, for jeg må hele tiden måttet ta meg sammen. Hente krefter jeg nesten ikke har. Ha et klart hode. Det skal søkes om det ene og det andre. Tusen telefoner skal taes. Finne løsninger. Flyttinger og ned og utpakking er det jeg som må gjøre. Uføresøknader, særfradrag og restskatter. Biler som ikke vil funke med en gang jeg setter meg i dem. Man skal krangle med leger som ikke gjør jobben sin. Man skal være sterking å kreve utredning den ene og den andre plassen. Man må kjempe for å bli trodd, nesten uansett hvor en er eller forsvare hvorfor man ikke tar den eller den behandlingen.

Tusen ting å ta stilling til. Mennesker som plager en så en aldri får ro, hver dag, mange ganger om dagen. Og nå selvfølgelig; blitt sagt opp av leiligheten fordi jeg fortalte huseier at hun ikke hadde lov å sette opp husleien med 1000 kr, men konsumindeksen. Dermed sparker hun meg på ræva ut. Jeg har brukt timesvis på å lese husleieloven, Nav-paragrafer, kopiert og styret med alle papirer som skal sendes i hytt og pine i årevis. Søkt og fått avslag. Anket og fått avslag. Ventet på ergoterapaut i ni måneder. Familie som har nok med sitt. Så lenge jeg er sterk og biter tenna sammen, så går det eller? Jeg er usikker. Jeg føler jeg lever på randen noen ganger. Ting vokser meg over hodet. Jeg vil bare hvile. Jeg vil bare at noen skal si; Tornerose, nå skal vi fikse alt for deg. Du trenger ikke løfte en finger. Du skal bare få hvile deg til krefter igjen”.

Men sånn er ikke virkeligheten.Det er ikke alle som har noen som stiller opp for en.

Når kan jeg få være svak?

Den som sier man har mye tid når man er syk tar helt feil. Man er egentlig i 100% stilling med å være sterk og fikse alskens problemstillinger. Ja, som det er sagt tusen ganger før; Man skal virkelig være frisk for å være syk i dette landet…

Jeg håper det kommer en dag hvor jeg bare kan få være svak….

Nu har jag gjort en del avsteg från en strikt kost, och fått böta på det med flera kilo plus. Jag vill ju gå ner i vikt så detta är inte något som jag önskar mig. Jag trodde att det gick att öka lite på kolhydraterna utan att det skulle visa sig på vågen, men det fungerade alltså inte för mig. I stället har jag gått upp fyra kilo som jag har kämpat bort i höst. INTE KUL!

Jaja, gjort är gjort och nu får jag bara bita i det sura äpplet (nejdå, ska inte börja äta frukt!) och ta mig i kragen och gå rätt in på GI Noll! efter nyårsfesten. Den första januari börjar jag på rätt mat och fortsätter med det till jag har nått min önskade vikt. Nu har jag ju för f*n hittat en metod som gör att jag slipper gå hungrig (det är min mardröm, att gå hungrig) och så slarvar jag så att jag förstör mitt goda resultat och viktminskningskurva.

Det känns inte alls bra. Jag vill ju det här och så förstör jag för mig själv, så typiskt mig. Men nu är det bara att bita ihop och ta itu med detta. Jag vet ju att det fungerar!

Min vikt 2007