Jeg liker styrke, og jeg liker svakhet. Det skal stå i en komplementær dikotomi. Men jeg skal være sterk, alltid. Resten av verden kan være svak.

Jeg liker kampsport, og har trent det lenge. Problemet her er at jeg ikke kan omgås alfahanner. Ender jeg opp med å trene med macho menn pleier det å ende i blodig nærkamp. Jeg vet ikke hva som trigger det. Kanskje det er hatet mot autoriteter som slår inn, eller kanskje det er arrogansen om at de faktisk tror de er bedre enn meg. Skal jeg fortelle en hemmelighet? De fleste machomenn greier ikke å slåss. De har muskler og kraften, men ingen teknikk. Det de har lært om krigekunst er fra japanske filmer eller Bruce Willis. Så lenge man greier å hindre dem i å bruke full kraft (uansett hvor god du er så tåler du ikke en knyttneve i ansiktet) så vinner man som regel.

Før var jeg nødt å gjøre kompromiss, for det er mange machomenn i kamsportmiljøene. Nå, derimot, har jeg funnet meg min lille nisje med folk som passer sammen. Vi har samme prinsipper når det kommer til krigerkunsten. Det ender alltid i blod.

Vi samles flere ganger i uken. Møteplassen blir erklært en time før samling, og skifter fra urbane nedslitte strøk, til motorveier, til skogsområder. Man skal alltid komme seg til møteplassen til fots. Alle klarer det alltid innen fristen.

Selve kampene kombinerer flere teknikktyper. Lederen vår er godt trent i Krav Maga, som er slåssteknikken formet i den israelske hær. Vi andre har spredt erfaring med Tae Kwon Do, karate, Jiu Jitsu og annet. Reglene er fight club stil og kampen slutter ikke før en skriker stopp, tapper ut, besvimer, eller blir så sterkt skadet at man ikke kan fortsette. Den siste har vi ikke opplevd ennå.

Vi har trent sammen siden august, og blitt mer disiplinerte. Man skal prøve å hindre å skade folk så det ikke kan dekkes over. Man har jo liv man skal leve. Å gå på jobb eller studiested med blåmerker i ansiktet og opprevet leppe er ikke konstruktivt.

Selv har jeg ikke hatt større skader. Den store mistanken jeg har er at siden jeg er den minste (i størrelse og alder) så tar de lett på meg og vil ikke skade meg noe større. Det verste var en knivkamp der motstanderen min fant ut at han ville prøve å skalpere meg. Dette fikk han ikke til men et kutt i skallen fikk jeg. Han tok strupetak på meg isteden. Jeg tok igjen ved å bite han i armen. Store mannen måtte få stivkrampesprøyte.

Sensei Oleg (vår lærer og leder) har lagt sin elsk på meg og lar meg slippe unna med alt, noe som betyr at jeg kan bruke de andre som personlig boksesekk uten at det får konsekvenser. Det vil si; ingenting fikk konsekvenser før jeg utfordret sensei selv til nærkamp. Ingen våpen skulle brukes, bare ren teknikk. Han aksepterte. Jeg bruker primært Jiu Jitsu mens han bruker sine kjære Krav Maga-teknikker. Jeg trodde jeg hadde studert han grundig. Jeg trodde jeg var klar. Jeg tok veldig feil. Han lot være å brekke bein på meg men meg fikk et knuseslag mot kjeven som lot meg smake jekslene mine på en ny måte. Til gjengeld kunne jeg blinde han ved å spytte blod i ansiktet på han. Blod gir veldig god visuell effekt; det var Rambo som stirret tilbake på meg. Jeg hadde gjort han sint nå. Noen runder til der vi sparret hverandre av, og han fikk overtaket. Kroppen min lettet fra bakken og plutselig tok jeg svalestup ned i en haug med løv i utkanten av treningsarenaen. Løvet skjulte noen skarpe steiner som sa hallo til ribbeinet mitt og gav det et skikkelig knekk. Diagnosen ble bristet ribbein.

Nå blir jeg rundhåndelig bortskjemt av Oleg. Mannen var nærmest i tårer, ikke fordi jeg ble skadet, men fordi jeg ble så skadet at jeg ikke kan trene kamp på minst 4 uker. Et bristet ribbein kan brekke helt og trenge inn i lungen, noe som er litt blodige saker. Jeg har blitt oppnevnt som dommer og får sitte på sidelinjen ved siden av vårt passive medlem, den vakre Francoise, som til gjengjeld deler sin hjemmelagde veganersjokolade med meg. Livet er godt.

Imorgon firar jag 150 dagar i puberteten – men jag kunde inte hålla mig, så jag visar lite bilder redan idag. Det är en hel del som har hänt sedan jag började med testosteron, både fysiskt och psykiskt.

De kroppsliga förändringarna är ungefär de jag hade väntat mig: Jag har fått mer kroppshår, jag har en lite mörkare röst och en jämnare och kraftigare skäggväxt. Min kroppstemperatur är densamma som förut, och med undantag för vissa perioder skulle jag inte säga att jag egentligen svettas mer. Däremot har jag både blivit mer varm i huden och mer frusen. Kanske är det lite psykiskt: Jag behöver inte längre de låga temperaturerna för att hålla mig hårig.

Måtten har förändrats – och det långt över förväntan, med tanke på att jag praktiskt taget inte har tränat alls. Vikten har fortsatt neråt, tack vare att jag samtidigt äter Concerta för min ADHD. Trots att testosteron brukar få människor att gå upp i vikt har jag tappat 4,5 kilo. Musklerna har kommit fram lite bättre, och mina underarmar och händer har blivit lite senigare, inbillar jag mig.

Men framförallt är det håret som är den stora skillnaden. På ställen som ryggen och kinderna som förr hyste några små ljusa fjun har jag numera en tydlig hårväxt, och benen som redan förut var ganska ludna är numera nästan päls. Jag har tillochmed hår på bröstet – men snyggast är ändå mina underarmar. Jag råkar nämligen tycka att lite lagom seniga och håriga armar är snyggt, och har alltid skämts för att mina egna inte är så ludna som jag önskat att de var, och alldeles för runda. Nu har jag äntligen snygga armar.

Håret på huvudet är ständigt flottigt och jag har finnar i ansiktet, på bröstet och på ryggen. Jag börjar tröttna litegrann på det, men det är egentligen en bagatell. Rent kroppsligt är jag väldigt nöjd med min pubertet såhär långt, och känslan av att faktiskt kunna hantera situationen smyger sig på då och då. Det är en mycket märklig känsla – men helt fantastisk.

Läs även andra bloggares åsikter om könskorrigering, vård, transsexualism, kropp, bilder, puberteten, kroppshår, målbrottet, skägg, röst, hår, finnar, muskler, mått, vikt, Concerta, Nebido, medicin, svett, förändring, hormoner, utveckling, diagram, testosteron

Ja, nu har jag kommit till ett mycket intressant kapitel i det här Super Size Me!-projektet. Nämligen tiden då jag med egna ögon faktiskt kan se att min kropp förändras. Och nej, jag har absolut inte gått upp tio kilo sen i somras, så stor skillnad är det inte…!

Men! Plötsligt har jag inga magrutor kvar längre… Missförstå mig inte, magen är inte stor eller “fettig” på något vis men den är bara väldigt, tja, vad ska man säga…? Mjuk liksom… den putar inte ut men det går heller inte att urskilja några muskler – hur mycket jag än klämmer på den.

Musklerna är finoto. Puts väck. Alldeles borta.

Även armarna har tappat sina former. Det är nu bara mjuka. Inte hängiga och dallriga (även om säkert vissa anorektiker nog skulle hävda det) men liksom bara “vanliga” armar. Vet inte hur jag ska förklara det bättre, dem bara är liksom…

Samma sak med benen och låren såklart… finns ingen struktur kvar utan de mest bara har återgått till att vara vanliga kroppsdelar som aldrig någonsin verkar ha sett skymten av någon träning.

Det är med blandade känslor som jag skriver det här som ni säkert förstår. På ett sätt är det såklart väntat, det är nämligen min 16:e träningsfria vecka. Såklart att man borde kunna se och märka skillnaden nu. Kanske borde den här upptäckten väcka mer ångest än vad den faktiskt gör men det är som att jag inte orkar bry mig.

På ett sätt påvisar det här experimentet hur enkelt det faktiskt är att komma både i form och ur form. Därför är jag snarare mer fascinerad av hur snabbt som kroppen kan förändra och anpassa sig. Dessutom känns det betydligt enklare att äta mer varierat (både nyttigt och onyttigt) nu när jag inte har någon elitkropp längre. Ju mer jag tänker på det desto mer okomplicerat känns det att kunna unna sig själv onyttigheter som den här godbiten till exempel när kroppen ändå inte är i toppform.

Med andra ord, en viktig slutsats so far i det här projektet är att ju mer “onyttigheter” som man vågar smyga in i sin kost desto enklare blir det att slita sig loss från ätstörningen. Jag har sedan starten, mentalt försökt förbereda mig så mycket som möjligt på hur jag kommer att reagera den dagen när jag upptäcker att mina magrutor är borta (har alltid haft dem och varit en viktig del av mig o min personlighet).

Den dagen har kommit. Den är är idag. Och vet ni vad?

Jag är rätt cool med det. Jag accepterar det. Det är ok för mig med en mjuk kropp just nu. Jag har inget behov av en stenhård och vältränad kropp.  Inte till det priset som jag fick betala förr i tiden i alla fall.

Efter att ha testat på en period med betydligt mindre asketiska inslag än vad jag har varit van vid så är det inte så svårt att  istället välja en mjukare livsstil. Jag orkar inte längre vara sträng mot mig själv, vilket jag dock fortfarande är i många avseende, det ska påpekas, men inte i samma omfattning som förr.

Om priset för att slippa tänka på mat, träning och hälsa är en mjukare kropp så är detta faktiskt fine med mig. Det innebär nämligen att jag kommer kunna ha samma måltidsrutiner som alla andra och därmed slippa krångla med tider, restauranger, maträtter, tillagningsssätt, dyra livsmedel samt slippa dyra gymkort, träningstillbehör, inte behöva dusha och byta underkläder stup i kvarten. Jag har minst tusen argument för varför jag hellre väljer att minska min relation till ätstörningarna.

Jag förlorar ju ingenting på det förutom den där fitnesskroppen och helt ärligt om jag skulle bli sugen att börja träna så kan jag ju alltid börja igen fast i mycket mindre omfattning. Det behövs ju inte särskilt stora mängder för att träningen ska ge resultat. Det är en nyttig läxa, hör ni det alla träningsfreaks? Förmodligen slösar många  av er onödig tid på träning som egentligen inte ger mer resultat än om ni skulle gå dit 3ggr/vecka istället för 6-7 gånger. Tänk på det!

Det är enklare att bryta sig loss från ätstörningen om du bestämmer dig för att helt sluta med träningen och samtidigt börja införa normala måltider. För mig har det varit betydligt enklare att äta “allt möjligt” sedan jag la av med träningen eftersom träningen ger en känsla av att du inte vill “förstöra” kroppen efter att du har renat den på gymmet. Om du undviker motion slipper du känslorna av att vara “ren” och det blir lättare att välja annat än bara soppa och sallad. Så det är mitt guldtips, SKIPPA TRÄNINGEN HELT. Inte bara delvis , under den här tiden måste du sluta helt, det är min åsikt i alla fall.

Så, hur gick det igår då? Jo jag åt typ en smootihe, 100 gr choklad, 50 gram nötter och en muffin. Någon ångest då?

Jag tänker inte ljuga o säga att jag inte fick någon ångest, jag har varit på dåligt humör hela dagen och jag vet att det har att göra med gårdagens kaloriintag som blev högre än vanligt. Men positivt är att varje gång jag utmanar mig själv så här så minskar graden av ångesten. Om jag åt samma sak för ett år sen skulle  jag ha fått tokpanik och spendera hela dagen på gymmet efterråt, idag kan jag hantera ångesten annorlunda. Det är inte bra att den finns där men samtidigt är den inte lika kraftig som förr. Mitt mål är såklart att kunna äta vad jag vill och aldrig någonsin känna ångest.

Så ja, idag har jag varit ett litet åskmoln inombords men det är rätt väg att gå. Jag måste utmana anorexin ibland, annars blir det aldrig någon förändring.

Det är skillnad på graden av ångest, kom ihåg det och se inte ångesten som ett nederlag!

Ja det är jag Så otroligt roligt det var å få se lite synliga ådror och mera muskeldefinitioner under dagens träningspass – körde rygg och biceps idag, och i det skarpa ljuset ser jag mer och mer vad jag gjort de senaste 10 åren ..ho..ho.. grymt taggande!

Jovisst, jag vågade mig på en rejäl kolhydratsdag för snart 2 dagar sedan – (inget skräp eller godis altså) – så man kanske är något fluffy just nu (ja e man inte alltid det på bild då) – men jag ser och känner redan nu att jag mest sannolikt kommer ha en bättre form än ifjol – har inte sett mig själv så här förut – och då får man banne mej lov att vara stolt!

Nu ser jag verkligen fram till att börja vässa formen sista veckan!

Suddiga skivstångscurl:

Dagens dropset i latsdrag

Kan se att jag lagt på mig lite mer muskelmassa här och där sedan förra tävlingen – inte mycket kanske – men skillnader finns iallafall.

Skall se om jag kan bjuda på några flera formbilder i helfigur innan jag börjar vatten- och saltladdningen. Bye bye for now!

Japp, ont både här och där. Men det beror nog inte på vaccinet jag tog igår utan på att jag faktiskt rört på mig idag, rätt tungt trädgårdsarbete. Slet och släpade en hel del. Som den kontorsråtta jag är så känns ju sånt i de arma musklerna!

Kanske tur jag tog vaccinet igår i alla fall, jag tillhör ju dom som varit väldigt osäker på om jag ska ta det eller ej. Men nu kan man läsa att nästa veckas vaccin, eller i vart fall hälften av det, är försenat. Då väntar väl kaos i köerna igen gissar jag, har ju varit det här i mitt län i alla fall! Men i fredags var det just ingen kö, och det var ju det som var anledningen till att jag hux flux blev vaccinerad. Hade det varit lång kö hade jag varit ovaccinerad än, vägrar att ställa mig i en sån! Ok, jag är lite tjurskallig, men sån är jag!

Skulle nog vilja ligga lite på spikmattan egentligen, med tanke på mina ömma muskler. Men det vågar jag inte… ja det lät väl lite skumt. Men spikmattan sätter liksom fart på blodcirkulationen – känns det som i alla fall – och jag hörde om en som gick på massage efter sin vaccination, hon blev riktigt sjuk (kortvarigt men ändå). Så jag vågar inte chansa! Fegt kanske, men så är det!

Om det försenade vaccinet: Expressen, SvD, DN

Av Lise

Foto: Kim Abel

Vi har sett langrennsløpere gjøre det, kvinnelandslaget i håndball gjør det og toppsyklister gjør det.  Hva da? Jo, de drikker sjokolademelk rett etter konkurranser. 

Hvorfor det?

Forskning tyder på at melk er svært godt egnet som restitusjonsdrikk i forbindelse med restituering av slitne muskler og erstatning av væsketap etter trening. Flere studier har vist at sjokolademelk har svært god effekt, og Olympiatoppen anbefaler blant annet sjokolademelk etter trening. Dette er årsaken til at flere toppidrettsutøvere drikker nettopp melk eller sjokolademelk etter trening og konkurranser.

Rett etter trening har du en unik mulighet til å styrke musklene og bli raskere restituert. Ideelt sett bør du få i deg karbohydrater og litt protein innen det har gått 30 minutter etter trening, sammen med væske og salter som kroppen har tapt i løpet av økten. Grunnen til at sjokolademelk er veldig godt egnet som restitusjonsdrikk er at den inneholder de næringsstoffene man trenger etter en tøff treningsøkt og man får erstatning for væsketap. Dessuten inneholder sjokolademelk et veldig gunstig forhold mellom karbohydrater og protein for å refylle slitne muskler.

Her kan du lese mer om hva norges beste mellomdistanseløper og ernæringsfysiolog Ingvill Måkestad Bovim anbefaler å spise og drikke i forbindelse med trening. Se også et av faktaarkene fra Olympiatoppen om hva du bør drikke etter trening. Du kan også finne nyttig informasjon om mat og trening på sunnjenteidrett.no.

Ønsker du å gjøre et lite dypdykk så kan jeg anbefale denne review-artikkelen. Den gir en fin oversikt over den dokumentasjonen som foreligger om melk og restitusjon.

Men trenger alle å sørge for et slikt påfyll etter trening?

For oss mosjonister som er såre fornøyd hvis vi får trent 1-2 ganger i uken er det nok ikke nødvendig å drikke sjokolademelk etter trening for å hente oss inn igjen. Men trener du hardt i over 1 1/2 time eller trener mer enn 4 ganger i uken, er det viktig å restituere seg så raskt som mulig. Uansett hvilket nivå du trener på vil du nok oppleve å få kreftene raskere tilbake igjen dersom du sørger for å få i deg et påfyll innen 30 minutter etter trening. Noe forskning antyder også at man får mer effektiv muskelvekst med dette påfyllet. Og muskelmasse er bra å ha – den hjelper til å holder forbrenningen oppe.

Under huden vrider det sig rundt og rundt.

I konstanter.

Langtidsvirkninger.

Krop.

En stor væltende bagover vridende muskelspænding.

Huden over sitrer og dirrer feberhedt.

Tvangsmæssige nytteløse standsninger.

Lindring søges.

Lindring ikke i onani.

Ikke i lyst.

Onanien lammer klitoris som et stumt våben.

Orgasmen kaster kroppen ud i brændende smerteforstærkende eksplosioner.

I gentagene bølger.

Zap

Zap

Zap

Smerter.

Stødkramper.

Tunge vridende smerter.

Antilindring.

Modet kom ud af mig igen og igen.

Søgende.

Efter viden.

Efter indsigt.

Stumt.

Viden.

Viden af kropslige smerter.

Smerter der vrider og vender sig i mig.

Kroppen.

Under huden.

Kvalmen.

Muskler der vrider sig smetefulde.

Trækker sig mere og mere sammen.

Mere og mere bagud.

Sanser der bekræfter.

Krop der beretter.

Smerter der hiver og flår.

Uforståelig vidende.

Tunge kropslige smerter.

Langtrukne.

Ulmende langtrukne smerter forplantede sig over tid.

Smerte eksplosioner.

Kaster min krop rundt.

Rusk mig.

Rusk mig i ro.

Rusk mig.

En eller anden.

Rusk mig klar.

Klink

Klink

LilleQ

Tänkte det var dags att återigen posta hur min senaste träningsveckan ser ut för tiden. Är iallafall riktigt nöjd med hur den har varit..

Som ni ser i listan nedan så har jag satt joggingen “on hold” för vintern och varvar nu istället mellan korta intensiva pass på nya crosstraineren +  cykel utomhus – tillsammans med lågintensiva och längre powerwalks … gärna i samband med olika ärende här och där.

Jag har stor tro på att kombinera olika intensiteter för att gynna min fettförbränning, särskilt nu på diet – så jag utesluter ingendera ..  och inte minst – jag mår ju riktigt bra trots mitt låga matintag i dessa dagar!

Styrketräningsmessigt så kör jag fortfarande så tungt jag orkar, har ännu inte sänkt vikterna nämnvärdigt – snarare tvärt om – och passen blir av minst 5 gånger i veckan, kanske 6 nu framöver…. bara jag gör nåt som bibehåller musklerna så långt det går…

	1h 10 min Styrketräning – Igår
	23 min Cykling – Igår
	1h 22 min Promenad – Igår
	1h Promenad – Lördag
	20 min Cykling – Lördag
	40 min Styrketräning – Lördag
	25 min Crosstrainer – Fredag
	45 min Styrketräning – Fredag
	20 min Cykling – Fredag
	20 min Crosstrainer – Torsdag
	50 min Styrketräning – Torsdag
	43 min Promenad – Torsdag
	57 min Promenad – Onsdag
	1h 4 min Promenad – Onsdag
	50 min Promenad – Tisdag
	50 min Styrketräning – Tisdag
	16 min Crosstrainer – Tisdag
	20 min Cykling – Tisdag
	20 min Crosstrainer – Måndag
	1h Promenad – Måndag
	40 min Styrketräning – Måndag
	20 min Cykling – Måndag

Ja nu har vi äntligen flyttat!!

Idag firar Bella och jag 1 vecka på nya stället, och jag börjar sakta men säkert få liiiite ordning på alla kartonger. Lite jobbigt är det, svårt att flytta från stort till mindre, att veta vad man får plats med. Just nu sitter jag i valet och kvalet om jag ska behålla alla vinylskivor eller göra mej av med dom. Har ju inte spelat dom på flera år, så…..och i stort sett alla går ju att få tag på i cd-format idag. Och numera kör jag mest Spotify ändå så…vilken suverän uppfinning!!

Nåja, nya stället då…Bella har funnit sej väl tillrätta, hon är lite gruffig när hon hör nån i trappen, men annars går det bra. Hissen var lite läskig första dan, hon är visserligne van att åka hiss på jobbet, men den här låter lite mer än hon är van vid. Men nu går det fint. Första dagarna var hon lite vilsen här, mest tror jag för att hon inte visste var hon skulle ta vägen. Det var fullt med kartonger överallt, och jag plockade och stökade. Men när jag väl fått så pas ordning att soffan kom på plats, och den inte längre var full av prylar, då verkade hon mer hemma. Vi har ett fantastiskt stort rumsfönster, med härlig utsikt, och just nu sitter fröken i soffan, som jag vänt mot fönstret, och tittar ut på fåglarna…verkar bli en favoritplats…hihi…får nog skaffa en fåtölj och ställa där åt fröken Bella

Idag när hon stod och kollade genom fösntret, så blev det ju lite motljus, och då slog det mej vilka fantastiska muskler hon fått egentligen! I vanliga fall ser man det ju inte så mycket, i alla fall inte jag som är van att se henne varje dag…och jag deffar henne ju inte heller som en del gör….men i  motljuset såg man verkligen vilka fina muskler hon utvecklat…..hon är verkligen  i fin form nu!!

Vi försöker ändå träna trots flyttbestyr, och vi har varit ute med Rocko och Dennis 2 ggr i veckan. Det går fint, Rocko älskar dw, svansen börjar gå så fort han får se sin sele!! Härligt!! Vi kör våra stadiga 12-15 kg, alldeles lagom verkar det som, hundarna jobbar bra med den vikten. Kanske vi bara fortsätter så….har tills vidare lagt ner tankarna på tävling, utan tänker ha en lite mer avslappnad inställnint till detta, och först och främst köra i motionssyfte. Sen får vi se med tiden. Jag tror fortfarande att Rocko är ett tävlingsämne, men utan bil kan det ju bli svårt att åka runt och tävla. Skulle vara om det är i närheten då, för skoj bara….nåja vi får se. Tänker nog i alla fall åka på sommarcampen i år igen, det var kul och nyttigt. Även om jag inte är med i gruppen längre så kan ju ingen hindra mej att åka på campen…..

Jag trivs verkglein här på Gidde, parken ochomgivningarna är fina bra promenadvägar. Igår var Bella verkligen  jätteduktig. Vi gick en promenad runt bäcken som går här. Det går gångväg runt hela, man kan börja på ena sidan, gå runt och komma tillbaka på andra sidan bäcken. Hela vägen tar ca 1 timme att gå i lagom takt. Vid änden av bäcken har man gjort en damm, där det kryllar av änder. Och igår när vi gick, så  hamnade vi mitt i en stor flock som knatade omkring på gräset och vid gångvägen. Jag trodde det skulle bli jobbigt med Bella, att  hon skulle vilja sätta efter dem. Men nejdå. Hon var superduktig! Gick bara och kikade lite nyfiket på dom. Kanske var dom för många för att hon skulle våga…..??

Har hittat ett nytt favoritgodis också. Kokt grishjärta. Hittade på Ica, och passade på att köpa. Billigt är det och supergott tydligen. Gissa någon som gick runt och sniffade i luften medan det stod på spisen!!

Nu ska vi strax gå en kissvända, sen ska vi till Hovda och träffa Dennis och Rocko för en dw-runda. Ska passa på att ta med mej borrmaskin från Hovda så jagkan få upp lite hyllor. I morron ska jag till Ikea och köpa köksbord, det gamla är på tok för stort för mitt lilla kök.

Funderar förresten på att ansluta mej till en bilpool. Då kan man boka bil när man behöver, och det måste inte ksota så otroligt mycket. Bra om manska ha hem saker…..är man fast medlem betalar man 95:- i månaden, och så kostar det per km man kör såklart. Inga problem med parkering och sånt….bara att ta bilen, och ställa tillbaka den när man är klar. Kan juvara bra just om man vill handla lite eller så och inte vill besvära vänner. Nu har jag visserligen tur som kan låna Caravellen på jobbet, men ibland känns den lite väl stor….nåja, jag ska kolla upp min ekonomi först så får vi se….

Nu ska vi ut en runda Bella och jag!!

Bilden kommer från Canis

Med anledning av Zorros onda ben har jag införskaffat ett Back on track hasskydd.

Back on track är utvecklat genom en kombination av kinesisk erfarenhet och modern vetenskap. Resultatet är ett tyg av polyester/polypropen med insmält keramikpulver. Keramiken reflekterar kroppsvärmen i form av infraröd strålning*.

Infrarött ljus har en dokumenterad smärtlindrande effekt. Värmen lindrar inflamation, minskar spänningar och ökar blodcirkulationen. Spända muskler blir avspända och läkningsprocessen i muskler och leder påskyndas.

Back on track utnyttjas för att värma musklerna före fysiskt arbete men viktigast av allt för att förebygga skador samt att lindra och påskynda läkningsprocessen av skador.

Back on track muskel och ledskydd har samma unika funktion som täckena . De har kardborrelås som gör att de sitter bra även under träning. Tvättas i 30 grader.

259 kronor hos Canis, finns i storlekarna small, medium och large.

Jag återkommer när jag vet mer hur det fungerar för oss med detta!

* Infraröd strålning är elektromagnetisk strålning inom våglängdsområdet 700 nm till 1 mm. Infraröd strålning kallas ofta värmestrålning. (Källa Wikipedia)

På barnprogram härom morgonen så visades Richard Scarrys äventyr. I just det här avsnittet  figurerade en flicka i rullstol. De andra figurerna tittade storögt på henne och jag frågade Kevin om det brukade vara folk som tittade på honom, för att han har rullstol. Kevin svarade:

-Dom som känner mig tycker inte det är så intressant med min rullstol. Till andra kan jag säga Hallå, jag heter Kevin, jag har en kompis som heter B som också har sån här rullstol. Det är något med musklerna bara, det händer somliga, och så kan vi leka sen.

Nej. Det är inte så intressant med rullstolar.
Ibland är han så världsvan…

Sträck på ryggen hösäck, det kommer en häst!

Ja, så sa min mamma till mig, minsann, när jag växte upp! Hon tyckte att jag såg  ut som en ihopsjunken hösäck.

Några hösäckar hade ju inte jag sett, för jag var ett stadsbarn. Men hon visste hur de såg ut. Och hon påstod att sådana som såg ut som ihopsjunkna hösäckar kunde få ont i ryggen när de blev äldre. Av den anledningen gick hon i maskopi med en av mina klasskamrater, som satt i bänken bakom mig i skolan. Hon lyckades övertala honom (vilket förmodligen inte var svårt) att sprätta linjalen i ryggen på mig varje gång jag skönk ihop. Det var ett evigt sprättande i min rygg efter det vill jag lova. Och alltid med ett leende i hans ansikte (mycket underligt!).

- Jag har lovat din mamma! sa han.

Det var tur att öronen tog emot annars skulle leendet ha klyvt huvudet på honom.

Trots detta har hösäcken i mig aldrig givit upp. Förmodligen på ren trots!

Men mamma fick ju tyvärr rätt! Jag fick ont i ryggen!

Men nu jädrar! När jag var på Bergvik för ett tag sedan hittade jag en bok om Pilates och konsten att bli bra i ryggen. Och jag satte igång! Pilatesövningar i vardagsrummet varje vardag. Träning med hantlar för att stärka övre delen av ryggen. Och Qui Gong för att få musklerna med på noterna.

Och gissa vad!

Jag har blivit längre!

Åtminstone känns det så! Jag känner mig väldigt lång och rak. När jag talade om detta för min forna svägerska B, tittade hon förvånat på mig från ovan (hon är alltså betydligt längre än mig) och sa:

- Har du?

Sen böjde hon på knäna rejält så hon tydde mig till axelhöjd, tittade upp på mig och sa med ett stort leende:

- Ja det har du!

Förmodligen är det väl mina nyförvärvade muskler som ger mig denna känsla. De håller uppe ryggen och ger den ingen chans att falla ihop som en ”hösäck” på mig. Härligt!

Förutom att jag har blivit lång och ståtlig, så har jag inte så ont i ryggen längre heller! Två flugor i en smäll, liksom!

Jag förstår att det är lite skräckinjagande vid första anblicken och många tankar samlas i huvudet.

“Shit vilket ben”

“Vilka muskler”

“Det där är ju grövre än min midja”

“Hur kan man ha så mycket muskler på en vad?”

Men jag vill gå in ganska snabbt och hindra era tankar och säga att det här inlägget inte är till för att beskriva min benstomme utan för att prata om innebandy. Innebandy med syskon.

Varje tisdag när vi spelar bandy är min mindre bror med och spelar. Det gör att spelet mellan oss ofta tas till en lite högre nivå. Dvs. tacklingar, lättare slag på klubban, mer tacklingar, fasthållningar och syskonkärlek.

Förra veckans matcher slutade med att han stoppade in klubban mellan mina ben samtidigt som jag sprang i full fart. Inte helt oväntat föll jag platt på magen och han tappade klubban.

Men det var nog värst för mig. Han blev visserligen tvungen att limma sin klubba innan extrapasset i lördags men jag har ett låååångt blåmärke på hela vaden. Jag har haft det sen förra tisdagen och det är fortfarande kvar.

Inte okej.

Imorgon är det hämnd som gäller.

Vi hörs!

Det här är porten ner till helvetet. De kallade, lockade, kommer in. Kastar blickar kring sig, misstänksamma, på sin vakt mot bekanta som kan upptäcka dem. De är krumma, vissa haltar fram. Andra är bara svaga, musklerna så insjunkna och förtvinade att senor och ben ligger frilagda under huden.

De har dragits hit av den ständigt pågående utsållningen. Önskan om att vara en av de få som går vinnande ur den eviga tävlingen. Här finns möjligheter att skaffa sig fördelar. Men riskerna är stora, insatserna är alldeles för ofta mycket högre än den eventuella återbetalningen.

Där jag står bakom disken, iklädd den utseende skuggfurstens färger, finner jag inte ord att varna dem, stoppa dem i deras vansinniga jakt ner i fördärvet. Viskningar inom mig gnager på samvetet, röster som dömer mig som djävulens mäklare och som ett verktyg i hans plan. Men jag förmår inte streta emot, klorna sitter djupt även i mig. I min roll som sändebud och administrativt verkställande företrädare är min egen plats i tävlingen säkrad. För mina degenererade handlingar erhåller jag en viss ersättningen, i sammanhanget liten, men tillräckligt stor för att vara fast och beroende.

De kallade står vid de bord vi ställt upp, granskande våra dragningslistor och oddspresentationer. Allt är falskt, ordnat så att den stora massan sugs ner i den svärta som de så desperat försöker ta sig så långt ifrån som möjligt. Alla förlorar i det långa loppet. Ibland kan det verka som att någon har blivit utvald, visar upp skinande blanka tecken på att hen har undsluppit klorna. Alla de som en gång viftat med de blanka har kort därefter dykt upp mer utblottade än någonsin, med kläder och hud söndertrasad av effekterna av att stå längst ner i tävlingslistorna.

Fram mot min disk ringlar sig kön milslång. Ansiktena jag möter är gråa. Giftet är anrikat ut i venerna, som rosiga kapillärkinder, fast gråa. Vissa frågar mig om jag tror att just deras valda siffror kan vara de rätta. Mina skuldkänslor tar i från fotfästet och skjuter upp, men de stannar som håll kring diafragman. Jag svarar att det ser riktigt bra ut och att kombinationen är intressant, det här kan bli något.

Med en återvunnen tro gnistrar deras hopp i ögonen när de ger sig av ifrån mitt mäkleri. Lyckan ler inställsamt mot dem under några få ögonblick, kanske spelar den dem ett spratt och inleder med att påbörja deras sifferkombination. Lyckan ler definitivt skadeglatt när den sedan presenterar numret som får kombinationerna att gå i kvav.

Spiralen fortsätter nedåt för de som sökt sig till mitt lyckomäkleri. Och för min egen del stävar jag långsamt uppåt på de utsattas aldrig sinande ström av tårar.

Håh…vilka grymma tävlande vi hade glädjen av att kika på i år.. satt i mitten på rad 6, så det blev rena rama lyxen att plåta muskelknuttarna och kolla in deras finfina detaljer..

Och Body Fitness-tjejerna glittrade som alldrig förr.. och det blev en strålande Evalinda som vann… verkligen ren peppning å se hennes på scenen! Stort grattis till alla som var med!

Topp 3 under dagens body fitness:

Flera bilder och lite mer film (posedowns etc) kommer så småningom i bloggen när jag fått “klippat och limmat” lite på Facebook….. här kommer ett par smaksprover från dagen body fitness line up – holy moly vilken fabulous klass på finalisterna!!

Sofie’s fria program imponerade mig ohört mycket idag…så jäkla profft gjort och med så många svåra moment galant utförd!!! Kolla själv folks… so strong!:

Något lockade mig att köpa den här prottebrownien under en av pauserna på SM- och väl hemma igen efter en dyngvåt cykeltur på kvällen slank den ner med ett glatt och nöjd leende … dajm va gott! Inge vardagskost direkt det här nej…

But what about da guys?? Ah…what da heck… nu när jag ändå sitter och pysslar framför datoren sent en lördagskväll så uppdaterar jag lika gärna med en finfin posedown-video från CBB-killarna – Kolla vinnaren- som skuren ut från filmen 300

Idag åkte vi på posten för att hämta ut sju lådor kläder till Rest Center, som skickats från Sverige. Vi hade dock bara avi:er för fyra, men lyckades att möta en mycket konstruktiv man som lät oss hämta ut alla sju trots att “det är bättre om ni har lappar”.

Så imorgon får grabbarna och tjejerna på Rest Center nya kläder!

sedär, då var veckans första träningspass över. core. som förvisso bara en halvtimma, men ändå. alternativet hade ju varit att inte träna alls så då hör man ju vilket som är bäst

det är fortfarande lite oklart om det gömmer sig några magmuskler innanför fläsket, men det ömmar ganska så bra nu, så det kanske finns hopp för mig

Man skulle ikke tru at jeg skulle skrive om dette. Men etter mye påvirkning av treningsnarkomanen Veronica om å strekke ut etter trening, har jeg måttet sette meg inn i hvordan og hvorfor man egentlig skal gjøre dette. Det hersker faktisk tvil om man skal gjøre de før trening, og det er viktig å definere forskjellen på strekk og tøy. Såvidt jeg forstår, er hovedprinsippet at det ikke skal være vondt, men ubehagelig. Her er noen tips for de som trenger det.

Nedenfor står det beskrevet øvelser og eksempler på det å strekke ut. Her er en link for nybegynnere når det gjelder å tøy. Vurdèr forskjellene selv.

Tips når det gjelder det å strekke ut

1. Du må alltid varme opp før du tøyer.
Det kan gjøres enkelt ved at du for eksempel jogger på stedet. Målet er å øke gjennomstrømningen av blod og å øke tempraturen i musklene. Dersom du forsøker å strekke musklene når de er kalde kan det oppstå skader. Varm opp i fem minutter før du begynner, til du kjenner deg varm, har øket puls og er lett andpusten.

2. Rist løs og strekk deg litt før du begynner
Før selve tøyingen starter skal bør du bruke noen minutter på å riste litt løs, strekke litt på deg og gjerne puste litt.

3. Du skal ikke kjenne smerte når du tøyer.
Gjør du det, stopp, det meste du skal kjenne er mildt ubehag.

3. Du bør tøye ofte
Tøying bør være en fast del av oppvarmingen, og en fast del av nedtrepping etter trening og konkurranser. Ønsker du å opparbeide større mykhet og fleksibilitet bør du i tilegg drive med med målrettet beveglighetstrening 2-3 ganger i uken.

4 Varighet 10-20 minutter
Du skal bruke melleom ti og tyve minutter hver gang. Hold hver strekk i minimum tre sekunder og øk gradvis til du kan holde strekken i 30 sekunder.

5 Start med de store muskegruppene
Start med hovedgruppene av muskler og gå deretter over til spesielle øvelser som er gunstige for den aktivitetene du skal drive med,

6 Tøy før du trener
Du skal stekke musklene i løpet av en periode på en time før du begynner treningen eller konkurransen.

7. Ikke prese rykkvis
Stekkingen skal foregå gradvis litt og litt og ikke rykkvis. Utstrekking skal være avslppet og langsom.

8 Isolér den musklen du vil strekke
Prøv å holde alle andre deler av kroppen helt rolig, hvis du ikke klarer å isolere de muskelene du strekker, blir effekten dårligere og sjangsen for skader øker. Det er også viktig at du klarer å slappe av i den musklen du skaøl tøye, ellers blir effekten dårlig.

Slik trener du smart

1. Rolig generell oppvarming
2. Tøying
3. Litt større intensitet – spesiell oppvarming som forebereder kroppen på den aktiviteten du skal utføre. Før konkurranser bør siste delen av den genrelle oppvarminge og inneholde mentale forberedelser hvor du tenker gjennom hva du skal gjøre, dine oppgaver og mål
4. Hovedtreningsøkten / konkurransen
5. Nedtrapping
6. Forsiktig tøying
7. Avspenning
8. Tilførsel av mat og drikke
9. Her kan du lese hele artikkelen

Uttøyningsøvelser:

Video som viser strekke/tøye-øvelser

Hofteleddsstrekker/-bøyer

1. Stå med det ene benet ca. 1 meter foran det andre.
2. Rett deg ordentlig opp i overkroppen.
3. Trekk inn navlen.
4. Bøy det fremste benet så mye du kan, mens du holder overkroppen rett.
5. Hvis nødvendig, støtt hånden mot låret.
6. Gjenta øvelsen med det andre benet foran.

Bakside lår

1. Stå med et ben ca. 50 cm foran det andre.
2. Trekk inn navlen.
3. Senk skuldrene.
4. Len deg forover over det fremste benet til du kjenner det strekker på baksiden av låret.
5. Gjenta øvelsen med det andre benet foran.

Uttøyning av midjen

1. Stå med bena en hoftelengde fra hverandre.
2. Rett ut ryggen ordentlig.
3. Løft en arm over hodet og bøy ryggsøylen til en side, til du kjenner det strekker i siden.
4. Gjenta øvelsen til motsatt side.

Uttøyningsøvelse for brystet og forsiden av skuldrene

1. Stå med siden inntil en vegg eller dørkarm.>
2. Plasser den ene hånden på veggen eller i dørkarmen litt over skulderhøyde.>/li>
3. Strekk armen.
4. Vri kroppen til motsatt side av armen.>
5. Kjenn at det strekker foran i skulderen og i brystet.
6. Gjenta øvelsen til motsatt side.

Uttøyningsøveslse for magemusklene og dekompresjon av bekkenet

1. Ligg på magen med hendene plassert på gulvet rett foran skuldrene.
2. Trekk pusten mens du strekker armene så langt foran deg du kan.
3. Hold stillingen mens du puster rolig 10-15 ganger.
4. Senk armene, og gjenta øvelsen 2 ganger.

Hofter

1. Sitt ned med bena strukket parallelt ut foran deg.
2. Rett ut ryggen ordentlig.
3. Klarer du ikke å holde ryggen rett i denne stillingen – sett deg på en pute el. Slik at du kan strekke ut ryggen.
4. Legg ankelen over motsatt lår, slik at bena dine former et 4-tall.
5. Plasser hendene på hoften og rett ut armen.
6. Bøy det nederste benet til du kjenner det strekker rundt hoftene og på innsiden og baksiden av låret
7. Gjenta øvelsen med motsatt ben.

Innside lår

1. Sitt med bena så langt fra hverandre som mulig.
2. Trekk inn navlen.
3. Plasser hendene bak deg og strekk ut armene.
4. Senk skuldrene og strekk ryggen ordentlig.
5. Kjenner du ikke at det strekker på innsiden av lårene, sprer du bena mer.

Nakke og bakhode

1. Sitt på en stol eller med bena i kryss på gulvet.
2. Rett ordentlig opp i ryggen.
3. Trekk inn navlen.
4. Senk skuldrene.
5. Senk hodet til en side.
6. Se rett framfor deg.

Nakke

1. Sitt på en stol eller med bena i kryss på gulvet.
2. Rett ordentlig opp i ryggen.
3. Trekk inn navlen.
4. Senk skuldrene.
5. La hodet falle til siden og la nesen peke sidelengs mot gulvet.
6. Løft motsatt skulder mot øret, og senk den igjen. Gjenta øvelsen til motsatt side.

Rotasjonsstrekk – uttøyning for de skrå magemusklene og ryggmusklene

1. Sitt på en stol eller med bena i kryss på gulvet.
2. Rett ordentlig opp i ryggen.
3. Trekk inn navlen.
4. Senk skuldrene.
5. Vri overkroppen så langt du kan til en side og hold stillingen.
6. Gjenta øvelsen til motsatt side.