Das “Unerhört”-Musikfilmfestival gastiert am Wochenende in Hamburg. Von Donnerstagabend bis Sonntag werden Lieblingskinos von Abaton bis Zeise selten gesehene Musikfilme zeigen: Dokus, Spielfilme, Videoclips.

Am Freitagabend um 19 Uhr läuft im Haus 73 in der Schanze “Slide Guitar Ride”, eine Doku über den eher merkwürdigen (siehe oben) Bluesmusiker Bob Log III. Regisseur Bernd Schoch wird anwesend sein. Ich übernehme die Moderation des anschließenden Gesprächs, habe den Film deshalb schon gesehen und darf verraten: Er macht Spaß. Kommen Sie. Wer keine Lust auf Festivalpässe hat, bekommt Einzeltickets an der Abendkasse, glaube ich.

SqueezeBox!, 2008, USA

Regi: Steven Saporito och Zach Schaffer

Under sju år (mellan 1994 och 2001) fanns klubben SqueezeBox i New York, en dragcentrerad rockklubb där ingen fick mima. Med punklegenden Jayne County (fd Wayne County) som förebild blev SqueezeBox ett ställe där inget var för spektakulärt eller extremt – en orgie i måttlöshet i andan ”du vet att du älskar det”.

Det var på SqueezeBox Hedwig and the Angry Inch föddes, och klubben stod modell för Justin Bonds sexbejakande klubb i Shortbus. Band som Psychotica och Toilet Boys tog sina första självande andetag (eller snarare, drog av sina första rock n’ roll-vrål samtidigt som de headbangade i jätteperuker). Jag kan tycka att dokumentären är lite ensidigt hyllande, men samtidigt, varför inte? Det är inte utan att Sverige känns en aning kallt, litet, hämmat och trist i jämförelse. När jag blev punkare en gång för länge sen var det något som SqueezeBox jag drömde om. Fint att det har funnits på riktigt!

/Bobbi

Cabaret, 1972, USA

Regi: Bob Fosse
Manus: Jay Presson Allen

När det kommer till vem som har skrivit den här filmen blir det lite krångligt. Från vad jag tagit reda på är filmen inspirerad av en musikal komponerad av låtskrivarparet Kander och Ebb – och de hade i sin tur baserat sin musikal på en pjäs av John Van Druten, som i sin tur var inspirerad av en bok av Christopher Isherwood. Någonstans har jag också läst att någon Joe Masteroff skrev en pjäs som är inblandad också, men detaljerna skiter jag i. Nu har ni fått era namedroppings.

Storyn är i alla fall att den amerikanska engelskaläraren Brian Roberts (Michael York) kommer till Berlin för att tjäna pengar på språklektioner och samtidigt lära sig lite tyska. Det är 1931 och nazismen växer diskret fram bakom hörnet, men på klubben Cabaret är det frisläppt. Där framträder den karismatiska Sally Bowles (gayikonen Liza Minelli) med sina dans- och sångnummer och när när hon märker att Brian är hennes nya hyresgäst bestämmer hon sig för att förföra honom. Han visar sig dock vara homosexuell, men Sally bestämmer sig för att han bara har haft dålig erfarenhet med kvinnor och fortsätter sina metoder. När hon väl fått honom på kroken träffar hon en mycket rikare man (Helmut Griem) som bjuder in dem båda till lyxliv på landet. Det blir nu osäkert vem som förför vem och ett slags ambivalent polyförhållande växer fram.

Gaydelen i den här filmen känns avslappnad för att vara 1972. Gamla Berlin var känt för att vara öppensinnat och homovänligt och trots att det är en amerikansk film från homofoba 70-talet så känns det som att filmen skulle kunnat vara gjord idag. Jag skulle i och för sig inte haft något emot lite mer passionerad man-on-man action, och det skulle inte heller ska skadat med några fler musikalnummer.

/Johnny

Ja es lohnt sich doch manchmal zur Uni zu gehen. Zur Zeit besuche ich einen Kurs zum dokumentarischen Film und mein Prof drückte mir gestern einen Flyer zum UNERHÖRT MUSIKFILMFESTIVAL in die Hand. Vom 3. bis zum 6. Dezember gibt es in verschiedenen Kinos insgesamt 50 Filme rund um die Musik zu sehen.

Dazu gibt es am 4. Dezember einen Kongress zum Thema in der BEATLEMANIA.

Da ich ja auch eine Hausarbeit zum Thema schreiben will, freu ich mich besonders.

Hier mal die Facts und einige ausgesuchte Filme:

Locations:
3001, Zeise, B-Movie, Abaton, Haus 73

Preise:
Einzeltickets: 7 Euro + diverse Specials und Serientickets
Kongress: 40 Euro (bis 15.11.) danach 50 Euro

Filme (persönliche Auswahl)
ACHTUNG wir kommen! (über Ost-Punk?)
Dicke Hose (Hamburger HipHop-Spielfilm)
Dirty Princess – mit brennenden Höschen gegen das Parfüm des Kapitals (über ein skurilles spanisches Elektro-Punk Trio)
Drei Pioniere (über die drei Konzertveranstalter Rau, Jahnke & Lieberberg)
Jan Delay & Disko No. 1 – Nächste Station Bahnhof Soul (Doku)
MELT – Der Film zum Festival 2009
Rocksteady – The Roots of Reggae
Schlurf – Im Swing gegen den Gleichschritt (über die Swing-Jugend)
Slide Guitar Ride (über den ungewöhnlichen texanischen Blues-Gitarristen Bob Long III)
SPEX – Best of 2009
Stardust – Von der Leidenschaft ein Star zu sein (Essayfilm zum Thema Star-Dasein)
The Topp Twins: Untouchable Girls (über ein neuseeländisches Musik-Comedy-Duo)
This is Spinal Tap (wohl sehr lustige Doku über fiktive Musikgruppe)
West Coast Theory (Film über die Hip Hop Szene der amerikanischen Westküste)
Wir haben die Musik. Unterwegs mit Tom Liwa.

u.v.m.!

Zum Programm

Ich werde mir sicher den ein oder andren Film anschauen. Vor allem “Spinal Tap”! Das Ganze geht übrigens auch auf Tour nach Berlin, Lüneburg und Groningen.

Hier noch der Trailer zum Festival:

Mehr Infos gibt’s unter: www.unerhoert-filmfest.de

Michael Jackson – This is it!

Natürlich musste ich mir als ehemaliger grösster M.J.-Fan den Film “This is it” ansehen. Und natürlich liefen die Tränen und ich schwelgte in der Vergangenheit – ich habe die Musik genossen und erinnerte mich an meine persönliche Begegnung mit Michael (es war der 8. Juli 1988).

Aber auf der anderen Seite war ich sehr geschockt. Bei näherer Betrachtung fiel mir auf, dass der ganze Film irgendwie seltsam war. Teilweise hatte ich das Gefühl, dass die Kommentare von (ich glaube es war Kenny Ortega) nachträglich verändert wurden. Es passte irgendwie alles nicht zuammen. Michael sah für kurze Momente alles andere als glücklich aus und irgendwie “gezwungen”….

Der Film wird nur zwei Wochen gezeigt um den größt möglichen Profit in kurzer Zeit zu bekommen, die Filmmusik (Titel: This is it) ist nur zu bekommen, wenn man auch alle anderen Lieder (sorry, aber ich habe bereits jedes Lied von Michael)  kauft. Hier verdienen Menschen an Michael, die von Anfang an nur auf das Geld aus waren – denen der Mensch völlig egal war.

Schade, dass alles so gekommen ist, denn ich glaube, aus den vorhandenen Sequenzen und Filmmaterial hätte man vielleicht auch etwas ehrliches produzieren können – ohne ihm damit die Würde zu nehmen!

Für mich ist und bleibt er der King of Pop! Um es mit seinen Worten zu sagen: “Michael, I luv u, god bless u!”

http://www.thisisit-film.de/

Taking Woodstock, 2009, USA

Regi: Ang Lee
Manus: James Schamus (efter Elliot Tibers självbiografi)

Trots att han är vuxen nog att skaffa ett eget liv, lever Elliot (Demetri Martin) tillsammans med sina föräldrar ute på vischan i White Lake och hjälper dem att ta hand om ett gammalt förfallet pensionat. Ekonomin har krisat för dem ett långt tag men Elliot får en idé när han ser att Woodstock-folket letar efter en plats att anordna sin utomhusfestival på. Helt plötsligt är hela lilla White Lake ockuperat av nära en miljon hippies som ser fram emot tre dagars fred och musik.

Jag hade verkligen sett fram emot den här filmen och jag fick precis vad jag ville från den: humor, musik och gayness. Vad som är så skönt med Elliot är att han är bög men att det aldrig görs till något problem. Han får hångla med sin kärlek inför ett gäng hurrande faghags, han har en LDS-trippad trekant med ett hippiepar (Kelli Garner och Paul Dano) i en handmålad folkabuss och han blir ständigt ögonknullad av den långhårige Woodstock-arrangören Michael Lang (Jonathan Groff). Filmen, som förresten är regisserad av HBT-hjälten Ang Lee, bjuder även på en militärt utbildad transperson (Lieb Schreiber) som yttrar den fantastiska repliken “I know what I am and it makes it so much easier for others, doesn’t it?”

Taking Woodstock är en film som är lika viktig för HBTQ-samhället som Woodstock blev för hela världen.

/Johnny

Der Film beginnt mit einer Film-Montage von Konzert-Ausschnitten des Titels „Man in the Mirror“. Im Anschluss sieht man einen Rückblick auf das Leben des Künstlers: Seinen Werdegang als Sänger angefangen von den Jackson Five bis hin zur Bad World Tour, welche im Jahr 1987 begann. Danach folgt mit „Badder“ eine Parodie auf das „Bad“-Video, in dem alle Darsteller inklusive Michael Jackson von Kindern gespielt werden.

Danach erst beginnt die eigentliche Filmhandlung: Michael Jackson und drei Kinder bekommen zufällig mit, wie der skrupellose „Mr. Big“ seinen Handlangern den Befehl gibt, den Kindern der Welt Drogen zu verabreichen, damit diese von ihm abhängig werden. Als die versteckten Zuhörer bemerkt werden, werden sie von „Mr. Big“ und seinen Leuten gejagt, dabei gelingt es Michael Jackson den Gangstern zu entkommen, indem er sich in ein Auto verwandelt und ihnen davon fährt. Später trotzt er dem Kugelhagel der bewaffneten Verbrecher, indem er sich in einen Roboter verwandelt, danach noch in ein Raumschiff und so in den Himmel steigt und davon fliegt.

Verbunden werden die einzelnen Abschnitte der Geschichte durch Musik-Videos von „Speed Demon“, „Leave Me Alone“ und „Smooth Criminal“. Abschließend sieht man Michael Jackson in einer Performance des Beatles Cover-Songs „Come Together“. Während des Abspanns wird eine Darbietung der A-cappella-Gruppe Ladysmith Black Mambazo mit kurzen Making-Of Einblendungen zum Film gezeigt und im Anschluss daran eine Kurzversion des Musik-Videos von „Smooth Criminal“.

Wikipedia

Bedingt durch die Ereignisse der letzten Wochen, habe ich relativ viel von Michael Jackson gehört und ich musste feststellen, dass seine Musik doch eine wesentlich höhere Qualität aufweist als das, was sich normalerweise Sänger nennt und stimmlich nicht einmal ein Lied durchhält, von tänzerischen durchaus abgesehen. Auch wenn ich nie ein besonders großer Fan von ihm war oder bin, hat mich sein Tod durchaus mitgenommen; er gehörte einfach zum Leben dazu. Auch ist mir aufgefallen, wie nett er zu dem Zeitpunkt aussah und was für ein sympathisches Lächeln er hatte.
Den Film dagegen kann man getrost vergessen: Es gibt keine Handlung, nicht einmal als Kinderfilm – als der der Film wohl gedacht war – taugt er, so dämlich ist er. Nett ist die Veräppelung einer meiner Lieblingslieder (Bad), welches mit Kindern nachgespielt wird. Ansonsten mochte ich die Lieder nicht – mit *Leave me alone* und *Smooth crimnal* werde ich in hundert Jahren nicht warm werden, zudem wurden die dazugehörigen Videos nur aus dem Film rausgeschnitten.

Fazit:

Der dümmste Film aller Zeiten und niemand, der Micheal Jackson in guter Erinnerung behalten möchte, sollte ihn sehen.

• Darsteller: Michael Jackson, Joe Pesci, Kellie Parker
• Regisseur(e): Jerry Kramer, Collin Chilvers
• Komponist: Bruce Broughton
• Format: Dolby, HiFi Sound, PAL
• Sprache: Deutsch (Dolby Digital 2.0), Englisch (Dolby Digital 2.0), Spanisch (Dolby Digital 2.0)
• Untertitel: Deutsch, Englisch, Spanisch, Portugiesisch, Dänisch, Finnisch, Norwegisch, Schwedisch, Hebräisch, Polnisch, Tschechisch, Kroatisch, Griechisch, Ungarisch, Türkisch, Isländisch
• Region: Region 2
• Bildseitenformat: 4:3
• FSK: Freigegeben ab 12 Jahren
• Studio: Warner Home Video – DVD
• Erscheinungstermin: 18. Februar 2005
• Produktionsjahr: 1988
• Spieldauer: 89 Minuten

Amazon

Filmstarts

Jesus Christ Superstar, 1973, USA

Regi: Norman Jewison
Manus: Melvyn Bragg (efter bibeln och en historia av Tim Rice)

Den här filmatiserade rockoperan börjar med att ett team showbizmänniskor slår läger någonstans ute i öknen för att låta Jesus återuppstå i deras regi. De framför nya testamentet med dans och sång – inte ett enda ord blir utan ton! Jesus (Ted Neeley) blir avgudad av folket och de börjar ställa krav på honom och slita i honom från alla håll. Judas (Carl Anderson) börjar tycka att hans kompis Jesus har blivit lite divig så han kritiserar honom högljutt. Till sist förråder han honom och överlämnar honom till kung Kajafas  (Bob Bingham) som inte gillar konkurrensen om titeln “Judarnas konung”.

Förutom den klassiska judaskyssen (som Judas delar ut när han förråder Jesus) så vilar en ganska homerotisk stämning över allt. Pontus Pilatus (Barry Dennen) är ganska fjollig och Kajafas (som inte kan sjunga i takt) tycks ha ett lite homoerotiskt förhållande till sin följeslagare Hannas (Kurt Yaghjian) men det är kung Herodes (Josh Mostel) och hans hov som får stå för den stora gayparadrollen. Han har ett sångnummer som är fullspäckat med gayreferenser: slappa handleder, inoljade mansbröst, lösögonfransar, glitterstjärnor, plastiga peruker och slavar i porriga höftskynken – allt framfört i ett steppvänligt kabaré-nummer. Klassiskt!

/Johnny

Yeah, here it is!! Magnificent!! And for all those who might have missed the preview of the ‘Michel & Bob Dylan Fest 2009′ in this post I will post all event-info here:

Michel Bob Dylan Fest Poster 2009

MICHEL MONTECROSSA’S MICHEL & BOB DYLAN FEST 2009

22.5.2009 – 24.5.2009

THREE DAYS WITH GREAT MICHEL MONTECROSSA & BOB DYLAN SONGS AND MOVIES

THE MICHEL & BOB DYLAN FEST 2009 TAKES PLACE IN THE MUSIC-HALL OF THE OMNIDIET RESORT AND BUSINESS HOTEL IN 28011 MIRAPURI-COIROMONTE, ITALY, FOR FURTHER INFO SEE: www.Michel-BobDylan.com

Program:

Friday, the 22nd 2009: Rock-Movie Night featuring Michel Montecrossa’s film ‘Going to the Spirit of Woodstock Festival in Mirapuri‘; see the Trailer here in this post

Saturday, the 23rd 2009: Michel Montecrossa and his band The Chosen Few present great Michel Montecrossa and Bob Dylan songs at the ‘Sunglight Dance’ Concert, Omnidiet Music Hall from 10 p.m. – 1 a.m.

Sunday, the 24th 2009: Rock-Movie Night featuring Bob Dylan’s film ‘Masked And Anonymous’

TAKE ADVANTAGE OF THE SPECIALLY PRICED 3 DAYS OFFER FOR THE MICHEL & BOB DYLAN FEST 2009 INCLUDING ACCOMODATION, FULL BOARD AND ENTRANCE TO ALL CONCERTS AND MOVIE-SHOWS:

174 €URO PER PERSON IN SINGLE-BED ROOM AND 276 €URO FOR TWO PERSONS IN DOUBLE-BED ROOM

OFFER FOR GROUPS OF 6 PERSONS AND MORE: 123 €URO PER PERSON

FOR ROOM-RESERVATION CONTACT THE:

OMNIDIET RESORT AND BUSINESS HOTEL
VIA MONTE FALÒ 8
28011 MIRAPURI-COIROMONTE
(PROVINCIA DI NOVARA), ITALY
PHONE: +39-0322-999009 • FAX: +39-0322-999129
E-MAIL: Omnidiet@Mirapuri-Enterprises.com
www.Omnidiet-Hotel.com

Das Michel & Bob Dylan Fest 2009 Poster ist online!!! Und wer das Preview in diesem Artikel

verpasst hatte – hier nochmal die Infos zum Event auf einen Blick:

Hier schon mal die Infos für Michel Montecrossa’s ‘Michel & Bob Dylan Fest 2009′:

Was: 3 Tage mit grossartigen Michel Montecrossa und Bob Dylan Songs und Filmen, mehr Infos zu Michel Montecrossa’s ‘Michel & Bob Dylan Fest 2009′ sowie den CDs und Songs von ‘Michel Montecrossa sings Bob Dylan’ unter: www.Michel-BobDylan.com

Programm:

Freitag, der 22.05.2009: Rock-Cinema Night mit dem Film ‘Going to the Spirit of Woodstock Festival in Mirapuri, Italy‘,

Samstag, der 23.05.2009: Full-Power Live-Entertainment mit großartigen Michel Montecrossa und Bob Dylan Songs beim ‘Sunlight Dance’ Concert von Michel Montecrossa and his band The Chosen Few in der Omnidiet Music-Hall, von 22:00-1:00 Uhr

Sonntag, der 24.05.2009: Rock-Cinema Night mit Bob Dylan’s Film ‘Masked And Anonymous’

Wann: 22.05.2009-24.05.2009

Wo: Omnidiet Hotel Music-Hall, mehr Infos zum Omnidiet siehe: www.Omnidiet-Hotel.com

Paket-Angebot & Preis: Das Paket-Angebot zu Michel Montecrossa’s ‘Michel & Bob Dylan Fest 2009′umfasst 3 Tage mit Übernachtung, Vollpension und kostenloser Teilnahme an allen Konzerten und Filmvorführungen:

Gesamtpreis in Einzelzimmer: 174 € pro Person

Gesamtpreis in Doppelzimmer: 276 € für 2 Personen

Gruppen (mehr als 6 Personen): 123 € pro Person

Info & Kontakt:

OMNIDIET RESORT AND BUSINESS HOTEL
VIA MONTE FALÒ 8
28011 MIRAPURI-COIROMONTE
(PROVINCIA DI NOVARA), ITALY
PHONE: +39-0322-999009 • FAX: +39-0322-999129
E-MAIL: Omnidiet@Mirapuri-Enterprises.com
www.Omnidiet-Hotel.com

Schwarze Anzüge, schwarze Hüte, schwarze Sonnenbrillen und natürlich ein schwarzes Auto – so ziehen die Brüder Jake und Elwood Blues durch Detroit.

Ihr Ziel ist es, die alte “Blues Band” wieder zusammenzuführen, um so die nötigen 5000 Dollar für das vom Abbruch gefährdete Waisenhaus aufzutreiben, in dem sie aufgewachsen sind. Das Waisenhaus wird von katholischen Nonnen geführt und so begeben sich die Blues Brothers, da sie “im Auftrage des Herrn” unterwegs sind, auf eine Reise mit haarsträubender Action, Explosionen, Demonstrationen und gewaltigen Polizeieinsätzen.

Die Ironie, die hinter dem “Auftrag des Herrn” steht, lässt die Actionszenen derart überhöhen, dass der komödiantische Ton des Filmes niemals verloren geht.
Dazu kommen geniale Musikeinlagen von “King of Soul” James Brown, Gospelsängerin Aretha Franklin, der R&B-Legende John Lee Hooker, dem “King of Blues” Ray Charles – und natürlich der Blues Band.
Wer am Ende genau hinschaut, wird als Finanzbeamten niemand anderen als Steven Spielberg erkennen.

(So You Wanna Be a) Rock Star, 2001, USA

Regi: Stephen Herek

Chris “Izzy” Cole (Mark Wahlberg) har länge avgudat sitt favoritband Steel Dragon – och har t.o.m. spelat i ett coverband som spelat deras låtar – men en dag får han chansen att bli sångare i det riktiga metal-bandet! Wow!!!! Han och flickvännen beger sig ut på turné med dem.

Haha, vilken urusel film! Storyn och karaktärerna är helt orealistiska och alla tycks bära peruker från Butterick’s. Men den innehåller i alla fall en hel del queert:  Bobby Beeers (Jason Flemying) – den f.d. sångaren i Steel Dragon -  visar sig vara bög (troligtvis inspirerad av Rob Halford i Judas Priest) och han hånar Izzy för att han trott att låten “Kim” handlade om en tjej. Men så fort hårda hårdrocks-Bobby outat sig drar han av sig peruken och börjar flaxa som en riktig drama queen. Suck. Jennifer Aniston spelar Izzys flickvän och hon börjar odramatiskt sexa sig med två tjejer på dansgolvet och så småning om har alla gruppsex. Man får också se att managern Tania (Dagmara Dominczyk), som introducerar paret till orgien, är en transkvinna. Hela HBTQ-flaggan är hissad typ. Synd bara att flaggstången är så låååg.

/Johnny

天使, 2001, Kina

Regi: Kit Hung

Ricky (Chet Lam) har stuckit hemifrån för att hans familj inte accepterar att han är bög. Han flyttar hem till sin kompis Mark (Nicky Hung) som efter hand upptäcker att han har mer än vänskapskänslor för Ricky.

Anspråkslös lågbudgetfilm med ganska svag handling. Oskyldig (inga sexscener) och gullig, med de sedvanliga kärleksballaderna om hjärta och smärta (av Chet Lam). Man ler för att det stundtals är sött, men det blir ganska långrandigt ändå. Långt ifrån minnesvärd, men kan fungera som tidsfördriv.

/Bobbi

Concert-News!! Michel Montecrossa’s ‘Mother Earth Cyberrock & Climate Change Concert’ will continue the ongoing ‘Courage & Love Climate Change Concert Tour’ on 7.03.2009 at the Michel Montecrossa Rock Vision Diner in Gauting near Munich. The concert by Michel Montecrossa and his band The Chosen Few starting at 10:00 p.m. goes along with an exhibition of Michel Montecrossa’s visionary paintings, drawings and Cyberart. The concert will be introduced at 9:00 p.m. by the orgiastic Rock-Music and Image World of Michel Montecrossa’s ‘Reality Rocker, Part I’ Movie- the breathtaking fusion of powerful images with powerful rock songs creating the intense experience-world of freedom and love, battle and conquest, hope and victory.

Michel Montecrossa about the ‘Mother Earth Cyberrock & Climate Change Concert’:

“Mother earth is all we have – don’t fool around with her.”

Concert Poster: Mother Earth Cyberrock & Climate Change Concert by Michel Montecrossa and his band The Chosen Few

When & Where:

on Saturday, the 7th, March 2009, from 9:00 p.m. – 1:00 a.m.

at the

Michel Montecrossa Rock Vision Diner
Danziger Str. 1
82131 Gauting (near Munich), Germany
Phone: +49-(0)-89-8508555
eMail: Michel-RockVision@Mirapuri-Enterprises.com

Program:

9:00-10:00 p.m. Film-intro presenting Michel Montecrossa’s ‘Reality Rocker, Part I’

Reality Rocker, Part One is titled ‘New Day’ and tells the story of Reality Rocker who is in search of his ladies Mirakali and Diana, who have been caught by the Alien Dictator and are kept prisoners by his Bad Dreams. Reality Rocker first liberates Mirakali and then they together with the girls of the Reality Rocker Gang find Diana in the Tower of Loneliness, where the Bad Dreams hold her in deep sleep. Mirakali knows the answer…

The DVD chapters and songs of Reality Rocker, Part One:
‘New Day’, ‘Contest Bar And The Alien Dictator’, ‘RUSSIA AND AMERICA ROCK’, ‘Reality Rocker And His Lady’, ‘SOMETHING IS HIDDEN IN MAN’S BREAST’, ‘Electronic Underworld’, ‘I AM A-LOOKIN’ FOR YOU, MY LORD’, ‘Alien Dictator’s Circus’, ‘OCEAN WORLD’, ‘Crossing The Upper Photonic Web And The War Zone’, ‘END ALL YOUR WARS’, ‘Time Dissolving Rain’, ‘NO TIME BLUES’, ‘Tower Of Loneliness’, ‘LONELY’, ‘Diana’s Sleep’, ‘FARE THEE WELL’
Total Length: 60:00 Min.

10:00 p.m. – 1:00 a.m. Live-Concert by Michel Montecrossa and his band The Chosen Few

Find info & trailer of the ‘Reality Rocker’ Movie here: Reality Rocker – Info & Trailer

For further information:

Michel Montecrossa Newsletter: www.MichelMontecrossa.com

Michel Montecrossa Rock Vision Diner: www.MichelRockVision.com

Konzert-News!!! Michel Montecrossa’s ‘Courage & Love Climate Change Concert Tour’ wird am 7.03.2009 im Michel Montecrossa Rock Vision Diner in Gauting (Nähe München) mit dem ‘Mother Earth Cyberrock & Climate Change Concert’ fortgesetzt werden. Das Konzert von Michel Montecrossa and his band The Chosen Few wird um 22:00 Uhr beginnen und von einer Ausstellung, die Michel Montecrossa’s visionären Gemälde, Zeichnungen und Cyberart präsentiert, begleitet werden. Das Konzert wird um 21:00 Uhr mit einem Film-Highlight eröffnet: ‘Reality Rocker, Part I’ - Michel Montecrossa’s Rock-Cinema Meisterwerk des 21. Jahrhunderts: provocating, mind-blowing, powerful and tender

Infos & Trailer des ‘Reality Rocker’ Movies gibt’s hier: Reality Rocker – Info & Trailer

Michel Montecrossa über das ‘Mother Earth Cyberrock & Climate Change Concert’:

“Mother earth is all we have – don’t fool around with her.”

Wann & Wo

Samstag, der 7.03.2009 von 21:00 – 1:00 Uhr

im

Michel Montecrossa Rock Vision Diner
Danziger Str. 1
82131 Gauting
tel: 089 – 8508555
fax: 089 – 8509178
email: michel-rockvision@mirapuri-enterprises.com
Internet: www.MichelRockVision.com

Veranstaltungsprogramm:

21:00-22:00 Uhr: Film-Intro – Michel Montecrossa’s ‘Reality Rocker, Part I’

22:00 – 1:00 Uhr: Live-Konzert mit Cyberrocker Michel Montecrossa and his Band The Chosen Few

Umfassende Infos zu Cyberrocker/Cybersymphoniker und Multimedia-Artist Michel Montecrossa auf dem Michel Montecrossa Newsletter: www.MichelMontecrossa.com
Infos zum Michel Montecrossa Rock Vision Diner unter: www.MichelRockVision.com

Hier schon mal die Infos für Michel Montecrossa’s ‘Michel & Bob Dylan Fest 2009′:

Was: 3 Tage mit grossartigen Michel Montecrossa und Bob Dylan Songs und Filmen

Wann: vom 22.05 – 24.05.2009

Wo: OMNIDIET RESORT AND BUSINESS HOTEL (MUSIC-HALL)
VIA MONTE FALÒ 8
28011 MIRAPURI-COIROMONTE
(PROVINCIA DI NOVARA), ITALIEN

Programm:

Freitag, der 22.05.2009: Rock-Cinema Night mit dem Film ‘Going to the Spirit of Woodstock Festival in Mirapuri, Italy‘, hier den Trailer sehen:

Samstag, der 23.05.2009: Full-Power Live-Entertainment mit großartigen Michel Montecrossa und Bob Dylan Songs beim ‘Sunlight Dance’ Concert von Michel Montecrossa and his band The Chosen Few in der Omnidiet Music-Hall, von 22:00-1:00 Uhr

Sonntag, der 24.05.2009: Rock-Cinema Night mit Bob Dylan’s Film ‘Masked And Anonymous’

Paket-Angebot & Preis: Das Paket-Angebot zu Michel Montecrossa’s ‘Michel & Bob Dylan Fest 2009′umfasst 3 Tage mit Übernachtung, Vollpension und kostenloser Teilnahme an allen Konzerten und Filmvorführungen:

Gesamtpreis in Einzelzimmer: 174 € pro Person

Gesamtpreis in Doppelzimmer: 276 € für 2 Personen

Gruppen (mehr als 6 Personen): 123 € pro Person

Info & Kontakt:
TEL: +39-0322-999009 • FAX: +39-0322-999129
E-MAIL: Omnidiet@Mirapuri-Enterprises.com
www.Omnidiet-Hotel.com

Internet: mehr Infos zu Michel Montecrossa’s ‘Michel & Bob Dylan Fest 2009′ sowie den CDs und Songs von ‘Michel Montecrossa sings Bob Dylan’ unter: www.Michel-BobDylan.com

MICHEL MONTECROSSA’S MICHEL & BOB DYLAN FEST 2009

22.5.2009 – 24.5.2009

THREE DAYS WITH GREAT MICHEL MONTECROSSA & BOB DYLAN SONGS AND MOVIES

THE MICHEL & BOB DYLAN FEST 2009 TAKES PLACE IN THE MUSIC-HALL OF THE OMNIDIET RESORT AND BUSINESS HOTEL IN 28011 MIRAPURI-COIROMONTE, ITALY

Program:

Friday, the 22nd 2009: Rock-Movie Night featuring Michel Montecrossa’s film ‘Going to the Spirit of Woodstock Festival in Mirapuri‘; see the Trailer here in this post

Saturday, the 23rd 2009: Michel Montecrossa and his band The Chosen Few present great Michel Montecrossa and Bob Dylan songs at the ‘Sunglight Dance’ Concert, Omnidiet Music Hall from 10 p.m. – 1 a.m.

Sunday, the 24th 2009: Rock-Movie Night featuring Bob Dylan’s film ‘Masked And Anonymous’

TAKE ADVANTAGE OF THE SPECIALLY PRICED 3 DAYS OFFER FOR THE MICHEL & BOB DYLAN FEST 2009 INCLUDING ACCOMODATION, FULL BOARD AND ENTRANCE TO ALL CONCERTS AND MOVIE-SHOWS:

174 €URO PER PERSON IN SINGLE-BED ROOM AND 276 €URO FOR TWO PERSONS IN DOUBLE-BED ROOM

OFFER FOR GROUPS OF 6 PERSONS AND MORE: 123 €URO PER PERSON

FOR ROOM-RESERVATION CONTACT THE:

OMNIDIET RESORT AND BUSINESS HOTEL
VIA MONTE FALÒ 8
28011 MIRAPURI-COIROMONTE
(PROVINCIA DI NOVARA), ITALY
PHONE: +39-0322-999009 • FAX: +39-0322-999129
E-MAIL: Omnidiet@Mirapuri-Enterprises.com
www.Omnidiet-Hotel.com

Performance, 1970 (inspelad 1968), Storbritannien
Regi: Nicolas Roeg, Donald Cammell

Jag ska inte låtsas som att jag förstår den här filmen – för det gör jag inte riktigt fastän jag har sett den med svensk text, sett en dokumentär om den, läst flera analyser av den samt sett vissa delar igen för att friska upp minnet – och jag ska inte heller försöka återge vad den handlar om i detalj, men jag ska försöka måla upp någon snabb skiss av vad jag tänker om den:

Allt börjar med att Chas (James Fox) är någon gangstertyp och sedan lämnar han det livet och då får han maffian efter sig. Detta håller på i typ en timma, vilket nästan fick mig att stänga av videon, men sedan träffar han Turner (Mick Jagger) och får bo i hans hus och det är då hela filmen egentligen börjar, skulle man kunna säga.

Turner bor med två kvinnor (Lucy och Pherber) och de tycks ha ett slags bisexuellt polyförhållande. Lucy (Michèle Breton) är en androgyn och mörkhårig fransyska som jag flera gånger misstar för att vara Mick Jagger – detta visar sig vara meningen då i en scen då Turner och Chas ligger i samma säng och Turner vänder sig mot Chas och de börjar hångla. Men i sekunden han vänder sig om byter de skådespelare och då är det Lucy som Chas rullar omkring med. Regissörerna leker med oss tittare och får oss att bli förvirrade – vem är vem? Vad är drogrus och vad är verklighet?

Tjejerna tillåts dock ha sina fysiskt bisexuella stunder tillsammans (utan manliga “stuntmän”) och Pherber (Anita Pallenberg) retar Chas när hon märker att han lider av homofobi och föreslår att han bör testa på att ligga med Turner (läs samtalet nedan). Turner verkar vara kär i Chas och har ett ganska blygt sätt att närma sig honom – i slutet undrar man om inte Turner och Lucy ändå är samma person. Och i en låt i filmen (med musikvideo!) anspelas det på homoerotik, fast då mellan äldre gubbar. Rakt igenom är det queer, queer och queer. Synd bara att det går så segt i början. När filmen väl kommer igång är den estetiskt tilltalande och drogad men fortfarande väldigt svårsmält – inget att sitta och sticka en kofta till, alltså.

/Johnny

Scen med Pherber och Chas, c:a 1 timma och 20 minuter in i filmen. De ligger halvnakna tillsammans i en himmelsäng i Turners stora hus.

Pherber: I’ve got two angels – one male and one female – just like a triangle, see? …You never have a female feel? [sic] *håller upp en spegel mot Chas bröst och speglar sitt eget i det*
Chas: (arg) NO Never! I feel like a man! A man all the time!
Pherber: That’s awful! That’s what’s wrong with you, isn’t it?
…
Pherber: How do you think Turner feels like, huh?
Chas: I don’t know. He’s weird. And you’re weird. You’re kinky!
Pherber: He’s a man! A male and female man! And he feels like me…
Chas: NO! No he doesn’t! *puttar ut ur sängen*
Pherber: You’ll love it… *Turner går tyst utanför himmelsängen och kollar in lite..* Tell me, gluteus maximus *klämmer på skinkan* – how does it feel? *skrattar förföriskt*
Chas: I said, I’m not one of those!
Pherber: Hey, butch! …*skrattar och tar tag i Chas långhåriga peruk* Mmmm…Rita Hayworth…
Chas: I said NO!
Pherber: (skrattar)
Chas: You…you…degenerate! You’re perverted!

Konstigt och symboliskt samtal i slutet av samma scen:

Chas: What’s he want?! [sic]
Pherber: Maybe a little mirror… a little, dark mirror…
Chas: My mirror? NO! He shan’t!
Pherber: Listen! He won’t take it away, you fool. He just wants to take a look at it. He’s stuck! Stuck!
Chas: Why?
Pherber: He lost his demons, that’s why. He thought he had it all under control, juggling all those balls…millions of them [...]His demon had abandoned him. He was gone. He’s still trying to figure out whether he wants it back. He’s gotta find it again!
Chas (går upp från sängen): Listen, I gotta tell you something…
Pherber: Go tell Turner, he’s waiting for you. He’s been waiting a long, long time.

Gravitation, Japan, 1999

Regi: Bob Shirahata, Shinichi Watanabe efter manga av Maki Murakami

Shuichi Shindou (Tomukazu Seki) är sångare i popduon Bad Luck och det han vill mest av allt är att slå igenom och bli en stjärna. Den perfekta låten låter dock vänta på sig – kanske är det en flicka som saknas i Shuichis sångtexter?

En blåsig kväll stannar Shuichi till i en park på väg hem från ett möte och funderar över en låttext. Plötsligt flyger utkastet iväg och hamnar i ansiktet på en lång, snygg man, som läser igenom den och fäller sin dom – Shuichi saknar helt talang. Sedan lämnar han den förkrossade Shuichi att förtvivla i mörkret…

Men Shuichi kan inte glömma främlingen, och när han får chansen ser han till att konfrontera honom, något som blir början till nya känslor och möjligheter.
Det här 13-episodsanimen är en av de absoluta klassikerna inom shonen-ai, och var för mig liksom för många andra den första BL-animen jag över huvud taget såg. Den innehåller en hel del musik och mängder av överdriven animehumor, men har framför allt gjort sig känd för sin kärlekshistoria, mellan den unge och naive Shuichi och den bittre Eiri Yuki, full av mörka hemligheter. Vill du ha en introduktion till shonen-ai (och dessutom förståelse för mängder av yaoidoujinshis därute) finns det nog ingen anime jag skulle rekommendera innan denna.

/Tina

Hahah Älskar denna!
Fanny, det är den här jag & Dennis snackar om!

Verkligen värt en titt! Ett leende på läpparna, om inte mer! ^^

Känns verkligen bra med en ny blogg, det måste jag verkligen säga. Och denna känns mycket mycket bättre. Stilren och enkel.

Just nu sitter jag och g33kar igenom youtube som vanligt (a). Lyssnar på ROXETTE! Älskar verkligen Per Gessles musik. Och har varit ett stort fan, men var sååå länge sedan jag lyssna på hans musik. Förut spelade jag BARA Gyllene Tider & Roxette, men det blev väl för uttjatat helt enkelt. Lyssnar ju för övrigt på Metal & Hårdrock, det är mer min stil, men alla har väl sina mjuka sidor? Inte sant!?

Och lite 80-tal sitter aldrig fel

Denna lyssnar jag på nu, Roxette – How do you do

Fick mig att komma o tänka på hur jag var förut, hur man beter sig när man verkligen gillar något. Man överdriver verkligen. Klär sig som sin idol, har bilder på sin idol, och som i mitt fall.. samlar på ALLT. CD-skivor, Kasetter, LP-skivor, EP´s och tidningsurklipp samt affischer såklart!

Mitt rum 2005 när vi bodde i Slagsta (bor i Tullinge nu sen 1 år tillbaka)

Haha, börjar skratta vid tanken på hur jag klädde mig, som Per Gessle i “The Look” videon. Spana in den på Youtube vettja!

The Rocky Horror Picture Show, 1975, Storbritannien/USA
Regi: Jm Sharman

Det blivande äkta paret Janet (Susan Sarandon) och Brad (Barry Bostwick) kör fast i ovädret och letar sig till ett spöklikt slott i närheten för att låna en telefon. Där träffar de på den mystiske vetenskapsmannen Dr. Frank-N-Furter (Tim Curry) som är en “sweet transvestite from Transsexual, Transylvania”. Han låter dem inte ringa något samtal, utan visar dem istället sitt största experiment: den konstgjorda och muskulösa drömmannen Rocky Horror (Peter Hinwood).

Rocky Horror är nog den queeraste musikalen jag känner till – och den är över 30 år gammal! Huvudpersonen är en dominant bisexuell man i raffset som skapar en manlig älskare åt sig själv och har ett förflutet med nästan alla i huset. Han lyckas även få Janets fästman Brad i säng. I “Touch-a Touch-a Touch me” får Janet sjunga ut sin kvinnliga sexualitet (“I’ve got an itch to scratch, I need assistance”) medan Magenta (Patricia Quinn) och Columbia (Nell Campbell a.k.a. Little Nell) upphetsat bevakar henne och Rocky som om de vore en porrfilm. Låten “Don’t dream it – be it!” är en hymn om transvestitisk fetischism och i slutet blir det en het och vacker orgie i en pool innan Dr. Frank tvingas återvända till sin hemplanet. En B-rysar/sci-fi/komedi/musikal-klassiker värd att se flera gånger!

/Johnny

This is Spinal Tap, 1984, USA
Regi: Rob Reiner

Detta är Spinal Tap – ett brittiskt hårdrocksband som hängt med i många år och blivit legender. I den här “rockumentären” gör de comeback i USA och låter kameran komma riktigt nära inpå så att Marty DiBergi kan göra ett intimt porträtt av livet som rockstjärna. Men rockstjärnelivet är inte alltid glamoröst – det kan Spinal Tap vittna om: de får spela förband till en dockteater, deras kreativa skivomslag blir bannade, de får smörgåsar som är för små för att vikas och de förlorar bandmedlemmar i mystiska dödsfall. Kärnan i bandet hänger i alla fall kvar: barndomskamraterna David och Nigel. Deras vänskap prövas gång på gång och Nigel är inte så förtjust i Davids flickvän Jeanine som försöker agera någon slags manager för bandet.

Vad som är uppenbart för de flesta – men inte alla – är att det också är en “mockumentary” och att karaktärerna är helt påhittade. Nåväl kanske inte helt: de lånar en stor del från många kända band under tidernas gång (Beatles, Kiss, Led Zeppelin m. fl.) och gränsen mellan hån och hyllning är hårfin. Skådespelet är så strålande att man då och då nästan går på att det är dokumentär om riktiga personer.

Det här är verkligen en av mina favoritfilmer – den har allt jag kräver: humor, bra musik (specialskriven för filmen!), snygga klipp, färggranna kläder och homoerotik. Ja, det råder inga tvivel om att Nigel (Christopher Guest) är kär i David (Michael McKean). Han söker jämt sin kompis uppmärksamhet och när Jeanine (June Chadwick) kommer in i bilden ger han henne dödande blickar och fäller svartsjuka kommentarer. Det är ömsesidigt, för Jeanine tycks vara svartsjuk på Nigel också och hon morrar som en arg hund i hans närvaro. David tycks inte förstå någonting av spelet som förekommer – han tycker bara att det är konstigt att hans två närmsta inte kan komma överens trots att de är så lika. I en scen säger Nigel att han och David är “closer than brothers”. I extramaterialet på DVD:n (som innehåller över en timmas bortklippta scener) kommer det fram att David t.o.m. hade en period av “experimenterande” då han sminkade sig och drog hem sjömän och hade sex i lägenheten han delade med Nigel. Men även utan extramaterialet kan man hitta små ledtrådar i varje scen, vilket gör den här filmen till en av de mest slashvänliga i världshistorien.

/Johnny