Om det inte är ett strilande regn så är det en tjock dimma. Molntäcket är grått och kompakt som bly. Är inte november underbart så säg? De dagar jag inte behövt tända lampor mitt på dagen (exakt 2 stycken) har jag jublat. Nu lider jag förvisso inte så mycket än, det är i februari energin tar slut och livet blir ett litet helvete. För tillfället är jag mest bara ruggigt frusen och det är inget som inte lite ljus, en filt och en bra bok kan råda bot på.

1984 tog hem en jordskredsseger, detta eftersom jag inte orkar vänta på fler röster. Jag behöver läsa pronto! Särskilt som jag inhandlat 3 nya böcker för totalt 40kr på Tradera.

Det jag egentligen skulle köpa var en julklapp till snyggaste svägerskan, något vi letat febrilt efter men inte hittat någon annanstans. Tyvärr blev jag överbjuden med ca 10 sekunder kvar av budgivningen. Så frustrerande! Böckerna bara råkade jag ramla över när jag surfade runt och vem kan motstå att köpa en inbunden roman av en favoritförfattare när den säljs för bara lite drygt 10 kronor?

Allt som kan sätta lite färg på det mörka halvåret är välkommet. Den här reklamfilmen är så otroligt träffande. Hysteriskt kul faktiskt. Enjoy!

Jag fick ett mail av moster Anette. Läs och begrunda:

En man och en kvinna var på semester. Efter middagen ville maken ta en tupplur. Frun bestämmer sig då för att ta en tur i båten, fastän hon inte känner till sjön. Hon åker ut en bit, lägger ankar och tar fram en bok och sätter sig och läser. Plötsligt kommer skogsvaktaren förbi i sin båt. Han stannar bredvid kvinnan och säger:

- God morgon frun! vad gör ni?
- Jag läser en bok, svarar hon och tänker, syns inte det?
- Det är fiskebegränsning här, informerar han.
- Ja det är möjligt men jag fiskar inte, jag läser.
- Ja men du har utrustning till det. Så vitt jag vet, kan du börja när som helst. Jag måste ta in er till stationen och skriva en rapport.
- För att jag läser? Svarar hon tvivlande.
- Ja det är fiskebegränsning här, informerar han igen.
- Men jag fiskar ju inte, jag läser.
- Jo men du har utrustning till det, så du kan ju börja när som helst. Jag måste ta med dig in till stationen.
- Om du gör det måste jag anmäla er för sexuella trakasserier, säger kvinnan.
- Men jag har ju inte rört dig, säger skogsvaktaren.
- Det är sant men du har utrustning till det och så vitt jag vet kan du börja när som helst.
- Ha en bra dag frun! Säger skogsvaktaren och åker sin väg.

Slutsats: Argumentera aldrig med en kvinna som läser. Det är troligt att hon kan tänka samtidigt!

Alltså… min katt kör upp nosen i skrevet på folk, tigger vid matbordet, springer som tokig runt mig så fort jag rör mig och måste rastas för att kunna motionera runt i skogen.

Vad tror han att han är? Hund?

Har man astigmatism är nya glasögon som en redig fylla. Hela världen gungar och man trillar på platta asfalten.

På plussidan finns det faktum att jag inte behöver lägga huvudet på sned för att kunna läsa ut dubbel-L (ll) längre. Det tror jag blir bra för min nacke!

Jag kom att tänka på två små anekdoter från min tid som student. Små historier om cyklar och hur det kan gå när inte haspen är på.

I den första är det undertecknad som klantar till det, när hon som den ende nyktre deltagaren i en cykelkaravan slår en kullerbytta över styret och landar i en buske. Kanske måste man har varit där men vi skrattade till vi kiknade.

Det var såhär. I slutet av 1999 hade jag en alldeles nypiercad tunga och undvek alkohol av den enkla anledningen att starka drycker gav mig en brännande sveda i det annars harmlösa såret. Således var jag, till skillnad från övriga i gruppen, helt nykter trots att ingenjörsfest nalkades och i ett svagt ögonblick lovade jag att ta hand om de andra, så att ingen gjorde sig illa. Medan vi cyklade genom den lilla skogsremsan skickade jag en snabb tanke till den stora sten som stack upp mitt i stigen. Den borde vara här någonstans. Och det var det… Faktiskt precis där jag hade framhjulet på min cykel. Jag och cykeln slog varsin volt och landade i en buske. Lyckligtvis var det bara cykeln som gjorde sig illa. Egentligen vet jag inte vad som var roligt men jag kunde inte låta bli att skratta och jag antar att jag måste sett rolig ut för mina klasskamrater skrattade de med. Så tårarna rann.

Det kunde gått riktigt illa såklart men ironin i det hela tog överhanden. Jag, som borde varit den med koll, cyklade rakt in i den sten jag alltid lyckats undvika när jag var askalas. Fågan var bara om jag nu skulle skratta ihjäl mig efter att ha lyckats undvika att slå ihjäl mig.

Historia nummer två utspelar sig inne i centrala Uppsala, vid Domkyrkan. Faktiskt nästan på domkyrkan. Det var en av mina vänner som med en ciderflaska i ena handen vinkar åt en bekant med den andra, samtidigt som hon försöker cykla på kullersten. Aldrig förr har jag sett någon krocka med en domkyrka… Hennes enda kommentar när hon ligger där på marken är ’jag räddade flaskan!’. Hur lyckas man krocka med en kyrka?

Studietiden var en härlig tid. Det var underbara skratt, härliga äventyr och – uppenbarligen – en och annan cykelolycka. Dock inget vi inte överlevde. Jag längtar ofta tillbaka till Uppsala men om sanningen ska fram så kommer det aldrig bli som då. Jag kommer aldrig skratta åt en massakrerad cykel eller en krock igen, det var helt enkelt roligast när det begav sig.

Bästa klippet här.

Henrik Dorsin ur Godkänd kvalitetsunderhållning. Hysteriskt roligt!

Monster: Jag vill ha mer maaat!
Hanna: Men du har ju mat.
Monster: Meh! Det är ju snart slut, man kan typ nästan se botten på skålen!

Det är Spa of embarrassing illnesses på tv.
Varför tittar jag på det?

1-0
Muahahahaha!

Kriget om brevlådan har börjat. Tvestjärtar är något av det äckligaste som finns! Jag skulle kunna leva med det hela om det handlade om ett par tre stycken men jag vill inte, inte säger jag(!) ha 50-60 stycken i min post!

Efter en del surfande har jag idag gjort en fälla genom att tejpa igen ena änden av en toarulle, stoppat ner den i brevlådan och bara väntat. När alla de små äcklen krupit in tog jag ut fällan och tejpade igen ände nr 2. Nu skulle man tydligen lägga ut dem i skogen, där det uppenbarligen gör nytta men jag fann stort nöje i att elda upp dem i grillen istället. Inte för att jag egentligen är vidare mordisk men det finns 2 saker jag inte drar mig för att ha ihjäl, myggor och tvestjärtar. Okej, 3 då. Bromsar är det fritt fram att mosa också.

Men om vi ska hålla oss till ämnet… Någon sa att de inte gillade kanel så jag har kanelat hela botten av brevlådan nu. Vi får se om det hjälper. Jag ska också ta hem en hel brevlåda från bror. Nog för att de förbannande äcklen tar sig in lite överallt men jag behöver ju inte hjälpa dem på traven genom att ha en låda med stort hål i botten.

The war is on, liksom ytterlampan på farstukvisten. Vill fan ha dem i taket utanför ytterdörren! Åh, fy det kryper i hela kroppen bara jag tänker på dem. Dö alla tvestjärtar dö!

Robert Gustavsson som söt(?) gammal dam.
Det är så skönt att få skratta ibland!

Shark Boy posted:

New outfits and more – Coming Soon!

“We are busy creating tons of cool stuff for Poptropica, and here are two new outfits you’ll soon be able to purchase in the Poptropica Store!”

Awesome!  They look like robot aliens of some sort… like the Renegade Robot outfit in the Poptropica Store…

And also, Binary Bard posted:

Sweet Ride

“When I’m not in space trying to take over the universe I still have to get around somehow.”

01000111011001010110111100100000
0100110101100101011101000111001001101111

The Binary Code translated is “Geo Metro”

This post reminds me of the one of Shark Boy in his  office… maybe this could help to find out who is Binary Bard in real life?

Brasilien sopar banan med Italien. Den filmande försvarsmuren åker på stryk. Den vackra fotbollen vinner. Så skönt. Nu kan jag sova gott.