I nat er min rumraket færdig. Den bliver ikke lilla, for det er den for fin til, og hvordan skulle jeg også kunne leve i en verden hvor alt er Lilla uden at det ville blive ensformigheden selv ?
Lilla. Lilla. Tak.

Vi flyver til månen, besøger månepigen. Deler mumrik te og spiller mundharmonika. Sætter kursen mod den kæreste planet og brager afsted lydløst over verdensrummet. Rummet. Vi møder monstre  drager  pastelfarvede planeter. Midt i den mørke tomhed.

Og da tænder du solen for mig. Blænder mine øjne og får mig til at føle. Se. Med mine fingre som stryger din hud og tænder dig som en tændstik der eksploderer og brænder stærkere end solen. Lyset brænder gennem dig. Usynlighed. Og igennem mig. Mig som lyser dig. Dig som lyser mig.

Det hele sitrer. Farvekridtene danser på jorden og verden bliver omringet af lys og farver i afmagt. Selv han mærker vores kærlighed. Strøm. Mit hjerte banker om kap med lyset. Hastighed. Banker igennem huden og lægger sig som en flade om os. Omsluttet.

Og da kysser du mig og firkanten i min mave springer og danser og det gør ondt. Så ondt at det gør godt, selvom tårerne sidder på mine kinder og trøster øjnene, som kun kan se dig når de er lukkede. Når vi flyver og banker.
Jeg ser dig. Mine øjne ser dig.

Når vi ses vil jeg elske dig kærlighedsbarn. Elske.

brukar ju vi Mumrikar med jämna mellanrum åkalla. Vackert så, men som med alla högre makter kan man inte bara åkalla. Ibland måste man handla, vara denna makts som man åkallar agent, verktyg.

En av vildänglarna damp ner i soffan igår kväll och sa med allvarsrösten “Mamma, jag måste prata om en sak” och sen omedelbart “Jag har inte gjort nåt dumt!”. Vilket fick mig att känna mig helt fåraktig, för den tanken hade överhuvud taget inte slagit mig. Än.

Nej gullebarnet behövde lösa ett problem, eller snarare en katastrof i vardande. Bästa vännens råttor var bostadslösa. De kunde inte bo kvar hos henne, ehuru delar av familjen blivit allergiska. Och det var ju mystiskt tyckte de. För i deras lägenhet bodde ju inga pälsdjur. Råttorna var nämligen hemliga. Hennes mamma är numera invigd i hemligheten, men vad gör man…

“Vad ska hon göra mamma. Hon vill ju inte ge bort dem!”. Nej det kan man ju förstå. Den rara, rara flickan är extremt djurkär. Det vet till och med jag – fast jag är mamma och därför inte förstår så väldigt mycket (Att vara lite bäng är varje mammas jobb – som känt).

“Mamma kan de bo här? Bara ett tag?”. Ja inte kan jag säga att det känns så särskillt betungande att ungen min får ett kraftigt incitament att städa (även en tonåring inser att där det bor pälsdjur måste golvet vara möjligt att nå med dammsugarens munstycke, utan risk att “dammsugarns stora hemska tratt fick – om inte lilla mumintrollet så en o annan udda strumpa, en tom hårsprayflaska, tre halvdruckna glas och gästmadrasen – fast”. Dessutom kommer hon – och som bonus den trevliga bästisen – att vara här jämt, varje dag. Hurra!

Det enda som egentligen bekymrar mig är de två större odjuren.

“O alla smådjurs beskyddare, fräls de små råttorna från hunden och katten (och för all del dem från att råka bli dråpare.) Hjälp oss husets DAMP-tanter att alltid komma ihåg att stänga dörren till vildängelns rum.

Så ikväll blir det “råttinflyttnings- och städfest” här i huset. Med tårta och allt!

Läs även andra bloggares åsikter om mumrik, åkalla, vildänglar, bostadslös, råtta, hemlig, hemul, mumintroll

Igår hade jag 100 besök. Hamnade på snabbast växande bloggarna i wordpress.

Men oj – besök av det lilla ettriga överjaget igen

INNAN HON FÅR HYBRIS VILL JAG PÅMINNA HENNE ATT DET DÄR ÄR SOM “SNABBAST VÄXANDE BNI”. DIN BLOGG ÄR SOM ETT LITET UTARMAT AFRIKANSKT LAND TÄRT AV KRIG, SVÄLT OCH OJÄMLIK VÄRLDSHANDEL SOM PLÖTSLIGT FÅR LITE LUFT UNDER VINGARNA. INTE FÖR ATT DET ÄR DET MINSTA SYND OM HENNE, BORTSKÄMDA MÄNNISKA, MEN OM MAN BÖRJAR PÅ 1,3 BESÖK PER DAG ÄR DET INTE SÅ SVÅRT ATT VÄXA. SOMLIGA HAR EN MASSA BESÖKARE REDAN – ELLER HUR??? SÅ KRÅMA SIG LAGOM!

OCH FÖRRESTEN ÄR BLOGGAR OM BLOGGARENS BLOGGANDE BLAND DET MEST INTROVERTA OCH OINTRESSANTA SOM FINNS. SLUTA FIXERA SIN LUDDIGA NAVEL OCH SKRIV OM NÅT ANGELÄGET VET JAG. KANSKE OM NÅGOT LITET AFRIKANSKT LAND ELLER SÅ

Ja eller kanske om det som utlovades igår. Eller om ÖVERJAGET?

JA MEN PRECIS!! (HÄR TAR DEN LILLA I SÅ RÖSTEN BRYTS) MIG ROPAR FOLK EFTER ATT LÄSA OM. DET ÄR VERKLIGEN ANGELÄGET!!

Hm. Men det får vänta. För Mammamumrikar måste faktiskt arbeta. Så de kan betala räkningarna. Och ja visst ja – himmel – betala de där sista räkningarna…

JAHA. DÄR RUSADE DEN DÄR OORGANISERADE LILLA MÄNNISKAN IVÄG SOM EN SKÅLLAD RÅTTA. ELLER KANSKE MUMRIK. SKA INTE SÅNA VARA AVSPÄNT BOHEMISKA OCH SPELA MUNSPEL…?? (tar upp lilla svarta boken med vaxdukspärmar märkt “överträdelser MM” o slickar anilinpennan) HM, NY ANMÄRKNING. “FALSK VARUBETECKNING” MYCKET ALLVARLIGT! MÅSTE ÅTGÄRDAS SNARAST…

Läs även andra bloggares åsikter om överjag, 100, råtta, mumrik, räkningar, världshandel, BMI, anilinpenna, oorganiserad