Mother..What have you done?

In the 1960s Horror classic Pyscho….Good old Norman Bates really does give a whole raft of reasons as to why its good for a man to leave him and not live with his Mother into his 30’s or 40’s. Apart from the fact that it can turn you into a homicidal maniac pretending you are your Mother and having strange discussions with your delusional self. It’s actually not that cool. (I do hope cool is still a word).

Reading other blogs..as you do as one floats around the “blogosphere” (how corny I know) and came across this little gem. I would like to thank Teresa Silverthorn for her article on Why Men live with their Mothers..as I belive that article was given by the gods for me… After querying a number of her friends she compiles a short list of top ten reasons as to Why Men still live with their Mothers.

If this is you then shame on your sorry Ass. You should gather up the little dignity that you have left, put it into where coins would normally be in your wallet. And get your lazy sorry life out into the street and get a life.That any man in his 30’s or 40’s for that matter would be still living with his Mother is just diabolical..well to me anyways. So here is her top ten reasons as to why, and in response I have listed ten bloody good reason why one would NOT want to be living with their Mother in their 30’s or 40’s. FFS grow up and grow some!

Ten reasons why MEN live with their Mother at 30 or 40.

1. Men see little reason to get a job, if they don’t have to pay rent.

2. If these men do have a job, they can purchase sports cars, and various other luxury items, because they have no debt.

3. Men can have a sex-free relationship with a woman, and still get one home-cooked meal a day.  And, if they’re lucky, their laundry is always done.

4. Mothers can have a sex-free relationship with a man, and still have companionship.

5. Men can date other women, and never worry that his mother will be jealous.  He can spend the night with whomever he pleases, and always be welcomed back the next morning.

6. Mothers, whose relationship with their husbands have dissolved; still have a man around the house to do home repairs.

7. Men don’t have to marry and relinquish their independence, nor be burdened by children.

8. Any inheritance that would have been shared with a daughter in-law can now be shared by the mother, and son.

9. If the man has already married, and divorced, he can live with his mother and reserve his financial resources.

10. Men can care for their mothers until death, and gain financial security by simply taking over the home after her demise.

Ten reasons not to live with your Mother at 30 or 40

1. Im 40! And I guess it’s a time when I don’t expect to be living with my Mother.

2. She may be the queen in my life, but I’m looking for my princess

3. I love being independent not dependant.

4. That’s what my Dads for. To keep her company.

5. That’s what my mum’s second husband is for. So she can boss him around.

6. I clean, cook, iron and make my own bed..so what’s the point.

7. I thought eighteen years was about all we both could handle.

8. At 2am it’s a little hard to explain..when bringing a “friend” home.

9. My Mum is also a person with her own life and doesn’t need me hanging around.

10. I don’t know why..but I just feel like everyone thinks Im a LOSER.

Is it any wonder some women complain that there is a shortage of MEN out there who havent yet cut the apron strings

Get OUT..your 30 years old!!!

 and left home to build a life for themselves.  And yes that also includes those guys that though they have left home are still dragging those extended apron strings across the city and into their relationships… Youve left home..but still the ties and bond is too strong for any other relationship to even come close..and who needs competition in a relationship when its an unhappy threesome..and not the tranquil two some that people out there enjoy. To all the “Normans” out there. Its time to leave poor Mother behind. But thats just my opinion

It’s that time of year, again, and I am thankful for so many things.  As hard as it is, I am thankful for this uphill battle.  This life.  The path it has taken has opened my eyes to so many things and so many opportunities to grow emotionally and spiritually.  It has allowed me to see things in new light, sometimes painfully bright, but full of truths I never would have discovered had I not followed this course.  For these things, I give thanks.

Well the weather is closing in and it is dark by about 4pm which means I really feel like putting the kids to bed by 5pm but as this can’t happen then I will just have to have a glass of wine earlier than usually scheduled.  My business plan is motoring along nicely with all the webspace purchased and my web developer partner man starting work this week.  It is really scarey though having to deal with accountants, lawyers, business plan developers etc and forking out money that you hope you will see again.  I have had a business before but that was sold and not on the same scale as this one and I am seeing this venture as a ‘Last Chance Saloon’ I suppose.  I don’t even want to think of it not happening as having to work for someone else is not even on my agender-maybe I will have to have another baby! That is not really going to happen either – well not with my husband anyway, as he takes great delight in telling me!

I suppose I am on a little downer at the moment and all negative thoughts are invading my brain.  I will blame it on the dreary Scottish weather or SIDS, that seems to be the reason alot of people are using these days and it is probably true.

xx

Idag har vi ätit gottis, vi fick ben när familjen fick hem kött från bonden. Det vart lite jobbigt att äta, fick lite ont i käkmusklerna. Men jisses så gott det var, kunde inte låta bli att sitta och tigga utav husse när han fixade med köttet dom skulle frysa ner heller . Man måste ju se efter sin egen lilla mage eller hur? Hade ju tur att få lite också, husse kan inte motstå mina ledsna ögon och kurrande mage . Ella började som vanligt att hon skulle samla ihop alla benen när vi tuggat ett tag, hon vill alltid lägga dom på sin hög. Men matte, husse och lillmatte höll koll på henne. Dom tog 3 ben och frös ner till kommande behov också, kan ju vara gott lite senare i vinter och sätta tänderna i. Om det inte finns lever godis då för det är i alla fall bäst.

På måndag skall matte ta svininfluensa sprutan, får se hur hon mår sen. Resten utav familjen skall inte ta den, förrutom mattes syster Anne. Hon har ju samma sjuka lungor som matte, så dom skulle nog inte klara av en influensa. Klen proppar! Matte är mest nervös över gammelmatte och lillmatte, hon vill helst att dom tar spruta… eller utvandrar till månen tills allt svinaktigt är borta. Eller som husse går och säger…. Vet du hur man ungår svininfluensan?? Jo man slänger ut suggan och tar in lamm kött istället….. suck säger matte!

Happy med ben

Jag med ett gott ben, fast lite stort

Mums!

 Lillmatte och lillhusse hjälpte också till med köttet

Lillmatte och lillhusse

Mitt Stockholm

Stockholm är ett av världens vackraste städer. Här har jag bott i hela mitt liv och vandrat på dess gator, torg och parker.  I vanlig bitter ton ska jag berätta om något negativt. Stockholms nattliv är riktigt tråkigt. Alla fik stängs tidigt på helgerna och ersätts av alkoholkonsumerande hak. Folk som köar för att ta sig in. Dörrvakter som står utanför. Kösystemet finns enbart för att stället ska se mer exklusivt ut. Dörrvakter finns för att stället ska se mer mäktigt ut, även att svenskar inte kan hantera spriten. Många blir som idioter och vill skaka av sig förtrycket de samlat på sig under hela veckan. Mitt råd är att öppna fler mysiga fik där människor kan träffas utan sprit närvarande och i kroppen. Känner du igen dig i att du har något viktigt att berätta för vännen men måste skrika eftersom musiken är för hög? Eller att du dansar och möter iskalla blickar, narkotikapåverkade ögon. Eller flamsiga tjejer som tror sig äga staden bara just för att de är tjejer? Det sker minst en misshandel varje dag kring Stureplan. Det känns som ondskan slagit rot där eller någon internationell maffiaorganisation.  Det finns skillnader i mentalitet. Jag jämför Grand Garbo i Sundbyberg med Vega i Köpenhamn. Båda är identiska när det gäller dansgolv, de har ett undre och övre plan.  Skillnaderna i upplevelse är helt annorlunda. Vega är mer mysigt, folket där uppfattar jag som mycket gladare än svenskarna. Nu är jag bitter igen men jag kan inte skriva om min ytlighet, mode och sådant som lockar flest bloggbesökare. Det räcker med det.

Jag har mina favoritställen i Stockholm. Om du befinner dig mitt i city finns det några alternativ om magen kurrar. I kungsträdgården serveras en god fisksoppa. Sist jag var där hade de ingen creme fraiche och jag frågade om jag fick reducerat pris. Hon som stod i kassan frågade en annan, det gick inte alls sade surkärringen. I detta land går det inte pruta, allt ska gå på en rak linje enligt den trista svenskmodellen. Men när svenskarna åker utomlands känns det plötsligt exotiskt och spännande att pruta. Vilken dubbelmoral! I alla fall är fisksoppan riktigt god. På Nybrogatan har vi Rice, de serverar en sushi/asiatisk buffe. Deras jätteräkor är mycket goda med stark chilismak.

Sjöcafeét

På Djurgården rekommenderar jag Sjöcafeéts lunch och fläsknoisetten.

Här finns också Blå Porten och de serverar kokt lax med potatissallad. Den rätten är en favorit och platsen är helt underbar med en porlande fontän i mitten. Många konstnärsmänniskor brukade äta på Blå Porten, den tiden är förbi. Min mammas katt flydde under deras golv och befann sig där en hel vecka. Hon hade tagit med katten i en bur och när hennes kompis ville klappa sprang den ut och under golvets plankor, han satt där inne och såg rädd ut. Efter några dagar lockade vi ut katten och min mamma gav bort biobiljetter till personalen eftersom hon tidigare fick ett vredesutbrott. Det var henne favoritkatt Favve som ni kan se under min länk Dagens foto.

Precis mitt i city vid Hötorget finns många utbud. Kungshallen bjuder på det vanliga från alla kulturer. Om man lider av social fobi är detta ingen plats att vistas på. Ibland är det svårt också att hitta ett ledigt bord. På övervåningen finns IKKI, de har otroligt god Tempura, friterade räkor, grönsaker etc.

IKKI

Deras bentolåda är god också men jag har fått svårt att äta den seniga entrecotén. Prova deras saké. På horornas favoritplats, nämligen Malmskillnadsgatan finns Soft Bar & Kök. Till ett billigt pris får du äta deras goda plankstek. Miljön där är mycket sunkig men mycket bättre efter rökförbudet.

Tobias Sergels planka

Närliggande restaurang Tobias Sergel med finare miljö som också har goda plankstekar går att hitta på Mäster Samuelsgatan. På Åhlens City finns Taco och Vegetarisk buffé, men man får bara fylla på en tallrik så mycket det går. Den billigare varianten är att ta med lite gott käk från Max, deras fiskburgare är jättegod. Jag och min fru brukar sätta oss i Kungsträdgården och äta. Om du vill äta vegetarisk mat finns Govindas vid Fridhemsplan och tre andra ställen, två ligger ganska nära varandra. Légumes vid Hornstull och Seyhmus på Varvsgatan. I city har vi Organic Green, deras rätter är sagolika, hummusen är mycket god där och det går även köpa olika hälsodrinkar. Min absolut favoriträtt hittar vi Kungstensgatan, där finns Restaurang Minerva. Eftersom min ekonomi är kass och att jag tillhör under/medelklass brukar jag bara äta där då de annonserar att äta 2 betala för 1. Priset blir ungefär 350 och det känns perfekt för att äta hästkött. Prova deras Tournedos du Chef, min favorit.

http://www.vega.dk/

http://www.grandgarbo.com/garbo/index.asp

http://www.restaurangminerva.com/

*sighing* with frustration tonight.  

thanks in complete totality to the two men who feature in my life!

i’m so mad i feel like saying fuck, fuck, fuckity, fucker, fuck, fuck!   But of course i wont, because that’d be pedestrian and vulgar.

instead i’ll say words like this:  selfish, thoughtless, lazy, delusional, fuckfuckfuckityfuckfuckers!

grrrrrrrrrrrrrrrr.

I tried to have a discussion with my ex. about our kids.   As soon as i began i knew it was going to end badly.  He always sends our conversations around in circles.   We end up back where we started and i’m left wondering why i bother to  1. keep him informed and  2. have the slightest expectation.. of anything at all. 

I think the best thing i can do is everything!   Because apparently doing 95% is not enough.  Enough said!

As for G. … well ditto that 95% there too, because he has other priorities that come way above us on his list of places to be and things to do.

What’s the fucking point of having expectations, hopes, needs, wants, please could you’s?

here endeth the diatribe complete with its inconsistent use of capital letters!

Researchers have found an association between mums who used insect repellent in the earliest phase of pregnancy and an increased rate of “hypospadias” in the penises of their male children – this is where the opening of the penis is in the wrong place

Source:
http://www.dailytelegraph.com.au/news/breaking-news/insect-repellent-deet-linked-to-penis-defects/story-e6freuyi-1225805789288

Tillbaka igen från en trevlig fika-dejt!

Det är så sjukt kul att träffa folk som man inte har träffat på så många år. Alltid lika spännande att se om personen är sig lik och om man fortfarande funkar bra ihop.  I detta fall var allting precis som vanligt, superskönt för jag var rätt skakis innan ska jag villigt erkänna…

Vi slog båda till på blåbärspajen o så lite vaniljsås på det. När vi suttit en lång stund så slog det mig plötsligt (som det brukar göra när jag utmanar mig själv) hur glad jag är som trots allt har styrkan och kraften att då och då rycka upp mig och fortsätta göra sånt som verkligen betyder något. Jag menar om jag skulle ha sagt nej till träffen pga att det skulle innebära en fika ihop så vore jag mer än lovligt dum. Det är sånt man förstår först efteråt.

Jag skulle ha gått miste om den här underbara människans positiva energi, roligt skvaller, alla komplimanger och alla skratten (hans humor är helt sjuk, men jag älskar den!). Jag lovar er, jag kan nästan känna hur en särskild del i min hjärna vaknar till liv och liksom stimuleras på något mystiskt vis. En hjärndel som har fått stå tillbaka för anorexiatankarna och inte använts på jättelänge men som väcks till liv när jag träffar och umgås med människor som är viktiga för mig.

Jag tror verkligen på att ett skratt förlänger livet. Därför är jag också övertygad om att jag kommer dö tidigare än många andra pga ätstörningarna eftersom det så sällan har varit att jag kännt genuin glädje och inte haft något energi över i olika situationer för att kunna avgöra vad som egentligen är roligt – skulle den friska Anna i vanliga fall ha skrattat här?! Men att skratta är ansträngande och därför låter vi anorektiker hellre bli. Kroppen går på sparlåga och den lilla energin vi har över använder vi till att tänka på mat. Stört och sorgligt på samma gång, eller hur?

Och som ni vet så fikar jag faktiskt vaje dag med mig själv men jag kan lova er att det är stor skillnad på att fika med en god vän eller att sitta ensam hemma och göra samma sak. Det är en jätteskillnad, pajen blir så mycket godare med sällskap och hjärnan stimlueras och du tänker inte fokuserat på “nu ska jag äta paj, ja nu tar jag en bit, en bit till, en liten till…” utan det blir så självklart och normalt när du har en frisk person framför dig som du liksom kan “tjuvkika på” och “härma” för att påminna dig själv om att vägen tillbaka till ett friskt liv inte nödvändigtvis måste vara en lång väg.

Det kanske bara handlar om en liten rörelse? Ett beslut. Ett avslut. Dvs ett litet kliv över det svarta hålet? Du avgör nämligen själv hur komplicerat du vill att det ska vara att hitta tillbaka till ett friskt liv igen. Jag tror att man kan göra det svårare än vad det egentligen är eftersom det sitter i ryggraden att det SKA VARA SVÅRT att bli frisk från ätstörningar (det är ju det alla säger, läkare, dietister, diverse “experter”, etc). När alla säger en sak är det lätt att man gör det till en sanning.

Vad är sanningen för dig? Bestäm dig på riktigt! Jag är på god väg och idag tvivlar jag inte en sekund på att jag kommer bli helt frisk. Det är så underbart att veta att när jag till slut kommer att vara där så kommer jag kunna ha sådana här dagar varje dag. Inga matritualer, inga mattider, inget krångel, inga speciella maträtter eller andra konstigheter. Jag kommer kunna träffa vem jag vill och när jag vill.

En fika är mer än bara mat för magen. En fika fördjupar din sociala förmåga och ditt sällskap kommer uppleva dig som en varm människa när du orkar engagera dig och intressera dig för personens tankar och åsikter. Testa vettja, du kommer inte ångra dig! Tänk inte kalorier, tänk istället personlig utveckling och stimulans för hjärnan. Detta är också viktigt men lätt att glömma bort eftersom du inte kan se och ta på det på samma sätt som kroppen. Det är mer abstrakt än kroppen som du kan se, mäta och klämma på. Just därför får du inte glömma bort att även de värden som du inte kan mäta och väga med blicken också räknas och viktigt att kämpa för.

Du behöver fika och umgås, det är jätteviktigt!

With Christmas fast approaching, the masses take to the streets to do their Christmas shopping. For parents with young children, the experience can, quite frankly, be extremely stressful and most mums dread it.

I was desperate to avoid Oxford Street this year, as my daughter was definitely deep into the terrible twos. With that in mind, I headed to Westfield London in Shepherds Bush, billed as the largest in-town shopping and leisure destination in Europe.

The Car Park was hard to navigate and it was by some miracle that I ended up parked right by the Concierge Desk entrance. The car park charges seem quite expensive but they currently offering the first two hours free. Apparently they have Parents with Prams parking spaces, but I didn’t come across them.

They also have Valet Parking which costs a very reasonable £7.50. If you come by public transport but can’t face going back the same way, there is a Chauffeur Service, so you can be drive home by your very own chauffeur.

First stop: the Concierge Desk on the hunt for one of the Kiddy Cars. We were early so there were still plenty there. These cute little cars are free to collect and you can leave your buggy behind. There is a bag for your shopping at the back and handle to push.

The cars are bulky but the shopping aisles were wide enough to accommodate them. Westfield has all the high street shops, including House of Fraser, Debenhams and lots of amazing gift shops. Click here for the full list, however the collections are not as big as you’d find on Oxford Street. Instead of being weighed down with heavy, cumbersome bags, I opted for the handsfree service. Every time I made a purchase, the bags were collected by their Concierge team, for me to pick up when we were done. The Kids Section is fabulous and features all manner of children’s shops from Bebe Bisou, Polarn O. Piret and Atelier de Courcelles, to the Early Learning Centre, Build-a-Bear or the Disney Store. We also stopped for a play at the Play Zone.

For reasons of speed, we stopped at Costa Coffee for a sandwich, and the obligatory Babyccino (frothed milk, with a sprinkling of chocolate powder, which my daughter promptly spilt all over her dress, seat and floor. The staff must have loved us! There are plenty of fabulous kid-friendly restaurants, offering all types of wonderful food, and not a MacDonalds or KFC in sight.

The shopping centre is enormous, we ended up spending about 4 and a half hours there. I made sure my daughter had some fun too. The only thing that irritated me was not knowing which lift to take to my car. I wandered around and around, getting more and more frazzled, and by then my toddler was losing her patience as it was way past her sleep time. I eventually spotted two officially looking Westfield employees, who happily escorted me to the lift down to the car park.

We had a great, trantrum-free day and I got most of Christmas shopping done. My daughter happily stayed in The Kiddy Car most of the time. What a great invention! According to an insider, they are going to introduce Ferrari or Porsche style Kiddy Cars if you use the Valet Parking service.

There are lots of facilities for Parents with young children, including Family Rooms –  with changing tables; child-sized loos and sinks; private areas for feeding (with really comfy chairs); microwaves; play area and television, and a creche. Westfield also put on Mommy Mornings, Little Gym classes and Face Painting, and at the moment there is also a Santa’s 3D Grotto. If I came here more often, I’m sure we’d join in. Next time I visit, I’m planning on using their personal shopper services so I’m desperate to go from Slummy Mummy to a Yummy Mummy!

Westfield has definitely put a lot of thought into creating a much more enjoyable shopping experience for parents with young children. I’m converted!

© Janine Clements 2009

the extent of Fall on our front porch this year

‘And by the way, it’s your turn to sing to the group today,’ my wife said as she hurried out the house, closing the door swiftly behind her. Initially the meaning of these words didn’t hit me. After several years of marriage it can often take a few moments to fully comprehend the meaning of what your partner says. Often, my wife will miss this step out altogether and simply ignore much of I what utter.

However, as I continued to feed Harry his breakfast, the sudden realization of what my wife had said hit me with all the force usually associated with a sharp slap to the face or perhaps a knee to the groin. Later this morning, I would be taking to Harry to music group. My wife had mentioned the word group only moments ago. What else did she say? There was a mention of it being my turn and then something about singing.

Although not a person prone to panic, the notion that I would be forced to sing at Harry’s music group, to a room full of the village’s young mums, suddenly started to make me sweat. I immediately checked Harry for any signs of temperature. If Harry was feeling unwell, I really shouldn’t let him mix with other children. It would be irresponsible. There were no signs. I checked is arms for any rashes. Nothing. I even rolled a glass over his face as Dr Hillary is continually doing to children on TV for signs of hidden blemishes. Again, nothing. I even rolled the glass over my face in desperation. Nothing.

It was no use. Today, for the first time in 25 years, I would be forced to sing in public. I picked Harry out of his high chair and began to dress him. I suddenly thought of the Divas documentary that my wife had forced me to watch the previous night on E! and wondered if I should warm up my voice. It didn’t appear to do Mariah any harm. I began to perform some scales, or what I presumed to be scales. I started as low as I could and gradually sang higher notes until I reached the highest possible. Surprisingly I could sing quite high. I’m not comparing myself to a Bee Gee, but my range was strikingly impressive. So much so, Harry began to cry.

With only a little time left, I quickly rinsed my mouth (something I’ve seen Pavarotti do on numerous occasions) and left the house for music group.

I arrived early and quickly dashed into the village hall. I thought if I could be the first there, I would be able to greet the other mums as they walk in and make a few needed allies. Unfortunately, I was the last parent to arrive and what’s more, my wife failed to mention that it was a theme day. All the mums and their children were dressed in pyjamas. Even the teacher was wearing a dressing gown.

After forcing my way past a number of mums and stepping on many of their children, I eventually found a seat at the front. Over the next 20 minutes, the teacher sang a number of nursery rhymes and the group joined in, singing and performing the accompanying dances. Knowing neither the words of the songs or the actions, I was left to improvise. This clearly confused Harry and resulted in the teacher offering him a number of consoling looks.

Still, we were now nearing the end of the class and I was hoping that I may have misheard my wife. Perhaps I wasn’t going to be called upon to sing. It was at that moment that the teacher turned to me and asked me what I wanted to sing.

I froze.

‘What would you like to sing,’ the teacher asked again.

I couldn’t think of any songs.

‘Greatest Day,’ I blurt out.

‘Excuse me,’ the teacher replies.

‘It’s by Take That,’ I offer in explanation.

‘I know what it is, but it’s not a nursery rhyme.’

‘No, it’s not. However, I’ve sung it repeatedly in the car and feel quite confident that Harry will like it. What’s more, I even have some actions we could all perform.’

Needless to say, my performance didn’t quite draw the reactions I expected. And quite frankly the throwing of polystyrene cups and bits of cake should not be encouraged in a room of young children. Still, at least I wasn’t invited back next week.

Tycker ni att det är okej att tröstäta om man är ledsen? Är det något som ni “tillåter” er själva att göra när ni känner er nedstämda?

Förlåt om ni tycker att det är en korkad fråga men jag vill seriöst veta hur ni känner inför det här? Tidigare skulle jag aldrig komma på tanken att köpa hem en chokladkaka och “trösta” mig med om något tråkigt hade inträffat.

Nej tvärtom skulle jag istället gå hem och svälta mig själv i syfte att göra smärtan ännu värre. Vad säger ni som är friska? Mår ni bättre av att tröstäta lite ibland? Får ni ångest av det? Ska man få ångest av att tröstäta, vad är normalt?

Anledningen till att jag frågar är för att det har hänt en jättetrist sak (berättar en annan dag) och för första gången på mycket länge så kom jag på mig själv med att tänka “idag ska jag minsann gå hem och gråta jättemycket” samtidigt som jag passerade en liten närbutik. “Vore väldigt gott med en chokladkaka”, tänkte jag utan närmare eftertanke och gick in och köpte nyheten Marabou Vinter (någon som testat?).

Nu ligger chokladkakan än så länge i skafferiet och jag funderar på hur jag kommer att känna efter att jag har ätit upp den. Kommer jag få ångest? Hur ska jag isf komma undan den? Hur ska jag tänka?

Rätt svar vore om ni som läste det här intygar att det är okej att få trösta sig med godis ibland. För just nu känns det som att mitt liv hade blivit tusen ggr lättare om jag bara fick bryta några bitar och mysa framför teven ikväll under en filt.

Så var det bestämt. Vilken tur att jag har bloggen hörrni, istället för att stänga allt inom mig och diskutera och vela fram och tillbaka med anorexin så rensar jag tankarna genom att skriva här istället.

Min slutsats: Jag tänker äta chokladen för att jag är sugen och vägrar känna dåligt samvete efterråt. Jag vill hävda att det kanske t.o.m är ett steg i “friskprocessen” att unna sig att tröstäta eftersom jag aldrig tidigare har “vågat” eller acceperat att göra det förrut. Just idag är chokladen bra både för min kropp och själ. Särskilt för själen skulle jag vilja påstå.

Gud, vad bra att jag redde ut det här. Känns väldigt odramatiskt helt plötsligt. Mitt mål är som sagt att bli helt frisk och då ingår det att våga lita på mig själv, mina känslor och vad jag själv vill ha, inte anorexin.

Vad jag har förstått så är det inte ovanligt att en chokladkaka slinker ner titt som tätt hos andra. Och jag vill bli som andra! Jag älskar choklad och choklad gör mig glad! Så varför i hela världen ska jag avstå egentligen? Av gammal vana? Jag vill inte göra val på rutin längre, jag håller på att skapa mig en ny framtid och nya rutiner. För att detta ska bli verklighet så måste jag lära mig att våga göra annorlunda val, det är så jag utvecklas och kan försäkra mig om ett ljusare och roligare liv framöver. Och jag vill ha ett roligt liv, bra eller hur?!

Valet är enkelt, I say no more!

This weekend . . .

. . . there was some serious Thanksgiving shopping going on — fresh turkey, country ham, “city” ham, veggies and all the ingredients for pies.

. . . still searching for buttons for the Ribbed Baby Jacket.  Decided on the little lamb button and then discovered that there was only one.  One button would be OK, but it needs to be pretty big and the lamb was just too small.  Here’s what I brought back from the fabric store.  Still trying to decide?

The top button matches the colors perfectly. The lamb and duck come together on the card, but it's the lamb that would look really cute.

. . . finished knitting the baby jacket and ready to seam.  I need to block the acrylic as best I can before starting the seams.  It’s really curling up.

. . . DH repotted the white and lavender mums and brought them inside for the winter.  Surprise . . . they already have new growth and a couple of buds.  Yea!

Bright green new growth and a tiny bud.

. . . a little progress on the cross-stitch lamb.  No pictures because it really looks pretty much the same.

. . . started the November dishcloth (from the Monthly Dishcloth KAL).  No.  I don’t need to start anything else.  I just can’t help myself

November Monthly Dishcloth KAL

Thanks for visiting today.  Hope you have a great day!

My’ daughter asked me this week why I don’t go to work like daddy everyday.  She is keen to go to the after school club with her friends but doesn’t need to as I pick her up every day, which now seems to be to her dismay.  I explained to her that she is lucky to have me drop her and her brothers off to school and nursery every day and to be picked up as my mum couldn’t as she HAD to work as we were a one parent family and I had to make my own way there and back.  I did however get to see my mum drive past me in the morning on her way back from night shift and then again when I hopped into bed with her for an hour before she had to get up and leave again!  My daughter still doesn’t really see the up side for her but she will when she has children.  

However before then  I am sure she will come up against the dilemma of whether to have a career before or after children.  I worked for 6 years before I had my first child but not in the one job or career as I travelled to the UK during this time.  I was lucky enough intially to have been with the one company for several years when I got pregnant, so my maternity leave pay was very good but they did want me back within 3 months which was not good.  I wasn’t ready. My hormones were still all over the place and whilst on maternity leave a new MD tried to alter my contract for the worst, which made me very paranoid and scared for my job.  I was right to be worried as everything had turned on its head when I returned and new protocol had changed my earning potential greatly which in turn led to me becoming very disillusioned.  I didn’t return from this disillusionment and left that job. 

I was lucky as my husband earned and still does earn a good income which allows me to feel able to stay home with the kids.  However the issue still remains that if I can’t get the business I am developing off the ground then I will need to look for work which scares the f**k out of me as who is going to hire a mum of 3 who has been home for over 7 years.  My work confidence is very low and my business networking is nearly non-existant, except for some old colleagues trying to use my husbands connections to bolster their own businesses.  I work with my vintage clothing which is a great little part-time job from home and my daughter sees me doing this daily but I still don’t want her to think that just because you have kids you are bound to the house.  I feel that I am a great and strong role model for her but does she see me being a stay at home mum as a negative compared to those kids whose mums work?  I don’t think I really want to know that answer.

 I am happy to be with them mostly but not having a solid career to return to is quite scarey but I suppose I just have to remember that not having the kids but a great career would be more scarey!

Eller ja, så freaky har den väl inte varit. Rätt mysig i alla fall. Jag tänkte försöka sammanfatta med lite bilder;

En creme fraiche-sugen Anna Lönneborg dök tidigt upp inne på jobbet för att säkra en tacopaj inför lunchen.  Anna älskar paj.. och creme fraiche! Ögonen tindrar praktiskt taget varje gång man nämner creme fraiche. Hon är söt och snäll i alla fall och en riktigt trevlig lunchgäst… Hon är för övrigt diakon och gör mycket gott i denna stad ska ni veta! Nämnde jag att hon gillar creme fraiche?

Amanda satt som vanligt och njöt av vetskapen att hon skulle spendera lördagen jobbandes på vårt uuuunderbara café. Här viftar hon glatt med schemat för spelningar på våra lördagscaféer. Lördagar är nämligen Amandas mumsar-dag och hon ser alltid fram emot att nypa något gott från caféts välfyllda fikabuffé. Dessutom gör hon rumptecknet på denna bild (Y)… *internskämt*

Amandas Fredags-kloak-bål!

Massa mums!!

Ett litet ljus-arrangemang jag knåpat ihop!!

Efter jobbet har jag tvättat och chillat… och det tänker jag fortsätta att göra nu!  Vill dock avsluta med ett citat. En äldre herre kom in på cafét igår och sa så här till mig när han skulle köpa fika;

“Jag brukar vilja behålla mina enkronor eftersom hundarna kissar på en annars”

Så djupt och… så sant!

Instinct tells you fall is the time to steer you focus away from your garden until next spring, but according to horticulturalists, fall is a vital time to work on garden maintenance. Klara Heller, a certified nursery consultant at the Home Depot, said autumn is a great time to develop and expand your garden.

Plant your tree or shrub now

Fall is an excellent time to get planting your tree or shrub. Plant it on a cool day when the sky is overcast. Putting them in the ground now will help these plants establish a great root system before the frost.

Heller recommends watering the ground before you put the root ball in the ground as well as after. “The water helps wash the soil down into to the roots so the roots don’t have air pockets.” She said. More Tips on planning shrubs.

Some shrubs and trees to get in the ground:

·Azaleas

·Holly

·Dogwood

Stop feeding your perennials

Your perennials need food for great blooms deeper green foliage but fertilizers are going to hinder your plants readiness for the first frost. “If you keep feeding it in the fall, the roots don’t go dormant,” Heller said. “That’s not good because then they are going to freeze.” If you want it to survive the dreary winter colds, let them go dormant.

Plant your hardy annuals.

Get your mums, snapdragons and pansies in the ground now. This is a great way to add color to your garden as your as those warm weather annuals start to die off. Make sure you select plants that are cold hardy so it will continue to bloom throughout October.

Mums for sale at the Home Depot. Mums and Snapdragons can survive in colder temperatures. Photo: Jessica Gonzales

Great Hardy Annuals:

·Hardy Mums

·Pansies

·Snapdragons

Stop deadheading reseeding annuals

Deadheading is a great way to get your annuals to develop more flowers, but if you let the flower fall on its own, you will have better luck reseeding naturally. “This is how Peony and Iris and Phlox do it.” Heller said. “They send out new shoots every spring.”

Use blood meal when you plant bulbs

It’s the perfect time to get your bulbs in the ground for next spring. Get your daffodils, tulips and hyacinths in the ground now because they need freezing time in order to look great next spring.

If you use blood meal, you can give them a jumpstart in the spring. “You can put blood meal on it, so when the snow melts, the granule will dissolve right over the bulb, but its not necessary if you have a good bulb.” Heller said.

Bulbs to get in the Ground:

·Tulips

·Daffodils

·Hyacinth

Story by Adam DeRose

Glad you asked,

You see, at the moment I am putting on a “Gilmore Girl” marathon to be stretched as far as the Library can allow me, (Yes, i occasionally Borrow, yet I am an avid Owner). As of this very second, i am embarking on the second season, around episode 6. Used to watch this show with me Mums, great thoughts fill my head of bonding and laughter, i do miss it. But now the journey has come back and with me this round is the boyfriend! Yes, shocking, I know! A male who watches the Gilmore Girls without brunt force trauma & duct tape.  He adores it, and would still hold true to his “guy” ways and be a smidgen’ embarrassed by my telling of this tale. Oh well.

It’s a wonderful, magical show that I enjoy immensely, as would any of you who would take the leap and decide to open your heart to the quick-witted mother daughter duo. I’ll keep you posted on my travels through this lighthearted dimension called Stars Hallow. Until then, my fellow internet geeks.

- sas

Ja, vad fan jag vet att det är alldeles för tidigt för skumtomtar men jag har ju redan börjat med julfika som ni vet så då kan jag ju lika gärna löpa hela linan ut. Har sneglat länge på skumtomtarna och idag åkte det ner två påsar, en med rosa/vita skummisar och en med chokladdoppade tomtar.

Det blir smaskens till Paradise Hotel ikväll.

P.s Lovar dock att inte köpa hem glögg och julmust ännu även om jag e grymt sugen, det måste jag säga. Men jag måste hålla mig till 1:a advent, det är bara bra att ha saker att se fram emot.