Efter att ha suttit en lång stund på golvet i någon form av sittande fosterställning med en kudde tryckt hårt mot mitt bröst har jag nu börjat samla mig lite.

Ibland, i vissa fall slår det bara fel. I 49 fall av 50 blir jag glad för en annan människas lycka, men så finns det där enskilda tillfället då jag istället blir helt sänkt av en annan människas lycka. Känslan går till viss del att jämföra med att vara kär i en person och samtidigt se den personen bli kär i någon annan. En person man önskar lycka finner det, men den känsla man själv känner är inte lycka, ofta väldigt långt därifrån.
Ofta när det här enskilda fallet dyker upp som istället gör mig ledsen så har det också här att göra med att personen i fråga har funnit kärlek, men det slår bara fel. Det blir på något sätt istället ett bevis på hur misslyckad jag är, hur jag aldrig upplever eller någonsin fått uppleva kärleken. På något sätt kan jag ibland känna ett samband med en människa som har det svårt och som kanske inte har kärleken i sitt liv för en period, jag kan känna någon form av samhörighet som i ett ögonblick bara kan ryckas undan.

Det är ju förbannat j-a hemskt egentligen, jag kan känna en samhörighet med en människa i den ena situationen, men kan ha svårt att känna lycka med honom/henne när situationen förbättrats, när kärleken dykt upp i deras liv. Men för mig blir det mer av en bild kring mitt eget misslyckande, min oförmåga som människa, hur jag inte klarar av något som varenda övrig människa på den här planeten verkar klara av…. gång på gång på gång.

En annan lustig detalj är att, egentligen har jag ju bara en vän (hon som jag aldrig träffat som bor många många många mil bort), ändå kan jag påverkas på det här viset av människor jag bara har eller har haft sporadisk kontakt med. en jag vet inte, på något sätt finns de ofta väldigt djupt i mitt hjärta, jag antar att något utbytt mail, någon bloggkommentar eller vad det nu än kan vara inte betyder egentligen någonting för en annan människa som har massor med vänner och ett liv fullt av aktivitet.

För min del är det snarare så att den där enstaka kommentaren, det där enstaka mailet… det är hela mitt liv. Snudd på åtminstone. När man inte har så många andra människor att hålla i sitt hjärta så är det nog betydligt enklare att göra just det. Det gör mig på många sätt till en sorglig ursäkt till en människa, men det är en roll jag haft så pass länge nu att jag lärt mig att det är såhär.

Däremot har jag inte lärt mig att hantera det, att hantera ensamheten och besvikelserna… Eller jo, jag har en lösning, en dålig lösning som ofta får en rekyl som gör det värre, men just idag är det ju på sitt sätt ursäktat. Det är fredag. Klockan är ungefär halv fyra på eftermiddagen. Vad jag vill just nu är att hälla upp ett stort glas alkohol med lite högre procenthalt, men jag tror att jag ska försöka hålla mig med det en liten stund i alla fall. Men det hjälper, åtminstone en liten stund innan det blir värre, men kanske är det värt det.

Fleiß ist nur nötig, wenn es nicht ohne funktioniert. Man sollte aber auch überlegen, ob es einem das wirklich wert ist. Wenn das der Fall ist, soll man ruhig fleißig sein.

Die wahre Treue liegt darin, dem Partner zu sagen, dass man fremdgegangen ist. Die emotionale Treue ist wichtig, nicht die körperliche. Wenn es dann irgendwann vorbei ist, ist das immer noch besser, als sich ewig etwas vorzumachen.

Blinder Gehorsam ist eine Todsünde. Im Dritten Reich hat man damit Menschen getötet. Also sollte man nur das tun, von dem man auch überzeugt ist.

Disziplin ist wie Fleiß nur dann nötig, wenn man mit dem Ziel einverstanden ist.

Pflichtbewusstsein kann einen dazu bringen, Gutes zu tun, es kann aber auch dazu führen, dass man sich lächerlich macht.

Pünktlichkeit ist sinnvoll, weil ohne sie kaum etwas machbar ist. Augenmaß ist allerdings angebracht. 10 Minuten sind noch akzeptabel, eine Stunde nicht unbedingt.

Zuverlässigkeit sollte man nicht allzu ernstnehmen. Zuverlässigkeit heißt nicht, dass man über sich hinauswächst, es heißt nur, dass man sich überhaupt Gedanken macht.

Ordnungssinn ist Ansichtssache. Da, wo man selbst lebt oder arbeitet, muss man nicht unbedingt die Vorstellungen von Ordnung anderer annehmen. Das ist bloß kontraproduktiv.

Höflichkeit ist lobenswert, wenn sie ernstgemeint ist. Wenn aber nicht, dann kann man sie auch gleich ganz weglassen.

Sauberkeit ist erfreulich, 24/7 putzen ist besessen.

Gerechtigkeit ist nicht das, was reaktionäre Denker sich darunter vorstellen. Gerechtigkeit ist vielmehr, allen die gleichen Chancen zu geben.

Taktgefühl soll nur verhindern, dass die Wahrheit ans Licht kommt. Diplomatie ist aber angebracht, man sollte sich nicht ohne Grund mit jemandem anlegen.

FAZIT: Die Tugenden sind gut gemeint, aber gut gemeint ist bekanntlich das Gegenteil von gut gemacht. Oft dienen sie nur der Machterhaltung bestimmter Gruppen.

Az igazságról kiderült, hogy jobban fáj, mint a hazugság..

Makacs vagyok, ezt már sokszor bebizonyítottam.. kos program; ez van.. de hogy ennyire az legyek, hogy ne figyeljek oda a jelekre, emberek intésére, ez már nem is makacsság, hanem szimplán nemtörődömség.. hogy majd én megmutatom, majd én bebizonyítom..

Bebizonyítottam.. és hogy mit? Hogy kib*szott naiv vagyok és hogy nem vagyok sebezhetetlen.. nagyon nem..

De kezdem megszokni, ebből is felállok majd.. és ismét tanultam valamit: csak magamban bízhatok..

28 listopada 2009, sobota
godz. 20:00
wstęp 12 zł

Trio RADIO BAGDAD powstało w 2004 roku w Trójmieście. Ma na swoim koncie debiutancką płytę „Słodkie koktajle Mołotowa” wydaną w maju 2007 i zagranych ponad 170 koncertów. Ich polskojęzyczna przeróbka utworu London Calling, grupy the Clash, zrobiła furorę w polskim Internecie. Dotychczas ukazały się trzy single radiowe zespołu: „Londyn dzwoni”, „A ja nie!” i „Czas naszych czasów”.

Radio Bagdad to rockowo-punkowe połączenie energii, kontestacji i wokalnych melodii. Ich dewiza – minimum formy i maksimum ekspresji – najlepiej uwidacznia się na dynamicznych i pełnych energii koncertach. Istotnym i charakterystycznym elementem ich twórczości są proste, aczkolwiek zaangażowane teksty.

www.radiobagdad.art.pl
www.myspace.com/radiobagdad

NAIV to czterech przyjaciół grających wspólnie już przeszło dziesięć lat. Ich prosta, energiczna i surowa punk rockowa muzyka jest tłem dla szczerych, niebanalnych i poetyckich tekstów – to one właśnie stanowią rdzeń twórczości zespołu. Treści zawarte w piosenkach daleko wykraczają poza schematy prostego punkowego grania. Dlatego też w przypadku tej warszawskiej grupy „naiv” nie oznacza wcale naiwny, ale szczery, zaangażowany, prawdziwy.

Zespół powstał w 1997 roku i, choć zaczynał w przysłowiowym garażu, do tej pory zagrał już przeszło 200 koncertów. Debiutancka płyta zespołu wydana została w 2006 roku nakładem Polskiego Radia. Drugi album „Przedświt” na rynku pojawił się we wrześniu 2009 roku. Krążek zawiera głównie nowe kompozycje, których dynamika, surowość i energia tak bardzo charakteryzuje styl zespołu.

Dyskografia:
NAIV – Polskie Radio, 2006
Kolorowe życie (singiel) – LameRec, 2007
Przedświt – Rykoszet, 2009

www.naiv.art.pl
www.myspace.com/naivpoland

Grupa PLAGYAT powstała we wrześniu 2007 roku w Białej Podlaskiej. Na początku grupa zaliczyła kilka dobrych koncertów mimo, że grała tylko covery. Plagyat występował m.in. jako gość finału Wielkiej Bitwy Zespołów czy na finale WOŚP w Międzyrzecu Podlaskim. W lutym 2009 powstało kilka autorskich utworów, które zostały dobrze przyjęte przez lokalną publikę. Aktualnie grupa skupia się na ćwiczeniu numerów oraz na nagraniu materiału demo.

Skład zespołu: Jasiek Kraciuk (wokal, gitara), Michał Płanda (gitara), Mateusz Antoniuk “Anton” (perkusja), 3cina (bass) oraz Maciek Płanda (klawisze).

Plagyat występował z m.in.: Lao Che, Farben Lehre, Naiv, Stan Miłości i Zaufania, Akurat, Vavamuffin, No Problem.

http://www.myspace.com/plagyat

Tiden er inne for forandring. Forandring fryder.

Om du er lei av å gå i det samme sporet, følge den samme stien, følelsen av å sitte fast, så gjør noe med det. Det finnes uendelig med muligheter men for få innser det. De tror at alt må være slik de lærte når de vokste opp. De tror at det andre sier er slik det skal være. De er rett og slett naiv. Beklager, men slik er det.

Det er på tide at flere begynner å følge sin egen sti, går etter drømmene sine. Ingenting er umulig, noen ting tar bare lengre tid.

Utviklingen i verden skjer i et merkbart tempo, men folk har en tendens til å glemme det. Husk på at det er ikke særlig lenge siden man fant opp elektrisitet, og i dag så kan vi ikke leve uten.

Deretter har du internett. Husker du hva det startet som? Tenk over hvor enormt det har utviklet seg på så kort tid. Du kan finne alt både positivt og negativt inne på nettet.

Og så har du jobb. Før i tiden var det nok ikke like komplisert å få seg en jobb som i dag, men det positive er jo at det er flere muligheter for jobb i dag enn det var den gangen. I dag spiller heldigvis ikke særlig mye mer enn utdannelsen noen rolle. Men samtidig er det igjen noe nytt som kommer inn som gjør det enda enklere. Nemlig jobb muligheter over internett.

Desverre er det mange som har prøvd å utnytte desperate mennesker gjennom å tilby raske løsninger til pebger osv, altså pyramidespill og «scams».

Men det finnes også seriøse systemer som fungerer. Det er de som legger vekt på å følge opp hver enkelt individ og som fokuserer på langsiktig økonomi og ikke tjen-penger-over-natten.

Ett av disse systemene er CCPro.

CCPro legger vekt på den langsiktige økonomien, de har tett oppfølging av hvert enkelt individ. De er et globalt samfunn som stiller opp for hverandre og som har et enormt samarbeid. I tillegg fører denne jobben til muligheter man trodde man ikke hadde. Etter de første månedene der man bygger opp sin egen business så ser man så mange muligheter, og man opplever at man igjen kan drømme, og ikke minst følge sine drømmer.

Det aller beste er at det ikke er noen «scam», ei heller er det pyramide spill eller MLM.

CCPro står for nye muligheter. Det står for forandring, drømmer, håp, sammarbeid, vennskap og så mye mer.

Det er på tide å begynne å lytte til seg selv, ta en sjanse, satse litt på seg selv i stede for alle andre. Det er på tide å slutte å stresse, hopp av stien du går på å lag en ny sti!

Jeg står ved siden av deg hele veien.

Ich gratuliere mir und allen anderen Berlinern zum Mauerfall!!!!

Auch wenn meine Familie eher unter den Folgen des Mauerfalls gelitten hat und unser Schicksal mehr als einmal durch die Mauer besiegelt wurde, so möchte ich, und so mögen wir, niemals vergessen, wie großartig die Sache an sich war…

Selbst wenn es nur wirtschaftliche Gründe gegeben haben mag, schnöde mal wieder nur der Mammon der Grund gewesen sein sollte für Veränderung…

So vergessen wir nicht die symbolische Kraft, die Kraft und die Überzeugung, die einen Moment in den Augen von vielen Einzelnen in einer großen Masse leuchtete. Der kurze Augenblick, glaube daran, wirklich verändern zu können…

In Namen der Toten, die ihr Leben aus Hunger nach Freiheit im Stacheldraht ließen, im Namen all der Veratenen und Betrogenen, Gefangenen und Verfolgten, im Namen all der Hoffenden,….

WIR SIND!!!!

P.s.: Wer mehr Mauerfall will, lese ” Berliner Verhältnisse oder Nachtrag zum Mauerfall”…

Hur många som gått på det falska e-postmeddelandet om nollställt lösenord till Facebook och nytt i bifogade fil, finns inga uppgifter om i IDG:s artikel.  Över 700 000 personer kan ha fått det falska meddelandet och  öppnar de länken så forsar trojanerna in i deras datorer.

Kanske öppnar nästan ingen länken. Men å andra sidan så kan det verka som om en del facebookare är mer än lite naiva i och med att de inte passar på vad för uppgifter de lägger ut om sig själv och tror alla om gott, så det är kanske en del som trodde på det falska meddelandet också.

Läs även andra bloggares åsikter om facebook, lösenord, falskt, naiv, e-post

How can something that gives such pleasure and joy be called “work”? I´m so blessed!

1. Folk som inte jobbar
2. Folk som inte gör som de ska
3. Folk som är dåliga skådisar
4. Folk som super sig för fulla när jag inte är det
5. Folk som är dumma i huvudet
6. Att ingen någonsin förstår
7. När tiden går så långsamt
8. Att vara så fruktansvärt naiv och inte förstå att jag faktiskt gör allt bäst själv

…..Ser jag ut som om jag bryr mig??!

Jupp…någon har visst äntligen hittat min blogg! Läst inläggen om HÄXAN (vilket jag nu låst) och sedan freakat ut och sms:at Staffan. Staffan som inte ens läser min blogg, började garva. Inte bara åt meddelandet och dess otroligt verbala begränsningar (jag har ju tidigare påstått killen verkar vara analfabet) , utan det faktum att HÄXANS kille faktiskt TROR att han på något jävla sätt har rätten att yttra sig, kalla oss idioter och även att han gör något för E:s skull ???  Och vadå:- Jag som försökt hjälpa er???  MED VAD? Att svara på Staffans sms, hämtat E utanför föreningslokalen (för inte faaan har någon någonsin under alla dessa år hämtat E hemma hos oss genom att ringa på dörrklockan) spelat förstående då han visst själv har barn och sedan ändå inte göra ett jota?

Vet inte om han verkligen är så förd bakom ljuset eller om han medvetet tror på hennes  rövarhistorier bara för att……. Ja, vissa människor tar visst vad som helst.

Nu skall jag planera kvällen, ringa runt lite och byta lakan innan jag uppdaterar vidare i ämnet.

I artikeln David Cameron must fill the leadership vacuum left by Barack Obama sågas Obama rejält:

Barack Obama’s central failing in foreign policy has been his striking hesitation to project American global power and leadership, which in the eyes of America’s enemies and competitors translates as weakness and vulnerability. He has sacrificed US strength and influence on the altar of international popularity, as though the world were an extension of the stage of American Idol, and not a hugely dangerous place where the United States remains hated and reviled by those who seek its demise.

President Obama has gone out of his way to apologise for his country’s past at almost every opportunity on foreign soil, from Cairo to Prague to Strasbourg. The result has been the humiliation of the United States, and the growing perception of the president as an extremely naïve commander in chief who appears to be sacrificing the national interest to appease international opinion. Obama’s spectacularly awful address last month to the United Nations was rightly met with widespread derision in the US, and was embarrassingly followed by Libyan tyrant Muammar Gaddafi’s admiring call for Obama “to stay forever as the president.”

Läs resten av sågningen här…

I’ve had a thought bugging me for at least a week now and I haven’t posted it because it’s so very naiv. At least it feels like it is. We live in a world were the parents take their time to bring you up and protect you. Yet when it is their turn, when you actually have the possibilty to take care of them for a change; they’re apparantly in the way. Old and bothersome. This feels so wrong to me. I would love to have a big home, with a big family. Not in the sense that I want a lot of kids, but in the sense that the home is big enough for kids, parents and grandparents all helping out to take care of one another.

Of course, this would need a very big home because otherwise we’d all probably get on eachothers nerves but with the way my parents for example like to travel and go about their own lives they wouldn’t be in the way (not much anyway) and then I’d know they’d have a place when they get weary, without having to send them to retirement home. Parent-in-laws also welcome. Can you imagine any better baby-sitter? And the freedom that will give in some respects, to all parts, aswell as the comfort and the respect it will teach the kids.

It’s all just a naiv dream of course, but it’s a pleasant one. Mostly because the older I get, the more the idea of having my parents so far away, and having such a split family (like I’ve had) irks me. I want my kids to grow up with their grandparents, and I want a close-knit family.

Sweet kisses to all the big families out there (that function!)

am fost felicitat pentru blogul meu “sensibil şi naiv” şi am zâmbit (cu apreciere pentru felicitarea primită) şi şi datorită sentimentului contradictoriu pe care l-am avut. mi s-a părut că sună a pseudocompliment, nu referirea la partea sensibilă ci la partea naivă, de parcă naivitatea e un lucru rău, un lucru de evitat.

mereu înţelesurile cuvintelor schimbă întreaga imagine, înteaga înţelegere şi încărcătură a celor spuse, tocmai prin multitudinea variantelor, de parcă la fiecare cuvânt ar trebui să punem notă de subsol care să-i clarifice semnificaţia, care să-l “traducă”.

e simplu şi complicat în acelaşi timp, pentru că naiv înseamnă: sincer, încrezător, candid, simplu, neprefăcut, inocent, însă naivitatea e asociată şi cu lipsa de experienţă, cu credulitatea, cu lipsa de judecată matură, cu viziunea copilărească şi copilăroasă, ceva neserios, pueril, prostuţ (nu chiar prostesc, nici chiar prost )

deci, e de bine sau de rău? (de parcă ar fi uşor să zicem ce-i rău şi ce-i bine, de parcă trebuie neapărat o concluzie )

sfatul apostolului era cam aşa: “Fiţi proşti în ce priveşte răul şi înţelepţi în ce priveşte binele!”

ştiu că a fost un compliment (altfel la ce bun felicitările ) MULŢUMESC !

]]> http://determinerad.wordpress.com/2009/10/01/11009/ Thu, 01 Oct 2009 19:05:22 +0000 determinerad http://determinerad.wordpress.com/2009/10/01/11009/

Oerhört befriande att se den imponerande kroppshyttan från tv stå och kritisera sin egen arbetsgivare och kanalens utbud. “Det är för mycket trams”, sa han.

Tåget mot Hong Kong har för tillfället stannat. Dirigenten, tillika genie och idiot, har abdikerat. Van Gogh kände att det blev för mycket försök och för lite resultat, de andra kände samma sak men närde ändå en naiv förhoppning om att det kanske bara var något temporärt.

Att skapa något nytt i framtiden känns väldigt angeläget, dock med nya bundsförvanter. Jag vill gärna få med mig både bror D & E, samt hemvändaren och hans lillebror. Eventuellt skulle en sådan familjefest behöva kryddas med saffran, en färgstark flickidol som skapade yta.

En gång var jag naiv och trodde alla om gott.
Innerst inne gör jag nog det fortfarande.
Men efter dig förlorade jag den där självklara tilliten. Du lärde mig den hårda vägen. Att människor inte alltid är de de utger sig för att vara. Att alla inte menar det dom säger, även när de är som allra mest övertygande.

Jag blev rädd för elden. Jag stängde ute människor. Jag skrattade och hånade dem som visade mig intresse, för jag visste ju hur det skulle bli. Att de inte menade det. Att jag lockar fram det sämsta hos människor och jag vill inte se era dåliga sidor.

Så kom han. Och var envis. Och jag var svag. Jag sänkte garden, jag släppte in honom.
För att han såg rakt igenom mig och jag behövde ingenting förklara. Han visste allt om svek och sorg och han såg saker hos mig som jag alltid önskat att andra ska se men som jag aldrig lyckats förklara.

Han var som en vulkan. Som ett åskväder. Som en skogsbrand.
Han var allt som du var och mycket mer. Han var så full av svek och lögn att han inte längre visste om det. Jag tror att han på riktigt fortfarande inte förstår. Att han tror att hela världen är emot honom.
Han tog det sista.
När jag efter så många år vågade lita på, och denne någon visste om det. Han visste att jag skulle gå sönder om han svek. Han visste att jag var allergisk mot lögnen. Han visste allt.

Det hindrade honom inte från att ta ifrån mig allt, det sista jag hade kvar.
Han var som ormen i paradiset, som lockade med len röst och lovade att allt kommer att bli bra.
Och när jag åt av äpplet förvandlades han till ett monster. Till Satan själv. När jag tagit den där tuggan som inte gav mig någon väg tillbaks, ingen väg ut, då visade han vem han var men vägrade erkänna det.

Han slog med ena handen och smekte med den andra.

Jag var så nära döden som jag aldrig varit förr.

Hur ska jag någonsin kunna lita på någon igen?
Hur ska jag någonsin kunna lita på mig själv?

Bin ich beziehungsunfähig? Mein Mensch ist immer mehr dieser Meinung. Und ich tendiere selbst dazu. Wie oft habe ich schon geschrieben, dass ich mich ändern würde? Dass ich mich bessern würde? Und nach neun Monaten bin ich immer noch das gleiche Früchtchen. Ich denke einfach nicht nach. Ich komme, sehe – und verliere. Weil ich mir niemals Gedanken mache, was dies alles bedeuten wird, weil ich mit einer Naivität durchs Leben laufe, die meinen Menschen wahnsinnig macht.

Mittlerweile ist es sogar so weit, dass ich nicht mehr gern neben dir schlafe! Denn sobald ich neben dir liege, fühle ich mich sowas von beengt. [...] Du lernst nicht. Es ist kein Prozess da. Meine früheren Menschen waren schlimm. Aber du bist im Moment der Topreiter! Weil du alles zur Kenntnis nimmst, und es dann ignorierst. Du hörst meine Worte und kannst sie perfekt rezitieren, aber die Bedeutung läuft winkend an dir vorbei. [...] Du bist einfach nicht ehrlich zu dir selbst. Suchst dir Gründe für deine Fehler aus, anstatt endlich mal einzusehen und dich zu ändern! [...] Aus meiner Sicht sind wir auch nicht mehr zusammen momentan. Auszeit. Ich kann und werde dir rein gar nichts versprechen, wenn du umziehst.

Tja, nun ist wohl die letzte Chance gekommen. Ich werde umziehen, keine Frage, allein schon wegen mir selbst. Aber die Beziehung… ist ganz schön im Eimer, salopp ausgedrückt. Und es ist fraglich, ob es noch etwas zu retten gibt. Wie baut man Vertrauen auf? Mein Mensch warf mir vor, dass ich an der Feier sein Vertrauen missbraucht habe – und bis jetzt keinen Versuch unternommen habe, es wieder zu festigen. Aber wie? Ich kann doch nicht mehr tun, als für meinen Menschen da zu sein, ihm Halt zu geben? Mein Mensch vertraut mir nicht mehr. Ich… weiss einfach nicht mehr weiter.

Um ehrlich zu sein bin ich ziemlich am Ende. Mein Optimismus löst sich schneller auf als eine Brausetablette, ich komme auf die Welt, wie man so schön sagt. Die grausame Realität hat mich eingeholt. There is no such thing as a free lunch. Märchenstunde gibts woanders, um die Beziehung zu retten, muss ich realistisch sein. Auf eine Art tut es gut, auf den Boden der Tatsachen zurückgeholt zu werden und all diese Dinge an den Kopf geworfen zu bekommen, endlich zu hören, was man seit Monaten falsch macht, aber es tut so unheimlich weh. Ich will mich wirklich ändern. Worte sind Schall und Rauch… und für Taten ist es beinahe zu spät. Vielleicht auch schon zu spät.

Warum versteht Gott und die Welt, wie eine Beziehung funktioniert, wie man füreinander da ist, nur ich nicht? Ist es mein Märchenschloss, das ich mir zusammengezimmert habe mit dem Mantra, dass alles gut wird? Bin ich so unerfahren? Oder suche ich jetzt einfach wieder einen Grund, warum ich so bin, wie ich bin, ohne daran zu denken, dass ich genau das verurteilt habe? Werde ich die Disziplin haben, zuerst nachzudenken und mich in das Gegenüber zu versetzen, bevor ich etwas sage, bevor ich handle? Kann man sich so schnell ändern, wie ich es hier tun muss? Ich weiss es nicht. Ich weiss momentan gar nichts.

Wer gibt mir Antworten? Mir sind sie ausgegangen…  :’(

Nu skall det enl en del sajtchefer vara riktigt namn och helst även bild på nätet, så “anonyma” skulle alltså vara ute. 

“Nu är vi oss själva på webben” (IDG) tycker naturligtvis communitychefer och liknande är bra, för det kan kanske ge större communities i den numera högst populära vik-ut-dig-själv genren, och således fler medlemmar och fler annonser och mer vinst och högre lön/bonus för anställda.

Det står ju var och en fritt att snacka för sin sjuka mormor och lite uppåtstigande på något sätt i graderna säger väl inte många nej till.

Att folk springer runt på olika sajter och då skall minnas alla lösenord kan  fixas kvickt och käckt med något som kallas Open ID-samarbete som gör det möjligt för användare att identifiera sig med ett konto de har hos en annan ansluten tjänst.

Så nu får väl de där cheferna ragga upp div skrivningar på nätet som talar om att man skall akta sig för att ge ut typ personuppgifter på nätet och kämpa för att tillägg görs om att det sannerligen inte gäller just för deras slutna communitysajter för de är så säkra och så bra och så sanna så. …. oj oj ……… 

F ö tycker jag en del uttalanden av dessa chefer verkar i naivaste laget, men det blir för långt att trada om det här och deras “invånare” är kanske sådana så det går hem och tycker kanske även att det är precis samma sak att t ex lägga ut riktigt namn och foto om man heter Stewzyo Karendagsmobil eller Anders Andersson ….. och fejkfoton finns klart inte (ironi!) .

Läs även andra bloggares åsikter om anonym, community, naiv, sajtchef

PROST, PROÁSTĂ, proști, proaste, adj., s.m.și f. 1. Adj., s.m. și f. (Om) lipsit de inteligență, fără judecată, fără minte; nătărău, nerod, tont, prostănac.

NAÍV, -Ă, naivi, -e, adj. (Despre oameni; adesea adverbial și substantivat) 1. Lipsit de experiență și de prefăcătorie, simplu, natural, credul și sincer. ♦ Care arată, denotă naivitate (1). 2. (Peior.) Lipsit de judecată matură.

      Ok acum ca am vazut explicatia dictionarului cum deosebim cele stereotipuri?Caci desi in dictionar sunt doua categorii care par a nu a avea nici un punct comun in viatza reala sunt extrem usor de confundat.De obicei factorul care ne determina sa nu sesizam diferenta este furia,starea de enervare pe care ne-o creaza cele ambele tipuri de om.

       Daca luam naivul spre exemplu.El este tipul acela de persoana care pare cazut din cer.Aceasta persoana pare sa fi uitat ca lumea nu e asa cum o citea el in basme si ca in viatza reala lupul cel rau nu trebuie neaparat sa “hufuie si sa pufuie” pt ca sa ia masuri de precautie si k in majoritatea cazurilor el sta aprope imbracat in haine de mielushel gata oricand sa-lbaga in oala.Da,naivul e tipul acela de om care intelege greu…poti sa ii spui de 10 ori daca vrei ca vecina de la colt ii face ochi dulci lu’ barbasu spre exemplu, aceasta  persoana va zambi si va spune”Cine?Cutarica incarca doar sa fie amabila…”.Iar tu dragul meu binevoitor vei exclama exasperat “Doamne ce om prost!!!”si bineinteles aici intervine confuzia:D

    Si haideti sa vedem cand luam drept exemplu un prost.In general prostii sunt oamenii buni, de unde si vorba “Cand esti bun esti luat drept prost”,tocmai de aceea pt ca ne ajuta asa cum pot ei si ne sar tot timpul in ajutor nu prea ne vine sa recunoastem ca sunt prosti.Se intampla de multe ori sa fim pusi in fata faptului implinit “Bai prietenul ala al tau tare prost mai e frate!!!” si tu care tot nu vrei sa recunosti urmezi fara sa vrei replicile unei scenete de Caragiale “As!Prostii!Cutarescu e doar un pic naiv atata tot!”

     Vom putea vreodata sa fim impartiali si sa ii diferentiem fara probleme?Probabil ca nu,dar nu strica da incercam in mod repetat si continuu

naivitatea nu e o scuza pentru prostie. e un sinonim.
superficialitatea e o caracteristica umana. nu o explicatie.

Am Samstagabend hatten wir unser am Niederrhein weit bekanntes Feuerwerk. Es war voll am Rhein von Menschen. Während des Feuerwerks beobachtete ich, dass viele Menschen um mich herum weinten. Sie waren alle gerührt. Haben ihren Gefühlen mal freien Lauf gelassen. Es tut gut. es sollte öfters ein romantisches Feuerwerk stattfinden um den Panzer der Gefühlsabwehr für ein paar Minuten abzuschalten.
Auch mir ging es nicht besser. Wobei ich solche Gefühlreaktionen fast täglich habe. Auslöser ist meist mein Gewissen. Mache ich es allen Menschen die ich liebe und die mich lieben recht? Es ist ein Makel von mir, welcher mich belastet. Zum Beispiel meine Kinder. An diesem Tag wollten sie mit zum Feuerwerk. Es hat mich fast zerrissen, dass ich ihnen abgesagt habe. Wenn ich mit meinen Kinder etwas unternehme, habe ich anderen Menschen gegenüber ein schlechtes Gewissen. Ich weiß, dass man sich nicht teilen kann, dass ich auch sehr wenig Zeit für mich habe. Täglich leide ich unter diesem Schmerz. Trotzdem freue ich mich, dass ich lieben darf und dieses Gefühl von vielen zurück bekomme. Es baut mich auf weiter zu machen, gleichzeitig macht es mich kaputt. Ständig versuch ich einen Mittelweg zu finden, dass eine gewisse Balance herrscht zwischen Aufbau und Zerstörung. Wie schon öfters beschrieben, besitze ich wohl eine zu naive Gefühlswelt, aber eine ehrliche.

Inca din copilarie mie mi s-a asociat Haplea, un personaj din povestile comice ale vremii, cu mancatul excesiv si neadecvat. Totusi respectivul personaj, nu prea purta corect aceasta palarie, el ar fi fost mai degraba asimilat cu un personaj naiv, usor de pacalit, care privea viata cu prea mare degajare, dar care nu era usor dezamagit de turnura pe care o lua viata.

Putinii dintre voi care au avut sansa de a “aprofunda” respectivul personaj, o sa-mi dati dreptate ca semana cu Pogea, mustata, fata, naivitatea, lejeritatea cu care privea viata, greu de dezamagit etc.

Pai Haplea ne spunea la preluarea functiei ca Romania in 2009 va avea o crestere de 3%, si ca va fi probabil una dintre cele mai mari din Europa, asta insemnand ca si la noi va veni criza, dar ca masurile anticriza prognozate, isi vor face efectul, si comparativ vom sta mai bine decat Europa – foarte frumos, chiar credibil, dat fiind istoria recenta a economiei romanesti.

Apoi cifra s-a diluat in 2.5%, ca apoi sa pluteasca dedesupt pana sa se opreasca la 1% – vorbim inca de cifre pozitive. Cum timpul trecea, si s-a realizat ca economia romaniei merge la sud, s-au facut presiunile, si s-au luat banii de la FMI/CE, moment in care evolutia a devenit negativa, mai intai cu -1%, apoi -2%, apoi -4%, apoi -5%, apoi, -7%, de ieri avem -8%. Noroc ca meciul nu s-a terminat, mai sunt inca 5 luni din an si vreo 7 pana se anunta datele oficiale, care stim si noi cum se produc.

Ca sa fiu cinstit eu nu credeam in toamna ca in Romania se poate discuta de o scadere mai mare de 5-6%, dar cu scaderea pe Q1 de -6.3% (am verificat si asta e ultima cifra, dar au mai fost si altele), multe semne de intrebare rasar.

Sunt doua elemente de discutat cazul Haplea… si cum a reusit el in 8 luni sa estimeze cu rabat de 11% (and counting) evolutia economiei, si incotro tara/economia (a cui tara?, tara mea?, ce te doare pe tine?, eu mi-am luat salariu, eu am cont si-n Elvetia, amice esti idiot!).

Acum ca am facut experimentul ce am aflat, copii?
Ca Haplea stie sa numere pana la 11.
Ca Romania e condusa de Haplea si companie, toti fiind de-o teapa.
Ca suntem foarte aproape de finalul efectelor recesiunii in Romania. NOT
Ca avem o tara frumoasa si oameni inteligenti. Dar ca pe ambele le ascundem foarte bine.

Am mai aflat si altele copii, dar despre asta faceti cate o compunere pentru data viitoare.

Haplea, Frosa, Haplisor si Haplina va ureaza o viata fericita, si s-o duceti cum puteti.

Es gibt Dinge, die werde ich niemals verstehen.

Wahrscheinlich, weil ich zu naiv bin. Alle Menschen haben die gleichen Grundbedürfnisse. Trotzdem versuchen Menschen anderen Menschen immer wieder ihre politische oder religiösen Überzeugungen aufzuzwingen.

Natürlich, es sind Charakterzüge, die einen Menschen zwingen dies zu tun. Der Lauf der Menschheitsgeschichte ist ja schon lang genug, dass man keine Erfahrungswerte bezüglich der Aufdrängung von gewissen Thesen hätte. Also können es ja nur rein persönliche Gründe sein.

Wenn ich nur daran denke, dass Menschen getötet werden, Völker ausgemerzt und Frauen vergewaltigt werden nur um ihnen irgendwelche Meinungen oder religiöse Überzeugungen aufzuzwingen, wird es mir übel. Es ist überall in der Natur so, dass alles versucht zu überleben und zu leben. Alleine der Mensch besitzt die Fähigkeit Kraft seines Denkens, perfidere Strategien und besser Vernichtungswaffen zu entwickeln als alles in der Natur. Mich wundert es, dass wir uns noch nicht selbst aus der Geschichte befördert haben. Jeder will besser sein als der Andere, mehr haben als der Andere. Die Bildung und der IQ scheinen hier keine gegenteilige Rolle zu spielen.

Die Evolution hat mit dem Menschen einen Fehler begangen und scheint es nicht revidieren zu wollen. Eigentlich, gehören wir in die Mülltonne der Evolution. Aber wir Menschen, werden das schon irgendwann regeln.

Obwohl Atheist, denke ich in solchen Momenten wie jetzt, dass der Mensch Götter hat. Eine ganze Menge Götter. Zum Beispiel Geld, das Streben nach mehr davon, Machtbesessenheit usw. All die Dinge, die von Religionen angeprangert werden. Von denjenigen, die ein Glauben als die Wahrheit lehren und nicht ein Wissen. Alle besitzen sie ihrer Meinung nach die alleinige Wahrheit und fühlen sich daher den Rest der Menscheit überlegen. Eigentlich paradox.

Man kann mich ruhig weiterhin naiv und dumm wegen meiner Meinung nennen, ich bin es gerne.