Wuhuu, jeg skal have lavet mig et halvtag. Jeg har fået lov til at lave mig et halvtag til min motorcykel. Jeg må nok erkende jeg ikke er den mest kompotente til denne opgave, men jeg har en jeg kan alliere mig sammen  med. Ikke nok med han kan finde ud af det, så har han også lidt kontakter til materialerne, og ydermere medbringer han sig eget værktøjssæt Det er ikke de kraftigste akku maskiner jeg ligger inde med, men han har noget kraftfuldt Hitachi værktøj som kan klare sagen.

Så kan min motorcykel komme til at holde i tørvejr vinteren over, nice. Godt nok håber jeg på en mild vinter, som de forgående par år, men der skal sikkert nok komme et par uger med sne, og der bliver det godt at have et halvtag at parkere den under.

Läste ett gammalt bloginlägg där jag skrev  att jag skulle åka en längre runda i skåne innan vintern kom. Gissa om det blev av. Hojen står för närvarande i en varm och gosig verkstad och får växellådan renoverad. En gaffel inne i lådan var lite krökt och ville inte putta i växlarna ordentligt. Gick på garantin. 5 år för alla honda(reklam slut). Vem? Jag, märkesfixerad… näääää…. *ehum*.

Planerna lutar åt ett besök på den årliga mc-mässan i Göteborg. Skiftar vart annat år mellan Göreborg och Stockhholm. Stockholm tyar man ju inte åka till, men Göreborg är ju inte så avsides. Det verkar dessutom som om vi blir några stycken. Men det blir inte förrän i februari, så det är bara att vänta tålmodigt.

Pluggar materiallära i skolan. Skall ta certifikat nu på onsdag så jag har lite att råplugga innan. Höll på hela dagen med det och kom en tredjedel Fast läraren är sjuk, så med lite tur för mig och otur för han så blir det framskjutet till nästa vecka. Förvisso är det inte behövligt att memorera inför provet utan mestadels så går provet ut på att kunna referens söka i verkstadshandboken. Men materialläran är också en fristående bit, så jag skall likväl kunna det. Så det känns som om det är lika bra att ta tag i det med en gång. Ganska kul att veta hur man framställer olika ståltyper och hur deras legeringar är uppbyggda och dess egenskaper i olika miljöer och användningsområden.

Man kanske kulle duscha innan maten…

Igår på min lille gåtur mødte jeg også den her
Honda Shadow MC. Jeg har selvfølgelig set den ofte, for det er ikke langt fra, hvor jeg bor, men jeg har ikke haft mulighed for at fotograferer den, for faktisk plejer den at stå indenfor. Så igår, fik jeg den så. Det er egentlig ikke fordi jeg på nogen måde kunne tænke mig en motorcykel, men jeg kan godt se, når jeg møder en, jeg synes er flot og det synes jeg den her er.

Låten jag kommer ha på huvudet resten av kvällen.

Ooooj! förlååååt…

Han är ett unikum på 2 hjul helt klart. Varje rejs är spännande när han är med. Sen verkar han vara en skön person också.

rossi slajdar

… ta en lite runda med hojen, men den blev längre än tänkt. Snirklade mig till skånes fagerhult och vidare till markaryd och där ifrån körde jag emot strömnäsbruk och sedan till taryd och en båge över till knäred och så hem. Lagom lång runda framåt kvällskvisten. Startade kl 3 och var hemma kl 6. Skall ta en längre skånerunda också innan kylan kommer. Börja tidigt på morgonen så man hinner med.

Plågar mig nere på lernia så lite avkoppling på vägen är inte helt fel. Kul att snirkla runt och kolla på små byar och naturen. Håller på och programmerar fanuc på cnc svarven. Jävla kludd att hålla reda på alla bearbetningscyklerna och koordinaterna. Men man lär sig med tiden. La in fel axelkoordinat så svarven körde ner och satte sig i ämnet. Resultatet av det var att jag fick lära mig hur man ställer in och kalibrerar en cnc svarv Tog sin lilla tid att banka rätt verktygstornet med mätklocka. Men till slut blev den exakt på hundradelen. blev en förskjutning på 15 tusendelar i x axeln. Men det kan man leva med enligt läraren, så vi korrigerade inte det i programvaran. Man lär sig mycket på att ha sönder saker, även i vuxen ålder

Nu skall jag duscha och göra mig i ordning för middag ute med polarna…

Lyssna på texten genom att klicka här.

Jag bor alldeles invid en motorcykelled. Från tidig vår så fort vintergrusen av sig själv halkat av vägen, till de sista fina höstdagarna, brummar, surrar och oväsnas de förbi mitt hus. Eftersom jag bor mitt i något som liknar en s-kurva på vilken avancerad motorbana som helst, ser jag många typer av kurvtagningar, likaväl som jag hör accelerationen och växeltekniken på raksträckorna som finns både före och efter.

Två kilometer från mitt hus ligger en bensinmack och det är ovanligt att man passerar där en solig dag utan att se en rad blänkande hojar på rad och en skrattande grupp läder- eller gortexklädda grabbar mitt i en meny med korv och dricka. Grabbar och grabbar förresten, åldern varierar nog mellan 20 och 70 men grabbar är nog vad de känner sig som oavsett ålder.

Jag minns för en sådär tjugo år sedan då det blev populärt bland de då femtioåriga fyrtiotalisterna att förverkliga sina pojkdrömmar att få glida omkring på något stort, blankt och högljutt på två hjul och sedan dess har nog söndagsåkarna, som jag kallar dem, bara ökat i antal. De ”riktiga” motorcyklisterna, de som kör även när det regnar och inte bara har överraskats av en regnskur på 30 milaturen under lördagen, bemödar sig knappt att göra den där hemliga hälsningen som är tradition när man möter en frände på vägen.

Det lär vara frihet som är anledningen till att så många väljer mc-åkandet som hobby. Det klassiska svaret jag fått av alla söndags-mcfarare jag frågat om varför de klär ut sig och ger sig ut på småvägarna på landet, är:

”Frihet! Man är aldrig så fri som när man kör motorcykel.”

Någon nämner väl också det där med dofter, men det borde väl gälla även dem som cabbar ner och låter vinden rufsa håret istället för att klämma in huvudet i en hjälm så att man knappt ser för sina bullande kinder, ännu mindre prata på ett sofistikerat sätt.
Ju mer jag tänker på det där med frihet så tror jag att det ligger en hel del i deras svar. Det råder nog en brist på frihetskänslor bland de flesta: jobb, lån och räntor, barnuppfostran, snygg gräsmatta och välrensade rabatter, roligast på festen, bjuda igen vid rätt tillfälle och mycket mer. Det är inte undra på att så mycket drar på sig mc-stället och bara drar iväg på sin hoj med utbytt ljuddämpare och handtag så höga att ingen vettig människa skulle kunna sitta sådär med händerna längre än fem minuter innan de blev tomma på blod. Man blir till rebellen mot allt!

Efter fem år som rundningsmärke har jag skådat många vrålåk och kan i stort sett höra skillnad på en Ducati och någon vanlig japanare. Det jag allvarligt börjar undra är om det inte skulle finnas något enklare sätt för dessa människor att känna sig fria på men i sina egna liv för att slippa klä ut sig någon annan. För det är en gåta för mig hur så många verkligen taget steget och försökt se ut som en rebell. Ätandes sin meny på macken sitter de i sina sprillans nya fuskgamla skinnställ med kedjor, scarfsar och fjädrar på armar och ben, och det förtar en del av effekten då man ser just en sådan klumpigt sätta ner foten vid stoppskylten på väg därifrån näst intill tappande hela sin blänkande dyrbarhet i asfalten.

Att fly från något är inte detsamma som att verkligen bli fri, i alla fall inte efter min definition. Frihet är en känsla som är läskigare än man kan tro, men vägen dit har jag kommit på leder genom att sluta fred med det jag tror att jag sitter fast i. För i själva verket är det jag som sitter fast i det, inte tvärt om. Det är jag som inte vågar existera utan mina bojor som i sjäva verket är en flytväst på livets flod. Min strategi för att nå frihet är således att kasta bort lite i taget, ungefär som man rensar i en låda, det går inte att göra sig av med alla gamla minnen på en gång.

Det finns många kvinnor som kör motorcykel också. De har ofta mindre mängd mage som vilar på tanken och lite mer att sitta på istället och ofta kommer de i par med sina män i precis lika skinnställ vilket påminner mig om den klassiska husvagnsfamiljen som alltid bar identiska träningsoveraller. Det är både lika gulligt och charmigt när jag ser dem åka förbi eftersom de dessutom tar s-kurvan med glans och passar på att se sig om samtidigt som de i lugn takt surrar vidare.

Motorcykel-flugan kan väl mer än något annat ses som människans längtan efter frihet, att leva på gränsen till vad man vågar, våga vara sig själv, våga stå för det man tycker, förverkliga sina drömmar, våga vara rebell – kort och gott att känna att man lever. Om man ser det på det sättet så är det ju riktigt spännande att mc-åkandet bara ökar år för år. Även om friheten bara varar de där milen man åker så kanske den föder en längtan efter mer, då nästa steg blir att längtan börjar smyga sin in i vardagen och då kanske nya kreativa sätt kan skapas så att den där härliga känslan får utrymme även där. Tänk vilken fin dominoeffekt! Tänk om det ändå vore så!

Klicka här om du vill lyssna på texten på Wellnessguide.se och samtidigt läsa senaste nytt inom wellness.

I lördags åkte jag för första gången på många år motorcykel. Märk väl: åkte, inte körde. Jag kan inte köra båge. Och framförallt får jag inte köra båge. Jag har ingen licens. Eller jo, men den licens jag har gäller bara framförande av personbil. Och sålunda får jag nöja mig med att åka när någon annan kör.

För att få följa med ut och åka behöver man viss skyddsutrustning, så det har vi ägnat rätt mycket tid åt på sistone. Leta passande prylar och beklädnader.

Först och främst behövde jag en hjälm och det var så klart det lättaste att hitta. Hjälm blev sålunda det första inköpet, i lördags. Den var långt ifrån gratis, men förhållandevis billig. Om vi säger så: de sålde många dyrare.

Där och då provade jag även byxor och hittade hela två tänkbara exemplar. Förvåningen var stor då det första stället vi besökte inte haft något som ens var i närheten av att funka på mig. Jag hade verkligen inga förhoppningar.

De två alternativen var ett par skinnbrallor och ett par allvädersbyxor. Konstigt kändes det att jag som alltid tänkt och tyckt och trott att jag behövde (läs: så gärna ville ha) skinnbrallor faktiskt lutade mer åt det andra paret. Jag fattade dock inget beslut utan bestämde mig för att låta jackan fälla avgörandet – om jag hittade en jacka i skinn vore det lämpligt med skinnbrallor och vice versa.

Det är så skönt att ha alternativ och det är ännu skönare att ha en konkret plan att rätta sig efter. Något mot vilket man kan vila sina beslut och därmed slippa tänka i stunden när de ska fattas. Jag kan ju verkligen inte fatta ett beslut om det inte finns en påtaglig anledning – två helt likvärdiga alternativ klarar jag inte av att välja mellan. Så i det här fallet var det otroligt skönt att låta beslutet bero av andra resultat. Resultat som ligger bortom min kontroll.

Hm, “It’s beyond my control” – vilken film var det? Äh, jag har den på dvd.

Nåväl, med införskaffad hjälm gick det ju att åka så det fick jag göra. I jeans och skinnjacka. Och min nya hjälm. Det blev en kortare provtur ut till väninnan i Sickla, vilket visade sig vältajmat då hon behövde oss just då.

Lite läskigt kändes det att sitta bakpå, även om jag tror att jag hade börjat slappna av innan vi var hemma igen. Ja, vi tog en extrasväng via Huddinge.

Fast allt det där var så länge sedan att jag inte längre minns… jag minns att jag spände mig i början, men också att det kändes förvånansvärt stadigt.

Sedan dess har jag hunnit hitta och köpa både jacka och byxor, om än byxorna just nu ligger hos skräddaren för justering. Förkortning av ben, alltså. Det blev till slut en finsk allvädersdress eftersom den var det enda som passade hyfsat.

Lustigt nog köpte jag hjälmen på ett ställe, ryggskyddet på ett annat, jackan på ett tredje och byxorna på ett fjärde – de sistnämnda två hörde dessutom ihop men valdes helt oberoende av varandra. Rukka gör väl kläder som passar mig. Att modellen sedan visade sig heta samma som jag, d.v.s Mia, gjorde inte saken sämre. Man skulle nästan kunna tro att universum planerat för mig.

Funderar även på vettigare skor att åka i – de skinnstövlar jag använt nu är för mjuka och tunna för att funka riktigt bra. Jag får kramp i fötterna. Men vi får se… det har blivit många sköna slantar spenderade så här långt. Måste samla ihop kvittona för att ha lite koll och om jag behöver reklamera något.

Semestern så här långt har, oberoende av hur man räknar, färgats av det här med motorcykel. Åka från butik till butik och ibland tillbaka igen. Åka bara för att åka. Långa dagar har det blivit och jag vill mena att det inte är någon dans på rosor att ha semester. Man måste fasen vara utvilad för att orka med!

Lördag och söndag åkte vi kollektivt till en och samma butik. Först för att kolla på byxor (och köpa hjälm), sedan för att kolla på jackor. Måndag… hittade och köpte jag min jacka. Tisdag jordgubbskok och pannkaksmiddag med vänner. Onsdag åkte vi runt och letade skruvar och jag fick nya naglar och sedan gick vi på demonstration i Humlegården (länken går till Erik Laakso som jag fick förvarnad möjlighet att hälsa på) och drack därefter öl med andra pirater. Torsdag (idag – well, det är över midnatt, men min dag är inte slut ännu) återvände vi till ett av skruvställena för att prova byxor och minsann, fanns där inte ett par som passade! In till skräddaren i stan och sedan ut i förorterna på oväntat besök och därefter hemåt via gamla hemtrakter, för att inte säga längs vägar som inte ens finns om man ska tro GPS:en. Uncharted territory – hur coolt låter inte det? Men faktum är att man tydligen byggt helt nya bostadsområden i ödemarkerna alldeles nära mitt första stockholmshem.

Och för den som är nyfiken på motorcykeln jag åkt på så ser den ut så här:

Nu ska jag sova – fick nog en överdos av syre idag. Vi tillbringade i princip hela dagen “on the road” eller i alla fall “on the run”. Jag är glad över att min nya jacka kändes sval och var helt vindtät. Bra köp. Ska möjligen se till att få ärmarna kortade, men det får vänta tills det är dags att lämna hojen hemma.

Kom på att Aron va ju förbi å tankade motorcykeln ikväll. Kul att få se den IRL om man säger så. Riktigt nice såg den ut att vara och ljudet var inte dumt det heller. Skulle ändå vara rätt tufft att ha MC-kort och en MC. Gasa runt på vägarna och känna fartvinden samt slippa sitta inne i en tråkig bil.

Men det lär nog inte inträffa den närmaste tiden iaf. Har ingen lust att lägga ner tid på å ta MC-kort och inte heller vill jag spendera pengar på en cykel. Men drömma kan man ju gör…

Lite dumt att jag inte knäppte nån bild. Typiskt!

jag har blitt ganska dålig på det här. MEN det är så himla fint väder ute och jag vill inte sitta inne. Jag vill så mycket hellre gå ner till havet eller hänga i en park. Jag önskar att det var precis vad jag fick göra hela dagarna men man får tydligen inte betalt för sånt. Så.. jag jobbar. Shit boring!

MEN, jag har hunnit med lite grann de senaste två veckorna. Min syster har vart här och hängt, jag har haft en fantastiskt trevlig födelsedag, snippan har kommit hem och åkt bort igen, Bullen och jag åkte till varberg och där fick jag åka både motorcykel och husbil, jag har läst nåra bra böcker, åkt en båt till tyskland och tillbaka, köpt en frappino och sen ångrat mig för den var simla god att jag vill ha en varje dag och det har jag inte råd med.

Tack för idag. Ni kan få en bild också.

Det är vad som saknas uppenbarligen. Sov bort hela midsommaraftonen. Nästan. En tripp med motorcykeln ut på landet. Hittade en fest som var okej. Mat, tårta och myggbett. Som midsommar ska vara.

Inget jobb så får satsa på att lyckas håva in pengar lite här och där, glida runt å tjäna pengar. Någon som har något jag kan göra för pengar? Jag är bra på mycket.

Att vara the tuff guy är krävande och utmattande.

Kom just på varför jag alltid gillade BSA…

Motorcykel, BSA, 60s, Reklam, Annons

Förra veckan hade jag spanska lektioner men det slutade med att jag ändå hörde mest tyska då jag höll till med fyra tyskar hela veckan. Pratade väl mera svenska än spanska också då en av dom pratade flytande göteborgska. Denhär veckan har jag fått lyssna på tre typer som diskuterar på något dom kallar för swiss-german och är helt omöjligt att förstås. Låter ungefär som holländska, dvs ej vackert.

Tillsammans med schweizarna Andy, Erlend och Sandro hyrde vi motorcyklar och utforskade Isla Ometepe. Ön är som tagen direkt från en sagobok. Den består av två vulkaner som skjuter upp ur Lago Nicaragua och i området mellan vulkanerna är riktigt grönt och där finns en naturlig källa man kan simma i. Det är en mäktig känsla när man har vulkanerna bredvid sig var man än är på ön.

Ometepe är ungefär i storlek med Nagu och runt den slingrar sej en väg. Längs vägen finns det flera små samhällen. Mellan de två största byarna är vägen asfalterad men resten består mest av gropar och stenar. Bussar eller bilar ser man ganska sällan på vägen men desto vanligare är kossor, hästar, grisar och höns.

Vägens skick kombinerat med den livliga (djur)trafiken och min orutin på motorcyklar resulterade i att min fot nu är lätt omplåstrad och att jag förutom hyran också fick betala 15 dollar reparationskostnader på cykeln.

Idag bär det av nånstans mot kusten med schweizarna. Jag ändrade alltså redan mina planer och gör en par dagars avstickare med dom. Ena orsaken är att platsen vi ska till inte finns i nån guidebok och alltså ligger utanför “turistrutten” och andra är att där ordnas en rodeo på lördagkvällen som vi ser fram emot.